Jean – Erik Mårtensson skriver: WALLGRENS FUNDERINGAR om människans ”pre-existens”. Redan när jag den 10 oktober inledde min FB-analys av makarna Wallgrens bok ”Tidens Fullbordan” angav jag 7 speciella ämnen jag gärna ville stanna inför de kommande månaderna. Nu har vi äntligen kommit fram till den sista punkten: 7) Författarna tycks också hävda att människorna har en pre-existens, förut-tillvaro. förrän de föds här i denna värld.
Peter Wallgren tycks veta att det fanns ganska många judiska sekter på Jesu tid som påstod att människosjälen har en föruttillvaro. Filosofen Filo och historikern Josephus sägs också ha hyst denna uppfattning. Han citerar likaså ett stycke i en apokryfisk bok (Visheten 8:20) som talar i samma riktning.
För att gå till själva saken ställer Peter frågan hur det är med vår ande. Får vi en ny egen ande vid befruktningen eller har vår ande existerat före detta? Har vår tidigare ande gjort olika upplevelser i andra sammanhang? Något som vi inte mer kan minnas, men som kommer att stöta på oss när vi flyttat över gränsen? Han påminner speciellt om Paulus uttryck att vara borta i kroppen men hemma hos Herren. 2. Kor 5: 8 – 9.
Starkast intryck tror jag dock Peter Wallgren fått också i denna fråga från mästerteologen Origenes, d.254, som intensivt betonade människans pre-existens? Likaså hänvisar han till en viss Betty Eadie som skrivit en omtalad bok om sina upplevelser i ett NDU-tillstånd.
Min syn på saken: Trots att jag här ovan bara i grova drag har tecknat Peter Wallgrens många tankar i ämnet anser jag mig vara nödgad att ge följande omdöme: Att frågan om vår andes pre-existens överhuvudtaget kommer på tal hänger samman med den ”universalistiska” teologi som fyller Wallgrens ovannämnda bok. Tankarna om vår andes pre-existens har, som jag ser saken, lika lite grund i Skriften som Universalismen överhuvudtaget.
Peter Wallgren har i så motto rätt att det inte är alldeles enkelt att i Skriften få besked om vad ”vår ande” egentligen är. Jag skall göra ett försök. Såsom i så många andra fall tror jag att det är den märklige ”Job” som har nycklarna.
Om vi går till skapelseberättelsen enligt 1 Mos. 2:7-Läser vi följande: ”Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och i n b l å s t e l i v s a n d e i hennes näsa, och så blev människan en levande (varelse= s j ä l = hebr. ”näfäsh haja”). Job kände till denna text och förtydligar den: Job 27:3) ”..aldrig, så länge ännu m i n a n d e är i mig och Guds l i v s f l ä k t är kvar i min näsa,”
Job vet således att han fått sin ande av Gud genom ett märkligt Guds ingripande. Dessutom, Elihu är inne på samma linje: Job 32:8 ”Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges l i v s f l ä k t giver dem förstånd.” Jag tolkar dessa texter så att Gud vid vår födelse blåser in av sin ande i oss. Går det att finna mer stöd för en sådan tolkning i Skriften?
Tydligen återupprepas detta andeblåsande i Hesekiels syn om de döda benen som får liv igen. Här uppmanas Anden att blåsa: (Hes 37:9 – 10) ”Då sade han till mig: ”Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och s ä g t i l l a n d e n: ”Så säger Herren, HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och b l å s på dessa dräpta, så att de åter bliva l e v a n d e.”
Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom a n d e n in i dem, och de blev å t e r l e v a n d e och reste sig upp på sina fötter, en övermåttan stor skara.” Också profeten Sakarja lär att det är Gud som har skänkt oss vår ande: (Sak 12:1) ”Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord över Israel. Så säger HERREN, han som har utspänt himmelen och grundat jorden och d a n a t människans a n d e i h e n n e ”.
Så vår ande kommer tydligen inte från en utfärdsresa i universum när vi föds. Den kommer d i r e k t från Gud. Men vart reser den när vi dör? Predikaren svarar: ”Pred. 12:7: ”… och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden v ä n d e r å t e r t i l l G u d, som har givit den”. Detta gäller givetvis de som har sin sak klar med Gud.
Om vi nu säger att vårt liv startar med en ande direkt given av Gud återstår frågan: Varför måste vi då f ö d a s p å n y t t? Jag hoppas återkomma till den frågan. Ingångsord blir antagligen Paulus förklaring i Rom 7:22-23 ”Ty efter min i n v ä r t e s m ä n n i s k a har jag min lust i Guds lag; men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som l i g g e r i s t r i d med den lag som är i m i n h å g , en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar.”
P.S. Varje fartyg brukar ha en flagga i aktern som berättar var det hör hemma. Så tycks det också vara med Wallgrens bok. Peters sista kapitel är nog en flagga som visar att boken ”Tidens Fullbordan” hör hemma i de positiva fantasiernas värld! D.S.
Som ”grädde på moset” av Wallgrens och universalisternas förförelse, så kom här en slags lära om människoandens preexistens. Bra att det riktigt urartar, så att människor klart måste inse på hur vilsen villfarelsens mark som vi här befinner oss. Det är ju bara en hårsmån ifrån en lära som handlar om ”själa vandring”. Här skulle det då kanske kunna kallas ”andevandring”!
Var finner universalisterna att vi skulle ha funnits till före jordelivet? Gud skapar ju den första människan av stoft och sedan ger han den skapelsen ett liv – livsande, som gör att hon blir till en levande varelse med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner.
Det var ju då människan blev till och hade ingen inget liv – livsande dessförinnan. Den låg inte och väntade någon annanstans i någon slags ”andevandring”. Var får Du det ifrån? Människans liv – livsande blev ju först då till genom Guds skaparord.
En nyckelvers återgavs här av Jean – Erik: 1 Mos. 2:7-Läser vi följande: ”Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och i n b l å s t e l i v s a n d e i hennes näsa, och så blev människan en levande (varelse= s j ä l = hebr. ”näfäsh haja”).
Tänk så mycket av villfarelse runt människans ande som vi skulle skonats från om man istället för enbart människans ande, talade om som det står här: ”b l å s t e l i v s a n d e i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse”. Alltså att vi talar om människans egen livsande som gör henne till en levande varelse med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner.
Trosförkunnelsen har ju riktigt krånglat till detta med människans ande som skild ifrån Gud skulle ha en satanisk natur och så i pånyttfödelsen får en ny ande som är skapad till likhet med Gud. Med tillägget att människans ande är hennes egentliga personlighet. Med en slutkonsekvens att människan i sig själv skulle vara såsom en Gud.
Jag sätter in 3 länkar där jag försökt bemöta deras läror:
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap6
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/07/manniskans-egen-livsande-i-forhallande-till-panyttfodelsen-i-jesus-kristus/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/08/26/skillnad-mellan-jesus-kristus-och-den-pa-jesus-kristus-troende/
Jean – Erik Mårtensson skriver: PETER WALLGRENS TRO på vår andes pre-existens. Så långt jag förstår fortsätter min broder Peter att hävda sin tro på vår andes pre-existens. Såsom lovat återkommer jag med min syn på saken: 1) Vår ande är en d i r e k t g å v a från Gud. Pre 12:7 då stoftet vänder åter till jorden det kom från och anden vänder åter till Gud s o m g a v d e n.
2) Denna gåva fick vi vid vår födelse direkt utan några krokvägar. Sak 12:1: ”Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord över Israel. Så säger HERREN, han som har utspänt himmelen och grundat jorden och danat människans a n d e i h e n n e :” OBS att det är i m ä n n i s k a n anden danas! Detta mästerverk gör alltså Gud i varje människa. Job är mycket tydlig i denna fråga: Job 27:3: ”…aldrig, så länge ännu m i n a n d e är i mig och Guds livsfläkt är kvar i m i n n ä s a,”
3) Eftersom vår ande är danad av Gud så är den g o d, men i n t e gudomlig. Gud gör inga fuskverk. Därför vill den göra Guds vilja fastän den inte har kraft till detta. Rom 7:15 ”Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke v a d j a g v i l l, men vad jag hatar, det gör jag. Vår ande blir här medskyldig! Vår ande har sin lust i Guds vilja: Rom 7:22 ”Ty efter min invärtes människa (=min ande) har jag min lust i Guds lag;”
4) Det är i pånyttfödelsen = (rättfärdiggörelsen av tro) vår ande får regeringsmakt i vår personlighet så att vi börjar g ö r a G u d s vilja: Rom 5:17 ”Och om döden på grund av en endas fall kom till konungavälde genom denne ene, så skola ännu mycket mer de som u n d f å den överflödande n å d e n och ”rättfärdighetsgåvan” få k o n u n g s l i g t v ä l d e i liv, också det genom en enda, Jesus Kristus.”
Detta regemente är möjligt med Andens bistånd: Rom 8:13 Ty om i leven efter köttet, så skolen I dö; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva. Rom 8:14 Ty alla de som d r i v a s av G u d s A n d e, de äro Guds barn.
5) Gud känner oss exakt f ö r r ä n vi blir till och har en plan för oss var och en. Guds förutvetande är inget bevis för vår andes pre-existens. Så här tror jag. Tacksam för synpunkter.
Jag förstår inte att någon överhuvudtaget får för sig att det pågår en slags ”andevandring” och ett tillstånd av andar som väntar på att bli födda som människor. Finns inget i Bibeln som styrker något sådant.
Vad man tydligen stöder sig på är i Ef. 1:4 att Gud har utvalt oss i Kristus innan världens grund var lagd. Och Upp 13:8 där det står att somliga har skrivits i Livets bok från världens begynnelse. Och där det står att Gud utvalde Jeremia till profet innan han danades i moderlivet (1:5). Men detta är ju inget som talar för att människan skulle ha en livsande innan hon blir till.
Gud har utvalt de som kommer till tro på Jesus att de därmed är ”I KRISTUS UTVALDA”. Den ordningen beslutade Gud redan innan världens grund var lagd. I samma ljus ska orden om namnet skrivet i livets bok före världens begynnelse ses. Gud bestämde innan världens begynnelse att de som i tiden och rummet kommer till tro på Jesus redan därmed var skrivna i livets bok.
Att Gud utvalde Jeremia till profet innan han danades i moderlivet. Gud är ju allvetande och visste att Jeremia skulle bli till och vem han var. Det har ingenting att göra med att Jeremia hade redan innan sin befruktning en livsande. Men Gud visste ju att han skulle bli till och vem han skulle bli och utvalde honom ”innan han danades i moderlivet”.
Kan någon förklara vari ligger kopplingen mellan universalismens lära att alla ska bli frälsta och att människan har ”kringflygande livsande” innan hon blir till?
Var finner universalisterna några verkliga Bibelstöd, för att vi skulle ha funnits till före jordelivet? Gud skapar ju den första människan av stoft och sedan ger han den skapelsen ett liv – livsande, som gör att hon blir till en levande varelse med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner.
Det var ju då människan blev till och hade ingen inget liv – livsande dessförinnan. Den låg inte och väntade någon annanstans i någon slags ”andevandring”. Var får man det ifrån? Människans liv – livsande blev ju först då till genom Guds skaparord.
Fint Jean – Erik att Du här fokuserade: Rom 8:14 ”Ty alla de som d r i v a s av G u d s A n d e, de är Guds barn.”
För om vi bara stannar vid orden: ”men om ni genom ande döden kroppens gärningar, så ska ni leva”, så för det lätt tankarna till trosförkunnelsens lära att människan ska genom sin egen ande som är skapad till likhet med Gud, ta kontroll över själen och kroppen.
Det hela blir mer klart om man inte ser människans ande som en ”fixpunkt” i människan utan är hennes ”livspust” – livsande som gör henne till en människa och att denna människa/livspust/ande tillsammans med Gud som den nya skapelsen, när HON DRIVS AV GUDS ANDE, så följer hon inte syndens natur och ska leva tillsammans med Gud.
Peter Wallgren skriver: Satsen ”i begynnelsen” kan mycket väl syfta på en längre tidsperiod som bara är begynnelse i förhållande till den tid vi nu lever i. Således är det fullt rimligt att tänka sig att det ryms flera i tiden långt ifrån skilda händelser inom begreppet ”begynnelsen”.
Jag ansluter mig till tanken att allt är skapat i Kristus, alltså även djävulen, men naturligtvis inte som ond varelse. Änglar har även en egen vilja och kan alltså avfalla. Men till slut ska allt sammanfattas i Kristus, alltså även de fallna änglarna,
Ef. 1:10. Här står även himlarna i plural i grundtexten, vilket bör tolkas som att hela universums skapelse omfattas. Att djävulen tillåts verka än så länge har ett syfte med att pröva oss för att vi ska kunna växa upp till Kristi mognad. Tänk på att även Jesus var tvungen att prövas av djävulen i öknen, och det var faktiskt Guds Ande som ledde honom dit för att prövas, Matt 4:1.
——
HaFo: Gud tillåter djävulens lögn ställas gentemot Guds sanning. För att ställa människan inför ett val att sätta tro till satans lögn eller sätta tro till Guds sanning.
De första människorna ställdes inför detta val. Deras val att lyssna till och följa satans lögn var det som gjorde att människan skildes från Guds gemenskap/andlig död.
Idag ställs människan igen inför att sätta tro till satans lögn eller Guds sanning och Gud säger varför människor går förlorade: ”de gav inte kärleken till rum i sina hjärtan så att de kunde bli räddade.”
De gav inte kärleken till Guds uppmaning efter att Han berättat att Han ”försonat alla med sig själv”: ”Låt er därför försonas med Gud”, ”Den som vill han kommer och tar livets vatten för intet”, ”åt alla dem som tar emot Jesus ger han rätt att vara Guds barn”. Om inte universalisterna vill veta av Guds uppmaning här lever ju i trots mot Guds Ord och vilja.
De som inte genom tro på vem Jesus ÄR, Gud själv kommen i kroppslig gestalt och tro på offret av Kristi persons ( Gud och människa förenade ) kropp och blod på korset, kommer in i sin utkorelse I KRISTUS, kommer att för alltid att leva frånskild Guds gemenskap/andlig död och då som ”den andra döden”.
Upp. 20:6 ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.”
Om de som inte är troende och inte blir med där i detta skeende, står det att de ska få sina uppståndelsekroppar efter tusenårsriket för att därefter, inför att allt enligt Upp. kap. 21 – 22 avslutas, så ställs de inför den stora vita tronen (Upp. 20: 11 – 15) och döms efter sina gärningar med oförsonad synd och nås av den andra döden/andliga döden/eviga åtskillnaden från Guds gemenskap.
”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok.
Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.”
Detta handlar inte om något slags reningsbad i flera tidsåldrar som universalisterna hävdar. Det handlar om den andra döden/andliga döden/eviga åtskillnaden från Guds gemenskap. De som inte finns med som Guds nya skapelser i Kristus i den här tiden och rummet, kommer inte heller att vara med när det nya Jerusalem kommer ner till en ny himmel och en ny jord kommer heller. För alltid utestängda därifrån.
”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud… Och jag hörde en stark röst från tronen: Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem…
Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt…’ Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och ÄNDEN.”
OBS! VI ÄR ALLTSÅ VID DETTA SKEENDE FRAMME VID ÄNDEN! DET HANDLAR INTE OM TUSENÅRSRIKET!! DETTA ÄR EFTER TUSENÅRSRIKET OCH NU GUDS FULLKOMNING AV SIN NYA SKAPELSE DÄR HAN BLIR ALLT I ALLA DE NYA SKAPELSERNA I KRISTUS!
”Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd… Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. De ska se hans ansikte och bära hans namn på sina pannor. Ingen natt ska finnas mer, och de behöver inte lampors sken eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem…
Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder SÅ ATT DE FÅR RÄTT TILL LIVETS TRÄD OCH FÅR KOMMA IN GENOM PORTARNA TILL STADEN.
MEN UTANFÖR är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den. DERAS SYND ÄR OFÖRSONAD EFTERSOM DE FRÅNSADE SIG GUDS GÅVA OM EVIGT LIV I HANS GEMENSKAP.
”Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan BARA DE SOM ÄR SKRIVNA I LIVETS BOK SOM TILLHÖR LAMMET.” MÄRK ATT DETTA SÄGS NÄR VI ÄR FRAMME VID ÄNDEN OCH INGEN MER MÖJLIGHET GES!!
Peter Wallgren skrev: ”det fullt rimligt att tänka sig att det ryms flera i tiden långt ifrån skilda händelser inom begreppet ’begynnelsen’.” Han skrev även: ”till slut ska allt sammanfattas i Kristus, alltså även de fallna änglarna”.
HaFo: Jag tror att det finns enbart två ”begynnelser”. Den ena gällande Guds sammansatta oupplösliga enhet av Fader Son och Ande från evighet till evighet. Alltså alltid finnandes till. Detta tror jag även gäller änglarna som tjänsteandar alltid finnandes till. Den andra begynnelsen tror jag handlar om när Gud skapade jorden och allt vad därpå är. Några andra ”begynnelser” eller tidsåldrar utöver ”hedningarnas tider” och tusenårsriket handlar bara om fantasier och önsketänkanden.
Några ytterligare tidsåldrar efter detta slutskeende som Bibeln tecknar existerar inte utan där är änden inför ”evigheternas evighet”. En ständigt fortgående aldrig upphörande evighet:
”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud… Och jag hörde en stark röst från tronen: Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem…
Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt…’ Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och ÄNDEN.”
Änglarna är Guds tjänsteandar. De fallna änglarna är satans tjänsteandar. Ingenstans framgår att vare sig änglar, vare sig Guds änglar, fallna änglar eller satan, att de överhuvudtaget ska få del av Gudomligt liv.
Det är något som Gud har förbehållet människan en möjlighet, att genom tro på Jesus få del av Gudomlig natur, ”bli född på nytt” och vara Hans barn och komma med i den nya himlen och den nya jorden. Guds nya skapelse. Där Han förutbestämt att alla de som här i tiden och rummet (nu är frälsningens dag” – ”idag om ni får höra hans röst så förhärda inte era hjärtan”) kommer till tro på Jesus är I HONOM utvalda.
Guds änglar kommer att fortsätta vara tjänsteandar i den eviga världen. Och de fallna änglarna kommer att fortsätta vara tjänsteandar åt satan, på den plats som Gud ”berett åt djävulen och hans fallna änglar. De har gjort sitt oåterkalleliga val. De ”som inte ger kärleken till sanningen rum i sina hjärtan”, inte följer Guds uppmaning att ”låta sig försonas med Gud”, så att de går förlorade går samma öde till mötes:
Utdrag Upp. kap. 20 – 22: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud… Och jag hörde en stark röst från tronen: Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem…
Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt…’ Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och ÄNDEN.”
Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med Kristus i tusen år.
Men de andra döda levde inte förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.
Och när de tusen åren har nått sitt slut ska Satan släppas ut ur sitt fängelse. Och han ska gå ut för att förleda folken vid jordens fyra hörn…Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.
Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok.
Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.
Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”… Sedan sade han till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden… Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son. Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.” (Andra döden = en för alltid andlig död/åtskillnad från Gud).
Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet. Och folken ska vandra i dess ljus…Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där… Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.
Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. 4 De ska se hans ansikte och bära hans namn på sina pannor. Ingen natt ska finnas mer, och de behöver inte lampors sken eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem.
Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den.
Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna om allt detta för er i församlingarna. Jag är Davids rotskott och ättling, den klara morgonstjärnan.”…För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord, ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok.
Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok. Han som betygar detta säger: ”Ja, jag kommer snart.” Amen, kom Herre Jesus!
Det var någon som hävdade att vi som ”skapade till Guds avbild”, skulle innebära att vi var likadana som Gud.
Men att vi är skapade till Guds avbild handlar inte om att vi i oss själva är Guds väsen och natur. Avbild kan också översättas efterbildning. Jag tror att vi är Guds avbild på så sätt att vi har intellekt, känslor och vilja.
I Bibeln framställs Gud ibland som ledsen, sårad, arg eller glad – samma utbud av känslor som vi människor upplever. Vi gör val och beslut dagligen. På samma sätt beskrivs Gud i Bibeln som att göra val och fatta beslut. Vår förmåga att resonera och tänka abstrakt kommer från Gud. Vi har intellektuel kapacitet, känslor och vilja eftersom Gud har dem och vi är gjorda till Hans avbild på dessa plan. Men inte så att vi därmed ar Honom lika till natur.
På mer grundläggande nivå, när vi är medvetna av dessa aspekter hos oss själva, ser vi att vi är självmedvetna och medvetena av “jag” och “du”. Vi är inte opersonliga “dessa”. Vi är så eftersom Gud är sådan. I detta grundläggande perspektiv porträtteras inte Bibelns Gud som o-personlig.
Och människan är inte heller opersonlig, utan en levande varelse med livsande som gör henne till en levande varelse med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner. Däril ligger ”avbilden” och inte att vi sskulle i oss själva vara lik Gud till Hans natur. Gud är Gud och vi är människor och vid tro på Jesus människor som lever i en gemenskap med Gud.
—–
I trosförkunnelsen heter det att människan i pånyttfödelsen får en ny ande, sin egentliga personlighet blir skapad till likhet med Gud. Alltså är såsom Gud i sig själv. Man hör också uttrycket: ”Pånyttfödelsen är att vår ande kommer i gemenskap med Guds ande. ’Den som håller sig till Herren är en ande med honom’.”
Människans ande ska inte liknas vid en ”fixpunkt” i människan. Det är ”människans livspust/livsande, själva livet i henne som gör henne till en levande varelse med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner. ”Människan är utan livsande död”.
Det är först när människan blir till här i tiden och rummet som jordisk varelse, som hon erhåller själva livet/livspust/livsande. Den har aldrig funnits till innan hon blir till här i tiden och rummet.
Pånyttfödelsen är inte att en speciell fixpunkt förenas med Guds Ande. Det är hela människan som med sitt liv som själslig kroppslig varelse lever i gemenskap med hela Guds person. Den nya skapelsen är inte människan i sig själv som är nyskapad, eller en nyskapad livsande, utan hela människan i gemenskap med Gud. Människan gör inte ett livsandebyte utan tronskifte till att Ha Jesus som Herre i sitt liv till att efterfölja Guds Ande och Ord.
Människan har en egen livsande som gör henne till en levande varelse, oavsett om hon lever i gemenskap med Gud eller inte. Men när hon kommer till tro på Jesus och börjar leva i gemenskap med Gud så ”Vittnar Guds Ande med vår ande att vi är Guds barn”.
Detta handlar inte om att Gud bara vittnar i vår ande och vår ande med Guds ande. Nej hela Guds person med sitt liv, vittnar med hela människans person och liv, att man är ett Guds barn. På så sätt är den troende ”en ande med honom”. Alltså de lever inte som svävande andar i förening, utan som levande personer som umgås med varandra!
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap6
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/07/manniskans-egen-livsande-i-forhallande-till-panyttfodelsen-i-jesus-kristus/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/08/26/skillnad-mellan-jesus-kristus-och-den-pa-jesus-kristus-troende/