HaFo's funderingar

Jag återger en bloggpost av Jon-Are Pedersen

När dårskapen mognat… Att blidka en arg Gud

”I morse när jag gick upp såg jag ett intstagram inlägg från E-Church, en församling i Uppsala som under sin israel-resa fick ’privilegiet’ att ha en trädplanteringsseremoni i självaste Israel. Pastor för församlingen är Stefan Edefors och Johnny Foglander. Kända medlemmar är Curt och Elenora Lathi, såna som jag tidigare har ansett vara ganska stabila kristna.

Videon är kort och jag har skrivit ut vad som sägs av Pastor Stefan Edefors. Läs och förstå, du som har öron!

…. och det jag vill att Han ska göra, det är att Han ska se våran skog… det ska va grönt när Han kommer. Det ska va grönt, och vi ska va med och göra det här landet grönt, så när Jesus kommer tillbaka, så när Han är på väg ner, så ser Han hur grönt detta land är.

Därför är vi med för att välsigna landet, för att kläda landet i grönska, och för att det är det rätta å göra, det är därför vi är här och ska plantera varsitt träd idag. (…) håller i ett ekträd, se, det är ju fantastiskt, …. … i Israel liksom.

Vi vet ju själva vad en ek innebär. Så, underbart att vi får göra detta, och jag känner mig privilegad att få va en del av det, så, vi ber om Guds välsignelse över den här stunden.

Videon finns att se på Instagram.

Vad håller kristna på med? Har Guds evangelium mist sin kraft? Att en kristen församling faller för detta falsarium visar att de inte har särskilt stor tilltro till Herren och vad han har bestämt vara Guds kraft till frälsning. Nu byts det ut mot ett annat evangelium, men vad är orsaken till detta?

Vad säger Bibeln?

Rom. 1:21 För när de kände Gud, ärade de inte honom som Gud, inte heller var de tacksamma, utan blev fåfängliga i sina tankar och deras oförnuftiga hjärtan förmörkades.

Hur har man kunnat missförstå vad Bibeln säger angående denna vackra värld och vad som ska hända med den när Herren kommer?

2 Petr. 3:10-13 Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten, och då ska himlarna med ett våldsamt dån förgås, och elementen ska smälta av brännande hetta, och jorden och de verk som finns därpå ska brännas upp.

Eftersom nu allt detta ska upplösas, hur helig och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst, då himlarna ska förgås av eld och elementen smälta av hetta. Men efter hans löfte väntar vi nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Låt mig igen citera pastor Stefan Edefors:

Det ska va grönt när Han kommer. När Jesus kommer tillbaka, när Han är på väg ner, så ser Han hur grönt detta land är (Blidka Gud så Han inte straffar världen?)
…för det är det rätta att göra (att plantera träd?). Vi ber om Guds välsignelse över den här stunden (En mycket högtidlig stund).

Hur tänker man när man tror att Jesus kommer bry sig om landet är grönskande och vackert när Han kommer? Försöker man blidka en arg Gud? Gärningslära? Villfarelse? Absolut!

När dårskapen mognat försvinner insikten, förståndet, urskiljningen, och Kristi Evangelium ersätts med ett annat evangelium, i det här fallet ”Det Gröna evangeliet”. Det e-church förespråkar är inte bibliskt och är ett exempel på hur långt den kristna församlingen har avfallit. Det är en förförelse och den kommer från fina kristna.

Följ länken till en intressant bok som tar upp just det bedrägliga i ’Det Gröna Evangeliet’.” https://www.greengospel.ca/

Fortsätter med mina ”kåserier” kring vikten av att se att där aldrig sker en åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person på korset. För då gäller inte längre Guds Ord om att Jesus är ”Guds fullhet lekamligen”. Inte heller gäller det att Jesus är ”Kristus kommen i köttet”.

Varom Bibeln omtalar hur viktigt det är med en sådan tro och bekännelse: ”Var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus kommen i köttet han är av Gud men var ande som inte så bekänner Jesus är antikrists ande”.

Då gäller inte längre Guds Ord om att Jesus var ”Ordet som var hos Gud och som var Gud och som blev kött”. Då gäller inte Guds Ord om att ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv”. Då gäller inte Guds Ord om att ”Jesu Kristi Guds Sons blod renar från all synd” inför Gud.

Det är alltså mycket som står på spel här huruvida man tror på och bekänner en Jesus som inte är skild från Gud på korset och därmed bejakar Guds Ord om vem Han är och betydelsen av offret på korset förvanskas. Eller om man med en tro på och bekännelse av Jesus som skild från Gud förnekar Guds Ord om vem Han är och betydelsen av offret på korset.

Visst finns här en svårighet och det är hur Guds jordiska kropp, Kristi kropp, kan vara frånskild allt liv och verkligen död, medan Guds person och Kristi person (Gud och människa förenade) faktiskt samtidigt är, levande tillsammans, genom Anden i Guds person.

Men det är ju detta som både är den stora anstöten och samtidigt är människans räddning. Detta att fastän Guds person Och Kristi person fått den jordiska kroppen slaktad och dödad, så är all syndens konsekvens och andlig död (åtskillnad från Guds eviga odödliga liv) upphävd i Kristi person.

Det sker i Guds och Kristi persons rättfärdighet och eviga odödlighet. Där blir syndens konsekvenser dödat/detroniserat där i Guds person och Kristi person (Gud och människa förenade). Det var detta som var Jesu uppdrag att förena/försona Gud och människa i sin person och därmed kunna bära fram det nya förbundsblodet/försoningsblodet som ett RENT offer av Kristi kropp och blod på korset.

Och de lever tillsammans, genom Anden i Guds person, med Guds jordiska kropp verkligen avskild från allt liv och är verkligt död. Därför kan också Guds jordiska kropp, Kristi kropp, genom Anden i Guds person, åter väckas till liv i uppståndelsen. Så att Jesus blev ”uppståndelsen och Livet”.

Vi behöver se att Guds person och Kristi person är levande i en livgivande gemenskap genom Anden i Guds person, igenom skeendet. Eljest tar vi bort Jesu Gudom i försoningen och därmed försoningens giltighet och även att offret är Kristi kropp och blod och INTE att offret blir en andlig död, ett åtskiljande från Gud, av Jesus på korset. Då är Jesus lika misslyckad som Adam och människan är kvar i sin åtskillnad från Gud.

Vi behöver se att grunden för försoningen och segern över den andliga döden i Kristi person är att den andliga döden aldrig sker i ställföreträdarens Kristi person av Gud och människa förenade. Vi behöver se att förutsättningen för den kroppsliga uppståndelsen är att Kristi person består vid offret av Kristi kropp och blod.

Lösningen är inte att säga att Gud dog i Kristus eller dog med Kristus som ett åtskiljande mellan Fader och Son eller åtskiljande mellan Gud och människa. Det skulle i praktiken innebära att de både tillsammans eller var för sig som Gud och människa upphörde att finnas vid Jesu korsdöd eller finnas var för sig som Gud och människa.

Därmed är det inte heller rätt lösning som Ekman ger i boken Doktriner med brutna relationer och att det är en åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person som sker och att Jesus dör andligen.

Då är inte Kristus längre Kristi person, utan är en andligt död från Gud skild människa, som då inte kan bära fram det giltiga offret för världens synd: Offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Det är fram dit som fienden vill förföra människan med sin sataniska lära om att Jesus dog den andliga döden – skildes från Gud på korset.

Jon-Are Pedersens nya blogginlägg

https://theholyremnant.blogspot.com/2019/05/min-kommentar-till-daniel-alms-inlagg.html?fbclid=IwAR1M7AuGR-j-tJQmhn9JprTz7c4cJZzPl8FYPLzVc1PtJ9qSRRCg_e0-Qlw

Min Kommentar till Daniel Alms inlägg.

Inlägg 1 Jon-Are Pedersens kommentar till Daniel Alms inlägg

Den 10 Maj 2018 skrev Daniel Alm, Pingströrelsens ledare, ett inlägg på sin FB-sida som jag nödgades svara på då jag ser att Pingströrelsen är på väg åt helt fel håll. Läs gärna hans inlägg.

https://www.facebook.com/danielalm71/posts/2393792683971588?__tn__=H-R

Tyvärr ansåg Daniel Alm inte att mitt inlägg var värd att kommentera. En tweet av Daniel Alm påminde mig idag om den väg han leder sina församlingar på. Allt annat än Jesus står i centrum. När saltet mister sin sälta…
——
Daniel Alm, plantera en ny kyrka i en stad, och du fiskar i andras vatten. Det är medlemmar från andra kyrkor som dras till den nya, spännande kyrkan. Det är inte de icke-kristna man drar in, för det uppnår man inte genom nya kyrkor, utan att evangeliet predikas för de icke-troende och genom att samla de som kommit till tro för undervisning i lärjungaskap.

I min hemstad Norrköping, har vi fått en ny kyrka. De flesta av medlemmarna i den kyrkan kände jag igen från andra kyrkor. Visst, det är möjligt att det fanns en och annan ny-frälst där, det säger jag inget om.

Men fokus får inte vara tekniker för församlingstillväxt baserad på mänskors lära, utan på att predika Jesu Kristi lidande på korset, död och uppståndelse efter tre dagar, och att omvändelse och syndernas förlåtelse predikas i Jesu namn.

Får vi fokus på tekniker, verktyg, utbildning, etc. sänker vi blicken från Guds metoder och visar att vi inte förtröstar eller riktigt tror Gud har makt att frälsa på det sätt han alltid har frälst människor, genom sitt evangelium. Och evangeliet är INTE är Joh. 3:16, inte heller Apg. 2:38.

Jag har försökt sätta mig in i vad M4 är och av vad jag kan se är det inte något som liknar Guds metod. För den som inte känner till vad M4 är så står det för: Master, Mission, Multiplication och Movement. Detta känns igen i många moderna församlingars steg-för-steg kurser som aldrig kan bära evig frukt. Det blir fokus på att fylla kyrkorna, få människor mer andligt intresserade och man missar målet: Frälsning från synden och evigt liv!

Moderna kristna är inte villiga att lida smälek för Kristi kors utan letar andra vägar att föra ut budskapet. Därigenom att vi inte vill stöta oss med människor blir vi sökarvänliga och skriver om det kristna budskapet. Resultatet är att Kristi kors mister sin kraft och församlingen sin sälta.

Forts Inlägg Jon-Are Pedersens kommentar till Daniel Alms inlägg

En bloggpost av Jon-Are Pedersen

https://theholyremnant.blogspot.com/2019/04/varfor-varnar-du-for-enroos.html?fbclid=IwAR2YPLHnTT4Fcetw0KLLx02WHJ8R9ABkZtLiLHzOMK4h5wzp3HjSZFKAr5A

Varför varnar du för Enroos

Inlägg 1 Varför varnar du för Enroos av Jon-Are Pedersen

Nu vill jag ta dig genom en lång predikan av Mikael Enroos, en mörk och farlig predikan. Det här är bara en av alla hans ”profetiska” predikningar och hur många har han inte gjort?

Be nu Gud om urskiljning innan du läser min utskrift av videon och läser mina kommentarer. Frågan: Varför varnar du för Enroos? kommer få sitt tydliga svar ju mer du sätter dig in i vad han egentligen säger. En utskrift av en predikan sätter allt i ett tydligt ljus då det är lätt att man missar det som sägs annars.

Enroos förleder människors uppmärksamhet bort från Herren Jesus Kristus när han talar om änglar, och smädar djävulen och driver med honom. Videon kan du se här https://drive.google.com/file/d/1hTTe0LXFI4F6_QgqNa1bQcAudNWZfnuu/view

”Jag tror nämligen att det är en andemakt som kommer ifrån havet, som fienden har sänt i form bläckfisk som har blivit bruten.”

Detta känner jag igen från Charisma Magazine, Elijah List och Jennifer LeClaire. Du kan hitta hennes video här där hon förklarar sin dröm. https://www.youtube.com/watch?v=Ku7h_BMqEts&feature=youtu.be

Jer. 23:25 Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn: ”Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm!”

Enroos och Co. är Hebrew Root’are blandat med hyper-nåd och NAR, tre villfarelser som var för sig är farliga. Men i en sån här kombination blir det extra bedrägligt och förförande, något vi som kristna måste akta oss för.

Detta är alltså inte kristendom utan gnosticism, vilket jag har skrivit om här. Men så är ju också ”enhet” målet. Alla ska inkluderas, utom dem som står för sanningen. Enhet utan sanning är och förblir en falsk enhet.

Och Paulus säger att de ska ta sig lärare i mängder, vilket vi ser ske (2 Tim. 4:3). Det blandas hejvilt med doktriner och ingen vill ställa sig upp och säga: Detta är hädelse! Detta är ont i Guds ögon!

Det är hela tiden ett svammel om andemakter och änglar. Jag citerar Enroos: ”nåt bröts i ande världen igår, i form av en kraftgärning som Gud gjorde igenom att vi här var samlade och firade….” Svammel, svammel och åter svammel.

”Vi har möjlighet att uppleva kraftgärningar alldeles anmärkningsvärt starkt när vi är i Guds högtider och vi firar dem. Det är då vi kommer i en apostolisk ordning. Säg ’apostolisk ordning’.

Denna apostoliska ordning betyder att vi ställer oss rätt in i Guds ström där himmelen är öppen och Fadern kommer, för alltid när Fadern kommer, så blir det en våg som kallas för kraftgärning, som för med sig och föder andra segrar i våra liv.

Enroos fokus är att förbereda mötesdeltagarna att ta emot sitt ”mirakel”, och han talar stora ord som Apostolisk Ordning och Kraftgärningar, och kopplar det med ”Guds högtider”.

Med andra ord, det finns vissa krav du måste uppfylla för att få se Herrens härlighet. Hebrew Root lyser också igenom där dom lägger väldigt stor vikt vid högtider och nymånad och sabbater och matregler.

Forts Inlägg Varför varnar du för Enroos av Jon-Are Pedersen

Jon-Are Pedersen har gjort ett inlägg på sin blogg

https://theholyremnant.blogspot.com/2019/04/duon-enroos-och-lekardahl.html

Duon Enroos Lekardahl

Inlägg 1 Duon Enroos Lekardahl av Jon-Are Pedersen

Jag läser och blir förfärad över den fräckhet dessa ”profeter” har, som ger löften om mirakler och profetior, blandad med sensualitet på ett sommarbad. Men jag har valt att gå mot den grund de står på istället för att analysera deras verksamhet. För den som vill läsa kan följa länken: https://www.enroos.org/summer-camp/

Vi föraktar inte profetia, utan prövar allt. Men om grunden är fel, blir hela byggnaden fel. Jag börjar med det sanna profetiska Ordet.

1 Petr. 1:19 Och desto fastare har vi det profetiska ordet, som ni gör väl i att ge akt på liksom på ett ljus som skiner på en mörk plats, till dess att dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.

Det profetiska ordet är väldigt viktigt, som ett ljus i mörkret. Av den versen kan vi förstå att det profetiska ordet har som funktion att peka på Jesus, Morgonstjärnan. Att Jesus ÄR Morgonstjärnan förstår vi av Uppenbarelseboken:

Upp. 22:16 Jag, Jesus, har sänt min ängel för att han skulle vittna för er om detta i församlingarna. Jag är Davids rot och ättling, och den klara morgonstjärnan

Och när Petrus talar om profetia så talar han mm det Profetiska Ordet, som är ett ljus för våra fötter lykta och ett ljus på vår stig (Ps. 119:105). Och författaren till det profetiska Ordet är Den Helige Ande. Anden förhärligar ALLTID Jesus, ALDRIG en människa, ALDRIG en Herrens tjänare.

Joh. 16:13-15 Men när han kommer, sanningens Ande, ska han leda er till hela sanningen. För han ska inte tala av sig själv, utan allt han hör ska han tala, och han ska tala om för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för av mitt ska han ta och förkunna för er.

Nu när Petrus har lagt den grunden kommer han in på falska profeter och jämställer dem med falska lärare. En falska profet har alltid med sig en falsk lära. Och alltid när någon framträder som apostel eller profet, tar denne sig titeln framför sitt namn, vilket är ett bevis på att de inte är Herrens profeter.

”Profet Lekardahl, Profet Enroos,  eller ”Profet Owour”. Men den senare kallar sig även för The Mighties Prophet on Earth. Hade dessa varit av Herren hade en förkrosselse och ödmjukhet varit framträdande och då hade Den Helige Ande i Sanning varit verksam i både deras liv och omgivning. Men förkrosselse och ödmjukhet är inga ord som klingar bra i deras öron.

När vi kommer till motiv så är det alltid girighet och positioner som driver dem. Petrus säger ”Och i sin girighet ska de med uppdiktade ord utnyttja er….” och uppdiktade ord har alltid sitt ursprung i det egna hjärtat och förmörkade förstånd och inte i Guds skrivna ord. HERREN säger till Jeremia ”Men vem har tillträde till HERRENS råd, så att han kan se och höra hans ord? Och vem har aktat på hans ord och lyssnat till det?” ‭‭Jer.‬ ‭23:18‬ ‭

Forts Inlägg Duon Enroos Lekardahl av Jon-Are Pedersen

Inlägg 1 Synden

Jesus talar om för oss vad som efter Hans försoning är den synd som skiljer oss från gemenskapen med Gud. Alltså det som löser vårt problem att vi är ”döda i överträdelser och synder” och ”står i avsaknad av härligheten från Gud”. Han säger: ”Ifråga om synd ty de tro inte på mig”.

Joh. 3: 18, 38: ”Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn…Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Vi behöver skilja på väsens synd och verksynd. ”Vi var genom vår natur hemfallna till vredesdom”. Vi har en fallen natur behäftad med en syndens natur som gör oss till slav under synden så att vi syndar (verksynd).

För verksynder söker vi förlåtelse. Men väsenssynden går inte att lappa eller reparera. Den måste bytas ut. Hela konsekvensen av när vi blir födda på nytt får vi erfara vid den kroppsliga uppståndelsen. Då blir vi förhärligade/förverkligade människor som är verkligt rättfärdiga. Medan vi i den här tiden lever i en tillräknad rättfärdighet från Gud av nåd genom tro på Jesus.

Synden, som en verkande naturkraft, kom in som en integrerad del av människans väsen. För att tillsammans med egoismen, som nu är på ”hjärtats tron”, driva människan, på orätta vägar – för sitt eget namns skull.

För att främst fylla människans egna begärelser och behov. På ett förvanskat sätt. Ett nedbrytande sätt. Ett sätt, som hela tiden bryter ned, hennes egen konstitution, skadar hennes omgivande skapelse och hennes relationer till sig själv och sina medmänniskor.

I en förvrängd egenkärlek, till en tvångsmässig självupptagenhet, jagar hon, i liering med synden, efter att kunna mätta, sina av synden, förvridna begär. Det finns nu ”en syndens makt att bedraga”, integrerad i hela människans väsen.

Synden är ett slags ”ormgift”, som blivit en integrerad del av människans hela väsen. Som utnyttjar – hennes egoism – så att det blir två samverkande drivkrafter i människan, som gör henne till en syndare. Mot Guds vilja och lag. Hon älskar inte Gud över allting, inte sin nästa och inte sig själv, på rätt sätt. Utan bara egoistiskt, drivs hon att mätta, sina av synden, förvridna begär.

Människans vilja blir av synden ”fängslad” från att göra Gudomligt gott och utföra Guds vilja. Hon blir en syndens slav. Människan utsätter nu – sig själv – för nedbrytande krafter. Hon skövlar skapelsen, för att mätta, den ständigt hungrande egoismen.

Människan har hamnat i ett kaos. På ständig jakt, efter att bli bejakad, bekräftad och älskad. Allt det hon upplevde i relationen med Gud, är som ett stort gapande tomrum i hennes inre.

Hon är i avsaknaden av härligheten från Gud. Jagar efter att kunna fylla tomrummet. Men hennes drivkraft, är egoismen i liering med synden och allt hon kan fylla tomrummet efter Gudsgemenskapen med, är ruttna plagiat, som bara ytterligare, fördärvar henne. Till att uppfylla syndens mått.

Forts. Inlägg Synden

En liten historisk tillbakablick på hur Ekman i sin bok Doktriner som lovordades som säker klassisk kristendom av alla och ett klart avståndstagande från JDS menade man. Att han där skulle ha tagit avstånd från JDS är en lögn. Vad han tog avstånd ifrån var att Jesus skulle ha fått satans natur.

Men det är inte kärnan i JDS. Kärnan där är att Gud och människa är åtskilda på korset och det kvarstår hos Ekman i Doktriner där han hävdar att Jesus smakade och erfor den andliga döden. Erfar man något så är det en verklighet som sker. Detsamma som Bibeln uttrycker som att ”stå i avsaknad av härligheten från Gud”. ”Död i överträdelser och synder”.

Ekman är i boken Doktriner ute efter att finna en verifiering av den JDS – lära han inte vill släppa fast han säger i sin dubbelhet att han inte längre har den. Han försöker så istället få den trovärdig, så att han skulle kunna nå in i den övriga kristenheten med denna lära.

Ekman söker då stöd hos Luther och hänvisar bl.a. till att Luther sagt att Gud dör i Kristus. Luther har ju också fällt följande uttalande: ”Fördenskull var det nödvändigt att han blev det som vi är, nämligen en syndare, mördare, missgärningsman. Därför skrev också Jesaja: Han blev räknad bland överträdare. Jes. 53:12”

Men vad menar då Luther med dessa ord? Vi ser vidare vad han säger: ”Ty han är den person, som bär hela världens synder och gör tillfyllest för dem…vilken kallar honom Guds Lamm, som bär världens synd, talar också profeten Jesaja, då han säger: Herren kastade allas våra synder på honom.

Vi skall betrakta Kristus som den som på samma gång som han iklätt sig vårt kött och blod också därmed blivit insvept i våra synder, vår förbannelse, vår olycka och vår död, men som DÖDAT DEM GENOM SIG SJÄLV OSS TILL GODO”.

Luther visar om och om igen att Jesus bär synderna, tillräknas synderna som kastats på Honom och allt det människan var, andligt död och åtskillnad från Gud, MEN ATT DESS KONSEKVENSER DÖDATS I KRISTI PERSON: ”DÖDAT DEM GENOM SIG SJÄLV (KRISTI PERSON) OSS TILL GODO”.

Det är den stora skillnaden mellan Ekmans syn och Luthers syn. Ekman ser att Jesus till sitt väsen måste bli all syndens konsekvens, andligt död, åtskild från Gud, så att Jesus i faktisk mening är en vanlig andligt död människa där Han hänger på korset och inte är Kristi person längre.

Medan Luther ser Honom som andligt levande (Kristus – Gud och människa förenade), varpå syndens konsekvens blir kastad, men en konsekvens som blir dödat och omintetgjort i Hans person som Kristus. Det är två motsatta syn på skeendet i försoningen. Ekmans syn är en antikristlig syn på Jesus som gör om inte försoningen. Medan Luthers syn är en kristen syn på Kristi person.

Det går inte förneka den antikristliga och Gudsförnekande andemakten bakom läran att Jesus ska dö människans andliga död och det är den lära Trosförkunnelsen fortfarande håller fast vid. Åtminstone har inte jag sett något avståndstagande från trosförkunnelsens representanter om att Gud och människa är åtskilda i Kristi person.

Ekman har ju nu gått från askan in i elden när han konverterat till den falska katolicismen. Samma antikristliga läror möts här i trosförkunnelsen och katolicismen. Bl.a. har katolicismen samma ”vi är gudar – lära”: Katolska kyrkans katekes, artikel 460:

”…Ty Guds Son blev människa för att göra oss till Gud. Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.”

Där ser vi att det här är precis samma grund som hos New age, frimurare, mystiker liksom i Trosförkunnelsen och Katolicismen! Antikrist myser i sin förberedelse att landa.

Ska vi inte bedja Fader vår

Det var någon som på annan plats menade att det var att förbli i GT och gamla förbundet att bedja Fader vår.

Men det är inte att vara kvar i Gamla förbundet att be Fader Vår. Det är istället både en bön och bekännelse om vad som gäller i det nya förbundet.

Fader vår som är i Himmelen: Det är en bekännelse att det är Gud som har kontrollen.

Helgat varde Ditt namn: Det är en bekännelse att vi ska ära Gud som är avskild och helig.

Tillkomme ditt rike: en bön om att Han ska upprätta Tusenårsriket.

Ske Din vilja såsom i himmelen så och på korden: en bön om tillkommelsen av en ”Ny himmel och en ny Jord.”

Inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån onda: Ge oss hjälp i frestelsen och skydda oss mot den onda och onda människor.

Förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro: Påminner oss om att vi dagligen är i behov av syndabekännelse och syndaförlåtelse och vi ska förlåta de människor som syndar emot oss. (förlåta 70 x 7 ggr. alltså ett ändlöst förlåtande sinnelag)

Ty riket är Ditt Din är makten Din är härligheten i evighet: En bekännelse och tro på Guds allmakt, Guds härlighet och att Han kommer med sitt rike, inte bara som nu inom oss utan med sitt synliga uppenbara riket som Han ska upprätta för all evighet.

Så låt oss alltid bedja Fader vår!

Någon påstod på annan plats att vi behöver inte ens be om förlåtelse för Jesus har redan förlåtit oss.

Vi behöver skilja på väsens synd och verksynd. ”Vi var genom vår natur hemfallna till vredesdom”. Vi har en fallen natur behäftad med en syndens natur som gör oss till slav under synden så att vi syndar (verksynd).

För verksynder söker vi förlåtelse. Men väsenssynden går inte att lappa eller reparera. Den måste bytas ut. Hela konsekvensen av när vi blir födda på nytt får vi erfara vid den kroppsliga uppståndelsen. Då blir vi förhärligade/förverkligade människor som är verkligt rättfärdiga.

Medan vi i den här tiden lever i en tillräknad rättfärdighet från Gud av nåd genom tro på Jesus. I Rom. Kap. 6 erfar vi ett erbjudande om att få vara så inneslutna i Jesu död från synden, så att vi kan få agera som ”döda” gentemot synden. Och få agera som ”levande” gentemot Guds Ande vilja och Ord.

Men det är en ”helgelseprocess” som fortgår igenom hela vårt liv fram till att vi får gå in i den eviga gemenskapen med Gud. Då blir vi ”verkligt rättfärdiga” som förverkligade/förhärligade människor med en uppståndelsekropp som passa in i den eviga gemenskapen med Gud.

I den ”helgelseprocessen” ingår att vi Andens ljus blir varse synd i våra liv som behöver erkännas och bekännas. Varje gång vi ser den i Andens ljus desto mer smärtsam blir med en längtan efter upplevelse av nåd och förlåtelse.

Här under vandringen kommer vi ibland att få uppleva att syndanaturen inte var bortkopplad från vårt väsen enligt Rom. 7: 15 – 25:

”Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.

Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.

Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.

Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!

En del menar att detta skulle handla om människan före sin pånyttfödelse. Men det är inte sant för handlar det om människor som ”om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god…I min inre människa gläder jag mig över Guds lag”. Det tillståndet är inte för handen hos en icke – troende.

Vi kommer som troende att erfara här i vår vandring att vi till och från inte bara befinner oss i ”den nya människan” – människan i liering med Guds Ande där vi inte syndar utan vandrar i Ande.

Utan att vi ibland också hamnar i ”gamla människan” – människan i liering med synden. Där syndar vi lika friskt som tidigare. Som tjänare åt syndanaturen, kallas för att vara i ett köttsligt väsende och som tjänare åt den nya naturen Anden, kallas för att vara i ett andligt väsende(Rom. 8:8-9).

Men det är för en troende väldigt smärtsamt så fort den troende hamnar i ”ett köttsligt väsende” och upplever att ”Den som är född av Gud syndar inte, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda eftersom han är född av Gud” 1 Joh. 3: 9. Och vi flyr tillbaka till försoningen, nåden, förlåtelsen och Friden hos Jesus.

1 Joh. 2: 1; 1: 7 – 9: ” Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig…

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” Och vi erfar igen ”rättfärdigheten från Gud” som gäller den troende.

http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#id

http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#sak

http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#vea

Lag – nåd

Är det enbart de som i sig själva är syndfria och rättfärdiga som kan komma till himlen

Brödsbrytelsen

Inlägg 1 brödsbrytelsen

Nattvarden är mer än en åminnelse och förkunnelsestund, men inte heller något ”frälsningsmöte”. Det är inte så att vi dricker och äter Kristus och blir frälsta.

Jesus säger när Han delar brödet och vinet med lärjungarna att det är Hans blod och lekamen (Matt.26:26-29). Paulus säger också i 1 Kor. 10:16 angående vinet och brödet: ”är icke den en delaktighet av Kristi blod? Är icke det en delaktighet av Kristi kropp?”

Samtidigt citerar Paulus Jesus och säger ”gör detta till min åminnelse” och ”så ofta ni äter detta bröd och dricker kalken, förkunnar ni Herrens död, till dess att han kommer” (1 Kor. 11:23-26).

Det är allvarligt att framställa nattvarden på ett sådant sätt att fokus förs från förtröstan till den Jesus är i sin person och offret av Kristi kropp och blod på korset, till att en förtröstan till en ritual räddar mig.

Jag är räddad i förtröstan till den Jesus är och offret av Kristi kropp och blod på korset, innan jag kommer till nattvardsbordet. ”Frälsningsmötet” sker vid korsets fot vid anblicken av försoningsoffret på korset, där relationen, kommunikationen och umgängelsen med min Frälsare upprättas.

Men lika allvarligt är det att förringa Herrens speciella närvaro vid nattvardsbordet genom sitt Ord: Detta är min lekamen och detta är mitt blod. Herren kommer mig till mötes på ett speciellt sätt vid nattvardsbordet, när vi delar brödet och vinet till åminnelse och förkunnelse av Hans död, till dess att Han kommer.

Inte så att brödet och vinet intagit en annan substans än vin och bröd i fysisk bemärkelse, inte så att Han är förenad med brödet och vinet så att vi äter och dricker Kristus.

Men en speciell närvaro råder utifrån Hans eget Ord: Detta är min lekamen, detta är mitt blod, som en åminnelse om vem Jesus ÄR och offret på korset av Kristi persons kropp och blod . När vi påminner oss om detta så är Jesus på ett speciellt sätt närvarande när vi påminner oss om det frälsande offret på korset.

”Pröve då människan sig själv” (1 Kor. 11:28-29), inte huruvida ens leverne är värdigt att komma till nattvardsbordet, men om man äger en längtan efter gemenskap med Kristus, längtan efter förtröstan till och umgängelse med den Han är som person. Längtar efter nåd, förlåtelse och försoning.

Att man har en längtan efter förtröstan till offret av Kristi kropp och blod på korset för sin synd, längtan efter Guds nåd, frid och vänskap med Gud, längtan efter gemenskap med syskonen i tron på Herren Jesus (1 Kor. 10:17).

Katolicismens lära om att Jesus offrar sig om och om igen vid nattvarden är totalt vilset! Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång (Märk en gång) för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10) Det sker inte upprepat i någon senare ceremoni.

Forts Inlägg brödsbrytelsen