Fortsätter nu vidare med att göra utdrag från Lennart Jaretegs hemsida. Nu blir det ett riktigt maratonlopp. Ja en riktig långtradare, så håll i hatten, sätt på säkerhetsbältet och så kör vi.
Ska nu gå igenom innehållet på ämnesrubriken ”Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik” på Lennarts hemsida. Har tagit mig friheten att ”stryka under” när jag anser att Lennart visar på särdeles viktiga sanningar och kommentarer. Hela innehållet från Lennarts hemsida återfinns på denna länk:
http://bibelfokus.se/ekumenik
Inlägg 1 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Avsikten med det här ämnet är att visa på att kristen enhet främst inte är av yttre organisatorisk, strategisk art, utan är en Andens enhet som föds fram ur ett pånyttfött liv på Biblisk grund bland Jesu sanna lärjungar. Jag vill också peka på vilken Bibelsyn och vilka trossatser som sann kristen enhet vilar på.
Kristenheten tappar mer och mer bort hörnstenarna för en frälsande kristen tro, och då måste vi komma tillbaka till den urkristna frälsande tro som en gång definierade våra mycket gamla trosbekännelser. Jag lyfter under detta ämne, fram flera skrämmande exempel på hur arbetet med ekumenik går mot allt större avfall bort från den sanna kristna tron, fram mot ett nytt Babels torn. Tron korrumperas och liberaliseras. Den uppblandas med mystik och ren ockultism.
Om vi söker oss till de hemliga rummen eller in i vårt inre i ett sökande efter gudomlighet, då uppstår en antikristlig enhet, som är av samma natur som Babels torn.
Jag visar på vad som är Guds vaccination mot oönskad enhet och Antikrists ande. Jag lyfter fram Bibelns varnande ord om att inte förändra evangeliet och Bibelns hela budskap. Och jag går igenom sju trossatser som definierar vem Jesus Kristus verkligen är, trossatser som är avgörande för en frälsande tro.
Jag delar mina tankar kring ett ämne som blir allt mer aktuellt, och det är enhet. Och då menar jag i det här fallet enhet mellan religiösa grupper. – Jag började fundera kring det här temat i början av sommaren och det har därför varit väldigt inspirerande att jag nyligen snubblade över en bok av den kände EFS-teologen David Hedegård, där han tar upp just ekumenikens förutsättningar.
Boken heter ”Ekumenismen och Bibeln”. Den hette i en tidigare upplaga ”Söderblom, påven och det stora avfallet”. Det är intressant att se den oro som Hedegård och andra upplevde redan i början av 50-talet när rörelsen för ekumenik började växa sig stark.
De såg att det kristna budskapet höll på att urvattnas och att bibeltroheten sattes på undantag för att främja enhet och ekumenik. Jag tror att det idag är än mer viktigt att fråga oss om enhet och ekumenik skall gå före troheten till Guds Ord?
Vill Gud att enheten skall gå före lydnaden? Är det risk att vi ger upp den sanna kristna trons fundament för att uppnå den bekväma enheten? Är det risk att vi förhandlar bort sanningen om vem Jesus faktiskt är bara för att bli ett?
Luther och dom andra reformatorerna skulle vända sig i sina gravar om dom visste vart den lutherska kyrkan har hamnat idag. En av deras paroller var ”Bibeln allena”, men det är allt färre kristna som lever i linje med den parollen. Den stora parollen just nu verkar istället vara ”enhet till varje pris”.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 2 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Nu skall vi först titta på vad ordet ”ekumenisk” betyder. Det härstammar från grekiskans ”oikoumenikos” och betyder ungefär ”allmännelig”, ”det som rör den bebodda världen” eller ”världsvid”. Så vi skulle då kunna säga att kristen ekumenik är en strävan efter att inrätta en tro som kan omfatta alla människor i världen.
Och det kan ju låta väldigt fint och behjärtansvärt, men det är detta som gör att många bibeltrogna kristna är tveksamma till ekumenik. Man förstår att om enhet mellan alla kyrkor och samfund skall kunna uppnås, så blir det till att kompromissa på många punkter i de grundläggande trossatserna.
Nu några Bibelord, som väldigt tydligt visar att Gud vill att vi håller Bibelns budskap rent från villoläror, och att vi inte får dra bort något eller lägga till något. Bibelorden visar också vilket förhållningssätt vi skall ha till människor inom den kristna kyrkans ramar som står för urvattning eller förvanskning av det sanna evangeliet.
Rom 16:17-18: ”Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.”
Detta skrev aposteln Paulus till dom kristna i Rom. Han uppmanade dom att hålla sig borta från människor som undervisade sådant, som var i strid med det evangelium som först blev framlagt för dom. Han uppmanade dom alltså inte att försöka nå fram till samförstånd och enhet genom dialog, samtal och kompromisser. Nej, ”Vänd er bort ifrån dom”, sa Paulus.
Det som Paulus sa till de kristna i Rom, sa han kanske ännu mer kraftfullt i sitt brev till Galaterna. Vi skall läsa kapitel 1 vers 8-9 i Galaterbravet:
”om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.”
Ja, som du ser här så ger inte Paulus något utrymme för dialog och enhet ifall man har att göra med människor där budskapet inte ligger helt i linje med Bibelns undervisning. Apostlarna och de första kristna var oerhört noga med att evangeliet, så som det först levererades till de allra första kristna, inte skulle förvanskas på något sätt.
De visste att det var endast detta fulla och sanna evangelium som kunde leda till den tro som frälser från syndens slaveri och förnedring och ger ett hållbart löfte om evigt liv. ”Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord” står det i Rom 10:17. Detta bibelord kan också översättas ”att tro kommer av budskapet”.
Om nu en frälsande tro beror på hurdant budskapet är, så är det alltså oerhört viktigt att budskapet är det rätta om det skall leda till denna frälsande tro. Det var därför Paulus uttalade en förbannelse över de som urvattnar eller förvanskar evangeliet eftersom andra människor då kan gå evigt förlorade.
Vi skall också titta på vad Jesus själv sa om att föra in osanningar i den kristna tron. Så här säger han i Markusevangeliet kapitel 9 vers 42:
”Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet.”
– Och i Uppenbarelseboken kapitel 22 vers 18-19 läser vi:
”För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok.Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.”
Här har vi alltså ett antal mycket allvarliga och mycket tydliga Bibelord att ha framför ögonen när vi funderar över kompromisser och enhet mellan kristna. Som vi kan förstå av Jesu ord så har vi ett ansvar för att inte släppa in läror som kan leda människor vilse.
Men gör vi oss skyldiga till att så ändå sker, så ser Gud mycket allvarligt på just den typen av synd. Vi skall se på ytterligare ett bibelord som är ifrån profeten Samuels bok i GT, kapitel 15 vers 22-23:
”Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig,”
Om vi översätter den här texten till vår tid, så kan vi säga att brännoffer och slaktoffer motsvaras av vår bön och lovsång till Herren – vår gudstjänst. Gud säger alltså att det är bättre att lyda hans befallningar och hans Ord än att hålla gudstjänst. Och om vi förkastar Guds Ord, om vi sätter delar av Bibeln åt sidan, så kan Gud komma att förkasta oss. Och då kan vi också säga att lydnad så klart går före enhet.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 3 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Ett starkt vittne som vittnar om kampen för den rena och sanna läran i den tidiga kristna församlingen är de trosbekännelser som man upprättade. Dessa hade som avsikt att mota bort trosriktningar som var på glid bort från det sanna evangeliet.
Utav de trosbekännelser som vi använder i Sverige idag är den Apostoliska den vanligaste och dessutom äldsta. Man tror att den tillkom i början av år 200, alltså bara ca. 170 år efter att Jesus vandrade på jorden, och bara ca. 100 år efter att aposteln Johannes hade dött. Återkommer till denna trosbekännelse längre fram.
Tro kommer av budskapet, som det står i Romarbrevet, och trosbekännelserna innehåller vad vi kan kalla en sammanfattning av detta budskap. Trosbekännelserna är kanske inte tillräckligt innehållsrika för att någon skall kunna komma till en äkta frälsande kristen tro, men en komplett evangelisk undervisning får inte brista på någon punkt om man jämför den med dessa urkristna trosbekännelser. De utgör liksom avgörande kontrollpunkter.
HaFo kommentar:
Vill dela med mig av min ”personliga trosbekännelse” och hoppas att den inte ”stöter sig” eller går emot de ursprungliga trosbekännelserna. Du finner min personliga trosbekännelse på nedanstående länk. Finner Du att något är på kollissionskurs med sann kristen tro, så var snäll och kontakta mig för korrigering!
http://tre-skrivare.se/hf/Vittnesb.htm#trosb
Tillbaka till Lennarts artikel:
Det finns ett Bibelord som ofta lyfts fram när man pratar om kristnas enhet och ekumenik, och det är kapitel 17 i Johannesevangeliet. Detta kapitel är det som man brukar kalla för ”Jesu översteprästerliga förbön”. Vi skall läsa verserna 21-23 i kapitel 17 i Johannesevangeliet:
”Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.”
Man brukar ibland säga att Jesus så klart kommer att få det han ber om, och så tänker man sig att alla samfund och kyrkor en dag skall gå samman i en enad världsvid kyrka. Ekumenikens triumf med andra ord. Men här är det väldigt viktigt att fråga oss vilken sorts enhet som Jesus ber om.
Är det yttre enhet mellan just organisationer, kyrkor och samfund, eller är det den inre, osynliga enheten som han ber om? När det gäller yttre enhet, så säger Bibeln att det skall bli ett stort avfall i den kristna kyrkan i ändens tid, och att alla dessa avfallna – ihop med andra religioner – faktiskt skall enas under en enda världsreligion, men som styrs av antikrist.
Sedan förutsäger Bibeln inget mer om yttre enhet. När det gäller det andra alternativet för enhet – den inre enheten – så tror jag att det är detta som Jesus avser i sin bön. Han säger ju att ”precis så som han och Fadern är ett” och det är ju inte en fullt synlig yttre enhet.
HaFo kommentar:
Jesus har naturligtvis redan fått bönesvar! Och det bönesvaret behöver vi inte försöka hjälpa till med att det ske. Det är typiskt människan att hon vill hjälpa till och skjuta på med vad Gud gör.
Jesus har fått bönesvar om att de som äger en sann tro på vem Han ÄR och har gjort är förenade med varandra genom Anden i en sann Andens enhet. Den enheten blir uppenbar och synlig där man efterlever Guds Ord i sin gemenskap.
Vare sig det sker i mötet människor emellan, på arbetet, på fritiden eller när man möts till Gudstjänst. Denna enhet kan inte organiseras fram. Den bara finns där Guds eget liv förenar människor. Där är Guds församling, där Guds liv är i människors hjärtan och sinnen och har inget att göra med kyrkor, samfund och andlig verksamhet i sig självt att göra.
Tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 4 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Det finns redan idag, en inre enhet mellan sanna kristna i många olika sammanhang. Den enheten finns bland dom som tagit emot Jesus som sin Herre och frälsare, som upplevt pånyttfödelsens under, som fått del av den Helige Ande, som tror på och underordnar sig Bibeln som Guds Ord och som lever det inre livet i gemenskap Gud.
Så Jesus har med andra ord redan fått det han bett om, men det är alltså inte fullt synligt ännu. Den här enheten känner dom till som lever detta inre liv. Sådana människor kan känna gemenskap och enhet med trossyskon redan innan man lärt känna varandra. Man är ett i Anden.
Och i denna Andens enhet finns en sådan kärlek mellan trossyskonen att den överskrider alla skiljaktigheter som nationalitet, hudfärg, kultur, och sättet man utövar sin tro på. Men man är överens om evangeliets alla trossatser. Där finns varken något som lagts till eller något som dragits ifrån. Lydnaden och kärleken till Gud och hans ord står högst av allt. Och detta är något helt naturligt och självklart för dessa Jesu sanna lärjungar.
Så det finns alltså redan en enhet som är av Gud, men som rör sig under ytan hos Jesu lärjungar. Det är denna osynligt sammanflätade grupp av Jesu lärjungar som utgör Kristi kropp på jorden. Det är denna grupp som är Herrens tempel idag. Det är dessa trofasta lärjungar, från alla folk och länder, som är ”Kyrkan”.
Kyrkan är inte någon organisation av det ena eller andra slaget. Kyrkan utgörs inte heller av alla människor som är medlemmar i olika församlingar. Den sanna Kyrkan, Herrens tempel, Kristi kropp, är Jesu trogna, trofasta, lydiga och överlåtna lärjungar.
Och det är denna Kyrka som kommer att bli Jesu härlighet, den dag Jesus kommer tillbaka. Det är inom den Kyrkan vi kan prata om sann enhet. Detta är ”de heligas samfund” som det står i den Apostoliska trosbekännelsen. Är du och jag en av dom? Det måste vi våga fundera över eftersom det har med vår eviga tillvaro att göra.
Även reformatorerna (1500-talet) skilde mellan den synliga och den osynliga församlingen, mellan yttre och inre enhet. I försvaret av artiklarna VII-VII i den Augsburgska bekännelsen (kallat den Augsburgska bekännelsens apologi) skriver dom t.ex.:
”Därför mena vi i enlighet med Skriften, att kyrkan i egentlig mening är samfundet av de heliga, vilka i sanning tro på Kristi evangelium och hava den helige Ande. Dock erkänna vi, att många skrymtare och ogudaktiga människor äro blandade samman med de heliga i detta livet och att de hava del i kyrkans yttre kännetecken…”
Jag skall nu lyfta fram sju grundläggande och mycket avgörande trossatser som all kristen enhet måste vila på om enhet skall vara möjlig. Saknas dessa trossatser så tror jag att man skall göra som Paulus uppmanade dom kristna i Rom, att vända sig bort från dom som har ett annat budskap.
Det här handlar om vem Jesus verkligen är. Som du skall se sist i texten så finns dom flesta av dessa trossatser med i den Apostoliska trosbekännelsen.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 5 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Vem är Jesus Kristus?
Första trossatsen: Jesus är Gud
Jesus är enligt klassisk kristen tro ”både sann Gud och sann människa”. Jesus är inte bara en god och moraliskt högtstående människa. Han är inte heller enbart en ande eller ett gudaväsen. Jesus ÄR Gud som kommit i mänsklig gestalt, i en vanlig mänsklig kropp.
Jesus är en del i den treenige Guden som är både Fader, Son och Ande i ett och samma väsen. Detta har alltid varit den äkta kristna läran, från fornkyrkan, via reformatorerna och fram till dagens evangeliskt kristna. Den nästan 1700 år gamla Nicaenska (nicenska) trosbekännelsen säger om Jesus att han är: ”Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern”. Detta är också Bibelns vittnesbörd om Jesus.
När Gud i GT svarar på Mose fråga om vad som är hans namn, så svarar Gud ”Jag Är” (2 Mos 3:14). I NT kan vi se att Jesus flera gånger använder detta namn ”Jag ÄR” om sig själv (inte tydligt i alla översättningar). När fariséerna frågar om han är messias, så svarar Jesus ”Jag Är”. Vi kan då kanske förstå oss på fariséernas chock när Jesus alltså gör anspråk på att vara den samme som Gud.
– Guds namn i Bibeln är också ”Herren”. I Romarbrevet 10:9 ser vi också att Jesus är den samme som Herren:
”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.”
Detta var Svenska Folkbibelns översättning. Om det i din översättning av Bibeln inte står ”Herren” utan ”herre” med litet h och utan n på slutet, så beror det på att översättarna till din Bibel valt en mycket svagare och en missvisande översättning.
Om Jesus inte skulle vara Gud så ligger vi illa till. Om det bara var en vanlig människa som korsfästes för dina och mina synder så var det inget märkvärdigt. Men om det var Gud själv som klev ner i mänsklig gestalt och bar våra synder, så var det något oerhört. Det är då ett yttersta bevis för Guds kärlek och vilja att rädda oss till evigt liv! Och om Jesus är Gud så stämmer det han har sagt att han har all makt i himlen och på jorden. Då har vi inget att frukta!
HaFo kommentar:
Det är viktigt att inte enbart stanna vid att Gud blev människa i Kristus Jesus, som så ofta så riktigt sägs. Men då har man bara deklarerat en halvsanning och halvsanningar kan till slut bli till lögner om de inte blir kompletterade till helsanningar!
Det är också enbart en halvsanning att enbart säga att Jesus är Gud. Jesus är Gud och människa förenade! Där är hela sanningen om vem Jesus ÄR: ”All/Guds fullhet lekamligen”; ”Ordet var hos Gud och Ordet var Gud … Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss…”; ”Gud var i Kristus och försonade…” ( Kol. 1: 19; 2: 9; Joh. Kap. 1; 2 Kor. 5: 17 – 22 )
Att Jesus är Gud och människa förenade/försonade i Jesu syndfria rättfärdighet och Guddomlighet, där syndens konsekvenser över människan detroniseras i människans ställföreträdare, är enda möjligheten till att Jesus så ska kunna bära fram ETT RENT OFFER (enligt förebildena av offer i GT) av Kristi persons kropp och blod på korset
Vill här kring just detta viktiga ämne bidra med några länkar från min hemsida:
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#jkpi
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#vkt
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#vds
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#hjkp
Så tillbaka till Jaretegs artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 6 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Andra trossatsen: Jesus är alltings Skapare
Jesus fanns och var ett med Gud före universum hade blivit till. Allt är skapat genom honom. Vi skall läsa om detta i Kolosserbrevet 1:15-16:
”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom.”
Jesu lärjungar har i alla tider trott och bekänt att Gud har skapat världen, precis som det står i Bibeln. Vi vet alla idag att evolutionsläran utgör ett kraftigt försök till att slå sönder skapelsetron. Men vetenskapsmännen har inte kunnat hitta övertygande bevis för att välden har blivit till genom evolution och naturligt urval. Allt man har är bara en enda stor röra av observationer, hypoteser och spekulationer. Moderna forskningsrön pekar mycket tydligare på en Skapare.
HaFo kommentar:
Jesu preexistens är av allra största betydelse. Otaliga är de villoläror som kringgår detta faktum!
Tillbaka till Lennarts artikel:
Tredje trossatsen: Jesus är Messias, judarnas Konung
När kvinnan vid Sykars brunn talade med Jesus om Messias, svarade han henne: ”Det Är Jag, den som talar med dig” (Joh 4:25-26). Jesus säger alltså själv att han är den Messias som Bibelns profetior förutsade skulle komma. Vi läser vad aposteln Johannes skriver i sitt första brev 2:22:
”Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus?”
Ordet kristus kommer från grekiskans ”kristos” vilket betyder ”messias” som i sin tur är hebreiska och betyder ”den smorde”. Detta syftar på den smorde Konung som judarna väntat på och fortfarande väntar på. Så Jesus är alltså judarnas smorde Konung – Messias. Profeten Sakarja skriver i 9:9 i GT:
”Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna….”
Precis så kom ju Jesus. Så han är judarnas Konung och deras Gud även om dom inte insett detta ännu. Men den dag som Jesus kommer tillbaka till Olivberget så skall judarna ta emot Jesus. Sakarja 12:10 i GT:
”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat”
Om Jesus inte skulle vara Messias, judarnas Konung så faller hela Bibeln. Judarnas väntan på sin Messias och Kung och hans ankomst går som en röd tråd genom hela Bibeln, och den sträcker sig ända fram till ändens tid.
HaFo kommentar:
”Ersättningsteologin”, som gäller inom katolicismen, såväl som inom många företrädelser bland protestanter och Lutheraner, har falskt försökt få det till att ”församlingen” tagit över Israels och det Judiska folkets kallelse. Paulus vederlägger denna villfarelse i Rom. kap. 9
Men den falske världsfrälsaren, antikrist kommer även att försöka plagiera sig som varandes ”Judarnas konung” och ordna frid och fred i Mellanöstern och bejaka Israel och det Judiska folket.
”Messianska Judar” kommer att här bli förledda via evangelisation från en avfallen falsk kristenhet, till att välkomna den falske världsfrälsaren som Kristus. Detta tillsammans med denna avfallna kristenhet och så påhejade och manipulerade av ”den falske profeten” (påven?) som ledare för den falska andliga enhet som omfattar alla former av andlig utövning, ska söka efter att förmå människor att tillbe denne falske världsfrälsare.
Men så kommer då den Sanne Kristus tillbaka och en kvarleva av Israel (efter att den sanna naturen hos den falske världsfrälsaren blivit uppenbar och den största förföljelsen av sanna kristna och Judar som någonsin skådats förverkligats)
Judarna kommer då att inse ”vem de har stungit och upphängt på trä” och ”bli frälsta på en dag”. Då sker den väckelse bland Judarna som Joels profetia ytterst i sin slutliga fullbordan handlar om, men som många så falskt tror skulle gälla den kristna församlingen i ändens tid.
Visst är även församlingen inbegripet i inledningsskeendet (den ”första Pingstdagen”), men det slutliga löftet om ”Andens utgjutande över allt kött” fullbordas fullt ut vid den sanne Kristi sanna ankomst och ingången i ”Fridsriket – tusenårsriket
Då inser Judarna på ett sant och fullkomnat sätt, verkligen att Jesus ÄR Messias, judarnas Konung. Och de kommer då först in i sin kallelse och uppgift och ska bli till välsignelse för en hel värld.
Vad det nu kommer att innebära, när vi då går in i ”tusenårsriket” och det samtidigt då heter att alla sanna troende, som är med ”i den första uppståndelsen” och för dem ett ”uppryckande”, ”kommer att regera med Kristus för tusen år” – synligt – osynligt? Detta kommer säkert att klarna mer desto mer vi närmar oss dessa skeenden!
Nu tillbaka till Jaretegs artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 7 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Fjärde trossatsen: Jesus är världens frälsare och enda vägen till Gud
Jesus kom för ge människan en möjlighet att återvända till Gud och få evigt liv. Den som vill tro på att Jesus är den han är, att han sagt det han sagt och gjort det han gjort har löfte om evigt liv.
Den människan behöver inte frukta den kommande domen och ett liv utanför gemenskapen med Gud. Den människan är redan här och nu ett Guds barn och medborgare i det himmelska riket.
Detta är att tro på Jesus i sann mening. Det innebär en fullständig överlåtelse till allt vad Jesus är och allt vad han står för. Och det här är något mer än att bara tro på att Jesus finns – motsvarande att tro på Tomten. Johannesevangeliet 3:16 i NT:
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”
Johannesevangeliet 14:6:
”Jesus sade till honom: ’Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig’.”
Jesus hängde alltså inte på korset för skojs skull. Han gjorde det för att det var nödvändigt. Och eftersom det var han som gjorde detta offer, så finns frälsningen endast hos honom. Detta är en av den sanna kristna trons verkliga huvudfundament. Och det här gör att enhet med andra religioner är fullständigt omöjligt!
Femte trossatsen: Jesus föddes av en jungfru
Det har alltid varit den kristna kyrkans bekännelse att Jesus föddes av en jungfru, d.v.s. Maria. Josef var alltså inte Jesu biologiske far. Maria blev havande genom att den Helige Ande lade gudslivet i henne. Matteusevangeliet 1:18 i NT:
”Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande.”
I Lukasevangeliet kapitel 1 kan vi läsa om hur ängeln Gabriel kom till Maria och berättade om att hon skulle föda en son som skulle komma att kallas den Högstes Son. Men Maria undrade då hur det skulle kunna ske eftersom hon inte hade varit med någon man. I verserna 34 och 35 så har vi verkligen hela poängen med jungfrufödseln. Det står så här:
”Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig”. Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.”
Det är just pga detta ”därför” som Jesus är Guds Son. Gud kom ner från ovan (Joh 3:31) och tog sin boning i Marias sköte. Han blev inte till på vanligt sätt. Jesus var från allra första början Gud men i mänsklig gestalt. Därför kallas han Guds Son.
Varför är det då viktigt att tro på jungfrufödseln? Jo, det öppnar annars upp för alla möjliga villoläror. Om Josef nu skulle ha varit Jesu biologiske far, så var Jesus i så fall bara en vanlig människa. Då var det inte Gud som kom ner från himlen och trädde fram som en människa och då var inte Jesus Gud från början.
Och då kanske Jesus inte är Gud nu heller? Och om det var så att hans gudomlighet infann sig först i och med att den Helige Ande kom över honom efter hans dop, eller efter att hade uppstått från de döda, ja, då öppnar det upp för villfarelsen att även du och jag – som ju är vanliga människor – kan bli gudomliga genom pånyttfödelsen och andedopet.
Exakt så lär vissa avfallna amerikanska förkunnar ut. Nej, sanningen är den att Jesus är Gud och du och jag är bara vanliga människor. Något mindre än Gud har Jesus aldrig varit, och något mer än människor kan vi aldrig bli.
HaFo kommentar:
Det finns så många förvanskningar av konsekvenserna av att Gud själv lät sig födas in ”i syndigt kötts gestalt” (Rom. kap. 8) via Maria. Inom katolicismen falsarium leder det fram till en konsekvens till att Maria skulle ha varit syndfri och fört denna syndfrihet över till Jesus och att det faktiskt är Maria som i praktiken till slut är den ”egentliga frälserskan” (detta är dolt bakom en massa manipuleringskonst och ordvrängeri i katolicismens läror).
Medan sanningen är den att det var Marias mänskliga syndfullhet, som gjorde att Gud kunde låta sig födas in i ”syndigt kötts gestalt”! Sen så har Maria inget att göra med (!!) att Jesus som ”avlad av Helig Ande” KUNDE I SIG SJÄLV, i sin egna syndfria rättfärdighet och Gudomliget, ”fördöma synden i köttet” och stänga den ute ur den människa som han representerar som hennes ställföreträdare, som Gud och människa förenade.
Märk att Maria kan inte ha kontakt med oss eller vi med henne. Ännu mindre är hon idag någon slags ”himmlens drottning”. Hon väntar liksom alla andra kroppsligen avsomnade på den kroppsliga uppståndelsen.
Märk att alla ”Maria – uppenbarelser, ”Maria – helanden”, eller förekomsten av ”gråtande madonnor” och ”stigmatiseringar av Jesu sår” etc. etc. enbart är ett narrspel av ”onda andars spel”, när de ges utrymme till att hålla lekstuga i spåren av spiritism och ockultism som odlas och praktiseras inom katolicismen!
Märk: Sverige har i dagarna fått ett nytt helgon som säges ha förmedlat under. Dessa onda andars spel bejakas nu av den katolske biskopen i Sverige, Aborelius och andra förförare.
Vet inte hur Sten – Gunnar Hedin (tidigare föreståndare för Filadelfia i Stockholm) ställer sig till detta falska skeende? Hoppas att han nu inser hur vilset ute han var när han skrev en bok tillsammans med denne falske Aborelius.
Hedin ville nog väl, men ändå kan det bli så galet, så att man bejakar och blir ett redskap till att föra in katolicismen in i Pingst., om man låter sig manipuleras och bedras av en katolsk biskop.
Hoppas att Hedins framfart som bejakare av katolicismen (även bejakare av trosförkunnelsen, som ansvarig för att ge utrymme för trosförkunnelsen och Ekman via Pingsts konferenser och predikantveckor) leder fram till ett för honom och de människor som han påverkat, behövligt uppvaknande, över hur han medverkat till att fortsätta med att föra Pingst. vidare in på villospår.
(Det började redan under Lewi Pethrus era, när han öppnade dörren för villoläraren Branham och den ockulta Chulman. Branham som är en slags ”förfader” till de flesta vilsna företeelserna idag på den andliga arenan. Som ingår i vad Lennart brukar kallaför ”Latter rain – familjen”)
2 länkar om Branham och hans ”dottersvulster”
http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=939962&cmd=show
http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=939154&cmd=show
Ovanstående är bl.a. några av de orsaker till att Pingst idag, istället för att vara en väckelserörelse, nu mer står och verkar för det avfall, som ska möjliggöra den falske profetens ledning av en falsk ”världskyrka/enad världsreligion” på den andliga arenan, som i sin tur, ska peka på, bejaka, möjliggöra och bereda den falske världsfrälsarens inträde på den politiska arenan.
Lennart säger så i en mening ovan:
”något mer än människor kan vi aldrig bli”.
Personligen ser jag med spänning framemot och tycker det ska bli verkligen intressant att få se vad det innebär, när Johannes säger angående vad vi ska bli i evighetens värld i Guds gemenskap:
”Vad vi ska bli är ännu inte uppenbart, men ett vet vi att vi ska bli honom lika”. Vari denna ”likhet” då består får för oss bli en överraskning. Jag tror inte vi kommer att bli besvikna!! I vart fall kommer det att innebära långt utöver vad vi som fallna människor i dag är och fungerar!
Tror att det handlar om att vi ska få en förhärligad uppståndelskropp av evig natur som passar in i den eviga gemenskapen med Gud. Där vi kommer att vara förverkligade/förhärligade människor. Men håller med Lennart att såsom Gudar blir vi aldrig.
Tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 8 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Sjätte trossatsen: Jesus uppstod från de döda i sin kropp
Jesus korsfästes, dog och blev begraven, men han uppstod också från döden och lever idag. ”Jesus lever” har ju alltid varit ett glatt budskap från alla tiders kristna. Det är också viktigt att proklamera att Jesus uppstod i sin mänskliga kropp.
Han är därför inte bara ett andeväsen, så som Jehovas vittnen tror. Nya testamentet vittnar på många ställen om att Jesus uppstod i sin kropp från de döda. Tvivlaren Thomas fick känna på Jesu sårmärkta kropp står det i Johannesevangeliet 20:27:
”Sedan sade han till Thomas: ’Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!’ Thomas svarade honom: ’Min Herre och min Gud!’ ”
I Apostlagärningarna 1:3 i NT läser vi:
”Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.”
Om Jesus inte hade uppstått från de döda så hade den kristna tron varit utan hopp och kraft. Jesus gav oss så många löften som är beroende av att han lever idag och verkar i oss och genom oss. Men allt vad vi genom snart 2000 år fått se av Jesu gärningar i världen vittnar om att han verkligen lever!
Att Jesus uppstod i sin mänskliga kropp säger oss också att vi är en helhet. Vi hör ihop med vår kropp. Det är inte som trosförkunnelsen säger: att vi är en ande, som har en själ, som bor i en kropp. Det är gnosticism att tro så.
Nej, vi är både en ande, en själ och en kropp i en helhet. Allt detta är jag! Det är i den döda kroppen vi en gång skall uppstå, men visserligen en förhärligad kropp. Denna tro går också på tvärs med tron på reinkarnation, som säger att vi kan återfödas i en mängd olika skepnader. Så tron på att Jesus uppstod i sin kropp är viktig för att stå emot olika villoläror.
HaFo kommentar:
Jag vill först vidimera Lennarts uttalanden med följande Ord från 1 Kor. kap. 15:
3 Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna 5 och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv . 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna . 8 Allra sist visade han sig också för mig , som för ett ofullgånget foster.
12 Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. 14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös. 15 Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår.
16 För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. 18 Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. 19 Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.
20 Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade. 21 Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. 22 Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. 23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom.
35 Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer? 36 Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör. 37 Och det du sår har inte den form det ska få utan är ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag. 38 Men Gud ger det den form som han har bestämt, och åt varje frö dess egen form. 39 Alla kroppar är inte av samma slag. Det är skillnad mellan människors, boskapdjurs, fåglars och fiskars kroppar.
40 Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. 41 Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.
42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt… 47 Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. 48 Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 49 Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.
50 Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. 51 Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, 52 i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas.
53 Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 54 Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger. 55 Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? 56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. 57 Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!
Vill även här bidra med följande länkar från min hemsida som styrker vad Lennart här ovan så riktigt skriver.
Angående ande själ och kropp:
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm
Angående Jesu kroppsliga uppståndelse så visar jag på följande länkar på grunden till varför Jesus kroppsligen uppstår och i slutet på den andra länken så pekar jag på Kristi kroppsliga uppståndelse:
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#vds
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#vds2
Tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 9 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Sjunde trossatsen: Jesus skall komma tillbaka
Jesus har sagt att han skall komma tillbaka precis på samma sätt som när han lämnade jorden. Han kommer då för att samla sina lärjungar till sig, han kommer för att rädda det judiska folket undan världens sista stora försök att förinta dom, och han kommer för att döma världen. Sakarja 14:1-4 i GT:
”Se, Herrens dag kommer! Då skall man dela bytet bland er. Ty jag skall samla alla hednafolk till strid mot Jerusalem. Staden kommer att intas, husen plundras och kvinnorna våldtas. Halva staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden skall inte bli utrotad. Sedan skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på drabbningens dag. På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut.”
HaFo kommentar:
När det gäller Jesu tillkommelse så finns det oändliga villfarelser. Från de som tvärtemot Jesus ord om ”att ingen vet dagen eller stunden”, anger datum för detta skeende.
Till de som menar att Jesus kan komma närsomhelst och förblindade av förförelsen i läran om att Jesus kommer i två skeenden och att de troende före antikrist och vedermödan, så rycker ”brudgummen – Jesus”, undan ”bruden – brudeskaran”.
Enligt dessa vilsna, hurtiga, positiva, ”trosapostlar”, som går tvärteemot vad Ordet säger om avfallet i ändens tid med en riktigt skröplig och tunnsådd ”brudeskara”, så talar de om en församling som lever i glänsande härlighet och som också säges därmed påskynda och möjliggöra Kristi ankomst. Lyssna inte till dessa vilsna förförande budskap. De ingår i fiendens manipulering till att hälsa en falsk världsfrälsare välkommen!
Detta kombineras så med förförelsen från ”Latterrain” och en förvrängd och missvisande tolkning av ”Joels profetia” som gällandes församlingen”, om en ”stor världsvid väckelse och skördetid”, ”innan Jesu snara ankomst”.
Detta är inget annat en farlig förförelse och dimridå under sken av att vara så trosvisst, härligt, bejakande av Guds under och halleluja kring vad ”Gud gör idag”. Lyssna inte till dessa falska predikanters tal om ”väckelse, stor skörd och Kristi snara ankomst”!
De är en slags ”populister på den andliga arenan”, som bara försöker samla människor och ”poäng” runt sin egen person. Detta under sken av att verkligen vilja ”framhäva Kristus”. Låt er inte luras av dessa falsarier!
Jesus kommer när det bara är ”en kvarleva” kvar av det Judiska folket i den största Judeförföljelse som världen skådat.
Jesus kommer i ett skeende när den kristenhet, som kommer att få genomleva skeendet med ”vedermödan” och den falske världsfrälsarens – en annan – en istället för Kristus – antikrits ”glansperiod”, är så ”väckelselöst” och ”skördelöst” och förföljda, så att Jesus undrar om han ”ska finna tro” när han kommer tillbaka.
Tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 10 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Se upp för villoläror!
När det gäller sanningen om Jesus, så kan vi nu utifrån Bibelns undervisning och fornkyrkans trosbekännelser definiera vad som är allvarliga avvikelser från det sanna evangeliet. Det är:
när Jesus inte upphöjs och äras som Gud, den samme som Gud Fadern.
när Jesus inte bekänns som alltings Skapare.
när Jesus inte bekänns vara Messias, judarnas Konung.
när Jesus inte presenteras som den enda vägen till Gud.
när Jesus inte sägs vara född av en jungfru.
när Jesus inte sägs ha uppstått från de döda i sin mänskliga kropp.
och till sist när Jesus sägs komma tillbaka på något annat sätt än vad Bibeln säger, eller att man säger han redan har kommit.
Nu skall vi minnas vad aposteln Paulus sa i Rom 16:17-18:
”Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.”
Strunta alltså i dialog och kompromisser. Vänd dig bort från sammanhang där läran ligger i strid med dom trossatser som vi precis har tittat på. Håll dig istället tätt intill den sanna kristna tron för att inte riskera att falla! Det kan vara avgörande för din evighet!
Med tanke på hur urvattnad eller vilseledande mycket s.k. kristen förkunnelse blivit, och hur direkt vilseledande en del av våra bibelöversättningar faktiskt är när det gäller avgörande trossatser, så är det kanske inte helt fel att plocka upp trosbekännelserna i ett försök att reformera vår tro. Ta del av den snart 2000 år gamla Apostoliska trosbekännelsen. Begrunda gärna det att denna trosbekännelse vittnar om den kamp som redan den unga kristna kyrkan också kämpade mot villoläror.
”Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.”
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 11 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
”Bibelns trovärdighet och auktoritet”
Ett ord ifrån den kände EFS teologen David Hedegårds bok Ekumenismen och Bibeln skall få slå an tonen i den aktuella artikeln: Hedegård skriver så här:
”Den teologiska liberaliseringen är en av de viktigaste förutsättningarna för den ekumeniska rörelsens tillkomst.”
Det här är ett tänkvärt ord till alla oss som vill vara trogna Gud och Bibeln. Jag satte därför i förra artikeln fokus på vilka sanningar om Jesus som man absolut måste stå på om man är intresserad av kristen enhet.
Nu vill jag sätta fokus på Bibelns trovärdighet och auktoritet, och vilken Bibelsyn kristen enhet måste bygga på om det skall vara en enhet efter Guds vilja. Men först skall jag även dela lite allmänna tankar om enhet och ekumenik och så skall du få lite information om vad som pågår på den globala arenan.
Global enhetssträvan
Jag vet inte om du känner till eller har reflekterat över det faktum, att det i världen just nu pågår en mängd aktiviteter som strävar efter global enhet på det ena eller andra sättet. Det handlar om global handel och ekonomi, global politik, och sist men inte minst ett strävande efter en global religion.
Det sistnämnda ser man t.ex inom den ockulta new age-rörelsen. Deras profeter börjar allt mer att styra och benämna sin verksamhet i den här andan. Ett begrepp som återkommer allt oftare inom new age är The Global Oneness. Det betyder ungefär den globala enheten.
Man menar att den nya tidsåldern new age håller på att gå in i en ny fas. Det som är på gång, enligt new age-profeterna, är att mänskligheten skall upplysas av ett enhetsmedvetande. Medlet är en slags ockult enhetsvälsignelse som kallas oneness blessing.
Detta skall mynna ut i en ny tidsålder av global enhet, och den tidsåldern har man gett namnet The Golden Age, vilket betyder den gyllene tidsåldern. Man har till och med satt ett exakt datum för när denna nya tidsepok skulle bryta in, och det är den 6 juni år 2012.
Här kan man fundera över om det kan vara så, att denna Golden Age, är den antikrists tidsålder som Bibeln förutsagt, och om vilken Bibeln säger att då skall hela världen vara enad under en politik, en ekonomi, en religion och en ledare?
Ja, det är inte otroligt eftersom new age-profeterna säger att den som ligger bakom denna Golden Age är ljusbäraren – Lucifer. Det är han som skall upplysa mänskligheten, och under år 2012 skulle denna tidsepok av luciferisk enhet bryta in, enligt new age-profeterna.
Vad skall vi kristna då ta oss till när vi ser allt detta som just nu pågår? Jo, vi skall passa oss oerhört noga för att haka på detta enhetsbygge, detta nya Babels torn, eftersom det är antikrists ande som leder arbetet.
Jesus har inte kallat oss kristna till enhetssträvan och sammanslagning. Han har kallat oss att bryta upp och gå ut i världen för att göra alla folk till hans lärjungar. Och det budet gäller in till tidens slut.
Jesus har visserligen bett om vår enhet, men det handlar om en inre, osynlig enhet i anden som Gud ordnar med, och den finns ju faktiskt redan. Jesus har alltså redan fått vad han har bett om. Det kunde vi se redan för 2000 år sedan.
HaFo kommentar:
Ska den ”falske profeten” och ”den falske världsfrälsaren – antikrist” kunna komma till sin ”maktposition”, så måste det ju naturligtvis ske genom ”globala lösningar”, som omfattar både hela världens religion och politik. Allting på alla plan drivs fram emot att detta är enda lösningen, en global lösning! Alla börjar inse det oundvikliga med och ropa efter en global lösning. Det spelar antikrist precis i händerna för hans intentioner till att få framstå som den världsfrälsare (dock falsk sådan) som globalt ordnar upp alla problem.
Men ”fall inte i farstun” för detta falsarium! Håll blicken fast vid vem Jesus ÄR och hans RENA offer av Kristi persons kropp och blod på korset. Om det så innebär att Du kommer att få kroppsligen dö för denna sanna kristna tro! Må Gud i den stunden ge oss likt Stefanus, när han blev stenad, kraft till fortsatt peka på den sanne Jesus och ta avstånd från det falska plagiatet, vars ankomst står för dörren.
Som jag ”stuckit ut hakan”, så får jag väl räkna med att bli bland de första som ”får stå upp till bevis”. Jag kan då bara hjälplöst be om att Jesus hjälper mig igenom ett sådant skeende. I mig själv klarar jag inte en sådan situation likt den Stefanus fick gå igenom för sin sanna tro på Jesus.
Nu tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 12 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Sann kristen enhet
Enligt många teologer och Bibelforskare så skall Johannesevangeliets kapitel 17 – där Jesus ber om lärjungarnas enhet – inte tolkas som om Jesus skulle be om yttre enhet mellan kyrkor och samfund.
Nej, han ber om den osynliga enheten i vilken alla de är inneslutna som lever det nya livet med Gud. De heligas samfund, som vi läser i den Apostoliska trosbekännelsen, har alltid syftat på denna grupp av pånyttfödda troende.
Även reformatorerna på 1500-talet skilde mellan den synliga och den osynliga församlingen, mellan yttre enhet och en mer fördold enhet. I försvaret av artiklarna VII-VIII i den Augsburgska bekännelsen, kallat den Augsburgska bekännelsens apologi, skrev reformatorerna så här:
”Därför menar vi i enlighet med Skriften, att kyrkan i egentlig mening är samfundet av de heliga, vilka i sanning tror på Kristi evangelium och har den helige Ande. Dock erkänner vi, att många skrymtare och ogudaktiga människor är blandade samman med de heliga i detta livet och att de har del i kyrkans yttre kännetecken…”
Så sann enhet råder inte bara för att man sitter på samma kyrkbänk eller sjunger med i samma psalmer. Inte heller för att man delar samma kristna åsikter och värderingar. Grunden för enhet måste vara en äkta kristen tro.
Kristen tro bygger inte på att man har rätt åsikter om Bibelns budskap utan att man överlåter sig själv till ett liv i det som är Bibelns budskap. Då föds den tro som leder till den nödvändiga pånyttfödelsen, där den Helige Ande kan ha sin boning i vår invärtes människa.
Det här är äkta kristen tro och den grund som måste finnas för äkta kristen enhet. Den bygger alltså på att man delar det nya liv med Jesus som man fått genom att överlåta sig till Bibelns hela evangelium. Så enhet har att göra med det inre livet, inte med åsikter eller ett yttre religiöst beteende.
Kristen enhet är därför inget vi ta oss själva, den föds fram ur de pånyttföddas inre genom den Helige Ande. Även om nu kristen enhet är av en inre natur, kan den bli synlig i det yttre genom Andens frukter ”för att världen skall tro”.
HaFo kommentar:
Personligen är jag lite försiktig med orden om yttre och inre människa, eftersom det ingår i det vokabulär som trosförkunnelsen använder och utvecklar till en villfarelse. Det står faktiskt inte heller att den Helige Ande har sin boning i vår invärtes människa eller ännu mindre att Guds Ande bor i ”människans egen ande” – som bara faktiskt är hennes egen livsande, som gör henne till en levande varelse med själsliga och kroppsliga förmögenheter. Detta oavsett om hon är förenad med Gud eller inte, så är hon en egen levande varelse med sin egna livsande.
Jesus uttrycker det så här, när Han pekar på den enhet som råder mellan Fadern och Sonen när de bosätter sig i den troende i Joh. 14: 23 : … ”och vi ska komma till honom och taga vår boning hos honom”.
Ingenting här om yttre eller inre människa utan ”hos honom” vilket alltså omfattar allt vad människan är. Jesus bosätter sig alltså med sin Ande i allt vad människan är och inte knutet till några ”fixpunkter” i människan.
Jag har försökt att lite räta ut funderingar kring dessa spörsmål under denna länk från min hemsida och återkommer längre fram med ett direkt citat därifrån:
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap6
Vill även ge ett personligt vittnesbörd kring hur jag häromdagen ”upplevde andens enhet i Kristus”. Jag har ett ”loppis”. In kom en nyinflyttad familj från Zimbabwe. Jag fick en stark påverkan i tanken, att jag skulle sälja jättebilligt till dem. Nästa impuls till tanken blev orsaken till varför jag skulle sälja billigt till just dessa människor: ”de är kristna och förenade med dig genom Kristi Ande”.
Jag frågade om de var kristna vilket de då bejakade. Jag sa att jag också var kristen. Kvinnan frågade då var jag var med som kristen. Jag förklarade att jag tillhört en Pingstförsamling, men lämnat eftersom jag funnit att man där blivit så påverkad av katolicismen och trosförkunnelsen, så att jag måste lämna och nu var ”privatkristen”.
Hennes svar gav mig en reaktion av glädje, befrielse, en övernaturlig gemenskap och rördhet till tårar hos mig: ”Det viktiga är inte vilken församlingstillhörighet vi har, utan att vi tror att Jesus Kristus är vår Gud”. I denna bekännelse finns Andens enhet – den sanna kristna enheten!!! En bekännelse och atmosfär som gav mig ”ståpäls” i likhet med vad man kan erfara när en sann profetia framförs och/eller när man eljest erfar att Guds Ande är å färde.
Tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 13 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Det inre livet som söker sig utåt
Här skall jag stanna upp inför en mycket viktig sak: Att Gud tar sin boning i de kristnas hjärtan genom den Helige Ande betyder inte på något sätt att vi som några slags kristna mystiker skall söka oss in i vårt inre för att upptäcka mer av Gud. Det nya Livet söker sig ut från vårt inre!
Det har en motsatt riktning jämfört med mystikernas sökande. Det inre livet är en källa som strömmar ut ur oss så att vi som Guds barn kan lyfta våra händer och vår blick mot Gud och ropa ”Abba, Fader”.
Det är om detta utflöde som Jesus sa att vi får en källa av levande vatten som strömmar ut ur vårt inre. Det är tack vare den källan som vi kan vinna människor till att bli Jesu lärjungar. Och dessa lärjungar är sedan fortsatt beroende av den källan för att nå fram till en enhet efter Guds vilja.
Jag såg nyligen i ett församlingsblad här i Alingsås en uppmaning om att ”gå in i vårt innersta för att söka Gud”. Det är fullständigt felaktigt och mycket farligt att säga så i vår tid. Det är nämligen samma undervisning som inom new age, hinduism och buddhism.
Man kallar det att gå den inre vägen. Men det är inte den Bibliska vägen. Vår väg heter Jesus. Han är en konkret, fysisk person. Han är Gud, och vi söker inte Gud i vårt inre. ”När ni ber”, sa Jesus, ”så skall ni säga ’Fader vår som är i himlen’ ”.
Han sa inte ”Fader vår som är i vårt inre”. Vi som blivit födda på nytt lyfter blicken och händerna mot himlen och talar frimodigt med vår store Pappa. Det är att vara ett Guds barn.
Mystiker som Peter Halldorf, Wilfrid Stinissen, K-G Hammar vill uppenbarligen gå den inre vägen, men det är inte Bibelns väg. Jag anser att de tappar bort barnaskapet hos Gud. Och här måste vi reagera när kristna ledare säger saker som leder in på villovägar.
Fråga var i Bibeln de hittar tydligt stöd för att gå in i oss själva för att söka Gud. Vad som finns i vårt innersta sa Jesus klart och tydligt. Vi kan läsa om detta i Markusevangeliets kapitel 7, vers 21-23:
”Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.”
Jag har blivit övertygad om en sak, och det är att när man söker sig in i sitt innersta för att hitta Gud, kommer man att närma sig new age, hinduism och buddhism allt mer. Det är den enheten man hittar utmed den inre vägen.
Äktenskapsbrott är en av de synder som finns i vårt innersta, enligt Jesus, och äktenskapsbrott gentemot Gud är precis vad den inre vägen leder till. Den leder till olydnad mot Guds ord. Den leder till att man vänsterprasslar med österlandets tankesätt. Den leder till avguderi och självförgudning.
Det här ser vi tyvärr bland kristna mystiker som Peter Halldorf som skriver t.ex. så här i en av sina böcker:
”I djupet av människan, i vårt väsens centrum, är Guds avbild.”
Det stämmer ju inte med de Jesu ord som vi precis läste. Och Wilfrid Stinisen säger på motsvarande sätt men går möjligen något längre i villfarelsen:
”Men du är mer än en utsida och en insida. Det finns ett tredje element, nämligen själens centrum. Det är där du är Guds avbild, där du är besläktad med Gud, ’gudomlig’.” (Stinissen, Wilfred, Natten är mitt ljus 1990, s. 10f.)
Detta är inte Biblisk undervisning utan gnosticism och hinduism. Att Gud sedan tar sin boning i en pånyttfödd kristen, genom sin Helige Ande, det är en annan sak. Det innebär inte att du blir gudomlig i ditt inre. Adams natur finns kvar där under hela din jordevandring. Men det innebär ett utflöde som Gud står för, och som man kan gå i förberedda gärningar med.
HaFo kommentar:
Vi ska inte ”stirra oss förvillelseblinda på att finna Kristus i någonting av oss själva i något inre av oss”. Vi ska inte ”förvillelseblinda tillbedja något eller någon i vårt inre”. Vi ska se upp på och tillbe och samtala med den Kristus som idag sitter på tronen på Faderns högra sida!
Något om Stinissens förförelse:
http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=954308&cmd=show
Jag kan inte annat än igen hänvisa till och uppmana till att NOGA STUDERA OCH INTE BARA ÖGNA igenom innehållet på länkarna härunder till min hemsida, där jag noggrant och nogsamt arbetat igenom dessa och närliggande spörsmål:
http://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm
Tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 14 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Vårt ansvar
Ett uttalande från Jesus som bättre än många pekar på vårt ansvar i all kristen verksamhet det är Markusevangeliets kapitel 9 vers 42:
”Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet.”
Lägger vi ihop detta ord med det som aposteln Paulus skrev i sitt brev till Galaterna kapitel 1 vers 9 så får vi får vi en bra grundinställning när det gäller strävan efter kristen enhet. Där står det:
”Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.”
Det finns alltså ett frälsande budskap som vi inte får göra avsteg ifrån. Gör vi det så vill Gud sänka oss i havet med en tyngd om halsen. Så allvarligt ser Gud på om vi förvränger budskapet eftersom människor då riskerar att gå förlorade för evigt.
Och var hittar vi då detta frälsande budskap som vi inte får förvränga det minsta? Jo, i Bibeln! Så vårt förhållande till Bibeln är alltså A och O när det gäller frälsningen och då även när det gäller enhet och ekumenik med andra kristna. Vi kan inte kompromissa bort en enda prick i Bibeln för enhetens skull.
Då kan vi förstå att enhet inte heller kan byggas på andliga erfarenheter eller andliga manifestationer. Inte heller på mission. Om vi bara såg till detta så skulle vi kunna ha enhet med alla religioner och sekter. Tungotal, helande, andliga upplevelser och mission är något som förekommer i många religioner och ockulta sammanhang.
Mirakler och mission är med andra ord inget unikt för den kristna tron. Så enhet kan bara byggas på att man helt och fullt överlåtit sig åt det frälsande och förvandlande budskapet som Bibeln ger oss och att man varken lagt till eller tagit bort den minsta prick från detta budskap. Paulus sa t.o.m. att vi skall dra bort ifrån dem som har ett annat budskap än det som apostlarna presenterade.
Att närma sig Bibeln
Nu skall jag ta upp lite saker till Bibelns försvar och annat som är bra att känna till när man försöker få grepp om Bibelns sanningar. Av Bibeln kan vi förstå att den som aktar Ordet högt kommer själv att bli aktad högt i himlen. Det kan alltså vara mödan värt att arbeta på vår egen respekt för Bibelordet.
Om man kritiskt närmar sig den mycket märkliga bok som ju Bibeln faktiskt är, så skall man ha det i åtanke att Bibeln genom alla år inspirerat och hjälp miljontals människor. Det är ett faktum som man inte kommer ifrån.
Judarna hade för länge sedan gått under som folk om de inte hade fått tröst och vägledning från de urgamla skrifterna. På samma sätt har Bibelns budskap räddat miljontals människor från ett liv i förnedring med droger, prostitution, kriminalitet, självmordstankar m.m. Bibeln har gett tusentals människor inspiration, kraft och offervilja att ge sig ut i världen för att helt osjälviskt hjälpa nödlidande människor från svält, sjukdomar, andligt mörker och katastrofer.
Den har varit inspirationskälla till mängder av musikstycken, konstverk, teater och filmer. Det finns med andra ord ingen motsvarighet till Bibeln. Bibeln är Guds Ord brukar vi säga. Men Bibeln är inte Guds Ord i den meningen att allt är citat av Gud. Både människor, änglar och t.o.m. satan kommer ju till tals där.
Bibeln är Guds Ord i den meningen att allt ursprungligt material är inspirerat av honom. Det har varit hans vilja att de ursprungliga texternas budskap har blivit författade så som de blivit. Sedan kan det vara så att den språkliga dräkten ibland är färgad av dem som fick förmedla Guds Ord, men det har inte förvanskat budskapet som Gud ville få fram genom Bibelns texter.
Denna tro på att Bibeln är inspirerad av Gud är inte något mänskligt påfund, den tron kommer från Bibeln själv. Aposteln Paulus skrev så här i brevet till Galaterna kapitel 1, vers 11:
”Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor.”
Paulus säger samma sak om GT i sitt andra brev till Timoteus i kapitel 3, vers:
”Varje bok i Skriften är inspirerad av Gud…” (NT 81)
Aposteln Petrus skrev så här i sitt andra brev, kapitel 1, vers 20-21:
”Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”
Jesus framställde Bibelns auktoritet väldigt klart i orden i Matteusevangeliets kapitel 5, vers 18-19:
”Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket.”
Starkare än så här kan man väl knappast uttrycka Bibelns auktoritet. Det Jesus faktiskt säger med de här orden är att hans efterföljare skall vara bokstavstrogna. Inget kan räknas bort. Tron skall omfatta varenda prick i hela Bibeln!
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 15 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Bibeln vittnar om sig själv
Vi är alltså inte tvungna att inhämta åsikter om Bibeln utifrån. Vi kan titta lite mer på hur Bibeln vittnar om sig själv:
Gud befallde redan Mose att nerteckna allt som skedde i hans tid. Alla de mäktiga gärningar som Gud lät ske med det judiska folket och deras fäder blev alltså nertecknade för vår skull och ansågs redan från början som Guds Ord och heliga skrifter.
Profeterna i Gamla testamentet talade ord från Gud. De inledde ofta med orden ”Så säger Herren…” eller ”Herrens Ord kom till mig…”. Tilltal som dessa förekommer bortåt 4000 gånger i Gamla testamentet. Dessa ord nertecknades också och sammanställdes för att vara Guds Ord i alla tider till dem som uppriktigt söker Gud och hans vilja.
Sedan har vi alla brev som aposteln Paulus skrev. Den första församlingens ledare, Petrus, jämställde Paulus brev med Gamla testamentets texter. Det kan man faktiskt utläsa ur 2 Petrusbrevet 3:15-16:
”Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna.”
Petrus liksom jämställde Paulus brev med GT:s texter när han sa ”de övriga Skrifterna”. Paulus texter ansågs alltså vara Guds Ord som blivit överlämnat åt Guds folk för alla tider. Paulus själv bekräftar dessutom evangeliernas vittnesbörd i sina brev.
Alla dessa nytestamentliga texter lades av den unga kyrkan till Gamla testamentets texter eftersom de gav profetiskt ljus över de gamla texterna. Så när GT och NT kopplades ihop framträdde Jesus Kristus som det centrala budskapet även i GT, ett budskap som hade varit fördolt för de flesta under tiden före Kristus. En gammal och klok formulering om Bibeln lyder så här: ”Nya testamentet är dolt i det Gamla, och Gamla testamentet är uppenbarat i det Nya”.
Bibeln hade rätt
Utav all text i Bibeln är ca. 28% s.k. profetior, alltså förutsägelser om framtiden. De flesta av dessa profetior har redan gått i uppfyllelse, så det är ganska enkelt att kontrollera ifall Bibeln är en auktoritet att räkna med. Många av de profetior som gått i uppfyllelse handlar om Jesus ankomst.
De anger när, var, hur och varför Jesus skulle dyka upp. Att Jesus verkligen dök upp är ingen seriös historiker som betvivlar. Det finns allt för mycket annat historiskt material och allt för många spår av Jesu tid på jorden för att betvivla detta. Bibelns profetior hade alltså rätt om Jesu framträdande.
Sedan har vi en mängd profetior som handlar om det judiska folkets öde. Här har Bibeln förutsagt att de skulle föras bort till fångenskap i Babylon och sedan föras tillbaka till Israel, vilket ju skedde. Sedan har Bibeln förutsagt att Jerusalem skulle ödeläggas och att judarna skulle fördrivas ut till jordens yttersta hörn, vilket ju också skett.
Att Israel nu återuppstått som nation på samma plats som tidigare, och att judarna flyttar tillbaka dit i stora skaror är också förutsagt av Bibeln. Så det finns ingen anledning att betvivla Bibelns auktoritet och träffsäkerhet. Nu återstår bara en liten mängd profetior som även de skall gå i uppfyllelse, och det finns då ingen anledning att tro att Bibeln kommer att missta sig här.
På det här sättet skiljer sig också Bibeln från alla andra böcker på jorden. Ingen annan bok är så full av profetior. Ingen annan bok förutsäger historiska skeenden med den skärpa, tydlighet och träffsäkerhet som Bibeln har gjort och gör. Vad är orsaken till det? Jo, Bibeln är Guds ord!
Bibeln och arkeologin
Nu skall jag kortfattat nämna något om Bibelns trovärdighet i förhållande till arkeologin. Det var så här, att fram till mitten av 1800-talet var Bibeln i stort sett den enda källan till kunskap när det gäller Mellanösterns historia fram till ca. 550 år före Kristus.
Inte ens antikens greker och romare kände till många av de personer och platser som Bibelns texter talade om. Det mesta hade begravts i både sand och människors glömska. Men så av någon anledning, vaknade i mitten av 1800-talet en stor iver bland många av världens arkeologer, att börja gräva ut platser i de länder som nämns i Bibeln.
I och med dessa arkeologers ansträngningar kom Bibliska orter och städer fram i ljuset. Man fann att deras läge och utseende stämde exakt med Bibelns beskrivningar. Urgamla inskriptioner och minnesmärken vittnade för forskarna om personer som sedan länge hade skrivits om i Bibelns gamla texter.
Alla de fynd man gjort sedan denna tid, som är så otaliga och innehållsrika att de knappast går att överblicka, de har helt och hållet kullkastat ståndpunkten att Bibelns berättelser om platser, folkslag, städer och kungar skulle vara dikt och saga. Arkeologin bekräftar alltså idag Bibelns trovärdighet när det gäller historiebeskrivning.
HaFo kommentar:
Vill under detta tema bidra med två länkar från min hemsida:
http://tre-skrivare.se/hf/undervisning.shtml#b
http://tre-skrivare.se/hf/undervisning.shtml#a
Tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 16 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
”Avfallets ekumenik”
Det här kommer att handla om den ekumenik som dyker upp i fotspåren på en avfallen och korrumperad kristendom. Det är ju så här att Bibelns budskap ständigt utsätts för angrepp. Det korrumperas och det späds ut. Det förtigs och sätts åt sidan. Det mystifieras och fördunklas.
Och man lägger till nya uppenbarelser och villoläror. Detta innebär att Guds församling på jorden är utsatt för stora hot, hot som kan leda till avfall bort från Gud och bort från frälsningen till det eviga livet. Så därför vill jag idag svinga Andens svärd för att avslöja en del av alla dessa villfarelser och försvara det fulla och sanna evangeliet, så som det presenteras i Bibeln!
Nu skall vi läsa ett Bibelord som faktiskt talar om att det skall bli en fantastisk enhet på jorden en gång:
”Och alla jordens invånare skall tillbe honom”
Visst låter härligt! Alla skall tillbe honom! Det här pekar ju mot en fantastisk enhet på jorden. Vilken ekumenik! Alla tillber i endräkt! … Men vänta lite nu, vem handlar det om? Vem är ”han” som alla skall tillbe? Det här Bibelcitatet är från Uppenbarelsebokens kapitel 13 och vers 8.
Det handlar om att alla jordens invånare, förutom Jesu sanna lärjungar, skall tillbe odjuret, Antikrist. Det här är alltså den storslagna ekumenik Bibeln förutsäger. Det handlar om en ekumenik där människor blivit så förblindade att man tagit emot självaste Antikrist som gud.
Det här bibelstället är orsaken till varför många bibeltrogna kristna är tveksamma till ekumenik eftersom vi har facit och kan se vart det slutar. Bibeln förutsäger ingen storskalig, sann kristen ekumenik i ändens tid, och ingen världsvid väckelse.
Det är ett gigantiskt avfall vi har framför oss som vi kan se i andra Tessalonikerbrevets kapitel 2 i NT. Människor kommer att vända sanningen ryggen och istället dras till myter och villoläror. På min spaning i den s.k. kristna delen av världen ser jag att det här avfallet redan har börjat på allvar.
Men hur i hela världen kan det då gå så här snett? Jo, orsaken är enligt 2 Tess 2 att man inte har älskat sanningen, och det som driver på är lockelsen till andliga mirakler och manifestationer, precis det som Bibeln gång på gång varnar för.
Ändå följer de stora skarorna efter just det här. Inte undra på att Jesus då varnade för detta, eller hur? Massorna kommer alltså att ledas rakt in i armarna på Antikrist. Det här kan inte ske lite spontant här och där, det måste ske i någon slags organiserad form.
Kan vi då lita på våra andliga ledare? Kan vi lita på våra stora kristna institutioner? Det är detta jag har försökt att få en liten inblick i, så nu tänkte jag rapportera lite från den spaning som jag gjort när det gäller enhet och ekumenik.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 17 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Kyrkornas världsråd (KV)
För att förstå problemen och riskerna med ekumeniskt arbete bör man bl.a. studera vad Kyrkornas världsråd (KV) arbetar med, och vilka medlemskyrkor som finns där. Jag har inte gjort någon djuplodande studie, men jag har försökt att bilda mig en uppfattning utifrån en del kända fakta.
KV bildades 1948 och är den dominerande organisationen i världen för kristen enhet och ekumenik. Man engagerar över 340 olika kyrkor och samfund. Som medlemmar finns de flesta ortodoxa kyrkorna i världen, där finns baptister, metodister, evangeliska och lutherska kyrkor, presbyterianska och reformerta kyrkor och många, många fler. Romersk-katolska kyrkan är dock inte en direkt medlem.
Målet för KV har sedan starten varit alla kyrkors synliga enhet för att världen skall tro. Det kan låta lovvärt, men frågan är vad man vill att världen skall tro? KV präglas nämligen starkt av s.k. liberalteologi, dvs att det är dåligt med troheten till Bibelordet.
Det här såg man tydligt redan 1967 då det gjordes en undersökning inom den amerikanska ekumeniska organisationen National Council of Churches som då var den viktigaste gruppen inom KV. Det visade sig att:
33% av deras delegater inte var säkra på att Gud finns.
36% var osäkra på Jesu gudom.
75% var osäkra på att underverken i Bibeln verkligen hade hänt.
31% var osäkra på att det finns ett liv efter döden.
Och ändå skulle dessa delegater representera sina kyrkor! Många av oss tror att liberaliseringen har kommit till på senare tid, men så såg det ut alltså redan 1967 inom KV, och jag tror inte att bibeltroheten har stärkts på senare år.
Utöver detta har KV förtigit förföljelsen av kristna i de kommunistiska och ortodoxa länderna, man har undvikit kritik av olika kyrkors samarbete med diktaturer, och man har haft en enögd syn på problemen i Mellanöstern, precis som FN. Ser man på vilka frågor som är huvudfrågorna på KV:s agenda idag, så ser det mer ut att handla om ett utskott inom FN än en om kristen organisation.
Flera av medlemskyrkorna inom KV saknar evangeliet i sin verksamhet, i flera kyrkor finns inte tron på Jesu gudomlighet, inom en del medlemskyrkor finns inslag av ren ockultism, och många dras med andra stora villfarelser och läror som saknar biblisk grund.
Jag skulle kunna ta många exempel som tydliggör detta, men det finns inte plats för det så jag skall nöja mig med ett citat från den Österländska kyrkans utförligare katekes, paragraf 271 där det står så här:
”Vi bekänner utan tvekan som säker sanning, att den katolska (ortodoxa) kyrkan inte kan synda eller fara vilse eller säga något falskt i stället för sanningen, ty den Helige Ande, som beständigt verkar genom sina trogna tjänare, kyrkans fäder och lärare, bevarar henne från all villfarelse”.
Varför är då de ortodoxa kyrkorna med i KV när man har den här inställningen? Jo, två förklaringar framkommer ur en del publicerade dokument. Den ena är att dessa stora kyrkor ser KV som en plattform för att övertyga alla andra kyrkor om sin egen förträfflighet och på så sätt vinna dem till sin sida.
Den andra är att man ser KV som ett verktyg för att stoppa all evangelisk mission inom de egna länderna. Därmed är KV en skådeplats för kamouflerad politisk-religiös imperialism.
Är det då möjligt att en bibliskt grundad enhet mellan medlemskyrkorna inom KV skulle kunna bli möjlig? Nej, jag tror inte det, organisationen tycks istället främja det stora avfall som jag nämnde tidigare.
På senare tid så har KV tappat initiativet och kraften när det gäller kampen för global enhet och ekumenik. Men vem har då klivit in på arenan och axlat denna ärevördiga uppgift? Jo, på min spaning så har jag insett en sak som var ganska ny för mig, och det är att Romersk-katolska kyrkan nu tycks vara motorn i arbetet mot global enhet.
Som jag sa tidigare är Katolska kyrkan inte medlem i KV. Det ger Katolska kyrkan en möjlighet att självständigt, i kraft av sitt stora medlemsantal, ta initiativet till global enhet eftersom man inte behöver sitta med i alla förhandlingar inom KV och där tvingas ta hänsyn till det ena och andra.
Ser man på ett kort uttalande från den katolska biskopen i Sverige, Anders Arborelius, så kan man förstå att det ligger något i vad jag säger. Han sa så här vid ett besök på Livets Ord :
”Katolska kyrkan är själva garantin för enhet”.
Visst är det ett lite anmärkningsvärt uttalande? Även själva besöket på Livets Ord säger också något om Katolska kyrkans initiativ vad gäller enhetssträvande. Livets Ord är för övrigt den frikyrka i Sverige som många idag anser stå närmast Katolska kyrkan.
Det beror på Ulf Ekmans helomvändning när det gäller synen på t.ex. jungfru Marias betydelse, på nattvardens innebörd, på sakrament, synen på kristen enhet m.m. Det kan du se i hans egna böcker. Men det är inte bara Ekman som närmat sig Katolska kyrkan, det har många andra kyrkor i både Sverige och andra länder gjort.
Effekterna av detta närmande kan vi se i hur innehållet i teologi och gudstjänster ändrats. Det blir allt mer vanligt med mystik, ljuständning, korstecken, bruk av radband och ikoner m.m. i våra gudstjänster. Jungfru Maria och helgon uppmärksammas också mer och mer, även i våra protestantiska kyrkor.
Är det då inte bra när kyrkor närmar sig på det här sättet? Jo, om målet skulle vara att komma ännu närmare sanningen och lydnaden till Guds Ord. Men det tycks inte vara så, det tycks istället förhålla sig på det sätt som EFS-teologen David Hedegård förutsåg, att förutsättningen för kristen enhet och ekumenik är en ”liberalisering av evangeliet”.
Historien har visat Romersk-katolska kyrkan inte på något sätt är intresserad av att ge efter i lärofrågor. Ekumenik för dem är att alla skall tillbaka under ”den heliga stolen”, alltså under påven. Kvar återstår då att alla andra kyrkor måste ge efter i sina lärofrågor och acceptera Katolska kyrkans många obibliska läror.
När nu denna kyrka, med över en miljard medlemmar, dessutom säger att hon är ”själva garantin för enhet” då måste vi tillåta oss att kritiskt granska vad hon står för. Så därför skall vi nu titta närmare på Romersk-katolska kyrkan, hon som vill bli ”allas moder”.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 18 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Katolska kyrkan som ju menar sig vara identisk med den av Kristus grundade moderkyrkan. På 1500-talet uppstod som bekant en reaktion mot Katolska kyrkans alla obibliska läror, den s.k. reformationen med Martin Luther i spetsen. Men har då Katolska kyrkan övergett någon av alla de villfarelser som gjorde reformationen nödvändig? Nej, inte alls!
Kvar finns läran om skärselden där de troende skall betala sin skuld – trots att Jesus tog all vår skuld på sitt kors! Katolska kyrkan skriver så här i det Tridentiska mötets protokoll:
”Om någon säger, att efter det att nådens rättfärdiggörelse tagits emot… inte kvarstår någon skuld av tidsbestämt straff som skall betalas antingen i denna världen eller i Skärselden, före ingången till himmelriket kan öppnas (för honom), låt honom vara förbannad.” Sjätte sessionen, Kanon XXX (se http://history.hanover.edu/texts/trent/ct06.html
Kvar finns läran om mässoffret som betyder att varje gång man förrättar nattvarden så är detta en förnyad Jesu offerdöd som framför allt gäller för de som vistas i skärselden.
Kvar finns gärningsläran. När Martin Luther hade återupptäckt det bibliska budskapet om att frälsning endast kan fås via Guds nåd, så svarade Katolska kyrkan så här i det Tridentiska mötets protokoll:
”Om någon säger, att sakramenten i den Nya Lagen inte är nödvändiga för frälsningen, utan överflödiga; och att… människan får av Gud, genom tron allena, nådens rättfärdiggörelse… låt honom vara förbannad.”. Sjunde sessionen, Kanon IV (se http://history.hanover.edu/texts/trent/ct07.html)
Kvar finns Maria- och helgondyrkan med bön till Maria och alla helgon, vilket ju är att söka råd hos avlidna, vilket Bibeln strängt förbjuder.
5 Mos. 18:10-12: ”Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda. Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant,”
Kvar finns vördnaden för reliker, dvs vördnaden för likdelar från avlidna helgon, vilket blir en form av avgudadyrkan och trolldom.
Kvar finns också upphöjandet av Katolska kyrkans tradition. En grundläggande ståndpunkt för reformatorerna och alla protestantiska kyrkor har varit ”Bibeln allena”; inget utöver Bibeln behövs för att uppenbara Guds vilja och sanning. Men Katolska kyrkan skriver så här i sin lilla katekes:
”Skrift och tradition är så nära förbundna med varandra att Skriften inte kan existera utan traditionen. Tillsammans bidrar de, var och en på sitt sätt, under den Helige Andes ledning, till människornas frälsning.”
Man sätter alltså sin tradition på samma nivå som Bibeln, i praktiken ännu högre. Utöver allt detta som reformatorerna så kraftfullt vände sig mot har det dessutom tillkommit ännu fler villfarelser.
– År 1854 fastställde Katolska kyrkan dogmen om jungfru Marias obefläckade avlelse.
– År1870 fastställdes dogmen om påvens ofelbarhet.
– Och så sent som 1950 kom dogmen om jungfru Marias himmelsfärd.
– På senare tid har dessutom tillkommit olika uppenbarelser av Maria med allehanda antikristliga budskap. Detta skall jag berätta mer om längre ner i texten.
Utav det här är det lätt att förstå att någon enhet och ekumenik på biblisk evangelisk grund inte går att få med Katolska kyrkan. Bibeln uppmanar oss inte att i ett sådant här läge förhandla och sträva efter samförstånd och enhet. I stället uppmanar aposteln Paulus oss att dra bort ifrån den som inte bär på det evangelium som apostlarna gett oss.
Rom 16:17-18: ”Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.”
Ett samgående med Katolska kyrkan skulle kräva att man tvingades överge detta evangelium för att ge plats för allehanda villfarelser, för Katolska kyrkan kommer inte att ge upp något av sitt, det har historien visat så här långt.
De steg som tagits mot enhet mellan protestantiska kyrkor och Romersk-katolska kyrkan beror inte på att Katolska kyrkan ändrat sig i lärofrågor utan att de protestantiska kyrkorna lagt sig som vi skall se lite senare.
HaFo kommentar:
Det är bara att konstatera att katolicismen och Katolska kyrkan är ändtidens största sektbildning full av avfall i dess tro , lära, liv och utövning som manipulerar, duperar och leder människor till fördärvet!!
Där praktiseras och uppmuntras till spiritism och ockultism med onda andars spel i släptåg.
Påven sägs vara Kristi ställföreträdare på Jorden. Alltså har man en ”annan Jesus”!
KK sägs tillsammans med sakramenten, ikonerna, relikerna. vara bärare och förmedlare av Andligt liv. Alltså har man då ”en annan ande”!
Maria blir i praktiken den som ”bringat världen frälsning” och detta tillsammans med ovan återgivna kring skärlselden, mässoffret, och deras i praktiken en fungerande gärningslära. Alltså har man då ”ett annat Evangelium”
Dessa kriterier på avfall i katolicismen och KK, är precis de kriterier som Paulus uppmanar oss att vända oss bort ifrån och att dessa sammanhang är förbannade. Att det finns människor som uppenbarligen tappar bort detta i en slags obegriplig blindhet och inte ser denna förvillelse är lite ofattbart. Lika ofattbart är det att kristna ledarna bara hejar på och bidrar till denna förförelsens avfall i katolicismen och KK.
Men det måste ju samtidigt ske om den Bibliska profetian om ändtidens avfall som ska möjliggöra den falske världsfrälsarens ankomst ska kunna förverkligas ( 2 Tess. 2: 1 – 12 ).
Men varje kristen ledare och människor som blint följer blinda ledare, må ju ändå kunna ha möjlighet, att var för sig vakna upp över detta avfall och denna förförelse och ta avstånd i från detta falska, så att man inte dras med i välkomnandet av den ”falske profeten” som ska peka på den falske världsfrälsaren, som liksom Lennart pekade på, kommer att tillbes av en hel värld förutom ”de som har sina namn skrivna i Livets bok”, alltså de sanna troende på den Sanne Kristus!
Tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 19 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Eld och svavel från Martin Luther
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/sa/
Vi skall börja med Luthers syn på det katolska mässoffret, det står så här:
”Mässoffret i påvedömet är ovillkorligen den största och förskräckligaste styggelse. Ty man har menat, att förrättandet av mässoffret, även om det utförs av en gudlös usling, skulle kunna frälsa människan från synden både i detta livet och i skärselden, vilket endast Guds Lamm förmår göra såsom Campegius sade i Augsburg, att han hellre ville låta slita sig i stycken än uppgiva mässan.
På samma sätt skall ock jag med Guds hjälp hellre låta bränna mig till aska, än jag aktar en mässpräst med dennes verk – han må vara god eller ond – likvärdig med eller högre än min Herre och Frälsare Jesus Kristus.”
Så här skrev Luther om skärselden:
”Man har med själamässor och dödsvaka på sjunde och trettionde dagen och årsdagen efter någons bortgång och vidare under veckan efter Mikaelidagen och på Alla själars dag och genom själabad sökt åstadkomma verkningar in i skärselden, så att mässan brukas nära nog endast för de döda, medan Kristus instiftat sakramentet endast för de levande.
Därför är skärselden och allt därmed samman-hängande prål och kommersande med gudstjänster att anse som blott djävulens bländverk. Ty detta strider mot. att endast Kristus, men icke människors verk kunna frälsa själarna.
Dessutom har Gud icke givit oss något bud eller någon befallning med avseende på de döda. Därför kan man mycket väl lämna allt detta åsido. blott därför att påven ridits av djävulen, så att han prisar och stadfäster sådant, varigenom människorna hopvis avfallit från Kristus, förlitat sig på sina egna gärningar och blivit avgudadyrkare, vilket är det allra värsta.”
Nu fortsätter vi med Luthers syn på helgonrelikerna:
”Helgonrelikerna, som givit upphov till så många offentliga lögner och så mycket narrspel med benknotor av hundar och hästar. Redan för sådant bedrägeris skull, varåt djävulen säkert skrattat, borde detta förkastas, även om det eljest hade något gott med sig. Därtill kommer, att det icke har något stöd i Guds ord och att det varken är påbjudet eller tillrått, utan är alldeles onödigt och onyttigt”
Om helgondyrkan skrev Luther:
”Åkallandet av helgonen är också ett av de missbruk, som höra den yttersta tiden till. Det …. utplånar kunskapen om Kristus. Det är varken påbjudet eller tillrått, och icke finnes det heller något exempel därpå i Skriften. Även om det vore aldrig så värdefullt, vilket det dock icke är, är det tusen gånger bättre att hålla sig till Kristus.
Och ehuru änglarna i himmelen bedja för oss – såsom också Kristus själv gör – så följer icke därav, att vi skola anropa och tillbedja änglarna och helgonen och dyrka dem med fastor, högtider, mässor, offer, byggande av kyrkor och altare, inrättande av gudstjänster och andra liknande åtgärder och hålla dem för hjälpare i nöden samt tillskriva dem var och en sin särskilda förmåga att hjälpa i olika livslägen, såsom papisterna göra och lära. Ty detta är avguderi; en sådan ära tillkommer nämligen Gud allena.”
Jag skall avsluta svavlet från de Schmalkaldiska artiklarna med vad Luther skrev om kyrkan:
”Vi medgiva icke, att de representera kyrkan eller i sanning äro den. Och vi vilja icke heller lyssna till vad de i kyrkans namn befalla eller förbjuda. Ty ett barn på sju år vet numera, Gud vare lov, vad kyrkan är: hon är nämligen de heliga troende och ’fåren, som höra sin herdes röst’. Ty barnen bedja så: ’Jag tror att det finnes en helig kristen kyrka.’ Ty heligheten består icke i kyrkliga skrudar, tonsurer och andra ceremonier, som de utan stöd i den heliga Skrift uppdiktat, utan i Guds ord och den rätta tron.”
HaFo kommentar:
Det fanns brister hos Martin Luther i t.ex. synen på Israel och det Judiska folket, synen på dopet och en del annan sakramentalism där sakramenten i sig själva skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv.
Men när det gällde avfallet i katolicismen och Katolska kyrkan så var Luther kristallklar. Och den klarheten borde idag alla kristna ledare och troende människor ta till sig, så att man får klart för sig vilka fördärvliga antikristliga förförelser som är i rörelse från Katolska kyrkans sida!
Luthers absolut största sanna uttalande kom kring :
”Skriften Allena, Tron Allena”, med följdteserna om ”rättfärdigheten från Gud av nåd genom tro på Jesus”.
Men samtidigt var det mycket från Luther som var ”oklart” och vilseledande kring ”en närstående till katolicismen sakramentalism”. Även förmedlade Luther en ”oklar” och vilseledande ”utkorelselära”, mycket nära calvinistisk predestinationslära.
Att det inte i allting i alla detaljer stod rätt till med ens Luther, torde vara en orsak till att man idag, förutom en del villfarelse i Svenska kyrkan, även fått en slags sektbildning som kallar sig LBK (Lutherska bekännelsekyrkan).
Här synes man initialt vara verkligen Bibeltrogna och Kristusfixerade med många sanningar på tapeten. Men så hamnar man likväl i samma ”grop” som KK och menar sig vara den enda kristna gemenskap som äger och förmedlar den fulla och hela sanningen.
(Det är så fatalt enkelt att hamna i sekterism. Låt oss säga att jag själv eller Lennart Jareteg, eller vi tillsammans med människor runt omkring oss, kom på den vilsna tanken, att ”vi mot dom”, är de enda som har ett klart avslöjande av avfallet i tiden. Vi får vara försiktiga med tanken: ”vi har sett förförelsen i tiden”, som andra inte sett. Då har redan en vilsen sekterism uppstått, som man samtidigt säger sig ta avstånd ifrån!!)
Detta är vad som skett med LBK:s sekteristiska förförelse mitt ibland alla sanningar och ”skrifttrohet”, som man där levererar. Man hamnar i en slags sakramentlära som ligger KK väldigt nära. Och som sagt, så ligger man där, väldigt nära KK:s uppfattning om sig själva som den enda rätta sanna trosbildningen. Man bejakar även på sin hemsida trosförkunnelsens vilsenhet om att eftersom människan dog andligen – skildes från Gud – så dog Jesus som människans ställföreträdare – hennes andliga död.
Vill alltså höja ett varningens finger inför vad som egentligen ligger i botten på vad LBK (Lutherska bekännelsekyrkan) förmedlar.
Har tagit del av Stefan Sjökvists (dess främste talesman i Sverige) genom åren på nätet under allehanda alias. Tonen och ”frukten”, är inte speciellt trovärdig, även om han sakmässigt framför väldigt mycket sant.
Blev uppringd av honom när jag ifrågasatte att de på sin hemsida, egentligen bejakade att Jesus skildes från Gud. Fick ett kryptiskt svar att det bara gällde i ”juridisk mening och inte i naturhänseende”.
De som helt i alla stycken, omfattar deras tro, lära och liv är de sant troende. Den som inte i allt omfattar vad de tror och lär, kan inte få dela nattvarden.
Den som upplever och lever i en personlig relation med Jesus på annat sätt än via ord och sakrament, är svärmare. Gud förmedlar sig bara genom Ord och sakrament är ngt ständigt återkommande. Ngn annan kommunikation kan vi inte ha med Gud utan allt sånt är svärmeri.
Som jag ser det, så har de har stängt in Jesus som bokstäver på papper mellan Bibelns pärmar. Det är bara där i Skriften och sakramenten som Gud kommunicerar med människan. Allt annat är svärmeri.
De synes vara väldigt Bibeltrogna och framför väldigt mycket av sanning. Men har samtidigt nästan Luther som en avgud och kommer snett både kring vattendop och det Judiska folket och som sagt att umgås med Jesus på annat sätt än via Ord och sakrament är svärmeri. Är det vad Bibeln lär?
På grund av vad de lär, så har jag till viss del bemött det på hemsidan under länken
http://tre-skrivare.se/hf/undervisning.shtml#b
Tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 20 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Avfall till katolicism
Svenska kyrkan avsäger sig reformationen
Det här var ord och inga visor från Luther, och jag är övertygad om att Gud själv låg bakom det mesta av det som Martin Luther stod upp för! Tänk att Luther såg kyrkans villfarelser så allvarliga att han hellre skulle bli bränd på bål än att ge upp sin övertygelse.
Det är långt ifrån den fega hållning som vi ser inom dagens ekumeniska arbete. Vi kan ta ett exempel från 1991 då den dåvarande svenske ärkebiskopen Bertil Werkström besökte påven i Rom till minne av den helgonförklarade svenska nunnan Birgitta.
Här skall jag först bara flika in en parentes: Bertil Werkström är en högt uppsatt frimurare, vilket kan förklara en del i hans agerande. Hur som helst, han framförde vid detta tillfälle följande hälsning till påven:
”Ögonblicket är nu inne att förklara, att förkastelsedomarna från reformationstiden inte längre gäller.”
Det här är ju ett oerhört märkligt uttalande från en ärkebiskop i en Luthersk kyrka. För som jag sa tidigare har ju inte katolska kyrkan gett upp några av sina alla villfarelser utan ökat på dem.
Svenska kyrkoledare i bön inför reliker av Birgitta
Jag skall ta ett exempel till. Du kanske trodde att användandet av reliker var något som skedde förr i tiden, då skall du nu få höra hur bruket av dessa likdelar stått i centrum av svensk ekumenik.
År 2003 högtidlighölls på Vadstena kloster det 700-åriga minnet av heliga Birgittas födelse. Vid detta tillfälle fick Katolska kyrkans biskop i Sverige, Anders Arborelius, motta en relik från den heliga Birgitta.
Vid denna samling fanns även andra kyrkoledare som K-G Hammar, Sten-Gunnar Hedin och Krister Andersson och man samlades kring heliga Birgitta relikskrin för att förrätta tyst förbön för kyrkans synliga enhet.
En likdel från ett romerskt-katolsk helgon fick alltså spela en roll i svensk ekumenik. Var fanns då den lutherska andan? Den var helt bortblåst! Och vilket bevis på klent andligt ledarskap i våra svenska kyrkor det här var!
Men vilken triumf detta blev för Katolska kyrkan! Särskilt med tanke på att ett av Birgittas huvudbudskap var att alla kyrkor skulle böja sig för påven. Om Birgitta måste jag även säga det här, att hon fick sina uppenbarelser från avlidna människor, bl.a. via sin avlidna man.
Det gör att man måste kalla henne för ett spiritistiskt medium istället för ett helgon. Eftersom Bibeln strängt förbjuder all kontakt med avlidna kan man inte säga annat än att Birgittas uppenbarelser måste ha kommit från någon annan än Gud, vem är lätt att gissa.
Det finns mycket märkliga ting kring Birgittas uppenbarelser. Bl.a. säger hon många gånger ”negrer” i sina texter när hon talar om varelser som utför onda gärningar. Hon kallar sig själv för ”Kristi brud” (känner du igen den villfarelsen?) och de som inte gillar påven är fyllda av djävulen m.m. Läs gärna hennes uppenbarelser, men med öppna ögon. De innehåller inget från Gud, den saken är helt klar.
Birgittas uppenbarelser finns via
http://www.heligabirgitta.se/.
Kritik av Birgittas uppenbarelser finns bl.a. på
http://www.tidenstecken.se/kkbirgit.htm.
Man kan verkligen fråga sig vad det är som gjort att man nu lägger undan både trons sköld och Andens svärd i den protestantiska kyrkan? Svaret är ganska uppenbart, vi ser nu början till det stora avfall som Bibeln förutsagt. David Hedgård skrev ju att liberalisering och villfarelse är en nödvändig grund för ekumenik, och vi kan idag se att även han hade helt rätt i denna profetiska insikt.
HaFo kommentar:
Det är så tragiskt att inse att en Pingstpastor som Sten – Gunnar Hedin, som jag upplever som en människa som vill så väl, men som ändå blivit så förförd och i sin tur förför andra, så att han lånar sig till att delta i att ”samlas kring heliga Birgittas relikskrin för att förrätta tyst förbön för kyrkans synliga enhet.” Borde inte varje andlig ledare inse att detta inte handlar om något annat än ockultism!!
Angående Svenska Kyrkans hållning och eftergivenhet till KK kan nämnas att man utan att fråga sina medlemmar, gjorde en slags ”kupp”, vid Påvens besök senast i Sverige och skrev under någon form av dokument som förklarade en enhet och samarbete mellan de båda kyrkorna.
Upprepar som en önskan från djupet av mitt hjärta:
Men varje kristen ledare och människor som blint följer blinda ledare, må ju kunna ha möjlighet att var för sig vakna upp över detta avfall och denna förförelse och ta avstånd i från detta falska, så att man inte dras med i välkomnandet av den ”falske profeten” som ska peka på den falske världsfrälsaren, som liksom Lennart pekade på, kommer att tillbes av en hel värld förutom ”de som har sina namn skrivna i Livets bok”, alltså de sanna troende på den Sanne Kristus!
Tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 21 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Känner du till alla de synliga uppenbarelser av jungfru Maria som har ägt rum på senare tid och som fortfarande äger rum? Det är tydligen så att Maria, i form av en ljusgestalt, har visat sig på 100-tals platser i den katolska världen och meddelat olika budskap.
Andra personer säger sig ha fått direkta budskap från Maria, men då utan att ha sett henne. På andra platser har skett mystiska mirakler där Maria-statyer gråter tårar och Maria-målningar fäller ut smörjelseolja. Folk upplever helande, mirakler sker och man ser olika former av tecken.
Om det här bara skedde i en liten omfattning och bland en liten skara människor skulle det inte vara värt att nämna. Men det är istället så att människor samlas i 100.000-tal för att få höra vad Maria meddelat till mänskligheten. Folk vallfärdar i miljontal varje år till platser där Maria sägs ha uppenbarat sig för att få del av hennes välsignelser och budskap.
Lutherska präster konverterar till katolicismen på grund av dessa uppenbarelser. Och till och med en del pingstvänner går samma väg. Det här har växt till en världsvid rörelse som ibland går under namnet The Marian Movement, alltså Maria-rörelsen.
Vem är då denna ljusgestalt som utger sig för att vara jungfru Maria? Och vad är hennes budskap? Jo, hon kallar sig själv för Himmelens drottning, Alla länders moder eller Nattvardens moder. Hon har sagt att hon är dörren in till Gud och hon har kallat sig för Jesu med-frälsare.
Maria-gestalten uppmanar katolikerna att resa statyer och att bygga helgedomar till hennes ära där man skall kunna dyrka henne. Människor kryper sina knän blodiga runt Maria-statyerna för att blidka henne. Man försöker bättra på sin frälsning med allehanda religiösa ritualer och goda gärningar.
Det klara, enkla evangeliet till evig frälsning som Gud ger gratis till den som önskar, blir i dessa sammanhang allt dunklare. Man säljer sitt eviga liv för en tallrik grumlig andlig soppa. Och ljusgestaltens huvudbudskap är detta: enhet och fred på jorden.
Enhet och fred! Här har vi alltså en ljusgestalt som kommer med olika budskap som ligger helt i strid med Bibeln och som vill leda människorna till enhet! Tycker du det låter suspekt?
Bibeln varnar oss för att Satan skall komma förklädd till en ljusets ängel, och precis så är det här. Genom under och mirakler förförs folken till en enhet där lydnaden till Gud och hans Ord är lämnad utanför. Detta är ett välorganiserat avfall som leder rakt i armarna på Antikrist. Och detta sker med påvens välsignelse.
I stort sett har Katolska kyrkans ledare tagit dessa uppenbarelser till sig. Den förre påven, Johannes Paulus II, har erkänt och välsignat den här typen av uppenbarelser och de budskap som denna ljusgestalt kommit med.
Han har själv vallfärdat till flera av de platser där uppenbarelser skett. Detta kanske inte är så märkligt med tanke på att man kallar Johannes Paulus för Marias påve. Kardinaler och präster är också med på tåget.
Påverkade då dessa uppenbarelser den förre påven att sträva mot en global enhet? Jo, och han gick t.o.m. längre än vad man skulle gissat. Minns du att Johannes Paulus II år 1986 kallade till sig 150 andliga ledare från andra religioner till gemensam bön för freden? Bilden nedan är från det mötet.
Under en heldag i Assisi fastade, bad och vandrade man tillsammans. Där fanns shamaner, trollkarlar, buddhister, hinduer, muslimer m.fl. från alla möjliga olika religioner, dvs företrädare för sådana läror som Bibeln kallar onda andars läror.
Tror du Bibelns Gud var med i detta? Jag tror inte det. Gud vill först och främst se lydnad till sitt Ord: ”lydnad vill jag se och inte offer” står det i Bibeln. Samlingar som den i Assisi 1986 har sedan upprepats på olika platser varje år.
Mötet 1986 har varit mönsterbildande i det inter-religiösa arbete som framför allt Katolska kyrkan driver. Så här ser vi ett arbete för enhet och ekumenik, drivet av Katolska kyrkan, som till och med omfattar alla andra religioner, helt i linje med vad Maria-gestalten vill och helt i linje med vad Guds motståndare vill.
Är det då bra med ekumenik tillsammans med Romersk-katolska kyrkan som idag verkar vara än mer villfaren än för 500 år sedan! Jag hoppas du nu själv kan känna att det är ytterst tveksamt. Att det sedan finns äkta trossyskon inom Katolska kyrkan gör inte att vi kan acceptera Katolska kyrkans läror och ritual, men vi kan be för och försöka vägleda dessa syskon in i Sanningen.
HaFo kommentar:
Här i dessa ”Maria – uppenbarelser och meddelanden”, ser vi konsekvensen av, hur onda andars spel i spåren av katolicismens och KK:s utövning av spiritism och ockultism, ger sig till uttryck för att så nu fullständigt kunna förföra människor in i avfall, avgudadyrkan och en slutlig dyrkan av den falske profeten och en tillbedjan av ”den falske världsfrälsaren”. Varför ser inte andliga ledare och kristna människor detta uppenbara faktum!!???
Här ser vi också hur alla religioner och religionsutövning kommer att ledas in under ett tak under ledning av ”den falske profeten”. Alltings lösning såväl andligt som politiskt, ekonomiskt, miljömässigt måste ”ske på global nivå”. Allt för att den ”falske världsfrälsaren” ska få full kontroll och fullt herravälde, om än för en begränsad tid här på jorden. Varför ser inte andliga ledare och kristna människor detta uppenbara faktum!!???
In i detta manipulerande förförelseplagiat kommer alla att dras med, som inte ”satt tro till sanningen” om vem Jesus ÄR och en sann tro på betydelsen av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset!
De som har satt tro till vem Jesus ÄR – Gud själv kommen i kroppslig gestalt till – Gud och människa förenade – och sätter tro till det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) KROPP OCH BLOD PÅ KORSET ”har sina namn skrivna i Livets bok” och kommer inte att dras med i denna avfallets strömvirvel mot avgrundens djup. HÄR ÄR DET VERKLIGEN FRÅGAN OM DÖD ELLER LIV PÅ DEN ANDLIGA ARENAN!!
Tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 22 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Som jag nu nämnt så handlar ekumenik idag inte endast om samarbete mellan olika s.k. kristna kyrkor, det handlar nu även om samarbete över gränserna med andra religioner. I Sverige samordnas det ekumeniska arbetet genom Sveriges Kristna Råd.
Vart deras arbete vill leda kristenheten framkommer tydlig i den skrift man gav ut i år och som heter Kan vi be tillsammans? – ett ekumeniskt studiematerial om bön i mångreligiös kontext. Denna skrift handlar om interreligiös bön, alltså bön tillsammans med religionsutövare från andra religioner än den kristna.
Den här skriften har sammanställts av den katolska dominikan-nunnan Katrin Åmell, som också är direktor för ekumenisk teologi vid Sveriges Kristna Råd. Jag skall ta några citat från den här skriften som tydligt visar att det är dags att sluta ge vårt stöd till Sveriges Kristna Råd:
”I andra religioner finns andra vägvisare. Interreligiös bön skall om möjligt befrämja ett ömsesidigt vittnesbörd, så att det genuina (?) och unika i varje religiös tradition kan upptäckas. På så vis kan vi lära av varandra, förstå vad som är gott, rent och sant, samt därigenom lära känna Gud bättre (?) och älska honom mer.”
Här säger alltså Sveriges Kristna Råd att vi kristna kan lära känna Gud bättre om vi tar till oss vittnesbörd och erfarenheter ifrån andra religioner. Men vad säger Bibeln om det här? Vi kan titta i första Korintierbrevet i NT, kapitel 10, verserna 20-22:
”vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna. Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?”
Bön i andra religioner är bön till onda andar enligt Bibeln. Vi har alltså inget att hämta hos de andra religionerna. Vi skall i stället arbeta för att vinna folk i andra religioner till den kristna tron och frälsningen hos Jesus Kristus, och sedan döpa dem och undervisa dem i Bibelordet, precis som Jesus sa i missionsbefallningen. Det är vårt uppdrag. Det är detta som sanna missionärer levt och dött för.
I skriften från Sveriges Kristna Råd sägs att vi ”inte skall söka i Bibeln efter enskilda Bibelord för att bevisa det ena eller det andra”. ”Teologi skall skapas utifrån människors erfarenheter”, säger man.
Men det är ju fullständig villfarelse. Hur skulle teologin se ut om den skulle baseras på 6 miljarder människors olika erfarenheter?! Vi som kristna måste söka efter Guds vilja i Bibeln, det är där den är uppenbarad, det är den enda källan. Jag skall ta några citat ytterligare från Sveriges Kristna Råds skrift:
”vi säger inte att alla icke-kristna måste omvända sig och bli kristna för att bli frälsta… Fastän det bara finns en Gud, har människor olika uppfattningar om Honom. Eftersom vi människor är olika, är det i princip inget fel med att man har en mångfald uppfattningar om den Helige…
Religionerna är gudomliga institutioner för skapelsens välbefinnande och fortbestånd…Religionerna skänker glans åt skapelsen…Därför har kristna ett ansvar att samla representanter för andra religioner till bön för att tillsammans lovprisa Skaparen. Detta kommer att ha en enande inverkan på människorna och även ena dem med skapelsen.”
Jag ser ett tydligt huvudbudskap i denna skrift från Sveriges Kristna Råd, det är att Gud är alla religioners gud. Det enda som behövs för att upprätta kontakt med Gud, är att närma sig Honom och att be till honom, gärna via invärtes kontemplativ bön utan ord enligt österländsk modell.
På så sätt kan folk från alla religioner förenas som Guds barn, enligt denna skrift. Jesus nämns knappast alls. Konsekvensen blir att hela evangeliet spolas bort, och helt följdriktigt nämns inte behovet av omvändelse och pånyttfödelse en enda gång i denna skrift.
Tänk vilken nonchalans man visar Bibelns budskap och Kristi kors. Tänk vilket nonchalans man visar alla missionärer som offrat livet för att göra folk till Jesu lärjungar genom omvändelse och dop.
Den här nya teologin verkar vara en klart utstakad färdriktning inom stora delar av svensk kristenhet. Och jag måste då fråga dig som lyssnar, är du med på den vägen? Accepterar du det som många av våra kristna ledare håller på med? Jag tycker det hög tid att vi höjer våra röster och protesterar och drar oss ur sammanhang som drar åt det här hållet.
Nu har jag delat en del både tankar och fakta med dig som jag tycker klargör varför jag ser det som helt omöjligt med enhet och ekumenik mellan många av kyrkorna i världen.
En Andens enhet mellan Jesu sanna lärjungar, den är fullt möjlig och existerar redan idag över kyrkogränserna eftersom Jesu lärjungar finns lite varstans. Men en yttre enhet är inte möjlig med alla de villfarelser som finns i många kyrkor.
Och Bibeln ger oss inte heller något löfte om att läget kommer att förbättras. Vi går mot ett allt större avfall enligt Bibeln, och det kommer att bli allt glesare mellan Jesu sanna lärjungar och ett allt hårdare klimat för denna Guds lilla barnaskara.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 23 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Fyra vägar för avfallets ekumenik
När jag lägger ihop ett och ett så framträder ett otäckt mönster bland många av dem som strävar efter enhet och ekumenik. Jag ser en avfallets ekumenik på fyra fronter, och det är inte otroligt att dessa kommer att stråla samman vad tiden lider, det är ju vad Bibeln förutsäger om det stora avfallet.
1. Uppenbarelser från ”himlen”:
Avfallets ekumenik växer fram i traditioner och sammanhang där man helt okritiskt tagit till sig budskap om global enhet och fred och som har meddelats via syner, röster eller av suspekta ljusgestalter.
Budbärarna har ofta varit vad man i dessa kretsar kallar Maria, helgon (dvs avlidna personer) eller gestalter som kallar sig Jesus. Man låter sig alltså styras av budskap som förmedlats via sådana kanaler som Bibeln strängt förbjuder, och budskapet ligger vanligen helt i strid med Bibeln. Jesus varnade också för att många skall komma i hans namn för att försöka förleda oss.
Jag ser en framväxande enhet och ekumenik i dessa sammanhang som byggs på en falsk grund istället för på evangeliet. Det som förenar är upplevelsen av att vara utvald, det exklusiva i att få del av dessa budskap. Evangeliets budskap omvändelse, nåd och pånyttfödelse är som bortblåst i dessa sammanhang. Man går inte korsets väg så som Gud stakat ut den.
2. Nyandlighet och mystik:
Jag ser att avfallets ekumenik växer fram bland dem som sysslar med andliga metoder för att vända sig inåt, för att söka Gud i sitt inre enligt österländsk modell. Det handlar om kontemplativ bön och meditation, metoder som är helt främmande för Bibeln och som bevisligen leder till synkretism, dvs religionssammanblandning.
När dessa människor kommer tillbaka ut från sitt inre har de allt oftare blivit inspirerade till interreligiöst samarbete, dvs ekumenik över religionsgränserna och en strävan efter global enhet. Jag ser hur dessa människors teologi och personlighet förändras på ett förrädiskt smygande sätt.
Här växer fram en enhet och ekumenik som bygger på upplevelser av att ha fått skåda in i något mycket djupare än vad ”de utomstående” kan förstå, upplevelser av att ha mött det gudomliga i sitt inre.
Man bygger en enhet där omvändelse och pånyttfödelse inte är nödvändigt eftersom man tror sig få kontakt med det gudomliga ändå. Allt det här ligger i strid med Bibelns budskap.
Det tangerar ursynden i Edens lustgård om att bli såsom Gud, och man struntar i det fulla evangeliet. Effekterna av inåtvänd bön, att söka Gud i sitt inre, är omsorgsfullt undersökta av en man som heter Ray Yungen, och han skriver om detta i sin bok med titeln A Time for Departing.
3. Tecken och under:
Avfallets ekumenik växer fram i de sammanhang där man låter sig ledas av fascinationen för tecken och under och andliga upplevelser. Här växer det fram en enhet och ekumenik över helt oväntade gränser grundad enbart på att man har fått uppleva samma saker.
Man lägger lydnaden till Bibeln åt sidan och säger att om sådana mäktiga manifestationer och under sker så måste Gud vara närvarande. Jag ser hur man här struntar i alla Jesu varningar om att motorn i det stora avfallet i ändens tid skall vara just tecken och under. I berusningen över det man får vara med om springer man förbi omvändelsen och korset. Och kritiker anses oandliga och sända av satan.
4. Intellektuell elit:
Jag ser hur avfallets ekumenik växer fram hos en intellektuell elit. Här har man förblindats av sin egen förträfflighet, uppbyggd av akademiska titlar och meriter eller samtyckande med kända tänkare.
Här skapar författare och teologer nya versioner av evangelium, där behovet av omvändelse och pånyttfödelse fördunklas och frälsning kommer allt mer att handla om att ha rätt tankar om oss själva och Gud.
Den andliga världskartan ritas om och religionsgränserna suddas ut. Och jag ser hur enhet och ekumenik i dessa sammanhang byggs på människans antagna förmåga. Bibelns budskap anses här många gånger som banalt och barnsligt. Nyproducerad litteratur är viktigare och mer seriös.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 24 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Sammanfattar jag nu dessa fyra punkter så kan jag säga att det gemensamma mönstret är att evangeliet korrumperas och behovet av omvändelse och pånyttfödelse lämnas åt sidan.
Här uppstår också en nitisk strävan efter enhet och ekumenik som inte är i linje med Jesu befallningar, och som ju också är märklig i sig. Den liknar mer det enhetsbyggande som vi kan läsa om i Bibelns berättelse om byggandet av Babels torn. Det byggandet var ett uppror mot Gud och hans vilja. Människorna drevs av en slags längtan av självtillräcklighet och självförgudning, påhejade av ockulta krafter.
Men nu ser vi ett nytt Babels torn-projekt, och det handlar denna gång om global enhet. Alla religioner, alla sekter, all avfällig kristendom, all politik kommer att bli ett, men i en enhet utan evangeliet och utan pånyttfödda människor!
Detta blir återigen en enhet där Gud lämnas utanför. Detta möjliggör att Antikrist kan komma in på scenen och sätta sig själv på tronen i Guds ställe. I denna enhetens berusning har mänskligheten blivit så blind att man i endräkt kommer att tillbe Antikrist som Kristus, dvs Satans representant, precis så som det står i Uppenbarelsebokens kapitel 13 och vers 8, den text som jag inledde med.
”Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning.”
Men mitt i detta avfall kommer det att stå klart vilka det är som sagt NEJ till Antikrists evangelium och istället böjt sig inför Guds evangelium. Det är de som kommit via omvändelse från sina synder och förlåtelse vid foten av Jesu kors.
Det är de som genom detta fått uppleva pånyttfödelsens under. Det är de som har fått sitt namn skrivet i Livets bok och som Gud skall föra till det eviga livet. Det är de som är Guds barn och Jesu sanna lärjungar. Ett Guds barn har överlämnat allt till Pappa och litar på hans ord och storhet istället för på sin egen förmåga. En Jesu lärjunge har kapitulerat inför Gud i allt.
För en Jesu lärjunge går lydnaden till Guds Ord före allt annat. Lydnaden mot Guds Ord går före fascinationen för mirakler, under och tecken och andliga manifestationer. Lydnaden går före uppenbarelser och syner.
Lydnaden till Guds Ord går också före all strävan mot enhet och ekumenik. Lydnaden till Guds Ord innebär också kärlek till alla människor och lydnaden inväntar den som hamnat på efterkälken.
Men lydnaden vänder sig samtidigt bort från dem som predikar ett korrumperat evangelium. Nu kommer inte alla dessa goda sidor hos Jesu lärjungar på en gång, men det är lärjungens vilja och mål, medveten om att det är Gud som gör jobbet.
Det finns en enhet som är från Gud, en Andens enhet. Den enheten kommer automatiskt, som ett resultat av Guds Andes verk där det finns en överlåtelse och lydnad till Gud, hans Ord och Jesus Kristus.
Jesus befallde inte oss att jobba med enhet, han bad till Fadern om den, och det är garantin för den sanna enheten. Allt detta måste tas emot som ett barn, för så vill Gud att vår relation skall vara till honom, redan nu och i all evighet. Det är detta han vill leda oss in i.
Ta emot det om du vill bli ett barn i hans eviga rike. Det är helt gratis, bara du kapitulerar inför Kristi kors. Du kommer inte att bli omtyckt av världen, du kommer inte att få massor av vänner, för Guds barnaskara kommer att vara en liten skälvande skara i ändens tid, men det är den skaran som kommer att bli bärgad till evigt liv!
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 25 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
”Dialog eller förkunnelse?”
Jag tänker här resonera kring vad dialog med oliktroende leder till och om vad som är Guds vilja när det gäller sådan dialog. Först skall jag dela några tankar med er kring vad dialog innebär inom arbetet med kristen enhet och ekumenik.
När det gäller ekumenik, så är ju just dialog själva grunden till att man skall komma någon vart med enheten. Förutsättningen för enhet är att hitta någon slags minsta gemensamma nämnare, och sedan därifrån – via dialog – försöka att bygga en mer och mer gemensam tro och kyrka.
Målet för ekumeniken är i slutänden en enda stor ”superkyrka” i vilken alla skall kunna samlas, det ser vi t.ex. i Kyrkornas Världsråds agenda, och så klart det samma även hos Katolska kyrkan.
Men för att komma dit måste man alltså gå vägen via dialog för att jämna ut alla de konfessionella motsatserna. Här måste jag än en gång citera David Hedegårds bok Ekumenismen och Bibel:
”Den teologiska liberaliseringen är en av de viktigaste förutsättningarna för den ekumeniska rörelsens tillkomst.”
Ordet liberalisering betyder att avreglera, att gör friare. Skall man inom kristenheten komma till enhet i tron, så innebär det de facto att åtminstone någon eller några måste göra avkall på det som i den egna tron är stötande för de andra, man måste liberalisera sin tro.
Det handlar i så fall om att vara olydig gentemot sin övertygelse, att lämna sådant som man tidigare uppfattat som Guds bud och förhållningsregler. Och för att komma fram till detta krävs alltså dialog.
Här kan man då ställa sig en fråga: vill då Gud att vi skall ha dialog för att uppnå denna enhet – som ju kräver en liberalisering av budskapet? Här fokuserar jag på dialog som en del i ett ekumeniskt arbete för att nå fram till enhet mellan alla kyrkor och samfund. Och i detta fall handlar det om ett utbyte av tankar och ett givande och tagande. Är då en sådan dialog önskvärd från Guds sida? Är det en Biblisk väg? Det är frågan!
Det är endast i Bibeln vi kan få svar på Guds åsikt i olika frågor. Har vi upplevt ett svar från Gud på ett annat sätt, så måste vi få detta svar bekräftat av Bibeln, annars håller inte svaret måttet. Ett av de tydligaste Bibelställen som talar om dialogens vara eller icke vara är Romarbrevet 16:17-18 i NT:
”Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.”
Alltså, om vi upplever att någon bland de kristna har en lära som är ”i strid med den lära” som apostlarna förmedlade, skall vi då inleda dialog med en sådan person? Nej, vi skall vända oss bort ifrån dem, skrev Paulus. I profeten Jesajas bok 30:21 i GT så ser vi att Gud kommer att försöka vägleda den som går fel:
”Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: ?’Här är vägen, gå på den.’ ”
En sådan här vägledning från Gud förutsätter förstås att man är villig att låta sig ledas av Gud. Det ser vi ganska tydligt i t.ex. i 2:a Tessalonikerbrevet 2:10-11:
”de tog inte emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten”
Gud vill ge oss en kärlek till sanningen, men tar vi inte emot den, så låter Gud istället villfarelser få makt över oss. Detta leder till en dom över våra liv, och i bästa fall leder denna dom till en omvändelse från oviljan att lyda Gud och hans Ord. I Galaterbravet 1:8-9 kan vi se att om man predikar ett felaktigt evangelium så är man under en förbannelse:
”om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.”
Av det här kan man då dra den slutsatsen att Gud inte vill dialog i alla lägen. Vi kan från andra Bibelord (som jag kommer till senare) också förstå att det kan vara en risk för oss själva att ha dialog med dem som har ett annat budskap eller en annan religion. Det kan leda till avfall. Det finns flera sådana talande exempel i vår tid bland flera av våra kyrko- och samfundsledare. I dialogen riskerar man att tappa bort barnaskapet hos Gud och troheten till hans Ord.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 26 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Kyrkorna Världsråd och dialog med andra religioner
Nu är det tyvärr så att den dialog som ekumenikens företrädare så gärna sysslar med inte enbart innefattar dialog mellan olika kristna samfund och kyrkor. Redan i början av 1900-talet började ekumenikens apostlar lägga grunden för en så pass liberaliserad kristendom att det sedan skulle bli möjligt för dialog med andra religioner.
I en tidig rapport från Kyrkornas Världsråd, som bl.a. handlar om hur mission skall bedrivas, fastställde man följande:
”Dialog är i vår tid ofta en effektiv evangelisationsform” New Delhi Report, s. 84
Det kan låta fint med dialog på det här sättet, och kanske vi lätt tänker att man här menar ett samtal mellan en kristen och en icke-kristen som skall leda den icke-kristna till den kristna tron. Men så menar inte Kyrkornas Världsråd. Vad de egentligen menar framkommer i ett annat dokument om ekumenisk dialog:
”All dialog innebär utbyte, ömsesidighet, där man å ena sidan talar och framlägger sin mening och å andra sidan lyssnar och tar emot” Ecumanical Review, okt 1967, s. 469 f.
Vidare säger Kyrkornas Världsråd om folk med annan tro än den kristna, att Kristus inte bara talar till dem via oss, utan även att Kristus talar till oss via dem. Alltså menar Kyrkornas Världsråd att de kristna i sin evangelisation inte bara skall presentera Bibelns frälsande budskap utan även ta till sig andliga lärdomar från de andra religionerna. Och detta skall man alltså göra i dialogens form.
Det här är ganska långt bort ifrån vad Bibeln säger, att kunskapen om Jesus och överlåtelsen till honom är enda vägen till Gud, allt annat är ”onda andars läror” enligt Bibeln (1 Tim 4:1).
Eftersom både Gamla och Nya testamentet betraktar de hedniska religionerna med den djupaste avsky, kan inte en dialog med dessa religioner vara möjlig. I GT ser vi hur Gud varnar sitt folk för de andra religionerna eftersom de lätt kan bli en snara om foten om vi börjar kompromissa. I 2:a Moseboken 34 vers 12 och 15 står det:
”Tag dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig… Du skall inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem. När de då inbjuder dig kommer du att äta av deras offer.”
Vi kan inte heller läsa i Bibeln att apostlarna hade någon dialog med hedningarna. Den urkristna förkunnelsegärningen var en monolog. Ordet förkunna betyder ursprungligen att ropa ut ett budskap som man fått från en överordnad. När man ropar ut detta tillkännagivande är man är en s.k. härold, en budbärare.
I ett sådant fall kan man inte förhandla eller inleda någon dialog, det vore ju att gå utanför sina befogenheter. Apostlarna hade blivit fullkomligt förfärade om de hade vetat vad man säger i de ekumeniska kretsarna idag eftersom det man där avser med dialog uteslutande leder till synkretism, alltså religionsblandning.
Dialog i den mening vi resonerat om här, leder uteslutande till ett korrumperat, urvattnat och icke-frälsande evangelium. I det ekumeniska arbetet lägger man nödvändigheten av omvändelse och pånyttfödelse åt sidan. Man slarvar bort hela innebörden av Kristi död på korset. Den kristna tron blir till slut bara en fin kultur och Jesus blir en fin förebild som inte är finare än t.ex. Buddha. Och detta kan definitivt inte vara Guds vilja.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 27 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Jag skall också säga något om det som vi skulle kunna kalla för dialogens teologi. I mitten av sextiotalet började en helt ny teologi för världsmissionen ta form i Kyrkornas Världsråds regi. Denna nya teologi förs nu fram på ett förrädiskt sätt där man hänvisar till Guds allkärlek till alla människor men där man samtidigt sätter Guds Ord ur spel. I korthet säger man:
att alla människor är skapade till Guds avbild – vilket ju är sant.
Vidare säger man:
att alla människor är Guds barn, han är en Far för alla människor – vilket ju inte är sant eftersom det endast är de som tar emot Jesus och tror på honom som den han är som får rätten att bli Guds barn. Den som blir frälst adopteras in i Guds familj enligt Bibeln.
Vidare säger denna teologi att Jesus dött för alla människor – vilket är en sanning med modifikation eftersom vi endast kan tillräkna oss Jesu seger på korset genom syndabekännelse, omvändelse och ett erkännande av Jesus som den han är: vår Herre och Gud.
Konsekvensen av resonemanget i denna nya missionsteologi som bl.a. Kyrkornas Världsråd gett oss, blir då att det inte behövs någon omvändelse eller pånyttfödelse. Människor kan stanna kvar i sina egna religioner.
Jag skall ta ett citat som är typiskt för hur de missionsteologiska idéerna har utvecklats inom Kyrkornas Världsråd från 60-talet och framåt. Det är hämtat från en skrift från 1961 av Carl Gustaf Diehl som heter Kristendomens möte med religionerna.
Denne Carl Gustaf hade verkat som missionär i Indien och blev med tiden insatt som biskop i en Luthersk kyrka i Indien. Han var även missionsdirektor för Svenska Kyrkans Mission och docent i religionshistoria i Lund. Så här skrev han:
”När kyrkan kommer till de icke-kristna religionerna, så erbjuder den inte i första hand en ny lära… Den kommer inte för att göra folk till kristna utan för att tala om att de [redan] är kristna. Genom försoningen är de Guds människor och föremål för hans kärlek.”
Carl Gustaf Diehl menade alltså att det inte behövs någon omvändelse eller pånyttfödelse. Alla är Guds barn. Det är bara kunskapen om detta som saknas. Förstår du vilket avfall detta är från Guds Ord, Bibeln?! Det invaggar människor i en helt falsk tro som inte kan leda dem till det eviga livet med Gud.
Men trots dessa allvarliga konsekvenser är denna teologi den nu gällande teologin inom stora delar av den ekumeniska rörelsen, och som jag nämnde i förra programmet är bl.a. Sveriges Kristna Råd en av de mest drivande rörelserna för denna avfallna teologi. Den har idag även trängt sig in i många samfund och kyrkor.
Bl.a. dyker denna avfallna teologi upp, i den idag så populära rörelsen, som har det lite underliga namnet Emerging Church, vilket ungefär betyder den uppåtstigande kyrkan eller den spirande kyrkan kanske man kan översätta det här till.
Det är en rörelse som har ett slags pågående ekumeniskt samtal om kristen tro. T.o.m. Hemmets vän och Marcus förlag säljer många böcker som hör hemma i den här rörelsen, och man verkar vara helt blind för rörelsens förrädiska budskap. Rörelsens mest kända pastor och författare är Brian McLaren, och han säger t.ex. så här, fritt översatt från engelskan:
”när vi gör folk lärjungar, så är det inte alltid nödvändigt att vi gör dem till medlemmar i den kristna religionen, de kan lika väl bli kvar i sina egna sammanhang som t.ex. buddhismen eller hinduismen”. A Generous Orthodoxy, s. 260, 262, 264
Inom Emerging Church-rörelsen menar man att vi måste hitta nya vägar för kristen tro, Bibeln kan vi lägga åt sidan, och genom dialog och nya metoder kan vi istället närma oss den post-moderna människan och de andra religionerna. Det viktiga tycks vara att gemensamt utveckla nya former för Gudsdyrkan som tilltalar så många som möjligt, kanske rent av en världsreligion som passar alla.
Det här är endast ytterligare ett exempel på en avfallen kristenhet där omvändelse och pånyttfödelse via Jesu Kristi kors har lämnats åt sidan. Man har övergett troheten till Gud och hans Ord och på den vägen finner de avfallna allt fler vänner. Det är utmed avfallets väg som ekumeniken byggs. Tillsammans bygger man ett nytt Babels torn där Gud lämnas utanför.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 28 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Dialog med det ockulta
Nu är det inte bara så att denna avfallets dialog förs mellan samfund, kyrkor och andra religioner, den förs även med ockulta grupperingar. Vi kan se ett varnande exempel i det som kallas Brommadialogen som pastor Harry Månsus var med och startade.
Tanken med Brommadialogen var att vinna ockulta New Age-anhängare via dialog. Men vad har det lett till? Jo, till avfall! I dag har Harry Månsus själv en minst sagt avfallen inställning till det ockulta. Det finns många exempel på det, men jag skall ge ett här.
Under en föreläsningsdag år 2005 som hade rubriken ”Andlighet tar gestalt” så medverkade Harry Månsus. Samtidigt fanns där två ungdomar som undervisade om yoga. I det sammanhanget kommenterade Harry Månsus deras undervisning med att ”Yoga är en gåva från Gud”.
Det är ett mycket allvarligt uttalande från en pastor om en ockult företeelse som ofta leder till svår bundenhet. Läs mer om konferenser med direkt New age-innehåll som Brommadialogen anordnat på senare tid i dokumentet http://bibelfokus.se/newage_kyrkan
Här måste vi läsa från profeten Jesajas bok 2:6 i GT, där ser vi att Gud tar sin välsignelse ifrån oss ifall vi blandar in något från de österländska religionerna:
”Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, därför att de är fulla av Österlandets tänkande, de är spåmän som filistéerna. De ingår förbund med främmande folk.”
Dialog bland topparna
Ett annat exempel där dialog leder till avfall är när flera av våra samfundsledare ingår en slags förbrödring uppe på en nivå där vi vanliga gräsrötter aldrig får komma in. Nästa lite som i de hemliga ordenssällskapen. Uppe på dessa nivåer smids enhetsplanerna utan insyn från fotfolken. Där uppe går brödraskapet före troheten till Bibelns fulla och sanna budskap.
De teologiska frågorna ställer man i hallen till förmån för de fina middagarna och den trevliga samvaron, eller vad det nu månne vara. Renhet och lydnad verkar inte längre vara så viktigt, huvudsaken är att dessa ledare kommer överens och har trevligt tillsammans.
Det sker alltså ett avfall från Guds ord i de här fina rummen skall du vara medveten om, och på det måste vi gräsrötter reagera om det inte snart skall vara ute med de kristnas betydelse i samhället. Här skall vi läsa ett varningens ord från Jesaja 30:1:
”Ve de upproriska barnen, säger Herren, som rådslår utan mig, som sluter förbund utan att min Ande är med, så att de därigenom hopar synd på synd”
Dialog med Katolska kyrkan
En annan märklig pågående dialog är den med evangeliska och protestantiska kyrkor på ena sidan, och med Katolska kyrkan på andra sidan. I den här dialogen viker sig inte Katolska kyrkan en tum.
Det märkliga är att alla de andra kyrkorna lägger sig platt och accepterar allt mer av Katolska kyrkans alla villfarelser. När det gick upp för Martin Luther hur långt ifrån Bibelns ord kyrkan hade kommit på hans tid, ville han hellre bli bränd på bål än att ge upp sin övertygelse. Idag bränner man hellre Bibeln på bål än att ge upp ekumeniken, verkar det som, bildligt talat.
Den här avfälligheten ser vi allt mer av i våra egna samfund i Sverige i dag, och vi ser den hos världskändisar som Benny Hinn, Billy Graham, Pat Robertson, Robert Schuller, Paul Crouch och många, många fler. De försöker nu vara brobyggare till den Romersk-katolska kyrkan. Den kände predikanten Robert Schuller – han med glaskyrkan och sin TV-show Hour of Power – han har sagt:
”Nu är det tid för oss protestanter att komma till den Helige Fadern i Rom och säga: ’Hur kan vi komma hem?’ ”
Och Paul Crouch, som är en stor ledare inom trosrörelsen i USA har sagt:
”Det är slut på protestantismen. Jag stryker ordet protestantism ur mitt ordförråd. Jag protesterar inte längre. Det är dags för katoliker och icke-katoliker att samlas i en enhet i Anden och en enhet i Herren.”
Det finns många exempel på detta närmande till Katolska kyrkan. Man struntar alltså i läran, i evangeliet. Istället är det en enhet som grundar sig på andliga erfarenheter som räknas. Strunt samma hur budskapet ser ut, händer det bara tillräckligt fräcka andliga saker så hakar man på tåget i enhetens namn.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 29 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Guds väg är inte enhetens väg, Guds väg heter Jesus
Vi måste lära oss en sak som jag tror vi missat ganska rejält, och det är att Gud inte vill enhet framför allt annat, och därför är inte heller dialog Guds väg. Hans väg är Jesus och inget annat.
Enhet kan vara en av de största farorna för mänskligheten, det kan vi se t.ex. i berättelsen om Babels torn. När vi förkunnar ett sant och fullt evangelium om Jesus så finns egentligen bara två möjliga reaktioner: antingen underordnar man sig Gud eller så blir det konflikt. Inför ett friskt evangelium kan ingen vara neutral eller ljum. Jesus har ju själv sagt så här i Lukasevangeliet 12:51:
”Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring.”
Jag tycker det är så oerhört viktigt att resonera kring detta i vår tid som är en enhetens tidsålder som förbereder mänskligheten för antikrists framträdande. Men innan jag återkommer till det. Först något som ligger mig varmt om hjärtat:
Barnaskapet hos Gud
Nu måste jag få uttömma mitt hjärta om det här med barnaskapet hos Gud. Det här är bland det dyrbaraste vi har i vår kristna tro, och här finns därför saker som både gör mig både djupt upprörd och jublande glad. Och jag skall dela med mig från båda dessa områden eftersom jag både vill varna dig och inspirera dig i det här.
Vilka är Guds barn?
Först måste jag göra en sak väldigt klar, och det är att det inte är så som man säger i den ekumeniska rörelsen, att alla människor är Guds barn. Vi blev alla skapade till att vara Guds avbild, men pga syndafallet lever vi inte på det sättet.
Pga syndafallet är människan inte längre Guds barn. I Efeserbrevet 2:3 i NT står det istället att vi av naturen är ”vredens barn”. Men tack vare Jesu död på korset kan vi bli Guds barn igen. Ingen blir det med automatik pga av Jesu död och uppståndelse, vi måste ta emot honom. Det står om detta i Johannesevangeliet 1:12:
”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”
Det här handlar om att ta emot evangeliet, att tro på Jesus som världens frälsare, Herre och Gud, att vända om till honom, att bekänna sina synder, att ta emot förlåtelsen från Jesus, och att bli född på nytt. Det är då man liksom adopteras in i Guds familj och det är först då man blir Guds barn. Det här är Guds Andes verk när vi överlåter allt till Gud. Då får vi också en pånyttfödd ande i vår inre varelse som ropar Pappa och Fader! Det står om detta i Romarbrevet 8:14-15:
”alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’ ”
Lita på Pappa!
Det är detta som är så gott, vi blir som barn hos Gud. Vi kan lägga allt i hans hand och lita på att han grejar allt som vi inte klarar av själva. Har vi problem så kommer vi bara till vår store Pappa och ber om hjälp. Han utelämnar oss inte till att kämpa på egen hand.
Vi ser denna goa relation även i bönen Fader vår. Där kommer man som ett barn till sin Pappa i himlen. Vi vänder oss inte inåt i något ockult letande efter gud i vårt inre, såsom mystikerna gör. Och vi står inte utelämnade åt oss själva som om vi själva skulle vara så som gudar, så som man säger i trosrörelsen.
Nej, vi får istället lyfta blicken mot himlen och säga: Fader vår som är i himlen, hjälp mig med mina bekymmer, precis som små barn som ser upp på sina föräldrar och ber om hjälp med allt möjligt. Inför vår store Pappa i himlen får vi både uttömma vår förundran för Honom och överlämna våra önskningar och bekymmer. Sedan får vi i tro lita på att han hör våra böner och att allt blir så bra som det bara kan bli eftersom Pappa vet bäst. Detta är den trons vila som Bibeln talar om.
”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila” säger Jesus till oss i Matteusevengeliet 11:28.
Jag hoppas du som läser detta har fått komma in i denna vila, och att du också blivit kvar där, för satan går omkring som ett rytande lejon för att både hindra oss att komma in i denna vila och lura oss ut ur denna trons vila.
HaFo kommentar:
När Lennart säger ”Då får vi också en pånyttfödd ande i vår inre varelse”, så vill jag uttrycka det lite annorlunda med tanke på att just detta vokabulär, är detsamma som i trosförkunnelsen, som i slutändan där leder vilse.
Jag är viss om att när Lennart använder sig av samma språkbruk som i trosförkunnelsen, så är det bara ett ”olycksfall i arbetet” och att han menar något helt annat än vad trosförkunnelsen menar med samma vokabulär.
Det här känns dock som ett så mycket viktigt ämne, så jag gör här några ”HaFo – mellan inlägg” innan jag så återgår till Lennarts artikel. Jag kallar dessa ”mellaninlägg” från mig:
Mellan Inlägg A från HaFo om människans egen livsande i förhållande till pånyttfödelsen i Jesus Kristus
”Om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget, se något nytt har kommit” (2 Kor. 5:17)
Det står inte, att någon i sig själv är en ny skapelse. Inte heller står det att det är en speciell del i konstitutionen av denne någon, som är en ny skapelse. Människans egen livsande nämns överhuvudtaget inte.
Det står, att om någon är i Kristus och att något nytt har kommit in, så är han en ny skapelse. Vem är någon? Vem är han? Är det ett visst ”element” i människans konstitution? Vad är det nya som kommer in?
Det är inte ett visst ”element” i människans konstitution som är en ny skapelse. Denne någon är den naturligt, ursprungliga människans natur, med egen livsande, som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp, som i liering med en ny natur, Guds Ande, tillsammans är den nya skapelsen.
Det nya som kommit in är inte något nytt i människan i sig själv. Det nya som kommit in är att människan nu även fått en underpant på sitt arv genom Den Helige Ande. Guds äganderättsstämpel, när man blivit lierad med Honom.
Den nya skapelsen, är att den naturliga människan med sin egen identitet och natur, nu lever tillsammans med Kristus och Hans egna identitet och natur. Förenade men ändå här i tiden åtskilda.
Den naturliga människans egen natur är intakt, utan omgrupperingar i konstitutionen eller naturförändringar av ”elementen” i sig. Det sker ett tronskifte i människan. Från att hennes natur regerats av syndens integrerade natur. Blir hon fri att regeras och ledas av Guds integrerade natur, vilja och Ord.
Det är samma människa, som var andligt död (skild från Gudsgemenskapen) i överträdelser och synder, som gjorts levande (förenats med Gud igen). Det är inte frågan om en människa som aldrig funnits förut, som flyttat in och i sig själv är en ny skapelse (likt trosförkunnelsen), när det talas om att det gamla är förgånget och att något nytt har kommit. Det förgångna, är syndanaturens obändiga styre över den naturliga människan. Det nya, är möjligheten att som regent för den naturliga människan få ha Jesus som Herre i sitt liv!
Forts Mellan Inlägg från HaFo om människans egen livsande i förhållande till pånyttfödelsen i Jesus Kristus
Mellan Inlägg B från HaFo om människans egen livsande i förhållande till pånyttfödelsen i Jesus Kristus
I den felaktiga fixeringen vid människans konstitution. Med bilden av de tre ringarna och Guds boplats i människans egen ande, uppstår misstaget att det är ett andebyte av människans egen ande som sker.
Det skulle då ske en redan här i tiden naturförändring av människans konstitution och egna natur i sig själv. (Enstaka Bibelord kan styrka tanken på ett andebyte i människan, men helheten av den bild Bibeln ger, är att det handlar om ett tronskifte i människan och inte någon naturförändring av henne i sig själv).
Helheten av Bibelns framställning ger bilden av ett tronskifte i människan, där den naturliga människan med sin egen natur, i sig själv, fortfarande här i tiden, är intakt, men får en ny Herre. Skillnaden mellan före och efter pånyttfödelsen, är inte här i tiden ett andebyte, utan ett tronskifte i människan!
Vad är det som kommit in i den nya skapelsen? Jo, delaktighet av Gudomlig natur. Guds eget liv integreras (det bästa ord som jag tror kan användas för att beskriva bilden från Bibeln) i MÄNNISKAN.
Inte någonstans framgår att det är knutet enbart till hennes egen livsande, utan till en enhet och helhet av allt vad människan är: MÄNNISKAN, den naturligt skapade, där hennes egen livsande gör henne till en levande personlighet av själ och kropp. Där i helheten av människan bor Gud och är inte knutet till ett visst ”element” av hennes konstitution. Den troende har blivit lierad med Honom.
Vad är då den nya skapelsen?
Den nya skapelsen är människans liering med och delaktigheten av det Gudomliga livet. Det är inte människan i sig själv, eller någon speciell del eller ”element” av hennes konstitution, som i den här tiden blivit nyskapad. Det är lieringen med Honom som är den nya skapelsen.
Fixeringen vid människans egen ande i pånyttfödelsen leder vilse, när det gäller att försöka förstå hur det hela fungerar här i tiden. Bibeln talar aldrig om att den egna människans livsande, som gör henne till en levande varelse med själ och kropp, blir född på nytt.
Misstaget att det skulle vara ett andebyte av människans egen livsande som sker, leder till nästa misstag i trosförkunnelsen, att den gamla identiteten av människan i sig själv helt flyttar ut och in kommer en helt ny identitet av människan i sig själv, som brukar den gamla bostaden själen och kroppen. Den onda naturen skulle inte längre i denna falska lära, finnas i denna nya identitet, utan förpassas till själen och kroppen. Ett helt snedvridet budskap utifrån den helhetsbild Bibeln ger.
”om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse”
Denne någon, är alltså den naturliga människan med sin egen natur och identitet. Men vem är han? Jo, det är denne någon (den naturliga människan med egen natur och identitet), som är i Kristus (en annan natur och identitet), som tillsammans är en ny skapelse!
Han som är en ny skapelse, är alltså dels sin egen identitet och natur, som nu lever tillsammans med en annan identitet och natur. Den naturliga människan med sin egen identitet och natur, lever tillsammans med Kristus, som också har en egen identitet och natur. Kristus bor i MÄNNISKAN. De lever tillsammans, men ändå åtskilda till natur och identitet. Tillsammans är de den nya skapelsen. Den nya människan.
Det gamla som är förgånget, är den naturliga människans tvång att vara tjänare åt syndens natur. Den nya situation som har uppstått, är att den naturliga människan är fri att vara tjänare åt en ny Herre. Den tredje naturen som nu bor i henne. Den naturligt skapade människan har gjort tronskifte.
Forts Mellan Inlägg från HaFo om människans egen livsande i förhållande till pånyttfödelsen i Jesus Kristus
Mellan Inlägg C från HaFo om människans egen livsande i förhållande till pånyttfödelsen i Jesus Kristus
Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus. Det kan bli ett förvirrande uttryck. Beroende på vilken betydelse som läggs i de orden.
I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egna nya identitet och natur. Eftersom hon nu i sin egen ande, enligt den läran hennes egentliga identitet, är en ny skapelse. En ny människa, som aldrig har funnits förut. Nu i sin egen identitet blivit skapad till likhet med Gud. Till likhet med Jesu identitet och natur.
Hon är därmed i sin egen ande, sin egna identitet, såsom en gud redan här i tiden. Detta är inte vad Bibeln lär. Utan ett hopkok av några Bibelord, människotankar, Hagins och Kenyons ”uppenbarelsekunskap” och med rötterna ytterst i Gnosticismen.
Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – ”Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig”, innebär inte att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet. Vilket skulle innebära att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. Nej, de lever nu sida vid sida. På ett sätt förenade, men ändå åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
”Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen – gamla människan – erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan – erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)”
”I mig” och ”Han som är en ny skapelse”, står här för samma sak. Den nya skapelsen – Den nya människan. Vad Paulus här säger är att, Jag själv(den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever ”I mig” (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus ”I mig” – i ” Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet ”I mig” – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans ”i mig”, i ”Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Den nya skapelsen är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet tillsammans med Jesus och hans egna natur, identitet och personlighet. De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet – Herre i den nya skapelsen – Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan är erbjuden att underordna sig och följa Hans Ord och vilja.
Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud. Fullständigt ett i väsen och natur med Gudomen. Ett i identitet, personlighet och natur (”Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen”).
Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet. Han var Gud. Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur och först i evighetens värld med Johannes ord: ”vad vi ska bli är ännu inte uppenbart. Men ett vet vi det är att vi ska bli honom lika”. Spännande se vad dessa ord av Johannes egentligen kommer att innebära i den eviga gemenskapen med Gud!!??
Inte innebär det att vi ska bli gudar eller såsom en gud. Men vi kommer att få förvandlade härlighetskroppar av evig natur som passar in i den eviga gemenskapen med Gud. Gud är Gud och vi är då förhärligade/förverkligade människor i Hans gemenskap.
Forts Mellan Inlägg från HaFo om människans egen livsande i förhållande till pånyttfödelsen i Jesus Kristus
Mellan Inlägg D från HaFo om människans egen livsande i förhållande till pånyttfödelsen i Jesus Kristus
Striden mellan Anden och köttet
”Ty köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet, de två ligga ju i strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill” Gal. 5:17.
En del läser här bara in två parter som är i strid. Med den gnostiska människosynen. Med de ”tre ringarnas tolkningsmodell” av människans konstitution. Med bilden av tabernaklet, där det tolkas att Guds Ande bor i människans egna ande, så synes det vara enkelt vad som här står i denna Bibelvers.
Det är lätt att då misstolka detta som en strid mellan den inre och yttre människan. Man läser även så in att det är människans egen ande (där Gud anses bo ), som är i strid mot själen och kroppen, där begärelserna och de syndiga drivkrafterna sitter. Detta är ett gnostiskt tänkande!
Lösningen heter då i denna förförelse, att anden ska ta kontrollen över själ och kropp. Det heter att människan har i fallet förlorat förmågan att leva inifrån sin egen ande. Hon säges ha lärt sig leva utifrån sina själsliga krafter och influerats av de syndiga drifterna i sin kropp. Nu ska hon åter lära sig leva inifrån sin egen ande. Där Gud bor med alla Hans attribut deponerade. Färdiga att förlösas.
De har då missat att se, att i den här texten finns tre parter!
”de två ligga ju strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill.”
Två parter kämpar här i texten om en tredje part. Vem är den tredje parten? Vilka är det som strider med varandra? Är det människan själv som med någon komponent av sin egen natur är i strid med någon annan komponent i hennes egen natur? Vad är köttet och vad är Anden?
I en helhetsbild av vad Bibeln beskriver så är den tredje parten, Den naturligt skapade människan, med en egen livsande som gör henne till en intakt personlighet av en levande själ och kropp.
Köttet, syftar inte här på en speciell komponent eller beståndsdel av den naturliga människans egna konstitution. Här syftar inte heller köttet på lieringen mellan den naturliga människan och syndanaturen – den gamla människan.
I det här sammanhanget syftar ordet kött, på den naturliga människans forne herre – Syndanaturen. Som fortfarande finns integrerad i helheten av allt vad människan är. Men där finns nu också en tredje natur. Människan har fått del av Gudomlig natur – Anden – även den naturen integrerad i helheten av vad människan är.
Den forne herren, syndanaturen, strider mot den nya Herren, Guds natur. Det är de två naturerna i människan som nu strider om den tredje parten: Den naturliga människan, som nu är fri att välja Guds Ande, Ord och vilja som Herre över sin egen natur, sitt leverne och agerande.
Forts Mellan Inlägg från HaFo om människans egen livsande i förhållande till pånyttfödelsen i Jesus Kristus
Mellan Inlägg E från HaFo om människans egen livsande i förhållande till pånyttfödelsen i Jesus Kristus
Vandra efter Anden
”Så skulle lagens krav uppfyllas oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden…vandra i ande, så ska ni förvisso inte göra vad kroppen har begärelse till…om ni genom ande döden kroppens gärningar, så ska ni leva”. (Rom. 8:4, 13; Gal. 5:16)
Lägger man bara ensidigt samman dessa Bibelord. Har en gnostiskt färgad människosyn över människans konstitution. Är fixerad vid en förenklad bild från ”de tre ringarnas förklaringsmodell” över hur Gud bor i människans egen ande.
Ja, då är det här lätt att läsa in, att det i dessa ord står att Gud bor i människans egen ande (vandra efter Anden = vandra i ande). Läsa in att det är människans egen ande som ska ta kontrollen över kroppen (genom ande döden kroppens gärningar), där sätet för de syndiga begärelserna sitter. Man läser in att det handlar om en strid mellan yttre och inre komponenter i människans egen konstitution.
Lägger man däremot in dessa bibelord i den helhetsbild Bibeln ger, så kommer det i ett annat ljus. Vi behöver se helhetsbilden av den troendes tre naturer. Sin egen naturliga natur. Syndanaturen – köttet. Den nya naturen Anden – Guds natur.
Där den naturliga människan med sin egen natur, som tjänare åt syndanaturen, kallas för att vara i ett köttsligt väsende och som tjänare åt den nya naturen Anden, kallas för att vara i ett andligt väsende (Rom. 8:8-9).
Andligt väsende, som i texten står med litet a, står där för samma sak som när vi tidigare sett på betydelsen av ”I mig” och ”Han som är en ny skapelse”. Det står alltså för Den nya skapelsen – Den nya människan. Där Jesus och den naturliga människan lever åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans.
När den naturliga människan, lever i detta ”andliga väsende”. Lever i sin liering med Jesus som Herre över sin natur och vilja inrättad efter Guds Ord. Då vandrar hon i ande – är i sitt ”andliga väsende” (sin liering med Jesus) och med sin egen natur, som tjänare åt den nya integrerade naturen, Anden. Vandrar efter Anden.
Då utför inte kroppen/själen, de syndfulla handlingar, som köttet – syndanaturen, eljest driver henne till, när hon ställer sig själv (den naturliga människan) i syndens tjänst till orättfärdighet = köttsligt väsende.
I sitt andliga väsende. Med Jesus som Herre, ställer hon sig själv (den naturliga människan) med sina lemmar i Guds tjänst. (Rom. 6: 12-18)
Det handlar alltså inte alls om, att Guds Ande bor i människans egen ande och att människans egen ande ska ta kontrollen över själ och kropp. Det handlar om att hela den naturliga människan, med allt vad hon i en helhet och enhet till sin natur är, vandrar efter Guds Ande, vilja och Ord.
Det handlar om att göra tronskifte. Ställa sig själv i Guds tjänst till helgelse. Inte längre ställa sig själv i syndens tjänst till orättfärdighet. Den naturliga människan är genom sin liering med Jesus fri att välja sin Herre.
När människan, lever i syndabekännelsen, nåden och den tillräknade rättfärdigheten. Har blicken, tankarna och sinnena riktade, mot Jesus på korset och Jesus på tronen. Ger Honom all ära. Umgås med och följer Jesus och livets Andes lag, i en liering, som harmonierar med det skrivna Ordet. Där skrift får förklara skrift. Ödmjukar sig inför Hans storhet och härlighet. Med Guds vilja på hjärtats högsäte.
Med ett sinnelag, som är berett att följa Guds vilja. Då vandrar människan efter Anden och lever i sitt ”andliga väsende”. Lever i den nya skapelsen. Lever i den nya människan. Där Jesus med sin egen natur, personlighet och identitet lever tillsammans med den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet. Åtskilda, men tillsammans i den nya skapelsen.
Guds Ande påverkar inte enbart eller har kommunikation enbart med människans egen livsande här i tiden. Detta är ett gnostiskt tänkande, med denna naturuppdelning med motsatsförhållanden och olika värdeladdningar i människan. Som fått sin fullbordan till en villfarelse i trosförkunnelsen.
Guds Ande umgås med hela människan på alla plan av vad hon är och talar i alla sinnen. Rör vid henne fysiskt, delar känslolivet med henne och rör vid hennes innersta, även omedvetna delar av hennes väsen.
Forts Mellan Inlägg från HaFo om människans egen livsande i förhållande till pånyttfödelsen i Jesus Kristus
Mellan Inlägg F från HaFo om människans egen livsande i förhållande till pånyttfödelsen i Jesus Kristus
I fixeringen av människans egen ande upphör upphöjelsen av Gud och startar upphöjelsen och självförgudningen av människan.
Att fixera sig vid att det är enbart människans egen ande som här i tiden, är inbegripen i denna nyskapelse, leder vilse och skapar i slutändan en självförgudning av människan. Så att människor inte längre ser att Gud är Gud och människa är människa och människa lierad med Gud genom Guds Ande. Hans eget liv. Som här i tiden inte ska blandas ihop med människans egen ande. Guds Ande ska inte sammanblandas med att vara identiskt med människans eget liv, livsanden , som gör henne till en egen levande personlighet av själ och kropp.
Upprepar:
Gud är Gud och människa är människa och människa lierad med Gud genom Guds Ande!
En fixering vid den egna människoanden, leder in i förförelsen att människan i sig själv blir som Gud i sin egentliga personlighet redan här i tiden . Alltså såsom en Gud redan här och nu. Då äter människan av trädets frukt igen och tror att hon kan bli såsom Gud redan nu.
Hon ska ska så i denna förförelse, lära sig leva ut det Gudomliga livet, deponerat i hennes egen ande (som inte finns där – det leder till tekniker som används i många andra än kristna sammanhang) och hamnar i en ockultism.
Det är Guds Ande vi ska vara beroende av. Beroende av till hela vår människa. Han vill umgås med allt vad vi är. Vi ska vara fixerade vid Jesus, försoningen, Guds Ande. Det ger faktiskt ett annat ljus över Ordet.
Vi behöver se att Guds Ande är Hans liv och människans egen livsande, hennes eget liv (ordet ande betyder egentligen andedräkt), som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp. Vi behöver se att vi inte ska blanda ihop dessa begrepp och inse att det inte är människans egen livsande som byts ut eller går igenom en naturförändring i sig själv.
Hela människan gör tronskifte, till att inte längre tjäna syndanaturen utan tjäna en annan Herre. Jesus, Hans Ord och vilja. Med en Livets andes lag integrerad i hennes väsen. Den naturligt skapade människan blir lierad med Guds eget liv, Guds Ande.
Detta för fokus dit där det hör hemma. Till Gud och Guds Ande. Det upphöjer Gud. Den lära som nu är i omlopp upphöjer människan till Guds nivå redan här i tiden. Det sker genom fixeringen vid människans egen ande. Det sker genom talet om människoanden som den egentliga personligheten och att den blir skapad till likhet med Gud.
Man kan alltså inte säga att antingen anden, själen eller kroppen, var för sig blivit född på nytt eller inte.
Pånyttfödelsen är den återupprättade Gudsgemenskapen, där Guds Ande här i tiden bosätter sig i människans väsen. Denna nya skapelse. Den naturliga människans (med egen livsande som här i tiden gör henne till en levande personlighet av själ och kropp) liering med Guds Ande, leder i evighetens värld, i uppståndelsen, till en förvandling av allt det människan här i tiden var av ande, själ och kropp, från dödlighet till odödlighet.
Från Guds avbild här i tiden till ”likhet med Honom” i evighetens värld. Vi ”ska bli Honom lika, säger Johannes”. Men tillägger att vad det egentligen innebär ”är ännu inte uppenbart”. SPÄNNANDE!!
Slut på HaFos ”Mellaninlägg” och återgång till Lennarts artikel
Vill så även sätta in en länk som kraftigt vidimerar vad Lennart så förtjänstfullt här ovan skrivit:
http://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#Kap4
Nu Tillbaka till Lennarts artikel
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 30 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Vaka över ditt barnaskap!
En riktigt sund kristen tro skall vara klar över vem Jesus verkligen är. En frisk kristen tro skall också vara klar över Bibelns auktoritet och betydelse. Men en äkta kristen tro som har sin grund i Jesus och i Bibeln skall också hålla måttet när det gäller barnaskapet hos Gud. Jesus säger i Markusevengeliet 10:15:
”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”
Saknar ett sammanhang, eller en lära eller en tro detta friska barnaskap hos Gud så finns inte Guds Ande där, det vågar jag säga utifrån detta Bibelord. Vi läste också tidigare att Guds Ande ger den som blivit född på nytt en ny ande som ropar ”Abba, Fader” i en jublande glädje över trons vila. Barnaskapet skall synas på utsidan i en sann kristens liv. Barnaskapet skall vara synligt i en sund kristen församling!
HaFo kommentar:
Håller med Lennart, förutom att jag som vad jag tidigare visade på, så reagerar igen litet negativt på uttrycket ”fått en ny ande”, vilket är vad trosförkunnelsen lär.
Jag vill därför igen här åter igen peka på de ”mellaninlägg” jag tidigare här ovan angav, där jag försökt arbeta igenom det spörsmålet om människans egen livsande, som gör henne till en levande människa med själsliga och kroppsliga förmögenheter, i förhållande till Guds Ande som ”kommer till människan och bor hos henne” insprängt i allt vad människan är” (Joh. 14: 23):
Tillbaka till Lennarts artikel
Dike nummer ett
Jag ser idag i hela kristenheten massor av saker som vill beröva oss denna enkla, jublande tro inför Guds ansikte. All kristen mystik med riter, meditation, radband som Frälsarkransen, ikoner, liturgi m.m, m.m. är precis sådant som berövar oss detta underbara barnaskap.
Dessa saker gör Gud mystisk och fördold. Det är saker som kommer emellan oss och Gud och berövar oss barnaskapets enkla samtal med vår Far i himlen. Tänk dig själv om vanliga barn bara skulle tala med sina föräldrar via ljuständning, skrivna lappar, meditation, radband eller nerskrivna samtal som kanske andra personer författat. Allt sådant här hindrar den relation som Gud älskar att få med oss och som är det bästa för oss.
Dike nummer två (det finns ännu fler)
Sedan har vi ett annat dike, och det är där man tror att vi genom dyrköpt andlig kunskap måste växa upp till andliga jättar som skall slåss på egen hand med andemakter och furstar i himlarymderna. Här tror man att vi genom pånyttfödelsen nästan blivit som gudar.
I detta dike sysslar man med strategisk bön över städer och nationer, ja varför inte för hela universum på en gång. Här är det andlig krigföring som gäller. Uppblåsta proklamationer ut i andevärlden och krigstungor är några av de viktigaste vapnen för att erövra världen enligt den här tron.
Och drabbas man av sjukdom och annat lidande så skall man gå i strid med demoner och sjukdomsandar. Det här är helt obibliska läror och beteenden, och synar man dessa företeelser i ljuset av barnaskapet hos Gud och trons vila, så är det här en dyster teater.
Denna typ av avfallen tro leder ofta till prestationsångest och en oerhörd press. Guds rikes framgång hänger i det här fallet ju på att man har rätt strategisk information, att man har skaffat rätt kunskaper och andlig utrustning och att man gör rätt saker.
Förtröstan på Guds Faderskap och hans kontroll saknas helt. Ofta slutar detta i en andlig utbrändhet eller så går avfallet vidare mot ännu värre villfarelser. Det kan vi t.ex. se i
http://injesus.com/index.php?module=message&task=view&MID=RB007DDE&GroupID=WT008GZJ&label=&paging=all
som gällde en konferens i höstas inom den engelska profetiska rörelsen som befinner sig just i det här diket. Där sa man t.ex. att änglar hade uppenbarat sig och tagit tag i en killes fötter och snurrat runt honom i luften, plus andra märkvärdiga saker. Jag hoppas du inte är så naiv att du tror att det här är från Gud, det finns ju inga likheter med Bibelns undervisning och händelser i det här.
Vi skall läsa ett Bibelord som beskriver det här problemet på ett mycket tydligt sätt. Vi läser från 2:a Korintierbrevet 11:3-4:
”Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl.”
När jag ser mig runt i kristenheten idag så blir det mer och mer så att man godtar en annan Jesus än den som Bibeln presenterar, man tar emot obibliska läror av alla de slag som skulle vara helt främmande för apostlarna, och man tar emot främmande andar som gör allt annat än vad Guds Helige Ande skulle göra.
Ju mer jag ser mig runt, ju mer avfall från den sunda och sanna tron ser jag. Det låter kanske pessimistiskt, men det är sanningen, och det är också vad Bibeln profeterar om. Så alla vi som vill hålla oss till Bibeln och Sanningen har här en viktig uppgift och kallelse från Gud, och det är att träda fram till evangeliets försvar.
All strävan mot kristen enhet och ekumenik som äventyrar detta sanna barnaskap hos Gud och trons vila skall du bara förkasta rakt av. Barnaskapet hos Gud är en så underbar och unik gåva till den som är en sann Jesu lärjunge och det finns all anledning att försvara denna gåva.
Barnaskapet hos Gud är en sådan oerhörd vila och rikedom och det finns inga motsvarigheter i någon annan religion. I barnaskapets vila finns också vår styrka eftersom vi låter Gud ta hand om alla bekymmer. Att vara Guds barn innebär att vara innesluten i kärlek och frid. Att vara Guds barn innebär frihet att få vara sig själv, frihet från ett religiöst mönster, frihet från krav och måsten och frihet i bönen.
Här finns vilan för den stressande post-moderna människan. Här finns vilan för den som inte tycker sig duga. Här finns vilan för den som lever med prestationsångest, och här finns, kort och gott, vilan från allt som tynger en människa idag.
Man kan också tala öppet med Gud som ett Guds barn, man har inget att skämmas för eftersom han redan vet allt ändå, och han är förstående och barmhärtig. Och när man talar ut med Gud så lättar trycket. Öppenhet inför Gud är den absolut billigaste och bästa själavården för oss alla. Sök detta barnaskap om du inte har smakat det ännu! Vägen dit går via Jesus!
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 31 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Vi lever i en – vad jag tycker – mycket märklig tid just nu som jag skulle vilja kalla för enhetens tidsålder. Inom alla grupperingar, oavsett om de är religiösa, politiska eller ekonomiska, strävas febrilt efter enhet. Band knyts mellan grupper som tidigare har stått väldigt långt ifrån varandra. Och bråttom tycks det vara också. Varför är så oerhört bråttom, kan man fråga sig.
Om vi tittar i kristenheten, så innebär denna enhetens tidsålder också en tid av skiljevägar. För aldrig tidigare i vår historia har vi sett så många avfartsvägar bort från sanningen, bort från lydnaden till Gud och hans Ord.
Men så kan vi se hur alla dessa avfallets småvägar mer och mer går ihop, till en bred gemensam väg för enhet, en slags avfallets ekumeniska väg. Alla möjliga villfarna grupperingar – som ibland stått långt ifrån varandra – räcker nu varandra händerna till enhet, utan att för den skull korrigera sina villoläror.
Lärofrågor tycks alltså inte längre vara så viktigt nu när enhet står högst på agendan. Istället för att ha Guds Ord som utgångspunkt i denna strategiska enhetssträvan, så verkar mystik och andliga upplevelser vara den grund som man bygger enheten utifrån.
Än en gång kan vi fråga oss: varför denna brådska? Och vilken ande är det som driver på? Och så skall vi fråga oss om Gud vill att Jesu sanna lärjungar skall vara med i denna globala ansträngning efter enhet.
Jag avser att utifrån Bibelns Ord försöka visa på varför Gud inte vill ha enhet till varje pris och vad han gör åt det. Jag kommer att ha berättelsen om Babels torn i 1:a Moseboken i GT som utgångspunkt, eftersom Babels torn står som en bild för mänskligt grundad enhetssträvan, en strävan som satan driver på bakom kulisserna fram mot slutmålet som är Antikrists rike.
Det här att Babels torn är en bild för mänskligt grundad enhetssträvan, det har t.o.m. politiker förstått. Det ser man om man t.ex. tittar lite närmare på intentionerna med den Europeiska Unionen, alltså EU. Visste du att Babels torn faktiskt står som förebild när det gäller arkitekturen för EU:s parlamentsbyggnad i Strasbourg?
Parlamentsbyggnaden i Strasbourg har formen av ett runt torn som ännu inte byggts färdigt. Högst upp sticker det liksom upp delar som ser ut som ett byggnadsskelett, och detta skall signalera att bygget pågår.
EU-politikerna vänder därmed på Guds domslut över mänsklighetens enhetssträvan. Man återupptar bygget av Babels torn, man överbryggar språkförbistringen och man samlar till en mänsklig enhet där Gud i praktiken blir lämnad utanför ännu en gång.
Många politiker och ekonomer har alltså fattat vad symboliken med Babels torn står för, och därmed blir Bibelns Gud deras fiende i arbetet med att återuppbygga tornet. Vem är då deras gud kan man fråga sig?
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 32 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Global satanisk enhet
Om vi nu slår upp vår Bibel, så ser vi att människorna skall lyckas att bygga en enastående, global enhet på jorden en gång. Det står så här på ett ställe, citat:
”Och alla jordens invånare skall tillbe honom”
Det här låter väl som en otrolig enhet, tycker du inte det? Tänk vilken enhet om alla människor tillber samma gud! … Men vem är då ”han” som alla skall tillbe? Bibelcitatet är från Uppenbarelseboken 13:8 i NT. Det handlar om att alla jordens invånare, förutom Jesu sanna lärjungar, skall tillbe odjuret, Antikrist!
Enligt Bibeln skall denna världshärskare få makt över alla folk och länder, och alla skall följa honom, beundra honom och tillbe honom, alla förutom Jesu lärjungar. Detta är den enhet vi har framför oss, och då kan man ju fundera över hur välden kan komma till denna punkt.
För att den här nya ordningen skall kunna uppstå på jorden, så måste den helt klart föregås av en sådan blind ekumenik där alla olika vägar för både politik och andlighet närmar sig varandra mer och mer via dialog och kompromisser, utan att ta hänsyn till Bibelns varningar.
Alla inriktningar och vägar strålar alltså samman i en bred väg för avfall, fullständigt bort från Bibelns Gud. Eftersom Bibeln säger att Antikrist kommer i kraft av tecken och under och andliga manifestationer, så kan vi förstå att denna antikristliga ekumenik inte kommer att byggas utifrån doktriner och lärosatser, den kommer att bygga på mystik och andliga upplevelser.
Detta är det som lockar och förenar, och det leder till slut hela mänskligheten till en sådan förblindelse att man tar emot satans falska kristusgestalt som messias och gud, alltså Antikrist.
Vi kan då förstå att satan vill ha enhet till varje pris, och att det är han som ligger bakom ett närmande mellan alla väldens religioner, sekter och villoläror, men även ett närmande mellan dessa och politiken. Och jag vill hävda att det är precis där vi nu befinner oss i mänsklighetens historia. Detta närmande, denna avfallets ekumenik är ett tidstecken!
Vad är då satan motiv till detta? Jo, han vet, att om människorna når fram till en fullständig enhet, då finns det ingen plats för evangeliet, och då är hela mänskligheten förlorad. Det är hans mål.
Bibeln förutsäger alltså en satanisk, global enhet. Det är med andra ord ingen storskalig kristen enhet i ändens tid som vi har framför oss, och därmed inte heller någon världsvid väckelse.
Det är ett gigantiskt avfall vi har att vänta som vi kan läsa om i 2:a Tessalonikerbrevets kapitel 2 i NT. Många kristna kommer att vända sanningen ryggen och istället dras till myter och villoläror, där själva drivkraften är det stora intresset för mystik och andliga upplevelser. Vi kan se lite av detta förhållande i 2:a Timoteusbrevet 4:3-4 i NT:
”Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.”
När jag ser mig runt i kristenheten, så ser jag att det här avfallet är på god väg. Men hur i hela världen kan det gå så här snett? Jo, orsaken är enligt 2:a Tessalonikerbrevet 2:10 att man inte sätter Sanningen högst. ”De har ju inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem”, som det står i NT 81. Massorna kommer alltså att under falska religiösa former ledas rakt in i armarna på Antikrist.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 33 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Den för-antikristliga tidsåldern
Ett annat passande namn på denna enhetens tidsålder skulle kunna var den för-antikristliga tidsåldern. Vår tid är uppenbarligen den tid när världen görs redo för att mentalt, politiskt, ekonomiskt och religiöst enas under den sista tidens världshärskare.
Inom ockulta kretsar, som New Age, arbetar man idag febrilt och medvetet mot det här målet. Där tror man att år 2012 så bryter denna nya världsordning in. Vad har då hittills stått i vägen för detta antikristliga enhetssträvande? Och varför ser vi denna utveckling just nu?
Tankarna går här till 2:a Tessalonikerbrevet där det står om någon som måste ”röjas ur vägen” först innan Antikrist kan träda in på arenan. Tankarna går också till berättelsen om Babels torn där Gud sände en splittring som hindrade denna globala enhet. Jag skall prata mer om detta snart.
Så vi kan förstå att enhet inte alltid bra, och enhet är inte Guds yttersta mål för mänskligheten. Vi ser i Bibeln att Gud själv har flera gånger gripit in i historien för att förhindra människornas enhet för att de inte skall gå evigt förlorade.
Guds mål är människors omvändelse och pånyttfödelse genom Jesus Kristus, och det har t.o.m. många gånger lett till splittring. Tänk efter själv vilken storm det varit runt även de sunda väckelserörelserna. Så gott som varje väckelse har ju gett upphov till splittring på något sätt som sedan resulterat i ett nytt samfund eller en ny kyrka.
Frågan är om vi riktigt förstått hur Gud egentligen arbetar. Men allt detta skall vi titta lite närmare på längre fram. Du skall få lite kött på benen till de här tankarna genom att läsa Lukasevangeliet 12:51:
”Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring.”
Jag tror nog att jag skulle våga säga så här, utan att göra för stort våld på Bibelordet, inte enhet utan splittring.
Andens enhet
Nu är det ju så, att del tror att Jesus inte kan komma tillbaka förrän alla kristna samfund och kyrkor förenats till en enda kropp, och för att nå dit måste man vara villig att kompromissa. Man menar också att en sådan enhet är viktig för att ”världen skall kunna tro”.
Sedan pekar man på att Jesus ju faktiskt bett för de kristnas enhet, och då måste väl detta vara väldigt högt prioriterat både av oss och av Gud? Som jag sa tidigare så står det inget i Bibeln om en sådan organisatorisk enhet i ändens tid.
Istället beskriver Bibeln ett stort avfall, och den naturliga följden av det kommer ju då att bli en splittring i Kristi kropp, eftersom alla så klart inte kommer att gå med på avfall.
Sedan är det visserligen sant att Jesus bett om lärjungarnas enhet, men han bad till Fadern om enheten istället för att be oss att kämpa för den. Fadern är alltså den som fixar enheten bland Jesu lärjungar, och Jesus har faktiskt redan fått vad han bett om. Skam vore väl annars.
Det finns redan en enhet som är från Gud, och det är Andens enhet. Denna enhet kan redan idag locka världen till att tro. Men Andens enhet är inte synlig som en strategisk eller organisatorisk enhet, en sådan enhet är många gånger av samma natur som Babels torn.
Andens enhet däremot, finns under ytan hos Jesu sanna lärjungar och den kan vara synlig i den villkorslösa kärlek som de visar varandra. Dessa lärjungar är de som kommit via omvändelse vid Jesu Kristi kors, som där har fått uppleva pånyttfödelsen och som lever i trohet till Guds Ord och hans befallningar. Att bygga Babels torn, kyrkbyggnader eller verksamheter där människor blir upphöjda saknar värde för dessa Jesu sanna lärjungar.
Jag ser två olika sorters enhet inom kristenheten: det är Andens enhet som Gud ger Jesu lärjungar, och det är avfallets enhet som uppnås där mänsklig strävan efter kristen enhet går före troheten till Guds Ord. De som väljer avfallets enhet kommer snart att slå följe med alla andra religioner i ett förverkligande av den sista tidens Babels torn: Antikrists rike!
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 34 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Det första Babels torn
Nu skall vi hoppa tillbaka drygt 4000 år i världens korta historia för att lära oss Guds tankesätt beträffande enhet. Det finns helt klart profetiska paralleller mellan berättelsen om Babels torn och mänskligheten idag. Här finns lärdomar som vi kanske missat och som är viktiga att ha med oss i denna enhetens tidsålder.
Guds vilja för människorna var redan från början att de skulle föröka sig och sprida ut sig över jorden. Vi skall läsa om detta ifrån 1:a Moseboken 9:1 i GT. Där kommer vi in i historien precis efter att Noa och hans söner med fruar och alla djur, klivit ut ur arken som räddade dem undan syndafloden. Bibeln berättar så här:
”Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden.”
Guds befallning till människorna var alltså att föröka sig och att flytta ut över jorden. Att uppfylla den alltså. Det här är med all säkerhet en profetisk bild för Jesu missionsbefallning: att gå ut i hela världen och föröka lärjunga antalet. Men vad hände vid Noas tid enligt mänsklig tradition? Jo, man gjorde inte som Gud sa, utan man gjorde tvärtom vilket vi skall se i berättelsen om Babels torn i 1:a Moseboken 11:1-9:
”Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Sinai land och bosatte sig där. De sade till varandra: ’Kom, så slår vi tegel och bränner det!’ Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck.
Och de sade: ’Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.’ Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde.
Herren sade: ’Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.’
Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de måste upphöra att bygga på staden. Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.”
Ett tempel till Guds ära – skenbart
Jag tror att detta Babels torn var ett tempel till Guds ära, men bara skenbart, alltså inte ett direkt avgudatempel. Och varför kan det vara intressant att tänka så? Jo, detta kan nämligen lära oss kristna något om vår tid, eftersom det är mycket som även i dag skenbart är till Guds ära, men som i själva verket är försök till nya Babels torn. Och även i dessa fall har Gud genom hela historien sänt splittring för att förhindra att vi lyckas bygga färdigt Babels torn, bildligt talat.
Varför tror jag då att detta första Babels torn var ett tempel till Guds ära, fast visserligen skenbart? Jo, för det första så står det ingenting i Bibeln om att tornet faktiskt var ett avgudatempel. Det står inte heller något om att det fanns avgudar eller andra religioner vid den här tiden. Och räknar man på livslängderna ser man att Noa och alla hans söner fortfarande levde vid tiden för byggandet av Babels torn
(se http://adam.bibelfokus.se/bild2.html),
som ägde rum bara 100-200 år efter syndafloden. Noa stod troligen nedanför och tittade på, om han nu inte själv deltog i arbetet. Så människornas kunskap om syndafloden, om Gud och om hans väldiga gärningar måste ha varit väldigt levande vid den här tiden, och kanske fortfarande en naturlig del i deras vardags tro.
Därför tror jag att det var så här, att när det i berättelsen står att man skulle bygga ett torn, vars spets skulle nå upp till himlen, så är det mycket möjligt att människorna tänkte bygga ett tempel för sin dyrkan av just Bibelns Gud.
”Men det var väl en fin tanke”, kanske någon säger då. Nej, detta var bara skenbart en hyllning till Gud. Bakom hela företaget låg ju en olydnad till Guds befallning eftersom man vill undvika att bli utspridda. Gud hade ju befallt människorna att föröka sig och sprida ut sig över jorden.
Inte att samlas på ett ställe och bygga en katedral – om vi skall kalla tornet så. Gud hade inte heller befallt att han skulle dyrkas på det här sättet. ”Lydnad vill jag se och inte offer”, säger Gud i Bibeln. Sedan fanns det också ett högmod med hela byggnadsprojektet, människorna ville ju göra sig ett namn – som det står – alltså att sätta upp ett slags banér under vilket alla kunde samlas i mänskligt grundad självförgudning och enhet.
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 35 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Gud splittrade
Man kan av texten förstå att Gud såg en fara i det här, och den faran bestod då i att människorna genom sin religion skulle bli så enade, att de till slut skulle ha lämnat Gud helt och hållet utanför.
Trots att detta på ytan kanske var en slags dyrkan av Bibelns Gud, så skulle den leda till avfall på grund av människornas självfokusering och självförgudning. Det är uppenbarligen ytterst allvarligt om den sanna Gudsdyrkan suddas ut på jorden, det skall vi se mer på senare.
Så vad gjorde då Gud? Klev han ned och mottog den köttsliga lovprisningen i deras ståtliga tempel? Nej, han klev ner och splittrade alla människor genom att ge dem helt olika språk så att de inte förstod varandra.
Han stoppade alltså människornas enande. Så Gud vill inte ha enhet till varje pris även om det skulle ske i religiösa former som till synes är till hans ära. Detta tycker jag att man kan få lov att utläsa ur berättelsen om Babels torn.
”Gå ut i hela världen och föröka er”
Nu kan man fundera över vad berättelsen om Babels torn har att säga oss kristna idag. När jag första gången observerade att det i berättelsen om Babels torn stod att tornet hade en spets, så tänkte jag direkt på ett kyrktorn eller på en katedral, och på många sätt kan vi nog jämföra deras bygge med våra kyrkbyggen.
Gud har inte befallt oss kristna att komma samman för att bygga kyrkor, katedraler, tempel – eller kristallkyrkor. Han ville inte ens att judarna skulle bygga ett tempel, ser vi i Bibeln. Men när vi kristna ändå byggt sådana saker, så har vi begått samma misstag som människorna gjorde för 4000 år sedan, och då har Gud gripit in igen.
Som jag sa tidigare så har Gud gång på gång under hela den kristna historien sänt väckelse som faktiskt många gånger fungerat som en slags splittrande kraft. Och detta har han gjort för att få oss ut i världen för att vittna om Jesus och för att förhindra att vi blir så enade och självtillräckliga att vi lämnar Gud helt utanför våra religiösa aktiviteter.
Gud befallde alltså människorna på Noas tid att sprida ut sig över jorden och att föröka sig. Vi skall läsa vad Jesus befallde oss i den s.k. missionsbefallningen. Vi hittar den i Markusevangeliet 16:15 i NT där Jesus säger så här till lärjungarna:
”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.”
Och i Matteusevangeliet 28:19 står det på samma sätt:
”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!”
Det här är en liknande befallning som den Noa fick: ”gå ut i hela välden och föröka er!”
Då är ju den stora frågan om vi lyder den befallningen? När jag ser mig runt i kristenheten idag, så tycker jag att det allt för ofta liknar berättelsen om Babels torn. Vi sluter oss istället samman och bygger upp verksamheter med ”torn upp till himmelen”, och ofta sätter vi ett namn på verksamheten som blir som ett banér som vi enas under.
I värsta fall har verksamheten en människas namn. På senare tid har vi också börjat slå ihop våra byggen med andra ”tornbyggare” för att nå ännu högre upp. Att vi sedan säger att allt är till Guds ära betyder ingenting, för Gud har inte bett om detta.
När vi i denna enhetens tidsålder samlas till ekumeniska gudstjänster, karismatiska konferenser, lovsångskonserter, bönemanifestationer m.m. så är det många gånger bara upplevelser som utgör den grund på vilken vi kommer samman.
Troheten till Bibelns budskap lämnar vi utanför medan musiken, ropen och manifestationerna får bullra på. Jag tror att det är dags att pröva alla dessa uppmärksammade samlingar i ljuset av Guds profetiska och avslöjande.
Ord för att se om Gud verkligen står bakom dessa. Står vi inte på Biblisk grund i dessa sammanhang så bygger vi på Babels torn. Finns inte lydnaden till HELA Guds Ord så är allt detta bara oväsen i Guds öron!
Forts Inlägg Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Inlägg 36 Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenik
Guds vaccin mot tornbyggande och oönskad enhet
Nu skall vi titta lite mer på hur och varför Gud genom historien försökt att motverka återuppbyggandet av Babels ton, alltså mänskligt grundad enhet. Vid det första tornbygget gav Gud människorna en slags vaccination som bestod av en språkförbistring.
Detta vaccin ledde till konflikt, splittring och fiendskap. Som en följd av detta drog människorna upp gränser och skapade länder. Och ur Guds perspektiv var detta bättre än att människorna var helt enade. Vi skall läsa i Apostlagärningarna 17:26 i NT:
”[Gud] har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, för att de skall söka Gud”
Av någon anledning söker alltså människorna Gud säkrare om de inte befinner sig under samma flagga. Därför utgör strävan mot mänskligt grundad enhet en allvarlig fara för människors eviga liv.
Bibeln ger oss dessutom facit över hur det kommer att gå i ändens tid när Antikrist enar hela världen. Då har vaccinationen tappat sin kraft och då slår denna enhetssjukdom ut i full blom.
Men vi kristna är som sagt också duktiga tornbyggare. Istället för att vinna människor för Jesus bygger vi gärna upp andra verksamheter, vi bygger kyrkor, katedraler och t.o.m. kristna stater som Vatikanstaten.
Och många gånger är Gud lämnad helt utanför. Så därför finns det en vaccination från Gud som är avsedd för enbart för de kristna, och det är andedopet. En sådan injektion åstadkommer två saker, till synes helt olika men ändå lika viktiga.
Den ger både enhet och splittring. Dels leder andedopet till ett friskt och utgivande kristet liv där det primära blir att gå ut i världen för att vinna andra för Jesus. Då infinner sig en Andens enhet med automatik.
Och dels åstadkommer andedopet faktiskt en splittring i den kristna kroppen eftersom det alltid blir konflikt när Guds Ande börja verka kraftfullt bland de kristna och när lärjungar börjar leva i trohet till Gud.
En sådan konflikt leder också till att gränser dras upp och länder skapas, men då menar jag på den kristna kartan. Varje väckelse har ju gett upphov till nya kyrkor och samfund, och det är inte otroligt att Gud faktiskt vill ha det på det sättet.
Det är ju hans Ande som ligger bakom varje sund väckelse. Som du ser är detta precis i linje med den vaccination Gud ger världen för att de skall söka Gud.
Tänk dig hur det skulle vara om vi hade en enda kyrka som sa sig ha hela sanningen. Då skulle risken vara stor att Gud blev lämnad utanför detta också. Där tycker jag att Katolska kyrkan utgör en prototyp.
Men när vi nu har en mångfald av kyrkor och samfund som hävdar lite olika saker, så ger det faktiskt upphov till att vi fortsätter att söka Gud och sanningen, även efter det att vi kommit till tro. Detta förhindrar en fullständig stagnation och ett färdigställande av ett kristet Babels torn, om vi skall kalla det så.
Nu skall vi se om det här resonemanget möjligen kan stämma med Bibeln. Vi skall börja med att läsa från Apostlagärningarna 2:1-4 i NT:
”När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.”
Om man hade varit på plats denna första pingst, och samtidigt hade god kunskap om berättelsen om Babels torn, då hade man blivit ganska häpen. För likheterna mellan dessa två händelser är ju slående.
Plötsligt börjar folk att tala språk som de aldrig tidigare kunnat. Den naturliga reaktionen på pingstens händelse borde ju då vara denna: ”Tänker nu Gud att sprida ut även dessa Jesu lärjungar i världen på något sätt?” Ja, det blev ju faktiskt följden. Dels började lärjungarna frimodigt att vittna om Jesus efter andedopet. Det kan vi bl.a. se i Apostlagärningarna 4:31:
”och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord”
Men denna frimodighet retade upp de som inte själva levde i lydnad till Gud och det ledde till att en förföljelse bröt ut mot Jesu lärjungar. Vi ser det i Apostlagärningarna 8:1:
”Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.”
Som vi ser så ledde förföljelsen till att lärjungarna spreds ut till olika orter och senare vidare ut i världen. Så vi kan med Bibeln som stöd säga att andedopet leder till splittring, men splittringen för också evangeliet ut i världen. Ut ifrån det här resonemanget kan vi också få lite annat perspektiv på Jesu ord i Lukasevangeliet 12:51 som vi läste inledningsvis:
”Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring.”
Men andedopet innebär även en Andens enhet, som jag sa tidigare. Detta ser vi också i Andens bok Apostlagärningarna i NT. Vi läser från 4:32:
”Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.”
Vi ser i dessa Bibelord att ett äkta andedop ger en övernaturlig kraft och lust att vittna om Jesus och en villighet att acceptera förföljelse för evangeliets skull. Ett äkta andedop ger även upphov till en självuppoffrande kärlek där mitt egna inte längre är av så stor betydelse.
Men så leder andedopet också till splittring i den kristna kroppen, men detta leder i sin tur till att evangeliet sprids ut i världen. Splittringen leder också till att vi alla söker sanningen än mer intensivt. Och mitt i allt detta kan Jesu andedöpta lärjungar få uppleva en Andens enhet som en gåva från Gud.
När man ser denna Guds avsikt med andedopet, så förstår man också att Guds Ande inte är verksam i samlingar där man gång på gång håller på med självcentrerade och upplevelsefokuserade andliga övningar, alltså mystik och spiritualitet enligt metoder.
Ett äkta andedop har inget att göra med att rulla omkring på marken, skrika eller gapskratta eller andra manifestationer som liknar det man ser i ockulta rörelser.
”När den Helige Ande kommer över er, skall ni få kraft att bli mina vittnen till jordens yttersta gräns” står det i Bibeln, det är Guds främsta avsikt med den Helige Ande. Så längtar du efter dopet i den Helige Ande så skall du inte främst be om detta för din egen skull, utan för ofrälsta människors skull.
Jag tror att det kanske var så, att den Helige Ande inte bara låg bakom det språkunder som skedde den fösta pingsten utan även språkförbistringen vid Babels torn. Den Helige Ande är alltså en vaccination mot sådan enhet som kan kasta hela mänskligheten i fördärvet.
Då kan vi fråga oss detta: om nu Gud, genom sin Helige Ande, förhindrar att världen och de kristna enas utan att Gud står i centrum, vad skulle då kunna hända om den Helige Ande röjdes ur vägen? Vad skulle hända om denna vaccination mot mänsklig enhet miste sin kraft? Vi skall läsa ifrån 2:a Tessalonikerbrevet 2:1-8 i NT:
”När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit. Låt ingen bedra er på något sätt.
Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. Kommer ni inte ihåg att jag sade er detta, när jag ännu var hos er?
Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han kan träda fram först när hans tid kommer. Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. Sedan skall den laglöse öppet träda fram.”
Här står om att det måste ske ett avfall före det att Antikrist träder fram och före det att Jesus sedan kommer tillbaka. Avfaller gör man ju från tro, så det här måste handla om ett stort avfall bland de kristna.
I NT kallas de pånyttfödda kristna för Guds tempel, Gud bor där idag. Om nu en kristen person avfaller, så kommer Guds Ande att lämna den del av sitt tempel. Precis så gjorde Gud med sitt tempel på Gamla testamentets tid, fast då var templet en byggnad av trä och sten.
Så vad händer då när en stor del av kristenheten avfaller och Gud lämnar sitt tempel i stor skala? Vem sätter sig då i Guds tempel? Jo, när ”han som håller tillbaka” – alltså Guds Ande – röjs ur vägen, då bereds på detta sätt vägen för den sista tidens Antikrist.
På liknande sätt blir det bland de icke-troende när Guds vaccination mot mänsklig enhet där förlorar sin kraft. Vaccinet som gavs vid tiden för Babels torn upplöses idag mer och mer genom avtal, förbund, nätverk, sammansvärjningar och andra enande konstellationer.
De flesta människor tycker att detta med mänsklighetens enande är det bästa som kan hända, det är ju en chans till fred i världen. Men ur Bibelns perspektiv är detta det värsta som kan hända, det är ju ett nytt Babels torn, och det kommer att bli till människors fördärv.
Högst upp i hierarkin kommer självaste Antikrist till slut sätta sig och utge sig för att vara Gud. Han kommer att inta den plats som Gud tidigare hade i de avfallna kristnas hjärtan. Och bakom allt detta strävande efter en enad värld står alltså satan själv, han som av egen erfarenhet vet att självförgudning leder till det eviga straff dit han vill få oss allesammans.
Vi nu befinner oss i en tid när risken är mycket stor att vi dras med i ett avfall om vi inte håller hårt om Bibelns sanningar. Nu måste vi läsa Bibeln som aldrig förr! Och vi måste inse det att enhet inte är Guds främsta vilja. Gud har inte befallt oss att fokusera på enhet som det yttersta målet för kristenheten.
Gud vill först och främst göra varje människa till en Jesu lärjunge genom omvändelse, pånyttfödelse och lydnad, och att Jesus erkänns som Herre och Gud. Sedan vill han få ut Jesu lärjungar i världen för att vinna ännu fler människor till lärjungaskap.
Jesus missionsbefallning är alltså det viktigaste och det tror jag att vi håller på att tappa bort i fascination över allt annat. Därför måste vi pröva all andlighet, all enhet och ekumenik mot Bibelns fulla budskap och mot Jesu missionsbefallning. Vi kan inte nonchalera troheten till Bibelns ord eller missionsbefallningen för att uppnå enhet.
Jag har också i denna enhetens tidsålder velat få sagt detta, att vi inte skall förfasa oss över att vi har en massa olika kyrkor och samfund. Det kan låta konstigt, men jag tror faktiskt Gud i en viss mån vill ha denna språkförbistring i Kristi kropp för att förhindra ett Babels torn mitt i bland oss och för att kristenheten inte skall stagnera utan ständigt söka sanningen.
Det kan kännas som att detta inte är den mest önskvärda lösningen, men det kanske är enda vägen för att bevara evangeliet. Och jag tror att mångfalden kan vara en vaccination mot den Antikrists ande som ju vill ha enhet till varje pris! Fundera och be över detta, för jag tror det finns ett viktigt budskap till oss här.
Men vi befinner oss nu i den tid då denna vaccination mot Antikrists ande håller på att mista sin kraft genom avfall från sanningen. Denna tid är den för-antikristliga tidsåldern, då alla människor, genom avfall från Gud och hans Ord och allt som är heligt, skall göras redo till att frivilligt acceptera ett medborgarskap i Antikrists rike.
Frågan är då, var har du ditt medborgarskap idag? Om du redan har det i himlen så var rädd om det, håll fast vid det med hjälp av bibelläsning, bön och vaksamhet! Om du inte har ett himmelskt medborgarskap idag, så skaffa dig ett innan det är för sent! Vägen dit är gratis, men kostar samtidigt allt, för du måste överlämna hela ditt kära liv till Jesus för att få detta medborgarskap. Men det är värt allt detta, det kan jag garantera dig!
/Lennart / http://bibelfokus.se
HaFo sista kommentar:
Jareteg är knappast, som jag visat på felfri och perfekt i sina läror och analyser, vilket jag pekat på i mina kommentarer (vilket han knappast själv heller anser!!), där jag både risat och rosat vad Lennart skriver. Men helheten av vad han här förmedlar är så intensivt viktig, så jag kan bara uppmana människor till att ta del av vad Lennart här förmedlat!!
HaFo
Pingback: Se upp med förförelse | HaFos funderingar
Pingback: Förförelsen breder ut sig | HaFos funderingar
Pingback: Bara en liten skumning av allt elände av avfall som idag drar fram på den andliga arenan | HaFos funderingar