HaFo's funderingar

Inlägg 1 Spaning Upp. Kap 1

Erfar att det nu är rätt tid för att försöka få tag på ändtidens skeenden. Vad jag förstår så är det framförallt i tre Bibelböcker (förutom otaliga ställen i NT -t.ex. Matt. 24 och Thessalonikerbreven, som är mera lätt att pussla och som jag lagt fram tidigare på min blogg kring Kristi återkomst ) som man kan finna ett pussel att lägga samman slut chenarierna: Hesekiel, Daniel och Uppenbarelseboken.

Är alldeles i min linda till ett försök att ”spana in” lite djupare i vad som ligger i Johannes ord i Upp. Kap 1 :

”Nåd vare med er och frid från honom som är och som var och som kommer… 7 Se, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, även de som genomborrat honom…8 Jag är A och O , säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige…19 Skriv nu ner vad du har sett och vad som är och vad som ska ske efter detta.”

Intressant redan här att se Jesu preexistens (som var), är och som kommer. Och vem är det då som kommer, Jo Herren Gud den allsmäktige. Intressant också att när Jesus kommer så handlar det inte om någon osynlig tilldragelse, utan ”varje öga ska se honom” och här blir det Judiska folket (de som genomborrat honom) också inbegripna i texten.

Angående att det här framgick att när Jesus kommer så handlar det inte om en osynlig tilldragelse, utan ”varje öga ska se honom”. Detsamma vittnar redan Daniel om i 7: 13 – 14:

”I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. 14 Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras.”

Jesus anknyter även till denna text när han talar om sin tillkommelse i Matt. 24: 30 – 31. Och intressant är där att se att han inte ”samlat de som hör honom till”, vid något tidigare osynligt tillfälle, utan att det sker när Han kommer så att alla ser det:

”30 Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. 31 Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra.”

Detta innebär att 1 Thess. 4: 16 – 17 och 1 Kor. 15: 51 – 52 handlar om skeendet vid detta enda och synliga Krist ankomst. Alltså att ”uppryckandet” sker i samband med detta skeende:

”16 När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. 17 Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren.”

”51 Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, 52 i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas.”

Denna enda händelse av Jesu synliga tillkommelse omtalas även i Apg. 1: 11. Ingenting där om något osynligt uppryckande vid någon osynlig ankomst av Jesus:

”11 De sade: ’Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen’.”

Vilket redan Sakarja påtalat 14: 4:

”På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Oljeberget skall delas mitt itu, från öster till väster, till en mycket stor dal genom att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften mot söder.”

Jesus kommer alltså fullt synligt, när Han kommer att sätta sina fötter på Olivberget varifrån Han lämnade jorden. Det kommer att ske när det är riktig torka i den kristna församlingen och endast en kvarleva av Israel finns kvar. Men viktigt var även att se att nu är även de som ”genomborrat Jesus”, med på spelplanen.

Det kan täppa till munnen på ”ersättningsteologerna”, som menar att församlingen helt för alltid övertagit Israels kallelse. Men vid Jesu ankomst är det slut på ”församlingens tidsålder” och under ”tusenårsriket”, kommer Israel in i sin kallalse och uppgift:

Rom. Kap. 11:

”1 Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. 2 Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt…11 Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Verkligen inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund. 12 Och om deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal bli det?

…15 För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?…25 Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel , och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob . 27 Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.”

Forts Inlägg Spaning Upp. Kap 1

Vill dela punkter kring hur jag inför mig själv och även inför andra försökt formulera ”Min personliga trosbekännelse”. Ge gärna både ris och ros, kompletteringar och korrigeringar, utifrån hur Du menar att ”Din personliga trosbekännelse” ser ut i förhållande till ”Min personliga trosbekännelse”!?

Inlägg 1 Min personliga trosbekännelse

Bibeln

”Summan av Guds Ord är sanning”. När Anden ger ljus över Ordet, framträder det Gud ville säga mänskligheten genom det skrivna Ordet och är då ett sant och ofelbart Ord, där inget kan dras bort eller läggas till. Gud talar aldrig emot, utöver eller som en ”ny uppenbarelse”, utanför Skriftens ram och riktlinjer. Skriften utgör ramen för vår tro och vandring med Jesus. Det är ett sant Ord och beskriver människans fall, räddning och framtid och vandringen mot detta mål.

Guds Ord pekar på Jesus Kristus som är Guds slutliga uppenbarelse till människan. I Hans gemenskap, ger Hans Ande ljus över Ordet, till ett levande Ord. Skriften vill leda oss fram till en personlig tro på och umgängelse med personen Jesus Kristus. Han är själva hjärtat i det Skrivna Ordet (Joh. Kap. 1). Han är i sin person, gåvan av förlåtelse, nåd och evigt liv, som vi genom, den av Guds Ande och Ord framfödda tron, griper kring.

Vem Jesus är

Jesus är vägen, sanningen och livet. Vägen till Gud, sanningen om Gud och hela tillvaron, Han är Gud. Ingen kommer till Fadern utom genom Honom. (Joh.14:6) Jesus är från evighet till evighet, utan avbrott ett med Fadern i en oupplöslig väsensenhet.

Jesus: ”jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen, åter lämnar jag världen och går till Fadern … Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk, som du har givit mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var till.” (Joh. 16:28, 17:4-5) ”I Honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat.”(Kol. 1:15)

Jesus är den levande Gudens Son som blev människa

Hebr. 2:17 säger att Jesus ”måste i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bli barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud till att försona folkets synder.”

”Var så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog en tjänares – skepnad, när han kom i människogestalt.” (Fil. 2:5-8)

”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen.” (Hebr. 2:14)

Men att Gud i Jesus blev människa, innebär inte att Han enbart är en människa. Han ÄR ”All/Gudsfullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet”. Alltså fullt ut Gud och fullt ut människa förenade”. Där den föreningen aldrig bryts! Utan förblir igenom hela skeendet där ”Gud var i Kristus och försonade världen/människorna med sig själv” ( 2 Kor. 5: 17 – 22 ). Där så Gud försonar Gud och människa i Kristi persons (Gud och människa förenade) syndfrihet, rättfärdighet och Gudomlighet.

Jesus är Ordet.

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud … Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader.” (Joh.1:1,14)

”Ordet var hos Gud.” Här har vi två skilda personligheter. Vi har ”Ordet” och vi har ”Gud”. Två skilda personligheter, men ett i sitt väsen. ”Och Ordet var Gud” . De är ett i sitt väsen.

1 Joh.5:20 ”och vi veta, att Guds Son har kommit och givit oss förstånd, så att vi kunna känna den Sanne; och vi är i den Sanne, i Hans Son, Jesus Kristus. Denne är den Sanne Guden och evigt liv.”

Jesus är i Ordet. Ordet är i Jesus. Han är det levande Ordet som blev kött. Han är den, som genom sin Ande gör Ordet levande för oss. Han är den som Ordet pekar på och vill leda oss till gemenskap med.

Jesus är dock inte instängd i bokstäver på ett papper, så att vår gemenskap med Honom uteslutande handlar om ett betraktande av och enbart försanthållande av det Skrivna Ordet. Han lever och är allestädes närvarande genom sin Ande. Vi kan leva lika verkligt i en innerlig umgängelse med Honom som med en nära vän vi kommunicerar med.

Jesus är Kristus

”Tron inte var och en ande, utan pröva andarna, huruvida de är av Gud, ty många falska profeter ha gått ut i världen. Därpå ska ni känna igen Guds Ande: var och en ande, som bekänner, att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud, men var och en ande, som inte så bekänner Jesus, han är inte av Gud. Den anden är Antikrists ande” (1 Joh.4:1-3).

Tron på Jesus som Kristus, Gud kommen i köttet (”gudomens hela fullhet lekamligen” Kol. 2:9), den levande Gudens Son, Kristi Gudamänskliga person och Gudamänskliga verk i försoningen är hela grunden för den kristna tron.

Människa och Gud förenade i en person Jesus Kristus. På ett sätt är de åtskilda i identitet, men ändå går de helt in i varandra i en person i Jesu jordiska kropp – Kristus. Som sann människa har Jesus en mänsklig livsande som gör honom till en mänsklig levande varelse av själ och kropp.

Alltså äger Jesus både en mänsklig identitet och genom Guds Ande och väsensenheten med Gud, en Gudomlig identitet. Samtidigt är de förenade i en oupplöslig enhet, som går in i varandra till en enda identitet i personen Kristus i Jesu jordiska kropp. Detta är inkarnationens under. Detta är Guds fullhet lekamligen. Detta är Gud i köttet. Detta är Jesus Kristus – sann Gud och sann människa.

Den tro Guds Ande inger, riktar sig på den Kristus, som är den levande Gudens Son. Då inte bara i ord om Jesus som Guds Son, utan med all den konsekvens det innebär att Han är sann Gud och sann människa i sin enda person och jordiska kropp.

Detta gäller igenom hela Jesu jordeliv. Detta gäller även igenom försoningsgärningens alla skeenden. Ingen upplösning av Kristi person som Gudamänniska sker där. Han upphör aldrig att vara Sann Gud. Han upphör aldrig att vara sann syndfri och ren människa. Jesus är Kristus igenom hela sin försoningsgärning.

Kristus är av samma väsen med Fadern enligt den gudomliga naturen och av samma väsen med oss människor enligt den mänskliga naturen. I en enda person Jesus Kristus: Gudamänniskan. Om denne person i något skede inte längre är Gudamänniska, så finns inte heller längre ett Gudamänskligt frälsningsverk, ty för detta är både Kristi mänsklighet (1 Tim. 2:4) och hans Gudom (2 Kor.5:19) absolut nödvändigt. Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.

Gudamänniskans person som Kristus får inte vid någon tidpunkt eller under några som helst omständigheter delas eller upplösas, vare sig vid födelsen, under sitt liv eller vid sitt lidande och död. Sker detta, har den personliga enheten och ”Gudomens fullhet lekamligen” upplösts och det Gudamänskliga frälsningsverket förvrängts.

Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse

Ett meningsutbyte med för och emot kring vad Zak Poonen lär och förmedlar tidigare på facebok, leder till att jag nu även gör en summering här på min blogg, kring min spaning kring vad Zak Poonen lär och förmedlar. Det fann jag leda till rubriksättningen: Varning för Zak Poonen.

Inlägg 1 Varning för Zak Poonen

Zak synes vara en person som uppenbart hyllar en Katolsk ”supermystiker” vid namn Henry (Henrik) Suso och som dessutom lyfter fram denne som ett exempel att ta efter !

Zak:

”Henry Suso was a man of God who lived in Germany, a few hundred years ago. He was a saintly man and a bachelor. He prayed often that the Lord would make himbrokenand humble like Jesus Himself was”.

Henrik Suso (latinisering för moderns namn, egentligen Heinrich Seuse eller Seuse), född omkring 1295 förmodligen i Konstanz, död 25 januari 1366 i Ulm, var en tysk mystiker och dominikan, lärare, biktfaderoch själasörjare, Eckharts lärjunge. Tillsammans med Eckhart och Johannes Tauler hör han till den medeltida mystikens centrala gestalter.

Liksom Eckehart företräder han en bildlös mystik. Hans skrifter präglas av ett känslosamt och formskönt språk med rikliga naturbilder. Susos uppbyggelsearbete Büchlein der ewigen Weisheit (Den eviga vishetens ur) som är en skola i praktisk mystik med Jesu efterföljd som ämne, har kallats den tyska mystikens skönaste frukt och var ett av medeltidens mest lästa. Suso var en influens för den heliga Birgitta.

Zak Poonens synes även ha en koppling till Brunstad Christian Church (BCC) som ger obehagliga ”vibbar”!

BCC tror att Jesus föddes som en vanlig människa (som Adam efter fallet) och att han hade en egenvilja som stod i konflikt med Guds vilja, på samma sätt som alla andra människors egenvilja. Men genom att han aldrig agerade efter sin egen vilja, utan alltid valde att göra Guds vilja istället, fick han gudomlig natur. (uppnådde hela Kristi fullhet). Hans uppståndelse från de döda är beviset för att han aldrig syndade.

BCC:s teologi kan vara inspirerad av den katolska mystikern Madame Guyón. Delar av Brunstad ChristianChurchs förståelse av frälsningsprocessen sammanfaller även med katolicismen, men deras uppfattning av Jesu inkarnationoch liv på jorden skiljer sig dock både från katolicismen och även den traditionella protestantismen. Större likheter finns dock med kenotismen som inte accepterar att Jesus var både gudomlig och mänsklig då han levde på jorden.

HaFo kommentar:

Visst Jesus var i arvet från Maria född ”i syndigt kötts gestalt” och ”fördömde synden i köttet, i sin syndfria rättfärdighet, MEN MÄRK ATT DET INTE VAR DEN YTTERSTA ORSAKEN TILL ”FÖRDÖMANDET AV SYNDEN I KÖTTET”!! DEN YTTERSTA ORSAKEN TILL DET VAR ATT JESUS VAR INKARNATIONEN AV GUD SJÄLV IN I KROPPSLIG GESTSTALT ”all/ Guds fullhet lekamligen”. HAN HADE GUDOMLIG NATUR FRÅN EVIGHET! OCH DET VAR INTE SOM NÅGON SLAGS BELÖNING FÖR TROHET, SOM HAN FICK GUDOMLIG NATUR! UTAN HANS GUDOMLIGHET MÖJLIGGJORDE ATT HAN KUNDE LEVA SYNDFRI OCH RÄTTFÄRDIGT!!

UPPSTÅNDELSEN FRÅN DET DÖDA ÄR BEVISET FÖR ATT HAN HELA TIDEN VAR DEN LEVANDE GUDENS SON – FÖRENAD MED GUD – FULLT UT GUD OCH FULLT UT MÄNNISKA HELA TIDEN!!!!

Tänk att förförelsens andar kan så vända upp och ned på begreppen och det med kristet språkbruk!!

Forts Inlägg Varning för Zak Poonen

Om någon är i Kristus

Inlägg 1

”Om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget, se något nytt har kommit” (2 Kor. 5:17)

Det står inte, att någon i sig själv är en ny skapelse. Inte heller står det att det är en speciell del i konstitutionen av denne någon, som är en ny skapelse. Människans egen livsande nämns överhuvudtaget inte.

Det står, att om någon är i Kristus och att något nytt har kommit in, så är han en ny skapelse. Vem är någon? Vem är han? Är det ett visst ”element” i människans konstitution? Vad är det nya som kommer in?

Det är inte ett visst ”element” i människans konstitution som är en ny skapelse. Denne någon är den naturligt, ursprungliga människans natur, med egen livsande, som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp, som i liering med en ny natur, Guds Ande, tillsammans är den nya skapelsen.

Det nya som kommit in är inte något nytt i människan i sig själv. Det nya som kommit in är att människan nu även fått en underpant på sitt arv genom Den Helige Ande. Guds äganderättsstämpel, när man blivit lierad med Honom.

Den nya skapelsen, är att den naturliga människan med sin egen identitet och natur, nu lever tillsammans med Kristus och Hans egna identitet och natur. Förenade men ändå här i tiden åtskilda.

Den naturliga människans egen natur är intakt, utan omgrupperingar i konstitutionen eller naturförändringar av ”elementen” i sig. Det sker ett tronskifte i människan. Från att hennes natur regerats av syndens integrerade natur. Blir hon fri att regeras och ledas av Guds integrerade natur, vilja och Ord.

Det är samma människa, som var andligt död (skild från Gudsgemenskapen) i överträdelser och synder, som gjorts levande (förenats med Gud igen). Det är inte frågan om en människa som aldrig funnits förut, som flyttat in och i sig själv är en ny skapelse (likt trosförkunnelsen), när det talas om att det gamla är förgånget och att något nytt har kommit. Det förgångna, är syndanaturens obändiga styre över den naturliga människan. Det nya, är möjligheten att som regent för den naturliga människan få ha Jesus som Herre i sitt liv!

I den felaktiga fixeringen vid människans konstitution som är vanlig idag i kristenheten. Med bilden av de tre ringarna och Guds boplats i människans egen ande, uppstår misstaget att det är ett andebyte av människans egen ande som sker.

Det skulle då ske en redan här i tiden naturförändring av människans konstitution och egna natur i sig själv. (Enstaka Bibelord kan styrka tanken på ett andebyte i människan, men helheten av den bild Bibeln ger, är att det handlar om ett tronskifte i människan och inte någon naturförändring av henne i sig själv).

Helheten av Bibelns framställning ger bilden av ett tronskifte i människan, där den naturliga människan med sin egen natur, i sig själv, fortfarande här i tiden, är intakt, men får en ny Herre. Skillnaden mellan före och efter pånyttfödelsen, är inte här i tiden ett andebyte, utan ett tronskifte i människan!

Vad är det som kommit in i den nya skapelsen? Jo, delaktighet av Gudomlig natur. Guds eget liv integreras (det bästa ord som jag tror kan användas för att beskriva bilden från Bibeln) i MÄNNISKAN.

Inte någonstans framgår att det är knutet enbart till hennes egen livsande, utan till en enhet och helhet av allt vad människan är: MÄNNISKAN, den naturligt skapade, där hennes egen livsande gör henne till en levande personlighet av själ och kropp. Där i helheten av människan bor Gud och är inte knutet till ett visst ”element” av hennes konstitution. Den troende har blivit lierad med Honom.

Vad är då den nya skapelsen?

Den nya skapelsen är människans liering med och delaktigheten av det Gudomliga livet. Det är inte människan i sig själv, eller någon speciell del eller ”element” av hennes konstitution, som i den här tiden blivit nyskapad. Det är lieringen med Honom som är den nya skapelsen.

Fixeringen vid människans egen ande i pånyttfödelsen leder vilse, när det gäller att försöka förstå hur det hela fungerar här i tiden. Bibeln talar aldrig om att den egna människans livsande, som gör henne till en levande varelse med själ och kropp, blir född på nytt.

Misstaget att det skulle vara ett andebyte av människans egen livsande som sker, leder till nästa misstag i trosförkunnelsen, att den gamla identiteten av människan i sig själv helt flyttar ut och in kommer en helt ny identitet av människan i sig själv, som brukar den gamla bostaden själen och kroppen. Den onda naturen skulle inte längre i denna falska lära, finnas i denna nya identitet, utan förpassas till själen och kroppen. Ett helt snedvridet budskap utifrån den helhetsbild Bibeln ger.

”om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse”

Denne någon, är alltså den naturliga människan med sin egen natur och identitet. Men vem är han? Jo, det är denne någon (den naturliga människan med egen natur och identitet), som är i Kristus (en annan natur och identitet), som tillsammans är en ny skapelse!

Han som är en ny skapelse, är alltså dels sin egen identitet och natur, som nu lever tillsammans med en annan identitet och natur. Den naturliga människan med sin egen identitet och natur, lever tillsammans med Kristus, som också har en egen identitet och natur. Kristus bor i MÄNNISKAN. De lever tillsammans, men ändå åtskilda till natur och identitet. Tillsammans är de den nya skapelsen. Den nya människan.

Det gamla som är förgånget, är den naturliga människans tvång att vara tjänare åt syndens natur. Den nya situation som har uppstått, är att den naturliga människan är fri att vara tjänare åt en ny Herre. Den tredje naturen som nu bor i henne. Den naturligt skapade människan har gjort tronskifte.

Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus. Det kan bli ett förvirrande uttryck. Beroende på vilken betydelse som läggs i de orden.

I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egna nya identitet och natur. Eftersom hon nu i sin egen ande, enligt den läran hennes egentliga identitet, är en ny skapelse. En ny människa, som aldrig har funnits förut. Nu i sin egen identitet blivit skapad till likhet med Gud. Till likhet med Jesu identitet och natur.

Hon är därmed i sin egen ande, sin egna identitet, såsom en gud redan här i tiden. Detta är inte vad Bibeln lär. Utan ett hopkok av några Bibelord, människotankar, Hagins och Kenyons ”uppenbarelsekunskap” och med rötterna ytterst i Gnosticismen.

Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – ”Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig”, innebär inte att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.

Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet. Vilket skulle innebära att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. Nej, de lever nu sida vid sida. På ett sätt förenade, men ändå åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.

”Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen – gamla människan – erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan – erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)”

”I mig” och ”Han som är en ny skapelse”, står här för samma sak. Den nya skapelsen – Den nya människan. Vad Paulus här säger är att, Jag själv(den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever ”I mig” (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus ”I mig” – i ” Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.

Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet ”I mig” – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans ”i mig”, i ”Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.

Den nya skapelsen är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet tillsammans med Jesus och hans egna natur, identitet och personlighet. De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet – Herre i den nya skapelsen – Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan är erbjuden att underordna sig och följa Hans Ord och vilja.

Forts inlägg om någon är i Kristus

Fortsätter nu vidare med att göra utdrag från Lennart Jaretegs hemsida. Nu blir det ett riktigt maratonlopp. Ja en riktig långtradare, så håll i hatten, sätt på säkerhetsbältet och så kör vi.

Ska nu gå igenom innehållet på ämnesrubriken ”Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik” på Lennarts hemsida. Har tagit mig friheten att ”stryka under” när jag anser att Lennart visar på särdeles viktiga sanningar och kommentarer. Hela innehållet från Lennarts hemsida återfinns på denna länk:

http://bibelfokus.se/ekumenik

Inlägg 1 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik

Avsikten med det här ämnet är att visa på att kristen enhet främst inte är av yttre organisatorisk, strategisk art, utan är en Andens enhet som föds fram ur ett pånyttfött liv på Biblisk grund bland Jesu sanna lärjungar. Jag vill också peka på vilken Bibelsyn och vilka trossatser som sann kristen enhet vilar på.

Kristenheten tappar mer och mer bort hörnstenarna för en frälsande kristen tro, och då måste vi komma tillbaka till den urkristna frälsande tro som en gång definierade våra mycket gamla trosbekännelser. Jag lyfter under detta ämne, fram flera skrämmande exempel på hur arbetet med ekumenik går mot allt större avfall bort från den sanna kristna tron, fram mot ett nytt Babels torn. Tron korrumperas och liberaliseras. Den uppblandas med mystik och ren ockultism.

Om vi söker oss till de hemliga rummen eller in i vårt inre i ett sökande efter gudomlighet, då uppstår en antikristlig enhet, som är av samma natur som Babels torn.

Jag visar på vad som är Guds vaccination mot oönskad enhet och Antikrists ande. Jag lyfter fram Bibelns varnande ord om att inte förändra evangeliet och Bibelns hela budskap. Och jag går igenom sju trossatser som definierar vem Jesus Kristus verkligen är, trossatser som är avgörande för en frälsande tro.

Jag delar mina tankar kring ett ämne som blir allt mer aktuellt, och det är enhet. Och då menar jag i det här fallet enhet mellan religiösa grupper. – Jag började fundera kring det här temat i början av sommaren och det har därför varit väldigt inspirerande att jag nyligen snubblade över en bok av den kände EFS-teologen David Hedegård, där han tar upp just ekumenikens förutsättningar.

Boken heter ”Ekumenismen och Bibeln”. Den hette i en tidigare upplaga ”Söderblom, påven och det stora avfallet”. Det är intressant att se den oro som Hedegård och andra upplevde redan i början av 50-talet när rörelsen för ekumenik började växa sig stark.

De såg att det kristna budskapet höll på att urvattnas och att bibeltroheten sattes på undantag för att främja enhet och ekumenik. Jag tror att det idag är än mer viktigt att fråga oss om enhet och ekumenik skall gå före troheten till Guds Ord?

Vill Gud att enheten skall gå före lydnaden? Är det risk att vi ger upp den sanna kristna trons fundament för att uppnå den bekväma enheten? Är det risk att vi förhandlar bort sanningen om vem Jesus faktiskt är bara för att bli ett?

Luther och dom andra reformatorerna skulle vända sig i sina gravar om dom visste vart den lutherska kyrkan har hamnat idag. En av deras paroller var ”Bibeln allena”, men det är allt färre kristna som lever i linje med den parollen. Den stora parollen just nu verkar istället vara ”enhet till varje pris”.

Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik

Jag gör min sedvänja just nu ett utdrag från artiklar från Lennart Jaretegs hemsida. Finner alltmer att den hemsidan är något av det mest väsentliga som avslöjar förförelse i tiden.

Jag förmedlar nu så en artikel som Stig Andreasson skrivit med rubriken:

Femtekolonnare inom svensk kristenhet

Du finner hela artikeln under denna länk:

http://bibelfokus.se/femtekolonnare

Inlägg 1 Femtekolonnare inom svensk kristenhet

Stig arbetade i mer än femtio år i det katolska Frankrike som evangelisk missionär. Där fick han nåden att leda många katoliker till befrielse från sakramentsträldom till ett liv efter det enkla och sanna evengeliet. Idag ser han hur de som tidigare ivrade för sådan mission nu sviker sitt uppdrag. Stig säger i sin artikel:

”I min ungdom mötte jag flera brinnande pingstvittnen som reste till katolska länder med evangelium. Idag verkar det som om pingstledare snarare reser till Rom i sällskap med katolska prelater för att ”studera” hur katolska kyrkan fungerar. Andra samfund visar lika liten glöd för mission i katolska länder. Femtekolonnarna har verkligen orsakat ett jordskred inom svensk kristenhet.” Läs och begrunda Stigs angelägna budskap till oss:

Den andliga striden

Fiendens allra farligaste vapen i striden mot den kristna församlingens tro och liv sker genom infiltration av falska förkunnare och främmande läror bland Guds folk. När så dessa läror och åsikter får aktiva anhängare bland de ledande i församlingen, då blir resultatet en korrumperad kristendom.

Det är denna fara som Paulus varnade för då han tog avsked av de äldste i Efesus – församlingen:

Apg: 20:29-30: ”Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen.”

Vid andra till fällen talar han om ”falska bröder, som nästlat sig in” bland de kristna för att föra dem till lagträldom. Ja, han omtalar också ”falska apostlar, som uppträder som Kristi apostlar.” Samtidigt understryker han att ingenting av detta egentligen borde överraska oss. Satan själv förskapar ju sig till en ljusets ängel. Han uppträder vanligen inte alls som en skräckinjagande figur med horn i pannan och eldgaffel i handen.

Idag verkar det som om de mest försåtliga angreppen på den kristna tron faktiskt kommer inifrån den officiella och bekännande kristenheten själv. Det ser ut att finnas ”en femte kolonn” innanför de evangeliska och reformatoriska kyrkosamfunden.

Uttrycket ”femte kolonn” eller ”femte kolonnare” är kanske inte bekant för alla läsare. Det har sitt ursprung i spanska inbördeskriget som rasade mellan 1936 och 1939. General Franco marscherade då mot Madrid med fyra kolonner av soldater.

Men inne i Madrid fanns en ”femte kolonn”, som på olika sätt skulle sabotera den lagliga regeringens verksamhet och på så sätt medverka till General Francos seger, vilket tyvärr också skedde.

Sedan dess har uttrycket ”femte kolonn” blivit en beteckning på dem som inifrån försöker sabotera en regerings eller rörelses grundprinciper. Finns det då ”femtekolonnare” i kristenheten? Ja, utan tvekan. Här följer några exempel.

Forts Inlägg Femtekolonnare inom svensk kristenhet

Gör ännu ett utdrag från Lennart Jaretegs hemsida. Nu från en angelägen artikel med anledning av hur mystik smyger sig in i kristna sammanhang: Mystik – en falsk frälsningsväg. Hela artikeln återfinns på

http://bibelfokus.se/mystiken

Inlägg 1 Mystik – en falsk frälsningsväg!

Som vi skrivit i tidigare artiklar har den s.k. mystiken fått en kraftig renässans i svensk kristenhet. Detta har skett och sker via personer som Peter Halldorf, Wilfrid Stinissen (avled 30 nov 2013) och Martin Lönnebo. Flera andra kända svenska förkunnare bidrar nu också till denna utveckling, mer eller mindre.

På många, många bokbord i Sveriges församlingar hittar man idag böcker som handlar om meditation, den inre vägen, tystnadens väg, Frälsarkransens kontemplativa väg, osv, osv. Jag vill i denna artikel ganska kortfattat visa hur långt ifrån sann, bibelförankrad kristen tro den mystiska teologin ligger. Det handlar om en helt annan väg än Bibelns frälsningsväg!

Mystik handlar om reningar, metoder, övningar och riter som skall hjälpa utövaren (ibland kallad ”mystiker”) att skåda andliga sanningar bortom alla ord, bortom den yttre världen och genom detta ”stiga uppåt” i en förening med det gudomliga.

Men detta ”uppstigande” går ändå först via ”den inre vägen”. Ofta handlar denna mystiska väg om att ta sig igenom ”yttre orena lager” som man tänker sig i den mänskliga naturen, för att i sitt inre få kontakt med den egna inre ”gudomliga gnistan”.

Vägen inåt vandras då bl.a. via meditativa övningar av olika slag. Även om denna form av andlighet och filosofi har sina rötter i främst österländsk och grekisk filosofi och religion, så blev detta tidigt ett vanligt inslag i Kyrkan och kallas då ofta för ”kristen mystik”. Trots detta finns inget stöd för mystik att finna i Bibeln eller i apostolisk, evangelisk tro. Istället ligger den mystiska teologin i strid med bibliskt förankrad tro.

Mystik är något som finns inom så gott som alla religioner, och eftersom metoderna, övningarna och riterna mycket liknar varandra inom alla religioners mystik, blir också upplevelserna i stort sett de samma.

I och med detta öppnas dörrar mellan religionerna, och mystiken leder därför till en ekumenik över gränser som Bibeln inte tillåter. Mystiken leder till en ekumenik och enhet som blir till ett nytt ”Babels torn”, till grundstenarna i ett globalt antikristligt byggnadsprojekt. Det är alltså uppenbart att mystikens utbredning kommer att spela en viktig roll i den globala andliga utveckling vi kan läsa om i Uppenbarelseboken.

Mystik och katolicism kan sägas höra intimt ihop. Men tack vare reformationen fick mystiken träda tillbaka något till förmån för en bibelförankrad evangelisk förkunnelse – vilket alltså gällde inom många av de evangeliska församlingar och samfund som då uppstod.

När vi idag ser att många evangeliska församlingar och samfund viker bort från den bibelförankrade evangeliska vägen, så har mystiken fått nytt livsrum och ett riktigt uppsving. Det är nu tydligt att inget samfund i Sverige längre är befriat från mystik.

Och när öppenhet för mystik tränger in, så tränger också en öppenhet för katolsk lära och religionsutövning in i församlingarna; de båda hör som sagt intimt ihop. Nu är denna utveckling inte enda orsaken till avfall från Sanningen, men i vart fall en viktig sådan.

Forts Inlägg Mystik – en falsk frälsningsväg!

Jag gör ytterligare utdrag från Lennart Jaretegs hemsida, som jag alltmer finner vara en viktig röst på den andliga arenan idag. Desto mer jag tar del av den hemsidans innehåll, så blir jag viss om att vad som här förmedlas är jätteviktigt. Jag återger här delar av två närbesläktade artiklar som där återfinns under ämnena:

Eukaristin och det ”ekumeniska jihad” och Några tankar om ”förödelsens styggelse”

Du finner artiklarna i dess helhet under dessa länkar:

http://bibelfokus.se/eukaristin

http://bibelfokus.se/styggelsen

Inlägg 1 Eukaristin och det ekumeniska jihad

Ett område där många av ekumenikens ivrare synkroniserar sig inom är synen på nattvarden. Här blir nattvarden en slags ”adapter” mellan evangeliska och olika villfarna rörelser/kyrkor. Katolska kyrkan har en vad Stig Andreasson kallar för blasfemisk nattvardssyn. Luther kallade den för ”den största styggelsen” inom Katolska kyrkan.

Det som katolicismen bl.a. lär om nattvarden är att brödet ÄR Kristi kropp och vinet ÄR Kristi blod rent fysiskt. Det gör att katolska kyrkan även tillber nattvardsbrödet i en s.k. ”monstrans”. Enligt Bibelns definition är det här ren avgudadyrkan.

Många skall bli Kristus??

I Katolska kyrkans 2:a Vatikankoncilium sägs att man blir vad man äter i eukaristin. Dvs att man blir Kristus när man tar del av brödet i Katolska kyrkan.

”. . . i eukaristin får vi del av Guds ende Sons kropp och blod… [och] delaktigheten av Kristi blod och kropp har ingen mindre effekt än att det förvandlar oss till vad vi har mottagit.”

Inom både New age och trosrörelsen undervisas på motsvarande sätt att vi är/kan bli Kristus, Kristus kan inkarnera i oss, osv. Jämför det med vad Jesus varnade för i Matt 25:5:

”Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias (Kristus), och de skall leda många vilse.”

Vi skall läsa ett citat från den amerikanska New age-profeten Barbara Marx Hubbard där vi ser att hon verkligen synkroniserar sig med den katolska nattvardssynen. Det här menar hon att en ”kristus-gestalt” sa direkt till henne.

”Du har kommit hem till mig. Brödet och vinet håller inom sig substansen av min nya kropp. Nyckeln för dig nu, varje dag, är att andas djupt i en ’födelseerfarenhet’ av den uppståndna kroppen. Ta sedan nattvarden och upplev hur min kropp omvandlar din.”

Forts Inlägg Eukaristin och det ekumeniska jihad

Jag fortsätter med att göra utdrag från Lennart Jaretegs hemsida med dess viktiga innehåll. Återger här från Tre föreläsningar av Stig Andreasson om Katolska kyrkans tro i jämförelse med evangelisk tro.

Hela innehållet återfinns på denna länk:

http://media.bibelfokus.se/docs/Stig_Anderasson_katolicismen.html

Inlägg 1 Katolicismen i Bibelns och historiens ljus

1. Katolicismen – en mångsidig och komplicerad religionsform

Katolicismen har många sidor, många aspekter och många ansikten. Den är med andra ord en problematisk och ibland motsägelsefull företeelse.
Katolicismen är långt ifrån så homogen som man ibland från katolskt håll vill göra gällande. Verkligheten är emellertid inte fullt så enkel. Först kommer då den katolicism som vanligen betecknas som traditionell och konservativ. Men inte heller den är helt homogen. Bland dem har vi en ultrakonservativ falang som är allergisk mot alla reformer och förändringar.

Dessa katoliker håller till exempel hårt på att mässan skall firas på latin och inte på folkets språk. Vanliga konservativa är mer moderata och kan acceptera förändringar i de rent yttre formerna.

Men det finns också liberala katoliker, både bland teologer och vanligt folk. De motsätter sig en del av kyrkans lagar, som de anser vara överdrivet stränga. De vill att kyrkan skall styras på ett mer demokratiskt sätt.

Några går till och med så långt att de vill avskaffa påvedömet, vilket de betraktar som en form av diktatur. De som vågar ifrågasätta påvens legitimitet blir dock som regel fråntagna alla värv inom kyrkan.

Så har vi också den folkliga, kulturellt betingade katolicismen som existerar i oräkneliga variationer från land till land och från tid till annan. Den katolicism man möter bland folkets breda lager urartar ofta till ren övertro och vidskepelse, där helgondyrkan och Mariakult florerar.

I vissa länder kan man rent av tala om en ”synkretistisk” (religionsblandande) katolicism, där spiritism och ockultism och rent hedniska föreställningar lever vidare i kyrkans hägn. Detta är speciellt vanligt i Sydamerika och delar av Afrika.

Teologernas katolicism kan däremot vara en form av religionsfilosofi på intellektuellt hög nivå. I den västliga världen är en liten del av de katolska massorna påverkade av den karismatiska rörelsen. Men mycken västerländsk katolicism är idag också uppblandad med  New Age   och olika former av mysticism, som delvis har sina rötter i österländsk religiositet.

Den kände anglikanske kyrkoledaren Dr Martyn Lloyd-Jones poängterade att vid första påseende verkar den katolska kyrkan vara den mest ortodoxa och bibeltrogna kyrkan av alla. Den tror på Kristi gudom, jungfrufödelsen, alla Jesu underverk, hans försoningsdöd och uppståndelse, hans himmelsfärd och återkomst. Många protestantiska liberalteologer förnekar det mesta av allt detta.

Men på grund av allt det som den katolska kyrkan har lagt till Guds Ord, så förnekar den i praktiken Skriftens budskap. Vi förnekar inte att katolicismen innehåller bibliska sanningar. Den består absolut inte av villfarelse till hundra procent. Men det har faktisk aldrig något villfarande lärosystem gjort. Det är den försåtliga blandningen av sanning och lögn som är så farlig.

Forts Inlägg Katolicismen i Bibelns och historiens ljus

Fortsätter göra utdrag från Lennart Jaretegs hemsida, eftersom jag finner hans artiklar vara viktiga i denna avfallets tid. Jag går nu vidare från den sida han har med flera artiklar om Katolska kyrkan och katolicismen.

Låter först Lennart ”komma till tals” kring varför han skrivit dessa artiklar:

”På den här sidan samlar vi material om Katolska kyrkan (Romersk-katolska kyrkan) och katolicism. Syftet är inte att klämma dit katoliker. Det vi vill lyfta fram är villolärorna i och faran med katolicismen.

Det här gör vi för att försöka rädda människor från att hamna i villfarelsens klor och för att rädda katoliker ur dessa klor. Katolicism är inte en bibliskt förankrad, evangelisk, frälsande tro.

Förlitar man sig blint på den katolska läran och traditionen, så är risken stor att gå evigt förlorad på det sätt Bibeln beskriver detta. Det är utifrån denna övertygelse som vi känner oss tvungna att varna och upplysa om villolärorna och villfarelserna i katolicismen.”

Jag HaFo Hakar nu på med ämnet:

http://bibelfokus.se/avsteg_fran_tron Om hur den apostoliska tron korrumperats under årens gång via påvars beslut m.m.

Inlägg 1 Historiska avsteg från den apostoliska tron i katolicismen

I sitt brev till församlingen i Efesus, påpekar Paulus att medlemmarna nu tillhör Guds familj, de heliga, som är ”uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv” (Ef. 2:19-20).

I brevet till församlingen i Kolosse kommer han med följande uttryckliga förmaning:

Kol. 2:8-11: ”Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus. Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter”.

Ändå är det just detta som skett under historiens gång. Guds församling har blivit bortrövad genom filosofi och mänskliga traditioner och stadgar och fjärmat sig från Jesus Kristus.
Tyngdpunkten har mer och mer förskjutits från Fadern och Sonen till dagens Romersk Katolska Kyrka med en ”Himladrottning” och ”Gudsmoder” som inte har någon motsvarighet i Bibelns Maria som är Herrens ödmjuka tjänarinna och Jesu jordiska mor – inte Faderns mor!

Avsteg från den apostoliska tron med Jesus i centrum var tydliga redan på 300-talet, och därefter har det fortsatt under hela historiens gång. Det syns inga tecken på omvändelse!

HaFo kommentar:

Jag vill här bidraga med några länkar från min hemsida som visar på just ”hörnstenen Kristus” och vem ”Jesu Kristi person ÄR”:

http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#jkpi

http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#hjkp

Forts Inlägg Historiska avsteg från den apostoliska tron i katolicismen