Inlägg 1 upphör vi att existera när vi dör
Vill återge en artikel av Lennart Jareteg i dennes bemötande av Anders Gärdeborns förnekande av själens existens och odödlighet.
https://bibelfokus.se/sv/blogg/240706
En del kristna förkunnare predikar att alla människor upphör att existera då de dör, alltså både ande, själ och kropp, och att detta även skulle gälla kristna! En del som för fram denna lära gör detta helt uppenbart för att komma förbi Bibelns undervisning om evigt straff.
Och när sådana förkunnare sedan skall förklara vad som händer vid den yttersta domen, då menar de att alla människor vid det tillfället återkommer till existens igen, somliga för att bli dömda till evig icke-existens, andra till evigt liv.
Som du kanske förstår är detta teologisk akrobatik på låg nivå, för det här rimmar inte alls med Bibelns undervisning. Egentligen räcker det att ställa sig denna fråga: Om nu alla människor skulle upphöra att existera vid döden, vilka predikade då Jesus för i dödsriket?
1 Petr 3:19-20: ”I Anden gick han [Jesus] bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes.”
1 Petr 4:6: ”Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever.”
Grunnar lite…Sedan måste man också tänka lite logiskt i detta:
Om nu människan upphör att existera efter döden, varför skall då de som inte blir frälsta återföras till full existens för att endast få veta att de inte längre skall få existera? Varför behöver en icke-existerande individ meddelas att hon inte skall få existera?
Behöver man som icke-existerande få veta det? Kan man som icke-existerande ta med sig detta budskap om sin dom in i icke-existensen? Behöver man ens bry sig om man inte existerar???
Om nu alla människor skulle upphöra att existera vid döden, vilka predikade då Jesus för i dödsriket?
1 Petr 3:19-20: ”I Anden gick han [Jesus] bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes.”
1 Petr 4:6: ”Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever.”
Vi kan även tänka på bibelord som det där Jesus berättar om Lasarus i Paradiset och den rike mannen i Dödsriket (Luk 16:19-31), eller att Jesus sa till rövaren på korset ”Idag skall du vara med mig i paradiset” (Luk 23:43), eller att Jesus sa till sadduceerna (som inte trodde på en uppståndelse) att ”Han [Gud] är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla” (Luk 20:38).
Och var det en befängd tanke den skriftlärde Paulus hade när han såg döden som en vinst och önskade få bryta upp från jordelivet för att få vara med Kristus (Fil 1:21-23)? Man får dra till med ganska långsökta allegoriska tolkningar för att runda sådana här bibelord!
Som du förstår är läran om en icke-existens knepig, och jag tycker det räcker att bemöta den så här.
/Lennart
Jag HaFo Håller helt med allt vad Lennart skriver i sitt inlägg !
Angående Lennarts fråga: ”Om nu alla människor skulle upphöra att existera vid döden, vilka predikade då Jesus för i dödsriket?”
Så avfärdas det på lite olika sätt med dels att det inte skedde där det står att det sker utan i trosförkunnelsen menar man att det skedde efter Jesu uppståndelse.
Medan adventisterna och AG menar att Jesus bara vid den kroppsliga döden är en jordhög och inte existerar fram till den kroppsliga uppståndelsen och därmed inte kan i det tillståndet predika utan att det handlade om något annat.
Men det framgår ju klart av 1 Petr 4:6 att de som kroppsligen döda existerade och fick höra en predikan: ”Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever.”
Lennart säger: ”Vi kan även tänka på bibelord som det där Jesus berättar om Lasarus i Paradiset och den rike mannen i Dödsriket (Luk 16:19-31)”.
HaFo: Men det avfärdas med att det bara är en liknelse och inte beskriver någon verklighet mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.
Forts Inlägg upphör vi att existera när vi dör
Fick följande fråga: Hur kunde Sonen frigöras från enheten Fader-Son-Ande och bli en människa som ber till fadern på samma…