Något om lagen m m inlägg 1
Innehåll
1.Vad som gäller de kristna beträffande lagen
2. ”Ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen. Genom lagen kommer kännedom om synden.”
3.samtidigt säger Paulus att ”lagen är god”.
4. Rättfärdigheten från Gud genom tro på Jesus
5. Hebr. om offret av Kristi Guds Sons blod
6. ”Jesu Kristi Guds Sons blod renar från all synd” OBS! inför Gud
7. Rättfärdiggörelsedomen (Rom. 5: 18)
8. Människan får i rättfärdiggörelsen, ingen egen rättfärdighet, i sig själv.
9. Den tillräknade rättfärdigheten från Gud grundar sig uteslutande på Guds barmhärtighet, nåd och Kristi förtjänst.
10. Tron producerar inte denna rättfärdiggörelse.
11. Hos den troende är den nya skapelsen följande
12. ”Renar oss” – Helgelselivet
13. Livets Andes lag (Rom. Kap. 8)
14. En del tror att det är bara svaga stackare, som behöver söka förlåtelse. Eller de som inte har tillräcklig tro på Guds försoning och fullbordade verk i Kristus Jesus.
15. Skillnaden mellan Kristus och den på Kristus troende
16. Identiteten
17. Striden mellan Anden och köttet
18. Vem Jesus är i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på Golgata.
19. Jesus visar på denna sammansatta enhet av Fader Son och Ande.
20. En av de viktigaste frågorna i kristen tro är att inse att Fadern och Sonen är igenom hela skeendet oupplösligt förenade.
21. Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är en”, är engagerade och inbegripna i skeendet vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – Ordet som var Gud och vart kött”) kropp och blod på korset
22. Jesus är fullt ut människa och fullt ut Gud samtidigt ”Guds fullhet lekamligen” ”Kristus kommen i köttet”.
a) Som människa bad Sonen till Gud
b) Bibeln har ett samtidigt ett otvetydigt budskap om att Jesus är Gud
23 NyJudianismen
24. Falsk hjälp till Israel på fel tid och fel sätt som egentligen förbereder antikrist:
25. De som slutligen kommer att gå i förbund med antikrist som de då tror är deras Messias är de Talmudiska Judarna
26. Tidens slut
27. Men vad gäller då oförfalskat det Judiska folket och Israels nation när Jesus kommer tillbaka och de då kommer in i sin Kallelse och uppgift:
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 2
1. Vad som gäller de kristna beträffande lagen
Vad som gäller de kristna beträffande lagen är när Jesus sammanfattar de 10 budorden med ”Älska Herren Din Gud över allting, din nästa såsom dig själv”. Inte för att det skulle på något sätt bidraga till människans frälsning. För det står att ”lagen är slutet som frälsningsväg”.
2. ”Ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen. Genom lagen kommer kännedom om synden.”
”Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom ”den rättfärdige skall leva av tro.” Men lagen säger inte ”av tro”, utan ”den som håller dessa bud skall leva genom dem.”
”Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: ’Förbannad är var och en som är upphängd på trä.’ Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.”
”Åt alla de som tog emot Jesus gav han rättighet att bli Guds barn… och de har blivit födda…av Gud…” Joh. 1: 12 – 13
När vi får Guds Ande vid tro på Jesus så börjar en ”livets Andes lag” verka i oss så att synden blir något obehagligt och vi längtar efter att ”Gud är den som i oss verkar vilja och gärning”.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/09/27/lag-nad/
3. Men samtidigt säger Paulus att ”lagen är god”. D.v.s. Det är bra för människan både för sig själv och sin omgivning i den mån man lever efter lagen. Men inte för att bli ”rättfärdig inför Gud”. Där gäller bara ”rättfärdigheten från Gud genom tro på Jesus”.
Guds vilja och lag överbevisar inte bara människan om synd och uppfostrar till Kristus och visar på människans behov av nåd, förlåtelse och försoning. Lagen är även i sig själv god. Ämnad att skydda, värna, leda och berika människans liv under jordevandringen. Guds lag är även ett erbjudande om att få fungera och må bra på rätt sätt.
Jesus säger aldrig att han tar bort lagen för den troende. Han säger tvärtom att han ”inte kommit för att upphäva lagen utan för att fullborda den”. Han uppfyller den dls i människans ställe så att Gud kan TILLRÄKNA MÄNNISKAN KRIST RÄTTFÄRDIGHET. Men Han vill också genom ”en livets Andes lag” i den troende alltmer framverka ett efterlevande av Hans vilja och lag.
Men inte som en ”merit inför Gud” utan som en ”frukt” av livet tillsammans med Jesus och Hans Ord. En ”helgelseprocess”. Som inte blir färdig förrän vi vår våra uppståndelsekroppar när Jesus kommer tillbaka.
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 3
4. Rättfärdigheten från Gud genom tro på Jesus: 2 Kor. 5: 17 – 21. ”Så att Gud INTE TILLRÄKNAR MIG MINA SYNDER utan av nåd för Kristi skull TILLRÄKNAR MIG KRISTI RÄTTFÄRDIGHET.”
”lagen slutet som frälsningsväg”. Rom. 3: 21 – 26: ”Men nu har det uppenbarats EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS FÖR ALLA SOM TROR…
DE FÖRKLARAS RÄTTFÄRDIGA SOM EN GÅVA, AV HANS NÅD, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol GENOM TRON PÅ HANS BLOD …OCH FÖRKLARAR DEN RÄTTFÄRDIG SOM TROR PÅ JESUS.”
Rom. 4: 5 – 16: ”Men den som utan gärningar tror på honom SOM FÖRKLARAR DEN OGUDAKTIGE RÄTTFÄRDIG, HAN FÅR SIN TRO TILLRÄKNAD SOM RÄTTFÄRDIGHET …Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren INTE TILLRÄKNAR SYND.”
Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro…Därför heter det ’av tro’, för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro.”
Kristi rättfärdighetstjänst för mig och alla människor sker när Han bär fram det RENA offerlammets blod av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
koppla samman när blodet från ett offerlams blod ströks på dörrposterna inför Judarnas uttåg ur Egypten, så undgick man därmed Guds straff och blev räddade.
5. Hebr. om offret av Kristi Guds Sons blod :
”När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son… Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek…
därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom… Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad,
skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv…
Genom det större och fullkomligare tabernaklet…gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud…Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt…
Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull…
nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, 28 så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och ger DET RENA OFFRET (Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Gud själv är så inbegripen i detta offer så att Han uttrycker att Han ”köpt församlingen med sitt eget blod”. Gud är i Jesus Kristus i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande,
den som ger offret och som själv är tillfreds med offret när Han, när Jesus säger att det är fullbordat på korset, visar att vägen då in till Hans gemenskap nu är öppen när förlåten in till det allra heligaste rämnar mitt itu.
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 4
6. ”Jesu Kristi Guds Sons blod renar från all synd” OBS! inför Gud
Det är i den här tiden inför Gud Jesu blod renar från all synd så att Gud inte TILLRÄKNAR OSS VÅRA SYNDER efter att ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig, HAN TILLRÄKNAR INTE MÄNNISKORNA DERAS SYNDER. Den som inte visste av någon synd gjorde han till ett syndoffer. På det att vi I HONOM må bli rättfärdighet (tillräknad rättfärdighet) från Gud. 2Kor. 5: 17 – 21.
Här i tiden blir den troende TILLRÄKNAD KRISTI RÄTTFÄRDIGHET av nåd för Kristi skull vid tro på vem Han är och har gjort vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Rom. 3: 21 – 26: ”Men nu har det uppenbarats EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS FÖR ALLA SOM TROR…
DE FÖRKLARAS RÄTTFÄRDIGA SOM EN GÅVA, AV HANS NÅD, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol GENOM TRON PÅ HANS BLOD …OCH FÖRKLARAR DEN RÄTTFÄRDIG SOM TROR PÅ JESUS.”
Rom. 4: 5 – 16: ”Men den som utan gärningar tror på honom SOM FÖRKLARAR DEN OGUDAKTIGE RÄTTFÄRDIG, HAN FÅR SIN TRO TILLRÄKNAD SOM RÄTTFÄRDIGHET …Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren INTE TILLRÄKNAR SYND.”
7. Rättfärdiggörelsedomen (Rom. 5: 18)
”Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.”
Märk att alla är försonade men endast de många står där med tillräknad rättfärdighet från Gud. Den objektivt försonade behöver lyssna till Guds uppmaning: ”Låt er därför försonas med Gud – den som vill han kommer och tar livets vatten för intet – den som kommer till mig ska jag sannerligen inte kasta ut”.
När människan sätter sin förtröstan till Jesus, för sin räddning, träder denna rättfärdiggörelsedom in, som laga kraft, som en subjektiv verklighet, över den människan. Rättfärdiggörelsedomen, dömd av tillvarons högsta instans, utan överklagansrätt, är objektivt dömd över alla människor. Gäller i subjektivt laga kraft hos den, som sätter, sin förtröstan till Jesus.
När människan i Guds Andes ljus, hör och ser denna domsutsaga. Att hon är benådad för Jesu skull. Då väljer hon om hon ska tacka och ta emot benådningen. Så att domsutsgan vinner laga kraft, subjektivt, i hennes liv, personligen.
Eller också förkastar hon domsutsagan. Benådad trampar hon då Jesu blod under sina fötter. Jesus har då dött förgäves för den människan. Det finns inget annat offer givet som kan rädda människan. Benådad stannar hon då kvar i fängelset. Benådad ställer hon då sig själv, kvar under Guds vrede.
”Den som har Sonen, han har Livet. Den som inte har Sonen, har inte Livet,utan Guds vrede förblir över honom”.
Guds vrede består i att Han överger en människa, som inte vill ha med Honom att göra. Människan drar straffet över sig själv. Bort ifrån Gud med alla förfärliga konsekvenser det innebär i den här tiden och evig pina i evighetens värld.
Att bli utlämnad åt synden, ondskan och de demoniska makterna är redan i den här tiden ett fruktansvärt straff. Att i evigheten leva i ett sataniskt tillstånd i en satanisk tillvaro, är en fasansfull vånda – utan slut och möjlighet till förändring. Det ät inte Gud som är grym. Det är människan som är grym mot sig själv, när hon frånsäger sig Gudsgemenskapen.
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 5
8. Människan får i rättfärdiggörelsen, ingen egen rättfärdighet, i sig själv. Den egna rättfärdigheten är fortfarande som en fläckad klädnad. Men hon kan, på grund av Jesu förtjänst för henne, på grund av efterskänkt skuld, av nåd, utan egen förtjänst och förmåga, få tillräkna sig Jesu rättfärdighet. Gud tar på sig nådens glasögon och säger: Rättfärdig för Kristi skull.
9. Den tillräknade rättfärdigheten från Gud grundar sig uteslutande på Guds barmhärtighet, nåd och Kristi förtjänst.
Ingenting i människan själv eller hennes medverkan eller förtjänst är orsak till denna tillräknade rättfärdighet från Gud och inför Gud. Endast Jesu försoningsverk är grunden till denna rättfärdiggörelsedom över människan.
10. Tron producerar inte denna rättfärdiggörelse. Men den objektiva rättfärdiggörelsedomen över alla människor mottages subjektivt, i den enskildes liv, genom tron.
Tron är endast medlet, det passiva verktyget, som mottager rättfärdiggörelsen eller försoningen eller syndernas förlåtelse. Tron liknas ofta vid den utsträckta handen, men inte i den meningen att det är fråga om en prestation från människans sida. Vår rättfärdighet eller vår rättfärdiggörelse är en gåva, tron är mottagandet av eller gripandet om denna gåva.
Gud själv skapar hos oss den mottagande tron, genom förkunnandet av evangelium – genom den framräckta gåvan. Den som inte hört ett ord om tron men som ändå tar emot evangelium, han har den rätta tron.
Tiggarens hand gör inte gåvan utan tar emot den. Tiggaren, som tar emot allmosan, har inte bidragit något till sitt livsuppehälle. Tron rättfärdiggör endast genom sitt föremål, d. v. s. genom det som föreligger som en gåva före tron och som tron griper om.
Rättfärdiggörelsedomen och benådningen är ett faktum före tron och orsaken till tron, inte tvärtom. Först måste ju brottslingen benådas, innan han kan ta emot benådningen. Evangelium överräcker denna benådning och den som tar emot den blir verkligen benådad, får verkligen gagn av den skänkta benådningen. Ingen är i personlig besittning av en gåva, bara därför att det finns en givare och en gåva.
Tron tar givaren på orden och tar emot gåvan, som finns där före mottagandet. Tron är alltså inte orsak till gåvan utan endast det mottagande organet, som skapas av nåden allena.
Uppmaningen att tro innebär inte att du först måste göra någonting för att bli förlåten. Den innebär i stället att du alls ingenting skall göra. Gud begär ingenting av dig. Du får i stället fritt och för intet ta emot hans gåva : syndernas förlåtelse, rättfärdiggörelsen, försoningen och evigt liv. Tron griper tag kring detta erbjudande.
Enligt Guds Ord är alla människornas synder utplånade, övertäckta och förlåtna för Kristi skull. Genom försoningen och den tillräknade rättfärdigheten från Gud. Han tillräknar inte världen deras synder (2 Kor. 5 : 1). En rättfärdiggörelse till liv har kommit över alla människor (Rom. 5 : 18).
Men de som inte tror evangelium – inte genom tron griper tag om denna fria gåva – går dock evigt förlorade. De har förkastat Kristus, förkastat benådningen. avvisat försoningen, rättfärdiggörelsen, syndernas förlåtelse. De väljer själva att ställa sig utanför benådningen.
Människan är efter Jesu försoning, fri att sätta sin förtröstan till Honom. Få sig Hans rättfärdighet tillräknad och komma in i ett rätt förhållande till Gud. Därför vädjar Gud. ”Låt försona er. Den som vill, han komme och tage Livets vatten för intet.”
Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Han vädjar på otaliga ställen till människan, att hon ska ställa, sin vilja under Guds vilja och sätta sin förtröstan till Jesus. ”Idag om ni får höra Hans röst så förhärda inte era hjärtan”, säger Han. Han säger det för människans bästa.
I Guds vilja lever människan skyddad och kan tillägna sig, det Han vill ge henne och Han kan få leda människan in i ”förutberedda gärningar”. Som hon kan få vandra i. Där Han strider och verkar för, med i och genom den troende.
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 6
11. Hos den troende är den nya skapelsen följande:
”Om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget, se något nytt har kommit”
(2 Kor. 5:17)
Det står inte, att någon i sig själv är en ny skapelse. Inte heller står det att det är en speciell del i konstitutionen av denne någon, som är en ny skapelse. Människans egen ande nämns överhuvudtaget inte.
Det står, att om någon är i Kristus och att något nytt har kommit in, så är han en ny skapelse. Vem är någon? Vem är han? Är det ett visst ”element” i människans konstitution? Är det människan i liering med syndanaturen? Vad är det nya som kommer in?
Det är inte ett visst ”element” i människans konstitution som är en ny skapelse. Denne någon är den naturligt, ursprungliga människans natur, med egen livsande, som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp, som i liering med en ny natur, Guds Ande, tillsammans är den nya skapelsen.
Det nya som kommit in är inte något nytt i människan i sig själv. Det nya som kommit in är att människan nu även fått del av Gudomlig natur och lever i gemenskap med Jesus.
Den nya skapelsen, är att den naturliga människan med sin egen identitet och natur, nu lever tillsammans med Kristus och Hans egna identitet och natur. Förenade men ändå här i tiden åtskilda.
Här i tiden är den naturliga människans egen natur intakt, utan omgrupperingar i konstitutionen eller naturförändringar av ”elementen” i sig. Det sker ett TRONSKIFTE i människan. Från att hennes natur regerats av syndens integrerade natur. Blir hon fri att regeras och ledas av Guds integrerade natur, vilja och Ord.
Det är samma människa, som var andligt död (skild från Gudsgemenskapen) i överträdelser och synder, som gjorts levande(förenats med Gud igen). Det är inte frågan om en människa som aldrig funnits förut, som flyttat in och i sig själv är en ny skapelse,
när det talas om att det gamla är förgånget och att något nytt har kommit. Det förgångna, är syndanaturens obändiga styre över den naturliga människan. Det nya, är möjligheten att som regent för den naturliga människan få ha Gud i sitt liv – ha Jesus som Herre.
Man kan alltså inte säga att antingen anden, själen eller kroppen, var för sig blivit född på nytt eller inte.
Pånyttfödelsen är den återupprättade Gudsgemenskapen, där Guds Ande här i tiden bosätter sig i människans väsen. Denna nya skapelse. Den naturliga människans (med egen livsande som här i tiden gör henne till en levande personlighet av själ och kropp) liering med Guds Ande,
leder i evighetens värld, i uppståndelsen, till en förvandling av allt det människan här i tiden var av ande, själ och kropp, från dödlighet till odödlighet med en evig natur som passar in i gemenskapen med Gud. Läs mer ingående på länken:
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap6
Läs gärna hela ämnet ”Den troendes 3 naturer här:
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm
Den troende svänger här i tiden mellan den gamla och nya skapelsen. Hon blir inte syndfri och verkligt rättfärdig förrän när Jesus kommer tillbaka och hon får en uppståndelsekropp för att ”regera med Kristus för Tusen år” och då passar in som förhärligad/förverkligad människa i Guds eviga gemenskap.
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 7
12. ”Renar oss” – Helgelselivet är en pågående process som inte blir färdigt förrän vi får våra uppståndelsekroppar. I den processen fram dit så kommer vi att synda och då behöver vi precis som vi ber en medmänniska om förlåtelse när man syndat emot henne, så ber vi Gud om förlåtelse för att vi syndat mot Honom.
Det finns då de som menar sig vara så ”genomfrälsta” och ”verkligt rättfärdiga” och inte bara har en ”tillräknad rättfärdighet” och därför lever i lögnen att de inte har någon synd.
De menar att Ordet om att ”om vi säger att vi inte har någon synd så bedrager vi oss själva och sanningen är inte i oss” inte är riktat till de troende. Men det är det visst för i nästa andetag står det: ”Mina kära barn detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar…om vi bekänna våra synder så är han trofast och rättfärdig och förlåter oss….”
”dem som helgas” blir slutligen ”fullkomliga. Bibelversen om de som menar sig vara utan synd bedrar sig själva är just riktad till de som menar sig vara inte bara fullkomliga inför Gud ”i sin ställföreträdare” utan menar att de verkligen är det i sig själva redan i den här tiden.
Värre hycklare finns knappast. Kanske lyckas piffa till fasaden men inom dem brukar då ofta rasa irritation och högmod.
Andens frukt är inom kristendomen de egenskaper som befrämjas av långvarig kontakt med den Helige Ande. Uttrycket kommer från Paulus som i Galaterbrevet 5:22–23 räknar upp följande nio egenskaper: kärlek glädje frid tålamod vänlighet godhet trofasthet ödmjukhet självbehärskning.
Det finns en del som menar att de är ”verkligt rättfärdiga”. Men som inte alls andas dessa Andens frukter. De kan tala om förlåtelse men uttrycker fördömande och aggression.
En del säger att vi inte ska be om förlåtelse när vi syndar därför att vi redan är förlåtna i Jesu försoning och menar att orden ”om vi bekänna våra synder så är Gud trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder” inte är riktat till de troende.
Naturligtvis baseras ”vår förlåtelse inte på oss själva när vi är i Kristus Jesus.” Det baseras på vem Jesus är ”Guds fullhet lekamligen” och att ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv”.
Det grundar sig på en rättfärdiggörelsedom fälld utanför människan – räknad som rättfärdig inför Gud för Kristi skull. Vilket blir den enskildes egendom när hon ”låter sig försonas med Gud” och följer uppmaningen ”åt alla de som tar emot Jesus ger han rättighet att bli Guds barn och de blir ….födda av Gud.”
”vi är helgade (avskilda för Gud) genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla …det behövs inte längre något syndoffer.”
Men det innebär inte att vi är syndfria och fullkomliga. Vi är inte fullkomliga i oss sjäva. Det blir vi först i den Kroppsliga uppståndelsen. Fram tills dess kommer vi att överraskas av syndens natur som ännu är verksam i oss. Lika väl som jag ber en människa som jag handlar orätt emot så ber jag Gud om ursäkt för att jag inte alltid vandrar i Ande utan handlar orätt mot Honom.
Jag tror inte att Gud är så småaktig att Han blir sur på mig för att jag när syndat ber om förlåtelse, fast jag vet att jag ju redan är förlåten min synd i Jesu Kristi försoning på korset.
Min Gud är så vidsynt så att Han förstår att jag vill uttrycka ånger över vad jag felat och vill ha hjälp emot det onda/synden – ”Fräls oss ifrån ondo”. Och att jag inte på det sättet alls uttrycker otro på Jesu fullbordade verk på Korset.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/10/07/ar-det-enbart-de-som-i-sig-sjalva-ar-syndfria-och-rattfardiga-som-kan-komma-till-himlen/
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 8
13. Livets Andes lag (Rom. Kap. 8)
Vi kan få möta Guds nåd, förlåtelse och upprättelse. Möta frihetens lag – Livets Andes lag, som vill göra oss fria från syndens och dödens lag. Detta är möjligt genom att Jesus tog sig an vårt problem, som inte är Guds lag och vilja, utan vårt problem är syndanaturen, som driver oss in i opposition till Guds goda lag och vilja.
”Lagen är en uppfostrare till Kristus… av lagen kommer kännedom om synden… om vi bekänna våra synder så är Gud trofast och rättfärdig så att han förlåter oss alla våra synder… om vi vandra i ljuset som Han är i ljuset så har vi gemenskap med varandra och Jesu Guds Sons blod renar oss från all synd…
Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg… om vi förblir i Honom så förblir han i oss… Livets Andes lag har i Kristus gjort oss fria ifrån syndens och dödens lag… om vi vandra i ande så ska vi förvisso inte göra vad köttet har begärelse till.”
Synden, som en naturverkande fördärvslag, finns fortfarande kvar i den troende. Den kapas inte bort. Det sker på förlossningens dag. Om den troende är ärlig och inte förtränger sitt beteende och förnekar sina synder, kommer hon att upptäcka, att hon fortfarande, stundligen, avsätter Guds vilja från hjärtats högsäte. Åter sätter den självupptagna egoismen där och går i liering med synden och syndar.
Det har inte med nån sinneskunskap att göra eller att själen och kroppen inte är underordnad människans egen ande. Nej, det har med människans val och vilja att underordna sig Guds vilja och Ande att göra.
Försöker människan uppfylla Guds vilja och lag, för att därigenom försöka få en bättre ställning inför Gud, avsätter hon därmed Guds vilja, från högsätet. Gud ville ju, att människan skulle fötrösta, på den tillräknade rättfärdigheten från Jesus. Det är alltså hennes egoism, som vill ha äran, av att uppfylla Guds vilja. Därmed ställer hon sig under lagen, sätter egoismen på högsätet och går i allians med synden och kommer att misslyckas, med att uppfylla Guds vilja.
Ibland vill det gärna smyga sig in en känsla och tanke, att Guds lag, föreskrifter och vilja är något ont. Något som bara ska peka ut hur usel människan är. Sätta henne på plats. Dänga henne i väggen, så att hon nedslagen inte törs lyfta blicken över skoskaften.
Men det är inte Guds lag, föreskrifter och vilja, som är ont och människans problem. Det är den fallna syndanaturen, som driver människan att leva i opposition till Guds lag, föreskrifter och vilja, som är människans problem.
Att människan är alltigenom en syndare är sant, om man enbart däri inlägger betydelsen att människan i fallet fick en helt genomfördärvad och ond syndanatur, integrerad i sitt väsen. Under vilken hon, före mötet med Jesus och pånyttfödelsen, är slav och oförmögen att själv producera himmelskt gott och göra sig värdig att ingå i Guds rike och gemenskapen med Gud.
Men lägger man in betydelsen att människan är helt igenom ond och djävulsk, så blir det inte summan av Bibelns vittnesbörd och syn på människan. Även efter fallet uttrycker Bibeln att människan är skapad övermåttan härlig. Alltså den naturligt skapade människan. Utan lieringen med den integrerade syndanaturen.
Människan beskrivs inte helt igenom ond. Då vore hon en djävul. Djävulen är helt igenom ond och inte räddningsbar. Det var inte satan Jesus dog för. Han tog sig an problemet med den integrerade syndanaturen i människans väsen för att återlösa den naturligt skapade människan. Som i sig själv varken är ond eller god. Det beror på vilken drivkraft och herre hon har.
Efter fallet blev syndanaturen hennes herre och egoismen hennes drivkraft. Det är denna onda källa som Bibeln säger orenar, fördärvar människan och gör henne oförmögen att älska Gud, sin nästa och sig själv på ett rätt sätt. Bibeln säger inte att människan själv är denna onda källa. Hon är ingen djävul.
Men i evighetens värld blir hon, utan räddningen i Jesus Kristus, genomsyrad av denna fördärvnatur, blir helt fördärvad ond och djävulsk och får av eget val, den slutdestination, som är ämnad för djävulen och hans fallna änglar.
Det är inte människans bestämmelse. Alla är försonade med Gud, förlåtna och tillräknade Jesu rättfärdighet. Den som väljer att låta sig försonas. Griper kring den fria gåvan att gratis få ett evigt liv i Guds gemenskap, är fri att gå in i Guds härlighet, för ett evigt liv i Hans gemenskap. Vad mer ska Gud göra om människan ånyo själv frånsäger sig Hans gemenskap?
Guds vilja och lag överbevisar inte bara människan om synd och uppfostrar till Kristus. Lagen är även i sig själv god. Ämnad att skydda, värna, leda och berika människans liv under jordevandringen. Guds lag är även ett erbjudande om att få fungera och må bra på rätt sätt.
Detta är möjligt, just genom att möta Guds nåd, förlåtelse och upprättelse. Möta frihetens lag – Livets Andes lag, som vill göra oss fria från syndens och dödens lag. Detta är möjligt genom att Jesus tog sig an vårt problem. Som inte är Guds lag och vilja, utan syndanaturen, som driver oss in i opposition till Guds goda lag och vilja.
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 9
Det är bara när människan lever i förtröstan till den tillräknade rättfärdigheten, som hon lever i nåden, som Livets Andes lag är verksam.
Det är bara där i nåden, Guds vilja sitter på högsätet och Livets Andes lag kan vara aktiverad, så att människan lierad med Jesus och Livets Andes lag, inte syndar.
Den ärliga människan, kommer att upptäcka, att hon både medvetet och omedvetet, avsätter Guds vilja från högsätet. Guds vilja finner hon främst i det skrivna Ordet och Guds bud. Ibland bryr hon sig inte om vad Ordet säger, utan gör om det, som det ska passa henne. Hon sätter därmed sin egen egoism på högsätet och går i liering med synden. Hon gör inte Guds vilja och syndar.
När den troende gör det lämnar inte den Helige Ande henne. Men han vänder bort sitt ansikte för att slippa se eländet. Han försöker få människan att se upp på Jesus på korset och på tronen. Förmå den troende att leva i nåden och en umgängelse med Jesus, som kan aktivera Livets Andes lag igen.
För den troende är det något smärtsamt, när hon upptäcker att hon fortfarande syndar. För den icke – troende är synden och synderna inte smärtsamma.
Om den troende, åter gör det till en livsprincip, att ha egoismen som drivkraft och ständigt vara lierad med synden, är hon inne på en väg som leder bort ifrån Gud.
Jesus vill visa oss, vilken lösning Gud har ordnat för problemet med synden, som en kvarvarande fördärvsmakt.
I Jesu död från synden, erbjuds den naturliga människan, att vara inräknad, så att hon kan få upptäcka att hon är ”död”gentemot syndens lag. Så att synden blir korsfäst (Gal.5: 24 ). Vid liv, men på väg mot död.
I Jesu uppståndelse, erbjuds den naturliga människan att, vara fri att liera sig med Honom och Livets Andes lag. Som nu är en integrerad del av den troende.
Bibeln tecknar, att den naturliga människan lierad med synden och egoismen, utgör den gamla människan. Medan, den naturliga människan lierad med Jesus och Livets Andes lag, utgör den nya människan.
Efter pånyttfödelsen väljer den naturliga människan hela tiden, vad och vem som ska vara hennes drivkraft och inriktning. Antingen egoismen och synden som herre. Eller Jesus som Herre. Före pånyttfödelsen hade människan inget val. Hon var syndens slav.
Hur mycket än Jesus får visa oss, hur inräknade vi är i Hans död och uppståndelse. Hur mycket vi än, i den här tiden, kan tillägna oss, Guds lösning för problemet med syndanaturen i människan.
Så kommer den troende, att ända fram till förlossningens dag, när Jesu historia som vår ställföreträdare i fullt mått blivit vår historia, att dagligen vara beroende av att söka nådens tron. För att uppleva, hur nåd och förlåtelse, ständigt strömmar emot oss från Jesu försoningsverk. Den som inte erfar det lever inte i helgelse! Och ”utan helgelse får ingen se Gud” står det.
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 10
14. En del tror att det är bara svaga stackare, som behöver söka förlåtelse. Eller de som inte har tillräcklig tro på Guds försoning och fullbordade verk i Kristus Jesus utan är ”svaga i tron”.
Det är tvärtom. De som tror sig vara starka och syndfria, i sig själva, är bedragna. Den största styrkan hos den troende, är att ständigt få leva med, en inte inbillad, utan verkligt borttagen syndaskuld. Ständigt få uppleva hur nåden och förlåtelsen flödar över hennes liv.
Styrkan är att inte behöva gömma sig. Få vara den man är. En syndare frälst av nåd för Jesu skull. Den som säger att han inte har någon synd, bedrar sig själv, säger Johannes. Med det finns högmodskristna som menar att det Ordet inte är riktat till dem.
Att stundligen få leva i ljuset och syndabekännelsen och den ständiga reningen i Jesu blod är det största av under och befrielse. Detta vill en del i ett slags ”andligt högmod” med ”stark tro” frånta människor med att säga att vi inte behöver be om förlåtelse för vi är ju redan förlåtna.
En sanning som ändå i sin konsekvens och utövning blir fel och fråntar människor en av möjligheterna att fåleva i Helgelse där man ”avkläder sig den gamla människan och ikläder sig den nya människan”. Det är en pågående process fram till Jesu tillkommelse.
Bibeln tecknar att syndens natur finns kvar hos den troende och att den naturliga människan ibland hamnar i köttet. D.v.s. den gamla koalitionen med synden gör sig gällande och vi syndar.
Då talar både lagen i Ordet och nu, som troende även Livets Andes lag i våra hjärtan, till våra samveten och blir på så sätt, även fortsättningsvis, en ständig uppfostrare till Kristus för att förbli i Honom. Verkar så att vi ständigt söker Hans förlåtande nåd genom Offerblodet som renar från all synd inför Gud, när vi hamnat i köttet igen.
Så drivs vi in under nåden och vandrar efter Guds Ande och Ord igen. Koalitionen mellan Guds Ande och den naturliga människan. Lever i den nya människan igen. Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg, men alltfort är lagen en uppfostrare till att FÖRBLI i Kristus och vandra i koalitionen med Guds Ande.
Jesus har genom att lägga ned Livets Andes lag i vårt väsen gjort oss fria att välja vår Herre, ledstjärna och drivkraft för varje stund vi möter i livet. När vi omedvetet eller medvetet väljer koalitionen med synden (här tror jag att skador i vårt känsloliv kan spela oss spratt och inverka på våra val),
så kommer Livets Andes lag i vårt väsen och i Ordet och väcker våra samveten och ger obehag av synden och blir en uppfostrare att förbli i koalitionen med Guds Ande. Den nya människan. Förbli i förlåtelsen, nåden och i Guds vilja. Förbli i Kristus.
Denna process går man miste om inom Trosrörelsen genom att förneka att synden finns kvar. Istället förneka och förtränga den och säga att de var syndare. Nu är syndfria i sig själva. Deras hela och sanna personlighet. Deras egen ande.
De blir därigenom dubbelnaturer med en polerad yta med härskande synd i sitt inre. När de hamnar i köttet, förnekar de det och försöker istället för att ta emot förlåtelse, nåd och att förbli i Kristus, förblir de i köttet och även om de startat ut rätt, kommer de bort från Gudsgemenskapen.
De blir förvillade av villoanden som lärde dem att sätta tro till sin egen syndfrihet och likhet med Gud i sin egen ande. Det går inte att komma rätt i slutändan om man börjar bejaka en lögnande. Även om man startat ut rätt.
Endast den som lever i förlåtelsen, är på rätt grund, att kunna liera sig med Livets Andes lag. Endast i den lieringen, kan Jesus få göra stordåd för, med, i och genom den troende.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/10/07/ar-det-enbart-de-som-i-sig-sjalva-ar-syndfria-och-rattfardiga-som-kan-komma-till-himlen/
15. Skillnaden mellan Kristus och den på Kristus troende:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/06/01/sju-himmelsvida-skillnader/
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 11
16. Identiteten
I trosförkunnelsen görs misstaget att det är ett andebyte av människans egen ande som sker vid pånyttfödelsen vid tro på Jesus. Vilket leder till nästa misstag, att den gamla identiteten av människan i sig själv helt flyttar ut och in kommer en helt ny identitet av människan i sig själv.
Som brukar den gamla bostaden själen och kroppen. Den onda naturen skulle inte längre finnas i denna nya identitet utan förpassas till själen och kroppen. Ett helt snedvridet budskap utifrån den helhetsbild Bibeln ger.
”om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse”
Denne någon i texten, är alltså den naturliga människan med sin egen natur och identitet. Men vem är han i texten? Jo, det är denne någon (den naturliga människan med egen natur och identitet), som är i Kristus (en annan natur och identitet), som TILLSAMMANS ÄR EN NY SKAPELSE!
Han som är en ny skapelse, är alltså dels sin egen identitet och natur, som nu lever tillsammans med en annan identitet och natur. Den naturliga människan med sin egen identitet och natur, lever tillsammans med Kristus, som också har en egen identitet och natur. Kristus bor i MÄNNISKAN. De lever tillsammans, men ändå åtskilda till natur och identitet. TILLSAMMANS ÄR DE DEN NYA SKAPELSEN . Den nya människan.
Han som är en ny skapelse, är inte en ny människa och inte en ny natur som aldrig har funnits förut. Det är inte en viss komponent av människans konstitution som är den nya skapelsen.
Han som är en ny skapelse, är den ursprungliga, naturliga människan, med sin egen identitet och natur, som var andligt död (skild från gemenskapen med Gud), som blivit andligt levande (FÖRENAD MED GUD I EN GEMENSKAP), genom att han nu har gjort TRONSKIFTE, och lever tillsammans med Jesus och fått del av Gudomlig natur.
Det gamla som är förgånget, är den naturliga människans tvång att vara tjänare åt syndens natur. Den nya situation som har uppstått, är att den naturliga människan är fri att vara tjänare åt en ny Herre. Den tredje naturen som nu bor i henne. Den naturligt skapade människan har gjort tronskifte.
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 12
Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus. Det kan bli ett förvirrande uttryck. Beroende på vilken betydelse som läggs i de orden.
I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egen nya identitet och natur. Vilket blir helt felaktigt. Då är Du själv som Jesus vilket inte är sant!
Denna lögn uppstår eftersom hon nu sägs vara i sin egen ande som påstås vara hennes egentliga identitet, då i sig själv är en ny skapelse. Man kallar det för en ny människa, som aldrig har funnits förut. Att man är i sin egen identitet skapad till likhet med Gud.
Hon är i sin egen ande såsom en gud redan här i tiden. Detta är inte vad Bibeln lär. Utan ett hopkok av några Bibelord, människotankar, Hagins och Kenyons ”uppenbarelsekunskap” och med rötterna ytterst i Gnosticismen.
Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – ”Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig”, innebär INTE att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död lika med utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
INTE heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet.
Jesus plånar INTE ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. DE LEVER SIDA VID SIDA. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
”Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen – gamla människan – erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan – erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)”
”I mig” och ”Han som är en ny skapelse”, står här för samma sak. Den nya skapelsen – Den nya människan. Vad Paulus här säger är att, Jag själv (den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever ”I mig” (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus ”I mig” – i ” Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet ”I mig” – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans ”i mig”, i ”Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Den nya skapelsen är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet tillsammans med Jesus och hans egna natur, identitet och personlighet.
De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet – Herre i den nya skapelsen – Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan underordnar sig och följer Hans Ord och vilja.
Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud. Fullständigt ett i väsen och natur med Gudomen. Ett i identitet, personlighet och natur (”Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen”).
Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet.
Han var Gud. Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur och först i evighetens värld får en evighetskropp som är av evig natur och passar i i evighetens värld tillsammans med Gud i Hans gemenskap.
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 13
17. Striden mellan Anden och köttet
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#sak
”Ty köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet, de två ligga ju i strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill” Gal. 5:17.
En del läser här bara in två parter som är i strid. Med den gnostiska människosynen. Med de ”tre ringarnas tolkningsmodell” av människans konstitution. Med bilden av tabernaklet, där det tolkas att Guds Ande bor i människans egna ande, så synes det vara enkelt vad som står i denna Bibelvers.
Det är lätt att då misstolka detta som en strid mellan den inre och yttre människan. Det är människans egen ande (där Gud bor), som är i strid mot själen och kroppen, där begärelserna och de syndiga drivkrafterna sitter.
Lösningen heter i trosförkunnelsen att anden ska ta kontrollen över själ och kropp. Människan har i fallet förlorat förmågan att leva inifrån sin egen ande säger man. Lärt sig leva utifrån sina själsliga krafter och influerats av de syndiga drifterna i sin kropp påstår man. Nu ska hon åter lära sig leva inifrån sin egen ande. Där Gud bor med alla Hans attribut deponerade. Färdiga att förlösas uttalar man.
De har då missat att se, att i den här texten finns tre parter!
”de två ligga ju strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill.”
Två parter kämpar här i texten om en tredje part. Vem är den tredje parten? Vilka är det som strider med varandra? Är det människan själv som med någon komponent av sin egen natur är i strid med någon annan komponent i hennes egen natur? Vad är köttet och vad är Anden?
I en helhetsbild av vad Bibeln beskriver så är den tredje parten, Den naturligt skapade människan, med en egen livsande som gör henne till en intakt personlighet av en levande själ och kropp.
Köttet, syftar inte här på en speciell komponent eller beståndsdel av den naturliga människans egna konstitution. Här syftar inte heller köttet på lieringen mellan den naturliga människan och syndanaturen – den gamla människan.
I det här sammanhanget syftar ordet kött, på den naturliga människans forne herre – Syndanaturen. Som fortfarande finns integrerad i helheten av allt vad människan är. Men där finns nu också en tredje natur. Människan har fått del av Gudomlig natur – Anden – även den naturen integrerad i helheten av vad människan är.
Den forne herren, syndanaturen, strider mot den nya Herren, Guds natur. Det är de två naturerna i människan som nu strider om den tredje parten: Den naturliga människan, som nu är fri att välja Guds Ande, Ord och vilja som Herre över sin egen natur, sitt leverne och agerande och att inte följa syndanaturen.
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 14
”Så skulle lagens krav uppfyllas oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden…vandren i ande, så ska ni förvisso inte göra vad kroppen har begärelse till…om ni genom ande döden kroppens gärningar, så ska ni leva”. (Rom. 8:4, 13; Gal. 5:16)
Lägger man bara ensidigt samman dessa Bibelord. Har en gnostiskt färgad människosyn över människans konstitution. Är fixerad vid en förenklad bild från ”de tre ringarnas förklaringsmodell” över hur Gud bor i människans egen ande.
Ja, då är det lätt att här läsa in, att det i dessa ord står att Gud bor i människans egen ande (vandra efter Anden = vandra i ande läser man). Läsa in att det är människans egen ande som ska ta kontrollen över kroppen (genom ande döden kroppens gärningar), där sätet för de syndiga begärelserna sitter menar man. Man läser in att det handlar om en strid mellan yttre och inre komponenter i människans egen konstitution.
Lägger man däremot in dessa bibelord i den helhetsbild Bibeln ger kommer de i ett annat ljus. Vi behöver se helhetsbilden av den troendes tre naturer. Sin egen naturliga natur. Syndanaturen – köttet. Den nya naturen Anden – Guds natur.
Där den naturliga människan med sin egen natur, som tjänare åt syndanaturen, kallas för att vara i ett köttsligt väsende och som tjänare åt den nya naturen Anden, kallas för att vara i ett andligt väsende(Rom. 8:8-9).
Andligt väsende, som i texten står med litet a, står där för samma sak som när vi tidigare sett på betydelsen av ”I mig” och ”Han som är en ny skapelse”. Det står alltså för Den nya skapelsen – Den nya människan. Där Jesus och den naturliga människan lever åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans.
När den naturliga människan, lever i detta ”andliga väsende”. Lever i sin liering med Jesus som Herre över sin natur och vilja inrättad efter Guds Ord. Då vandrar hon i ande – är i sitt ”andliga väsende” (sin liering med Jesus) och med sin egen natur, som tjänare åt den nya integrerade naturen, Anden. Vandrar efter Anden.
Då utför inte kroppen, de syndfulla handlingar, som köttet – syndanaturen, eljest driver henne till, när hon ställer sig själv (den naturliga människan) i syndens tjänst till orättfärdighet = köttsligt väsende.
I sitt andliga väsende. Med Jesus som Herre, ställer hon sig själv(den naturliga människan) med sina lemmar i Guds tjänst. (Rom. 6: 12-18)
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 15
Det handlar alltså inte alls om, att Guds Ande bor i människans egen ande och att människans egen ande ska ta kontrollen över själ och kropp. Det handlar om att hela den naturliga människan, med allt vad hon i en helhet och enhet till sin natur är, vandrar efter Guds Ande, vilja och Ord.
Det handlar om att göra tronskifte. Ställa sig själv i Guds tjänst till helgelse. Inte längre ställa sig själv i syndens tjänst till orättfärdighet. Den naturliga människan är genom sin liering med Jesus fri att välja sin Herre.
När människan, lever i syndabekännelsen, nåden och den tillräknade rättfärdigheten. Har blicken, tankarna och sinnena riktade, mot Jesus på korset och Jesus på tronen. Ger Honom all ära. Umgås med och följer Jesus och livets Andes lag, i en liering, som harmonierar med det skrivna Ordet. Där skrift får förklara skrift. Ödmjukar sig inför Hans storhet och härlighet. Med Guds vilja på hjärtats högsäte.
Guds Ande umgås med hela människan på alla plan av vad hon är och talar i alla sinnen. Rör vid henne fysiskt, delar känslolivet med henne och rör vid hennes innersta, även omedvetna delar av hennes väsen.
I fixeringen av människans egen ande upphör upphöjelsen av Gud och startar upphöjelsen och självförgudningen av människan.
Att fixera sig vid att det är enbart människans egen ande som här i tiden, är inbegripen i denna nyskapelse, leder vilse och skapar i slutändan en självförgudning av människan.
Så att människor inte längre ser att Gud är Gud och människa är människa och människa lierad med Gud genom Guds Ande. Hans eget liv. Som här i tiden inte ska blandas ihop med människans egen ande. Hennes eget liv, livsanden , som gör henne till en egen levande personlighet av själ och kropp.
En fixering vid den egna människoanden, leder in i förförelsen att människan i sig själv blir som Gud i sin egentliga personlighet redan här i tiden . Alltså såsom en Gud redan här och nu.
Då äter människan av trädets frukt igen och tror att hon kan bli såsom Gud redan nu. Ska lära sig leva ut det Gudomliga livet, deponerat i hennes egen ande (som inte finns där – det leder till tekniker som används i många andra än kristna sammanhang) och hamnar i en ockultism. Det är Guds Ande vi ska vara beroende av. Beroende av till hela vår människa. Han vill umgås med allt vad vi är.
Vi ska vara fixerade vid Jesus, försoningen, Guds Ande. Det ger faktiskt ett annat ljus över Ordet. Vi behöver se att Guds Ande är Hans liv och människans egen livsande, hennes eget liv (ordet ande betyder egentligen andedräkt), som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp. Att inte blanda ihop dessa och inse att det inte är människans egen ande som byts ut eller går igenom en naturförändring i sig själv.
Hela människan gör tronskifte, till att inte längre tjäna syndanaturen utan tjäna en annan Herre. Jesus, Hans Ord och vilja. Med en Livets andes lag integrerad i hennes väsen. Den naturligt skapade människan blir lierad med Guds eget liv, Guds Ande.
Detta för fokus dit där det hör hemma. Till Gud och Guds Ande. Det upphöjer Gud. Den lära som nu är i omlopp upphöjer människan till Guds nivå redan här i tiden. Det sker genom fixeringen vid människans egen ande. Talet om människoanden som den egentliga personligheten och att den blir skapad till likhet med Gud är ett villospår.
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 16
18. Vem Jesus är i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på Golgata.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/12/19/kort-0m-gud-och-kristus/
19. Jesus visar på denna sammansatta enhet av Fader Son och Ande.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/03/21/johannes-kap-14-17/
20. En av de viktigaste frågorna i kristen tro är att inse att Fadern och Sonen är igenom hela skeendet oupplösligt förenade. ”Jag är i Fadern och Fadern är i mig. Jag och Fadern är ett”.
De flesta villfarelser har någonstans en brytning mellan Fadern och Sonen eller mellan Gud och människa i Kristi person. En del talar bara om en kort brytning. Men där kan aldrig ske någon brytning i deras sammansatta enhet.
Då är den sammansatta enheten mellan Fader Son och Ande upplöst. Då är Kristi person av ”Guds fullhet lekamligen” upplöst. Då finns inget ”Kristi Guds Sons blod” som offras. Då är inte ”Gud i Kristus och försonar männisan med sig själv”.
Då har vi en annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium. En falsk frälsare – en annan Kristus – en istället för Kristus – antikrist. Det är antikrists ande som står bakom varje form av lära att Jesus skulle vara skild från Gud på korset.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/04/03/bevis-for-att-jesus-inte-skildes-fran-guds-gemenskap/
21. Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är en”, är engagerade och inbegripna i skeendet vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – Ordet som var Gud och vart kött”) kropp och blod på korset, se följande texter:
Matt. 26: 28; Apg. 20: 28; Ef. 1: 7 – 14; Kol. 1: 20; Hebr. 9: 14; 1 Joh. 1: 7; 1 Joh. 5: 5 – 12:
”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Det var Fadern som upprättat förbundsblodet med Abraham och som nu här bärs fram via Guds Son.
Alltså är Fadern och Sonen helt ”synkroniserade”, samtidigt som Fadern och Sonen är åtskilda men samtidigt verkar i en sammansatt enhet av Fader Son och Ande.
”Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” Här samverkar Guds Ande och Fadern, som köpt sin församling med sitt eget blod som alltså är synonymt med Jesu Kristi Guds Sons blod.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 17
22. Jesus är fullt ut människa och fullt ut Gud samtidigt ”Guds fullhet lekamligen” ”Kristus kommen i köttet”.
a) Som människa bad Sonen till Gud:
”Fader, stunden har kommit … Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till” (Joh 17:1,5)
Som människa led Sonen samma kval som alla andra människor skulle gjort och vädjade till Fadern om att slippa undan det lidande som väntade honom, men ändå vek han aldrig av från den väg som var utstakad för honom, den uppgift han visste var hans, utan lämnade hela sitt liv i Faderns händer:
”Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna [lidandets] bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill…!” (Mark 14:36)
Och som människa måste han också (trots att han själv var fri från all synd) drabbas av det som är den ofrånkomliga följden av mänsklighetens synd – det oundvikliga slutet för varje fysisk människa – den påföljd, det straff, som synden ger – döden.
Men tack vare att han levt ett liv i fullkomlig enhet med Gud och i samklang med Guds vilja kunde han uppstå från döden – den första människan, som någonsin ”uppstått ifrån de döda” – och fortsätta det eviga liv som han haft från begynnelsen:
Joh. Kap. 1 ”I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud…Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss…”
b) Bibeln har ett samtidigt ett otvetydigt budskap om att Jesus är Gud för den som vill undersöka saken i Guds Ord:
Joh 10:30, Fil 2:5-6, Joh 17:21; 1:18; 10:33, 1:1; 1:14, 5:18; 8:57-58; 8: 22-24; 13:18-19; 20:27-28, Kol 2:9-10, 1 Joh 5:20, Rom 10:13, Jes 44:6, 1 Kor 8:6, Upp 2:8; 1:17-18, Matt 2:1-2; 28:8-9; 28:18, Apg 7:59-60; 20:28, 2 Kor 13:14, 2 Pet 1:1.
Han är skaparen: Joh 1:3; 1:10, Kol 1:16, 1 Kor 8:6; Jesu preexistens: Joh 1:1-18; 17:5; 17:24; 6:38; 6:33; 6:50-51; 8:23; Jesu existens efter Himmelsfärden: Joh 3:13; Apg 1:11; 2:34; 3:21, Ef 1:20; 6:9, 1 Tess 4:16; 2 Tess 1:7, Hebr 8:1; 9:24; 4:14, 1 Pet 3:22
Skriver ut en del otvetydiga texter om att Jesus är Gud: Tit 2:13: ”och att vänta på det saliga hoppet, VÅR STORE GUD och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet.”
1 Joh. 5:20: ”Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. HAN ÄR DEN SANNE GUDEN och det eviga livet.” Joh. 1:18: ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som SJÄLV ÄR GUD, och är hos Fadern, har gjort honom känd.”
Jesaja 9:6: ”Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, VÄLDIG GUD, Evig fader, Fridsfurste.”
Det namn som Fadern presenterat sig med är ”Jag Är”. Jesus presenterade sig med samma namn och sa även att den som har sett mig har sett Fadern.
Kol 1:16 står det ”Allt är skapat genom honom [Jesus] och till honom.”
Fil 2:6-11: ”…gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus ÄR HERREN”.
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 18
23 NyJudianismen
Det finns idag falska ”Kristna – hebreiska – Judiska rörelser” som talar om att ”söka oss tillbaka till våra Hebreiska rötter”. De menar att de kristna ska följa Mose Lag/Torah och de Judiska sederna, riterna, högtider och tideräkning. En del menar att detta skulle förbereda Jesu ankomst.
En del gömmer sig bakom riktiga saker som att gå emot ”ersättningsteologin” och verkar så ”Jude och Israel vänliga”. Men gör det på fel tid och på fel sätt och i själva verker förbereder de antikrists förbund med det Judiska folket.
Kikar vi i Apostlagärningarna så ser vi att ”judaismen” dök upp tidigt. Det fanns bland de första judisk-kristna en tanke om att de hedningar (folk som inte är judar) som hade kommit till tro på Jesus (kallas hednakristna) skulle leva som judarna och hålla Torah.
Dessa önskade även att hednakristna män skulle låta omskära sig. Läs gärna Apg. 15:1-29 för att få hela sammanhanget. Här skall vi bara läsa Apg. 15:5:
”Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag.” Nu förstod tack och lov apostlarna att synpunkten från dessa ”judaister” inte var korrekt,
och därför beslutade de att inte pålägga de hednakristna några andra bud än att: ”avhålla er från kött som offrats åt avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från otukt.” (Apg. 15:29)
Lite längre fram i Bibeln dyker judaismen upp igen. Denna gång handlar det inte om Jerusalem utan Galatien. Där hade aposteln Paulus vunnit många hedningar till tro på Jesus. Men efter en tid hade ”falska bröder som smugit sig in… för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar” (Gal 2:4).
Dessa ”falska bröder” hade predikat att även de hednakristna var tvungna att låta omskära sig och hålla Torah. Detta kallade Paulus för avfall till ett ”annat evangelium” (Gal 1:6-7). Han undrade också vem som hade ”förhäxat” galaterna när de alltså hade tagit till sig detta falska evangelium grundat på judaism.
Judaism är således en falsk lära inom kristenheten som säger att de hednakristna (icke-judar som kommit till tro på Jesus Kristus) bl.a. skall hålla Torah. Något sådant påbud finns inte för oss i Bibeln!
När man stöter på det här idag så ser man att betoningen i det här med att hålla Torah främst ligger på att hålla sabbat på lördag, att fira Herrens högtider, samt att avhålla sig från oren mat, och då talas främst om att inte äta fläskkött.
Men jag undrar då vart alla andra bud (det är totalt 613 st. i Torah) tagit vägen i deras undervisning, eftersom de just talar om att ”hålla Torah” som ju omfattar alla dessa bud!?
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 19
Ett kännetecken på ny-judaister är att de hellre säger Yeshua än Jesus, de talar hellre om Torah än om Bibeln, och de hälsar varandra ofta med ordet Shalom. Hör man detta bör man i vart fall spetsa öronen lite extra för att fånga upp om det möjligen är frågan om ny-judaism.
Den ny-judaistiska rörelsen i Sverige kallar sig vanligen själv för den ”hebreiska rörelsen” där valspråket är ”tillbaka till våra hebreiska rötter” – det är också ett kännetecken. Ett annat namn som förekommer är ”messianska grupper” men detta skall inte blandas ihop med Jesus-troende judar som också vanligen kallas för ”messianska”. De messianska judarna tar – vad jag förstått – starkt avstånd från ny-judaismen i kristenheten.
Många på Jesus troende ”Messianska Judar”, har blivit bedragna av en avfallen kristenhets syn på vem Jesus är och har gjort och sprider i sin tur en ”falsk Messiansk tro” på vem Jesus är och har gjort. Det är nog också bland dessa som man kanske ”rekryterar” människor till Nyjudianismen?
Gal 3:1-4: ”Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet?”
Gal 3:10: ”Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse.” Gal 5:3: ”Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen.” Gal 1:8: ”Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.”
Kol 2:16-17: ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.”
Tit. 2:11-12 ”Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. DEN fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är”
Man behöver alltså inte addera förnekelsen av Jesu gudomlighet till förkunnelsen om nödvändigheten av att hålla Torah för att det skall bli tal om fullkomlig villolära, det tycker jag framgår med all tydlighet i Paulus brev till galaterna.
Vad finns det då för aktiva grupperingar, verksamheter, språkrör och kanaler som verkar i Sverige och som förmedlar ny-judaism i olika former? Jag skall nämna några:
The Watchman International, Elia bönearmé, Messianska föreningen Shalom (MFS), El Shaddai Europe, Aletheia.se, Fokus Israel, Föreningen Shabbat Shalom. Av ovanstående kan man säga att MFS tillhör de extrema ny-judaisterna eftersom de bl.a. förnekar Jesu gudomlighet och den treeniga Guden.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/06/13/nyjudaism/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/05/09/hebrew-root-hebreiska-rotter-rorelsen/
Forts Något om lagen m m
Något om lagen m m inlägg 20
24. Falsk hjälp till Israel på fel tid och fel sätt som egentligen förbereder antikrist:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/03/07/en-del-menar-att-nar-usa-nu-flyttar-sin-ambassad-till-jerusalem-sa-skulle-detta-vara-en-valsignelse-fran-gud-och-uppfyllelse-av-profetian/
25. De som slutligen kommer att gå i förbund med antikrist som de då tror är deras Messias är de Talmudiska Judarna -de tidigare Fariseerna. Då får vi den nya världsreligionen Kabbalahn.
Som då alla andra religioner kommer att godta i en religionsynkretism och som utgör den Bibliska Skökan. Det är detta som alla religionsdialoger idag mellan Påven – muslimer – Judar – kristna – New Age – andra religioner kommer att leda fram till.
Då får vi också NWO – den nya världsordningen som alla talar om i alla sammanhang. Sen kommer antikrist att göra sig av med skökan Kabbalahn för att ha sin alldeles egna religion med honom som Gud. Då är vi inne i den svåra delen av vedermödan som avbryts med Jesu tillkommelse.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/04/19/kabbalah-moder-till-skokorna/
26. Tidens slut:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/04/26/antikrists-marke/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/04/28/antikrists-person/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/05/09/tidens-slut/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2018/01/31/tva-jesu-ankomster-tva-vedermodor-tva-forodelsens-styggelse-fyra-tempel/
27. Men vad gäller då oförfalskat det Judiska folket och Israels nation när Jesus kommer tillbaka och de då kommer in i sin Kallelse och uppgift:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/04/ersattningsteologin/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/08/uppror-mot-guds-lofte-om-det-judiska-folkets-upprattelse/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/12/22/uppryckandet/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/03/28/lyssna-inte-till-lyckopillersroster-om-vackelse-och-jesu-snara-ankomst-med-uppryckande-undan-vedermoda-och-antikrist-som-kliar-i-oronen-det-ar-inte-vad-vi-har-framfor-oss-vad-vi-nu-har-framfor-o/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/07/01/22-tuffa-fragor-till-pre-tribbare/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/10/07/laran-om-uppryckandet-innan-vedermodan-saknar-stod-i-bibeln/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/10/09/jag-fick-mig-tillsand-en-lank-dar-karl-erik-appelfeldt-pladerar-for-ett-uppryckande-av-forsamlingen-innan-vedermodan/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/11/21/har-det-judiska-folket-och-israels-nation-en-speciell-kallelse-och-uppgift/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/10/04/har-gud-tva-folk-dispensationalismen/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/10/07/har-israel-och-de-hednakristna-olika-vagar-till-gud/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/06/israel-och-det-judiska-folket-ar-valsignade-av-gud-och-kommer-att-bli-till-valsignelse-inlagg/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/10/13/nar-kommer-israel-in-i-sin-kallelse-och-uppgift-och-nar-ska-forsamlingen-uppryckas/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/03/30/infor-ankomsten-av-antikrist/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/02/03/ska-de-troende-vara-med-igenom-vedermodan/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/02/12/vrede-vredesdom-vedermoda-bedrovelse/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/08/israel-under-vedermodan-och-efter-vedermodan/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/10/27/vad-vantar-de-troende-och-det-judiska-folket-under-vedermodan/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/09/hur-ska-de-troende-motabemota-vedermodan-tillsammans-med-och-finnas-for-det-judiska-folket/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/10/det-judiska-folkets-fralsning/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/11/det-slutliga-eviga-aterupprattandet-av-det-judiska-folkets-stat-israel/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/02/18/kommer-det-att-byggas-fler-tempel-i-jerusalem/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/07/har-de-troende-och-det-judiska-folket-samma-uppgift-under-tusenarsriket/