Lag – nåd
Lägger först en grund till varför vi människor dels behöver en kompass/lag, för att se vad som är ett Gud välbehagligt och för oss själva bra leverne och så varför vi behöver nåd och försoning från Gud, eftersom vi aldrig är kapabla att leva upp till denna standard.
Inlägg 1 lag – nåd
Vid människans fall kom synden, som en verkande naturkraft, in som en integrerad del av människans väsen. För att tillsammans med egoismen, som nu efter fallet, är på ”hjärtats tron” och driver människan, på orätta vägar – för sitt eget namns skull. För att främst fylla människans egna begärelser och behov. På ett förvanskat sätt. Ett nedbrytande sätt. Ett sätt, som hela tiden bryter ned, hennes egen konstitution, skadar hennes omgivande skapelse och hennes relationer till sig själv och sina medmänniskor.
Det är inte bara Gud, som människan inte längre älskar på ett rätt sätt efter fallet. Människan älskar sig inte längre själv, för den hon är, på ett rätt sätt. Hon vet ju inte längre vem hon är. Det kan hon först börja ana igen, när hon kommer i kontakt med sin Skapare igen.
I en förvrängd egenkärlek, till en tvångsmässig självupptagenhet, jagar hon, i liering med synden, efter att kunna mätta, sina av synden, förvridna begär. Det finns nu ”en syndens makt att bedraga”, integrerad i hela människans väsen.
Synden är inte människans egen livsande eller hennes fulla identitet och personlighet. Inte heller sitter synden på ”hjärtats tron”. Där sitter människans egen egoism. Den förvrängda egenkärleken – den tvångsmässiga självupptagenheten.
Synden är ett slags ”ormgift”, som blivit en integrerad del av människans hela väsen. Som utnyttjar – hennes egoism – så att det blir två samverkande drivkrafter i människan, som gör henne till en syndare. Mot Guds vilja och lag. Hon älskar inte Gud över allting, inte sin nästa och inte sig själv, på rätt sätt. Utan bara egoistiskt, drivs hon att mätta, sina av synden, förvridna begär.
Människans vilja blir av synden ”fängslad” från att göra Gudomligt gott och utföra Guds vilja. Hon blir en syndens slav. Människan utsätter nu – sig själv – för nedbrytande krafter. Hon skövlar skapelsen, för att mätta, den ständigt hungrande egoismen.
Människan har hamnat i ett kaos. På ständig jakt, efter att bli bejakad, bekräftad och älskad. Allt det hon upplevde i relationen med Gud, är som ett stort gapande tomrum i hennes inre. Hon är i avsaknaden av härligheten från Gud. Jagar efter att kunna fylla tomrummet. Men hennes drivkraft, är egoismen i liering med synden och allt hon kan fylla tomrummet efter Gudsgemenskapen med, är ruttna plagiat, som bara ytterligare, fördärvar henne. Till att uppfylla syndens mått.
Forts Inlägg lag – nåd
Inlägg 2 lag – nåd
Människans kaotiska tillstånd, blir inte mindre av, att lagen fortfarande, finns kvar inom henne som en av gud nedlagd kompass, som ska ge ett positivt utslag mot det samvete som Gud även lagt ned i människan.
Men hon är oförmögen att uppfylla lagen. Samvetet är kvar och ger fullt utslag gentemot lagens ouppfyllda krav, inom henne. Det ger henne en ständig börda av skuld. Den bördan försöker hon lindra, genom att göra sig egna moralnormer, som hon tror sig kunna uppfylla. Antingen lyckas hon med det och blir en självgod och högmodig moralist. Eller så misslyckas hon och hamnar i en hopplös självömkan. Hon tar sig inte ur egoismens och syndens fängelse.
Människan försöker nu göra sig – en egen självbild. Hon jagar efter sin identitet. Men lyckas dåligt, när hon inte kan ”spegla sig” i sin skapare. I jakten på sin självkänsla och självbild, rotar hon i sin inre värld, för att finna igen sig själv. Istället för att kunna spegla sig i Gud, börjar hon spegla sig, mot sina medmänniskor och söker bekräftelsen på vem hon är – i sin omgivning och genom att prestera. Så att omgivningen ska acceptera och bekräfta henne. Prestationsångesten och karriärjakten blir hennes följeslagare.
Med egoismen som drivkraft, hamnar hon ständigt i självhävdelse, för att omgivningen ska ge henne, en så positiv självbild, som möjligt. När hon försöker bruka skapelsen. Tränar sin kropp eller odlar sin mark, har hon svårt, att komma ifrån självhävdelsen, inför sig själv, eller för att imponera på sin omgivning. Så att hon kan få, så god självbild som möjligt. Människan är inne i en hopplös labyrint, som hon inte tar sig ur.
När det står att djävulen är ”denna tidsålders Gud”, så innebär det inte, att han råder över skapelsen. Men att han utnyttjar människan till att skövla den och tyrannisera djuren. Att djävulen, skulle råda över skapelsen är en lögn han sår, för att tillfredsställa sitt högmod och försöka framstå, som en Gud – i Guds ställe.
Nej, det handlar om, att fienden byggt ett nätverk, i den andliga världen. Bibeln kallar detta system för ”världens makter”. Ett system, som appellerar till människans egoism – i liering med synden. Detta system ska göra människan, så upptagen med att fylla sina behov och begärelser, så att hon inte ska hinna bli upptagen av, att fråga efter – sin Skapare och Gud.
Det är därför Bibeln uppmanar, att vi ska ”leva i världen, men inte av världen”. Att det talas om ,att när vi blir frälsta, går från mörkrets välde, in i Guds älskade Sons rike. Från mörker till ljus. Från förlorad Gudsgemenskap, utsatta för djävulens ”plagiat av ett Guds rike”. Till det sanna Guds riket, som är fyllt av, Hans liv, i Hans gemenskap. Två världar bredvid varandra. Ett som slutar i ”den sjö som brinner av eld och svavel”. Och ett som slutar i ”en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor”.
Efter fallet, är människan – i sig själv – den naturliga människan, vare sig ond eller god. Demonisk eller Gudomlig. Men synden, som en integrerad del av hennes fallna natur, gör att det goda som hon vill, gör hon inte, men det onda, som hon inte vill, det gör hon.
Paulus säger om detta tillstånd:
”Om jag (den naturliga människan) gör vad jag (naturliga människan) inte vill (viljan fängslad), så är det inte mer jag (naturliga människan) som gör det, utan synden som bor i mig (som en integrerad del av mitt väsen)”. Ordet mig uttrycker – människans liering med synden. En liering, som gör henne till en syndens slav – för att mätta, hennes drivkraft – egoismen, som sitter på ”hjärtats tron”.
Människans känsloliv och kropp har inte degraderats i naturhänseende. Hennes problem ligger inte i kontakt med materien eller information via sinnevärlden. Vare sig de immateriella sinnena eller de fysiska sinnena. Men ”död” gentemot Gudsgemenskapen, är hon oförmögen, att tolka information rätt.
Människan förlorar också mer eller mindre förmågan att umgås med sig själv och sina medmänniskor på ett rätt sätt. Människans slutdestination i det tillståndet, är en evighet utan Gudsgemenskap. Människan missar målet och meningen med hela tillvaron: Att människan i evighetens värld, skulle leva tillsammans med sin skapare.
Forts Inlägg lag – nåd
Inlägg 3 lag – nåd
Den människa som då börjar fråga sig, när hon inser att hennes liv är på väg att förfelas, börjar inse att hon kommer att gå förlorad och börjar fråga sig, hur hon då ska kunna behaga Gud för att få ett evigt liv i Hans gemenskap, möts då av Guds lag, som visar på vad som krävs = perfekt het utan minsta fel vare sig i tanke ord och gärning.
Den ärliga människan, som inser att detta fixar jag ju då inte, kan så få upptäcka att, ”av laggärningar blir ingen rättfärdig”, Upptäcka att ”lagen var en uppfostrare till Kristus”, ”för att var mun skulle bli tillstoppad och stå med skuld inför Gud” och så börjar man ropa till Gud efter försoning, nåd och förlåtelse!
Man är så då redo att ta till sig:
”Men nu har utan lag en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad… en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus…” eftersom ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, Han tillräknar inte människorna deras synder”…”av nåd är ni frälsta och det inte av er själva, en Guds gåva är det…”
Sätter in en länk som visar på vad vi av nåd för Kristi skull vid hjälplös tro/förtröstan på Jesus kan glädja oss över:
http://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#Kap4
Pingback: Funderingar utifrån Jon-Are Pedersens omfattande och viktiga inlägg om Guds vapenrustning på FB | HaFos funderingar
Pingback: Jesus blev En förbannelse för vår skull | HaFos funderingar
Pingback: Fick följande frågor som jag besvarade | HaFos funderingar