Inlägg 1 ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
Kortfattat kan lärokonstruktionen i en konsekvens sammanfattas enligt följande:
Människan har inte en odödlig själ. Själen, personligheten, personen, människan utplånas när kroppen utplånats. Människan är en ”kropps – själ” heter det. Själen, personligheten, identiteten är fixerad vid kroppen på ett oupplösligt sätt.
Vilket innebär att vid kroppens frånskiljande från jordelivet och död, så finns inget verkligt, egentligt mellantillstånd av medvetande och existerande mellan kroppens död och kroppens uppståndelse. När kroppen är helt utplånad, är själen och personligheten som var oupplösligt bunden vid kroppen helt utplånad.
Jesus är Gud och därför dör Gud på korset och väcks åter till liv i uppståndelsen i denna lära. Kristus var verkligen död. Jesus är i sin kroppsliga död är helt igenom frånskild livet och inte medvetande, aktiv eller existerande som vare sig Gud, Gudamänniska ( Jesus Kristus) eller människa, utan helt igenom död. Alltså icke existerande, mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.
Jesu kroppsliga uppståndelse är en pånyttfödelse – gjord levande av Anden igen – av Jesu Kristi person, så att Guds person och Kristi person som var helt igenom död, åter blivit Kristi person, när Anden väcker den döda kroppen till liv.
Efter uppståndelsen och domen utplånas den icke – troende människans själ och personlighet och hela människan upphör att finnas till, när kroppen där personligheten var oupplösligt bunden, helt har utplånas i den brinnande sjön.
I denna lära förläggs alltså personligheten och identiteten vid kroppen på ett sådant oupplösligt sätt, att vid kroppens död upphör medvetande och varande existens fram till uppståndelsen och själen upphör att i praktiken existera i egentlig mening mellan den kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen.
Vid den kroppsliga dödens inträde upphör därför i praktiken allt medvetande och är i praktiken ett totalt icke – varande fram till uppståndelsen. Det finns ingen själens odödlighet, utan odödligheten är en gåva enbart till de troende.
Det kopplas samman med att straffet inte är av evighetskaraktär. Den eviga röken som omtalas är enbart elden som aldrig upphör, men kropparna brinner upp och därmed allt av själen, personligheten och identiteten, eftersom den var oupplösligt knuten till kroppen. Den icke – troende utplånas således efter det att hon uppstått och fått sitt straff vid domen.
I denna lära görs även en koppling till tanken, att människans egen livsande som Gud inblåste och som gör henne till en levande varelse med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner, skulle vara Guds Ande som inblåstes och går tillbaka till Gud vid den kroppsliga döden.
Då blir konsekvensen när man för över det på Jesu död och uppståndelse, att det är människan Jesus som dör medan det Gudomliga, Guds Ande som då var Jesu enda verkliga och Gudomliga identitet, går tillbaka till Gud.
Även då med en konsekvens att Kristi person (enheten av Gud och människa) är upplöst och Jesus är inte Kristi person längre. Det är alltså en JDS lära man lyckats skapa mitt i att man säger sig gå emot trosförkunnelsens JDS – lära.
Forts Inlägg ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran”
Fick följande fråga: Hur kunde Sonen frigöras från enheten Fader-Son-Ande och bli en människa som ber till fadern på samma…