HaFo's funderingar

Jean – Erik Mårtensson skriver: WALLGRENS FUNDERINGAR om människans ”pre-existens”. Redan när jag den 10 oktober inledde min FB-analys av makarna Wallgrens bok ”Tidens Fullbordan” angav jag 7 speciella ämnen jag gärna ville stanna inför de kommande månaderna. Nu har vi äntligen kommit fram till den sista punkten: 7) Författarna tycks också hävda att människorna har en pre-existens, förut-tillvaro. förrän de föds här i denna värld.

Peter Wallgren tycks veta att det fanns ganska många judiska sekter på Jesu tid som påstod att människosjälen har en föruttillvaro. Filosofen Filo och historikern Josephus sägs också ha hyst denna uppfattning. Han citerar likaså ett stycke i en apokryfisk bok (Visheten 8:20) som talar i samma riktning.

För att gå till själva saken ställer Peter frågan hur det är med vår ande. Får vi en ny egen ande vid befruktningen eller har vår ande existerat före detta? Har vår tidigare ande gjort olika upplevelser i andra sammanhang? Något som vi inte mer kan minnas, men som kommer att stöta på oss när vi flyttat över gränsen? Han påminner speciellt om Paulus uttryck att vara borta i kroppen men hemma hos Herren. 2. Kor 5: 8 – 9.

Starkast intryck tror jag dock Peter Wallgren fått också i denna fråga från mästerteologen Origenes, d.254, som intensivt betonade människans pre-existens? Likaså hänvisar han till en viss Betty Eadie som skrivit en omtalad bok om sina upplevelser i ett NDU-tillstånd.

Min syn på saken: Trots att jag här ovan bara i grova drag har tecknat Peter Wallgrens många tankar i ämnet anser jag mig vara nödgad att ge följande omdöme: Att frågan om vår andes pre-existens överhuvudtaget kommer på tal hänger samman med den ”universalistiska” teologi som fyller Wallgrens ovannämnda bok. Tankarna om vår andes pre-existens har, som jag ser saken, lika lite grund i Skriften som Universalismen överhuvudtaget.

Peter Wallgren har i så motto rätt att det inte är alldeles enkelt att i Skriften få besked om vad ”vår ande” egentligen är. Jag skall göra ett försök. Såsom i så många andra fall tror jag att det är den märklige ”Job” som har nycklarna.

Om vi går till skapelseberättelsen enligt 1 Mos. 2:7-Läser vi följande: ”Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och i n b l å s t e l i v s a n d e i hennes näsa, och så blev människan en levande (varelse= s j ä l = hebr. ”näfäsh haja”). Job kände till denna text och förtydligar den: Job 27:3) ”..aldrig, så länge ännu m i n a n d e är i mig och Guds l i v s f l ä k t är kvar i min näsa,”

Job vet således att han fått sin ande av Gud genom ett märkligt Guds ingripande. Dessutom, Elihu är inne på samma linje: Job 32:8 ”Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges l i v s f l ä k t giver dem förstånd.” Jag tolkar dessa texter så att Gud vid vår födelse blåser in av sin ande i oss. Går det att finna mer stöd för en sådan tolkning i Skriften?

Tydligen återupprepas detta andeblåsande i Hesekiels syn om de döda benen som får liv igen. Här uppmanas Anden att blåsa: (Hes 37:9 – 10) ”Då sade han till mig: ”Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och s ä g t i l l a n d e n: ”Så säger Herren, HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och b l å s på dessa dräpta, så att de åter bliva l e v a n d e.”

Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom a n d e n in i dem, och de blev å t e r l e v a n d e och reste sig upp på sina fötter, en övermåttan stor skara.” Också profeten Sakarja lär att det är Gud som har skänkt oss vår ande: (Sak 12:1) ”Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord över Israel. Så säger HERREN, han som har utspänt himmelen och grundat jorden och d a n a t människans a n d e i h e n n e ”.

Så vår ande kommer tydligen inte från en utfärdsresa i universum när vi föds. Den kommer d i r e k t från Gud. Men vart reser den när vi dör? Predikaren svarar: ”Pred. 12:7: ”… och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden v ä n d e r å t e r t i l l G u d, som har givit den”. Detta gäller givetvis de som har sin sak klar med Gud.

Om vi nu säger att vårt liv startar med en ande direkt given av Gud återstår frågan: Varför måste vi då f ö d a s p å n y t t? Jag hoppas återkomma till den frågan. Ingångsord blir antagligen Paulus förklaring i Rom 7:22-23 ”Ty efter min i n v ä r t e s m ä n n i s k a har jag min lust i Guds lag; men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som l i g g e r i s t r i d med den lag som är i m i n h å g , en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar.”

P.S. Varje fartyg brukar ha en flagga i aktern som berättar var det hör hemma. Så tycks det också vara med Wallgrens bok. Peters sista kapitel är nog en flagga som visar att boken ”Tidens Fullbordan” hör hemma i de positiva fantasiernas värld! D.S.

Jean – Erik Mårtensson skriver: VÅR ANDE OCH PÅNYTTFÖDELSEN. I mitt förra inlägg försökte jag förklara min tro att Gud ger oss ”blåser in i oss” av sin livsande vid vår födelse. Detta skulle då betyda att vår ande är ren från början, medan vår lekamliga del är hemfallen åt Adams syndafall. Vår ande törstar alltså och längtar efter Gud ända sedan vi är små.

Så småningom tystas denna inre röst av den mängd av kroppsliga och själsliga intryck som översvämmar oss. Men när vi blir stilla återkommer andens tydliga gudslängtan inom oss. Det är kanske därför vi försöker undvika att bli stilla. Vi skapar oss tidsfördriv i stället = hela tiden något annat att tänka på.

Gud känner naturligtvis till vår prekära situation och eftersom han älskar oss och längtar efter gemenskap med oss börjar han tidigt att söka oss och kalla oss. Guds ärende till oss är att vi behöver bli ”födda få nytt”.

För att bättre förstå vad pånyttfödelsen är för något skall vi gå till berättelsen om Nikodemus i Johannes evangelium: Joh. 3:3: ”Jesus svarade och sade till honom: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.” Eftersom den längtande och mycket bibellärde Nikodemus inte förstod vad Jesus menade får han en noggrann förklaring.

För enkelhetens skull påminner Jesus om Mose: Joh. 3:14: ”Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd.” Hänvisning: 4.Mo.21:9 (Bibeln) ”Då gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den på en stång; när sedan någon hade blivit stungen av en orm, såg han upp på kopparormen och blev så vid liv.”

Jämförelsen är verkligen dråplig i sin enkelhet: 4 Mos. 21:5 – 6: ”Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: ’Varför haven I fört oss upp ur Egypten, så att vi måste dö i öknen? Här finnes ju varken bröd eller vatten, och vår själ vämjes vid den usla föda vi få’. Då sände HERREN g i f t i g a o r m a r bland folket, och dessa stungo folket; och mycket folk i Israel blev d ö d a t.”

Slutsats: Hela människosläktet är ormstunget och lever under en fördömelsedom. Men i berättelsen om Mose så ser vi att den som fick besked om, att vända sig om och s e på kopparormen, den räddades till liv, blev s.a.s. född på nytt. Så skulle det ske också nu igen: Joh. 3:15: ”så att var och en som t r o r skall i honom h a v a e v i g t l i v.”

Det är särskilt aposteln Johannes som i NT ganska ofta tar upp detta ämne om pånyttfödelsen: Joh. 1:12 – 13: ”Men åt alla dem som tog emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som t r o på hans namn; och de hava blivit f ö d d a , icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan a v G u d.”

De pånyttfödda är alltså f ö d d a a v G u d Likaså: ”1 Joh. 4:7: ”Mina älskade, låt oss älska varandra; ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar, han ä r f ö d d a v G u d och känner Gud. ”

Paulus menar att det är evangeliet som är Guds redskap vid pånyttfödelsen: 1 Kor. 4:15: ”Ty om ni än hade tio tusen uppfostrare i Kristus, så haven ni dock icke många fäder; det var ju jag som i Kristus Jesus g e n o m e v a n g e l i u m födde eder till liv.” Men v a d är det som händer vid denna pånyttfödelse?

Människans hela liv blir bl.a. genomlyst: Joh. 3:21: ”Men den som gör sanningen, han k o m m e r t i l l l j u s e t , för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud.” Jag tror att detta är själva omvändelsen. Det är dåraktigt att dölja sin synd därför att Gud redan vet allt.

Samtidigt är detta enda möjligheten att verkligen komma till tro. Om omvändelsen går på djupet så blir tron bättre rotad: Luk. 8:8 ”Men somt f ö l l i g o d j o r d, och när det hade vuxit upp, bar det hundrafaldig frukt. Sedan han hade talat detta, sade han med hög röst: ’Den som har öron till att höra, han hör’.”

Omvändelsen är ingen lättvindig process: Det påminner oss Heb. 4:11-13 om: ”Så låt oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.

Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det å t s k i l j e r s j ä l o c h a n d e, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.”

I en sann, verklig väckelse är det inte i första hand lyx och glans och allt möjligt njutbart stohej, utan det är smärta, djup ånger och tårar när ordet träffar oss i vårt hjärta. Så berättar Lukas läkaren: Apg. 2:37-38: ”När de hörde detta, kände de ett s t y n g i h j ä r t a t. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skola vi göra?” Petrus svarade dem: ”G ö r b ä t t r i n g , och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande”.

Vad som särskilt betonas i hebreerbrevet är att det skarpa ordet å t s k i l j e r själ och ande. Vad kan detta betyda? Heb.4:12: ”Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” Är anden och själen sammanvuxna såsom märgen är med benet?

Enligt Paulus ser det ut som om denna närhet mellan själ och ande är en verklig fångenskap: Rom 7:21-23: ”Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig. Ty efter min i n v ä r t e s m ä n n i s k a har jag min lust i Guds lag; men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som är i min håg, en som gör mig till f å n g e under syndens lag, som är i mina l e m m a r.

Här uppstår frågan vad Paulus menar när han talar om den ”invärtes människan” och vad som menas med uttrycket ”mina lemmar”?

Citerar från Jean – Erik Mårtensson på FB: TIGER PAULUS OM DE EVIGA STRAFFEN? Det intrycket har jag fått vid läsningen av boken ”Tidens fullbordan” författad av makarna Wallgren. sid 137.

Som stöd för sin tolkning anför Wallgrens en del Paulus-citat av vilka jag tar med några: 1) Fil. 2:9-11 2) Rom 14:10 3) Rom 5:18-19 4) Ef. 4:8-10 5) 2.Tess.1:19 6) Ef.1:9-107) 1.Kor.15:28 8) 1.Kor.15:21-22

Skall så gott jag kan visa hur jag förstår dessa verser i tur och ordning:

1) Fil 2:9 – 11 ”Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre. ”

Så kommenterar Wallgrens detta: Se här! alla knän skall böjas… och alla tungor skall bekänna….Alltså m å s t e alla dessa vara frälsta! Eller hur? Wallgrens anger som en grundtes för sitt klander av de flesta bibel-översättningar, som talar om evig förtappelse, att översättarna tyvärr har valt den översättnings-variant som passat deras teologi. Kan så vara. Men i så fall stämmer detta på dem själva, mycket ofta såsom också i detta fall.

Ty Paulus menar absolut i n t e, att de som här böjer knä och erkänner att Jesus är Herre har blivit frälsta. Nej sanningen är att dessa stackars människor i evighetens ljus äntligen, men för sent, inser vem Jesus verkligen är.

För att undvika alla missförstånd förtydligar Paulus detta flera gånger i samma brev:

Fil 3:18 – 21; 1: 28: Ty det är såsom jag ofta har sagt eder och nu åter måste säga under tårar: många vandra såsom f i e n d e r till Kristi kors, och deras ä n d e är f ö r d ä r v ; de hava buken till sin Gud och söka sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till.

Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta vi ock Herren Jesus Kristus såsom Frälsare, vilken skall så förvandla vår förnedringskropp, att den bliver lik hans härlighetskropp – genom den kraft varmed han ock kan u n d e r l ä g g a sig a l l t…

utan att i något stycke låta skrämma eder av motståndarna. Ty att I så skicken eder är för dem ett vittnesbörd om att de själva g å mot f ö r d ä r v e t, men att I skolen bliva frälsta, och detta av Gud.

Paulus är alltså tydlig. De knäböjande människorna är i själva verket i förtappelsen och inte i himlen. Men Wallgrens kryper galant ur denna knipa genom att förklara vad ordet (gr ”apåleia”) egentligen inte betyder: evig undergång. De hänvisar till W E Vines Complete Ditionary. Då betyder detta viktiga ord= förlust av välbefinnande.

För egen del använder jag Bauer, Arndt och Ginrich gr.lexikon och ser helt annan tolkning av ordet ”apåleia”= Evigt straff: Några exempel:

2Tess 2:3 Låten ingen bedraga eder om vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och ”Laglöshetens människa”, fördärvets = ”apåleia” man, hava trätt fram,

Upp 17:8 Vilddjuret som du har sett, det har varit, och är icke mer; men det skall stiga upp ur a v g r u n d e n , och det går sedan i fördärvet= ”apoleia”. Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke från världens begynnelse äro skrivna i livets bok, skola förundra sig, när de få se vilddjuret som har varit, och icke mer är, men dock skall komma.

– Upp 17:11 Och vilddjuret som har varit, och icke mer är, det är självt den åttonde, och dock en av de sju, och det går i fördärvet= ”apoleia”. Hur går detta till? Här är svaret:

Upp 19:20 Och vilddjuret blev gripet, därjämte ock den falske profeten, som i dess åsyn hade gjort de tecken med vilka han hade förvillat dem som hade tagit vilddjurets märke, och dem som hade tillbett dess bild. Båda blevo de l e v a n d e kastade i eldsjön, som brann med svavel.

Detta ”apåleia” som Paulus använder i brevet till filipperna är alltså = e v i g t straff. Således tiger inte Paulus i detta ämne!

Upp 20:10 Och djävulen, som förvillade dem, bliver kastad i samma sjö av eld och svavel, dit v i l d d j u r e t och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola där plågas dag och natt i e v i g h e t e r n a s…. e v i g h e t e r.

Fick en förfrågan hur jag såg på David Pavid Pawsons undervisning. Så jag gjorde därför en liten ”spaning”. David Pawson började som metodistpastor, men blev alltmer obekväma med tanken på spädbarnsdop . Kort därefter tog han emot en inbjudan att bli pastor av Gold Hill Baptist Church i Buckinghamshire .

Han lär att det inte räcker med en enkel bön om syndernas förlåtelse. Något dubbelbottnat uttrycker han å ena sidan den grundläggande grunden för frälsning genom tro. Men så ”höjer han samtidigt trösklarna” för att vara en pånyttfödd kristen. Han anger 3 kriterier för att man är en kristen:

1. Ånger över sin synd gentemot Gud. 2. Tro på Jesus. 3. Dop i vatten. 4. mottagande av den Helige Ande. 5. Han argumenterar för att en troende inte tar emot den inneboende Helige Ande tills han / hon är döpt i Anden, en distinkt upplevelse som framgår av karismatiska gåvor som profetia eller att tala i tungor.

Punkt ett och två, att man erfar behov om förlåtelse för sin synd och vänder sig till Jesus i tro är ju helt grundläggande. Men angående punkt 3 om vattendopet, så är det här en tro på att dopet i sig – ett sakrament – skulle vara räddande i sig och därmed har han ett tillägg till ”tron allena” och förbigår exempel i Skriften där människor, vattendopet förutan, kommit till en frälsande tro på Jesus.

Vattendopet är en följd av att man kommit till tro på Jesus och inte tvärtom!! Det är inte tron på vattendopet som räddande och dess praktiserande som leder till tro på Jesus. Det är Ordet om vem Jesus är och har gjort som föder fram tron på Jesus och att man då ”vill låta döpa sig”, efter att man kommit till tro. David Pawson har här vänt på begreppen.

Angående punkt 4. mottagande av den Helige Ande, så vänder likaledes Pawson på begreppen. Så att för att man ska ha kommit till tro så sker det först efter att man mottagit den Helige Ande. Detta liknar Calvins lära om att Gud först föder en människa på nytt och sedan leder henne fram till tro.

Medan Bibeln lär att ”då ni nu har kommit till tro, så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande” Ef. 1: 13 Mottagandet av den Helige Ande sker alltså som ett resultat av tro och inte tvärtom som Pawson lär.

Angående punkt 5. att en troende inte tar emot den inneboende Helige Ande tills han / hon är döpt i Anden, en distinkt upplevelse som framgår av karismatiska gåvor som profetia eller att tala i tungor. Det innebär alltså här att ingen egentligen är en sant troende kristen som inte profeterar eller talar i tungor! Detta är i mina ögon helt icke Bibliskt!

I sin bok ”Vägen till helvetet”, så är Pawson helt riktigt kritisk till Annihilationism ( en tro på att efter den yttersta domen kommer de förlorade människorna och alla fallna änglar att bli totalt helt utplånade.) och betonar eviga straff i helvetet. Men samtidigt så synes han bejaka Calvins lära om en gång frälst, alltid frälst!

1. Vidare så avvisar Pawson posttribb (att de kristna ryckes upp i samband med Kristi synliga ankomst). Han förespråkar pretribb (Att Jesus osynligt rycker upp de troende innan vedermödan och antikrist).

2. Han har så dubbla budskap kring Israel. Dels ett riktigt påstående att de profetior som talar om Israel avser specifikt Israel (inte kyrkan/församlingen). Och ett annat riktigt påstående judarnas återvändande till det heliga landet är en , och att kristna bör stödja existensen av den judiska staten (även om det inte är ovillkorligen ett bejakande av deras handlingar) av teologiska skäl.

Men så argumenterar han vidare felaktigt att judarnas återvändande till det heliga landet är en fulländning av profetiorna i skrifterna. Jag återkommer i slutet längst ner med en länk till hur jag ser på dessa spörsmål kring fullbordandet av profetiorna om Israel och när de kommer in i sin kallelse och uppgift.

Anger en länk där det även synes som att Pawson bejakar Calvins syn på ”en gång frälst alltid frälst”. Så sammantaget med vad jag återgett av tveksamheter, så känner jag mig inte helt bekväm med David Pawsons undervisning. Där finns i vart fall en del uppenbara allvarliga felaktigheter.

Anger även länken till uppgifterna på Wikipedia. Sätter också in två länkar som bemöter Pawsons bejakande av Calvins lära om ”en gång frälst – alltid frälst”. Och slutligen en länk till hur jag ser på frågan kring uppryckandet och när det Judiska folket och Israel kommer in i sin kallelse och uppgift som här berördes hos Pawson.

https://www.evangelicaloutreach.org/david_pawson.htm

https://en.wikipedia.org/wiki/David_Pawson

Angående en gång frälst alltid frälst

Forts inlägg i ämnet frälst alltid frälst

När kommer Israel in i sin kallelse och uppgift och när ska församlingen uppryckas

Jag har tidigare utifrån Skriften försökt visa på att vi med Dagens Israel ännu inte är framme vid skeendet där de ”blir frälsta på en dag”, vid Kristi tillkommelse och upprättandet av tusenårsriket, då när det Judiska folket och Israels nation kommer in i sin kallelse och uppgift.

Det är då förvånande när människor tar till höga brösttoner av fördömelse av vad jag försöker peka på. Speciellt hett blir det, när jag försöker visa på att vi som troende kommer att vara med under vedermödan och antikrists regeringsperiod och att uppryckandet kommer att ske i samband med Kristi tillkommelse. Och detta angriper man ofta utan att i sak beröra citerad Bibeltext. Är det då fel på Bibeltexten eller är det fel på den som citerar texten?

Jag återger igen en del av de Bibeltexter angående vad som ligger framför beträffande det Judiska folket och Israels nation och återkommer i slutet av bloggposten till ämnet igen efter att dessemellan ventilerar frågan när de troende ska uppryckas:

Inlägg 1 När kommer Israel in i sin kallelse och uppgift och när ska församlingen uppryckas

VILKA SKEENDEN ÅSYFTAS HÄR:

Sak. 13: 8 – 9: ”Det skall ske i hela landet, säger Herren, att två tredjedelar skall utrotas och gå under, men en tredjedel skall lämnas kvar. Den tredjedelen skall jag låta gå genom eld. Jag skall luttra dem som man luttrar silver, pröva dem som man prövar guld.”

När sker detta: ”De skall åkalla mitt namn och jag skall bönhöra dem. Jag skall säga: ‘Detta är mitt folk.’ Och folket skall svara: ‘Herren är min Gud’.”

När sker detta och vilka berörs av skeendet: Tess 2 Kap. 2: ”När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst…Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud…

Matt. 24: 15 – 22: ”När ni ser ’förödelsens styggelse, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats…då måste de som är i Judeen fly upp i bergen….för då ska det bli en så stor nöd att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu, och inte heller ska komma. Hade inte den tiden förkortats skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.

Dan. 11: 31, 40 – 41; 12: 1 – 2: ”Härar från honom skall komma, och de skall orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse…Han skall också dra in i ‘det härliga landet’, och många länder skall falla…Men han går mot sin undergång…Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden.”

Dan. 9: 27: ”Förödelse är fast besluten. Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge skall förödaren komma, till dess att förstöring och oryggligt beslutad straffdom utgjuts över förödaren.”

Hes. 38: 18 – 20, 39: 23 – 29: ”Men på den dag då Gog kommer över Israels land, säger Herren, då skall jag släppa loss min vrede. I min nitälskan och min vredes eld försäkrar jag: På den dagen skall det bli en stor jordbävning i Israels land…

Upp. 13: 15 – 7: ”Och vilddjuret fick en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick rätt att fortsätta i fyrtiotvå månader…Och vilddjuret fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och länder. Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat.”

Jer. 30: 7 och Sak. 14: 1 – 4: ”En tid av nöd är detta för Jakob, men han skall bli räddad ur den.”…”Se, Herrens dag kommer!…Ty jag skall samla alla hednafolk till strid mot Jerusalem…Men återstoden/kvarlevan skall inte bli utrotad. Sedan skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk…

…På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Oljeberget skall delas mitt itu, från öster till väster, till en mycket stor dal genom att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften mot söder… Då skall Herren min Gud komma”

Forts Inlägg När kommer Israel in i sin kallelse och uppgift och när ska församlingen uppryckas

Inlägg 1 Forts inlägg i ämnet frälst alltid frälst

En slags ”grundkurs”:

Gud kan tala personligt både genom enstaka bibelord eller genom bibeltexter. Läran däremot, måste styrkas genom många ord och texter och för att stämma med helheten och summan av Bibeln. När vi vill förstå ett bibelsammanhang som verkar svårt, bör vi fråga oss vad texten syftar på.

Vad är huvudtemat? Hur var situationen och bakgrunden när det hände eller skrevs? Hur förhåller sig den här texten till andra texter i Bibeln och till nutid? Låt oss då titta på en del Citat som de som bejakar läran från Calvin att Gud utvalt en del till att få nåd och bli räddade, men utvalt de andra till att gå förlorade:

Mat 22:14 Ty många äro kallade, men få utvalda. Mat 24:31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra. Mar 13:20 Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.

Joh 15:16 I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har bestämt om eder att I skolen gå åstad och bära frukt, sådan frukt som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn. Rom 16:13 Hälsen Rufus, den i Herren utvalde, och hans moder, som också för mig har varit en moder. Ef 1:4-14

Kol 3:12 Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod 1Tes 1:4 Vi veta ju, käre bröder, i Guds älskade, huru det var, när I bleven utvalda, Tit 1:1 Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att verka för Guds utvaldas tro och för kunskapen om den sanning som hör gudsfruktan till.

Men var framgår här att det är speciella människor som Gud i förväg utvalt till att få nåd och de andra utvalt till att gå förlorade? Låt oss bara enkelt först läsa från Apg 17:3-4 ”…. och utlade skrifterna och bevisade att Messias måste lida och uppstå från de döda; och han sade: ”Denne Jesus som jag förkunnar för eder är Messias. Och några av dem l ä t o ö v e r t y g a sig och s l ö t o s i g till Paulus och Silas…”

Utkorelsen skedde vid ordets förkunnelse, n ä r så åhörarna tog emot ordet och började följa det. De utvalda är alltså de på Jesus troende.

Vidare citat som Calvinister tar som intäkt för sin lära: Rom 9:13 ”Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag. Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig?”

Att älska och hata här, är ett hebreiskt uttryckssätt i en jämförelse och blir märkligt när det översätts till svenska. Det betyder inte att Gud i förväg, enligt Calvinismen, hatade Esau, utan det handlade om att Gud valde Jakob framför Esau till den uppgiften det gällde!! Utan att fördenskull ha ”förutbestämt”, ”Jakob till att bli räddad och förutbestämt Esau till att gå förlorad”!!

Hur var det då med Farao? Det står att Gud förhärdade hans hjärta.

Rom 9:17 ”Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han…Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga?

2 Mos 10:20 Men HERREN gjorde faraos hjärta hårt [chasaq H2388], och han släppte inte Israels barn. Chasaq [Strongs 2388] betyder hård, förhärda, (envis, modig och att övervinna). Här betyder chasaq att förhärda. Grammatiskt (enl expertis) BEROR AGERANDET HÄR PÅ MOTTAGAREN OCH INTE PÅ GIVAREN. Det säger att Farao redan HADE VALT SIN VÄG och Gud lät honom få fortsätta på den.

Jag tror också att vi har en förklaring i dessa meningar: Paulus skrev: ”Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras…” (Rom 9:22)

HERREN sa till Farao genom Mose: ”Ty nu var jag nära att räcka ut min hand och slå dig och ditt folk med pest för att utrota dig från jorden. Men just därför skonade jag dig, att jag skulle visa dig min kraft och för att mitt namn skulle förkunnas på hela jorden.” (2Mos 9:15-16)

Farao var med andra ord redan färdig för dom – ändå valde Gud att visa stort tålamod och fördrag med honom. Detta genom att låta honom få se att Israels Gud är den ende sanne Guden och ingen kan hindra hans vilja.

Gud gav Farao många chanser till omvändelse… Farao bekände att han hade syndat men bara för att slippa plågorna. Det fanns ingen ånger i hans hjärta. Han föraktade Israels Gud och tillbad hedniska gudar.

Jag tror att när det står att ”den Gud vill förhärda, förhärdar han”, så innebär det att när ”Han vill att alla människor ska bli frälsta”, talar till människor om att ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människan hennes synder…låten er därför försonas med Gud…” (2 Kor. 5: 17 – 21).

Men att den som oupphörligen orubbligt inte ”låter sig försonas” kommer själv att förhärda sitt hjärta. Och den som själv förhärdat sitt hjärta, ”vill Gud också förhärda” efter den människans egna val.

Forts Inlägg Forts inlägg i ämnet frälst alltid frälst

Återger ett meningsutbyte från FB med bl.a. Dan Söderström huruvida vi som pånyttfödda är syndfria och rättfärdiga. Utgångsläget för meningsutbytet var Dans mening utan större förklaring: Den som gör synd och lever i synd ska aldrig komma till himmelen!

Vilket var ett budskap som jag tyckte lätt skulle kunna uppfattas, som att enbart de som i sig själva är syndfria och rättfärdiga kan komma till himlen. Min undran blev då vart tog evangeliet om Jesus vägen? Vart tog Guds fria gåva med evigt liv, av nåd för Kristi skull vägen?

Vart tog kärleken och omsorgen om människor vägen med budskapet om syndabekännelse, förlåtelse och daglig rening i Jesu blod? Vart tog budskapet om ej tillräknad synd från Gud för Kristi skull? Vart tog den tillräknade rättfärdigheten från Gud av nåd genom tro på Jesus vägen? Frågorna hopade sig. Återger därför en del av uppkomna resonemang:

Inlägg 1 Är det enbart de som i sig själva är syndfria och rättfärdiga som kan komma till himlen

HaFo: Joh. 1: 8 ”Om vi säger att vi är utan synd, bedrar vi oss själva OCH SANNINGEN FINNS INTE I OSS”. ”Alla har syndat och står i avsaknad av härligheten från Gud” Rom. 3:23. Detta handlar inte om enbart enstaka fel i tankar ord och gärningar. Det är ett ”naturproblem” i människan efter hennes fall ”: ”vi var genom vår natur hemfallna till vredesdom” Ef. 2: 3.

Detta åtgärdades när Jesus Guds Son kom i kroppslig mänsklig gestalt: ”Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte.” (Fil. 2:5-8) ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud … Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader.” (Joh. 1:1,14) ”I Honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat.” (Kol. 1:15)

Hebr. 2:17 säger att Jesus ”måste i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bli barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud till att försona folkets synder.” ”Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.” (Rom. 8:3)

”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22) ”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.”(Joh. 6:51)

”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16) ”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)

Jesus går i vårt ställe in som vår ställföreträdare, Frälsare och Herre och tar sig an vårt ”naturproblem” och åtskillnad från Gud: ”född i syndigt kötts gestalt” ( i arvet efter Maria), ”fördömer han synden i köttet” ( i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet). Därmed kan Han också bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa försonade/förenade) kropp och blod på korset.

Då uppstod därmed en helt ny situation med vårt ”naturproblem” och åtskillnad från Gud: ”Åt alla dem som tog emot Honom gav Han makt/rättighet att bli Guds barn…och de har blivit födda …av Gud” Joh. 1: 12 – 13. ”Alltså om någon är i Kristus så är han en ny skapelse” 2 Kor. 5: 17.

Grundat på vad då? Jo ”Alltsammans kommer från Gud som har försonat oss med sig själv…ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv, Han TILLRÄKNAR inte människorna deras synder… Den som inte visste av någon synd, har han för oss gjort till ett syndoffer på det att vi i Honom ska TILLRÄKNAS rättfärdighet från Gud…vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona er med Gud” 2 Kor. 5: 18 – 21.

Grundat på vad då? ”en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus…och de blir räknade för rättfärdiga genom Hans nåd genom förlossningen i Kristus Jesus, honom som Gud ställt fram som ett försoningsmedel genom tro i Hans blod” Rom. 3: 22 – 24.

Grundat på vad då? ”I Honom har ni sedan ni har kommit till tro, som ett insegel undfått den utlovade Helige Ande…Ty av nåd är ni frälsta och det inte av er själva. Guds gåva är det”!

Forts Inlägg är det enbart de som i sig själva är syndfria och rättfärdiga som kan komma till himlen

Inlägg 1 Bejakar Jesus läran om att alla ska bli frälsta?

Har åter på FB hamnat i ett samtal kring universalismens lära om att alla ska bli frälsta. Ja, att även Adam, antikrist, den falske profeten och satan ska bli räddade. Kommer senare att återge en summering av alla mina inlägg. Men nu först vad Jesus säger kring frågan om alla blir frälsta eller inte.

Kunde ha en underrubrik: texter som visar på människans erbjudan att välja Jesus eller att förkasta Honom och gå evigt förlorad.

En företrädare för läran om allas frälsning, skrev vid ett tillfälle så här: ”Jesus hade olika ’adressater’. Betänk noga vad det innebär!”

Ja, låt oss då titta en del på vad Jesus sade i frågan om allas frälsning och som visar på människans erbjudan att välja Jesus eller att förkasta Honom och gå evigt förlorad. Och vilka som var Hans olika adressater.

FÖRST DET SOM JESUS RIKTAT TILL DE TROENDE, vilka inte var många före ”Pingstdagen” som följde efter Hans kroppsliga uppståndelse och Himmelsfärd. De som trodde på Honom gav följande bekännelse i Matt. 16: 15 – 17; Joh. 6: 67 – 69:

”Han sade till dem: ’Och ni? Vem säger ni att jag är?’ Simon Petrus svarade: ’Du är Messias, den levande Gudens Son.’ Jesus sade till honom: ’Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen’…Då sade Jesus till de tolv: ’Inte tänker ni väl också gå? Simon Petrus svarade honom: ’Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige’.”

Matt. 16: 21 – 23: ”Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och att han måste bli dödad och på tredje dagen uppväckt. Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom: ’Gud bevare dig, Herre! Det där ska aldrig hända dig.’ Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ’Gå bort från mig Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors’.”

20: 18 – 19, 28: ”Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna till att hånas och gisslas och korsfästas. Och på tredje dagen ska han uppstå…Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till LÖSEN FÖR MÅNGA’.”

(Märk att ”Jesu lösen inte innebär att alla ska bli frälsta, utan MÅNGA. Vilket utifrån en helhet av Skriften handlar om de som ”låtit sig försonas med Gud” och mottagit den fria gåvan av nåd för Kristi skull med ett evigt liv i Guds gemenskap)

Forts Inlägg Bejakar Jesus läran om att alla ska bli frälsta?

Inlägg 1 Skillnad mellan Jesus Kristus och den på Jesus Kristus troende

Mötte på annan plats på FB påståendet att den på Kristus troende, förväntas av Jesus, att själv vara som Kristus. Detta falska är ju inget nytt på den andliga arenan. Redan på fallets dag så var det denna lögn om att människan skulle bli som Gud, som lockade människan till att sluta följa Gud och istället följa lögnerna från ”lögnens fader” satan.

Denna lögn florerar idag i olika varianter på den andliga arenan. Bl.a. såväl inom ”kristna sammanhang”, som inom New Age och österländska religioner. Denna förförelse har bl.a. framförts av trosförkunnelsen. T.ex. på ett Band av K–G. Severin (Livets ord). Där han bygger upp en hel lära på en enda mening: ”Sådan Han är äro också vi”.

Summering från bandet: ”Sådan som Jesus är i himmelen, sådana är vi i den här världen. Vi ska inte bli det. Vi är det nu i den här världen. Arvet träder i full funktion när Jesus dog. Han plockar ur oss vår synd. Gud har lagt sin skapelse i Dig. Gud på insidan. Vi är precis som Gud. Ser Du in i min ande ser Du ingen skillnad på mig och Gud. Han har utplånat synden i mitt liv.

Du är en ny skapelse i Din ande. Du är vad Gud är. Jag är Gud. Sådan Han är äro också vi i den här världen. Detta är uppenbarelsekunskap. Att Din egen ande – Du själv – är helt uppfylld med gudomlig natur. Du är som en stålman på insidan. Där Du går, där går Gud. Sådan Han är äro också vi i den här världen.”

Severin tar här alltså en mening i en Bibelvers och gör den till en hel lära. Utan att pussla in det i ett helhetssammanhang och helhetsperspektiv. Ser vi till hela Bibelns budskap, så säger denna mening, just detta, att vi blivit delaktiga av Guds natur. Därigenom Guds tillhörighet och räddade och kan vara frimodiga inför domens dag. Något som når sin fulla konsekvens först i evighetens värld. Severin gör på bandet lite spe av denna Bibliska helhetssyn och förmedlar en känsla av att det är otro och ”lägre stående” som ser det så.

Kollar man upp trosförkunnelsen lite mer ingående så ser man hur man kommit fram till denna slutkonsekvens att ”Den troende människa är i sin egen ande, sin egentliga personlighet skapad till likhet med Gud”.

Detta kan ske med den troende genom att Jesus dog andligen – (skiljdes från Gudsgemenskapen precis som Adam) – förlorade sin Gudastatus och föddes på nytt med en ny Gudomlig Ande, som aldrig funnits förut. En helt ny Jesus. En annan Jesus än den Jesus som hänger på korset. En Jesus som aldrig har funnits förut, blir till efter att Jesus dött i sin ande och blir född på nytt av Gud och därmed åter ”är av samma klass som Adam före fallet”. Och detsamma säges då hända med den troende i pånyttfödelsen.

Det var till denna punkt djävulen skulle förvilla människan fram till. Att hon skulle lockas tro att hon skulle bli såsom en Gud fullt ut. Detta lockar satan med i trosförkunnelsens förförelse, med en falsk syn på Adams position och konstitutionen, med en falsk beskrivning av människoanden som hela och egentliga identiteten och personligheten och i motpolsställning till själ och kropp.

Den falska läran från satan fortsätter med en falsk syn på Jesus som Sann Gud och sann människa och med en falsk lära om att Fadern och Sonen skildes åt och att människa och Gud skildes åt i Kristi person, där Jesus dör andligen och blir född på nytt. ”Grädden på moset” i förförelsen är att också människan i sin pånyttfödelse – i sin egen ande ”sin hela och rätta identitet” (som det falskt heter) – alltså i sig själv blir såsom en Gud. Detta genom att hon säges bli skapad till likhet med Gud i sin egen ande.

Trosförkunnelsen ala Ekman: http://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#Kap4n4

Forts Inlägg Skillnad mellan Jesus Kristus och den på Jesus Kristus troende

The Church of Almighty God (Info från nätet)

För att inte bli sammankopplad med denna falska Kyrka, enär någon taggat mig på FB till denna Kyrka, så gör jag detta inlägg:

Historik: Eastern Lightning. Det officiella namnet är den Allsmäktige Gudens Kyrka. Men den identifieras av flera andra namn, såsom Evangeliets Kyrka Kingdom Gruppen har beskrivits som en kult och en terroristorganisation. De grundades 1990 i Henan av Zhao Weishan som senare flyttade till USA varifrån han fortsätter att leda kyrkan.

Namnet ”Eastern Lightning” är hämtat från Nya testamentet , Matteus 24:27: ”Ty såsom ljungelden när den går ut från öster, synes ända till väster, så ska Människosonens tillkommelse vara”.

Lära: Anhängarna tror att den bibliske Guden har återvänt till jorden som en kvinna som heter Yang Xiangbin ”född till en vanlig familj i norra delen av Kina” för att styra mänskligheten för tredje och sista gången . Enligt gruppen var den första och andra tiden av aktiv vägledning av mänskligheten av Yahweh i Gamla testamentet och av Jesus i Nya testamentet.

Gruppen lär ut att en kvinna som utformar sig som ”Allsmäktig Gud”, från Zhengzhou, Henan, är den andra Kristus. Hennes mest distribuerade bok, Ordet som uppträder i köttet proklamerar sig som Guds ord. Boken hävdar att Kristi första ankomst var att förlossa mänskligheten, medan den andra är att döma och rena mänskligheten och besegra Satan . Det hävdar också att de som inte accepterar hennes ord kommer att få allvarliga straff när domen upphör.

Punkter i deras tro: Jesus Kristus är ett skapat varelse. Treenigheten är en falsk lära. Jesus Kristus slutförde inte sitt arbete på jorden, så skickade Gud en kvinna För att slutföra sin 6000-åriga plan för att rädda mänskligheten.

Eftersom Jesus inte fullbordade sitt arbete på jorden, är frälsning genom Jesu offer på korset inte effektivt för att rädda människans själ. Jesus stod inte upp från de döda och kommer inte att återvända. Gud har redan återvänt till jorden som en kinesisk kvinna (Yang Xiangbin) Bibeln är föråldrad och inte auktoritativ.

Tron på östra ljuset uttrycker tron ​​på att världen kommer att gå under. I deras litteratur anges inget exakt datum. Men verkar ha varit påverkade av att domedagen Apokalypsen skulle ske den 21 december 2012. Kyrkan höll utomhusböner och skickade ut broschyrer som hävdade att anslutning till Kyrkan skulle rädda troende från apokalypsen i slutet av tiden.

Kristna grupper betraktar också gruppen som en heretisk sekt som förtjänar etiketten ” ondskefull kult ” på grund av de radikala skillnaderna som skiljer östlig blixtundervisning från ortodox kristen doktrin.

Incidenter: År 1998 utlöste medlemmarna av kyrkan åtta upplopp som varade i tolv dagar i Hetang länet, Henan . De bröt armarna och benen och skar öronen av sina offer.

Under 2010 dödade medlemmar en grundskolestudent och lämnade ett blixtmärke på ett av offrets fötter. Polisundersökningen visade att pojken blev dödad eftersom en av hans släktingar, en medlem av kyrkan, uttryckte sin vilja att lämna kyrkan.

År 2012 visade sig kyrkan vara bakom mer än 40 upplopp som orsakats av att sprida dommedagens rykten och distribuera propagandamaterial. Ming Yongjun, som sa att han var motiverad av kyrkans dommedagsprofetier, angrep också 2012 en äldre kvinna och 23 elever på en skola i Henan-provinsen.

I augusti 2013 drog medlemmar av kyrkan i Shanxi ut en pojks ögon eftersom hans familj försökte lämna Kyrkan.

Den 28 maj 2014 dödade sex medlemmar som hävdade att de var från östljuset en kvinna på en McDonalds restaurang i Zhaoyuan , Shandong , en stad i Shandong-provinsen i Kina. Fem av dem dömdes. 2 till döden och två till 7 och 10 år i fängelse och en till livstidsfängelse.

Det finns uppenbart all anledning att varna för denna sektbildning. Eftersom här förvanskas såväl Gudsbilden och Kristusbilden och offret på korset, så sätter jag in en länk:

Gudsbilden Kristusbilden offret på korset

Forts.