Trosförkunnelsen har en nedtonad variant av JDS där Jesus skildes från Gud på korset. Men inte desto mindre farlig.
Inlägg 1
Även om Ekman fortfarande sade innan han konverterade till katolicismen, att de inte lämnat de grundläggande läromeningarna, till vilket JDS – läran absolut måste räknas, så tar Han i boken Doktriner avstånd från att Jesus får satans natur och förklarar även att det är på korset försoningen sker.
Men han lämnar inte JDS – lärans grundtanke att Jesus blir allt vad Adam blev i sin andliga död och åtskillnad från Gud med en syndens natur i sig, alltså en vanlig andligt död människa och därefter blir född på nytt.
Kristi person är Gud och människa förenade. Den andligt döda människan är Gud och människa åtskilda. Den andligt döda människan är inte Gud och människa förenade – Kristi person. Man inser inte att man i JDS – lärans grundtanke inför en antikristlig syn på Kristi person.
Man hamnar i ett förvirrande resonemang. Ekman för ju där i doktriner överhuvudtaget ett mycket förvirrande resonemang. Han försöker tona ner det anstötliga med att Jesus skulle ha fått satanisk natur eftersom han märkt att det möter sådant motstånd i Sverige och att de aldrig kan infiltrera sin lära i kristenheten om han inte kan tona ner den sidan.
Samtidigt är han kvar i deras fixering vid människoanden och då blir det ju i hans vokabulär att Jesu ande inte byttes ut mot en satanisk natur som man tidigare sagt när han försöker säga att man tar avstånd från JDS.
Men sen lämnar han inte JDS kärnpunkt att Jesus skiljs från Gud (Gud och människa åtskiljs i Kristi person = andlig död) och talar om en bruten relation i döden och syftar på att relationen mellan Jesus och Gud är bruten.
Han fortsätter ju där förvirringen med att tala om att Gud dör i Kristus och att om vi inte förstår att Gud kan dö så har vi inte förstått vad död är och summerar att eftersom människan var andligt död (åtskild från Gud) så smakade Jesus den andliga döden (skildes från Gud).
Ekman menar inte att Gud och människa upphört att existera. Men att de existerar åtskilda = andlig död av Jesus = Kristi person hade alltså upphört att vara Kristi person och behöver pånyttfödelse.
Vad Ekman försöker med sitt förvirrande tal i boken Doktriner är att försvara att Jesus för att kunna dö kroppsligen behöver dö andligen. Samtidigt vill han inte se det som upphörande av existens eftersom han inser att Gud inte kan sluta existera, utan talar då om döden som brutna relationer och syftar på brutna relationer mellan Gud och Jesus.
Och han menar att på detta sätt kan man säga att Gud är död och inser inte att det faktiskt innebär att Gud då heller inte är Guds person längre, om en åtskillnad av Gud och människa sker i Kristi person. Då är inte bara den sammansatta enheten av Fader Son och Ande upplöst.
Då är även Kristi person av ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet” – ”Ordet som var hos Gud och var Gud och som vart kött” också upplöst och finns inte. Kristi person finns då inte.
Han kan då inte bära fram det försonande offret av Kristi persons(Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Då finns det inget ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud.
Då har vi ingen frälsning. Detta är alltså en antikristlig tro på och lära om Jesus. En antikristlig tro på ”en annan Jesus en annan ande och ett annat evangelium.” En tro som leder till fördärvet och som vara satans uppsåt med denna lära om att Jesus skildes från Gud på korset.
Forts Inlägg
Inlägg 2
En del hävdar att Jesus ”dog en död sådan som vår.” Ett annat uttryck för att Jesus dog Adams andliga död (åtskillnad från Gud för att vi skulle bli andligt levande – förenade med Gud).
Dessa påstående av människotankar eller rent av sataniska tankar är rena lögner. Var står det Ordet förresten dessa uttryck? För att dö en död sådan som vår, måste man vara synd till sitt väsen för att liksom vi skiljas från Gud. Men helt otvetydigt så var Jesus syndfri och ”rättfärdig dog Han för orättfärdiga”. Alltså dör Han därmed inte ”en död som våran”.
Andra envisas med att inte vilja ta del av vem Jesus är och vad som ger offret på korset dess auktoritet och verkan och menar att det räcker med att tro att Jesus dog och uppstod. Men vilken Jesus talar vi om som dog och uppstod?
Vid en tro på och bekännelse av Jesus om att Jesus inte längre är ”Guds fullhet lekamligen”. Om att Jesus inte längre är ”Kristus kommen i köttet” , så hamnar vi enligt Bibeln i en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus:
”Var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus kommen i köttet han är av Gud men var och en ande som inte så bekänner Jesus är antikrists ande”.
1 Joh. 2: 22: ”Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus” Är Jesus skild från Gud så är Han inte längre ”Kristus kommen i köttet”. Att Han är Kristus kommen i köttet innebär att Han är ”Ordet som var hos Gud och som var Gud …som vart kött” Joh. 1: 1 – 14.
Alltså vilken Jesus talar vi om? En Jesus skild från Gud är ”en annan Jesus en annan ande och ett annat evangelium” . En tro på fel Jesus leder till fördärvet om än hur mycket man talar om död och uppståndelse.
En från Gud skild Jesus kan inte kroppsligen uppstå. Han kan bara kroppsligen uppstå om Han är förenad med Gud. Så frågan om Jesus var skild från Gud eller inte är en fråga om liv eller död andligt sett. Och den fråga viftar då en del undan som icke viktig.
Forts Inlägg
Inlägg 3
Återgår till Ekmans förföriska resonemang om att ”eftersom människan är andligt död är det rimligt att Jesus smakar den andliga döden”. Han sätter alltså likhetstecken mellan människans andliga död (åtskillnad från Gud) och Jesu andliga död.
En bruten relation mellan Gud och Jesus i den bemärkelsen (andlig död), innebär då samtidigt att Jesus inte längre är Kristi person (Gud och människa är inte längre förenade). Jesus är inte längre ”Guds fullhet lekamligen”. Jesus är inte längre ”Kristus kommen i köttet”. Gud är då död (finns inte) i Kristus.
En del säger att det inte står att ”Gud var i Kristus”. Men så här säger Folkbibeln i vers 19: ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.” Och de ligger här närmare grundtexten än en del andra översättningar.
Lever Han då skild från Jesus så att det är människan Jesus som är död och Gud Jesus som lever vidare? Eller är Han död med Kristus i graven och är skild från livet så att Han inte existerar som odödlig evig Gud längre – inte är Gud längre? Hela Ekmans resonemang blir till en förvirrande förförelse.
Problemet ”vi är andar” läran
Problemen uppstår om man inte skiljer på vad kroppslig död är och vad andlig död är och inte heller ser människans identitet och personlighet som hela människan här i tiden inklusive kroppen, utan fixerar personligheten enbart vid människans ande i ”vi är andar” läran.
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#kdad
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#mi
För Trosförkunnelsens JDS – läras del uppstår problemet att den kroppsliga döden inte kan ske utan att Jesus är andligt död (att relationen brutits mellan Gud och människa) och behöver andlig pånyttfödelse för att Kristi person ska vara Kristi person igen.
Man inser inte att Gud är mäktig att åtskilja själ ande märg och ben och bevara personligheten av allt vad människan är frånskild kroppen, mellan kroppens död och kroppens uppståndelse, och när det då gäller Kristi person, att enheten av allt vad Gud och människa är i personen Kristus frånskiljs Guds jordiska kropp, Kristi kropp, och lever i livgivande gemenskap genom Anden, med kroppen frånskild, död och verkligen offrad i graven.
Trosförkunnelsen förlägger personligheten och identiteten vid människans egen livsande och betonar andens frigörelse från kroppen.
Kristi identitet, personlighet och person är enbart knutet till livsanden och Kristi person skiljs från livsgemenskapen med Gud (dör andligen) och då behöver Jesus en andlig pånyttfödelse (pånyttfödelse av Kristi person) i sin ande för att uppstå.
Med sin fixering till människans ande ses då detta ske som, till anden levandegjord och man missförstår därför texten i 1 Petr.3:18-20. I alla sina böcker håller Ekman envist fast vid att ”du är i din egen ande, din egentliga personlighet skapad till likhet med Gud. ”Vi är andar – läran leder till sin slutliga konsekvens tillbaka till fallet i Edens lustgård: ”ni ska bli såsom Gud”.
Trosförkunnelsen är ett helt lärosystem från att Adam var skapad i Guds klass. Via att Jesus blev allt vad den fallne Adam var för att människan skulle kunna bli allt vad Jesus var/är. Fram till att vi blir i pånyttfödelsen igen i Guds klass och allt vad Jesus är.
Lägg därtill en troslära som har sin grund i New Thougt och vi har en fullt ut fullfjädrad villolära och förförelse som leder människor till fördärvet.
http://tre-skrivare.se/hf/NewAge.htm
Överförs vi är andar läran på Kristi person så hamnar vi då även i den sataniska läran om att Jesus blev skild från Gud och behövde pånyttfödelse.
Forts Inlägg
Inlägg 4
Vill för att rätta ut de vilsna förvirrande begrepp som trosförkunnelsen åstadkommit anknyta till denna vers ”GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD FÖRKLARAR MIN RÄTTFÄRDIGE TJÄNARE ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA…”
Detta återfinns i Folkbibelns fotnot till Jesaja 53 vers 11
”Genom den möda hans själ har utstått får han se (se Andra handskrifter Qumran och Septuaginta: ’se ljus’) och bli tillfreds.
Genom sin kunskap (kunskap Innebär här inte bara vetskap utan också gemenskap jfr t ex Ords 9:10,)) här betyder det MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (se Joh 7:29, 8:55, 10:15, 17:3). Förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga”.
Jag återger texterna som de hänvisar till i FolkBibeln: ”Jag känner honom, för jag är från honom och han har sänt mig.” ”Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord.”
”liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.” ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”
Att känna någon synes här handla om att vara förenad med någon: ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”
Då handlar det inte bara om en vetskap/kunskap om någon utan om att ”känna någon” så att man umgås. Och när det gäller den troendes umgänge med Gud och Jesus så handlar det om att vara förenad med Honom.
Joh 8:31-36 ”Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam…. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”
Att lära känna sanningen är att vara förenad med honom som är sanningen. När Jesus säger: ”liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern” så måste det ju då innebära att de umgås och är förenade.
Fadern känner Jesus som sin egen älskade Son både i hans förnedring och som förhärligad. Han vet att Sonen är honom tillgiven och gärna gör hans vilja. Och såsom ”jag känner Fadern”; Jesus i sin tur känner Fadern som den som älskar honom och har omsorg om honom i alla förhållanden.
Matt. 11:27. Joh. 7:29 Fadern och Sonen är förenade i den stora uppgiften att frälsa världen. Fadern har sänt Sonen i världen, och Sonen vill gärna göra Faderns vilja. ”Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv”. ”Allt har min Far överlämnat till mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.”
Att känna någon är alltså att umgås och vara förenad med någon. ”Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam.” Jesus är alltså förenad med Gud. Allt annat är en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus och leder till fördärvet.
Jesus säger i Joh. Kap 17 om hur att känna någon är att vara förenade: ”Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem… så att de är ett liksom vi är ett…
Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen…Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig… jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett.”