På annan plats har Ingvar Zagerholm lagt fram en variant av JDS – lära som jag bemött
Inlägg 1 svar till Ingvar Zagerholm
Oj oj, ännu en JDS företrädare som med förvirring anför sin lära om att Jesus är skild från Gud – ”död i överträdelser och synder” – ”i avsaknad av härligheten från Gud” – en andligt död människa som är skild från Gud på korset. Ska det aldrig ta slut med denna förförelse.
Men fienden kommer naturligtvis att köra med denna lögn så länge församlingens tidsålder råder. För det är ett av hans sätt att lura människor till fördärvet med en antikristlig lära om och tro på Jesus. En tro på ”En annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium”.
Är Jesus skild från Gud på korset så finns det ingen Kristi person av ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet” som kan ge det RENA offret av Kristi persons kropp och blod på korset. Då finns det inget ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud.
Då görs Bibelns ord om intet att ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv”. Då har vi ingen försoning och ingen räddning utan sätter vår tro till en antikristlig och falsk Jesus. Precis vad satan vill för att vi ska gå förlorade. Och här ger Du Ingvar Zagerholm så ingredienserna och en av varianterna till denna satans förförelse.
Var står det att det som räddar människan är att Jesus skulle skiljas från Guds gemenskap? Var står det att Jesus skulle bli allt vad den fallna människan är för att den fallna människan ska kunna bli allt vad Jesus är?
Detta är hädiska tankefoster ifrån en antikristlig andes påverkan och egna hopsnickrade ”logiska” tankefoster från företrädare för Kristen tro som förmodligen inte riktigt insett konsekvensen av att Gud och människa skulle vara åtskilda i Kristi person.
Då hade vi inte haft någon Frälsare och räddning! Jesus besegrar människans åtskillnad från Gud när det i vår ställföreträdare aldrig sker i Hans syndfria rättfärdighet!
VAD ÄR DET SOM RÄDDAR MÄNNISKAN
1) Vad som räddar människan är att Jesus aldrig skiljs från Guds gemenskap och att Jesus aldrig blir vad den fallna människan är och lika misslyckad som Adam!
2) Vad som räddar människan är att Kristi person (Gud och människa förenade) som människans ställföreträdare, inte enbart som människa, utan som Gud och människa förenade ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet” som den som av Gud insätts att företräda människan och ska i sin person Kristi person förena/försona Gud och människa med varandra.
Detta ska ske mitt igenom hela Hans liv att Han stänger synden ute ur den människa som Han av Gud blivit insatt att representera och som i sin person – Kristi person försonar/förenar Gud och människa.
Och att Han FÖRBLIR förenad med Gud och därmed som Kristi person ”född i syndigt kötts gestalt”, ”fördömde synden i köttet” i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet! Tvärs emot den fallne Adam!
Vore Jesus lika misslyckad som Adam så vore vi kvar i vår synd och hade ingen räddning. Precis vad fienden underfundigt och listigt vill bedraga människan till att bekänna och tro
Räddningen ligger i att när syndens konsekvenser läggs på Jesus så detroniseras den i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och att Han därmed kan bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Eljest kinde Han inte bära fram blodet i det nya förbundet.
Vad som räddar människan är att ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv, Han TILLRÄKNAR inte människorna deras synder (för deras ställföreträdares syndfrihets skull).”
Får göra ett försök att något bena ut den förvirring som Du Ingvar Zagerholm står för här. Hade Du bara tidigare bemödat Dig om att ta vara på vad som redan skrivits och även alla länkhänvisningar, så hade Du inte behövt här igen att slå in redan öppna dörrar och göra så många ”slag i luften”.
Detta leder till ett Maratonlopp. Men det är inte jag utan Du Ingvar som denna gång höll i startpistolen. Det är många vinklar på Ditt inlägg som tar tid och utrymme att försöka bena ut vad som är vad. Då åker vi.
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 2 svar till Ingvar Zagerholm
Ingvar säger: ”Det står ju att Jesus var den ’andre Adam’ och han pratade om sig själv som ’människosonen’, för att betona att han levde livet på jorden som en människa och under samma villkor som en människa.
I annat fall kunde han ju inte dö istället för en människa, vilket väl var kravet för att försoningen skulle gälla. Han var tvungen att genomgå samma kamp och frestelser som en vanlig människa (Adam) och då kunde han ju inte vara Gud, eftersom han då skulle haft helt andra förutsättningar och då blir det inte ’rättvist’.
Gud kan ju t ex inte frestas av något ont, Jak 1:13. Fil 2:6-8 säger ju att han ’utblottade sig själv och antog tjänare gestalt’, dvs var som en människa.
HaFo kommentar: Jesus hade inget annat gemensamt med Adam än att de som levandes i Guds gemenskap skulle företräda människan. Adam blev en företrädare som ledde människan i syndafall och åtskillnad från gemenskapen med Gud. ”Död i överträdelser och synder” – ”i avsaknad av härligheten från Gud”. Det löses inte genom att upprepa samma misstag.
Medan Jesus som den ”andre Adam” blev en ställföreträdare i gemenskap med Gud som inte misslyckades som Adam utan den företrädare som förenade/försonade Gud och människa i sin person. Kristi person. En företrädare som inte var ”död i överträdelser och synder”. En företrädare som inte ”stod i avsaknad av härligheten från Gud.
Det var som Kristi person (Gud och människa förenade) som människans ställföreträdare, som Han dog i människans ställe. Hebr. 5: 8: ”Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande.” Och kunde så bära fram ett RENT offerblod – förbundsblodet på korset.
Att försoningen skulle gälla, var inte att han dog som en människa, skild från Gud som Du Ingvar så vilset påstår. Utan tvärtom gäller försoningsblodet därför att Han dog som Gud och människa förenade – som Kristi person. Det var enda sättet att bära fram ett RENT offerblod.
Rom. 5: 12 – 17: ”Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden (åtskillnaden från Gud ”avsaknaden av härligheten från Gud’). På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat (’död i överträdelser och synd’)… (Det var inte att kopiera detta som skulle rädda människan)…
Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.
Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande.
För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus”.
Kristi person är en person av sann människa med egen mänsklig livsande med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner. Fullt ut människa. Men även samtidigt fullt ut Gud. Alltså ”Guds fullhet lekamligen.”
Därför säger också Jesus att ”Jag och Fadern är ett”, ”Fadern är i mig och jag är i Fadern”. ”Den som har sett mig har sett Fadern”. Men samtidigt som de var ett så var Jesus i sin försoningsgärning som Gud och människa underordnad Faderns vilja.
Och Hans uppgift i försoningsgärningen var förutom att i sin person försona/förena Gud och människa att även ta straffet för synden. Som inte var att skiljas från Gud. Men väl att som Gudamänniska pinas, plågas och straffas som om Han vore syndaren. Det är klart att Han då samtidigt med en egen livsande med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner erfor att vanmäktigt kval.
Det är också denna mänskliga livsande som Han efter att Han sa att det var fullbordat sade: ”I Dina händer överlämnar jag min ande/livsande/min kropp/mitt liv. Som Människa och Gud förenade – Kristi person går Han så för att Predika ett budskap medan kroppen ligger livlös i graven.
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 3 svar till Ingvar Zagerholm
Angående om Jesus var synd till sitt väsen eller inte så har Du Ingvar förvirrande dubbla budskap.
Dels så citerar Du: ”rättfärdig led han för orättfärdiga…han ingen orätt hade gjort”. Men så börjar Du motsäga Dig själv: ”måste det ju betyda att han innan dess var orättfärdig, p g a synd, dvs andligt död.”
HaFo kommentar: Du måste då mena enligt Bibelns definition på andlig död ”Död i överträdelser och synder” ”avsaknad av härligheten från Gud”. Alltså att vara skild från Guds gemenskap. Skild från livsgemenskap från Gud.
Skild från Guds liv och väsen. Alltså en från Gud skild människa. En från Gud skild människa kan inte bära fram Kristi persons kropp och blod som offer på korset. Det behövs egentligen bara dessa meningar från Dig för att inse att Du är en villolärare.
Fienden är inte bara helt i färd med lögn om vem Jesus är utan försöker hela tiden också förvanska betydelsen av Blodsoffret på korset. Här bygger Du Ingvar nu en lära om att Jesus är skild från Gud på korset med en av ingredienserna ”gjord till synd”. Alltså att Han enligt Dig ”var orättfärdig, p g a synd, dvs andligt död.”
Enligt Din hopsnickrade lära så innebär det att Jesus inte ”dog bort från synden”, som Bibeln säger: Rom-6:10-12 ’Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud’.” Medan Du uppenbarligen menar att Han dog in i synden och blev synd till sitt väsen.
Din lära kan därmed inte bli annat än antikristlig. För Bibeln säger att ”ingen synd fanns i Honom”. Och Jesus säger inför Korsdöden: ”Nu kommer denna världens furste, men i mig finns inget som hör honom till”. Satan hade ingen inteckning i Jesus eftersom Han var syndfri och rättfärdig. ”Rättfärdig dog Han” säger Bibeln.
Vidare anser Du väl att ”han blev en förbannelse för vår skull” och att Jesu nödrop på korset är ett bevis för att Jesus var skild från Gud till sitt väsen. Det kan ske genom att Du kanske inte ser till en helhet av Skriften. Jag har bemött dessa läror på denna länk scrolla där framåt och läs:
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#vds
Men ska här nu även försöka ta tag i varje punkt för sig och börjar med påståendet att Jesus skildes från Gud och gjordes till synd i sitt väsen.
Bibelns budskap
2 Kor. 5: 19 – 21: ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser… Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.”
Alltså ”Den som var utan synd ’gjorde Han till ett syndoffer’ (som grundtexten likaväl kan översättas och som stämmer med Bibelns övriga budskap). Detta sker ’för att vi i Honom (vår ställföreträdare) ska bli rättfärdighet (räknade som rättfärdiga för Kristi skull) från Gud’.”
Där det står att Jesus blev ”gjord till synd” så kan det alltså likaväl översättas från grundtexten, att Han blev gjord till syndoffer, vilket stämmer bättre med Bibelns övriga budskap att Jesus TILLRÄKNAS mänsklighetens synd, rättfärdig ”dör bort från synden” och inte in i synden, så att synden vore Hans natur.
Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…,
Betraktar vi dessa Skriftens Ord så träder bilden fram av vad som sker. Vilket här framgår klart inte är att vara ”död i överträdelser och synder” stå ”i avsaknad av härligheten från Gud” och vara skild från Livet i Gud.
Jesus tillräknades människans synd, ”bar den i sin kropp”, var identifierad med den, UTAN ATT VARA DEN ELLER HA DEN I SIG SJÄLV och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, SOM INTE ÄR ATT SKILJAS FRÅN GUD ELLER BLI SYND I MÄNNISKANS STÄLLE,
utan att igenom smärtan förbli lydig i sin uppgift, att i sin person, Kristi person genom sin rättfärdighet och syndfrihet försona Gud och människa och besegra i människans ställe åtskillnaden från Gud ”döden i överträdelser och synder”, ”avsaknaden av härligheten från Gud”. Detta sker i hans person, Kristi person – Gud och människa förenade.
Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden. ”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.” Vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.
Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant av Gud och människa förenade, uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 4 svar till Ingvar Zagerholm
Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet.
Människan får i rättfärdiggörelsen, ingen egen rättfärdighet, i sig själv. Den egna rättfärdigheten är fortfarande som en fläckad klädnad. Men hon kan, på grund av Jesu förtjänst för henne, på grund av efterskänkt skuld, av nåd, utan egen förtjänst och förmåga, få tillräkna sig Jesu rättfärdighet.
2 Kor. 5: 17 – 21. ”Så att Gud INTE TILLRÄKNAR MIG MINA SYNDER utan av nåd för Kristi skull TILLRÄKNAR MIG KRISTI RÄTTFÄRDIGHET.”
”lagen slutet som frälsningsväg”. Rom. 3: 21 – 26: ”Men nu har det uppenbarats EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS FÖR ALLA SOM TROR…
DE FÖRKLARAS RÄTTFÄRDIGA SOM EN GÅVA, AV HANS NÅD, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol GENOM TRON PÅ HANS BLOD …OCH FÖRKLARAR DEN RÄTTFÄRDIG SOM TROR PÅ JESUS.”
Rom. 4: 5 – 16: ”Men den som utan gärningar tror på honom SOM FÖRKLARAR DEN OGUDAKTIGE RÄTTFÄRDIG, HAN FÅR SIN TRO TILLRÄKNAD SOM RÄTTFÄRDIGHET …Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren INTE TILLRÄKNAR SYND.”
teologers budskap:
The Quest Study Bible, förklarar versen 2 Kor 5:21 så här:
”Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer.”
Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believers Bible Commentary säger:
”Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss.”
Albert Barnes i Notes on the New Testament:
”På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden. Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder.”
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 5 svar till Ingvar Zagerholm
Så lägger Du Ingvar krut på den vanliga käpphästen hos JDS företrädare om Jesu nödrop på korset.
Ingvar säger: ”Därför blir det också logiskt att Jesus utbrister: Matt 27:46 ’Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig’?
Det är intressant att notera att detta är det enda tillfället då Jesus inte talar om Herren som han brukar, med Fader, utan använder det mera opersonliga ’Gud’. Han upplevde inte gemenskapen som han brukade. Kanske var detta det svåraste för honom i offerdöden?”
HaFo kommentar: Det är klart att Han inte ”kelade” med Fadern i en upplevelse av att Fadern vänt sina ögon ifrån Honom och tagit bort sitt välbehag och lät behandla Honom som en syndare.
Men hade Han varit skild från Gud och andligt död, ”död i överträdelser och synder – i saknad av härligheten från Gud” och en vanlig syndig människa där, så hade Han inte brytt sig om att kalla Gud för Gud utan kanske svurit och förbannat.
Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus i sin fruktansvärda nöd Ps. 22.
Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att MITT I JESU NÖDROP SÅ ÄR GUD OCH MÄNNISKA I KRISTI PERSON DOCK FORTSATT FÖRENADE I TRO:
”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, NÄR HAN ROPADE LYSSNADE HAN TILL HONOM” (Ps. 22:25).
Hebr. 5: 7: ”Under sin tid här i köttet ropade han högt under tårar när han bad och vädjade till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och fri från sin ångest.”
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person – Gud och människa förenade) förklarar min RÄTTFÄRDIGE TJÄNARE alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär.
HAN ÄR INTE SKULDEN UTAN BÄR DEN OCH BETALAR PRISET FÖR DEN: OFFRET AV KRISTI KROPP OCH BLOD!!
Jesus lider där på korset våndan av att Gud i Kristi person först är tyst och allt verkar som Han vore övergiven av Gud och att Han straffas som en syndare. Men det står inte att han därmed där skildes från Gud. Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD …”
När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur sin vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat. Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod. Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande åt Gud och dör den kroppsliga döden.
Han ger upp den mänskliga andan, ”Till kroppen dödad”. MEN SOM ANDLIGT LEVANDE (Gud och människa förenade), som Kristi person i den kroppsliga döden. Där framgår inget tidsglapp mellan att Han överlämnar sitt liv, sin livsande åt Gud och att DE TILLSAMMANS, Guds identitet och Jesu mänskliga identitet i Kristi person i levande gemenskap, andligt levande, genom Anden och i Anden (driven av Anden) går och åstad och predikar ett budskap för andarna i fängelset.
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 6 svar till Ingvar Zagerholm
Ingvar säger: ”Det var väl också därför, som han var tvungen att dö en död likadan som vår och vår död var ju en andlig död. Heb 2:17 ’därför måste han i ALLT bli lik sina bröder’.”
HaFo kommentar: Nej, det var inte en ”död likadan som vår och vår död var ju en andlig död” som Jesus dog. Han besegrade människans andliga död – ”döden i överträdelser och synder…avsaknaden av härligheten från Gud” – åtskillnaden från Guds gemenskap.
Detta gjorde Han genom att tvärtom som den fallne Adam aldrig skiljas från Gud, utan när synden läggs på Honom så detroniseras syndens konsekvenser i Hans syndfria rättfärdighet och Hans förening med Guds odödliga liv.
Han dog alltså aldrig den andliga döden – åtskillnaden från Gud utan besegrade den andliga döden – åtskillnaden från Gud i sin person Kristi person (Gud och människa förenade) just genom att den aldrig sker.
Men så står det också ”Till kroppen dödad”. Det är den kroppsliga och inte den andliga döden som Jesus dör. Men Jesus kunde inte behållas av den kroppsliga döden eftersom Han var förenad med Gud och som Kristi person och som människans ställföreträdare i egenskap av Gud och människa förenade, bara klev rakt genom bindlarna.
Därmed säkrade Han den kroppsliga uppståndelsen för alla människor. För de troende är alltså detta redan ordnad för deras del när Jesus kommer tillbaka och de troende får sina uppståndelsekroppar:
1 Kor. 15. 51 – 53: ”Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet…
1 Kor. 15: 12 – 23: ”Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade. Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom.
De som tillhör Honom får alltså sina uppståndelsekroppar när Han kommer tillbaka för att så ”regera med Honom för Tusen år”. Då lever vi inte längre i en ”tillräknad rättfärdighet från Gud” genom tro på Jesus. Då är vi verkligt rättfärdiga förverkligade/förhärligade människor med en natur sam passar tillsammans med Guds gemenskap.
2 Tim. 2: ”är vi ståndaktiga, så skola vi ock få regera med honom…Matteus 19:28: ”När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni, som har efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar…
Uppenbarelseboken 3:21: Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron…Uppenbarelseboken 5:10: och gjort dem åt vår Gud till ett konungadöme och till präster, och de skola regera på jorden…
Upp 20: 5 – 6: ”Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen.
(Vid Kristi tillkommelse de troende från hednakristna församlingen och från GT de som dött i tron på löftet om Jesus och ”förstlingsfrukten” av Israels barns tolv stammar Upp. Kap. 11 – 12).
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/08/10/spaning-pa-upp-kap-11-12/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/06/30/spaning-pa-upp-kap-12/
Över dem har den andra döden (den eviga åtskillnaden från Gud) ingen makt, utan DE SKA VARA GUDS OCH KRISTI PRÄSTER OCH REGERA MED HONOM I TUSEN ÅR”.
Medan de som inte tror på Honom får sina uppståndelsekroppar först efter Tusenårsriket ”de andra döda blev inte levande förrän efter de Tusen åren” för att där inför Guds tron ”dömas efter sin gärningar” och om deras namn inte finns skrivna i Livets bok så blir de kastade i eldsjön dit redan satan, antikrist och den falske profeten är förpassade för att ”plågas dag och natt i evigheterna evigheter”.
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 7 svar till Ingvar Zagerholm
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och ger DET RENA OFFRET (Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Gud själv är så inbegripen i detta offer så att Han uttrycker att Han ”köpt församlingen med sitt eget blod”. Gud är i Jesus Kristus i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, den som ger offret och som själv är tillfreds med offret, så att när Jesus säger att det är fullbordat på korset, så visar Gud att vägen då in till Hans gemenskap nu är öppen när förlåten in till det allra heligaste rämnar mitt itu.
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22) ”Och det bröd som jag skall giva, ÄR MITT KÖTT , och jag giver det, FÖR ATT VÄRLDEN SKA LEVA.”(Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och GENOM KRISTI BLOD. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda FÖRENADE I EN ENDA KROPP SKAFFA FÖRSONING MED GUD SEDAN HA GENOM KORSET HADE I SIN PERSON DÖDAT OVÄNSKAPEN .” (Ef. 2: 13 – 16) ”genom att JESU KRISTI KROPP BLEV OFFRAD en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Det är här uppenbart att det är på korset som försoningen sker och ovänskapen med Gud – åtskillnaden från Gud är löst för att världen/människorna ”ska leva” i Guds gemenskap.
Det är också uppenbart att det handlar om ”Till kroppen dödad” och inte någon annan form av död efter som den andliga döden – åtskillnaden från Gud redan är övervunnen igenom hela Hans liv.
Det är här uppenbart att där på korset är alltså segern över den andliga döden – åtskillnaden från Gud vunnen och avslutad när ”Han blev lydig, lydig intill döden på korset”. Då återstår segern över den kroppsliga döden att vinna. Vilket sker i Kristi (människa och Gud förenade) kroppsliga uppståndelse.
Den kroppsliga döden kan inte behålla Jesus som i sin syndfria rättfärdighet är förenad med Guds eviga liv. Han blir så ”Uppståndelsen och Livet”.
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 8 svar till Ingvar Zagerholm
Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är en”, är engagerade och inbegripna i skeendet vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – Ordet som var Gud och vart kött”) kropp och blod på korset, se följande texter:
Matt. 26: 28; Apg. 20: 28; Ef. 1: 7 – 14; Kol. 1: 20; Hebr. 9: 14; 1 Joh. 1: 7; 1 Joh. 5: 5 – 12:
”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Det var Fadern som upprättat förbundsblodet med Abraham och som nu här bärs fram via Guds Son. Alltså är Fadern och Sonen helt ”synkroniserade” och ett samtidigt som Fadern och Sonen är åtskilda men samtidigt verkar i en sammansatt enhet av Fader Son och Ande.
”Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” Här samverkar Guds Ande och Fadern, som köpt sin församling med sitt eget blod som alltså är synonymt med Jesu Kristi Guds Sons blod.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett FELFRITT offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
Något som Han själv förmedlar till oss genom sin Ande när vi kommer till tro på vem Han ÄR – Gud själv kommen i kroppslig gestalt – ”Guds fullhet lekamligen – Kristus kommen i köttet”. ”Då ni nu har kommit till tro har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande vilken är en underpant/sigill/äganderättsstämpel på vårt arv..” Ef. Kap. 1.
Det som sker på korset är inte något offer åt satan. Inte är det häller fråga om någon väldig strid med satan. Han kan bara hjälplöst åse vad det handlar om på korset. Att Gud och människa förenade/försonade i Kristi person frambär blodet i det nya förbundet. ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud.
Detta hatar satan öch försöker med lögn förvanska vem Jesus är på korset och därmed förvanska betydelsen av blodsoffret av Kristi persons kropp och blod. Jesus var alltså även en överstepräst som bar fram offerblodet på korset.
Hebr. : ”När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son… Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek…
därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom… Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad,
skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv…
Genom det större och fullkomligare tabernaklet…gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud…Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt…
Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull…
nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”
Det står att Kristus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom.4:25). Där handlar det då inte längre om tillräknad rättfärdighet, utan att vi tack vare Kristi kroppsliga uppståndelse, även i vår kroppsliga uppståndelse blir helt igenom rättfärdiga.
Då lever vi inte enbart i Guds gemenskap på grund av nåd, med tillräknad rättfärdighet för Kristi rättfärdighets skull, som vår ställföreträdare vunnit åt oss i den här tiden.
Då lever vi i Guds gemenskap därigenom att vi på grund av Kristi kroppsliga uppståndelse, blir i vår kroppsliga uppståndelse, verkligen till vårt väsen helt igenom rättfärdiggjorda.
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 9 svar till Ingvar Zagerholm
HaFo: Jag tar väl ändå käpphästen ”En förbannelse för vår skull” vid hornen när jag ändå är i gång.
Gal. 3:13 ska inte tolkas utifrån tanken att ”Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus” (JDS). Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.
”Lagens förbannelse” är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som ”syndens slavar” kan uppfylla dess krav.
Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen.
”Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg” när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp. Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus annat än i rättslig juridisk mening och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död, därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade) person och jordiska kropp.
Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han aldrig mister sin Gudastatus till sin natur och därmed kan bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd.
Jesus ”blev en förbannelse” och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott.
Mitt genom ”denna förbannelse” står det att ”Gud var i Kristus och försonade”. Alltså att Jesus mitt i att ”Han blev en förbannelse för vår skull” alltså att syndens konsekvenser lades på Honom så var Han Kristi person – ”Guds fullhet lekamligen”.
Förbannelsen detroniserades i Hans syndfria rättfärdighet och gemenskap med Gud. Han förenade/försonade Gud och människa = besegrade den andliga döden. Besegrade ”döden i överträdelser och synder”. Besegrade ”avsaknaden av Guds härlighet”.
Bar fram det försonande offerblodet på korset ”förbundsblodet”. Och besegrade så den kroppsliga döden i människans ställe och genom sin livsförbindelse kunde inte den kroppsliga döden behålla Honom utan Han kroppsligen uppstod. För att så säga: ”Förhärliga mig nu med den härlighet som jag hade hos Dig innan världen var till”.
Jesus lämnade det uppdrag Han hade att utföra: att förena/försona Gud och människa i sin person. Kristi person av ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet”- fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt.
Men när Han så säger: ”förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.” Så föreligger nu ett annorlunda läge där man i Upp. Kap. 5 ser märkena efter Hans sår när Han återgått till den härlighet som Han hade förrän världen skapades.
Det förändrar inget av betydelsen med Ordet: ”Jesus Kristus är densamme igår idag och dess like i all evighet” Hebr. 13: 8.
Vad det betyder att Jesus var densamme i går, idag och till evig tid innebär att Hans personlighet och karaktär aldrig förändrats oavsett vad Han gått igenom.
Han är den orubblige, omutbare, den oföränderlige, den opåverkbara, den kärleksfulle, omsorgsfulle, den samme oavsett vilka sår han tillfogats, oavsett vilka lögner som sade om honom, så han har behållit sin fullkomlighet, Gudomlighet i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande.
Detta utan påverkan av någon människa, demon eller andevarelse. Allt han var i sin karaktär och personlighet innan inkarnationen var han också under inkarnationen, och likaså efter inkarnationen.
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 10 svar till Ingvar Zagerholm
Det mesta krutet lägger Du Ingvar på ett förvirrande och dubbeltydigt sätt på att Jesus var skild från Gud. Att Hans ande var död och behövde pånyttfödelse.
Ska försöka bena ut här vad som är vad och vad som i summan av Guds ord här blir slutsumman kring att Jesus skulle ha varit skild från Gud och i behov av pånyttfödelse. Men försöker ta var vers som Du anger var för sig.
Ingvar säger: ”1 Petr 3:18 Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.”
Och så drar Du Ingvar slutledningen: ”Om han blev gjord levande till anden måste ju det betyda att han var död till anden innan. Här framgår också att han blev gjord andligt levande, född på nytt, vid samma tillfälle som han blev dödad.”
HaFo kommentar: Vad vi är ense om här att Han ska ”föra oss till Gud” genom en kroppens död ”till kroppen dödad”. Men så läser Du in att det skulle stå att Jesus dog andligen i några slags ”logiska kringelikrokar” i en hemsnickrad teologi.
Du menar alltså här att det står att Jesus skildes från Gud och dog andligen = ”dog i överträdelser och synder …stod i avsaknad av härligheten från Gud”. Men det är inte vad som står. Utan det läser Du in att ”till anden blev han gjord levande” skulle detta betyda och fortsätter:
”Om han blev gjord levande till anden måste ju det betyda att han var död till anden innan.” Och Du får det så även till ”att han blev gjord andligt levande” då innebar att Han varit skild från Gud i överträdelser och synder och behövde bli ”född på nytt, vid samma tillfälle som han blev dödad.” Men var står allt detta utom i Din ”snickarboa”?
Men inte ens Jesu mänskliga ande dog när Han överlämnade den till Fadern. Ingen människosjäl dör vid den kroppsliga döden ”utan vänder åter till Gud” som det står.
Då för den icke troende till Hades i väntan på kroppens uppståndelse efter Tusenårsriket för att dömas efter sina gärningar och sen eftersom namnet inte var skrivet i Livets bok så förpassas man till eldsjön dit antikrist, den falske profeten och satan redan förpassats.
För den troende handlar det om en väntan i ”Abrahams sköte” i väntan på kroppens uppståndelse för att möta Jesus vid Hans tillkommelse. För att få sina uppståndelsekroppar och ”regera med Kristus för Tusen år”.
Men här har vi nu en unik situation. Jesu ande/själ går inte till ”Abrahams sköte” i väntan på en kroppens uppståndelse som ännu inte ens fanns. Han går till dödsriket för att predika ett budskap. Dels för de som som dött i otro på löftet om Jesus som får reda på sin förlorade destination.
Dels för de avsomnade med tron på löftet om Jesus hur de nu hade en framtid i evigheten i Guds gemenskap att se fram emot. Verkligen ett segerrikt evangelium som Kristus (Gud och människa förenade) predikade här.
Inte heller dog Jesus Andligen = skildes från Gud i överträdelser och synder. Jesus var nu Andligen levande = förenad med Guds Ande och liv. Fortfarande Kristi person av Gud och människa förenade när Han predikade detta budskap.
Och så som förenad med Gud behövde Han ingen pånyttfödelse utan Han blev nu ”Uppståndelsen och Livet” när den kroppsliga döden inte kan behålla Honom utan att Han som människans ställföreträdare även besegrar hennes kroppsliga död.
Återkommer till vad denna text vill säga oss som Du spekulerar runt med. Tar först några av Dina nästa texter som går i samma spår enligt Dig och där Du så lägger in samma slutledning att Jesus var synd till sitt väsen, skild från Gud och behövde pånyttfödelse.
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 11 svar till Ingvar Zagerholm
Ingvar säger: ”1 Tim 3:16 Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: ’Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden, sedd av änglar’,
Och så drar Du Ingvar denna slutledning: ”Om han, Jesus, blev rättfärdigad i anden, måste det ju betyda att han innan dess var orättfärdig, p g a synd, dvs andligt död. I annat fall behövde han ju inte bli rättfärdigad.”
HaFo kommentar: Här drar Du egen ”logiska snickerier från boa igen” som inte alls står där. Du får det till att Jesus skulle bli ”rättfärdigad i anden” därför att Han ”var orättfärdig, p g a synd, dvs andligt död”. Men det står ju inte där utan är Din egen slutsats från något som inte alls står där.
Att Jesus blir ”rättfärdigad i anden” i sitt liv tillsammans med Gud, som Gud och människa förenade, sker igenom hela Hans liv. Då när Han ”fördömer synden i köttet” och stänger den ute ur den människa som Han är satt att företräda. Det sker hela tiden när Han lever efter Guds vilja, lag och Ord. Då blir Han ”rättfärdigad i anden”.
Ingvar säger: Nu är han alltså andligt död och då fortsätter likheten med en vanlig människa: Heb 1:5: Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: ’Du är min Son, jag har i dag FÖTT dig’? Samma står i Heb 5:5.”
HaFo kommentar: Här startar Du ut med något som numer här är Din egen obibliska hypotes att Jesus är andligt död i överträdelser och synder och skild från Gud och behöver således pånyttfödelse. Så försöker Du då applicera denna lögn på Ord som handlar om födelse för att få Ditt hopkok att stämma. Låt oss först titta på Dina åberopade verser Heb 1:5 o 5:5.
”Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har fött dig i dag? Eller: Jag ska vara hans Far, och han ska vara min Son? Men när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han….
Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har fött dig i dag. Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.”
Här ser vi att det inte alls handlar om någon pånyttfödelse av Jesus efter döden på korset. Det handlar om ”när han låter den Förstfödde träda in i världen in i sin uppgift som ”överstepräst” till att frambära offerblodet på korset.
Ingvar säger: Apg 12:32f visar att det handlar om födelsen efter döden på korset, inte någon annan tid eller tillfälle, dvs samma nya födelse som vi får uppleva.
HaFo kommentar: I min Bibel återfinns inte detta Bibelställe så det går inte att kommentera.
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 12 svar till Ingvar Zagerholm
Ingvar säger: ”Vad är det som fötts? Ja, vi vet att det inte är hans fysiska kropp, den föds inte igen. Själen föds inte på nytt, den förnyas genom ordet. Återstår bara anden. Om anden föds igen, måste det ju betyda att den varit död = skild från Gud, precis som vi måste födas på nytt för att vår ande var död och alltså skild från Gud.”
HaFo kommentar: Förvirring igen utifrån Din arbetshypotes som är falsk Ingvar, att Jesus skulle vara ”död i överträdelser och synder” – ”står i avsaknad av härligheten från Gud” alltså skild från Guds gemenskap och i behov av att födas på nytt.
Helt riktigt så är det inte kroppen som föds på nytt. Den uppstår kroppsligen. Och med den förenas också ande/själen som tillsammans med Gud predikat ett budskap i dödsriket. Det återstår alltså inget som behöver födas på nytt. Jesus är hela tiden igenom hela skeendet förenad med Gud.
När vi blir födda på nytt så var det inte vår livsande som var död och behövde pånyttfödelse. Vår Gudsrelation var död genom våra överträdelser och synder och vår avsaknad av Guds gemenskap – ”avsaknaden av Guds härlighet”.
Men vid tron på Jesus och pånyttfödelsen får vår Guds gemenskap liv igen. Vi är inte längre ”döda i överträdelser och synder” vi saknar inte längre ”härligheten från Gud”. Vi är nya skapelser i Kristus.
Vi är inte nya skapelser i oss själva eller i någon speciell konstitution av oss själva. Den nya skapelsen är att vi är förenade med Kristus.
Ingvar säger: ”Rom 8:29 gör tydligt att han föddes på nytt PRECIS som vi och att det också handlar om födelsen efter korset, eftersom det står ’den förstfödde bland många bröder’…
Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder’.” Kol 1:18 …..’den förstfödde ifrån de döda’….Det här säger samma sak: Kroppen uppstår, (själen förnyas av ordet, gäller människor) men anden FÖDS (på nytt).
”Och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte som gavs åt våra fäder, det har Gud låtit gå i fullbordan för oss, deras barn, därigenom att han har låtit Jesus uppstå, såsom ock är skrivet i andra psalmen: ’Du är min Son, jag har i dag fött dig.’”
HaFo kommentar: Du får dessa ord, eftersom Du är fastlåst i Ditt tänkande om att Jesus är skild från Gud ”död i överträdelser och synder”, att handla om att så behöver Jesus pånyttfödelse och Du läser in det snart sagt i vilka Bibelord som helst.
Jesus kallas av evighet för Guds enfödde Son. Efter den kroppsliga uppståndelsen som inte är en pånyttfödelse utan just KROPPENS UPPSTÅNDELSE, så kallas Jesus för den ”förstfödde bland många bröder”.
Jesus ”den enfödde Sonen” som redan var född av Gud från evighet är nu på väg att ”bli den förstfödde bland många bröder” i sin kroppsliga uppståndelse. ”Han är med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda”. Det handlar alltså inte om någon nyfödelse av Jesus.
Han kallas även här ”den förstfödde bland många bröder”, för att Han är den första människan förenad med Gud som uppstår från den kroppsliga döden. Men kommer att efterföljas av människor som kommit till tro på Jesus som kommer in i Guds gemenskap. Men aldrig av samma slags gemenskap som Jesus som ingår i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande.
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 13 svar till Ingvar Zagerholm
Vi får också våra uppståndelsekroppar, ”det förgängliga uppstår oförgängligt”, det dödliga ikläder sig odödlighet. Gud älskade oss så mycket, och vi ska ”förvandlas till Hans Sons avbild”.
Därför kommer vi också förvandlas, men vi kommer ändå vara samma personer som i den här tiden. Men med våra uppståndelsekroppar där synden inte längre har någon makt över oss. Där synden är utplånad, döden borta och vi äger en natur som passar in i Guds eviga gemenskap.
Vi blir aldrig även som förhärligade förverkligade människor som passar i Guds gemenskap införlivade i Guds treenighet. Något som är tankestoff i vissa sammanhang
Men vad vi vet är att det handlar om att vi ska vandra inför Gud, se Gud och umgås med Honom, för till det är vi skapade: till gemenskap med Sonen, som 1 Kor. 1:9 säger.
Men kan vi få full klarhet när inte ens Johannes hade det, med vad som menas i Rom. 8: 17 – 18; 29 Kol. 3: 10; 1Joh. 3:2:
”för att också bli förhärligade med honom.” ”den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår.””avbild av sin Skapare.””formas efter hans Sons bild,” ”att han i allt skulle vara den främste.””få det utlovade arvet.” ”för att också bli förhärligade med honom.”
Jag menar att det inte handlar om att vi blir lika Gud och Jesus till hela deras väsende i deras sammansatta enhet av Fader Son och Ande. Jag vill mena att det handlar om att bli förverkligade/förhärligade människor som får en uppståndelsekropps natur som passar in i Guds eviga gemenskap.
Och att Gud alltid är Gud och människa alltid människa och människa förenad med Gud i Hans gemenskap som förverkligade/förhärligade människor som får en uppståndelsekropps natur som passar in i Guds eviga gemenskap.
Arvet som vi ska ärva tillsammans med Jesus ligger antagligen i att vi, när vi under Tusenårsriket ska ”regera med Kristus för Tusen år”, blir Guds pelare i hans tempel och det betyder ledare.
Johannes, Petrus och Jakob ansåg som pelare i Jerusalem. De var alltså ledare. De ska sitta på på tolv troner och döma israels folk. Men Paulus utvidgar detta till att gälla oss i evigheten när han säger: ”vet ni inte att vi ska döma änglar? Om ni inte kan döma i småsaker hur ska ni kunna döma i det som hör Gud till?”
En del menar att vi blir lika Jesus som Hans brud och menar att brudens bröllop sker när Jesus kommer tillbaka med den hednakristna församlingen. Men detta stämmer inte utan Lammets bröllop sker först det sista som sker i Upp. sista kapitel. Och kommer att omfatta alla troende genom alla tider som hör Jesus till.
”Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran, för Lammets bröllop har kommit och hans brud har gjort sig redo. Skinande rent linne har hon fått att klä sig i. Linnet är de heligas rättfärdighet…Och Anden och bruden säger: ’Kom!’ Och den som hör det ska säga: ’Kom’!”
Ett är säkert enligt 1 Kor. 1:9 om Guds kallelse till gemenskap med Sonen: ”Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.”
Men fullt ut vad vi ska bli får vi säga med Johannes: Vad vi ska bli är ännu inte uppenbart. Men ett vet vi vi ska bli honom lika. Och då blir det spännande i evighetens värld att få full klarhet i vad detta innebär.
Forts Inlägg svar till Ingvar Zagerholm
Inlägg 14 svar till Ingvar Zagerholm
Går tillbaka till 1 Petr. 3:18 – 20: 1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..” 1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse… Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. I den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är död med den döda kroppen.
Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande inte genom någon pånyttfödelse utan genom att Jesus igenom hela skeendet är förenad med Gud.
Alltså fastän Kristi kropp är frånskild livet och död, så är Kristi person andligt levande (Gud och människa förenade). Var är Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) och inte är andligt död i den från livet frånskilda kroppen som är verkligt död?
Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade enligt texten. Det är vad texten vill visa oss att här sker ingen andlig död och pånyttfödelse av Jesus utan att Jesus igenom hela skeendet är andligt levande förenad med Gud. Detta även när Han predikar för andarna i fängelset med kroppen livlös i graven.
Engagemanget och deltagandet av den sammansatta enheten av Fader Son och Ande på korset är här total och möjliggör att Jesus aldrig blir skild från Gud och som därmed kan bära fram det RENA försoningsblodet – det nya förbundet i Kristi blod på korset:
Det som ger blodsoffret på korset dess auktoritet och verkan är att det är Gud själv som bär fram offret (via Sonen som själv är Gud ”Guds fullhet lekamligen”).
Att det är Gud själv som är offret (via Sonen) och att Gud själv (Fadern) är den som är tillfreds av offret och visar att nu när Guds Son säger att det är fullbordat och som människa ger upp andan, så är då vägen in till gemenskap med Fadern, när förlåten in till det allra heligaste, Gudomens eget hjärta, rämnar mitt itu.
Det sker också förvanskningar om att offret på korset inte var tillräckligt och avslutat på korset. Det finns två varianter som är vilset ute. Det ena att Jesu blod inte kunde vara RENT på korset eftersom Han var ”gjord till synd” och att Jesus därför bar fram blodet inför Gud först efter uppståndelsen och Himmelsfärden.
Att detta är vilset är lätt att bemöta eftersom Gud visade att blodsoffret på korset var RENT och tillräckligt när förlåten i Templet rämnar och Gud visar att nu när Jesus sa att det var fullbordat så var vägen in till det allra heligaste – in till Guds hjärta och gemenskapen med Honom öppet. DÄR PÅ KORSET!
Det andra är att en del menar att Jesus när Han predikade i dödsriket även då renade ”de Himmelska tingen”. Men jag vill mena att ”rening av även himmelska ting” som texten säger i heb 9, inte var något som skedde nere i dödsriket när Han där predikade ett budskap.
Utan att den reningen skedde vid frambärandet av offerblodet på korset. Tror inte heller som en del påstår att det skedde mellan den kroppsliga uppståndelsen och Himmelsfärden.
Jag tror att det skedde då när Gud visade att vägen in till Hans gemenskap var öppen redan vid blodsoffret på korset. Hade det varit något kvar som behövde renas av Kristi blod, så hade inte vägen där då varit öppen in till Guds gemenskap in till det allra Heligaste.
Budskapet i dödsriket var antagligen dels till de som dött i otro på löftet om Jesus, att de skulle gå evigt förlorade. Och till de som dött i tro på löftet om Jesus, att de nu kunde se fram emot en evighet i Guds gemenskap.
Alltså Han predikade Evangeliet som Han just fullbordat med samtidigt dess skiljedelare: ”Den som har Sonen han har livet. Men den som inte har Sonen ska inte få se livet utan Guds vrede förblir över honom”.
Och då inte en tro på en annan en falsk Jesus som skulle vara skild från Gud, ”död i överträdelser och synder” som ”står i avsaknad av härligheten från Gud” och skulle stå i behov av pånyttfödelse. Det är en en antikristlig tro på Jesus som leder människor till fördärvet. PUNKT!
Anknyter till ett inlägg som Ingvar Zagerholm gjorde högre upp här i ämnet på FB.
Jag har aldrig hävdat att jag är speciellt Bibelkunnig som Ingvar insinuerar. Men låt oss titta på versen som han åberopar som bevis för att Jesus var skild från Gud och föddes på nytt.
Apg. 13: 30 – 39: ”Men Gud uppväckte honom från de döda, och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.
Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.
Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen. När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.
Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.”
HaFo kommentar: Du Ingvar gör alltså här Jesu kroppsliga uppståndelse till inte bara en kroppslig uppståndelse utan även en pånyttfödelse av Jesus eftersom Han varit skild från Gud.
Hur Du då nu får det att stämma med vad Du tidigare sa att Jesus direkt efter korsfästelsen där Han var skild från Gud blev född på nytt. Du hittar det om Du bläddrar tillbaka i vad Du tidigare skrivit.
Nå Du drar nu den slutledningen utifrån att orden ”genom att låta Jesus uppstå”. Är kopplat samman med ”Det står ju skrivet i andra psalmen: ’Du är min Son, jag har fött dig i dag’.”
Denna koppling inte har att göra med att Jesu kroppsliga uppståndelse skulle vara en pånyttfödelse efter att ha varit skild från Gud. Det anknyter till att vad som gör att Jesus kroppsligen uppstår beror på vad andra psalmen förkunnar att Jesus är Guds Son och född inte skapad av Gud.
Därför står det också att ”Jesus är med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från det döda”. Uppståndelsen från den kroppsliga döden är beviset för att Jesus hela tiden är förenad med Gud och Guds Son.
Så vad Du anför som bevis för att Jesus är skild från Gud och föds på nytt är egentligen ett bevis för det motsatta. Att se förgängelse innebär att erfara att vara åtskild från Gud.
Men här står nu om Jesus: ”Du ska inte låta din Helige se förgängelsen… Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.” Alltså aldrig varit skild från Gud.
Det är därför som här då står: ”det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.”
Dessa ord: ”Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen…Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom” Är analoga med Orden: ”GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD FÖRKLARAR MIN RÄTTFÄRDIGE TJÄNARE ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA…” (resultatet av att
Märk orden om Jesu gemenskap med Gud med det detta resultat: förklaras alla människor rättfärdiga. Det är alltså att Jesus är förenad med Gud som är människans räddning.
Det är inte vad som räddar människan att Jesus blir skild från Gud och föds på nytt. Han behöver ingen pånyttfödelse eftersom texterna visat att Han är förenad med Gud och det bevisas i den kroppsliga uppståndelsen.
Han besegrar åtskillnaden från Gud genom att den aldrig sker i ”MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD” och det leder till den kroppsliga uppståndelsen. Både den andliga döden och den kroppsliga döden är besegrade i Honom.
Pingback: Meningsutbyte med Ingvar Zagerholm | HaFos funderingar