Fiendens list för att få så många med sig som möjligt till att gå förlorade

Möttes av en fråga ”Om man plågas dag och natt i eld och Gud har skapat denna plats, är det inte då Gud som plågar oss?”

Jag gjorde följande svar:

Gud har skapat denna plats -eldsjön – för djävulen och hans fallna änglar i evighetens värld, för att där stänga dem ute från Guds eviga värld, där de som valt att höra Honom till genom att ta emot erbjudandet om räddningen i Jesus Kristus kommer att befinna sig.

Det vore ingen evighet i Guds gemenskap värd namnet om inte djävulen för evigt där vore utestängd. Däri ligger Guds kärlek till de som ”låtit sig försonas med Gud” att djävulen då för evigt är utestängd.

De som inte genom tro på Jesus äger ett evigt liv i Guds gemenskap upphör inte att existera, utan kommer som de evighetsvarelser de är med ”evigheten lagt i människans hjärta”, att få dela sin evighet tillsammans med satan, som de genom sin fallna natur redan tillhör. ”Vi var genom vår natur hemfallna till vredesdom”.

Vredesdomen ligger inte i att Gud slår och plågar dem, utan plågan ligger i att missa målet – Guds eviga umgängelse och att istället dela evigheten med satan.

Det handlar ju om en en verklig plats där vare sig de som befinner sig och själva platsen inte upphör att existera, som en del har önsketänkanden om.

Och de menar att Gud kan inte vara så elak att människor i en evighet ska plågas. De inser inte att det inte är en elak Gud som orsakar detta, utan att detta är ett resultat av människans självvalda fall, där hon ställt sig utanför Guds gemenskap.

Och därmed på eget val hamnar där det ska vara ”gråt och tandagnislan” i evigheternas evighet av samma ord som att Gud är evig. Att det beskrivs som en plats av eld torde handla om att det är ett lidande att befinna sig där och som aldrig upphör.

Ett lidande som då alltså inte Gud orsakar, utan som är ett lidande som man själv valt genom otro på Jesus och som innebär en evighet tillsammans med satan.

Lidandet är alltså inget som Gud lägger på som ett straff, utan som beror på att istället för ett evigt liv i Guds gemenskap, ha sitt eviga liv i satans gemenskap.

Detta lidande i gemenskap med satan upphör inte. Den falske profeten och antikrist, som är människor och därmed evighetesvarelser, som förpassas till denna plats när Jesus upprättar Tusenårsriket, befinner sig där efter de Tusen åren.

Och dit förpassas så satan, efter att ha varit bunden för Tusen år, men som släppts lös för att det ska bli uppenbart vilka som slutligen av hjärtat tillhör Gud eller som satan slutligen kan lura till sig.

Och dit förpassas så då även de som efter att de blivit dömda efter sina gärningar, när de inte var inneslutna i Kristus genom tron på vem Jesus är och har gjort.

Vet inte vad detta inom teologin kan ha för namn. Men det är vad jag kommer fram till är vad summan av Guds Ord säger kring dessa spörsmål.

Satan vill naturlugtvis inte att människan skall inse denna verklighet. Han försöker via något som låter så vällovligt som att Gud kan inte vara så elak, få människor till att inte inse denna verklighet av vad det innebär att gå förlorad.

Han försöker även att få människor till att tro att ”Gud är så snäll så alla kommer att vara räddade” – enligt Universalismen. Då kan satan få desto fler med sig att tillhöra honom i evighetens värld.

Ha bara ett enda fokus: Vem Jesus är och har gjort:

Grunden för Kristen tro

Räddningen ligger inte i att Gud är inte så elak att det inte finns en evighet utanför Guds gemenskap av lidande. Inte heller ligger räddningen i att Gud är så kärleksfull att alla kommer att bli räddade.

Detta är fiendens lögner för att få så många som möjligt med sig att råda över i evighetens värld.