HAR ISRAEL OCH DE HEDNAKRISTNA OLIKA VÄGAR TILL GUD? Ska evangeliet förkunnas för det judiska folket?
Inlägg 1 har israel och de hednakristna olika vägar till Gud
Återger något från Darby som ansåg sig ha upptäckt en ny, men grundläggande, princip: Gud har två folk och två frälsningshushållningar, och dessa får inte blandas samman.
Grundtanken är att man måste skilja mellan två gudsfolk i Bibeln: Det ena folket är Israel, det judiska folket. Det är Guds jordiska folk, och Gud har en plan för dem som innebär frälsning här på jorden. Profetiorna i det Gamla testamentet menar man handlar uteslutande om det här jordiska folket och dess jordiska frälsning.
Det andra folket är kyrkan, de kristna, som Darby gärna omtalar som Kristi himmelska folk. Om judarnas ”plats” är jorden, så är kyrkans ”plats” himlen. För kyrkan finns det bara en hushållning, och det är tiden mellan Jesu första och andra ankomst.
Här säger Darby något uppseendeväckande: Denna frälsningshushållning för kyrkan – Guds andra folk bestående av icke-judar – blev inte uppenbarad för profeterna i det Gamla testamentet. Och därför har de inte heller nämnt något om den! Kyrkans tid kan Darby omtala som ”den profetiska parentesen” för att profeterna var tysta gällande tiden mellan Jesu första och hans andra ankomst.
Gud har alltså enligt Darby två folk: Judarna och den kristna kyrkan. Han har en frälsningsplan för vart folk, men varken de två folken eller de två planerna får blandas samman.
Den första planen gäller judarna, Gud började sätta den planen i verket då han kallade Abraham. Han gav Abraham och hans efterkommande ovillkorliga löften om ett land och en stor välsignelse i det landet. Sedan gav Gud lagen till det judiska folket, som innehöll villkor knutna till landet och välsignelsen. Folket bröt dessa villkor, och måste gå i exil i Babylon.
De fick en ny start i landet, bröt villkoren på nytt, och Gud sände Messias för att frälsa folket. Men judarna avvisade Jesus Messias, de tog inte emot den försoning för synd som han erbjöd dem. Då – och detta är en viktig punkt – sköt Gud upp sin plan för det judiska folket, han satte den så att säga på ”paus”.
Och i den pausen satte Gud en helt annan plan i verket: Han kallade ett nytt folk från hedningarna. Till skillnad från judarna, som är ett jordiskt folk med jordiska frälsningslöften, skulle det nya folket av hedningar vara ett andligt folk. Deras hem är i himmelen, och den frälsning som ges dem är andlig.
Profeternas löften i det Gamla testamentet gäller endast judarna och är jordiska. Om kyrkan och hennes andliga välsignelser hade profeterna inget att säga. Samtliga profetior handlar, från början till slut, om Israel, det judiska folket och deras jordiska frälsning.
Forts Inlägg har israel och de hednakristna olika vägar till Gud
Inlägg 2 har israel och de hednakristna olika vägar till Gud
När kyrkans – hednaförsamlingens tid går mot sitt slut, skall Kristus komma osynligt tillbaka och hämta till sig den sanna kyrkan, till himlen. De hednakristnas sanna kyrka kommer Kristus vid sin första återkomst – som är osynlig – att rycka upp till sig i himlen. Detta kallas the rapture, ”uppryckandet”.
Därmed – genom uppryckandet – är Guds hushållning för kyrkan fullföljd, och han kan på nytt vända sin uppmärksamhet mot Israel, det judiska folket. Gud tar bort fingret från ”pausknappen”, och den profetiska klockan för Israel börjar åter att gå, efter att ha stått stilla under kyrkans tid.
Och nu kommer också de 70 ”årsveckorna” in. De 70 årsveckorna som omtalas i Daniel 9, tolkas så att de 69 första är innan Jesu första ankomst, sedan kommer ”pausen”, under obestämd tid, som profeterna inte visste något om. Den 70:e årsveckan börjar sedan, efter kyrkans uppryckande.
Judarna samlas i landet, och sluter först förbund med antikrist. Men mitt i veckan, efter 3,5 år, avslöjar han sitt sanna väsen, och de sista 3,5 åren blir en tid av vedermöda som aldrig har varit förr på jorden. Den sanna återstoden av Israel, de 144 000 utvalda, träder nu synligt fram som det förföljda Guds folk.
(Detta är ett falsarium – Beträffande 144.000 så se –
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/06/30/spaning-pa-upp-kap-12/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/08/10/spaning-pa-upp-kap-11-12/ )
Vid årsveckans slut (efter de sju åren) kommer Kristus till jorden för andra gången, denna gång synlig och med stor makt. Han krossar antikrist och alla Guds fiender i det stora slaget vid Harmagedon. Därefter upprättas Guds kungadöme med Kristus som Davids son, och han härskar i det Nya Jerusalem, som det är skildrat i Hes. 40-48.
Judarna är nu hans folk, de har omvänt sig, och lyder honom. Och nu upplever de all den jordiska välsignelse, som profeterna talade om (Jes. 2:2-4 och flera ställen.) Så blir Guds villkorslösa löften till Abraham till slut uppfyllda i detta tusenåriga rike.
Men detta tusenårsrike varar inte för evigt – det varar i tusen år. Därefter släpps Satan lös för en kort tid, men kastas sedan i eldsjön. Alla människor som är döda vid den här tidpunkten, och som inte fick del i uppryckandet innan vedermödan före tusenårsriket, de väcks nu upp till den yttersta domen.
Därefter följer det eviga livet. Och först här verkar det som skillnaden mellan judarna och kyrkan, och jordiskt och andligt, till slut upphävs. Kristus överlämnar riket till Fadern, och Gud blir allt i alla.
Forts Inlägg har israel och de hednakristna olika vägar till Gud
Inlägg 3 har israel och de hednakristna olika vägar till Gud
Dispensationalisterna menar alltså att Johannes Uppenbarelse huvudsakligen handlar om de sju åren av vedermöda före tusenårsriket, efter uppryckandet, alltså en konsekvent ”ändehistorisk” tolkning av boken. Men eftersom de sanna kristna blivit uppryckta innan de sju åren, har Uppenbarelseboken egentligen liten betydelse för de kristna av hedniskt ursprung.
Hur ser dispensationalisterna på evangelieförkunnelse för judar, i ljuset av sin lära? Den officiella positionen är att Judemission är en kristen plikt, och att de judar som vinns genom mission, inlemmas i kyrkan och blir frälsta genom kyrkans hushållning.
De blir därmed frälsta på precis samma sätt som hedningarna, som blir frälsta genom kyrkans evangelieförkunnelse. De får alltså del i den andliga frälsningen som är till för kyrkan.
De andra judarna blir frälsta i tusenårsriket och får del i dess jordiska välsignelser. Detta är den andra frälsningshushållningen – för Israel. Men det säger närmast sig självt att det här att förkunna för enskilda judar, som därmed blir inlemmade i kyrkan, inte blir en nödvändig slutsats utifrån dispensationalismens grundtanke.
Man kan lika gärna dra motsatt slutsats: att Judemissionen från kyrkans sida innebär att blanda två frälsningsplaner, och att man ska överlåta judarna till Guds plan för dem. Kyrkan kan så att säga gå utöver sitt mandat om den förkunnar evangeliet för judar.
Själva grundsynen, att kyrkan inte har något med de gammaltestamentliga frälsningslöftena att göra, och inte heller med ändetidens vedermöda eller med Tusenårsrikets välsignelser, och motsatt: att judarna inte har något med kyrkans andliga välsignelser att göra, frontalkrockar med en rad centrala utsagor i det Nya testamentet.
Den första finner vi i Rom. Kap 11 Paulus talar där om judarna genom bilden av ett träd. Och han säger att det som nu sker, det är att en del av grenarna på det trädet, nämligen de judar som inte tror på Jesus, huggs av. I deras ställe blir istället inympat främmande grenar som ursprungligen växt på helt andra träd. Det måste syfta på de kristna från andra folk.
Om dispensationalismen har rätt, borde Paulus ha använt en annan bild, nämligen att trädet som representerar Israel hade satts på en slags ”växtpaus”. Och sedan planterar Gud ett helt nytt träd vid sidan om, kyrkans träd, som han har en annan plan för. Men det är inte det Paulus säger.
Forts Inlägg har israel och de hednakristna olika vägar till Gud
Inlägg 4 har israel och de hednakristna olika vägar till Gud
En annan central text är Efesierbrevet 2:12-17: ”Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen.”
Så var det innan Kristus! Och då måste det Paulus säger i fortsättningen, betyda att det är annorlunda efter Kristus, i Kristus. Och Paulus fortsätter precis så: ”Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod.
Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid.
Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära.”
Alltså blir hedningar och judar ett i Kristus. Vi får del i samma medborgarskap, samma löften, samma förbund. Gud har inte två frälsningsplaner, han har en, och den handlar om Jesus som frälsare för judar så väl som hedningar, så att de blir ett. Det är det som vi måste hålla fokus på.
Det andliga ”Guds Israel” (Gal.6:16) är idag faktiskt Församlingen. Ja, Israel är Församlingen, och Församlingen är Israel! Men detta betyder INTE att Församlingen har ”ersatt” Israel på något vis utan att det ”sanna olivträdet” har brutit av de grenar som inte trodde, och inympat de som trodde genom den nya födelsen (Rom.11:17) som även till sin natur var vilda träd, dvs hedningarna.
Det betyder att i och genom Kristus så har de som inte till sitt ursprung härstammade ifrån de tolv stammarna av Israels hus ”adopterats” in i detta hus, vilket idag är Församlingen, och därmed räknas alla dessa som ”Israels hus”.
Det finns således endast ETT förbundsfolk på denna jorden idag, endast ETT Israel, och det är det Förbundsrike där Kristus är konung, inget annat gäller för Fadern.
”Ty den är icke jude, som är det i utvärtes måtto, ej heller är det omskärelse, som sker utvärtes på köttet. Nej, den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av bokstaven; och han har sin berömmelse, icke från människor, utan från Gud” (Rom.2:28-29).
”Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty »Israel», det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel. Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.» Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd” (Rom.9:6-8).
”Guds särskilda plan för Judarna” heter Jesus Kristus, deras Messias! Utan att de har blivit rentvagna i Hans blod och inlemmade i Honom (som är det Sanna Olivträdet) så kommer de var och en att tillbringa evigheten först i Scheol (helvetet) och efter den yttersta domen i Eldsjön likaväl som vilken icketroende hedning som helst.
Att underlåta att förkunna Evangelium för Judar då tillfälle bjuds är INTE att ”älska Judarna”, utan snarare tvärtom i praktiken, det är att indirekt gå dens ärenden som hatar Judarna (liksom alla andra folk f ö) – själafiendens.
De som är troende i Messias (Kristus) är pliktiga att predika samma Evangelium som den Herre som sade till sitt eget folk: ”om I icke tron att Jag Är den Jag Är, så skolen I dö i edra synder” (Joh.8:24). Låt oss bedja och verka för Judafolkets frälsning!
Och även finnas för dem som troende i den hednakristna församlingen på ett rätt sätt under vedermödan. Den som är av annan åsikt bör innan bemötande ta del av allt innehåll på dessa länkar och sen ge en föklaring utifrån Bibeln att man inte håller med.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/10/04/har-gud-tva-folk-dispensationalismen/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/08/uppror-mot-guds-lofte-om-det-judiska-folkets-upprattelse/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/06/israel-och-det-judiska-folket-ar-valsignade-av-gud-och-kommer-att-bli-till-valsignelse-inlagg/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/10/27/vad-vantar-de-troende-och-det-judiska-folket-under-vedermodan/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/09/hur-ska-de-troende-motabemota-vedermodan-tillsammans-med-och-finnas-for-det-judiska-folket/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/10/det-judiska-folkets-fralsning/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/11/det-slutliga-eviga-aterupprattandet-av-det-judiska-folkets-stat-israel/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2018/01/31/tva-jesu-ankomster-tva-vedermodor-tva-forodelsens-styggelse-fyra-tempel/
Pingback: Jag fick mig tillsänd en länk där Karl – Erik Appelfeldt pläderar för ett uppryckande av församlingen innan vedermödan | HaFos funderingar
Pingback: På annan plats så pläderade man för ”Kristi snara ankomst” hyllade Billy Graham och högaktade Bonnke | HaFos funderingar
Pingback: Fick mig tillsänd något som skulle vara en uppenbarelse som jag läst igenom och kommenterat | HaFos funderingar
Pingback: Judarna utvalt av Gud för en speciell kallelse och uppgift | HaFos funderingar
Pingback: Analys av ett försvar för Pre-trib | HaFos funderingar
Pingback: Ett allvarligt och viktigt budskap | HaFos funderingar
Pingback: Receptiv ekumenik | HaFos funderingar