Inlägg 1
Anders Gärdeborn har en del undervisning på https://is.gd/7bON6L . Jag har tittat lite på det. Jag var först inställd på att här har vi nog en riktig undervisning.
Den är så noggrant, överskådligt och pedagogiskt upplagt. Men skulle det då vara något felaktigt med blandning av sanning och lögn så är det än mer farligt.
Avsnittet om vem Jesus är verkade först så rätt och bra. Men i slutet kom det in några märkliga uttalandenom om att Jesu konungadöme nu var begränsat till församlingen.
Ungefär som i trosförkunnelsen där Gud bara hjälplöst kan se in i sin skapelse och åse hur hans pånyttfödda barn återerövrar allt vad djävulen stulit.
Men Jesus har i sig själv ”all makt i Himmel och på jord” Han är inte begränsad till människor för att verka. Församlingen är alla de människor där Guds liv finns. Församlingen är inte alla organisatoriska ”verksamhetsapparater” som man kallar för Guds församling.
Detta tankesätt leder till att det avfall som idag växer fram i en falsk ekumenik med kompromissande ”verksamhetsapparater” där man ska vara enade så att ”världen kan tro”.
Så blir det man kallar för väckelse och ett Guds verk i själva verket ett verk av antikrists ande som leder till det avfall som förbereder antikrists ankomst innan vedermödan och därefter Kristi enda ankomst:
”Först måste avfallet ha skett och fördärvets man ha trätt fram…”
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 2 Anders Gärdeborn
Ännu mer vilset blev det när Gärdeborn kommer in på helvetet. Han tar där upp 1. Traditionalismen där de som går förlorade plågas i den eld som brinner av eld och svavel i evigheternas evighet.
Han visar även på 2. Universalismen där elden är renande och alla blir frälsta till slut.
Men den lära som han själv företräder är 3.Konditionalismen.
Gemensamt argument i Universalismen och Konditionalismen är att Gud kan inte vara så ond att Han låter människor plågas som det står i evigheternas evigheter.
Men det är ju människan själv som väljer att plågas i en evighet utanför Guds gemenskap.
Människan är där i Konditionalismen inte odödlig. Helt riktigt uppstår den inte troende först efter Tusenårsriket till domen, men så heter det att han utsläckes efter domen i en förintande eld där ondskan också utsläckes.
Men det finns inget om att ondskan utsläckes så att den inte längre existerar. Visst den kan inte längre nå människan och den nya Himlen och den nya Jorden ”där rättfärdighet bor”.
Men den förlorade människan upphör inte att existera. Hon har själv valt en evighet med frånvaro av Gud under djävulens herravälde. Vilket är en evig plåga som inte Gud orsakar människan.
Utan det är något som människan valt själv när hon inte bejakar försoningen i Jesus Kristus. Då när ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv…”
Gärdeborn hävdar att Jesus menar att människans själ är dödlig när Han säger ”själ och kropp fördärvas i Gehenna”. Men att fördärvas är inte detsamma som att förintas.
Att fördärvas är att inte nå sitt mål av en rättfärdighet som passar in i Guds gemenskap i evigheten. Det innebär att man blir fördärvad och ställd utanför Guds gemenskap. Men det innebär inte att man förintas.
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 3 Anders Gärdeborn
Detta om att människan inte är en evighetsvarelse och inte skulle leva i en plåga utanför Guds gemenskap i evigheternas evighet utan förintas är inte vad Bibeln lär: Bibeln lär att människan har ”evigheten lagd i sitt hjärta”. Alltså är en evighetsvarelse.
Bibeln lär vidare:
Jesus säger: Om någon INTE FÖRBLIR I MIG, KASTAS HAN UT som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och KASTAR I ELDEN.”
…DÄR SKA NI GRÅTA OCH GNISSLA TÄNDER, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan NI SJÄLVA HAMNAR UTANFÖR”…(Märk att detta är nägot pågående som inte talar om något slut.)
Mark. 9: 47 ”Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna, DÄR DERAS MASK INTE DÖR OCH ELDEN INTE SLÄCKS.”…”…(Märk att detta är något pågående som inte talar om något slut.)
Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: GÅ BORT IFRÅN MIG NI FÖRBANNADE TILL DEN EVIGA ELDEN SOM ÄR BEREDD ÅT DJÄVULEN OCH HANS ÄNGLAR.”…
RÖKEN FRÅN DERAS PLÅGA STIGER I EVIGHETERNAS EVIGHET. De har ingen ro vare sig dag eller natt…”de har ju inte VELAT TA EMOT den kärlek till sanningen SOM KUNDE HA RÄDDAT DEM.
Därför låter Gud villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen och BLIR DÖMDA…”…(Märk att detta är nägot pågående som inte talar om något slut.)
Varken ondskans företrädare eller förlorade människor kommer att förintas utan för dem väntar ”apåleia” lika med Evigt straff av aldrig något upphörande.
Upp 17:8 Vilddjuret som du har sett, det har varit, och är icke mer; men det skall stiga upp ur a v g r u n d e n , och det går sedan i fördärvet lika med ”apoleia” lika med evigt straff.
Upp 17:11 Och vilddjuret som har varit, och icke mer är, det är självt den åttonde, och dock en av de sju, och det går i fördärvet lika med ”apoleia” lika med evigt straff. Hur går detta till? Här är svaret:
Upp 19:20 Och vilddjuret blev gripet, därjämte ock den falske profeten, som i dess åsyn hade gjort de tecken med vilka han hade förvillat dem som hade tagit vilddjurets märke, och dem som hade tillbett dess bild. Båda blev de l e v a n d e kastade i eldsjön, som brann med svavel.
Upp 20:10 Och djävulen, som förvillade dem, bliver kastad i samma sjö av eld och svavel, dit v i l d d j u r e t och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola där plågas dag och natt i e v i g h e t e r n a s…. e v i g h e t e r. ”apåleia” lika med Evigt straff av aldrig något upphörande.
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 4 Anders Gärdeborn
Denna lära som Gärdeborn förfäktar är nära besläktad med Jehovas Vittnens lära om ett förintande av alla förlorade. I denna lära hamnar man också i vad jag kallar ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran” – annihilismen.
Kortfattat kan lärokonstruktionen i en konsekvens sammanfattas enligt följande (Vet inte om Gärdeborn har exakt detta lärosystem. Men om man lär att människans själ är dödlig så hamnar man i en yttersta konsekvens i denna lära):
Läran: Människan har inte en odödlig själ. Själen, personligheten, personen, människan upphör när kroppen efter domen utplånas i den förtärande elden.
Människan är en ”kropps – själ”. Själen, personligheten, identiteten är fixerad vid kroppen på ett oupplösligt sätt, så att vid kroppens frånskiljande från jordelivet, så finns inget verkligt, egentligt mellanstillstånd av medvetande och existerande mellan kroppens död och kroppens uppståndelse, utan kropp och själ är i och med den kroppsliga döden icke medvetande eller existerande.
Jesus dör på korset och väcks åter till liv i uppståndelsen. Kristus var verkligen död.
Jesus i sin död är helt igenom frånskild livet och har inte medvetande, ingen aktivitet eller existens som vare sig Gud, Gudamänniska ( Jesus Kristus) eller människa, utan är helt igenom död lika med icke existerande som annat än Gud – Anden, mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.
Jesu kroppsliga uppståndelse är en pånyttfödelse – gjord levande av Anden igen – av Jesu Kristi person, så att Guds person och Kristi person som var helt igenom död, åter blivit Kristi person, när Anden väcker Honom till liv.
Efter uppståndelsen och domen utplånas den icke – troende människans själ och personlighet och hela människan upphör att finnas till, när den helt har utplånas i den brinnande sjön.
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 5 Anders Gärdeborn
I denna lära förläggs personligheten och identiteten vid kroppen på ett sådant oupplösligt sätt, att vid kroppens död, så upphör medvetande och varande existens fram till uppståndelsen och själen upphör att i praktiken existera i egentlig mening mellan den kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen.
Vid den kroppsliga dödens inträde upphör därför i praktiken allt medvetande och är i praktiken ett totalt icke – varande fram till uppståndelsen. Man glömmer helt Luk. Kap. 16 som handlar omn mellantillståndet. Det finns ingen själens odödlighet, utan odödligheten är en gåva enbart till de troende.
Det kopplas samman med att straffet inte är av evighetskaraktär. Den eviga röken som omtalas är enbart elden som aldrig upphör, men kropparna brinner upp och därmed allt av själen, personligheten och identiteten, eftersom den var oupplösligt knuten till kroppen. Den icke – troende utplånas således efter det att hon uppstått och fått sitt straff vid domen.
I denna lära görs även en koppling till tanken, att människans egen livsande som Gud inblåste och som gör henne till en levande varelse med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner, skulle vara Guds Ande som inblåstes och går tillbaka till Gud vid den kroppsliga döden.
Då blir konsekvensen när man för över det på Jesu död och uppståndelse, att det är människan Jesus som dör medan det Gudomliga, Guds Ande som då var Jesu enda verkliga och Gudomliga identitet, går tillbaka till Gud. Även då är Kristi person (enheten av Gud och människa) upplöst och Jesus är inte Kristi person längre.
Man menar i denna lära, att när det omtalas att Jesus predikar för andarna i fängelset (1 Petr.3:18-20), så måste det syfta på ett tillfälle efter Kristi uppståndelse,
eftersom Han inte kan vara verksam med personligheten oupplösligt knuten till enbart den döda kroppen i graven, så att Kristus vid kroppens död i praktiken upphört att existera, för att åter bli vid liv, börja verkligt existera igen, i den kroppsliga uppståndelsen.
Detta är ett kryptiskt försök att få lärokonstruktionen trovärdig och kunna förpassa tidpunkten för när Jesus predikar i den osynliga världen, så att det måste ha skett vid en annan tidpunkt än där det står att det sker.
Det är förvisso han KRISTI IDENTITET OCH PERSONLIGHET AV GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE, som predikade och poängen i hela denna Bibelvers är att detta kan ske med bevarad KRISTI IDENTITET OCH PERSONLIGHET AV GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE, genom Anden i levande gemenskap med varandra, fastän kroppen var frånskild livet och död.
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 6 Anders Gärdeborn
Hela denna läras resonemang skapar förvirring så länge man är bunden i tanken vid att själen och personligheten är oupplösligt knuten till kroppen på ett sådant sätt,
så att man förnekar det mellantillstånd på det sätt Jesus beskriver det, med själen och personligheten bevarad vid kroppens frånskiljande, inte bara från jordelivet, utan all form av liv och verkliga död.
https://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#mi
I praktiken innebär det i en konsekvens av läran, att Kristi person i verkligheten upphör att finnas vid kroppens död för att åter finnas vid kroppens uppståndelse.
Det handlar om en andlig död (åtskillnad från Gud) vid den kroppsliga döden och en andlig nyfödelse (gemenskap med Gud) vid den kroppsliga uppståndelsen.
Den praktiska konsekvensen av denna lära är därmed att Jesus är lika andligt död (åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person) och behöver pånyttfödelse, precis lika mycket här, som när Trosförkunnelsen säger att Han skildes från Fadern och att Gud lät en blixt föda Honom på nytt i Hans ande. Det är precis samma läror bara uttryckt på olika sätt!
Bägge lärorna tar bort Jesu Gudom i försoningen. Bägge gör att Kristi person genom att skiljas från Gud inte längre är Kristi person och behöver pånyttfödelse.
Bägge lärorna trampar Kristi blod under sina fötter och erkänner vare sig att Jesus är Kristi person (på annat sätt än att det sägs med munnen och inte i praktiken, i konsekvens av läran) eller att blodsoffret är det giltiga, tillräckliga offret.
Det blir i praktiken en andlig död (åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person = att Kristus inte är Kristi person längre, utan en vanlig andligt död människa), som krävdes för att sona världens synd och att Han därför behöver pånyttfödelse (antingen i sin ande eller så vid kroppens uppståndelse).
Var när och hur detta sker eller hur man än försöker formulera denna lösning är oväsentligt. Bara att Jesus inte är Kristi person längre i praktiken och att något behöver ske för att Han ska vara Kristi person igen, är villfarelse nog.
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 7 Anders Gärdeborn
Gärdeborn verkar inte heller se skillnaden mellan människans egen livsande, som Gud blåser in och gör henne till en levande varelse av själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner, och Guds Andes liv som människan blir delaktig av vid pånyttfödelsen.
Att Gud skulle blåsa in sin Ande för att ge människan liv leder till en Gnosticism och att människan skulle ha en Gudagnista inom sig. Men människan blir inte delaktig av Guds Ande förrän hon kommer till tro på Jesus och blir ”född på nytt”.
Vad sker då i pånyttfödelsen?
https://tre-skrivare.se/hf/H3Bok.htm
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/05/05/jag-lever-dock-inte-jag-utan-nu-lever-kristus-i-mig/
https://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap6
”om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse”
Denne någon, är alltså den naturliga människan med sin egen natur och identitet. Men vem är han? Jo, det är denne någon (den naturliga människan med egen natur och identitet), som är i Kristus(en annan natur och identitet), som tillsammans är en ny skapelse!
Han som är en ny skapelse, är alltså dels sin egen identitet och natur, som nu lever tillsammans med en annan identitet och natur. Den naturliga människan med sin egen identitet och natur, lever tillsammans med Kristus, som också har en egen identitet och natur.
Kristus bor i MÄNNISKAN. De lever tillsammans, men ändå åtskilda till natur och identitet. Tillsammans är de den nya skapelsen. Den nya människan.
Det är inte en viss komponent av människans konstitution som är den nya skapelsen. Han som är en ny skapelse, är den ursprungliga, naturliga människan, med sin egen identitet och natur, som var andligt död (skild från gemenskapen med Gud),
som nu blivit andligt levande(förenad med Gud), genom att han nu har gjort TRONSKIFTE, lever tillsammans med Jesus och fått del av Gudomlig natur.
Det gamla som är förgånget, är den naturliga människans tvång att vara tjänare åt syndens natur. Den nya situation som har uppstått, är att den naturliga människan är fri att vara tjänare åt en ny Herre. Den tredje naturen som nu bor i henne. Den naturligt skapade människan har gjort tronskifte.
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 8 Anders Gärdeborn
Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus. Det kan bli ett förvirrande uttryck. Beroende på vilken betydelse som läggs i de orden.
I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egen nya identitet och natur.
Hon är i sin egen ande såsom en gud redan här i tiden. Detta är inte vad Bibeln lär. Utan ett hopkok av några Bibelord, människotankar, Hagins och Kenyons ”uppenbarelsekunskap” och med rötterna ytterst i Gnosticismen.
Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – ”Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig”, innebär inte att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet.
Men Jesus plånar inte ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. De lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 9 Anders Gärdeborn
”Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen – gamla människan – erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan – erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)”
”I mig” och ”Han som är en ny skapelse”, står här för samma sak. Den nya skapelsen – Den nya människan. Vad Paulus här säger är att, Jag själv(den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever ”I mig” (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus ”I mig” – i ” Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet ”I mig” – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans ”i mig”, i ”Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Den nya skapelsen är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet tillsammans med Jesus och hans egna natur, identitet och personlighet.
De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet – Herre i den nya skapelsen – Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan underordnar sig och följer Hans Ord och vilja.
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 10 Anders Gärdeborn
Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud. Fullständigt ett i väsen och natur med Gudomen. Ett i identitet, personlighet och natur (”Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen”).
Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet.
Han var Gud. Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur och först i evighetens värld får en evighetskropp som är av evig natur och passar i i evighetens värld tillsammans med Gud.
Låt oss därför påminna oss om minst sex himmelsvida skillnader mellan den troende och Jesus i sin jordiska tillvaro och även skillnad i den eviga världen:
Den troende lever i det tillräknade verk som Jesus utförde. Medan Jesus utförde verket. Jesus var helt rättfärdig och syndade aldrig, Medan den troende lever i den tillräknade rättfärdigheten från Jesus där vi inte tillräknas våra synder (2 Kor. 5: 17 – 21; Rom. Kap. 3 – 4).
Jesus hade full väsensenhet med Gud från evighet i den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende Gudens person av ”Jag ÄR Herren, Herren ÄR en”. Medan den troende blivit delaktig av Gudomlig natur och når en evighetsnatur som i evighetens värld passar in i gemenskapen med Gud.
Jesus var inkarnerad in i den naturliga människans gestalt (Hebr. 2:14-18). Rom. 8:3: ”Född i syndigt kötts gestalt” (i arvet från Maria), men eftersom Han aldrig levde i liering med syndanaturen, så ”fördömde han synden i köttet” i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet ( Rom. 8: 3)
Medan den troende har synden kvar som en integrerad del av sitt väsen (”om vi säger att vi inte har någon synd så bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss…” (1 Joh. 1: 5 – 9)
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 11 Anders Gärdeborn
Jesus behövde ingen nåd, förlåtelse och räddning för sin egen del, utan räddade människan. Medan människan inte kan rädda sig själv eller någon annan.
Hon är hela tiden beroende av den nåd och förlåtelse som Jesus vunnit åt henne (Av nåd är ni frälsta och det inte av er själva en Guds gåva är det Ef. 2: 8)
Vi kan inte rädda någon människa, men vi kan peka på vem Jesus ÄR och har gjort, så att människor kan upptäcka att de I HONOM, sin ställföreträdare är räddade.
Jesus var underställd den kroppsliga döden, men besegrade den i sin uppståndelse i människans ställe. Medan den troende inte själv kan besegra den kroppsliga döden, utan i uppståndelsen kommer att uppstå till odödlighet som en förhärligad/förverkligad människa, där syndfri och rättfärdig, på grund av Jesu seger över den kroppsliga döden (Rom. 4:24 – 25).
Jesus ingår för evigt i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande. Medan vi blir förhärligade/förverkligade människor som passar in i gemenskapen/umgängelsen med Kristus i den eviga världen. Där kommer vi att befolka ”en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petr. 3: 13).
(Detta efter att vi under ”tusenårsriket” som Jesus upprättar när Han kommer tillbaka, då där vi med uppståndelsekroppar, ”ska regera med Kristus för tusen år”. Det vi nu har framför oss är vedermödan och antikrists regeringsperiod.
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 12 Anders Gärdeborn
Gärdeborn verkar inte heller ske skillnaden på Bibelns olika betydelser av ordet död.
https://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#kdad
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/04/03/paskens-budskap-segern-over-den-andliga-doden-segern-over-den-kroppsliga-doden/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/02/04/forsta-och-andra-doden/
Död betyder att vara åtskild från något. Kroppslig död är att vara frånskild kroppens liv och funktioner.
Uttrycket Andlig död finns inte i Bibeln men vi kan se att med det uttrycket menas att vara ”död i överträdelser och synder”. Alltså att vara åtskild från Guds liv och gemenskap.
Den döden kan också kallas ”den första döden”. Eftersom det är människans första åtskillnad från Guds gemenskap.
Den första döden omnämns först i 1Mos 2:17, ”…men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav skall du döden dö.”
Det handlar inte om kroppslig död, utan om att vara åtskild från Guds gemenskap. Man kan vara kroppsligt levande men andligt död – skild från Gud. Eller man kan vara kroppsligt död men andligt levande – förenad med Gud.
Den ”första dödens” den andliga döden – åtskillnaden från Gud. Det problemet löste Jesus när Han som människans ställföreträdare, i sin syndfria rättfärdighet aldrig skildes från gemenskapen med Gud. Den första döden var alltså löst för människan. Den kroppsliga döden besegrade så Jesus i sin kroppsliga uppståndelse.
De som kommer till tro på Jesus har alltså den första dödens, åtskillnaden från Guds gemenskap löst och ser fram emot när Jesus sätter sina fötter på Oljeberget och de får sina uppståndelse/härlighetskroppar för att ”regera med Kristus för Tusen år”.
1 Tess. 4: 15 – 17: ”Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.”
1 Kor. 15: 51 – 53: ”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 13 Anders Gärdeborn
Uppenbarelseboken 20: 6: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.”
Här ingår alla de som i GT dött i tron på löftet om vem Jesus ÄR och hans försoning på korset. Här ingår alla som i NT kroppsligen avsomnat i tron på Jesus med en väntan i ”Abrahams sköte” på den kroppsliga uppståndelsen.
Här ingår även de som kroppsligen lever i tron på Jesus när Han kommer tillbaka. Här ingår också ”Gossebarnet – förstlingsskörden från Israels barns tolv stammar” (Upp. Kap. 12).
Men här nämndes nu även att det inte bara finns en ”första död” utan även ”en andra död”. För utgången för människan i båda dessa dödar är förhållandet till tron på Jesus avgörande:
”Salig och helig är den som har del i DEN FÖRSTA UPPSTÅNDELSEN ; över dem har DEN ANDRA DÖDEN INGEN MAKT ..”. Alltså för dem som hör Jesus till har ”den andra döden ingen makt.”
DEN ANDRA UPPSTÅNDELSEN äger rum tusen år senare och omfattar alla de övriga som levt och dött genom tiderna utan att ha lärt känna Gud.
Nu – tusen år efter den första uppståndelsen (de troendes uppståndelse för att få uppståndelsekroppar och regera med Kristus) – uppstår alla dessa i andra uppståndelsen för att dömas efter sina gärningar i det som brukar kallas ”Uppståndelsen till dom”, ”den yttersta domen” eller ”domen inför den vita tronen”.
Rom. Kap. 1 – 3: ”ALLA SOM HAR SYNDAT UTAN LAG SKA OCKSÅ GÅ UNDER UTAN LAG. OCH ALLA SOM HAR SYNDAT UNDER LAGEN SKA DÖMAS GENOM LAGEN…FÖR NÄR HEDNINGARNA SOM INTE HAR LAGEN AV NATUREN GÖR VAD LAGEN BEFALLER, DÅ ÄR DE SIN EGEN LAG TROTS ATT DE SAKNAR LAGEN.
DE VISAR ATT DET SOM LAGEN KRÄVER ÄR SKRIVET I DERAS HJÄRTAN. OM DETTA VITTNAR OCKSÅ DERAS SAMVETEN OCH TANKAR SINSEMELLAN ANKLAGAR ELLER TILL OCH MED FÖRSVARAR DEM. DET SKA VISA SIG PÅ DEN DAG DÅ GUD DÖMER DET SOM ÄR FÖRDOLT HOS MÄNNISKORNA…”
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 14 Anders Gärdeborn
De icke troende som är med i den andra uppståndelsen blir alltså dömda efter sina gärningar i förhållande till sina samveten. Men de kan aldrig bli räddade till evigheten i Guds gemenskap.
Dessa som här döms efter Tusenårsriket i domen inför Guds tron blir kastade i eldsjön (DEN ANDRA DÖDEN – DEN EVIGA ÅTSKILLNADEN FRÅN GUD) eftersom deras namn inte då är skrivna i Livets bok.
Upp.21.8 m.fl. ”Men de fega och de otrogna och de som har gjort vad styggeligt är, och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel; DETTA ÄR DEN ANDRA DÖDEN”.
Den andra döden gäller för dem som icke ”skola få Guds rike till arvedel.” 1Kor. 6:9-10. Alltså för de som inte äger tron på Jesus. ”Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön.”
Upp. 20:15. I vers 14 ser vi att den ”brinnande sjön” är detsamma som den ”andra döden” och i vers 10 står det; ”…och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”
”Och döden och dödsriket blev kastade i den brinnande sjön; detta, DEN BRINNANDE SJÖN ÄR DEN ANDRA DÖDEN. Och om någon icke fanns skriven i livets bok (Inte tillhör Jesus), så blev han kastad i den brinnande sjön.”
“Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.” (Upp 2:11)
”Den andra döden är sjön som brinner av eld och svavel.” (Upp 21:8). Det är domen över allt som är besmittat av synd och inte är försonat i Jesu blodsoffer på korset.
”Den andra döden” är alltså en slags konfirmering av ”den första dödens konsekvenser” av åtskillnad från Gud, men nu i ”den andra döden” för evigt gällande utan ändring eller slut utan gäller i ”evigheternas evighet”. ”de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 15 Anders Gärdeborn
Vad som ytterst gör Anders Gärdeborn till en villolärare är när han även har en traditionell JDS – lära där Han citerar Jesu nödrop på korset som han menar skulle innebära att Sonen är skild från Fadern. Alltså att Jesus är skild från Gud på korset.
Han hävdar också att ”Fadern överger Sonen” vid korsfästelsen. Han hävdar att detta är profeterat i GT. Men åsyftar han Ps. 22 så är det en lögn.
Jesu nödrop på korset har i Texten en fortsättning som Jesus åberopar med dessa Ord.
Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22.
Där vet han fortsättningen: ”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person – Gud och människa förenade)
förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död åtskillnad från Gud) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den: offret av Kristi kropp och blod) .”
När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur den andliga dödens vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat. Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod därför att där aldrig har skett en åtskillnad mellan Sonen och Fadern eller mellan Gud och människa.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2018/12/20/angaende-jesu-nodrop-pa-korset-om-gudsovergivenhet/
Fader Son och Ande är en sammansatt enhet. Åtskiljs de på något sätt så handlar det inte längre om Guds person av Fader Son och Ande. Kristi person är Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen”. Fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/08/22/ska-forsoka-lagga-in-ett-ett-viktigt-inlagg-om-vem-jesus-ar-och-har-gjort/
Åtskiljs Gud och människa i Kristi person så är det inte längre Kristi person. Då kan inte Jesus ge offret av Kristi person (Gud och människa förenade) kropp och blod. Utan då är blodet på korset en vanlig från Gud skild människas kropp och blod.
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 16 Anders Gärdeborn
Det är Kristi kropp och blod som är offret och som dock inte innebär att Han upphör att existera Som Kristi person – Gud och människa förenade:
Offret på korset behöver vi påminna oss om gång på gång tills det är för oss i Andens ljus över Ordet en levande verklighet:
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva.”(Joh. 6:51) (Försoningsoffret).
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och GENOM KRISTI BLOD … Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag …
för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han GENOM KORSET hade I SIN PERSON dödat ovänskapen” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP BLEV OFFRAD en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta och odelbara enheten av Fader, Son och Ande och ger DET RENA OFFRET (Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Gud själv är så inbegripen i detta offer så att Han uttrycker att Han ”köpt församlingen med sitt eget blod”. Gud är i Jesus Kristus i den sammansatta och odelbara enheten av Fader, Son och Ande,
den som ger offret och som själv är tillfreds med offret när Han, när Jesus säger att det är fullbordat på korset, visar att vägen då in till Hans gemenskap nu är öppen när förlåten in till det allra heligaste rämnar mitt itu.
Den frälsande tron är:
tron på att Jesus är ”Guds fullhet lekamligen” där Gud och människa förenas/försonas i Kristi person så att Han kan bära fram det RENA försoningsoffret av Kristi persons kropp och blod på korset.
Så att vi kan få erfara hur ”Jesu Kristi Guds Sons blod renar från all synd” inför Gud så att Gud av nåd för Kristi blodsoffers skull inte tillräknar oss vår synd utan tillräknar oss Kristi rättfärdighet.
Jesus blev inte dödad för sin tro, utan gav det av fri vilja för att ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv”. Jesus offrade sitt blod och sin kropp som ett ”försoningsoffer”. Där är ”lösepenningen”!
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 17 Anders Gärdeborn
Gärdeborn har alltså även en skapad JDS – lära med att människan är odödlig. Där även människan Jesus således inte bara dör till kroppen, utan även till själen och behöver pånyttfödelse för att uppstå.
Jesu mänskliga själ är då inte förenad med Gud vid den kroppsliga döden. Men det är den enligt 1 Petr. 3:18 – 20 :
Vad händer då med Jesus som kroppsligen död men som samtidigt är andligt/själsligt levande – förenad med Gud”?
1 Petr. 3:18 – 20:
1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..”
1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…
Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
(Att vara levandegjord genom Anden innebär att man lever i gemenskap med Gud och inte här att det skulle vara människan Jesus som är död och att det är Jesus som Gud -Anden som lever vidare).
Det står att Jesus (Som Gudamänniska – Som Gud och människa förenade – Kristi person) är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. I den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är död med den döda kroppen.
Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande (gjord andligt levande från evighet) genom Anden.
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 18 Anders Gärdeborn
Alltså fastän Kristi kropp är frånskild livet och död, så är Kristi person andligt levande (Gud och människa förenade). Var är Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) och inte är andligt död i den från livet frånskilda kroppen som är verkligt död?
Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade enligt texten. Och så som Gud och människa förenade – Kristi person så besegrar Jesus den kroppsliga uppståndelsen ”och är med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen ifrån de döda”.
Jag tror att de som dött i otro på löftet om Jesus där fick reda på sin slutstation eldsjön. Och att de som dött i tro på löftet om Jesus fick reda på dels att de i Tusenårsriket får sina uppståndelsekroppar för att ”regera med Kristus för Tusen år” och därefter den slutliga eviga gemenskapen med Gud på ”en ny Himmel och en ny jord där rättfärdighet bor.
Alltså predikade Jesus evangeliet om Honom med antingen tro på Honom till räddning eller otro på Honom till förtappelse.
Ja, som förenad med Gud kan inte den kroppsliga döden behålla Jesus utan som människans ställföreträdare så besegrar Han även här den kroppsliga döden.
Jesus som människa upphör inte att finnas och Han behöver ingen pånyttfödelse för att uppstå. Utan Han är som människans representant förenad med Gud, när Han med kroppen livlös i graven, ”predikar för andarna i fängelset”.
Det Bibelordet vill visa, är att vid kroppens frånskiljande och död, är ändå KRISTI IDENTITET, enheten av Gud och människa i Kristi person, genom Anden i levande gemenskap. Det vill visa på att fastän kroppen ligger frånskild och död, så är Jesus fortfarande Kristi person och levande i enheten av Gud och människa genom Anden.
Det innebär därefter att när troende människor kroppsligen dör så är de förenade med Gud i Abrahams sköte i väntan på att få sina uppståndelsekroppar för att ”Regera med Kristus för Tusen år”.
Detta när Jesus vid sin enda ankomst avbryter vedermödan, slår ned de skaror som följt antikrist. Förpassar antikrist och den falske profeten till eldsjön, ock så fängslar satan för Tusen år och upprättar Tusenårsriket
1 Kor. 15:50-53 ”Men detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ska det förgängliga ärva oförgänglighet. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunen.
För basunen ska ljuda och de döda ska uppstå oförgängliga och vi ska förvandlas. För detta förgängliga måste kläs sig i oförgänglighet och detta dödliga måste klä sig i odödlighet.
1 Thess. 4:16-18 ”För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften.
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 19 Anders Gärdeborn
Summering kring vikten av vem Jesus är
Säger man att Sonen är Skild från Fadern på korset så är Guds person upplöst i sin sammansatta oupplösliga enhet. Jesus/Sonen är då inte längre Gud.
Men Bibeln har ett otvetydigt budskap om att Jesus är Gud och det utan avbrott, för den som vill undersöka saken i Guds Ord:
Joh 10:30, Fil 2:5-6, Joh 17:21; 1:18; 10:33, 1:1; 1:14, 5:18; 8:57-58; 8: 22-24; 13:18-19; 20:27-28, Kol 2:9-10, 1 Joh 5:20, Rom 10:13, Jes 44:6, 1 Kor 8:6, Upp 2:8; 1:17-18, Matt 2:1-2; 28:8-9; 28:18, Apg 7:59-60; 20:28, 2 Kor 13:14, 2 Pet 1:1.
Han är skaparen: Joh 1:3; 1:10, Kol 1:16, 1 Kor 8:6
Jesu preexistens: Joh 1:1-18; 17:5; 17:24; 6:38; 6:33; 6:50-51; 8:23
Jesu existens efter Himmelsfärden: Joh 3:13; Apg 1:11; 2:34; 3:21, Ef 1:20; 6:9, 1 Tess 4:16; 2 Tess 1:7, Hebr 8:1; 9:24; 4:14, 1 Pet 3:22
Skriver ut en del otvetydiga texter om att Jesus är Gud:
Tit 2:13: ”och att vänta på det saliga hoppet, vår store Gud och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet.”
1 Joh. 5:20: ”Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.” Joh. 1:18: ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.”
Jesaja 9:6: ”Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.”
Det namn som Fadern presenterat sig med är ”Jag Är”. Jesus presenterade sig med samma namn och sa även att den som har sett mig har sett Fadern.
Joh 1:1-3: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till.”
Kol 1:16: ”Allt är skapat genom honom [Jesus] och till honom.”
Jesus är Gud och människa förenade (”Guds fullhet lekamligen)
Fil 2:6-11: ”Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.
Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.
Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.
Kol. 2:9 ”Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt…”
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 20 Anders Gärdeborn
Bibeln pekar på den sammansatta enheten av Fader Son och Ande:
Tit 1:4: ”Till Titus, min äkta son i den gemensamma tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus, vår Frälsare.”
Nåd och frid från Gud. Här omfattar Gud både Fadern och Sonen.
Tit 2:10: ”inte oärliga, utan i allt visar sann trohet, så att de i allt kan vara till prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.”
Här säger Paulus att det är för Guds, vår Frälsares läras skull vi ska göra detta. Gud är alltså Frälsaren. Några verser senare ser vi vem Gud är:
Tit 2:13: ”och att vänta på det saliga hoppet, vår store Gud och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet.”
Här talar Paulus om vår store Gud och Frälsare, och för att förtydliga säger han i nästa vers
Tit 2:14: ”Han som gav sig själv för oss, för att han skulle friköpa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, uppfyllt av iver att göra goda gärningar.”
I titus brev läser vi ofta Paulus använda ord om Gud, vår Frälsare och Jesus, vår Frälsare. Paulus är tydlig genom hela Titusbrevet.
Tit 3:4-7: ”Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte på grund av rättfärdiga gärningar som vi hade gjort,
utan efter sin barmhärtighet, genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska bli rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar enligt hoppet om evigt liv.”
Gud, vår Frälsare. Jesus, vår Frälsare.
Apg 20:28: ”Ge därför akt på er själva och på hela den hjord som den Helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”
Guds församling, som han har köpt MED SITT EGET BLOD!
1Kor 1:3: ”Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.”
Här ser vi Paulus återigen säga att Gud är Fadern och Herren Jesus Kristus.
Jesus själv visar på den sammansatta enheten mellan Fader Son och Ande i Joh. Kap. 14 – 17. Studera det noggrant vers för vers:
https://tre-skrivare.se/hf/enheten-enligt-johannes.html
Studera även igen den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och också grunden för Kristen tro under dessa länkar:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/08/22/ska-forsoka-lagga-in-ett-ett-viktigt-inlagg-om-vem-jesus-ar-och-har-gjort/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/01/23/grunden-for-kristen-tro/
Forts Inlägg Anders Gärdeborn
Inlägg 21 Anders Gärdeborn
Jag uppfattar att Gärdeborn ligger rätt kring att Jesus kommer tillbaka efter vedermödan och övrigt kring eskatoloigin (läran om ändens tid). Men det blir ju då agnet som döljer hullingen, kring att han i själva kärnan kring den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son och Ande och att Jesus är en person som är oupplösligt Gud och människa förenade, så ligger han likväl galet.
Då hjälper föga fagra ord om vem Jesus är och har gjort. Som blir just bara till tomma ord. För det handlar då likväl om en annan Jesus. Då är det också likväl en falsk ande bakom:
”Var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus kommen i köttet (”Guds fullhet lekamligen”) han är av Gud. Men den som inte så bekänner Jesus är antikrists ande”.
Gärdeborn har alltså en JDS – lära som uppstår när man proklamerar själens dödlighet. Men han har alltså även en traditionell JDS – lära där Han citerar Jesu nödrop på korset som han menar skulle innebära att Sonen är skild från Fadern. Alltså att Jesus är skild från Gud på korset.
Så låt er inte luras av en väldigt grundlig och pedagogisk undervisning från Anders Gärdeborn, som inrymmer mycken sanning, men som likväl inrymmer blandning av sanning och lögn kring själva kärnan av sann Kristen tro.
Sätter här in länkar om eskatologin för den intresserade:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/07/13/vad-vi-har-framfor/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/12/22/uppryckandet/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/03/28/lyssna-inte-till-lyckopillersroster-om-vackelse-och-jesu-snara-ankomst-med-uppryckande-undan-vedermoda-och-antikrist-som-kliar-i-oronen-det-ar-inte-vad-vi-har-framfor-oss-vad-vi-nu-har-framfor-o/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/07/01/22-tuffa-fragor-till-pre-tribbare/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/10/07/laran-om-uppryckandet-innan-vedermodan-saknar-stod-i-bibeln/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/03/30/infor-ankomsten-av-antikrist/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/10/13/nar-kommer-israel-in-i-sin-kallelse-och-uppgift-och-nar-ska-forsamlingen-uppryckas/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/02/03/ska-de-troende-vara-med-igenom-vedermodan/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/08/israel-under-vedermodan-och-efter-vedermodan/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/09/hur-ska-de-troende-motabemota-vedermodan-tillsammans-med-och-finnas-for-det-judiska-folket/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/11/21/har-det-judiska-folket-och-israels-nation-en-speciell-kallelse-och-uppgift/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/10/04/har-gud-tva-folk-dispensationalismen/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/10/07/har-israel-och-de-hednakristna-olika-vagar-till-gud/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/07/har-de-troende-och-det-judiska-folket-samma-uppgift-under-tusenarsriket/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/10/det-judiska-folkets-fralsning/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/11/det-slutliga-eviga-aterupprattandet-av-det-judiska-folkets-stat-israel/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/02/18/kommer-det-att-byggas-fler-tempel-i-jerusalem/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2018/01/31/tva-jesu-ankomster-tva-vedermodor-tva-forodelsens-styggelse-fyra-tempel/