HaFo's funderingar

Vad väntar de troende och det Judiska folket under vedermödan

( Vill Du göra kommentarer så gör det gärna via mail:

harryforsgren@yahoo.se )

Innehåll:

1. Inledning

2. Olika former av ersättningsteologi

3. Den nöd som det Judiska folket och Israels nation står inför under vedermödan

4. Hur de troende ska möta/bemöta vedermödan tillsammans med och finnas för det Judiska folket.

5. Det Judiska folkets frälsning

6. Det slutliga eviga återupprättandet av det Judiska folkets stat – Israel

7. Varning för en del människor och sammanhang som endels så riktigt förmedlar info kring ”de troendes och det Judiska folkets gemensamma vedermöda”, men som samtidigt i mina ögon bär på ”ryggsäckar med osunda kopplingar”.

1. Inledning

Inlägg 1 inledning Vad väntar de troende och det Judiska folket under vedermödan

Vill redan här i inledningen peka på vilka, som kommer att i samband med och just innan Jesu enda och synliga ankomst, bli ”ryckta upp i luften Herren till mötes”, för att där ställas inför Kristi domstol utan fördömelse och för att få sina uppståndelse/härlighetskroppar. Församlingens tidsålder är där över och de troende kommer inte att vara de som där evangeliserar, utan de omnämns som att de där ”ska regera med Kristus för tusen år”:

1 Tess. 4: 15 – 17: ”Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.”

! Kor. 15: 51 – 53: ”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”

Uppenbarelseboken 20: 6: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.”

Här ingår alla de som i GT dött i tron på löftet om vem Jesus ÄR och hans försoning på korset. Här ingår alla som i NT kroppsligen avsomnat i tron på Jesus med en väntan i Paradiset på den kroppsliga uppståndelsen. Här ingår även de som kroppsligen lever i tron på Jesus när Han kommer tillbaka. Här ingår också ”Gossebarnet – förstlingsskörden från Israels barns tolv stammar” (Upp. Kap. 12).

Men det är först just efter detta skeende, då när så Jesus kommer med sina heliga och sätter sina fötter på Oljeberget, som ”kvarlevan” av det Judiska folket, ser vem ”de har genomborrat” och först då ”blir frälsta på en dag”. De får då ”stenhjärtat utbytt” och blir födda på nytt av Guds Ande, för att gå in i tusenårsriket för sin speciella kallelse och uppgift där. Antagligen att predika Kristus och evangelisera världen på ett aldrig tillförne skådat sätt och därmed bli ”till en välsignelse för en hel värld”.

De kommer alltså där inte att ha fått sina uppståndelse/härlighetskroppar för att ”regera med Kristus för tusen år”. Men Judarna är där genom sin nyvunna tro på Jesus, beseglade med Guds Ande, är därmed Hans tillhörighet som Guds speciella egendomsfolk och nation. För att utföra en för dem speciell uppgift under tusenårsriket. En uppgift som de hednatroende/församlingen aldrig haft eller kommer att ha. Deras uppgift under tusenårsriket är att ”regera med Kristus”. (Vad det nu riktigt kommer att innebära).

Det Judiska folket, som då kommit till tro på Jesus och de människor som genom deras evangelisering av världen under de tusen åren, kommer att innan ingången in i ”en ny himmel och en ny jord”, att liksom de troende på skyn tidigare, att ställas inför ”Kristi domstol utan fördömelse” och för att likaledes som de tidigare troende undfå sina uppståndelse/härlighetskroppar, för att så gå in i evighetens värld i Guds gemenskap. Det är vad jag så här långt kan se och förstå. Jag är väldigt öppen för att bli korrigerad om jag här skulle vara fel ute.

Se mina Spaningar på Uppenbarelseboken för att få bättre grepp om vad jag här försöker säga. Jag sätter in länkar som en resumé och repetition från min Spaning på Uppenbarelseboken, för där är det mycket som tangerar de frågor som jag här kommer att beröra.

Exempelvis så tar även jag i mina Spaningar på Uppenbarelseboken upp om Templet. Där en del menar att det bara handlar om ett ”andligt tempel” och inte något fysiskt tempel som ska återuppbyggas i Jerusalem. Men här handlar det inte om antingen eller utan om både och.

Det finns naturligtvis ett ”andligt tempel” som Bibeln tar upp. Men där finns även ett ”fysiskt tempel” som just nu inte är återuppbyggt. Men det synes som att under den falske världsfrälsarens – antikrists första 31/2 åren av vedermödan (som då inte uppfattas som en vedermöda under hans charmoffensiv), så ska han vara i någon form av förbund med det Judiska folket och Israel. Och att det under den perioden sker att Judarna bygger upp templet i Jerusalem. Men så bryter antikrist förbundet och sätter sig själv i templet och föreger sig vara Gud, när han går in i sin ”odjursfas”, när han blir satan inkarnerad.

Läs alltså med fördel igenom dessa spaningar på Uppenbarelseboken som behövs som info och kompletteringar, för att rätt kunna kalibrera in på ”Vad väntar de troende och det Judiska folket under vedermödan”.

Spaning på Uppenbarelseboken

Spaning på Upp. Kap. 4

Spaning på Upp. Kap. 5

Spaning på Upp. Kap. 6

Spaning på Upp. Kap. 7

Spaning på Upp. Kap. 8 – 9

Spaning på Upp. Kap. 10

Spaning på Upp. Kap.12

Spaning på Upp. Kap. 11 – 12

Spaning på Upp. Kap. 13

Spaning på Upp. Kap. 14

Spaning på Upp. Kap. 15 – 16

Spaning på Upp. Kap. 17

Spaning på Upp. Kap. 18

Spaning på Uppenbarelseboken Kap 19.

Spaning på Uppenbarelseboken Kap 20

Parantesspaning på Uppenbarelseboken

Spaning på Upp. kap. 21 om en ny himmel och en ny jord

Spaning på Upp. Kap. 22

Forts Inlägg inledning Vad väntar de troende och det Judiska folket under vedermödan

Lag – nåd

Lägger först en grund till varför vi människor dels behöver en kompass/lag, för att se vad som är ett Gud välbehagligt och för oss själva bra leverne och så varför vi behöver nåd och försoning från Gud, eftersom vi aldrig är kapabla att leva upp till denna standard.

Inlägg 1 lag – nåd

Vid människans fall kom synden, som en verkande naturkraft, in som en integrerad del av människans väsen. För att tillsammans med egoismen, som nu efter fallet, är på ”hjärtats tron” och driver människan, på orätta vägar – för sitt eget namns skull. För att främst fylla människans egna begärelser och behov. På ett förvanskat sätt. Ett nedbrytande sätt. Ett sätt, som hela tiden bryter ned, hennes egen konstitution, skadar hennes omgivande skapelse och hennes relationer till sig själv och sina medmänniskor.

Det är inte bara Gud, som människan inte längre älskar på ett rätt sätt efter fallet. Människan älskar sig inte längre själv, för den hon är, på ett rätt sätt. Hon vet ju inte längre vem hon är. Det kan hon först börja ana igen, när hon kommer i kontakt med sin Skapare igen.

I en förvrängd egenkärlek, till en tvångsmässig självupptagenhet, jagar hon, i liering med synden, efter att kunna mätta, sina av synden, förvridna begär. Det finns nu ”en syndens makt att bedraga”, integrerad i hela människans väsen.

Synden är inte människans egen livsande eller hennes fulla identitet och personlighet. Inte heller sitter synden på ”hjärtats tron”. Där sitter människans egen egoism. Den förvrängda egenkärleken – den tvångsmässiga självupptagenheten.

Synden är ett slags ”ormgift”, som blivit en integrerad del av människans hela väsen. Som utnyttjar – hennes egoism – så att det blir två samverkande drivkrafter i människan, som gör henne till en syndare. Mot Guds vilja och lag. Hon älskar inte Gud över allting, inte sin nästa och inte sig själv, på rätt sätt. Utan bara egoistiskt, drivs hon att mätta, sina av synden, förvridna begär.

Människans vilja blir av synden ”fängslad” från att göra Gudomligt gott och utföra Guds vilja. Hon blir en syndens slav. Människan utsätter nu – sig själv – för nedbrytande krafter. Hon skövlar skapelsen, för att mätta, den ständigt hungrande egoismen.

Människan har hamnat i ett kaos. På ständig jakt, efter att bli bejakad, bekräftad och älskad. Allt det hon upplevde i relationen med Gud, är som ett stort gapande tomrum i hennes inre. Hon är i avsaknaden av härligheten från Gud. Jagar efter att kunna fylla tomrummet. Men hennes drivkraft, är egoismen i liering med synden och allt hon kan fylla tomrummet efter Gudsgemenskapen med, är ruttna plagiat, som bara ytterligare, fördärvar henne. Till att uppfylla syndens mått.

Forts Inlägg lag – nåd

Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 15 – 16

Upp. Kap 15: 1 ”Och jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, för med dem når Guds vrede sin fullbordan.”

Johannes får se något i hans ögon förunderligt: ”sju änglar med sju plågor” Sjutalet förekommer 56 gånger i Upp. Vilket kommer dels från talet 7 som är Guds tal och står för fulländning och så dels från talet 8 som är talet för Kristus. 7×8 är detsamma som 56. Alltså lika med det antal gånger som sjutalet förekommer i Upp. Vilket visar att även Jesus är med vid dessa sjutalsomnämnanden och att Uppenbarelseboken är en uppenbarelse från Jesus Kristus till de troende, så att de ska göras medvetna om och förbereda sig för vad som väntar under vedermödan och antikrists tid.

”de sista” Dessa plågor framställs i Kap. 16 i de sju vredesskålarna. De är de sista plågorna, ”för med dem når Guds vrede sin fullbordan.” Detta når sin fullbordan, när Kristus uttalar sitt domsord över antikrist och hans fiendehärar vid sin återkomst till jorden:

”Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. Och ni har trott det vittnesbörd vi gav er.” (2 Tess. 1: 6 – 10)

MÄRK här att det är först när ”för med dem når Guds vrede sin fullbordan.” , när Kristus uttalar sitt domsord över antikrist och hans fiendehärar vid sin återkomst till jorden och ”i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium,” som det ska ske att ”när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror.”

Upp. Kap. 15: 2 ”Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna.”

Här står de som var med i ett folkhav, men som nu luttrade av att gå igenom vedermödan då de ”övervunno honom i kraft av Lammets ord och sitt vittnesbörds ord” och vägrade ta på sig antikrists märke, bild eller hans namns tal, så strålar de nu här som ett glashav.

Här finns nu de 144.000 – förstlingsskörden av Israels barns 12 stammar (”Gossebarnet” i kap. 12). Här finns de två vittnena från Kap. 11. Här finns de troende, som kroppsligen avsomnat under vedermödans tid och här finns då således även de som inte dog en naturlig död, utan som blev martyrer för sin tro på Jesus. Här står de nu med ”Guds harpor i händerna.”

Upp. Kap. 15: 3 – 4 ”och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång: ’Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud Allsmäktig. Rätta och sanna är dina vägar, du folkens Kung. Vem skulle inte vörda dig, Herre, och prisa ditt namn? Bara du är helig, och alla folk ska komma och tillbe inför dig, för dina rättfärdiga domar har uppenbarats’.”

Här sjunger nu miljoner återlösta, räddade människor ”Moses sång och Lammets sång”. ”Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus” (Joh. 1: 17). Här förenas de nu med en lovsång till både Moses och Jesus. De har något gemensamt: ”Lammets blod”!!!!

Moses sång var en segersång efter befrielsen från Egyptens slaveri genom att stryka blodet från ett felfritt offerlamm på dörrposterna. Den förebilden förverkligades på korset, när Jesus som ett felfritt offerlamm bar fram sin kropp och sitt blod till försoning för världens synd. Lovprisningen över detta frälsningsunder sker genom Jesus är Lammets sång.

Upp. Kap. 15: 5 ”Därefter såg jag hur templet i himlen, vittnesbördets tabernakel, öppnades.”

I tabernaklet i GT fanns vittnesbördets ark, med tio Guds bud som vittnade om Guds vilja, som nu ”öppnades.” Vilket pekar på vad som var orsaken bakom att dessa nu kunde sjunga Moses och Lammets sång:

Jesus har öppnat vägen till det allra heligaste, genom att ”bana en ny och levande väg ditin”. När Jesus utropade att det var fullbordat, så rämnade förlåten i templet i Jerusalem in till det allra heligaste. Vägen till gemenskap med Gud var därmed öppen. De som där nu sjunger, är de första som fått uppleva (fler kommer senare) konsekvensen av Jesu bön i Joh. 17: 24: ”Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse.”

Forts Spaning på Upp. Kap. 15 – 16

Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 14

Här synes vi igen ha en slags parentes av skeendet, som eljest pågår jämsides med domsbasuner etc. Det här är alltså inget som ännu skett, utan är något som Johannes får insyn i vad som kommer att hända under vedermödan och som Gud vill göra de troende informerade om. Först en liten översikt av vad som här sker i denna ”parentes”:

1. De 144.000 – ”Gossebarnet” – förstlingssköreden från Israels barns 12 stammar, samlade i ”det himmelska Sion”.

2. Tre Predikande änglar: a) Ett evigt evangelium b) Babylons fall annonseras c) Domen över odjurstillbedjarna.

3. De välsignade döda

4. Kristus skördens Herre – skördetiden på jorden – vininbärgningen

Upp. Kap 14: 1 ”Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor.”

”Lammet” pekar som alltid på Jesus Kristus som Frälsaren. Guds oskyldiga Lamm som offrades på korset där Hans blod utgjöts till försoning för mänsklighetens synder

”Sions berg” Det finns uppenbarligen ett himmelskt Jerusalem och ett Sions berg, som det även finns ett jordiskt Jerusalem och Sions berg (Rom: 11: 26; Hebr. 12: 22; Jes. 14: 3; Hes. 28: 16)

Att vi här har att göra med det Himmelska Sion blir uppenbart i vers 3 där det står att de 144.000 sjöng inför tronen. Från det himmelska Sion ska förlossaren, Konungarnas konung komma, som ska skaffa bort all ogudaktighet från Jakob (Israel) (Jes. 59: 20; Ps.14: 7; Rom. 11: 26)

”med honom etthundrafyrtiofyra tusen” 12.000 Israeliter från vardera 12 stammar ger 144.000 som en ”förstlingsfrukt” (14: 4) åt Gud, som under vedermödan kommer till tro på Jesus via de ”två vittnenas predikan” tillsammans med de troende ”som övervann honom genom Lammets blod och sitt vittnesbörds ord”. ”Gossebarnet” denna förstlingsfrukt” av de till på Jesus troende Judar, försökte ”satan/antikrist uppsluka”. Men gick bet när de ”evakuerades på ett mirakulöst sätt. Och nu är de här vid det Himmelska Sion.

”hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor.” De vägrade att ta på sig antikrists märke och är nu här vid tron på Jesus, beseglade med Guds sigill – Gudsäganderätts stämpel: Ef. 1: 13 – 14 ”I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris.” Dessa nu inför tronen har utöver den troendes sedvanliga Andens inneboende, utan ett speciellt kännetecken så att det ska framgå bortom allt rimligt tvivel att de tillhör Gud, så hade de ”hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor.”

Upp. Kap. 14: 2 – 3 ”Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor. 3 De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden.”

Vad de 144.000 nu här framför som en ”enig röst” från himlen, framförs med sådan auktoritet, övertygelse och kraft som ”bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska.” Men det framförs samtidigt med en väldig harmoni och mjukhet ”som när harpspelare spelar på sina harpor.”

”De sjöng en ny sång” Här är det frågan om en både hyllningskör till Gud, men även av en unik ”vittensbördssång” till den mirakulösa räddning som de genomgått och som är alldeles unik och något som inga andra har eller kommer att genomgå.

På en mycket kort tid har de blivit övertygade om att Jesus är deras verklige Messias och på ett omvälvande sätt, kommit till tro på korsets och försoningens evangelium. Som en följd av deras tro så blev de dels förföljda av ortodoxa judar, såväl som av antikrist, som ville stoppa ”uppsluka” dem i deras ”linda”, som ”Gossebarnet”, förstlingsskörden av de på Jesus troende.

Men innan antikrist hinner med att döda dessa Judar, så räddas de mirakulöst och står nu här inför tronen och sjunger ”en ny sång”. Deras ”resa” med sina upplevelser var så helt utanför allt vad andra någonsin kommer att uppleva. Därför är det heller ingen annan som ”kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen”

”som är friköpta från jorden.” Alla på Jesus troende, är på ett sätt friköpta från Jorden genom Jesu försoning. Kristus har köpt oss fria, betalning är given. Vi tillhör Gud och den ”tillkommande världen”. Där vi har vårt verkliga hem och eviga medborgarskap. Liksom Abraham, de troendes stora förebild (studera Rom. kap. 4!!), så är vi ”gäster i denna världen” och vi väntar på ”staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare är Gud” (Fil. 3: 20; Hebr. 11: 10) Här fick nu ”förstlingsskörden” av det Judiska folket, en dem väl unt ”gräddfil” före alla andra, med redan här ”uppståndelse/härlighetskroppar” som gör att de kan här stå och lovsjunga Gud inför Hans tron, innan att någon annan kan ännu göra det.

Forts Spaning på Upp. Kap. 14

Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 13

Innan jag kommer helt in på Kap. 13 så ser jag på Kap: 12: 8, som är en slags övergång till Kap. 13. Och vill även påminna om några utdrag från Daniel och Upp. Kap 17 för att få en utgångspunkt och plattform att stå inför spaningen på Upp. Kapp. 13

Upp. Kap 12: 8 ”Och han stod på sanden vid havet.”

Efter att satan vid den sjunde basunens ljud kastades ner från lufthimlen till jorden, så står han nu här, liksom ”på lösan sand”, hur han nu ska gå vidare med att försöka bedra människan till att efterfölja honom, som en Gud i Guds ställe.

Satan står nu här och väntar på ”Odjuret från havet (folkhavet) – leopardodjuret”, som Daniel profeterat om i Dan. 2: 1: 49; 7: 7 – 24:

”I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar som gjorde honom orolig och sömnlös…Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten…Du, o konung, såg i din syn en stor staty framför dig…Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar. 33 Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera. 34 Medan du såg på den revs en sten loss, men inte genom människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem…Men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden…

…. Du är det gyllene huvudet. 39 Men efter dig skall det uppstå ett annat rike, obetydligare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar, och det skall regera över hela jorden. 40 Det fjärde riket skall vara starkt som järn, för järnet krossar och slår sönder allt. Så som järnet förstör allt annat, skall också detta krossa och förstöra. 41 Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett splittrat rike, men med något av järnets fasthet. Du såg ju att där var järn blandat med lerjord…

…Att tårna på fötterna delvis var av järn och delvis av lera betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt…Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. 45 Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.”

”Sedan fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, mycket förskräckligt, fruktansvärt och starkt. Det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och det som blev kvar trampade det under fötterna. Det var olikt alla de tidigare djuren och hade tio horn. 8 Men medan jag såg på hornen fick jag se hur ett annat horn sköt upp mellan dem, ett litet horn som stötte bort tre av de förra hornen. Det hornet hade ögon som liknade människoögon och en mun som talade skrytsamt…

… Medan jag såg blev djuret dödat, och kroppen förstördes och kastades i den brinnande elden. De övriga djuren miste också sin makt. Deras livstid var bestämd till tid och stund.
I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras…

…De fyra stora djuren betyder att fyra kungar skall uppstå på jorden. Men den Högstes heliga skall ta emot riket och behålla det för evig tid, ja, i evigheters evighet. Därefter ville jag ha en tillförlitlig förklaring till det fjärde djuret som var olikt alla de andra, det som var så förskräckligt och som hade tänder av järn och klor av koppar och som uppslukade och krossade och sedan trampade det som återstod under fötterna. Likaså ville jag ha förklaring till de tio hornen på dess huvud och till det nya hornet som sköt upp senare och för vilket tre andra horn föll av och som hade ögon och en mun som talade skrytsamt och såg större ut än de övriga.

Det hornet hade jag också sett föra krig mot de heliga och besegra dem, till dess att den Gamle kom och domen föll till förmån för den Högstes heliga och tiden var inne då de heliga fick ta riket i besittning. Då svarade han: ”Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och trampa ner och krossa den. De tio hornen betyder att tio kungar skall uppstå i det riket, och efter dem skall en annan uppstå som skall vara olik de förra och som skall slå ner tre kungar.

Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid. Men dom skall hållas, och hans välde skall tas ifrån honom och han skall fördärvas och förgöras i grund. Men riket, makten och väldet över alla riken under himlen skall ges åt det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla välden skall tjäna och lyda det.”

Detta utdrag från Daniel är analogt med Upp.17: 8 – 14 (som vi redan spanat på under Upp. Kap. 17)

”Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer, men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet. De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens skapelse ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma.

Här krävs ett sinne med vishet: de sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på. De är också sju kungar. 10 Fem har fallit, en är, och en har inte kommit än. Och när han kommer ska han bara bli kvar en kort tid. 11 Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot fördärvet.

Och de tio hornen du såg är tio kungar som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att för en timme regera som kungar. 13 De har ett och samma sinne och ger sin makt och myndighet åt vilddjuret. 14 De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung.”

Satan ser fram emot att senare få besätta, inkarnera sig i denne person, som börjar sitt framträdande i Kap. 13.

Upp. Kap. 13: 1 ”Och jag såg ett vilddjur komma upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och tio kronor på sina horn, och hädiska namn på sina huvuden.

Forts Inlägg Spaning på Upp. Kap. 13

Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 11 – 12

Har tidigare spanat på Kap. 12 om ”kvinnan” – Israel – med ”gossebarnet” – 144.000 av Israels barns tolv stammar. Men i en fortsättning nu på denna spaning på Kap. 11, så kommer även en ”kompletteringsspaning” på senare delen av Kap. 12

I Kap. 11 fortsätter den tredje pausen/mellanakten/ parentesen, som inleddes under Kap. 10. Nu här då med:

a) Befallningen att mäta Guds tempel ( 11: 1 – 2 );

b) Jerusalem ska förtrampas av hedningarna ( 11: 2 );

c) De två vittnena, deras verksamhet, död och uppståndelse ( 11: 3 – 12 );

d) Den stora jordbävningen

Upp. Kap. 11: 1 ”Jag fick en mätstång som liknade en stav, och man sade: ”Stå upp och mät Guds tempel och altaret och dem som tillber där inne.”

Här är det kanske på sin plats att först titta på de Jerusalems tempel, som torde kunna betraktas som ”Guds fysiska tempel” med undantag för den period då Herodes satt där och vidare när antikrist ska sätta sig i ett återuppbyggt tempel i Jerusalem och där föregiva sig vara Gud. Men Jesus kommer igen att göra det till Guds ”fysiska tempel” under tusenårsriket. Så här är då Jerusalems 5 tempel:

1. Salomos ( 1 Kung. 5: 8 )

2. Zerubbabels ( Hag. 1: 2 )

3. Herodes ( Joh. 2: 19 – 20; Matt. 24: 1 )

4. Det framtida Judiska templet under antikrists dagar ( Dan. 9: 27, 11: 31, 45, 12: 7; Matt. 24: 15; 2 Tess. 2: 3 – 4 )

5 Tusenårsrikets tempel ( Hes. Kap. 40- 48; Sak. 6: 12 – 13 )

Templet i Jerusalem var indelat i flera avdelningar:

1. Det allra heligaste Där Herren visade sin härlighet på nådastolen över arken mellan kerubernas vingar. Dit fick endast översteprästen gå en gång om året på den stora försoningsdagen med blod från försoningsoffret till försoning för folkets synder.

2. Det heliga som var skilt från det allra heligaste med en tjock förlåt. Det var denna förlåt som rämnade uppifrån och ända ned i templet när Jesus på korset sade att det var fullbordat och ”blev till kroppen dödad, men levande av Anden gick åstad och predikade”. Det var här som Jesus som överstepräst med sitt eget blod en gång för alla bringade försoning mellan Gud och människa:

Hebr. 9: :11, 14, 22 – 26 ”Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma . Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, 12 gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud…

22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. 23 Alltså måste avbilderna av det som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än så. 24 Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.

25 Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 26 I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.”

3. Förgården med brännoffersaltaret och reningskaret där prästerna utförde daglig tjänst.

4. Den yttre tempelgården där Salomos pelargångar fanns och där Jesus ofta undervisade folket.

Det finns de som vill göra likheter med Guds ”fysiska tempel” här och med ”Guds andliga tempel” i den troende människan. Och så menar man att i människans egen livsande ( som man falskt får till att vara det ”allra heligaste” och människans egentliga personlighet), skulle vara där Gud bor i den troende.

Man fantiserar så samman en ”treringsmodell” av människan med ande själ och kropp, med en helt falsk modell av att Gud bara har umgängelse med människans egen ande och att människans egen ande, så ska via Guds uppenbarelsekunskap till hennes ande ta kontrollen över själen och kroppen ”förgården”, som eljest står under satans inflytande med ”sinneskunskap”.

Jag har på min hemsida: http://tre-skrivare.se/hf/andliga-striden.htm försökt avslöja dessa osunda falskheter och den som riktigt vill göra upp med trosförkunnelsens sataniska förförelser här i trosförkunnelsen, kan göra det här: http://tre-skrivare.se/hf/rubrik_h.htm och under även denna länk: http://tre-skrivare.se/hf/rubrik_art.htm och denna länk: http://tre-skrivare.se/hf/undervisning.shtml

Forts. Spaning på Upp. Kap. 11 – 12

Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 10

Inbakade i ”det som ska ske härefter” i Guds hälsning till de troende via Johannes, så finns det liksom pauser/mellanakter/parenteser mitt i skeendet med sigillen, domsbasunerna och vredesskålarna. Dessa pauser/mellanakter/ parenteser händer och sker parallellt med det övriga skeendet.

Vi har tidigare här passerat den första pausen/parentesen/mellanakten, när a) De 144.00 får Guds sigill (Upp. 7: 1 – 8 ). När b) Den stora vita skaran ( Upp. 7: 9 – 17 ). Den andra parentesen/pausen/mellanakten hade vi i Upp. 8: 3 – 5 om Den himmelske översteprästen Jesus.

Här i Upp. Kap. 10 så inleds den tredje pausen/mellanakten/parentesen med EN VÄLDIG ÄNGEL MELLAN HIMMEL OCH JORD. Denna tredje mellanakt är insatt mellan den sjätte domsbasunen som vi redan spanat på under Kap. 8 – 9. Den sjunde domsbasunen återkommer vi alltså till först i Kap. 10: 7 och fortsättningsvis i Kap. 11.

Som en slags översikt av denna tredje mellanakt så kan den indelas i fem delar.

1. En väldig ängel mellan himmel och jord med den öppna bokrullen och här har vi även de sju åskvädren. Kap. 10

Vi återkommer så senare vid spaningen på Kap. 11 till fortsättningen på den mellanakt som inleds i Kap. 10.

2. Befallningen att mäta Guds tempel Kap. 11: 1 – 2

3. Jerusalem ska förtrampas av hedningarna Kap. 11: 2

4. De två vittnena, deras verksamhet, död och uppståndelse Kap. 11: 3 – 12

5 Den stora jordbävningen Kap. 11: 13 – 14

Upp. Kap 10: 1 ”Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen, klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som eldpelare”

Kristus uppenbarade sig i skepnad av en ängel flera gånger i GT. Johannes ser nu i sin syn från ett jordiskt perspektiv och ser ängeln komma ner.

Vid Kristi himmelsfärd var det ”ett moln/sky som tog honom bort ur deras åsyn”. Kristus ska komma åter ”på himmelens moln/sky”.

Regnbågen är förknippad med Gud själv (Upp. 4: 3) och att ”ansiktet var som solen” sägs om Kristus i Matt. 17: 2 och ”ben som eldpelare” visar enligt 2 Mos. 13: 21 – 22 på att vad vi här har att göra med är Herren själv som visade sig för Israels barn i öknen ”som en pelare av eld om natten”. Den Helige Ande förknippas också med eld.

Här är det alltså helt uppenbart, att denna ”väldiga ängel” är inget mindre en ett agerande av den sammansatta enheten av Fader Son och Ande i ”Jag ÄR Herren, Herren är en”. Och här med ett speciellt fokus på Kristus!

Som förbundets Gud, Jahve, uppenbarade sig Kristus många gånger i en ängels skepnad. Det var Kristus som vandrade i lustgården. Det var Han som bodde i den brinnande busken. Det var Kristus som åtföljde Israels barn i moln och eldstoden.

Guds sammansatt enhet visar sig som tre änglar för Abraham. En av dem var Kristus. Abraham blev hindrad av Herrens ängel att offra Isak. Ängeln var Kristus. Jakob brottades med förbundets ängel Kristus osv. osv.

Jesus uppenbarade sig alltså många gånger i GT som förbundets ängel. Jämför Mal. 3: 1 – 2 med Joh. 1: 18:

”Se, jag skall sända min budbärare och han skall bereda vägen för mig. Och den Herre som ni söker skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets ängel som ni längtar efter. Se, han kommer, säger Herren Sebaot. 2 Men vem kan uthärda den dag då han kommer, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är som en guldsmeds eld och som en tvättares såpa.”; ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn , han har förklarat honom för oss.”

Det är genom Jesus vi kan lära känna Gud. Jesus, själv Gud i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, har alltså många gånger i GT uppenbarats sig som ”Förbundets ängel”. Och det är nu Honom som vi möter här i Upp. Kap. 10.

Forts. Spaning på Upp. Kap. 10

Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 8 – 9

Upp. Kap. 8: 1 har vi redan spanat på under Kap. 6 kring sigillen. Här i Kap. 8: 2 – 6 så sker nu en förberedelse för de sju domsbasunerna och även en översteprästeliga tjänstgöring av Jesus där Han ”lägger ett gott ord” för de troendes böner.

Upp. Kap. 8: 2 – 6 ”Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och de fick sju basuner . 3 Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Han fick mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. 4 Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud.

5 Och ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner det på jorden, och det blev åska, dån och blixtar och jorden skakade. 6 Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.”

Guds sjutal indikerar att det är Gud själv, som i sitt rådslut tillåter de sju änglarna att verkställa de sju domsbasunerna.

”en annan ängel kom och ställde sig vid altaret” Det talas aldrig i Bibeln någon annanstans om att en ängel kan utföra prästerlig tjänst inför Gud och medla mellan Gud och människor. Bibeln talar bara om endast en överstepräst i himlen, nämligen Jesus Kristus enligt Hebr. 4: 14 – 16; 6: 18 – 20; 7: 21 – 27 :

”När vi nu har en stor överstepräst som har STIGIT UPP GENOM HIMLARNA, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. 15 Vi har inte en
överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. 16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.”

”Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden , där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. 19 Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare SOM NÅR INNANFÖR FÖRHÄNGET. 20 DIT GICK JESUS IN och öppnade vägen för oss, när HAN BLEV ÖVERSTEPRÄST FÖR EVIGT, på samma sätt som Melkisedek.”

”Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: Herren har gett sin ed och ska inte ångra sig: DU ÄR PRÄST FÖR EVIGT. 22 Så mycket bättre är det förbund för vilket Jesus är garant…Men Jesus lever för evigt, och därför har han ett PRÄSTÄMBETE SOM ÄR EVIGT. 25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom, eftersom han alltid lever för att be för dem.

26 Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och UPPHÖJD ÖVER HIMLARNA. 27 Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han EN GÅNG FÖR ALLA när han offrade sig själv.”

”vid altaret med ett rökelsekar av guld” Rökelsealtaret var i GT. överdraget med Guld och stod i det heliga framför förlåten till det heligaste. Endast den som var utvald av Herren fick frambära rökelsen.

”Han” Endast Jesus har offrat sitt blod till återlösning och är därmed den ende medlaren mellan Gud och människa både på jorden och i den himmelska världen Hebr. 8: 1; 9: 11 – 15:

”Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen 2 och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet som Herren själv och ingen människa har rest.”

”Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma . Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, 12 gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.

13 Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, 14 hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

15 Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet.”

”fick mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner ” Rökelse handlar om bön, förbön, tillbedjan och lovsång. Jesus liksom även den Helige Ande är de troendes förebedjare enligt Rom. 8: 26; 34; Hebr. 7: 24 – 26:

”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men ANDEN SJÄLV VÄDJAR FÖR OSS med suckar utan ord. 27 Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.”…”Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som SITTER PÅ GUDS SIDA OCH VÄDJAR FÖR OSS.”

”Men Jesus lever för evigt, och därför har han ett prästämbete som är evigt. 25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom, eftersom HAN ALLTID LEVER FÖR ATT BE FÖR DEM. 26 Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna.”

”steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud.”

Genom att Jesus ”vädjar för oss” och ”ber för oss”, liksom att ”Anden även vädjar för oss”, så blir våra böner välbehagliga inför Gud, när vi kommer med våra böner på den grund Jesus vann, när Han frambar offret av Kristi persons (Gud och människa försonade/förenade) RENA kropp och blod på korset.

Att komma på den grunden är att ”be i Jesu namn” (för den Han ÄR och har gjort). Och som vi tidigare spanat, så vet vi att det ligger något speciellt i att vända sig till det ”namn som är över alla andra namn”. Inte som ett magiskt mantra av ljuden och bokstäverna. Utan genom att vända sig till den person som Han ÄR, och liksom lärjungarna inse att Jesus ÄR Gud själv i den sammansatta enheten av Fader, Son och Ande och därför även så tillbad de Jesus som Gud. Vilket vi kunnat se fån tidigare spaning.

”elden från altaret” Elden på altaret i det jordiska tabernaklet, som hade sin förebild från det himmelska, var höghelig. Fick inte beblandas med främmande eld (avgudadyrkan). Fick aldrig slockna men ständigt skulle askan tagas bort (ständig Guds gemenskap med ständigt utrensande av det slagg – synden – som ständigt ville tränga sig på.) Ständigt skulle elden underhållas med nytt bränsle (med att ständigt umgås med Guds Ande och Ord).

För rökelsealtaret gällde liknande regler: Ingen främmande rökelse (inget insläppande av falsk religiositet). Varje morgon skulle ny rökelse läggas på (förnya hela tiden Din Guds relation!) Varje år en ny påminnelse om försoning (Glöm inte bort vem som köpt Dig med sitt blod åt Gud!)

”Och ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner det på jorden, och det blev åska, dån och blixtar och jorden skakade.”

Det verkar här som att de troendes böner om att Guds vilja ska ske ”såväl i himlen så och på jorden” får något av sin uppfyllelse. Man har på jorden beblandat sig med ”främmande eld” – avgudadyrkan. Man söker inte ständigt Guds gemenskap (elden aldrig slockna) och gör inte upp med synden (askan). Man umgås inte alls med Guds Ande och Ord. Man leker med falsk religionsutövning och bryr sig överhuvudtaget inte om att söka förlåtelse för sina synder hos Jesus sin Frälsare/försonare.

Det finns en lag om sådd och skörd. Här ser vi något av denna konsekvens och att de troendes böner om ”ske Din vilja såväl i himlen så ock på jorden”, resulterar här nu i detta skede, av en slags rening via de olika domsakter, här beskrivna som ”Åska, dån, blixtar, jordbävning.” Någonting dramatisk måste ju ske för att förblindade, avfälliga och gudsfrånvända människor ska vakna upp och börja söka gemenskap med sin skapare.

”Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.”

Att de gjorde sig redo, indikerar ett helt nytt skede av utvecklingen av vedermödan och ”domsbasunerna” som här nu börjar. De verkar ske i var sin ordning. De är skilda domsakter från såväl ”Sigillen” och ”vredesskålarna”. Men det är möjligt att ”spaningarna på sigillen” löper parallellt med de sju domsbasunerna och de sju vredesskålarna genom hela vedermödans sjuårs period.

Forts Spaning på Upp. Kap. 8 – 9

Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 7

Här synes råda en slags parentes mellan det sjätte och det sjunde inseglet. De insegel som vi tidigare spanat på under Kap. 6 och där även det sjunde inseglet bjöd på en slags paus och ”andhämtning”, inför de sju domsbasunerna. En slags paus , liksom för att de troende, som här mottager Guds hälsning via Johannes, ska hinna med att smälta, vad de fått veta inledningsvis av vad ”som ska ske härefter” för att kunna förbereda sig för denna tid.

Det verkar i Upp. finnas flera liknande pauser/parenteser som behandlar olika händelser som sker parallellt med vedermödans huvudtema, med antikrist i centrum med krig och lidandet i dessa spår framemot ondskans och den sataniska treenighetens definitiva bortskaffande och ett mellanskede med ett tusenårigt fridsrike fram till ”en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor”.

2 parenteser från huvudtemat framgår här i skeendet som vi nu spanar på:

1: Tecknandet av Guds tjänare i Israel – de 144.000 som också sammanfaller med Spaningen på Kap. 12 med ”Kvinnan” (Israel ) vars ”gossebarn” utgör en ”förstlingsfrukt” av Israels barns tolv stammar – https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/06/30/spaning-pa-upp-kap-12/

2. Synen av den stora vita skaran inför tronen (Upp. 7: 9 )

Det handlar här i Upp. Kap. 7 om dessa räddade från vedermödans tid och skyddade från de doms akter som nu snart stod för dörren i det som ”ska ske härefter”.

7: 1 ”Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd.”

De 4 domsänglarna får en uppgift under denna parentes, innan de ska fälla domsbasunerna, att ”hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd.”

Vinden, här från alla väderstreck, talar om andliga krafter. Här åsyftas onda krafter från hela det ”luftrum”, som utgörs av ”ondskans andemakter i himlarymderna” och att de inte får släppas lös med fritt spelrum, förrän Gud ger dem sin tillåtelse att komma lös.

När det blir dags efter denna parentes, för domsbasunerna att ljuda, kommer Gud att för en liten tid, låta de onda makterna skada och förgöra, men inte förrän att allt ligger i enlighet med ”allt Guds rådslut”. Fram till dess, så hålls här under denna parentes, de onda makterna, vindarna, satans demoner tillbaka av Guds änglar.

I Sak. 6: 5 talas om ”himlens 4 vindar” som drar över hela jorden. Onda andliga krafter som Gud tillåter att dra fram för att utföra domshandlingar. I Dan. 7: 2 – 3 så berättar han om en syn: ”jag hade en syn om natten och såg i den hur himmelens 4 vindar stormade fram mot folkhavet och fyra djur steg upp ur folkhavet.”

Sedan berättar han om att dessa 4 djur stod för 4 världsriken: Babel, Medien – Persien, Grekland, Romarriket, fram till ändens tid, då Jesus upprättar tusen – årsriket. Dessa 4 vindar med åtföljande världsriken, är under den ondes våld och makt och som slutligen kulminerar i det fjärde världsriket – ett återupprättat rike under gränserna för det Gamla Romariket under ”Magogs” gränser, ett större ”enat Europa” än nuvarande EU!! Som till slut kulminerar i det det 4: e världsriket med den falske världsfrälsaren – antikrist som diktator och världshärskare.

Denne falske världsfrälsare, som den avfallna kristenheten och med hjälp av ”den falske profeten”, som samlar all falsk religionsutövning, in under samma tak (skökan ), menar att ”nu är Kristus här”!! Var alla på Er vakt och låt Er inte luras av detta falska plagiat!!

Forts Inlägg Spaning på Upp. Kap. 7

Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 6

Här synes vi stå inför vad Daniel profeterar om i Dan. 9: 24 – 27 om en 70: e årsvecka.

Några länkar från nätet kring Daniels 70: årsvecka:

http://jesus-kommer-snart.blogspot.se/2014/05/daniels-70-arsveckor-och-andenstid.html

http://berndtisaksson.dinstudio.se/empty_80.html

http://runeberg.org/bibgrund/0486.html

http://www.nils-ibstedt.com/UppKom-064.pdf

Det framgår att det var det Judiska folket och Israel som under ”69 veckor” var i centrum i frälsningshistorien. Men så är det ett ”glapp” varunder tydligen ”hedningarnas och församlingens tidsålder” gäller. Rom 11: 25:

”förhärdelse har drabbat en del av Israel , och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.”

Detta gäller fram till när den 70:e årsveckan inleds när vedermödan och den falske världsfrälsaren – antikrist, ingår ett förbund med Israel och de åter kommer i centrum av skeendet.

Där de så verkligen blir fullt ut centrum igen i frälsningshistorien, när Jesus genom sin ankomst gör slut på vedermödans tid, förpassar antikrist och den falske profeten till den ”eld som brinner av eld och svavel i evigheternas evigheter”.

På ”annan ort” blir satan samtidigt bunden för tusen år. Judarna väcks ur sin förhärdelse när de ser Jesus på Oljeberget och blir ”frälsta på en dag” och kommer in i sin kallelse och uppgift under tusenårsriket. Då fullbordas orden av Paulus i Rom. Kap. 11:

”Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. 2 Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt…en rest som Gud har utvalt av nåd. 6 Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd…15 För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?…

…26 Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob . 27 Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.”

En del menar att när den 70:e årsveckan börjar och Israel och det Judiska folket åter hamnar i centrum, så skulle de troende/kristnas uppgift vara helt överspelad och att de då är ”uppryckta”. Var finns egentligen bortom all rimligt tvivel, bevisen för att detta skulle vara sanning? Undrar om inte dessa tankar är alltför mycket påverkade av förförelsen i Darbyismen!? En sentida förförelse, om att Jesus i en osynlig tillkommelse, innan vedermödan och innan den falske världsfrälsarens – antikrists ankomst, ska rycka upp de troende.

I mina ögon är det ”sömnpiller” inför vad vi som troende nu har framför oss! En del bara rycker på näsan och säger: ”Vi får se”. Andra bara ”flummar i en slags härlighetsteologi”, med vad ”som kliar folk i öronen” om ”väckelse – skörd och Kristi snara tillkommelse”. MEN GUD HAR VIA JOHANNES GETT OSS TROENDE ETT BUDSKAP OM VAD ”SOM SKA SKE HÄREFTER”, FÖR ATT VI SKA BEREDA OSS FÖR DEN UPPGIFT SOM VI DÅ KOMMER ATT HA!!

Jesus säger om denna vedermödans tid i Matt. 24: 21 – 22:

”21 för då ska det bli en så stor nöd att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu, och inte heller ska komma. 22 Hade inte den tiden förkortats skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas ( troendes ) skull kommer den tiden att förkortas.”

Med ”förkortas” tror jag inte avses att Jesus ska göra denna årsvecka av 7 år kortare, utan att Han griper in och gör ett slut på eländet. Detta för de troendes skull, så att de ska kunna hålla ut.

Jag tror att vedermödan kommer att vara ”en gemensam vedermöda” för såväl de kristna troende som för det Judiska folkets ”Jakobs nöd”. Jag tror att det mindre handlar om Guds straffdomar från Gud, men mer om att människan ska inse hur illa det går om den sataniska treenigheten med satan, ”sonen” – den falske världsfrälsaren – antikrist, ”Anden” – ”den falske profeten”, tillåts härja i ett försök att styra över människan i Guds ställe.

Jag tror att de kristna/troende verkligen här kommer att ha en viktig uppgift:

1. Att deras trohet mot Jesus verkligen får sitt ultimata test, kring vilka som verkligen älskar Jesus för den Han ÄR och har gjort och som det står: ”övervann honom i kraften av Lammets blod och sitt vittnesbörds ord”. Att de som ett exempel för alla under denna vedermödans tid, vägrar ta på sig antikrists märke för att få köpa eller sälja och vägrar tillbe antikrist och är beredda att ge sitt liv för tron på och bekännelsen till Jesus.

2. Fortsätta att sprida ut sanningen om vem Jesus Är och har gjort, speciellt till det Judiska folket, så att de blir redo till att inse när Jesus kommer på Oljeberget, vem ”de har genomborrat, stungit och upphängt på trä” och vid upptäckten, när täckelset faller, inser att Jesus ÄR DERAS MESSIAS och blir ”frälsta på en dag”.

3. Vara ”en röst i öknen” och till hjälp för människor i denna mänsklighetens största, aldrig tidigare skådad nöd och då speciellt hjälpa det Judiska folket under den största förföljelse som de i slutändan, aldrig tillförne har blivit utsatta för. Därtill hjälp oss troende, käre Herre Jesus!

Forts Spaning på Upp. Kap. 6