Inlägg 1 upphör vi att existera när vi dör
Vill återge en artikel av Lennart Jareteg i dennes bemötande av Anders Gärdeborns förnekande av själens existens och odödlighet.
https://bibelfokus.se/sv/blogg/240706
En del kristna förkunnare predikar att alla människor upphör att existera då de dör, alltså både ande, själ och kropp, och att detta även skulle gälla kristna! En del som för fram denna lära gör detta helt uppenbart för att komma förbi Bibelns undervisning om evigt straff.
Och när sådana förkunnare sedan skall förklara vad som händer vid den yttersta domen, då menar de att alla människor vid det tillfället återkommer till existens igen, somliga för att bli dömda till evig icke-existens, andra till evigt liv.
Som du kanske förstår är detta teologisk akrobatik på låg nivå, för det här rimmar inte alls med Bibelns undervisning. Egentligen räcker det att ställa sig denna fråga: Om nu alla människor skulle upphöra att existera vid döden, vilka predikade då Jesus för i dödsriket?
1 Petr 3:19-20: ”I Anden gick han [Jesus] bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes.”
1 Petr 4:6: ”Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever.”
Grunnar lite…Sedan måste man också tänka lite logiskt i detta:
Om nu människan upphör att existera efter döden, varför skall då de som inte blir frälsta återföras till full existens för att endast få veta att de inte längre skall få existera? Varför behöver en icke-existerande individ meddelas att hon inte skall få existera?
Behöver man som icke-existerande få veta det? Kan man som icke-existerande ta med sig detta budskap om sin dom in i icke-existensen? Behöver man ens bry sig om man inte existerar???
Om nu alla människor skulle upphöra att existera vid döden, vilka predikade då Jesus för i dödsriket?
1 Petr 3:19-20: ”I Anden gick han [Jesus] bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes.”
1 Petr 4:6: ”Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever.”
Vi kan även tänka på bibelord som det där Jesus berättar om Lasarus i Paradiset och den rike mannen i Dödsriket (Luk 16:19-31), eller att Jesus sa till rövaren på korset ”Idag skall du vara med mig i paradiset” (Luk 23:43), eller att Jesus sa till sadduceerna (som inte trodde på en uppståndelse) att ”Han [Gud] är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla” (Luk 20:38).
Och var det en befängd tanke den skriftlärde Paulus hade när han såg döden som en vinst och önskade få bryta upp från jordelivet för att få vara med Kristus (Fil 1:21-23)? Man får dra till med ganska långsökta allegoriska tolkningar för att runda sådana här bibelord!
Som du förstår är läran om en icke-existens knepig, och jag tycker det räcker att bemöta den så här.
/Lennart
Jag HaFo Håller helt med allt vad Lennart skriver i sitt inlägg !
Angående Lennarts fråga: ”Om nu alla människor skulle upphöra att existera vid döden, vilka predikade då Jesus för i dödsriket?”
Så avfärdas det på lite olika sätt med dels att det inte skedde där det står att det sker utan i trosförkunnelsen menar man att det skedde efter Jesu uppståndelse.
Medan adventisterna och AG menar att Jesus bara vid den kroppsliga döden är en jordhög och inte existerar fram till den kroppsliga uppståndelsen och därmed inte kan i det tillståndet predika utan att det handlade om något annat.
Men det framgår ju klart av 1 Petr 4:6 att de som kroppsligen döda existerade och fick höra en predikan: ”Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever.”
Lennart säger: ”Vi kan även tänka på bibelord som det där Jesus berättar om Lasarus i Paradiset och den rike mannen i Dödsriket (Luk 16:19-31)”.
HaFo: Men det avfärdas med att det bara är en liknelse och inte beskriver någon verklighet mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.
Forts Inlägg upphör vi att existera när vi dör
Inlägg 2 upphör vi att existera när vi dör
Lennart pekar på att Jesus sa till rövaren på korset ”Idag skall du vara med mig i paradiset” (Luk 23:43).
HaFo: Anders Gärdeborn gör så en stor affär huruvida Jesus säger till rövaren på korset: ”I dag ska du vara med mig i paradiset, eller säger han… Du ska vara med mig i paradiset?”
Men det har egentligen inte avgörande betydelse för skeendet hur ordalydelsen här går. Oavsett vad Jesus säger så ska ju rövaren vara med Jesus när han med kroppen livlös i graven, samtidigt förenad med Gud – I Anden går och predikar ett budskap! AG vill bara här försöka att sätta i bevis adventisternas lära om icke existens mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.
AG går så ännu ett steg längre i sitt försök att förvilla och menar att Jesus syftar på att Rövaren ska få vara med i Tusenårsriket. Och visst ska rövaren vara med där.
Men det är inte vad denna text handlar om utan vad det här handlar om, är att Rövaren som kroppsligt död ska vara med när Jesus förenad med Gud ”I Anden utropar ett budskap” som rövaren som kroppsligt död kommer att få ta del av i mötet med Jesus i Paradiset.
För att föra i bevis att människan inte är en evighetsvarelse och har en existens mellan kroppens död och kroppens uppståndelse, så förvanskar AG verkligheten av vad som faktiskt står om när Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus. ( Matt 16:27-17:11).
AG börjar så utifrån sin egen fantasi mena att Apostlarna fick en vision av det kommande Gudsriket på jorden och att detta som skedde inte var verkligt. Mose och Elia var inte alls närvarande. Hur långt är AG verkligen beredd att gå fram med sin fantasi för att förneka vad Bibeln faktiskt säger om att människan är en evighetsvarelse?
Naturligtvis så förde Jesus ett samtal med Mose och Elia. Kanske inte minst om vad de hade framför sig för uppgift under Vedermödan som där de ”två vittnena”. Att denna verklighet som där hände skulle vara ”en vision av det kommande Gudsriket på jorden”,
Det är en så vilsen fantasiprodukt av AG så knappast någon kan väl sätta tilltro till en sådan fantasi, som hos AG tillkommer till i ett desperat försök att leda i bevis, att det inte finns någon existens mellan den kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen.
Forts Inlägg upphör vi att existera när vi dör
Inlägg 3 upphör vi att existera när vi dör
Det är Bibeln som pekat på detta med själens existens och odödlighet:
Lukas skriver om Jairus dotter att hennes ande återvände liksom Jesus anbefaller sin ande i Faderns händer när han dör.
I 1 Kor 15 framgår det att en själisk kropp är det vi har nu och den skall bytas ut mot en andlig. Fil 3 säger att vi lever i en förnedringskropp som skall bytas mot en härlighetskropp. Men inte något om upphörande av existens!!!
Så står det om dödsögonblicket: 1 Mos 35:18: ”Men när hennes själ skulle lämna henne – ty hon var döende”. Själen skulle alltså lämna kroppen när hon dog, men det står inte att den upphörde. Detta bibelord ger samma intryck:
1 Kung 17:22: ”Herren hörde Elias röst, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen.” Själens existens upphörde inte vid den kroppsliga döden utan den kom tillbaka vid att kroppen fick liv igen.
Vart tar då själen vägen när man dör? Så här står det om en rik man i Psaltaren: Ps 49: 17, 20: ”Frukta inte när en man blir rik….så skall hans själ gå till sina fäder”. Själen upplöstes inte utan gick till fäderna, förmodligen i dödsriket.
Berättelsen om den rike mannen och Lasarus i Lukas 16:19 visar på ett klart medvetet tillstånd i ”helvetet” (Hades) resp. ”platsen vid Abrahams sida”.
Luk 16:19-31 är INTE är en liknelse utan en berättelse om de dödas tillstånd. Och Jesus säger att Gud är en Gud för de levande, ”Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud” vilket visar att dessa är levande inför Gud och inte i någon soul-sleep.
VI har även alla själarna inför Guds tron i Upp 6:9 När Lammet bröt det femte sigillet, SÅG jag under altaret DERAS SJÄLAR som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade.
Upp. 20:4 ”Och jag såg deras SJÄLAR som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De LEVDE och regerade med Kristus i tusen år.”
Så själarna LEVER i allra högsta grad inför Guds tron. Så enligt Bibeln så är alltså själen odödlig. Så enligt Bibeln så är Anders Gärdeborn en fullständigt vilsen person som hävdar själens icke existens och odödlighet!