HaFo's funderingar

Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 5

5: 1 ”Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både insidan och utsidan, förseglad med sju sigill.”

Johannes fick här igen öppnade ögon, öron och sinnen för att kunna ta emot och förmedla vad Gud här ville via Johannes bära fram till de troende: ”vad som måste ske efter detta.” Och nu såg Johannes i högra handen på honom som satt på tronen (Fadern, i den sammansatta enheten av Gudomens treenighet av Fader Son och Ande), en fullskriven bokrulle med sju sigill.

Detta vill visa på att Guds rådslut är fulländat. Det finns inget att dra ifrån eller tillägga = ”fullskriven”. Guds rådslut kring det skeende som nu står framför är indelat i Guds sjutal, med ett insegel för varje delskeende, så att brytandet av det första inseglet ledde fram till andra inseglet o.s.v. Innehållet i de sju sigillen blir senare uppenbarade från Kapitel 6 – 10: 11. Här kommer nu fokus att först ligga på ”Lammet framför tronen”, Sonen i den treeniga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende Guden: ”Jag Är Herren, Herren Är en”.

5: 2 ”Och jag såg en väldig ängel som ropade med stark röst: ’Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?”

”en väldig ängel”, måste handla om en ”tronängel” med hög auktoritet, som här fått uppgiften att ”med hög röst”, vilket talar för att det här handlar om ett mycket angeläget budskap till de troende som här förmedlas, när det handlar om att visa på ”Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?”

”Vem är värdig” är ett viktigt uttryck i Bibeln. Vi har som troende blivit aktade värdiga att få del av den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda genom nåden i Kristus Jesus (Luk. 20: 35) Men här är det frågan om vem som är värdig att verkställa avslutningen av den nuvarande världshistorien: ”Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?”

5: 3 ”Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den.”

Här pekas på att ingen människa från någon tid eller var man än nu befinner sig i de tre platser, som här anges för människor i fullt medvetande, så kan de ändå inte vara med i detta skeende som bara EN är ”värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel.”

Här ges den ”geografiska vistelseområdet” för tre olika kategorier som inte är ”värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel.”

1. ”himlen”, i det här fallet ”Abrahams sköte – Paradiset”, där de kroppsligen avsomnade i tron på Jesus har fått sina synder förlåtna och nu här befinner sig i väntan på ”kroppens härlighetsuppståndelse”, mötet med Jesus i skyn och att där stå inför ”Kristi första domstol, utan fördömelse, men med lön”, för att så komma tillsammans med Honom, när Han stiger ned på Oljeberget och så efter diverse doms akter upprätta Tusenårsriket, där bl.a. dessa här omnämnda ska ”regera med Kristus för tusen år”. Grunden för detta beskrivs i Rom. Kap. 3 – 8: här ett litet utdrag:

”Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, 22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. 23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. 25 Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod…26 I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus…

…Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. 3 För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. 4 Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. 5 Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet. 6 Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. 8 Salig är den som Herren inte tillräknar synd…

…Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro… 16 Därför heter det ”av tro”, för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro… Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, 21 fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. 22 Därför räknades det honom till rättfärdighet.

23 Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, 24 utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull…

….När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 2 Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i… Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. 9 När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen…Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.”

2. ”På Jorden”, Bland alla då, nu och senare levande människor, så finns ingen som är ”värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel.”

3. ”Under jorden” – dödsrikets avdelning som även kallas Hades. Här finns ju som väntat ingen som är ”värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel.” De befinner sig här i väntan på kroppens uppståndelse och att så stå inför ”domen inför den stora vita tronen” efter det tusenåriga riket och att det blivit klart hur de, om än förlorade, levt efter sitt samvete. Rom. Kap. 1 – 2. Här ett kort utdrag:

”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

21 Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan…25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen…

…Alla som har syndat utan lag ska också gå under utan lag, och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen…14 För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem. 16 Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna…

Även om de här alltså synes bli olika grader av straff så blir de dock slutligen tillsammans med satan, kastade i samma sjö, som innan tusenårsriket den falske världsfrälsaren – antikrist och den falske profeten förpassats, den sjö som säges ”brinna av eld och svavel i evigheternas evigheter”.

Forts Spaning på Upp. Kap. 5

Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 4

4: 1 ”Därefter såg jag, och se: en dörr stod öppen i himlen. Och rösten som jag först hade hört tala till mig som en basun sade: ’Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta’.”

”såg jag, och se…som jag först hade hört”. Johannes fick öppnade ögon, öron och sinnen för att kunna ta emot och förmedla vad Gud här ville via Johannes bära fram till de troende: ”vad som måste ske efter detta.”

”en dörr stod öppen i himlen” Jesus är dörren till räddning för människan in i Guds gemenskap. Men måste det vara fråga om en verklig port in i den himmelska världen som kan öppnas och tillslutas. Jesus har makt att öppna och tillsluta enligt Upp. 3: 7. Här har Han tillfälligtvis ”öppnat” för Johannes att kunna blicka in för att kunna se, höra och förmedla ett budskap från Gud till de troende.

” i himlen” Ordet himmel används både om himlavalvet – lufthimlen och Guds himmel. Ska längre fram i denna spaning kika lite mer kring begreppet himmel.

”rösten som jag först hade hört tala till mig som en basun” Enligt Upp. 1: 10 -20 så var det den förhärligade Människosonens röst.

”Vad som ska ske härefter” , är innehållet i resten av Upp. med uppfyllandet av flera profetior från GT. Bl.a fån Daniels profetia om en 70:e årsvecka som menas vara en sjuårsperiod av ”vedermödans och vredens tid på Jorden.

Skulle de troende redan vara uppryckta innan detta skeende, så hade det ju inte funnits en anledning för Gud att via Johannes förmedla, vad man hade framför sig, från att vedermödan inträder med en regeringsperiod för den falske världsfrälsaren, alla plågor, domar över skökan och Babylon fram till mötet på skyn med Jesus i ”den första uppståndelsen” och där stå inför ”Kristi första domstol utan fördömelse”.

Detta i samband för att med ”uppståndelse/härlighets kroppar, då delta med Hans synliga återkomst, där Han ställer fötterna på Oljeberget, Judarna blir frälsta på en dag och Jesus efter flera domsakter upprättar tusenårsriket, där de troende genom alla tider, ”förstlingsfrukten”, av ”Israels barns tolv stammar” (”gossebarnet” från Kap. 12), alla martyrer under vedermödan ska ”regera med Kristus för tusen år”, för att därefter fullständigt utestänga satan för evigt och vi kommer fram till Uppenbarelsebokens sista Kapitlar om ”en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor”.

Jag tror att det är som jag skrev i min förra spaning: De troende kommer att möta vedermödan, dels för att där bistå och hjälpa det Judiska folket under ”Jakobs nöd”, ”väcka deras avund”, fortsätta peka på vem Jesus är och har gjort, inför de icke troende, såväl som inför det Judiska folket, så att de, när Jesus uppenbaras på Oljeberget, så är de beredda till att inse ”vem de har stungit och upphängt på trä” och ”bli frälsta på en dag” för att så komma in i sin kallelse och uppgift under tusenårsriket.

Men de troende får även möta vedermödan, för att det ska bli uppenbart, vilka som i ståndaktighet håller fast vid bekännelsen till Jesus, eller vilka som bli manipulerade till att underordna sig den falske världsfrälsarens ”affärs och ekonomiska system” och tar hans märke på sig för att fortsatt ”kunna köpa och sälja”.

Och än mer allvarligt, så ska det nu bli uppenbart vilka av de troende, som under vedermödan, avfaller fullständigt, i den manipulering av ”tecken och under som ska förvilla jämväl de troende” och andlig manipulativ påverkan från ”den falske profeten”, som söker efter att samla all andlig utövning in under ”skökan” och få människor att tillbe den falske världsfrälsaren – antikrist – en istället för Kristus – som söker efter att i Guds ställe få regera över människan.

Här gäller det verkligen för oss som troende att under vedermödan, hålla ut och hålla fast vid sanningen om vem Jesus ÄR och har gjort och inte falla in i avfallskören om att nu är Kristus här, när den falske världsfrälsaren – antikrist träder fram.

Varför skulle de troende i ändens tid få det så mycket lättare att hålla fast vid tron på Jesus än vad de första Kristna ställdes inför av förföljelse och martyrskap? Men nog kommer det att ske underverk av Guds beskydd och framförallt Guds ingrepp, liksom när Stefanus stenades för sin tro, när ”hans ansikte strålade” när han såg in i Guds härlighet och kunde be om att Gud skulle förlåta hans bödlar. Därtill behövs kraft från den Högste!

Forts Spaning på Upp. Kap. 4

Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 22

22: 1 ”Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron.”

Johannes var med när ängeln mätte staden och blir nu visad runt i stadens inre delar. Hesekilel 47: 9 – 12 och Sak. 14: 8 – 9 profeterar om ett skeende under tusenårsriket, som är en slags försmak till när vi nu är framme vid ”den nya himlen och den nya jorden” Så här skrev de:

”Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner ut. 10 Fiskare skall stå utmed den från En-Gedi ända till En-Eglajim, och hela den sträckan skall vara som ett enda fiskeläge. Det skall där finnas fiskar av olika slag och i stor mängd alldeles som i Stora havet. 11 Men de gölar och dammar som finns där blir inte sunda utan skall tjäna till saltberedning. 12 Och vid strömmens båda stränder skall alla slags fruktträd växa upp. Deras löv skall inte vissna och deras frukt skall inte ta slut. Varje månad skall träden bära ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Deras frukter skall tjäna till föda och deras löv till läkedom.”

”Det skall ske på den dagen att rinnande vatten skall utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet. Både sommar och vinter skall det vara så. 9 Herren skall vara konung över hela jorden. På den dagen skall det ske…”

I Hesekiel utgår floden/livsfloden från templet som en liten ström under templets tröskel som växer sig allt starkare fram till en mäktig flod under tusenårsriket, men i ”det nya Jerusalem” finns inget materiellt tempel, utan där sägs att ”Herren Gud den allsmäktige, han och Lammet är dess tempel” (Upp. 21: 22) Enligt Sak. delar floden sig i två delar och rinner ut i havet under tusenårsriket, medan det på ”den nya jorden, ej ska finnas någon större samling av vatten som kallas hav.

På ”den nya jorden” återställs inte bara det förlorade Paradiset i Edens Lustgård. Där uttrycks ett överflöd, en salighet och en Gudsumgängelse, som överträffar det ursprungliga Edens lustgård.

I ursprungliga Edens lustgård utgick en flod som vattnade lustgården och sen förgrenade sig i fyra floder. Floden i ”det nya Jerusalem” på ”den nya jorden” följer först huvudgatan för att så dela sig ut till de tolv portarna och alltså delar sig i tolv floder.

Uttrycket ”Livets vatten” använder Jesus för att beteckna det eviga och fullkomliga livet i Gud i Joh. 4: 10 – 14; 7: 37 – 39:

”Jesus svarade henne: ’Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig: Ge mig lite att dricka, då skulle du ha bett honom, och han hade gett dig levande vatten .’ 11 Hon sade: ’Herre, du har ingen kruka och brunnen är djup. Så varifrån får du det levande vattnet? 12 Är du större än vår far Jakob? Han gav oss brunnen och drack ur den själv, likaså hans söner och hans boskap.’ 13 Jesus svarade henne: ’Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv’.”

”På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ’Om någon är törstig, kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, som Skriften säger , ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.’ 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom…”

Klar som kristall” Vattnet i floden i den heliga staden kommer att i all evighet förbli genomskinligt, rent och klart – som kristall.

”som rann från Guds och Lammets tron” Floden har sin upprinnelse från Gud som är både allt livs ursprung och dess uppehållare. Här flödar nu i evighet floden med livets vatten som uppehåller hela skapelsen och ger nu alla del av livets vatten. Kristus har enligt Hebr. 1: 1 – 3 ; Joh. Kap. 1 och Kol. 1: 15 – 19 en mycket betydande roll i såväl skapandet av som uppehållandet av skapelsen:

”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum . 3 Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.”

”I begynnelsen var Ordet , och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till… 14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss , och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.”

”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, 16 för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom…19 Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.”

Tidigare inför tusenårsriket så förverkligades där bönen om ”tillkomme Ditt rike”. Och här är vi nu framme vid fullbordandet av bönen om att ”ske din vilja som i Himmelen så också på jorden”.

”Lammets tron”, Jesus har flera tronplatser: 2 Kor. 5: 10; Matt. 25: 31; Upp. 20: 11; Upp. 3: 21, eftersom att Han ”har all makt i himmel och på jord”.

 
Det finns människor som menar att Jesus var en vanlig människa som vann segern över allt elände, eftersom Han kallade sig människoson. Men betänk då att det står om Jesus när Han kommer i sin härlighet, att Han gör det som ”människosonen”. Menar man då att Jesus vid sin ankomst likväl är enbart en människa? Så fel så fel!

Med ”människosonen” menas ”Guds fullhet lekamligen”. Fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt. Det är en person dels med allt vad en människa är av egen livsande, eget liv som gör henne till en levande varelse med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner. Men Jesus Kristus är även en person med Guds person – Guds Ande insprängd till ”Guds fullhet lekamligen”, till en enhet och helhet. Gud och människa är förenade i en person – Jesus Kristus.

 
Att Jesus är Kristi person innebär att Han är Gud och människa förenade i en enda person – Kristi person, igenom hela försoningsskeendet, från inkarnationens inledning till uppgången i den härlighet Han från världens begynnelse ägt i den sammansatta enheten av Fader, Son och Ande i den ende Gudens person, Jag ÄR Herren.

 
Jesus besegrade inte synden i människan som människa, Jesus besegrade inte synden i människan som människa, utan utifrån en helhetssyn på Skriften, SÅ SKEDDE DET SOM EN MÄNNISKA FÖRENAD MED GUD!! Jesus besegrar synden som KRISTI PERSON (GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE) i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Upprepar!! OBS! Det viktigaste av allt som aldrig nog kan upprepas tillräckligt är när Skriften beskriver Kristi person så här:

 
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud … Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader.” (Joh. 1:1,14) ”I Honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat… allting har blivit skapat genom honom och till honom. Ja, han är till före allt annat och alltsammans äger bestånd i honom” (Kol. 1:15 – 19)

 
”Därför säger Han vid sitt inträde i världen: slaktoffer och spisoffer begärde Du inte, men en kropp beredde Du åt mig .. Se jag kommer – i bokrullen är skrivet om mig – för att göra Din vilja o Gud. Och i kraft av denna vilja har vi blivit helgade, därigenom att JESU KRISTI KROPP, en gång för alla har blivit offrad..”…

”GUD VAR I KRISTUS och försonade världen med sig själv”…”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och GENOM KRISTI BLOD… ”då han nu genom EVIG ANDE (Sann Gud) har framburit sig själv (ren, syndfri, sann Gudamänniska) SÅSOM ETT FELFRITT OFFER ÅT GUD”. (Hebr. 10:5-10; 2 Kor. 5: 17 – 21; Ef. 13 – 16; Hebr. 9:13-14)

Forts Spaning på Upp. Kap. 22

Vid utgången av tusenårsriket så fullbordades vad Petrus skriver i sitt andra brev kap. 3: 7 – 13 med löfte därefter om att få ta del av en ny himmel och en ny jord. Avslutningen av tusenårsriket, när satan får sin dom tillsammans med dem som ånyo lierat sig med honom får sin dom i den sjö som brinner av ”eld och svavel i evigheternas evigheter” återfinns redan i Jes. 66: 15 – 16, 22.

Först lyssnar vi till Jesaja: ”Ty se, Herren skall komma med eld, och hans vagnar skall vara som en stormvind. Han skall låta sin vrede drabba med hetta och sitt straff med eldslågor. 16 Ty med eld och med sitt svärd skall Herren gå till rätta med alla människor, och många skall bli slagna av Herren…Ty liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger Herren.”

Och så till Petrus besked: ”7 Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under…10 Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till…den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! 13 Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.”

Märk här att när det här talas om ”Herrens dag kommer som en tjuv”, så handlar det inte om när de troende skka möta Jesus ” i skyn ”, inför Hans synliga återkomst. Här handlar det om skeendet i de absolut sista skeendena i tusenårsriket innan vi ska få uppleva en ”ny himmel och en ny jord”, där enligt Petrus ”rättfärdighet bor”. Det ska vi nu fortsätta vår spaning på.

Inlägg 1 spaning Upp. Kap. 21 om en ny himmel och en ny jord

21: 1 ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer.”

Grundtexten för NY här talar om: framträda ny frisk, nytt i kvalitativ mening, ny av sitt slag. Alltså är inte en ny himmel och en ny jord en annan himmel och jord utan densamma jorden och himlen förvandlad och ny i sitt slag.

En ny himmel och ny jord är förutsagd redan genom Jesaja och synes handla om en genomgripande ”renovering i eld” av den gamla skapelsen, varur den nya lufthimlen och jorden kommer till.

”Den första himlen och den första jorden var borta”

Det grekiska grundtextordet för borta, betyder inte förintelse, utan om att övergå/förändrad/förvandlad från ett tillstånd till ett annat. Jämför med när det talas i 2 Kor. 5: 17om att ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.”

Fördenskull är inte den pånyttfödda människan, en människa som aldrig funnits förut. Det är samma människa som övergår/förändrad/förvandlad från ett tillstånd till ett annat. Från att ha levt åtskild från Gud nu lever i Guds gemenskap. Se:

http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm

Den nya himmelen och jorden kommer alltså inte att vara ny i bemärkelsen, att vara något nytt som aldrig har funnits förut utan himlen och jorden övergår/förändrad/förvandlad från ett tillstånd till ett annat.

Vad sägs i Skriften om hur Himlen och jorden övergår/förändrad/förvandlad från ett tillstånd till ett annat i det sedvanliga Guds sjutal:

1. Rening genom eld – Hebr. 12: 29: 2 Petr. 3: 10

2. Förändrat till nytt tillstånd – manteln skall bytas ut – Hebr. 1: 10 – 12

3. Återskapad till sin ursprungliga fullkomlighet – Hebr. 12: 25 – 29

4. En nyskapelse som medför evig tacksamhet och glädje – Jes. 65: 17 – 18; 2 Petr. 3: 13

5. Skapelsen ska befrias ur sitt slaveri under förgängelsen – Rom. 8: 21

6. Nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas – Rom. 8: 21

7. Befriad från förbannelsen som har vilat över lufthimlen och jorden genom syndafallet – Upp. 22: 3

”Havet fanns inte mer”

Jämför med Luk. 21: 25 – 26: ”Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. 26 Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas.”

Människohavet är den plats varifrån ondskan via den fallna människan stiger upp av synd, korruption, sedeslöshet, förförelse på såväl den andliga och politiska arenan, såväl som på den ekonomiska arenan och är något som kommer att få sin dom enligt Upp. kap. 17 – 19 med domen över ”skökan” och ”Babylon” ( redan ”spanat på” tidigare ).

Från människohavet kom odjuret – den falske världsfrälsaren – antikrist enligt Upp. 12: 18; 17: 15. Även de odjur som Daniel såg kom från människohavet.

Både Jesu profetia i Lukas och orden här om att ”Havet fanns inte mer”, torde handla om att nu är det slut med ondskan att kunna träda fram längre från det ”onda människohavet”, med synd, korruption, sedeslöshet, förförelse på såväl den andliga och politiska arenan, såväl som på den ekonomiska arenan och att satan inte längre kan utnytja den fallna människan med sin ”verktygslåda”.

Detta eftersom han nu är fullständigt sopad bort från arenan och slutligt förpassad till ”eldsjön som brinner av eld och svavel”, för att aldrig mer kunna komma in på arenan till att försöka kopiera Guds treenighet och försöka kunna spela Gud i Guds ställe och försöka regera över människan i Guds ställe,

vilket är hans totalt sjuka, maniska önskan, ondska och begärelse, trots att han vet att det är dömt att misslyckas. Endast en fallen djävul kan vara så dum, så att han ändå försöker. Men i sin sjuka ondska kämpar han för detta ”to the bitter end” och drar beklagligtvis med sig människor i fördärvet som han lyckas manipulera och förföra.

Detta inte minst redan idag i en avfallen kristenhet, som lurats till att blint fokusera ”under och tecken”, som att det alltid måste komma från Gud, så till den grad, så att man inte märker att det är satan, som ”bedrar de som går förlorade genom tecken och under” enligt 2 Tess: 2: 9 – 12:

”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. 10 Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen”.

Forts Inlägg spaning Upp. Kap. 21 om en ny himmel och en ny jord

Inlägg 1 Parantesspaning på Uppenbarelseboken

Innan jag går vidare till ”en ny himmel och en ny jord” i Upp. kap. 21, så vill jag stanna upp lite med en ”parantesspaning”.

1. Dels spana lite mer på Kristi domstol och domen inför den vita tronen 1000 år senare.

2. Vill också redan nu innan jag helt går in på att spana på Upp. kap. 21 om en ”ny himmel och en ny jord”, liksom spana lite i förväg på skillnaden mellan tiden i tusenårsriket och ” den nya himmelen och den nya jorden”.

1. KRISTI DOMSTOL

Joh. 5: 24 ”Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. HAN DRABBAS INTE AV DOMEN, utan har gått över från döden till livet.

2 Kor. 5: 10 ”Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.”

Här omtalas Kristi domstol med två olika sammanhang. Dels ”rättfärdigörelsedomen” inför Kristi domstol i mötet i skyn då de som fram till dess hör honom till och som då även får sina uppståndelse och förhärligade kroppar i ”den första uppståndelsen.

Men här benämns det även vara ”Kristi domstol”, vid domen 1000 år senare, när Jesus står som domare när människor inför ”den vita tronen”, som dels är en ”fördömelsedom” över dem som inte hör Kristus till, men som likväl döms efter ”sina gärningar”,

men som även bör vara en ”rättfärdiggörelsedom”, som även här över de som under tusenårsriket kommit till tro på Jesus och således kan ta till sig Rom. 8: 1 : ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus.” Vilket borde innebära att de i denna ”andra Kristi domstol” nu inför ”den vita tronen”, erhåller sina ”härlighetskroppar” för att så kunna ingå i ”den nya himmelen och den nya jorden”.

RÄTTFÄRDIGGÖRELSEDOMEN INFÖR KRISTA ”FÖRSTA DOMSTOL”

Rom. 5: 9 – 11; 18 :

”När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? 10 För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv? 11 Men inte bara det, vi gläder oss också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.”

”Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.”

( Lägg märke till här ”för alla människor” och ”ska också de många stå som rättfärdiga”. Jesus har dött för alla, men tar inte människor med sig till Guds gemenskap med automatik, som att de vore viljelösa robotar. ”de många som stå rättfärdiga”, är de som enligt Kor. 5: 17 -21 ”låtit sig försonas med Gud”. )

Kristus har genom sin försoning tagit domen på sig i människans ställe och förklarat dem som rättfärdiga i en TILLRÄKNAD rättfärdighet från Gud för, dem som tror på vem Jesus ÄR, Gud själv kommen i kroppslig gestalt, ”Guds fullhet lekamligen” och som tror på det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa försonade/förenade) kropp och blod på korset.

Detta synes vara en ”Belöningsdomstol”, där man inte döms för sina synder, eftersom de för Kristi skull är förlåtna och att man därmed inte tillräknas sin synd utan TILLRÄKNAS KRISTI SYNDFRIA LIV OCH RÄTTFÄRDIGHET i den troendes ställe som hennes företrädare, där man enligt Ef. 2: 8 är frikänd av nåd: ”av nåd är ni räddade genom tron och det inte av er själva, en Guds gåva är det”.

1 Kor. 3. 11 – 15 ”11 Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. 12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, 13 så ska det visa sig hur var och en har byggt. Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är. 14 Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. 15 Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst”.

Även den som inte ”förvaltat sitt pund”, utan blir ”utan lön”, kommer likväl vid tro på Jesus av nåd för Kristi skull att vara räddad till en gemenskap med Gud i evighetens värld.

Forts Parantesspaning på Uppenbarelseboken

Inlägg 1 Spaning på Uppenbarelseboken Kap. 20

20: 1 ”Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen.”

När nu satans tid var framme vid att han skulle interneras för 1000 år, så räckte det med att en ängel verkställde detta. Avgrunden är dit de fallna änglarna förvaras tills de ska få sin dom. Det är ingen plats för människor, som säges antingen, som icke troende förpassas till hades i väntan på kroppens uppståndelse och dom, medan de troende väntar i ”Abrahams sköte” – ”Paradiset”, på kroppens uppståndelse och förvandling till en ”härlighetskropp” i mötet ”med Jesus på skyn” och ”Lammets Bröllop” för att stå inför ”Kristi domstol”.

Nu är det denna ängel som har kontrollen och nyckeln ner till avgrunden. Här kommer nu satan att förpassas som fånge för tusen år under tiden för Kristi regering med det sanna Fridsriket – Gudsriket på jorden. Detta verkställer nu ängeln med en ”stor kedja i handen” vilket finns beskrivet i 2 Petr. 2: 4 och Judas vers 6:

”Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor för att hållas i förvar fram till domen.”

”Och de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist, dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.”

20: 2 – 3 ”Och han grep draken, den gamle ormen som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. 3 Sedan kastade ängeln honom i avgrunden och stängde och förseglade den över honom, för att han inte mer skulle förleda folken förrän de tusen åren nått sitt slut. Därefter ska han släppas lös för en kort tid.”

Gripandet av draken – satan – blir den fjärde etappen fram mot hans slutliga undergång. Satan besegras i 6 etapper, vilken även råkar vara satans och ondskans tal:

1. Kastas ut från tronhimlen. 2. Vid Kristi seger på Korset blir ”denna världens furste dömd och utkastad” (Joh. 12: 31; 16: 11 ) 3. Då den sjunde basunen ljuder strider Mikael mot satan med en konsekvens att han blir nedkastad till Jorden. 4. Vid Kristi återkomst blir han gripen och bunden i avgrunden för 1000 år. 5. Han får åter komma lös efter de 1000 åren en kort tid. 6. Slutligen blir så satan återigen besegrad och då kastad i den brinnande sjön vid det totala slutet på hans verksamhet.

Ängeln utför även just 6 moment mot satan: Griper och binder honom – kastar honom ned i avgrunden – Låser in honom i avgrunden – Förseglar ingången till avgrunden – lösgör honom åter för en liten tid. – varefter slutet på satans verksamhet sker med att han kastas i samma sjö som brinner av eld och svavel, dit antikrist och den falske profeten förpassats 1000 år tidigare.

Att satan nu hålls bunden och inte för 1000 kan förvilla människor, så innebär det inte att synden under denna tid är borta från Jorden (Jes. 65: 20 ). Människor och folk som överlever vedermödan och inte hör Kristus till för att möta Honom ” i skyn” och inte får del av ”den första uppståndelsen”, för att ”regera med Kristus”, är fortfarande behäftade med människans fallna natur ( Ef. 2: 3).

De frestas inte längre och förförs på samma sätt, när nu satan är bunden och utövandet av synd därmed blir begränsat. De kommer att få höra Evangeliet om och om igen av både Judar som kommit till tro på Jesus och nu kommit in i sin kallelse och uppgift till att ”bli en välsignelse för en hel värld” och även från den skara som ska ”regera med Kristus för 1000 år”.

”Därefter ska han släppas lös för en kort tid”. Att satan återigen släpps lös för att förvilla människor och även igen får möjlighet att strida mot Guds utvalda folk, kan jag inte förstå på annat sätt än att nu fick människor en lång tidsperiod, där de utan störning från satan fick information om Jesus och Jesus till och med var närvarande i sin egen person.

Men att det återigen var så dags, att det skulle bli uppenbart om ”utsädet hamnat i god jordmån eller på berggrunden” (Matt. 13: 4 – 8 ), alltså huruvida de som nu menade sig tro på Jesus, älskade sanningen ( Det är intressant att se hur viktig sanningen är i Skriften), sanningen om den Han ÄR och offret på korset ( Rom. 1: 18, 25; 1 Kor. 13: 6; Gal. 5: 7; Ef. 1: 13, 4: 15, 5: 9; 2 Tess. 2: 10 – 13 ) eller om de bara framstår som troende för att få del av Hans välsignelse (Joh. 6: 26 – 35 – läs noga och begrunda!!)

Hade det Judiska folket blivit högmodiga och igen behövde ”kväsas” igen, för att slutligen riktigt inse vem som verkligen var deras Herre, Gud och Messias så att satan igen ännu en gång i slutskedet, fick anordna en strid mot det Judiska folket?

Forts Spaning på Uppenbarelseboken Kap. 20

Inlägg 1 Spaning på Uppenbarelseboken Kap. 19

Upp. 19: 1- 9:

19: 1 Sedan hörde jag liksom en stark röst från en stor skara i himlen: ”Halleluja Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud, 2 för hans domar är sanna och rätta. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt och straffat henne för sina tjänares blod.”

3 Än en gång sade de: ”Halleluja!” Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4 Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: ”Amen. Halleluja!” 5 Och från tronen kom en röst som sade:

”Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som vördar honom, både små och stora!” 6 Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:

”Halleluja! Herren vår Gud den Allsmäktige är nu kung. 7 Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran, för Lammets bröllop har kommit och hans brud har gjort sig redo. 8 Skinande rent linne har hon fått att klä sig i. Linnet är de heligas rättfärdighet. 9 Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han tillade: ”Dessa Guds ord är sanna.”

Det verkar som att hela den himmelska härskaran får ”glädjefnatt” och i hänförelse lovordar den Gudomliga treenigheten, när vi nu i skeendet i Uppenbarelseboken är framme vid att Jesus ska församla alla de sina från alla väderstreck enligt Matt. 24: 30 – 31:

”30 Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. 31 Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra.”

Vilket är synonymt med 1 Kor. 15: 22 – 24: ”Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. 23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, NÄR HAN KOMMER, DE SOM TILLHÖR HONOM. 24 Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern och har gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.”

Vilket också är synonymt med med 1 Tess: 4: 16 – 17: ”16 När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. 17 Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att MÖTA HERREN I RYMDEN.”

Detta i ett skeende som här kallas ”Lammets bröllop”, med en ”brud som har gjort sig redo. 8 Skinande rent linne har hon fått att klä sig i. Linnet är de heligas rättfärdighet.”

Redan i GT beskrivs relationerna mellan Gud och Hans folk med en bild av ett äktenskap (Hos. 2: 19; Jes. 54: 5). Skaparen framställs som Israels äkta man och Israel som Herrens ungdomsbrud, som dock Herren på grund av hennes otrohet måste överge för en tid, men så åter förbarma sig över (Rom. kap. 9 – 11). Den brud som här i Upp. kap. 19, firar bröllop med sin brudgum Jesus är alla troende igenom alla tider.

Den vita klädnaden har människan inte själv förtjänat med ”laggärningar”, utan är en fri gåva för Kristi skull, med försoning, syndaförlåtelse och med en tillräknad rättfärdighet från Gud. (Rom. Kap. 3 – 8 ).

Alla som ”tvagit sina kläder rena i Lammets blod” (Upp. 7: 14) får bära den vita dräkten – kännetecknet på bruden. Bruden betecknar allt Guds folk som en helhet och ”de bjudna” betecknar de enskilda människor som ingår i denna ”Lammets bröllopsmåltid”. Lammet påminner om att det är Kristi försoning – det slaktade lammet – som är grunden för ”brudens” frälsning och salighet i Guds gemenskap.

Forts Spaning på Uppenbarelseboken Kap. 19

Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 18

18: 1 ”Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet.”.

”En annan ängel”, gör klart att det inte rör sig om någon ängel med vredesskålarna. ”med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet.”. Antagligen en av ”furstarna eller väldigheterna i andevärlden omtalade i Kol. 1: 16.

18: 2 ”Och han ropade med stark röst: ’Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar’.”

Jämför med: Jes. 13: 21: 9; 34: 11 – 13; Jer. 50: 39; 51: 8, 37; Upp. 14: 8

Demoner och onda andar är synonyma och symboliseras här av orena fåglar. Det finns naturligtvis inga orena fåglar i sig i Guds skapelse. Men rovfåglar får här stå som symbol för demoniska makter som likt hökar slår klorna i sina byten. Jesus använder också i sina liknelser bilden på fåglar, som representanter för satan och den onda andevärlden (Matt. 13: 4, 19, 32.)

I Kap. 17 såg vi hur ”skökan” – det falska religiösa systemet – gick under, när odjuret antikrist kastade av sig skökan som red på honom och ”brände upp henne i eld” och därmed beredde vägen för att han själv skulle bli dyrkad som Gud med sitt alldeles egna religionssystem. Nu har här turen kommit till det kommersiella och politiska Babylons undergång i slutet av vedermödan innan den sanne Kristus kommer för att upprätta sitt rike. Då skall jorden bli fri från all demonpåverkan och influens från satan för 1000 år!!

18: 3 ”Alla folk har druckit av hennes otukts vredesvin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika av hennes omåttliga lyx .”

Jämför med: Nah. 3: 4; Upp. 17: 2; Jer. 25: 15, 17

Alla människor och sammanhang som avfallit från sann kristen tro eller människor och sammanhang som tror på, idkar och förmedlar en falsk religionsutövning har druckit av hennes otukts vredesvin.

Skökans falska religiösa system har haft ett förödande inflytande på jordens ledare som därmed även ”horat med henne”, alltså mot bättre vetande, lånat sig till att utnyttja en falsk religiositet för sina egna syften i vinst och makt – begär.

Även ”jordens köpmän har blivit rika av hennes omåttliga lyx .” Det stora Babylon symboliserar inte bara en falsk religion utan även ett korrumperat ekonomiskt system som förtryckt de fattiga och tolererat oskäliga vinstintressen och ”köpmännen” och ”marknaden”, blivit omåttligt rika, blir därför delaktiga i den dom som här nu sker över ”skökans”, intresseområden ”hor med kungar”, politiken, religionen, och en korrupt världshandel.

Guds dom kommer inte över köpenskap affärsverksamhet och handel som något ont i sig självt. Den fria handeln är en tillgång och nödvändighet. Något som antikrist kommer att stoppa och införa ett kontrollsystem för att öka sin makt och bara de som bär hans märke kan köpa eller sälja.

Men vad som här får sin dom, det är det korrupta på grund av att ”Alla folk har druckit av hennes otukts vredesvin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika av hennes omåttliga lyx .”

Forts Spaning på Upp. Kap. 18

Inlägg 1 spaning på Upp. Kap. 17

”17 1 En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: ”Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten.”

Jämför med Jer. 51: 13: ”Du som bor vid stora vatten och är så rik på skatter, ditt slut har nu kommit, din girighets mått är fyllt.”

Upp. 17: 15 ”Vattnen som du såg där skökan tronar, det är folk och människomassor och länder och språk.”

Vad symboliserar skökan? Vad som i vår tid ligger närmast till som ”spegelbild” är Katolska Kyrkan. Men tror att skökan faktiskt är något så mycket större som inkluderar allt avfall och alla falska religioner genom alla tider.

17: 2 ”Jordens kungar har horat med henne, och jordens invånare är berusade av hennes otukts vin.”

Jämför med Jer. 25: 15 – 16: ”15 Ty så sade Herren , Israels Gud, till mig: ’Tag denna bägare med vredesvin ur min hand och låt alla de hednafolk som jag sänder dig till, dricka av den. 16 De skall dricka så att de raglar och förlorar förståndet på grund av det svärd som jag skall sända ibland dem’.”

17: 3 ”I Anden förde han mig bort till en öken.”

Öknen vid havet, är ett annat namn för Babel Jes.21: 1: ”Profetia om Öknen
vid havet. Liksom en storm, som far fram i Negev, kommer det från öknen, från det fruktansvärda landet.”

Denna världens öken av gudsfrånvändhet och hedendom. Vad fick då Johannes vidare se enligt 17: 3, jo:

”Och jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn.”

Så länge kvinnan (avfallets alla samlade falska religioner), satt på odjuret så var det hon som hade makten över odjuret. Den falske världsfrälsaren kommer under den första tiden av vedermödan – Jakobs nöd (Israels och församlingens gemensamma stora vedermöda i de sista dagarna), att underordna sig det avfallna religiösa systemet av en religionssynkretism. Men kommer senare att utnyttja det till sin fördel och till slut att göra sig av med detta för sitt eget ”religionssystem”.

”scharlakansrött vilddjur…”symboliserar kunglig prakt och lyx och ”med sju huvuden och tio horn.”, får sin bild klar som antkrist i Upp. 13: 1 – 4 och Dan. 7: 7 – 8:

Upp. 13: ”1 Och jag såg ett vilddjur komma upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och tio kronor på sina horn, och hädiska namn på sina huvuden. 2 Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor auktoritet. 3 Ett av dess huvuden såg ut att ha blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Och hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde det. 4 De tillbad draken för att han hade gett sin makt åt vilddjuret, och de tillbad vilddjuret och sade: ”Vem är som vilddjuret? Vem kan strida mot det?”

Dan. 7: ”7 Sedan fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, mycket förskräckligt, fruktansvärt och starkt. Det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och det som blev kvar trampade det under fötterna. Det var olikt alla de tidigare djuren och hade tio horn. 8 Men medan jag såg på hornen fick jag se hur ett annat horn sköt upp mellan dem, ett litet horn som stötte bort tre av de förra hornen. Det hornet hade ögon som liknade människoögon och en mun som talade skrytsamt.”

Forts Inlägg spaning på Upp. Kap. 17

Inlägg 1 Spaning på Upp. 12

Ger här först hela Kapitlet för att så lite trevande och ofullkommligt försöka lägga lite pussel kring innehållet:

”Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovärkar.

3 Och ett annat tecken visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. 4 Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor , och han kastade ner dem på jorden.

Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det. 5 Och hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira, och hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron. 6 Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud berett för henne så att hon får sitt uppehälle där i ettusen tvåhundrasextio dagar.

7 Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10 Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

”Nu tillhör frälsningen och makten och riket vår Gud och väldet hans Smorde, för våra bröders åklagare är nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, de älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden. Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem Men ve dig, du jord och du hav, för djävulen har kommit ne till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort.”

13 När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. 14 Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid. 15 Ormen sprutade då vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att svepa bort henne med floden. 16 Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun.

17 I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. 18 Och han stod på sanden vid havet.”

Forts. Inlägg Spaning på Upp. 12