Behöver vi be om förlåtelse

Någon påstod på annan plats att vi behöver inte ens be om förlåtelse för Jesus har redan förlåtit oss.

Vi behöver skilja på väsens synd och verksynd. ”Vi var genom vår natur hemfallna till vredesdom”. Vi har en fallen natur behäftad med en syndens natur som gör oss till slav under synden så att vi syndar (verksynd).

För verksynder söker vi förlåtelse. Men väsenssynden går inte att lappa eller reparera. Den måste bytas ut. Hela konsekvensen av när vi blir födda på nytt får vi erfara vid den kroppsliga uppståndelsen. Då blir vi förhärligade/förverkligade människor som är verkligt rättfärdiga.

Medan vi i den här tiden lever i en tillräknad rättfärdighet från Gud av nåd genom tro på Jesus. I Rom. Kap. 6 erfar vi ett erbjudande om att få vara så inneslutna i Jesu död från synden, så att vi kan få agera som ”döda” gentemot synden. Och få agera som ”levande” gentemot Guds Ande vilja och Ord.

Men det är en ”helgelseprocess” som fortgår igenom hela vårt liv fram till att vi får gå in i den eviga gemenskapen med Gud. Då blir vi ”verkligt rättfärdiga” som förverkligade/förhärligade människor med en uppståndelsekropp som passa in i den eviga gemenskapen med Gud.

I den ”helgelseprocessen” ingår att vi Andens ljus blir varse synd i våra liv som behöver erkännas och bekännas. Varje gång vi ser den i Andens ljus desto mer smärtsam blir med en längtan efter upplevelse av nåd och förlåtelse.

Här under vandringen kommer vi ibland att få uppleva att syndanaturen inte var bortkopplad från vårt väsen enligt Rom. 7: 15 – 25:

”Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.

Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.

Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.

Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!

En del menar att detta skulle handla om människan före sin pånyttfödelse. Men det är inte sant för handlar det om människor som ”om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god…I min inre människa gläder jag mig över Guds lag”. Det tillståndet är inte för handen hos en icke – troende.

Vi kommer som troende att erfara här i vår vandring att vi till och från inte bara befinner oss i ”den nya människan” – människan i liering med Guds Ande där vi inte syndar utan vandrar i Ande.

Utan att vi ibland också hamnar i ”gamla människan” – människan i liering med synden. Där syndar vi lika friskt som tidigare. Som tjänare åt syndanaturen, kallas för att vara i ett köttsligt väsende och som tjänare åt den nya naturen Anden, kallas för att vara i ett andligt väsende(Rom. 8:8-9).

Men det är för en troende väldigt smärtsamt så fort den troende hamnar i ”ett köttsligt väsende” och upplever att ”Den som är född av Gud syndar inte, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda eftersom han är född av Gud” 1 Joh. 3: 9. Och vi flyr tillbaka till försoningen, nåden, förlåtelsen och Friden hos Jesus.

1 Joh. 2: 1; 1: 7 – 9: ” Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig…

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” Och vi erfar igen ”rättfärdigheten från Gud” som gäller den troende.

http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#id

http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#sak

http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#vea

Lag – nåd

Är det enbart de som i sig själva är syndfria och rättfärdiga som kan komma till himlen