Återger en artikel från Lennart Jareteg på BibelFokus.se
Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi
https://www.bibelfokus.se/trosrorelsen#Anchor-14210
Alla Bibelord är citat från Svenska Folkbibeln där inget annat anges.
Inlägg 1
Introduktion
I denna text finner du en relativt kortfattad sammanställning av de mest allvarliga villolärorna inom Trosrörelsen. Detta är min tydligaste text vad gäller Trosrörelsens teologi.
Jag har tidigare i andra texter http://bibelfokus.se/villolaror och i min video om ”Det stora avfallet” http://bibelfokus.se/avfallet redogjort för både rörelsens historia och dess teologi, så jag får ber dig att kika där om du vill få ytterligare information och fakta.
En bok jag rekommenderar varmt är Christianity in crisis av Hank Hanegraaff. Det är den mest kompletta genomgång av Trosrörelsens teologi som jag känner till, och den innehåller även en mängd citat. Den är på engelska och kan beställas från Amazon.com. http://amazon.com/
En annan mycket bra bok är Sven Reichmanns Allt är inte Gud som glimmar. Du kan läsa/ladda hem denna bok via denna länk: http://bibelfokus.se/glimmar.
De största och mest kända sammanhang i Sverige idag som omfattas av denna teologi är Livets Ord och Arken, och alla de lokala församlingar som inordnas under dessa två. Södermalmskyrkan i Stockholm bör också nämnas här.
Men observera att den teologi som jag presenterar här förekommer även inom andra sammanhang än de som vi direkt kopplar till Trosrörelsen.
Du hittar exakt samma läror inom den s.k. Profetrörelsen och den Apostoliska rörelsen. Många evangeliska kyrkor har dessutom tagit till sig delar av denna teologi, och det är vanligen de sammanhang som vi kallar för den ”karismatiska” delen av kristenheten.
Likaså har många enskilda kristna via bibelskolor, böcker, konferenser, TV, etc, anammat hela eller delar av Trosrörelsens teologi. Många underliga yttringar som vi idag kan se inom nämnda rörelser, är yttringar som är sprungna ur just Trosrörelsens grumliga läror, läror som tillsammans utgör en komplett teologi med ett otäckt ursprung, som vi strax skall se.
Somliga tror att Trosrörelsens teologi är historia och att man nu ”prövat allt och behållit det som var gott”. Men sanningen är den att hela teologin ligger kvar som ett fundament för hela Trosrörelsen, mfl.
Hela Livets Ords verksamhet och förmögenhet är uppbyggd på denna grund, och dess ledare har inte tagit tillbaka eller ångrat något av denna teologi.
Tvärtom har den utvecklats vidare. Det samma gäller för församlingen Arken, Södermalmskyrkan, mfl. Observera också att det inte går att plocka ut några russin ur denna kaka; allt hänger samman i sammanhållen teologi.
De olika delarna är beroende av varandra, och när man väl förstått varifrån alla de ingående lärorna har sitt ursprung, så vill man nog inte ta del av ett endaste russin ifrån denna förgiftade kaka.
Detta citat från Ulf Ekmans bok Denna välsignade press från 1996 visar att 80-talets bedrifter inte var någon tillfällig förvirring:
”…den grundläggande visionen, den grundläggande teologin, de grundläggande aktiviteterna och de grundläggande synsätten ligger kvar. Här finns ingen skillnad.” (s.60)
På Livets Ords hemsida under ”församlingen” och vidare under ”vanliga frågor” kan man idag (2009-08-22) läsa följande:
”Har ni förändrats? Ja, visst förändras en församling med åren, det vore ju konstigt annars. Men då det gäller läran och inriktningen är den precis densamma nu som när vi startade.”
Hela den grundläggande teologin finns alltså fortfarande kvar, vilket man även kan se tecken på i färska nummer av Livets Ords tidning Missionsmagazinet.
Låt oss då titta på den grundläggande teologin. Det blir då klart att Trosrörelsen för fram ”en annan Jesus, en främmande ande och ett främmande evangelium” (2 Kor 11:3-4) jämfört med det den klassiska kristna tron står för.
Vid varje punkt nedan går jag sammanfattande igenom vad respektive villolära står för, därefter följer ett antal citat från olika trosförkunnare, och därefter mina kommentarer med hänvisningar till olika Bibelord.
Är du obekant med de förkunnare jag ofta citerar så skall jag nämna att Ulf Ekman är den som startade Livets Ord i Sverige, och han är än idag förstepastor inom Livets Ord. Essek W. Kenyon är den som räknas som upphovsmannen till teologin i Trosrörelsen.
Kenneth Hagin är den som populariserade Kenyons läror och Hagin var Ulf Ekmans lärofader nr 1. Det var nämligen efter att Ekman gått i Hagins Bibelskola som han startade Livets Ord. Sten Nilsson är Ulf Ekmans svärfar och den som såg till att Ekman kom iväg till Hagins Bibelskola.
Han har också fungerat som mentor åt Ekman under åren. Kenneth Copeland kanske vi kan kan kalla Ekmans lärofader nr 2 och arvtagare till Hagin. Benny Hinn är en världskänd helandeförkunnare som är god vän med Ekman och som varit på Livets Ord och talat flera gånger.
Forts Inlägg
Inlägg 2
Innehåll
– Villolära nr 1 – Satan är denna världens gud
– Villolära nr 2 – Jesus dog andligen, blev ett med satan och blev född på nytt
– Villolära nr 3 – Försoningen ägde rum i helvetet och inte på korset
– Villolära nr 4 – Den pånyttfödda människan är gud/Kristus
– Villolära nr 5 – Guds händer är bundna, han kan inget göra utan de troende
– Villolära nr 6 – Den troende är en ande som har en själ och som bor i en kropp
– Villolära nr 7 – Den troende är rättfärdig här och nu
– Villolära nr 8 – Den troende har rätt till fullkomlig hälsa, ekonomi och framgång här och nu
– Villolära nr 9 – Den troende skall inte be till Gud, hon skall bekänna, begära, befalla och visualisera
– Villolära nr 10 – Den troende kan få ny andlig kunskap via uppenbarelse
– Fler villoläror
– Viktiga överväganden
– Omvänd dig!
– ”Den karismatiska förblindelsen” i den yttersta tiden
– Att gå vidare i en frisk och sann tro
Villolära nr 1 – Satan är denna världens gud
Sammanfattning
Enligt trosrörelsens teologi var Adam före syndafallet denna världens gud. Han och hans avkomma var satt till att råda över Skapelsen som gudar. Syndafallet bestod i att Adam begick vad man säger ”högförräderi” mot Gud och gav den makt han hade över Skapelsen till satan, som då blev denna världens gud.
Observera att satan är (en) gud enligt Trosrörelsens teologi! När Adam underordnade sig satan dog Adam andligen, menar man (se vidare punkt 6). Den troende, pånyttfödda människan skall i tro återta makten från satan.
Vi kan se något av denna teologi i nedanstående citat:
”Gud skapade Adam utifrån sin önskan om att fortplanta sig själv. I Edens lustgård gjorde Han just detta. Adam var inte bara lite lik Gud, han var inte nästan lik Gud, han var inte ens underordnad Gud, Adam är lika mycket Gud som Jesus… I Edens lustgård var Adam Gud manifesterad i köttet.” Kenneth Copeland i ”Following the Faith of Abraham”, ljudkassett #01-3001
”Människan föll i synd och överlämnade rådandet över skapelsen åt djävulen, som blev denna tidsålders gud och herre. Det som hände var att människan, som vandrade i höghet, som var lik Gud och som rådde över skapelsen, tappade sitt rådande. Hon dog till sin invärtes människa. Hon dog andligen” ”Tillintetgör djävulens gärningar”, Ulf Ekman
”Gud skapade människan i klass med sig själv och gav människorna rätten att råda över allting på jorden och behärska den med auktoritet… Människan som skapats i klass med Gud begick högförräderi och förlorade sin ställning.
Hon kom in under djävulens välde. Djävulen var nu denna världens gud. När människan underordnade sig satan dog hon andligen och hennes andes herravälde över själ och kropp upphörde.” ”Befria mitt folk”, Sten Nilsson (Ulf Ekmans svärfar)
Kommentar
Adam var aldrig gud eller som Gud. Det var satans frestelse att Adam kunde bli som Gud (1 Mos 3:4-5). Självklart var det en lögn eftersom ingen sanning finns i satan (Joh 8:44).
Satan är inte heller denna världens gud, det är en feltolkning av Bibelns Ord (2 Kor 4:4). Det Bibeln avser är att satan indirekt blir som en gud, dvs. en avgud, för världens människor då de blint följer efter hans olika lockelser. Bibelns Gud är Gud över både himmel och jord, både före och efter syndafallet:
5 Mos 4:39: ”Därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att HERREN är Gud uppe i himlen OCH nere på jorden: Det finns ingen annan.”
Om Gud är allsmäktig, hur mycket makt har han då? 100% så klart! Hur mycket makt blir det då kvar åt satan? 0% så klart. Vi ser denna satans maktlöshet i berättelsen om Job (som ju ägde rum efter syndafallet och före Jesu försoningsverk).
Då var satan tvungen att fråga Gud om lov för varje lite sak han ville slå Job med. Han har ingen egen makt, trots att han själv säger det i Luk 4:6, men som vi sett finns ingen sanning i honom (Joh 8:44).
Jesus kallar i några fall satan för ”denna världens furste” (Joh 14:30 mfl). Inte heller detta skall vi se som om satan hade någon makt. Vi kan uttrycka det som att han byggt sig ett välde utifrån syndens makt, eftersom synden är en makt att räkna med (1 Kor 15:56).
Det är att likna vid att en knarkkung eller porrkung kan bygga sig ett imperium utifrån att synden har fått makt med människor. Men synden har inte heller mer makt över människor än vad Gud tillåter. Vi ser att Gud utlämnar människor till ett liv i synd när de inte vill ha med honom eller sanningen att göra (Rom 1:18-32).
Läran om att Adam var gud och att satan fick överta den makten är således av sataniskt ursprung. ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden” sa Jesus om sig själv (Matt 28:18), så det blir alltså ingen makt över till någon annan, varken i himlen eller på jorden. Gud säger också ”hela jorden är min med allt den rymmer” (Ps 50:12).
Jag skall nämna en sak kortfattat här som sedan återkommer i punkt 6, och det handlar om att Adam skulle ha dött andligen, enligt Trosrörelsens teologi. Detta begrepp att ”dö andligen” är inte Bibliskt vad jag kan se. Adam dog inte andligen. Se vidare i punkt 6.
Forts Inlägg
Inlägg 3
Villolära nr 2 – Jesus dog andligen, blev ett med satan och blev född på nytt
Sammanfattning
Det här är hörnstenen inom Trosrörelsens teologi och som förkortat kallas ”JDS-läran” (Jesus Died Spiritually, Jesus dog andligen). Denna lära har amerikanen Essek W. Kenyon som upphovsman.
Kenneth Hagin var den som senare ”populariserade” denna lära, och han kallas därför för Trosrörelsens pappa (”Dad Hagin”), vilket alltså är något missvisande eftersom Kenyon var den som lade grunden. Denna lära (jämte de övriga) fördes in och spreds i Sverige av Sten Nilsson och sedan framförallt av Ulf Ekman (Sten Nilssons svärson).
JDS fulla innebörd är den, att när Jesus dog på korset, så var det inte ett tillräckligt offer för att rädda människorna från ”andlig död”. På korset blev därför Jesus full av synd och dog därmed även andligen – motsvarande den andliga död man menar att Adam dog.
Jesus fick då del av satans natur, enligt Trosrörelsens teologi. Jesus blev lik den smutsigaste syndaren och blev ”rutten tvärs igenom” i sin natur. Jesus fördes sedan av satan ner till helvetet och plågades där av honom och hans demoner. Satan blev där hans Herre.
Denna andliga död och lidandet i helvetet var det nödvändiga offer som krävdes för att sona människornas synd och rädda dem från ”andlig död”, enligt Trosrörelsens teologi. När helvetets tortyr av Jesus hade fyllt måttet, så föddes Jesus på nytt, och han blev åter upphöjd till gudomlig nivå.
Vi kan se detta i nedanstående citat:
”Att som Jesus bli född på nytt från de andligt döda är enda sättet att komma in i Guds rike.” Citat ur Livets Ords tidning Missionsmagzinet, nr 3, 2009, s.17. Citatet är i sin tur hämtat från Sten Nilssons bok ”Blodsförbundet – Bibelns röda tråd”
”Vi har sett att Jesu död på korset var mer än en fysisk död. Han var där genom gudomligt beslut och plan. Han blev i själva verket gjord till synd genom vår synd. Han var Guds ersättning för den mänskliga rasen.
När han blev gjord till synd, blev han överlämnad av Gud till fienden. När de hjärtskärande orden kom från hans läppar: ’Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?’ Det var då Satan blev hans herre. ”What Happened From The Cross To The Throne”, Essek W. Kenyon
”Andlig död betyder mer än att vara skiljd ifrån Gud. Det innebär också att ha satans natur… Jesus smakade döden, den andliga döden… Nere i de lidandes fängelse – nere i själva helvetet – tillfredsställde Jesus rättvisans krav för var och en av oss, eftersom han dog i vårt ställe…
under det att Gud öste sin vrede och dom över Jesus, så kände Jesus att detta bröt hans och Faderns gemenskap fullständigt. Varför behövde Jesus födas? För att bli som vi är; separerad ifrån Gud. Han smakade den andliga döden för varje människa.” ”The Name of Jesus”, Kenneth Hagin
”Jesus var den första personen som någonsin fötts på nytt.” ”How Jesus Obtained His Name”, Tulsa; Rhema, ljudkassett #44H01, Kenneth Hagin
”Hur skulle Jesus lösa människan från djävulen… genom att bli synd för oss, måste han andligen dö och skiljas från Fadern och ta syndens straff ända ned i dödsrikets hemskaste plats… ingen har lidit andligen som han, som genom att bli synd för oss, skiljdes från Fadern och förenades med de ogudaktiga…” ”Befria mitt folk”, Sten Nilsson
”Jesus ropade på korset: ’Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?’ I samma sekund dog Jesus andligen. Gud såg inte längre Jesus som sin älskade Son, men som en som var förbannad, och han vände Jesus ryggen och överlät honom i djävulens händer, som tog hans ande till helvetet. Där upplevde Jesus de djupaste kval under tre dagar.
För att vårt hjärta skulle bli rent måste Jesu hjärta bli fyllt av synd, och det innebar att han blev gjord till en syndare. Han fick Satans natur. Han blev gjord till synd. Efter tre dagar sa Gud att det var nog och sträckte sin hand ned i helvetet och födde Jesus på nytt. Guds Ande kom in i Jesu ande, och han blev rättfärdiggjord och levandegjord i Anden”. Predikan av Ulf Ekman på kassett från 1986
”Jesus blev gjord till synd, dog andligen och fördes ned i dödsriket…Gud lät genom den helige Ande en blixt slå rakt ned i dödsriket och uppväckte Jesus.” ”Tillintetgör djävulens gärningar”, Ulf Ekman
”Om vi människor på grund av synden är andligt döda, så måste rimligtvis den som återlöser oss på något sätt ta del av denna andliga död… så erfar Jesus gudsövergivenhet och andlig död.” ”Doktriner”, Ulf Ekman
Adams andliga natur förändrade sig och han blev andligt död. Satan blev hans andlige far. Andlig död är alltså en natur som har satan till far. Du har blivit andligt död genom synd som du personligen har begått, precis som Adam… Jesus var verkligen död – inte bara fysiskt, men också andligt. ”Rättfärdighet – nåd eller förtjänst?”, Johnny Foglander (Livets Ord, hette tidigare Johnny Carlsson)
”Jesus blev av vår synd gjord syndig och rutten tvärs igenom. Han blev genomsyrad av syndig natur”. ”Hva forsoningen tilbyr deg”, Frank Eidem
”Då Jesus dog blev han ett med satan. Han visste att det enda sätt han kunde stoppa satan var att bli ett i natur med honom. Jesus tog inte min synd, han blev min synd. I sin medlargärning förlorade Jesus sin gudomlighet. Jesus måste bli född på nytt. Om han inte blivit född på nytt så kunde inte jag bli född på nytt. ” Benny Hinn i ”Broadcast, Our Position in Christ”, Videoband: TV – 254
I inspelningen nedan kan du också höra Ulf Ekman undervisa hela JDS-paketet
Forts Inlägg
Inlägg 4
Kommentar
Detta är den absolut mest antikristliga villoläran inom Trosrörelsens teologi eftersom den degraderar Jesus från att alltid vara Gud genom den ”andliga döden”. Den orenar och befläckar Jesus som är det rena och obefläckade offerlammet.
Den lär att Jesus föddes på nytt på samma sätt som vanliga människor kan födas på nytt (”bli frälsta”). Den menar att Jesus blev rättfärdiggjord i pånyttfödelsen och då fick Guds Ande.
Men Jesus är den samme igår, idag och i morgon (Heb 13:8). Jesus ÄR Gud, har alltid varit och kommer alltid att vara. Gud/Jesus kan inte och behöver inte bli född på nytt, frälst, rättfärdiggjord eller andefylld.
Jesus har som Gud alltid Guds Ande inom sig. Gud kan inte förena sig med mörker och ondska (2 Kor 6:15, Jak 1:17, 1 Joh 1:5, ). Kontakten mellan Fader och Jesus kan inte brytas eftersom de är ETT (Joh 10:30). Den lära som degraderar Jesus från att vara Gud har antikrists ande/satan som ursprung (1 Joh 4:1-3).
Om Jesus blev gjord syndig och smutsig (som Trosrörelsens teologi säger) hade inte Jesus varit det rena offerlamm som krävdes. Då hade man på Gamla testamentets tid offrat smutsiga lamm med olika lyten. Men man offrade felfria lamm på Gamla testamentets tid, och Jesus var det rena, felfria offerlamm som Gud krävde för att sona ALL synd (1 Petr 1:18-19).
Konsekvensen av Trosrörelsens lära om Jesu andliga död på korset, blir den att det inte är Gud som dör på korset utan en ”andligt död” och syndig människa.
Men hela meningen med försoningen på korset är den att Gud själv lider och dör för alla människors synd, de människor som han själv skapat och älskar.
Den Jesus Trosrörelsens teologi presenterar, upplever däremot åtskillnad från Gud på korset och är därför i den stunden inte Gud. Ett sådant offer kan inte rädda mänskligheten.
Enbart den som i sin person står över synd och åtskillnad från Gud och förenar Gud och människa i sin person, kan vara den ställföreträdare som räddar människorna. Sådan var Jesus! Och Jesus var, är och kommer alltid att vara Gud!
Helvetet är inte heller en plats som satan regerar över och där han och hans demoner plågar avlidna människor. Det står inget sådant i Bibeln. Något förenklat kan vi säga att dödsriket är ett ställe där avlidna otroende människor samt även demoner (fallna änglar) hålls i förvar till domens dag (2 Petr 2:4, Jud 1:6).
Bibeln rör sig med begreppen ”helvetet”, ”dödsriket”, ”avgrunden” och ”den brinnande sjön”. Alla dessa är inte synonyma, men jag går inte in på mer på detta här. (På http://bibelfokus.se/qa/q25 har jag skrivit lite mer om just helvetet.)
Jag skall nämna ett märkligt uttalande från Ulf Ekman som visar att han nu för tiden försöker lägga dimridåer över undervisningen om Jesu andliga död. På sin blogg skrev Ekman 2008-04-11:
”Det har kommit en del frågor här på bloggen om JDS, läran att ’Jesus dog andligen’. Jag skall försöka svara kortfattat. Denna lära förekommer hos E.W. Kenyon och i viss mån hos Kenneth Hagin.
Kenyon bygger ett filosofiskt lärosystem kring denna tanke där den ingår som en viktig byggsten i hans teologiska funderingar, medan den hos Hagin har en mer underordnad betydelse.”
Vi måste inse att det Ekman säger här är mörkläggning. Han försöker också skylla ifrån sig. Läran om Jesu andliga död och pånyttfödelse (JDS-läran) är en hörnsten i Trosrörelsens hela teologi!
På denna hörsten vilar resten av alla läror. Läs citaten av Ekman, Kenyon och Hagin som finns ovan en gång till. Var det bara Kenyon och Hagin som rörde sig med JDS-läran?
NEJ! Ekman undervisade om JDS på samma sätt! Var deras undervisning bara ”teologiska funderingar”, ”en tanke” och tankar av ”underordnad betydelse”?
NEJ! Deras undervisning om JDS lade grunden för hela Trosrörelsens teologi, verksamhet och framväxt! Om dessa ”teologiska funderingar” endast var av underordnad betydelse, varför undervisade man då alls om JDS på Livets Ord?
Och varför har Livets Ord då både översatt och haft Kenyons och Hagins böcker som kursmaterial, ett kursmaterial som innehåller en tydlig lära om Jesu andliga död?
Sanningen är alltså den, att läran om Jesu andliga död och efterföljande pånyttfödelse (JDS-läran) är en hörnsten i Trosrörelsens ”Babels torn” och ett signifikant kännetecken för hela Trosrörelsens ande.
Sanningen är också den att Ekman idag förstått att detta är ett känsligt ämne eftersom många kristna nu vaknat upp och börjat förstå det sataniska med JDS-läran.
Och sanningen är också den att Ekman därför försöker mörka det faktum att hela hans imperium faktiskt bygger på denna JDS-lära, en lära med satan som upphovsman. För vem kan fortsätta att ge sitt stöd till och samarbeta med en sådan organisation? Du?
Forts Inlägg
Inlägg 5
Villolära nr 3 – Försoningen ägde rum i helvetet och inte på korset
Sammanfattning
Denna villolära inom Trosrörelsens teologi hör ihop med ovanstående lära. Men jag bryter loss den och presenterar den för sig själv eftersom jag vill tydliggöra att Trosrörelsen flyttar försoningen från korset till helvetet!
Vi kan se denna undervisning i följande citat:
När Jesus ropade ut att det var fullbordat, talade han inte om försoningens stora plan. Det fattades fortfarande tre dagar och nätter att gå igenom… Jesus gick till helvetet för att frigöra människan från straffet för Adams högförräderi.
När hans blod blev utgjutet så bringade det ingen försoning… Jesus tillbringade tre gruvsamma dagar och nätter i denna jordens inre och utverkade att du och jag fick tillbaka våra rättigheter inför Gud…
Det var inte en fysisk död på korset som betalade syndens pris… Det som är nödvändigt för en kristens liv är kunskap om vad som skedde mellan korset och kronan… Detsamma skedde med Jesus som med Adam – andlig död … Guds rättfärdighet blev gjord till synd. Han antog satans syndanatur i sin egen ande.
Kenneth Copeland i ”The Incarnation” – band 00 – 0303, band 01 – 0402, ”Jesus – Our Lord of glory, Belivers Voice of Victory”, ”A Different Gospel”, ”What happened from the Cross to the Throne” – band 02 – 0017
”Jesus smakade andlig död. Kristi fysiska död på korset var inte tillräckligt för att frälsa oss. Han gick till helvetet för att föra oss till himmelen.” ”The Name of Jesus”, Kenneth Hagin
”Satan vann över Jesus på korset och tog hans ande till helvetets mörka regioner.” ”Holy Bible Reference Edition”, 1991, Kenneth Copeland
Kommentar
Satan segrade inte över Gud/Jesus när Jesus dog på korset. I världens ögon kan det se ut så, men döden på korset var en seger för Gud och det var Guds vishet (1 Kor 1:23-25).
Jesu försoningsverk fullbordades på korset (Joh 19:30). Det var där segern vanns för vår frälsning (Kol 2:15, Ef 2:16). Jesu blod var tillräckligt för att sona världens synd (Heb 9:11-14, 1 Petr 1:18-19).
Korset är centrum i den kristna tron (1 Kor 1:18, 1 Petr 2:24). En lära som tar bort fokus från Jesu kors och flyttar försoningen från korset till helvetet, kan inte ha något annat ursprung än satan själv.
Villolära nr 4 – Den pånyttfödda människan är gud/Kristus
Sammanfattning
Denna mycket blasfemiska del i Trosrörelsens teologi kommer som en logisk följd av de ovanstående delarna. Vi blir ”gudar”, ”som gudar”, ”som Gud” eller ”vi blir Kristus” genom pånyttfödelsen, menar man.
Det finns lite variationer i hur långt de olika trosförkunnarna vågar exponera denna undervisning öppet. Man pekar på att Jesus blev pånyttfödd och att han i denna pånyttfödelse blev gudomlig på motsvarande sätt som Adam var det före syndafallet.
Vi människor kan då komma till samma gudomliga status som Adam hade före syndafallet och som Jesus fick i sin ”pånyttfödelse”, enligt Trosrörelsens teologi. Adam var lik Gud, som Gud, och vi kan då också bli som Gud. Vi kan bli Gud manifesterade i köttet. Vi kan bli Kristus, menar man.
Forts Inlägg
Inlägg 6
Vi kan se detta i nedanstående citat:
”Gud skapade Adam utifrån sin önskan om att fortplanta sig själv. I Edens lustgård gjorde Han just detta. Adam var inte bara lite lik Gud, han var inte nästan lik Gud, han var inte ens underordnad Gud, Adam är lika mycket Gud som Jesus… I Edens lustgård var Adam Gud manifesterad i köttet.” ”Following the Faith of Abraham 1”, Kenneth Copeland
”Den troende är lika mycket en inkarnation av Gud som Jesus är det. Vi är Kristus.” ”Word of faith”, Kenneth Hagin
”Du måste inse att du inte är andligt schizofren – hälften Gud och hälften satan – du är helt och hållet gud.” ”Believer’s Voice of Victory”, mars 1982, Kenneth Copeland
”Jesus har omskapat din invärtes människa så att du i anden har blivit lik honom själv… All den kraft som Gud själv äger har blivit deponerad i din egen ande… Din invärtes människa är ditt verkliga jag… så är du vad Jesus Kristus är … skapad till ett med Gud själv, ett med Guds arvsanlag och Guds natur.” ”Kraften i den nya skapelsen”, Ulf Ekman
”Om du har vapenrustningen på, så kan inte djävulen se om det är du eller Jesus som kommer. Han ser ingen skillnad.” ”Tillintetgör djävulens gärningar”, Ulf Ekman
”Den som är född av Gud lever inte i synd. Han har ingen syndig natur, utan har fått Guds natur på insidan… Människan var den som skulle vara denna tidsålders Gud. Sedan blev djävulen det, men Guds mening var att människan skulle vara såsom en Gud…
Är du med i djävulens familj har Du djävulens natur i dig, och då vill Gud att du ska bli född på nytt. Då byter han natur i dig och du får Guds natur istället… Han upprättar dig till samma position som Adam hade före fallet… När du blir född på nytt lägger du av dig den gamla människan, den dör . En ny människa skapas.
Den människan är skapad till gudslikhet… Om du kunde se din egen invärtes människa, så tror jag du skulle se Jesus Kristus.” ”Född till seger och Guds plan för dig”, Ulf Ekman
Kristna är små gudar. Vi är små ”messiasar”. Vi är allt som Jesus någonsin var. Gud kom från himmelen, blev en människa, gjorde människor till små gudar, gick tillbaka till himmelen som en människa. Jesus står över Fadern som en människa.
Jag står över demoner som Guds son. Är du hans avkomma? Är ni hans barn? Då kan ni inte vara människor! Det kan ni inte. Gud föder inte kött ”Our position in Christ, The word made flesh”, Benny Hinn
”När vi nu står här, bröder, så är det inte Morris Cerullo ni ser på, ni ser på Gud. Ni ser på Jesus.” Morris Cerullo i ”The End Time Manifestation of the Sons of God”, ljudkassett 1 (Denna Morris Cerullo är inbjuden till Södermalmskyrkan för att tala 2009-08-19)
”Människan skapades att vara som Gud var. Inte vara Gud, men vara som Gud, honom lik. Hon fick förmågan att tala som Gud. Hon fick förmågan att handla och utföra saker, som Gud… Adam var ställd över skapelsen för att råda och regera över den, precis som Gud råder och regerar över universum… Människan skulle vara som Gud, tänka som Gud, handla som Gud och tala som Gud.” ”Tro som övervinner världen”, Ulf Ekman.
Kommentar
Att människan skulle vara gudomlig (eller kunna bli det) är något som varje sann New age:are skulle skriva under på direkt. Varför då? Jo, för att New age:s läror har samma ursprung som Trosrörelsens läror.
Att människan skulle kunna bli ”som Gud” var en lögn och en frestelse från ormen/satan i Edens lustgård (1 Mos 3:5). Detta har varit hans egen högsta önskan från allra första början (Jesaja 14:12-14).
Självförgudning är ursynden och det som kännetecknar ett fullkomligt avfall. Vi ser alltså redan i Bibelns första bok att lögnen om människans möjlighet till att bli som gud har satan som sitt ursprung.
Denna lögn om människans möjlighet till självförgudning kommer också att vara en huvudingrediens i satans sista stora kupp mot mänskligheten i hans antikristliga rike. Självförgudning är nämligen kärnan i det avfall som kommer att förbereda för Antikrists framträdande (2 Tess 2:1-12).
Jag vill göra dig uppmärksam på hur Ekman dribblar med orden i sista citatet ovan. Det gör han troligen för att ingen skall uppleva undervisningen om ”vi är gudar” som anstötlig. Ekman skrev:
”Människan skapades att vara som Gud var. Inte vara Gud, men vara som Gud”. Han pekar på att det är fel att försöka bli Gud med stort G (alltså ersätta Gud Fadern) men att det är helt i sin ordning att bli Guds like. Båda är så klart helgalet.
Vad var det satan frestade med i Edens lustgård? Var det att vi skulle bli Gud? Nej, det var exakt samma frestelse som Ekman kommer med. Satan sa till Eva: ”Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud” (1 Mos 3:4-5). Ser du? Orden är de exakt samma och frestelsen är den samma!
Kommer alltså någon med en lära som säger ”du kan bli som Gud” så är det samma frestelse som satan kastade hela mänskligheten in i slaveriet med. Hakar man på denna frestelse att bli ”som Gud” så är det en synd i samma dignitet som Adams och Evas ursynd i Edens lustgård.
Man gör sig då oberoende av Gud och sätter Guds roll i sitt liv ur spel, eftersom man då är ”som Gud, tänker som Gud, handlar som Gud och talar som Gud” (citat Ekman).
Förtroendet, trofastheten, tilliten och barnaskapet är borta! Kära broder och syster, detta är allvarligt! Men för den som ångrar, omvänder sig och från hjärtats djup ber om förlåtelse, så finns det nåd och förlåtelse även för denna mycket grova synd.
Att den pånyttfödda människan ”är Kristus” är även det en grov villfarelse. Att utge sig för att vara Kristus är det samma som att utge sig för att vara Gud. Jesus varnade för att det skall komma många som just säger att de är Kristus/Messias (Matt 24:5).
Det Bibeln säger om pånyttfödelsen är att vi får del av gudomlig natur på så sätt att Guds Ande kommer till oss och tar sin boning i vårt inre. Vår kropp blir ett tempel åt Gud (1 Kor 6:19). I oss själva äger vi alltås inte någon gudomlighet.
Se http://bibelfokus.se/qa/q61 för en längre Biblisk kommentar om denna ”vi är gudar-lära”.
Forts Inlägg
Inlägg 7
Villolära nr 5 – Guds händer är bundna, han kan inget göra utan de troende
Sammanfattning
Som vi sett upphöjer Trosrörelsens teologi satan till att vara ”denna världens Gud”. Han har all den makt på jorden som de troende tillåter honom att ha. De troende kan ”ta tillbaka” denna makt och bli de som regerar på jorden ”så som gudar”, menar man. Gud har inte mer tillträde att styra på jorden än vad de troende ”så som gudar” ger honom.
Några citat som visar på denna lära:
”Den troende har full makt att bära fram Jesu namn. Namnet motsvarar hans personliga närvaro. Detta namn har han gett oss legal fullmakt att använda oss av… Kristi händer är bundna tills han får bruka våra. Om vi bara kunde begripa hur hjälplös Gud är, tills han får bruka sin kropp på jorden…” ”Befria mitt folk”, Sten Nilsson
”Gud är på utsidan och kikar in. Gud har inget lovligt tillträde till jorden. Den tillhör honom icke.” Kenneth Copeland i ”The image of God in you”, Tape 01-4404
”Gud måste få tillåtelse till att verka på jorden på människors vägnar. Ja, du har kontrollen. Såvida du har kontrollen, vem är det då som inte längre har den? Gud!” Fred Price citerad i artikeln ”Church at the crossroads”
Kommentar
Även denna undervisning har så uppenbart satan som upphovsman. Vem skulle mer än satan vilja stänga ute Gud utanför jorden, eller få oss att tro att det är så?
Så vi människor lockas till att anamma denna falska lära för att satan skall upphöjas till gud bland oss. I den yttersta tiden kommer satan faktiskt nå ganska långt i detta strävande, genom att han blir upphöjd i en fysisk person, Antikrist.
Det sker när människornas avfall nått som längst. Som vi sett tidigare säger Trosrörelsen att ”satan är denna världens gud”. Men Gud saknar inte makt eller tillträde till jorden.
5 Mos 4:39: ”Därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att HERREN är Gud uppe i himlen OCH nere på jorden: Det finns ingen annan.”
Ps 50:12: ”Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig, ty hela jorden är min med allt den rymmer.”
Gud lämnade alltså inte världen i och med syndafallet. Vi ser många gånger i Bibeln att Gud dyker upp i kroppslig gestalt (som Jesus), t.ex. inför Abraham och Mose.
Gud är inte heller overksam, ointresserad eller frånvarande som en del tycker. Han låter mycket ske som ser konstigt ut, men det ryms ändå inom Guds plan för mänskligheten och jorden (Upp 17:17).
Gud för historien framåt precis så som han har planerat från allra första början (Apg 2:23). Och Jesus sa ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden” (Matt 28:18). Om Jesus har ALL makt, så återstår ingen makt åt satan och människorna.
De troende har inte heller någon makt. Vi har av Jesus fått auktoritet att verka i hans namn. Detta betyder inte att vi skulle ha makt att göra så som faller oss in. Att verka ”i Jesu namn” betyder att verka utifrån Guds vilja (se 1 Joh 5:14) och utifrån Guds klartecken, först då kan vi med auktoriteten i Jesu namn och befalla andemakter bort och bota sjuka.
Forts Inlägg
Inlägg 8
Villolära nr 6 – Den troende är en ande som har en själ och som bor i en kropp
Sammanfattning
Trosrörelsen fokuserar starkt på det andliga – liksom gnosticismen – och menar att människans egentliga väsen bara är en ande. Utöver detta har hon en själ, och anden bor i en kropp. Människans egentliga väsen utgör alltså inte alla tre i en enhet, enligt deras grundläggande teologi.
Man menar att själen och kroppen är yttre skal till människans rätta identitet – anden. Kroppen är bara ett ”fordon” för anden, och själen ett slags ”verktyg” som skall ställas under andens auktoritet.
Deras teologi säger också att den pånyttfödda människans ande är helt och full rättfärdig, och att hon har Guds kraft och natur i denna. Gud talar direkt till den pånyttfödda människans ande; där umgås Gud med den troende människan.
Kunskapen som finns i hennes ande skall styra över själen och kroppen. Denna kunskap kallas ”uppenbarelsekunskap”, men vi kan lika gärna kalla den ”andekunskap”. Djävulen kan dock lura den pånyttfödda människan genom hennes förstånd och känslor/sinnen som alltså sitter i kropp och själ.
Men om hon är stark i sin ande/den inre människan kan hon stå emot intryck från känslor och förnuft och därmed få framgång i allt vad hon företar sig, enligt Trosrörelsens teologi. Vidare menar man att varje otroende människa är ”andligt död” eftersom Adam ”dog andligen” vid syndafallet.
Synd är i denna människosyn bara ett ”problem” som huserar i själen och kroppen, och som då egentligen inte har att göra med den pånyttfödda människans verkliga jag: anden. Hennes ande är ju helt och fullt rättfärdig, menar man.
Därför skall den pånyttfödda människan (anden) övervinna synden som huserar i kropp och själ med andekunskap och andlig auktoritet. Synd blir därmed inte något som har med hennes sanna väsen att göra, och hon behöver då egentligen inte gå till Gud i syndabekännelse och omvändelse, enligt denna teologi.
Vi kan se denna uppdelning av människan i nedanstående citat:
”När du blev född på nytt blev du en ande. Du är en ande, har en själ och bor i en kropp… Din invärtes människa är du… Djävulen låter dina känslor dominera din invärtes människa och tar ifrån dig vad du har… Gud talar i din ande exakt vad du skall göra” ”Du kan höra vad Gud säger”, Ulf Ekman
”Människan föll i synd och överlämnade rådandet över skapelsen åt djävulen, som blev denna tidsålders gud och herre. Det som hände var att människan, som vandrade i höghet, som var lik Gud och som rådde över skapelsen, tappade sitt rådande. Hon dog till sin invärtes människa. Hon dog andligen” ”Tillintetgör djävulens gärningar”, Ulf Ekman
”Gud skapade människan i klass med sig själv och gav människorna rätten att råda över allting på jorden och behärska den med auktoritet… Människan som skapats i klass med Gud begick högförräderi och förlorade sin ställning. Hon kom in under djävulens välde. Djävulen var nu denna världens gud. När människan underordnade sig satan dog hon andligen och hennes andes herravälde över själ och kropp upphörde.” ”Befria mitt folk”, Sten Nilsson (Ulf Ekmans svärfar)
Den del av människan som föds på nytt är hennes ande. Hennes ande får evigt liv – Guds liv, Guds natur. Det är människans ande som blir en ny skapelse i Kristus. ”Hur du kan bli ledd av Guds ande”, Kenneth Hagin
Forts Inlägg
Inlägg 9
Kommentar
Denna typ av teologi är gnosticism eftersom det endast är det andliga som ges något värde. Den är också mystik på det sätt att man menar att Gud endast umgås och kommunicerar med oss i anden, alltså i människans inre.
Mystikerna söker sig inåt för ett gudsmöte. Men Guds sanna barn sträcker upp sina händer till Far i himlen och ber med sin mun om vad hon önskar och tackar för det hon fått och upplevt till hela sin natur.
Människan är inte bara en ande. Hon är ande OCH själ OCH kropp, precis som Jesus är det samma. Jesus kommer alltid att ha samma kropp eftersom han även ÄR denna kropp. Att kroppen är en viktig del i vår varelse ser vi också i 1 Kor 6:19 där det står ”vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande”.
En lära som fokuserar på anden kommer farligt nära möjligheten att reinkarnation skulle kunna vara en realitet. För om jag bara är en ande, så kan jag ju i så fall dyka upp i vilken kropp som helst.
Det öppnar också upp för att Jesus skulle kunna dyka upp i en annan kropp än den korsfästa kroppen (t.ex. i Antikrist). Men så är det inte. Jesu korsfästa kropp är den han kommer tillbaka i eftersom han även ÄR denna kropp. De kristna skall också uppstå i samma kropp, dock förhärligade.
Kampen inom en kristen står inte heller mellan anden på ena sidan, och kropp/själ på andra sidan. Kampen står mellan ”köttet” på ena sidan och hela min natur, ande/själ/kropp på andra sidan.
Det som Bibeln kallar ”köttet” är min syndiga natur, mitt ego och själviskhet. Detta försvinner inte när vi blir pånyttfödda eftersom vi då inte blir rättfärdiga utan rättfärdigförklarade.
Kampen mot köttet har vi hela livet igenom där Gud genom sin helgelseprocess i oss gör oss mer och mer lika Jesu karaktär. Denna livets vandring i helgelse motsvarar judarnas 40 år långa vandring i öknen där allt som stod emot Gud fick dö. Sedan var folket klart för att få gå in i det heliga landet.
Det är inte möjligt att utifrån Bibelns texter ge en fullt glasklar bild av människans hela väsen, eller klart definiera skillnaden mellan ande och själ. Men vi kan ta hjälp av vad Frank Mangs skrev om ande, själ och kropp i sin bok Det finns en väg. Det här tycker jag själv är en bra och avspänd Biblisk syn:
”Enligt den paulinska framställningen är människan inte bara en kombination av ande och materia. Hon är en själ också. Hon äger förmåga att medvetet tänka och känna, vilja och handla.
Enligt denna uppdelning är själen det skikt, som ligger mitt emellan människoanden och människodjuret och som påverkas från båda hållen. Er själ är ett slagfält, där köttet och anden möts i tvekamp…
’Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande.’ (Joh 3:6) – ’Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen.’ (Gal 5:17), säger aposteln.
Vår enda räddning ligger i att Kristi Ande från vårt väsens allra innersta får utöva helig kontroll över både själ och kropp. Därför sade också Paulus: ’Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.’ (1 Tess 5:23)
…Gräv inte ner er i de misslyckade försöken att vara en exemplarisk kristen. Ni blir bara självupptagen, modlös och förtvivlad. Och ingenting av detta hjälper Er att bli hel och stark. Tvärtom.
Fäkta inte så förfärligt för att utifrån få tag på den kraft Ni behöver för att bli en segrande kristen. Ni blir bara rolös och rotlös och besviken – och tillslut dödstrött på alla färder och irrfärder för att finna vad Ni söker. Giv istället frihet åt den Ande, som redan tagit sin boning i Ert innersta. Tacka Gud för att Ni trots allt får vara den Helige Andes tempel.”
Forts Inlägg
Inlägg 10
Jag vill också säga något om detta att Adam efter syndafallet skulle ha ”dött andligen”, enligt Trosrörelsens teologi. Man menar då att Adams kontakt med Gud bröts helt och att Adams natur helt förändrades från att ha Guds natur till att ha satans natur. Kenneth Hagin skrev:
”Andlig död betyder mer än att vara skiljd ifrån Gud. Det innebär också att ha satans natur”.
Begreppet att ”dö andligen” eller ”andlig död” är inte Bibliskt vad jag kan se. Det finns inte heller någon annan benämning i Bibeln med den betydelsen att Adams natur helt förändrades till satans natur.
Läser vi om Adam och syndafallet i Första Moseboken ser vi att han inte skildes från Gud efter syndafallet. Gud fortsatte att ha kontakt med Adam även efteråt.
Gud gjorde t.o.m. kläder av skinn åt Adam och Eva (1 Mos 3:20). Så vi kan säga att Gud offrade ett djur för att skyla deras nakenhet och synd. Inte heller kan vi säga att Adam fick satans natur. Men syndens natur, ”köttet” hade väckts till liv och fått näring genom syndafallet. Och denna synd fick än mer liv senare i mänsklighetens historia när Mose Lag kom in i bilden (Rom 7:9).
Det straff Adam fick för sin överträdelse var alltså inte andlig död utan att han skulle ”äta sitt bröd i sitt anletes svett” (1 Mos 3:19) och att han senare skulle dö den kroppsliga döden (1 Mos 2:17). ”Syndens lön är döden” står det i Rom 6:23.
Dock blev Adams relation med Gud skadad eftersom Adam ville gå kunskapens väg och ersätta sin förtröstan på Gud med egen förträfflighet. Barnaskapet hos Gud gick förlorat.
Detta blev till en slags utdragen skilsmässa, och det var konsekvensen av Adams vilja att ”bli som Gud”. Denna skadade gudsrelation leder än idag mänskligheten längre och längre bort från Gud. En dag når detta sin kulmen, då hela mänskligheten (förutom Jesu sanna lärjungar) skall hylla Antikrist som Gud.
Observera att Trosrörelsens undervisning många gånger berövar redan kristna människor deras barnaskap och leder dem in i självförgudning via kunskapens träd.
Det blir ett kämpande i egen kraft utifrån kunskap man inhämtat på osunda Bibelskolor, böcker och dyl (kunskapens träd) istället för att man kommer till Gud med sin synd och med sina behov. Vi kan säga att deras teologi för kristna tillbaka till den position som de hade före sin frälsning, tillbaka till Adams öde efter syndafallet.
Vi måste också fråga oss följande relevanta och logiska fråga: om satan skulle verka i våra sinnen och i vår kropp trots pånyttfödelse, och vår ande skulle vara enda säkra platsen för sann kunskap, hur kan vi då lita på våra sinnen när vi med ögonen läser t.ex. Bibeln eller med öronen lyssnar till förkunnelse??
Jag ser i Trosrörelsens läror satans gamla strategi, där han vill få oss bort från att själva läsa Bibeln och på så sätt själva ta in kunskap direkt från Gud. Att hindra människor utbildning och läskunnighet, deras rätt och möjlighet att läsa Bibeln, att ge ledarskapet tolkningsföreträde, att hålla gudstjänster på latin, att bygga hierarkiska kyrkosystem, etc, gagnar i allt denna satans strategi.
Forts Inlägg
Inlägg 11
Villolära nr 7 – Den troende är rättfärdig här och nu
Sammanfattning
Trosrörelsens teologi säger också att vi efter pånyttfödelsen ÄR helt och full rättfärdiga och alltså inte kan synda mer pga detta. Det här hör ihop med de andra delarna i läran som säger att den pånyttfödda är en ande och att hon är gudomlig i sin ande.
Eftersom människan enbart är en ande så är det alltså där rättfärdigheten sitter. Syndar ändå en pånyttfödd människa så är det inte hon själv som syndar utan kroppen och själen, menar man. Den pånyttfödda människan är då lik Gud/Jesus och den gamla människan är borta. Logiken blir då den, att den troende alltså äger en egen rättfärdighet.
Här följer några citat som visar på detta:
”Du har nu en helt ny identitet och har den legala rätten att råda där förut fienden rådde över Dig. Du har inte någon anledning att frukta ditt förflutna.
Du har nämligen inget förflutet! Du är nämligen en ny skapelse. Du är rättfärdig… För att kunna leva i gemenskap med Gud måste människan ha samma slags liv. Hon måste vara skapad i klass med Gud…” ”Befria mitt folk”, Sten Nilsson
”Den som är född av Gud lever inte i synd. Han har ingen syndig natur, utan har fått Guds natur på insidan…” ”Född till seger och Guds plan för dig”, Ulf Ekman
”När du blir född på nytt får du ett nytt hjärta, en ny människa skapas i ditt inre, din ande blir ny… din pånyttfödda, nya människa, din ande är skapad till likhet med Gud… du fick en ny natur, en ny ande. En ny människa som aldrig hade funnits förut föddes på insidan av dig…
Du var verkligen död i dina synder, men i Jesus blev du verkligen rättfärdig… Du var en syndare, du var i ett köttsligt väsende, blev frälst av nåd och är nu rättfärdig genom Guds rättfärdighet”. ”Tro som övervinner världen”, Ulf Ekman
”Du kommer aldrig att bli mer rättfärdig än du är just nu! Du kommer inte att vara mer rättfärdig i himlen än du är just nu – JUST NU! Kenneth Hagin i Nyhetsbrev från Livets Ord, Nov 1985
Kommentar
Att människan ÄR rättfärdig efter pånyttfödelsen är en allvarlig feltolkning (och ibland felöversättning) av Bibelns Ord. När vi i Rom 4:24-25 läser att vi blir rättfärdiggjorda, så är det en felöversättning från grekiskans di-kai-oun som egentligen betyder ”rättfärdigförklarad”.
Vi får som troende tillgodoräkna oss Jesu rättfärdighet, och Gud förklarar oss då rättfärdiga. Vi äger alltså inte – trots pånyttfödelsen – någon egen rättfärdighet.
Detta är förklaringen till varför vi fortsätter att se synd i vår person trots pånyttfödelsen. Men tack vare Guds nåd är vi ändå förlåtna, och tack vare helgelsen får vi bli mer och mer lika Jesu rättfärdiga karaktär, men inte fullt ut här och nu. Den dag Jesus kommer tillbaka, DÅ skall vi bli lika honom, men inte förr (1 Joh 3:2).
Den som fått undervisning om att man ÄR rättfärdig efter pånyttfödelsen, men ärligt ser att synden fortfarande verkar i sina lemmar, kan drabbas av en allvarlig troskris.
Detta är en vanlig frukt av denna villolära om att de troende skulle vara rättfärdiga. Så jag vill här ta med ett citat från en f.d. medlem i Livets Ord.
Här beskriver han konsekvensen av Trosrörelsens undervisning som säger att vi i pånyttfödelsen blir helt rättfärdiga och gudomliga i vår ande. Han beskriver också hur gott det var för honom att hitta det sanna evangeliet när han hade lämnat Trosrörelsen.
”För mig ledde den här undervisningen till att jag försökte visa upp en yta av självtillräcklighet och egen styrka. Det ledde till att att jag kände att jag borde klara mig utan andra människors eller Guds hjälp. Jag kände att det var mitt ansvar att utveckla och använda min gudomliga natur.
Misslyckanden och nedstämdhet ledde lätt till att jag klandrade mig själv. Jag hade inte gjort vad jag skulle. Allt jag behövde fanns ju deponerat i min ande. Det blev en sorts hyckleri. Jag försökte visa upp en yttre fasad som inte stämde med det jag upplevde inuti. Nära och avslappnade relationer blev ett hot som kunde punktera ytan.
Bönen var inte längre ärlig på samma sätt som förut. Jag blev mer och mer utlämnad åt mig själv och åt den undervisning som skulle hjälpa mig att övervinna världen med hjälp av egna krafter. Det visade sig egentligen inte vara något evangelium.
Efter att ha förtröstat på mina egna krafter på det här sättet, fick jag upptäcka evangeliet om att grunden för min frälsning ligger helt utanför mig själv. Jag upptäckte att jag kunde vara hur skröplig och syndig som helst i mitt innersta utan att det påverkade min frälsning,
eftersom grunden för frälsningen inte har något med mig att göra utan enbart med Jesus Kristus. Jag förstod att det snarast är en fördel om jag inser hur orättfärdig jag är i min innersta identitet. Eftersom jag var mycket väl medveten om att det var så, blev det en befrielse att få erkänna faktum,
och samtidigt att det finns grund för frälsningen som är hållbar på ett helt annat sätt än min egen andes natur. På ett annat sätt kan det sägas att min natur inte har något med frälsningen att göra, däremot Jesu natur.
Han är alltigenom syndfri och rättfärdig. Det är hans verk allt beror på, inte bara när man blir född på nytt, utan även efter det. Den nya skapelsen är den människa som övergett tron på sig själv och istället vänt sig till Honom.
Den människan blir helt rättfärdig i Honom, men grunden för den rättfärdigheten ligger hela tiden hos Jesus, aldrig i människan själv. Följden av detta blir att Gud älskar mig i mitt tillstånd som syndare.
Genom trosundervisningen får man däremot uppfattningen att Gud älskar mig enbart på grund av ett naturbyte. Man tror inte att Gud kan ha något att göra med en människa som har en syndig natur i sitt innersta.
Men pga att en människa fått en gudomlig natur i sitt innersta genom pånyttfödelsen, kan Gud umgås med den människan, menar man. Guds kärlek uppfattas [i Trosrörelsen] som relaterad till den nya rättfärdiga naturen, inte till något i människans identitet i övrigt.” ”Trosförkunnelsen – inget evangelium”, Torbjörn Swartling
Forts Inlägg
Inlägg 12
Villolära nr 8 – Den troende har rätt till fullkomlig hälsa, ekonomi och framgång här och nu
Sammanfattning
Trosrörelsens teologi menar att pånyttfödelsen här och nu kan ge oss ett fullkomligt liv inom alla områden. Vi behöver inte vänta på det fullkomliga livet tills vi kommer till himmelriket.
Fullkomlig (100%-ig) hälsa tillhör därför den pånyttfödde, liksom överflödande ekonomi och framgång inom alla övriga områden. Detta är därför också rörelsens främsta fokus, vilket tydligt märks i all undervisning.
Sjukdom och andra motgångar sägs vara ett andligt problem. Sjukdom i kroppen, störningar i psyket, ekonomiska problem, etc, är bara fysiska symptom på att något är fel i den andliga världen.
Satan lurar människan genom att t.ex. lägga in sjukdomssymptom i kroppen och i känslolivet för att få henne att tro att hon är sjuk. Men detta skall alltså enligt Trosrörelsens teologi ses som ett andligt problem och därmed lösas därefter. Tro och munnens bekännelse förlöser helande och framgång.
Fruktan och negativ bekännelse (t.ex. ”jag är sjuk”) förlöser sjukdom och andra motgångar, menar man. Fruktan ger satan handlingsfrihet i ditt liv. Man skall utan fruktan ”stå på Ordet” för att förlösa all framgång. När du får uppenbarelsekunskap om ett förhållande kan du förändra det, enligt denna teologi.
Vi kan se detta i nedanstående citat:
”All den kraft som Gud själv äger har blivit deponerad i din egen ande.” ”Kraften i den nya skapelsen”, Ulf Ekman
”När du blir skapad till likhet med Gud, då kommer Guds hälsa in i din ande och börjar påverka din själ.” ”Gud vill hela alla”, Ulf Ekman
”Då säger en del: ’Detta gäller först i himlen’. Nej, det gäller här! Himlen blir underbar, men segern gäller redan här! ”Tro som övervinner världen”, Ulf Ekman
”Tro när det gäller finanser fungerar på samma vis som tro för helande, dopet i den Helige Ande eller för frälsning.” Kenneth Hagin i Livets Ords nyhetsbrev, aug 1986
”Det första steget till andlig mognad är att inse din position inför Gud. Du är ett Guds barn och en Jesu medarvinge. Följaktligen har du rätt till alla rättigheter och förmåner i Guds rike,
och en av dessa rättigheter är hälsa och helande. Du kommer aldrig helt inse och förstå helande tills du helt bortom allt tvivel vet att Gud vill att du skall vara helad.” ”Healed… to be or not to be”, Kenneth Copeland
”Äkta tro på Gud – hjärtats tro – tror på Guds Ord oavsett vad de fysiska omständigheterna pekar på… En person som söker helande skall titta i Guds Ord, inte på sina symptom. Han borde säga, ’jag vet att jag är helad eftersom Ordet säger att genom hans sår är jag helad’.” ”Rätt och fel tänkande”, Kenneth Hagin
”Fruktan är trons motsats…fruktan förlöser djävulens kraft och ger honom utrymme att härja i våra liv. Fruktan… håller dig borta från Guds närvaro och härligthet”. ”Tro som övervinner världen”, Ulf Ekman
”Job hade fruktat att han skulle mista alla ägodelar, mista sina barn, mista sin hälsa och mista sina sociala kontakter. Det han fruktade kom över honom. Lägg märke till att djävulen kunde bara göra det han (Job) fruktade för. Job hade inte tro på de här områdena, därför att tro finns där uppenbarelse finns” Livets Ords nyhetsbrev, juli/aug 1987, Johnny Carlsson (då lärare på LO)
”Att vara fattig är synd.” ”Success in life”, Robert Tilton
Kommentar
Trosrörelsens stora fokus är inte frälsningen till det eviga livet och glädjen i den kommande himmelska världen. Det är istället ett fullkomligt liv här och nu.
Därför präglas så gott som all undervisning inom Trosrörelsen av dessa idéer om fullkomlig hälsa, ekonomi och framgång. Benny Hinn har t.ex. sagt: ”Jag struntar i gator av guld i himlen, jag vill ha guldet NU!”.
Det är uppenbart för seende ögon att Gud inte helar alla kristna i denna tidsålder, inte ens trosförkunnarna. Varför skulle i så fall Ulf Ekman behöva glasögon, t.ex? Och Jesus helade inte alla han mötte. Vi ser t.ex. detta i Jesu möte med den sjuke mannen vid Betesda-dammen. Han botade en enda person där, de övriga blev kvar (Joh 5:1-18).
Inte heller blir alla kristna förmögna och framgångsrika, inte ens inom Trosrörelsen. Vi ser i Bibeln att vi på denna sidan evigheten inte kommer att få ut hela det utlovade ”arvet”. Men vi har fått en pant/en borgen/ett förskott på detta arv, och det är den Helige Ande (Ef 1:11-14, 1 Kor 1:20-22, 1 Kor 5:5).
Trons motsats är inte fruktan utan trolöshet och otrohet mot Gud. Fruktan är ingen problem som hindrar Guds plan eller hans välsignelser för den troende. Så var inte rädd för din rädsla!
Vi kan se på troshjältarna Abraham och Jakob. Båda fruktade för olika saker, men det sa Gud inget om. Han välsignade dem och ledde dem dit han ville ha dem, oavsett deras fruktan. Se t.ex. 1Mos 20:11, 1Mos 26:7-9, 1Mos 31:31, 1Mos 32:11, 1Mos 42:36.
Därmed är det lögn när Ulf Ekman säger: ”fruktan förlöser djävulens kraft och ger honom utrymme att härja i våra liv”. Det är inte fruktan som ger satan utrymme, det är Gud som bestämmer över den saken från fall till fall. Satan har alltså inte mer utrymme i en människas liv än vad Gud tillåter.
I Rom 1:18-32 ser vi att Gud kan utelämna människor till ondskan när människorna inte vill ha med honom att göra. Det finns ingen automatik i detta. Gud bedömer varje människa unikt. Men du som sagt ditt ”Ja” till Gud och hans frälsning genom Jesu död på korset, och lagt ditt liv i Guds händer, du kan lugnt vila i Guds nåd. Dig utelämnar Gud inte till satan!
Fattigdom, sjukdom etc, är inte i sig själv synd eller tecken på synd (Joh 9:2-3). Det är tecken på att vi lever i en fallen värld, en värld som både troende och icke troende delar med varandra. Gud låter det regna över både onda och goda (Matt 5:45), och vi delar många gånger samma villkor.
Fullkomlig hälsa och oändliga resurser tillhör den kommande evigheten hos Gud. Först då är lidande och tårar borta (Upp 7:17, Upp 21:4). I denna världen är vi istället kallade att bära varandras bördor och dela med oss; det är så mycket nöd skall lindras. Den som skrattar och dansar varje dag av glädje lever ett förljuget liv.
Gal 6:2: Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.
Jak 1:27: Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.
Luk 6:24-26: Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst. Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och gråta. Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.
Forts Inlägg
Inlägg 13
Villolära nr 9 – Den troende skall inte be till Gud, hon skall bekänna, begära, befalla och visualisera
Sammanfattning
Enligt Trosrörelsens teologi är det som vi sett satan som är denna världens gud genom Adams fall. Satan har makt över guld och silver, etc, menar man. Därför är en variant i deras teologi att den troende inte skall be till Gud utan begära detta i auktoritet från satan.
Vidare sägs att den troende har ”rättigheter” som gör att man kan begära ut det som tillhör den troende. Detta gäller hälsa, ekonomi, framgång, etc. Tekniken för att begära ut detta är munnens bekännelse och att tala i auktoritet. Omvänt innebär det att det du talar som är negativt får du också.
Inom Trosrörelsen undervisas också att det Nya förbundet är ett ”kontrakt” mellan Gud och människan, där Gud är bunden till sina åtaganden. Den pånyttfödda människan kan därför göra anspråk på de förmåner som man menar ingår i kontraktet.
Visualisering är en annan variant i Trosrörelsens teologi när det gäller att få det man önskar. Man skall då i sitt inre göra sig en bild av det man önskar (det är ungefär samma sak som ”positivt tänkande”).
Denna bild kommer då att materialiseras/förverkligas när man tror på denna bild och samtidigt med munnen bekänner att bilden skall bli verklighet. Denna teknik skiljer sig inte alls från hur visualisering fungerar inom New age.
Här följer några citat som visar denna teologi:
”En annan sak som hindrar folk är att de ber hela tiden. Det hindrar egenskapen till att ta emot. Därför säger jag till folk att inte be.” John Arnott i Holy Trinity Brompton, England, 14/2 – 95
”Gå aldrig, aldrig, någonsin till Herren och säg: ’om det är din vilja’… Tillåt inte din mun att tala sådana trosfördärvande ord.” Benny Hinn, ”The Berean Call, 1992 Media Spotlight Special Report”
”Det du tror och uttalar registreras i din ande och kontrollerar ditt liv. Du får det som du säger. Vår tro är inte starkare än det vi bekänner och uttalar…
Djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker, vem han kan uppsluka. Jag har getts makt och auktoritet att stå honom emot. Om inte Du personligen står emot djävulen, så vädjar du förgäves till Gud.” ”Befria mitt folk”, Sten Nilsson
”Ord fyllda av tvivel, kritik, oro, hat och liknande, frigör djävulens kraft och ger honom tillåtelse att härja.” ”Tro som övervinner världen”, Ulf Ekman
”När du begär hjälp av Gud i Jesu namn, så gör du anspråk på blodsförbundets förmåner. Gud kan inte förneka sig själv. Han står fast vid förbundets ord.
Du har getts namnet Jesus som ditt eget personliga namn inför Gud. Det är ditt nya namn i förbundet med Gud, för du är ’en ande med Herren’. Det är i det namnet som du har getts auktoritet. Du kan bruka det vid varje behov av hjälp och ledning…” Citat ur Livets Ords tidning Missionsmagzinet, nr 3, 2009, s.18. Citatet är i sin tur hämtat från Sten Nilssons bok ”Blodsförbundet – Bibelns röda tråd”
”Jag håller inte tillbaka ordentliga kläder och fullgod mat från dina barn – det är inte jag. Det är djävulen. Han är denna tidsålders gud. Pengarna du behöver finns där nere på jorden, de finns inte här uppe i himmelen…
Jag har inte några amerikanska dollar här uppe. Be inte om pengar mera. Begär vad helst du behöver. Du skall säga: ’satan ta dina händer från mina pengar’.
Begär det du behöver för det finns nere på jorden och satan har den mesta kontrollen, därför att han är denna världens gud. Säg sedan: ’Gå ut tjänsteandar och se till att pengarna förs till mig’.” Kenneth Hagin i Livets Ords nyhetsbrev, aug 1986
”Det som ger den troende framgång är att tänka rätt, tro rätt och bekänna rätt.” ”Rätt och fel tänkande”, Kenneth Hagin
”Det effektivaste sättet att be är att begära sina rättigheter. Man kräver inte av Gud när man begär sina rättigheter, man kräver dem av djävulen.” ”Den troendes auktoritet”, Kenneth Hagin
Bekänn sjukdom och fattigdom och du får det. Bekänn hälsa och välgång och du får det.” ”Troshjälpen”, Jim Kaseman
”Jesus sade: jag har sagt mitt folk att de kan få vad de säger, men de säger vad de har” ”Den oanade kraften – din muns bekännelse”, Charles Capps
”När Gud planerade universum hade han inom sig en bild av hur han ville ha det. Han hade en plan och ett rådslut. Det rådslutet, den bilden, fanns i hans hjärta. Han trodde på den, var övertygad om den…
hans tro såg det som skulle komma. Men så kom en dag då det hela manifesterades fysiskt. Gud talade ut det!… När ord gick ut ur Guds mun förlöstes hans kraft, och det som fanns i hans hjärta, som en bild och en övertygelse, blev en fysiskt manifesterad verklighet.
Hur då? Genom kraften som utgick med hans Ord… På samma sätt skulle nu människan råda. Hon skulle arbeta tillsammans med Gud och hennes ord skulle skapa, etablera, åstadkomma saker… Genom den nya födelsen har vi blivit insatta i den positionen igen.” ”Tro som övervinner världen”, Ulf Ekman
Forts Inlägg
Inlägg 14
Kommentar
Det här är en mycket osmaklig lära, trots de goda löften som den innehåller. Som du ser lär trosförkunnarna att vi skall upphöra med bönen till Gud och istället be satan om det vi behöver. Vem kan vilja något sådant? En annan variant är att man av Gud skall göra anspråk på de förmåner som enligt ”kontraktet” tillhör den troende. Detta är ett otroligt högmod!
Ingalunda är det så att satan äger något av det som är på jorden. Han kan ha visst inflytande via syndens makt, men han äger inget. Allt tillhör Gud:
5 Mos 10:14: ”Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och ALLT som är på den tillhör HERREN, din Gud.”
Bibeln säger att Gud vill att vi kungör alla våra önskningar inför honom (Fil 4:6). ”Be så skall ni få” sa Jesus (Matt 7:7). Vi har fått barnaskapets Ande som ropar ”Abba, Fader” (Rom 8:15).
Som Guds barn sträcker vi oss i bön till vår Far i himlen och talar om våra behov, men vi kräver inte saker av Gud. Jesus sa hur vi skulle be: ”Fader vår som är i himlen… giv oss idag…”.
Vi är med andra ord inte utelämnade till tekniker och metoder där vi i egen kraft skall kämpa för att få det vi önskar. Det vore magi, likt Simon trollkarlen som ville köpa Guds kraft (Apg 8:18-19). Vi skall inte heller befalla satan eller änglar att ge oss något, det vore ren avgudadyrkan.
Att bekänna sig frisk trots att man är sjuk är att tala osanning och ge ett falskt vittnesbörd. Det går emot Guds åttonde budord.
När det gäller tekniken där man skall visualisera inom sig det man vill ha, så skiljer den tekniken sig inte alls från visualisering inom New age. Denna teknik är inte beroende av om man är omvänd till Bibelns Gud eller tillhör någon religion. Visualisering sägs vara en teknik som ”bara fungerar” och därför är den bra.
Visualisering är ungefär samma teknik som positivt tänkande, något som lanserats hårt av både Norman Vincent Peale och Robert Schuller (båda 33:e gradens frimurare).
Trosrörelsens teologer pekar på att Gud skapade genom sitt Ord, och att han före allt skapande visualiserat en bild inom sig av det han ville skapa. Här måste vi återigen fråga oss: var står det i Bibeln?
En sådan lära degraderar Gud och gör honom underställd både kraften i sitt eget Ord, tron och den tänka visualiseringen. Om Gud är allsmäktig så är han helt oberoende av tro, tekniker, metoder, krafter och naturlagar. Han gör som han vill. Han skapar så som det behagar honom!
Som människor – pånyttfödda eller ej – har vi inte Guds skapande möjligheter. Som kristna har vi dessutom valt att underställa oss Guds kraft och vilja. Han kan då låta under ske genom oss, men då är det Gud som utför detta oberoende av vår kraft.
Ju svagare vi är dessto bättre (2 Kor 12:9). Någon visualisering, positivt tänkande, munnens bekännelser etc behövs inte för att Gud skall låta under ske. En barnslig förtröstan på Gud räcker!
Forts Inlägg
Inlägg 15
Villolära nr 10 – Den troende kan få ny andlig kunskap via uppenbarelse
Sammanfattning
Man kan ställa sig frågan hur man kan föra fram så många utombibliska läror i Trosrörelsens teologi och ändå få människor till att tro att detta är den mest Bibliska teologi som finns.
Uppenbarelse heter lösningen, och detta går godtrogna människor på, tyvärr. Trosrörelsens förkunnare hävdar alltså att den kunskap som är unik inom deras teologi har kommit till dem genom uppenbarelse.
Med detta menar man att andlig kunskap blivit förmedlad direkt från Gud. Det kan gälla helt nya kunskaper och insikter, och det kan gälla nya tolkningar av Bibelord, och då avser jag helt nya tolkningar som inte stämmer med summan av Guds Ord.
Uppenbarelsekunskapen sägs komma som tankar från Gud, som direkta tilltal (endast förnimbart eller hörbart) eller att den blivit förmedlad direkt av änglar eller Jesus då de besökt någon av dessa förkunnare.
Just detta med att förkunnare (även andra) hävdar besök av änglar och Jesus är något som blivit väldigt vanligt på senare tid. Likaså så att Gud skulle ta sådana personer till himlen, till helvetet och till andra platser för att på så sätt ”visa” hur det ligger till med saker och ting.
Jag skall visa på ett citat där detta synsätt blir tydligt.
”Herren själv undervisade mig om framgång. Jag lärde mig det inte genom att läsa en bok. Jag fick det direkt från himlen… Herren talade till min ande, min invärtes människa, med sin stilla röst… Jag hade aldrig hört någon predikan om detta. I januari 1950 var detta alldeles nytt för mig – en uppenbarelse!” Kenneth Hagin i Livets Ords nyhetsbrev, aug 1986
Kommentar
Inom så gott som varje villolära med sitt ursprung i kristenheten, säger sig dess grundare fått ta emot ny kunskap, nya insikter i möten med änglar eller med Jesus. I vissa fall i möten med Jesu mor Maria. Så här var det när Mormonerna startade, det samma gäller för Jehovas vittnen och Christian Science.
För Trosrörelsens del kan vi säga att uppenbarelserna började hos Essek W. Kenyon när han kom i kontakt med Christian Science. Kenyons uppenbarelser tog Kenneth Hagin vara på och anammade till 100%.
Hagin lade sedan till ytterligare uppenbarelsekunskap som han säger sig fått i möten eller samtal med Jesus. Kenneth Copeland är en lärjunge till Hagin och idag en nyckelperson inom Trosrörelsen. Copeland anammade Hagins alla uppenbarelser och hela hans teologi och för detta vidare in i kristenheten än idag.
Även han har tillfört en hel del egen uppenbarelsekunskap, vilket du kanske noterat i citaten ovan. Dessa liksom Kenyons och Hagins uppenbarelser har i mycket hög grad påverkat t.ex. Ulf Ekman.
I Ekmans bok Smörjelse – manifestationer av den Helige Ande säger Ekman på sid. 64 att det exploderade i hans ande när han fick tag i ljudkassetterna med Kenneth Copelands undervisning.
Så positivt beskriver Ulf Ekman Copelands förödande undervisning! Vad denna ”explosion” i Ekmans inre ledde till ser vi bl.a. i dagens ekumeniska rörelse som nu uppenbarligen avser att återförena sig med Rom.
Vi måste vara oerhört försiktiga när någon säger sig ha mött änglar eller t.o.m. Jesus och då de säger sig fått uppenbarelser. Vi vet att satan förklär sig till en ljusets ängel (2 Kor 11:14).
Det är därför med all säkerhet han och hans änglar som uppenbarar sig för alla dessa förkunnare, eftersom de kommer med bibelstridig undervisning.
Jag betvivlar dessutom att Jesus i egen hög person besöker någon enda människa på jorden. Bibeln säger nämligen att himlen skall behålla Jesus till den dag han återvänder (Apg 3:19-20).
Då förstår vi ännu bättre innebörden i Jesu varning om att vi inte skall tro dem som säger att Jesus skulle dyka upp på olika platser (Matt 24:26). Att man skulle kunna få se Jesus i en dröm eller syn, eller höra hans röst, strider inte mot Bibelns budskap,
men även detta måste vi vara mycket försiktiga med att lystra till. Hur många förkunnare inom Trosrörelsen har man inte hört säga: ”Jesus sa till mig”, ”då sa den Helige Ande till mig”, osv.
Guds Ord pekar på Jesus Kristus som Guds slutliga uppenbarelse till människan. Vi får inte lägga till något eller dra bort något från Guds Ord, för då blir summan fel (Upp 22:18-19).
Det är ganska lätt att förstå från vilken källa alla uppenbarelser inom Trosrörelsen härstammar eftersom de så uppenbart går emot Guds Ord, de adderar och drar ifrån.
De degraderar Jesus och upphöjer människan. Försoningen flyttas från korset till helvetet, osv. Upphovsrätten till all denna obibliska uppenbarelsekunskap tillhör med all säkerhet satan.
Nu finns det en sund uppenbarelseform också, och det är den då Gud genom sin Ande ger oss ljus över Bibelns Ord (Ef 1:17). Ingen kan se Guds rike utan att vara född på nytt (Joh 3:3), och som pånyttfödd kommer man att se och förstå mer och mer av Bibelns budskap.
Slöjan dras bort från våra ögon (2 Kor 3:16). Sådan uppenbarelse får dock inte gå emot summan av Guds Ord och inte heller kasta all traditionell kristen Bibeltolkning över bord. Summan av Guds Ord är sanning (Ps 119:160)!
Forts Inlägg
Inlägg 16
11. Fler villoläror
Utöver de villoläror jag tagit upp ovan finns en mängd andra i Trosrörelsen som t.ex. handlar om andlig krigföring, strategisk bön, andliga smörjelser, m.m. Sedan finns vilseledande undervisning kring lovsångens betydelse, andemakter och auktoritet, handpåläggning, yttringar av den Helige Ande, m.m.
Jag vill nämna detta så att du förstår att det jag tagit upp endast är en mindre del av en betydligt större mängd villoläror. Men det jag här gått in lite mer i detalj på är de villoläror som jag tycker är några av de mest grundläggande, mest allvarliga och de mest tydliga.
12. Viktiga överväganden
I det jag visat ovan ser vi att Trosrörelsen för fram ”en annan Jesus, en främmande ande och ett främmande evangelium” (2 Kor 11:3-4) jämfört med vad den klassiska, evangeliska och Bibliska kristna tron står för.
Inom New age talar man också om Jesus, Helig Ande, evangelium, etc, men det gör inte New age till en evangelisk kristen rörelse. Det som avgör är VILKEN JESUS man talar om, VILKET EVANGELIUM man förkunnar, och därmed VILKEN ANDE som är verksam.
Om någon förkunnar en Jesus som inte är den samme som Gud, en Jesus som kan bli full av synd, en Jesus som fick satan till Herre, en Jesus som blev född på nytt, ja, då är det inte Bibelns Jesus man förkunnar.
Då är det en annan Jesus, en Jesus-figur som är uppdiktad för att leda människor så vilse att de i slutändan skall gå förlorade. En sådan lära kan inte ha någon annan än satan som upphovsman.
Om någon förkunnar att försoningen inte ägde rum på Jesu kors, att Jesu blod inte var tillräckligt för försoningen, att helvetet var platsen för försoningen, ja, då är det ett annat evangelium än Bibelns evangelium.
Då är det ett nytt evangelium som är uppdiktat för att leda människor på villovägar, bort från det frälsande evangeliet, och bort från evigheten hos Gud. Ett sådant evangelium kan inte ha någon annan än satan som upphovsman.
Om någon förkunnar att människan bara är en ande där kroppen saknar betydelse, att människan kan bli ”som Gud”, att den troende efter pånyttfödelsen är Kristus, att den troende här och nu själv skall förse sig med allt det goda som himlen har i förvar åt oss för det kommande eviga livet, ja, då är det en annan människa än vad Gud tänkt sig. En sådan lära kan inte ha någon annan än ormen från Eden, satan, som upphovsman.
Om det är ovanstående villfarelser vi hör och ser frukten av i ett sammanhang, ja, då är det en annan ande än Guds Ande som är verksam. Då är det en ande som har som avsikt att föra människor bort från den smala väg som leder till det eviga livet hos Gud.
Om vi ser andliga manifestationer som Bibeln inte vittnar om, manifestationer som förkunnare i genuin väckelsekristendom skydde som pesten därför att de förstod att det var yttringar av demoner, ja, då är det en annan ande än Guds Ande som ligger bakom dessa manifestationer. En sådan ande kan inte ha någon annan uppdragsgivare än satan.
Om nu någon säger sig blivit frälst och som grund för sin ”frälsning” har den Jesus, det evangelium och den ande som jag visat på i denna text, är det då en sann frälsning som bär hela vägen hem till evigheten hos Gud?
Kan man kalla en sådan person för syster eller broder i tron? Det är ju ”en annan Jesus, en främmande ande och ett främmande evangelium” (2 Kor 11:3-4) jämfört med det den klassiska kristna tron står för.
Jag är övertygad om att detta är relevanta frågor. Jag kan inte säga att ingen inom Trosrörelsen kommer att bli frälst. Men jag vågar i vilket fall säga detta,
att den Jesus som Trosrörelsens grundläggande teologi beskriver, absolut inte är samma Jesus som Bibelns Jesus. Deras Jesus är mer lik den som vi finner inom New age och andra villfarelser, och den Jesus frälser inte till evigt liv.
Forts Inlägg
Inlägg 17
12.1 Omvänd dig!
Har du tagit in och hållit för sant något av Trosrörelsens teologi, har du tagit del av dess andliga manifestationer, då skall du genast ödmjuka dig inför din Far i himlen och be om förlåtelse.
Bekänn detta som synd, bekänn detta som andligt högmod, bekänn det som sataniska läror och yttringar. Avsäg dig i Jesu namn dessa ”onda andars läror” (1 Tim 4:1) och onda andars smörjelser. Avsäg dig allt som du trodde var andliga välsignelser.
Be om rening och beskydd i Jesu blod och be att Gud ger dig sin Helige Ande. Vila sedan i ett barnaskap hos din Far i himlen och lita på att han har omsorg om dig.
Vänd dig till Gud i enkel bön om du har några behov eller vill tacka Gud för något. Använd inga metoder, inga ritual, inga hjälpmedel. Tala i all enkelhet med Gud, din Far i himlen. Det är så han vill ha sin relation med dig (se en liten utförligare vägledning längre ner).
Slappna också av från alla krystade prestationer, för ”Gud är den som verkar i dig, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske” (Fil 2:13).
”Herren skall strida för dig och du skall vara stilla” (2 Mos 14:14)!Läs också Bibeln mer än något annat, för i Bibelns Ord blir du allt mer helgad: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” (Joh 17:17)
Liten vägledning till befrielse, rening, överlåtelse och ny gemenskap med Herren
Om du har tagit in endast något litet av de läror eller av de förkunnare som jag tagit upp i denna text, så är det troligt att du upplever bundenhet och ofrid, kanske du känner dig villrådig, kraftlös, utan glädje och längtande efter att komma närmare Jesus utan att nå fram.
Kanske det även är så att släkt och vänner upplever dig som ansträngande. Om du skall komma in i en sund kristen tro, in i trons vila, in i barnaskapet och ett gott och avspänt förhållande till vår Gud, så kan du inte behålla en enda liten smula från dessa villolärares smörgåsbord. Du måste lämna allt och avsäga dig allt som du tagit in därifrån.
Gör så här (ta god tid på dig, sitt i avskildhet, och tala fritt och öppet med din Skapare):
– Kom först ihåg att Jesus älskar dig vad du än har gjort! Han lät sig spikas på ett kors just för att du skulle kunna få förlåtelse för det värsta tänkbara! Tacka för det!
– Avsäg dig i Jesus namn allt som du lärt och tagit in av falsk undervisning och beteenden. Kasta bort all litteratur etc som har med dessa villoläror att göra. Be Jesus att få börja om från noll.
– Avsäg dig all gemenskap med och beundran för människor som lett dig vilse.
– Plocka aldrig igen upp något – om endast en smula – från dessa villolärares smörgåsbord. Tillskriv dom inte något av din andliga utveckling.
– Gud använder sig inte av falska profeter. Han delar inte utrymme med onda andars läror. Han vill inte att vi dricker ur grumlade källor. Och Gud vill inte heller dela äran med falska profeter.
– Be Jesus om förlåtelse för att du lyssnat till lögner och inte älskat sanningen i allt.
– Tacka Jesus för att hans blod renar dig från all orenhet, all skuld och all synd.
– Tacka Jesus för att hans blod renar och skyddar från alla onda andemakter.
– Bekänn Jesus som din frälsare, Herre och som Gud.
– Överlåt hela ditt liv till Jesus där han får fritt utrymme att vara din Herre och Gud.
– Be att Jesus fyller dig med sin Helige Ande till vägledning och beskydd.
– Be Jesus att han via den Helige Ande vägleder dig in i hela sanningen.
– Sluta att läsa kristna böcker och läs istället Bibeln tills du är riktigt, riktigt djupt rotad i Guds Ord. Du skall vara ”marinerad” av Guds Ord så att du lätt genomskådar villoläror och andra avsteg från Bibelns undervisning.
– Sök dig så småningom till gemenskap med sunda kristna syskon.
– Tacka Jesus för att du nu får komma in i trons vila och ett gott förhållande till honom.
– Kom ihåg att Jesus älskar dig!
Forts Inlägg
Inlägg 18
12.2 ”Den karismatiska förblindelsen” i den yttersta tiden
Allt sedan kyrkorna började acceptera eller ta emot – helt eller delvis – delar av Trosrörelsens antikristliga teologi har medlemsantalet sjunkit dramatiskt i alla kyrkor.
(Om statistik skulle visa på ökande siffror så beror det på sammanslagning av samfund eller omflyttning av redan bekännande kristna.)
I takt med detta ser vi att församlingarna öppnar sig mer och mer för New age, katolicism, liberalism, omoral, mystik, ”emerging church” och annan nygammal andlighet och världslighet.
Samtidigt ökar kriminaliteten, omoralen, ensamheten, misären, supandet och drogmissbruket i Sverige. Jesusmanifestationer och globala bönedagar förändrar inte den nedåtgående spiralen. Varför det?
Jo, när troende lystrar till villoandar och struntar i sanningen så ”låter Gud en villfarelse” komma över folket, med den all den ovälsignelse som jag nämnde som följd. Det är detta jag kallar ”den karismatiska förblindelsen”.
Jag tycker mig se denna förblindelse drabba kristenheten i lavinartad takt just nu. Läget var inte det samma för bara ett år sedan. Låt nedanstående Bibelord bli till varning för dig, för som du ser hör detta avfall ihop med Antikrist framträdande.
2 Tess 2:1-12: ”När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit. Låt ingen bedra er på något sätt.
Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.
Kommer ni inte ihåg att jag sade er detta, när jag ännu var hos er? Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han kan träda fram först när hans tid kommer. Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. Sedan skall den laglöse öppet träda fram.
Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst. Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade,
eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.”
Vill du vara andligt vaken? Vill du vara klarsynt i den hårda och mörka tid som nu nalkas? Vill du ändå leva med blicken lyft mot himlen varifrån Jesus skall återkomma när Antikrist triumferar som värst?
Eller skall du pga att du anammat någon av alla dessa villoläror som just nu sköljer över oss, sakta låta slöjan falla över dina ögon, så att du går med i det karismatiska berusningståg,
som snart skall marschera iväg för att hylla Antikrist som messias och gud? Visst, Jesus kommer nog snart, men före det kommer en värld i fullkomlig ekumenik som tillber Antikrist med en mun!
Upp 13:3-4: Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde efter det, och man tillbad draken, därför att han hade gett sin makt åt vilddjuret. Och man tillbad vilddjuret och sade: ”Vem är som vilddjuret, och vem kan strida mot det?” Vilken sida skall du stå på?
12.3 Att gå vidare i en frisk och sann tro
Om du tidigare hoppat av Trosrörelsen, eller om du befinner dig där och mår dåligt eller har tankar på att lämna, då kan det vara nyttigt och gott att läsa andras erfarenheter om detta.
Därför har jag i BibelFokus lagt ut en text av Torbjörn Swartling. Torbjörn berättar där om hur han upplevde tiden efter att han hoppat av Livets Ord.
Efter en tid såg han klart hur han under sin tid i Livets Ord hade blivit utsatt för en stark men ofta subtil tankekontroll. Detta gjorde det svårt att leva ett normalt liv som både kristen och vanlig människa.
Men Torbjörn ger oss i texten också viktiga tips om hur man kommer tillbaka till ett friskt vardagsliv och trons vila efter att ha lämnat Trosrörelsen. Du hittar denna viktiga text via denna länk: http://bibelfokus.se/swartling
/Lennart
HaFo kommentarer
HaFo kommentar 1
Angående Trosförkunnelsens lära att Adam skulle vara jämlik med Gud
https://tre-skrivare.se/hf/H3Bok.htm
( För den som läser hela texten från länken ovan så vill jag påtala att jag där har ett sakfel när jag yttrar att människan i evigheten ska bli väsenslik med Gud. Detta är felaktigt!!
Vi ska bli förverkligade/förhärligade människor med en uppståndelskropp som är av evighetskaraktär och som passar in i Guds gemenskap. se även om skillnaden mellan Kristus och den på Kristus troende här: https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/06/01/sju-himmelsvida-skillnader/ )
För de flesta torde det stå klart att Adam var en av Gud skapad människa. Men inte enligt Trosförkunnelsen och deras företrädare:
”Människan föll i synd och överlämnade rådandet över skapelsen åt djävulen, som blev denna tidsålders gud och herre. Det som hände var att människan, som vandrade i höghet, som var lik Gud och som rådde över skapelsen, tappade sitt rådande. Hon dog till sin invärtes människa. Hon dog andligen” ”Tillintetgör djävulens gärningar”, Ulf Ekman
Mer citat av Ulf Ekman. Lennart har redan pekat på dessa citat. Men de tål att begrundas igen för att verkligen inse hur fruktansvärt vilse som Ulf Ekman var samtidigt som han menade sig vara en ”världsapostel med hela världen som arena”. Miljontals med människor världen över har blivit förförda av Ekmans verksamhet:
”Människan var den som skulle vara denna tidsålders Gud. Sedan blev djävulen det, men Guds mening var att människan skulle vara såsom en Gud… Är Du med i djävulens familj har Du djävulens natur i Dig, och då vill Gud att Du ska bli född på nytt. Då byter han natur i Dig och Du får Guds natur istället… Han upprättar Dig till samma position som Adam hade före fallet”.
”Människan skapades att vara som Gud var. Inte vara Gud, men vara som Gud, honom lik. Hon fick förmågan att tala som Gud. Hon fick förmågan att handla och utföra saker , som Gud… Adam var ställd över skapelsen för att råda och regera över den, precis som Gud råder och regerar över universum… Människan skulle vara som Gud, tänka som Gud, handla som Gud och tala som Gud.”
”Gud gav genom ett kontrakt jorden till människorna för att de skulle råda över skapelsen som denna tidsålders Gud. Människan skulle råda, dominera och ta skapelsen i besittning. Vara som en Gud som härskar och råder över skapelsen.
Människan begick högförräderi och överlät rådandet över skapelsen till djävulen så att han blev denna tidsålders Gud. Adam och Eva föll för frestelsen att få bli som Gud, därför att de inte insett att de redan var som en Gud.” Född till seger och Guds plan för Dig. Band: Den troendes auktoritet.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 2
Är påståendet att Adam och Gud var lika till sitt väsen och sin konstitution sant?
Eller utgör det den första falska länken i ett helt falskt tros – läro och tankesystem, som leder människan andligt vilse? Det finns all anledning för alla, som anser sig vara kristna, att ställa sig den frågan. Eftersom Trosförkunnelsen med denna grundtes i sitt lärosystem, idag infiltrerats in i alla kristna sammanhang.
Vad kan vi utläsa ur skapelseberättelsen kring Adams position och konstitution?
”Herren Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa och så blev människan en levande varelse … Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen och förde henne fram till mannen. Då sade mannen: ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött.. 1 Mos.2:7,22-23
Här framgår det ingenstans att Adam till sin konstitution var jämlik med Gud.
Han var inte en ande väsenslik med Gud, utan klart skapad av Gud till en levande oskuldsfull varelse som inte visste skillnad på ont och gott. Med kött och ben. Helt beroende av direktiv och underordnande under Guds vilja för sin utveckling framåt i gemenskap med Gud. Få äta av Livets träd och i det tillståndet leva i evighet.
När det står att Gud blåste in livsande i människan, så läser en del in att det är Guds Ande som blåses in. Så att människan i sig själv, innerst inne är en gnista av Gud. Att människans egen ande och Guds Ande, ursprungligen var ett och detsamma eller likadana till sin natur!
Det tänkandet härrör från gnosticism, som senare kopplats samman med grekisk och hellenistisk filosofi. Till en slutprodukt att människans egen ande är gudomlig, totalt väsensskild från själ och kropp dit det mänskliga och onda placeras i en motpolsställning till varandra.
Istället för att se enheten och helheten av livsande, själ och kropp i människans konstitution. Där hennes egen livsande gör henne till en levande varelse av själ och kropp.
Man kan konstatera att Trosförkunnelsens lära kring Adam som fullt väsenslik med Gud är falsk. Att det inte är full jämställdhet och likhet i konstitutionen mellan Adam före fallet och vare sig Gud eller Jesus i sin jordiska kropp eller Jesus efter sin uppståndelse eller människan efter pånyttfödelsen. Trosförkunnelsens första lärotes om Adam som jämlik och väsenslik med Gud är alltså helfalsk.
Den falska utgångspunkten med Adams konstitutionella väsenslikhet med Gud utgör, tillsammans med den falskt, strikta uppdelningen av anden som hela och enda personligheten och i motpolsställning till själ och kropp, grunden till den falska JDS – läran.
Ekman menade sig senare ta avstånd från JDS och detta genom att ta avstånd från att Jesus blev ett med satans natur och plågad i helvetett.
Men han håller likväl fast vid vad JDS egentligen innebär, att Fadern och Sonen och att Gud och människa skildes åt i Kristi person på korset = ”död i överträdelser och synder” – skild från Gud – andlig död (JDS).
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 3
Doktriner – Ekman – Luther
En liten historisk tillbakablick på hur Ekman i sin bok Doktriner som lovordades som säker klassisk kristendom av alla och ett klart avståndstagande från JDS menade man. Att han där skulle ha tagit avstånd från JDS är en lögn. Vad han tog avstånd ifrån var att Jesus skulle ha fått satans natur.
Men det är inte kärnan i JDS. Kärnan där är att Gud och människa är åtskilda på korset och det kvarstår hos Ekman i Doktriner där han hävdar att Jesus smakade och erfor den andliga döden. Erfar man något så är det en verklighet som sker. Detsamma som Bibeln uttrycker som att ”stå i avsaknad av härligheten från Gud”. ”Död i överträdelser och synder”.
Ekman är i boken Doktriner ute efter att finna en verifiering av den JDS – lära han inte vill släppa fast han säger i sin dubbelhet att han inte längre har den. Han försöker så istället få den trovärdig, så att han skulle kunna nå in i den övriga kristenheten med denna lära.
Ekman söker då stöd hos Luther och hänvisar bl.a. till att Luther sagt att Gud dör i Kristus. Luther har ju också fällt följande uttalande: ”Fördenskull var det nödvändigt att han blev det som vi är, nämligen en syndare, mördare, missgärningsman. Därför skrev också Jesaja: Han blev räknad bland överträdare. Jes. 53:12”
Men vad menar då Luther med dessa ord? Vi ser vidare vad han säger: ”Ty han är den person, som bär hela världens synder och gör tillfyllest för dem…vilken kallar honom Guds Lamm, som bär världens synd, talar också profeten Jesaja, då han säger: Herren kastade allas våra synder på honom.
Vi skall betrakta Kristus som den som på samma gång som han iklätt sig vårt kött och blod också därmed blivit insvept i våra synder, vår förbannelse, vår olycka och vår död, men som DÖDAT DEM GENOM SIG SJÄLV OSS TILL GODO”.
Luther visar om och om igen att Jesus bär synderna, tillräknas synderna som kastats på Honom och allt det människan var, andligt död och åtskillnad från Gud, MEN ATT DESS KONSEKVENSER DÖDATS I KRISTI PERSON: ”DÖDAT DEM GENOM SIG SJÄLV (KRISTI PERSON) OSS TILL GODO”.
Det är den stora skillnaden mellan Ekmans syn och Luthers syn. Ekman ser att Jesus till sitt väsen måste bli all syndens konsekvens, andligt död, åtskild från Gud, så att Jesus i faktisk mening är en vanlig andligt död människa där Han hänger på korset och inte är Kristi person längre.
Medan Luther ser Honom som andligt levande (Kristus – Gud och människa förenade), varpå syndens konsekvens blir kastad, men en konsekvens som blir dödat och omintetgjort i Hans person som Kristus.
Det är två motsatta syn på skeendet i försoningen. Ekmans syn är en antikristlig syn på Jesus som gör om inte försoningen. Medan Luthers syn är en kristen syn på Kristi person.
Det går inte förneka den antikristliga och Gudsförnekande andemakten bakom läran att Jesus ska dö människans andliga död – skiljas från Gud – och det är den lära Trosförkunnelsen fortfarande håller fast vid.
Åtminstone har inte jag sett något avståndstagande från trosförkunnelsens representanter om att Gud och människa är åtskilda i Kristi person. De säger idag att de aldrig haft JDS – läran. Men det är en lögn som Lennart vederlagt med sin artikel med citat från deras eget material.
Ekman har ju nu gått från askan in i elden när han konverterat till den falska katolicismen. Samma antikristliga läror möts här i trosförkunnelsen och katolicismen. Bl.a. har katolicismen samma ”vi är gudar – lära”: Katolska kyrkans katekes, artikel 460:
”…Ty Guds Son blev människa för att göra oss till Gud. Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.”
Där ser vi att det här är precis samma grund som hos New age, frimurare, mystiker liksom i Trosförkunnelsen och Katolicismen! Antikrist myser i sin förberedelse att landa.
Han säger sig inte förmedla ngn ”vi är gudar – lära”, samtidigt som han gör det i sin litteratur, när han hävdar att människan i pånyttfödelsen är ”skapad till likhet med Gud i sin egen ande, sin egentliga personlighet.”
Går det att bli mer dubbel och manipulerande!!??
Ekman avfärdade då katolicismen som villfarelse. Nu bejakar han katolicismen och dess företrädare!
Går det att bli mer dubbel och manipulerande!!??
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 4
Med den logiken i trosförkunnelsen, att människan ska räddas genom en andlig död – ett åtskiljande från Gud, av hennes ställföreträdare,
så skulle ju Adam som dog den andliga döden, där då ha räddat människan från hennes andliga död och inte tvärtom. Att Adam dog den andliga döden och skildes från gemenskapen med Gud, som människans ställföreträdare, innebar tvärtom att den andliga döden, åtskillnaden från Gud kom över alla människor.
Joh. 5: 12 – 19: ”Därför är det så: Genom en enda människa (Adam) kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat…
Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.
Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande.
För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?
Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.”
Hade människans nye ställföreträdare Jesus Kristus, dött den andliga döden, åtskilts från Gud likt Adam, så hade Han bara återupprepat Adams misslyckande som ställföreträdare och människan skulle ha varit kvar i precis samma situation som efter Adams andliga död. Att Jesus skulle dö Adams andliga död är inte logik, utan det är ett sataniskt bedrägeri. Guds logik är den omvända.
Människans nye ställföreträdare Jesus Kristus led våndan av syndens konsekvenser. Men Hans lydnad, syndfrihet, rättfärdighet och oupplösliga gemenskap med Gud (precis motsatt vad som ledde till Adams andliga död – åtskillnad från Guds gemenskap),
gjorde att den andliga döden, åtskillnaden från Gud, besegrades mitt i denna vånda i Jesu Kristi person, genom att Han aldrig upphör vara Gud och människa förenade. aldrig upphör att vara Kristus kommen i köttet. Gud i mänsklig kroppslig gestalt.
Det är det som är människans räddning. Eljest hade människan varit kvarlämnad i sin andliga död och åtskillnad från Gud, om den inte besegrats i Kristi person, utan Jesus hade dött samma andliga död – åtskillnad från Gud som Adam.
Nog såg Gud till att den vånda Jesus led var helt i klass med att vara skild från Gud, men det stora är att mitt i den våndan besegras den andliga döden – åtskillnaden från Gud i Kristi person på grund av hans lydnad, syndfrihet rättfärdighet och oupplösliga gemenskap med Gud.
Forts den falska logiken i trosförkunnelsen gentemot Guds logik
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 5
Forts den falska logiken i trosförkunnelsen gentemot Guds logik
Jesus blir behandlad som Han vore andligt död, skild från Gud, men det stora är att han kan ta det straffet och detronisera straffet i sin egen personlighet av syndfri, rättfärdig, hel och sann människa och sann Gud i sin person – Kristi person. Straffet verkställs och Jesus träffas av den djupaste vånda syndens konsekvenser och straffet andlig död innebär.
När all världens synd och lidande, även den andliga dödens vånda – våndan av att vara skild från Gud, läggs på Jesus, lider Han mer än vad någon för övrigt någonsin kommer att kunna lida, då när Gud var tyst och inte gav något understöd i lidandet.
Men det är då det stora sker. Han uthärdar lidandet utan att överge Guds vilja i synd och orättfärdighet. Därför detroniseras den andliga döden – åtskillnaden från Gud i Kristi person av Gud och människa förenade och den andliga döden – åtskillnaden från Gud – besegras där i Hans person. Han räddar därmed människan från den andliga döden – hennes åtskillnad från Gud – därigenom att den aldrig sker i Hans person.
När syndens konsekvens andlig död, åtskillnad från Gud, kastas på Jesus, så upphör Han inte att vara Kristi person, utan all syndens konsekvens, blir här då i Hans person, Kristi person, dödat. Syndens konsekvenser blir i Honom detroniserat.
Detta kan ske därigenom att Han är rättfärdig och Kristi person, så fast all världens synd blir kastad på honom, vinns där i Hans person, Kristi person, segern över den andliga döden, åtskiljande från Gud, genom att den aldrig sker i Kristi person, utan DÄRIGENOM ATT ALL SYNDENS KONSEKVENS BLIR I KRISTI PERSON DÖDAT, DETRONISERAT.
Kristus slaktas och dör den kroppsliga döden, ”till kroppen dödad”, men lever ändå i Guds gemenskap. Den andliga döden biter inte på Honom eftersom Han är syndfri, ren och rättfärdig, Gud och människa förenade. Han är hela tiden ”Guds fullhet lekamligen. Det är människans räddning där i sin ställföreträdare.
Jesus upplever smärtan av den andliga döden när den kastas på Honom, men samtidigt i samma ögonblick, så dödas den andliga döden i Hans person. Den andliga döden, dödas i Guds egen person av andligt liv, som inte kan andligen dö och skiljas från Guds eget liv, även om Han behandlas och går igenom smärtan som Han vore andligt död, skild från Gud.
Men Jesus är genom Anden förenad med Gud. Han är Gud. Han är Gud och människa förenade. Gud kan inte dö! Och Kristi person är både fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt. Det är det som blir människans räddning. Detta är människans räddning, vem Jesus Kristus är i sin person ”Guds fullhet lekamligen” – Gud och människa förenade.
Det är också därför den kristna tron sätter sin förtröstan till vem Jesu Kristi person är och att människans åtskillnad från Gud övervinns i Kristi person och att försoningen, föreningen mellan Gud och människa sker i Kristi person och att det är Kristi persons kropp och blod som offras och inte en andligt död från Gud skild människas kropp och blod som är det giltiga och tillräckliga offret.
Straffet biter inte på Honom, så att trots att Han får det, så upplöses det inte bara i Hans person, utan straffet över alla människor av andlig död, åtskillnad från Gud, upplöses i samma stund som det upplöses i människans ställföreträdare, när det där delas ut över ställföreträdaren.
Där i Kristi person övervinns den andliga döden, åtskillnaden från Gud över alla människor och blir personlig ägodel vid förtröstan på att den andliga döden övervinns i Kristi person – förtröstan till den Han är av Kristi person och förtröstan till det RENA offret av KRISTI PERSONS kropp och blod på korset.
Att säga att Jesus dog andligen och blev skild från Gud, är detsamma som att säga att Gud och människa INTE blev försonade och förenade i Kristi person, utan åtskildes. Det är detsamma som att säga att Jesus inte längre är Kristi person (en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus).
Det är detsamma som att säga att Jesus inte bär fram ett RENT offer av KRISTI PERSONS kropp och blod, utan att det offer som bärs fram är offret av en andligt död från Gud skild människas kropp och blod. Det är att trampa Kristi blod under sina fötter och hålla det för ett orent offer.
MEN NU TACK VARE GUDS LOGIK DÄR ÅTSKILLNADEN FRÅN HONOM FÖR MÄNNISKAN BESEGRADES GENOM ATT DEN ALDRIG SKER I MÄNNISKANS STÄLLFÖRETRÄDARE,
SÅ BAR KRISTI PERSON (GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE) FRAM ETT RENT OFFER AV KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD PÅ KORSET! DÅ NÄR GUD VAR I KRISTUS OCH FÖRSONADE VÄRLDEN/MÄNNISKORNA MED SIG SJÄLV…”
OCH ERBJUDER SÅ VAR MÄNNISKA ATT ”LÅTA SIG FÖRSONAS MED GUD” OCH KOMMA OCH ”TAGA LIVETS VATTEN FÖR INTET”. OCH INSE ATT ”AV NÅD ÄR NI FRÄLSTA, EN GUDS GÅVA ÄR DET”.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 6
Vill visa på att fokuseringen vid människans ande som i Trosförkunnelsen leder så vilse och fram till läran om att Jesus skildes från Gud, så även kan det ske samma förförelse, bara på en annan väg, vid en överfokusering på kroppen som plats för människans identitet.
https://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml
Jag kallar den läran för ”Själens, personlighetens upphörande vid den kroppsliga döden – JDS – läran” – annihilismen.
Kortfattat kan lärokonstruktionen i en konsekvens sammanfattas enligt följande:
– Människan har inte en odödlig själ. Själen, personligheten, personen, människan utplånas när kroppen utplånats.
– Människan är en ”kropps – själ”. Själen, personligheten, identiteten är fixerad vid kroppen på ett oupplösligt sätt, så att vid kroppens frånskiljande från jordelivet,
så finns inget verkligt, egentligt mellantillstånd av medvetande och existerande mellan kroppens död och kroppens uppståndelse, utan kropp och själ är i och med den kroppsliga döden icke medvetande eller existerande.
– Livsanden, livet lämnar människan i graven successivt i förhållande till hur långt förruttnelsen av den döende kroppen hunnit. När kroppen är helt utplånad, är själen och personligheten som var oupplösligt bunden vid kroppen helt utplånad.
– Jesus är Gud och därför dör Gud på korset och väcks åter till liv i uppståndelsen. Kristus var verkligen död, men Gud slumrar i den döende kroppen så länge den inte är utplånad.
– Jesus i sin död är helt igenom frånskild livet och inte medvetande, aktiv eller existerande som vare sig Gud, Gudamänniska ( Jesus Kristus) eller människa, utan helt igenom död = icke existerande,
mellan kroppens död och kroppens uppståndelse, på annat sätt än slumrande vid kroppen, där personligheten är oupplösligt fixerad så länge inte kroppen är utplånad.
– Jesu kroppsliga uppståndelse är en pånyttfödelse – gjord levande av Anden igen – av Jesu Kristi person, så att Guds person och Kristi person som var helt igenom död, åter blivit Kristi person, när Anden väcker den döende, slumrande kroppen till liv.
Efter uppståndelsen och domen utplånas den icke – troende människans själ och personlighet och hela människan upphör att finnas till, när kroppen där personligheten var oupplösligt bunden, helt har utplånas i den brinnande sjön.
Denna lära startar vad jag kan förstå utifrån den synen att uppståndelsen och domen är ett tillfälle för både troende och icke-troende. Så långt kan det vara OK menar jag, och jag tar där ingen personlig klar ställning till vilken syn på uppståndelsen och domen som kan vara riktig. Så långt tror jag inte det blir en frälsningsfråga att se detaljerna kring detta.
I denna lära förläggs personligheten och identiteten vid kroppen på ett sådant oupplösligt sätt, att vid kroppens död upphör medvetande och varande existens fram till uppståndelsen och själen upphör att i praktiken existera i egentlig mening mellan den kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen.
Vid den kroppsliga dödens inträde upphör därför i praktiken allt medvetande och är i praktiken ett totalt icke – varande fram till uppståndelsen. Det finns ingen själens odödlighet, utan odödligheten är en gåva enbart till de troende.
Men livsanden lämnar enbart successivt den döende kroppen, som inte är riktigt död utan döende, där själen, livet, personligheten slumrar döende ända tills den döende kroppen, där själen och personligheten är bunden på ett oupplösligt sätt, fram tills att kroppen helt utplånats.
Det kopplas samman med att straffet inte är av evighetskaraktär. Den eviga röken som omtalas är enbart elden som aldrig upphör, men kropparna brinner upp och därmed allt av själen, personligheten och identiteten, eftersom den var oupplösligt knuten till kroppen. Den icke – troende utplånas således efter det att hon uppstått och fått sitt straff vid domen.
I denna lära görs även en koppling till tanken, att människans egen livsande som Gud inblåste och som gör henne till en levande varelse med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner, skulle vara Guds Ande som inblåstes och går tillbaka till Gud vid den kroppsliga döden.
Då blir konsekvensen när man för över det på Jesu död och uppståndelse, att det är människan Jesus som dör medan det Gudomliga, Guds Ande som då var Jesu enda verkliga och Gudomliga identitet, går tillbaka till Gud.
Även då är Kristi person (enheten av Gud och människa) upplöst och Jesus är inte Kristi person längre. Så har man då åstadkommit en JDS – lära vid ett fokuserande på kroppen som människans identitet.
För den riktigt intresserade en länk om olika varianter av JDS – lära som nog är satans viktigaste anfallområde för att förvanska vem Jesus är och har gjort och kunna leda människior till fördärvet med en tro på en annan Jesus med ett annat Evangelium introducerat av en villoande.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/03/27/olika-varianter-av-den-falska-jds-laran/
HaFo kommentar 7
Lennart nämner Missionsmagazinet Det hette tidigare bara Magazinet. Jag brukade där bemöta Ekmans ledare och undervisning. För den intresserade så läs på denna länk:
https://tre-skrivare.se/hf/akt3arkiv.htm#Magazinet
Lennart nämner också Sten Nilssons bok ”Blodsförbundet – Bibelns röda tråd”
Återger något av den villfarelse som Nilsson här förmedlar. Enligt Sten Nilsson så gör Förbundet som Gud har ingått med oss att vi kan ställa rättigheter och krav på Gud, alla Guds tillgångar är ju även våra.
Detta är ett obibliskt sätt att se på förbundstanken som den utrycks i Skriften. Förbund betecknar den ordning som Gud instiftar för att ta människan in i gemenskap med sig.
Sten Nilsson bekänner sig till den sataniska läran som jag bemött om att Adam var en gud. På sidan 28 heter det att: ”Det är inte ens överord att säga att Adam var lik Gud på jorden. Han regerade planeten Jord… Gud satte honom till sina händers verk, ja, ”allt lade han under hans fötter”
Vidare bekänner sig Sten Nilsson till iden om att i GT så ägde Gud först jorden sedan gav Han jorden till Adam som gav den vidare till djävulen. Guds problem, enligt Nilsson, är hur Gud skall få tillbaka sin Jord:
”Men detta kunde han inte göra, eftersom han redan gett den till Adam, som ju i sin tur överlämnat den åt Satan. Detta var just Guds problem: jorden tillhörde inte honom. Han kunde inte legalt göra den nye Adam av ”stoft från jorden” Stoftet var under förbannelse” (sid. 32)
Detta är ett fullständigt bisarrt resonemang och dessutom obibliskt. Detta är egentligen ett tillräckligt skäl att avfärda Sten Nilssons förkunnelse som falsk och att han var en villolärare.
Men det kanske mest hädiska med boken är när Sten Nilsson på sidan 138 omintetgör allt bra han har skrivit om blodet. Det heter där:
”Lyssna nu: När Jesus låg till bords och åt förbundsmåltiden med sina lärljungar, så var han där som den GUDOMLIGE MESSIAS och intog Messias plats vid bordet”.
”strax därefter gick han ut som MÄNNISKOSON för att betala priset för mänsklighetens återlösning. Bara som människoson var han dödlig när han tog vår synd på sig”
Även om det inte sägs rätt ut är meningen dock klar att Jesus var inte gudomlig när han skulle återlösa oss på korset. Detta är inte Bibelns lära i Apg. 20:28 sägs det att det var Guds blod som bringade försoning mellan Gud och människa.
Detta är Bibelns blodsförbund att Gud själv skulle dö för oss, eftersom det bara är Gud som kan frälsa oss. När Sten Nilsson utgår från, vilket också Ulf Ekman gör, att Människosonbegreppet bara betyder människa. Är detta felaktigt! Människosonsbegreppet i Bibeln visar på motsatsen att han som är Människoson verkligen är Gud ( Dan7:13, Psalm 8).
Sten Nilsson bekänner sig också till den hädiska tanken att det var först i samband med himmelsfärden Jesus gick in i det allra heligaste (sid. 150).
Bakom denna tanke ligger naturligtvis påståendet att Jesus föddes på nytt och det var som pånyttfödd han bar fram sitt blod i det allra heligaste efter sin uppståndelse när Han gjort sin himmelsfärd.
I Bibeln bär Jesus fram sitt blod i det allra heligaste på Korset. Då brister förlåten i Templet och vägen in till det allra heligaste – Guds hjärta – var nu öppen. Detta efter blodoffret på korset när Jesus sa att det var fullbordat. Boken av Sten Nilsson användes som kurslitteratur på LO. Inte konstigt att eleverna blev förförda.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 8
Här nämndes att Jesus enbart som människoson – människa hängde på korset.
Det finns ett antal läror i olika varianter av detta att att Gud eller Kristus lämnade Jesus innan korsfästelsen och sedan blev Gud eller Kristus igen i Uppståndelsen. Alla bara olika varianter av JDS – lära – att Jesus skildes från Gud. Det är ett av satans starkaste angrepp på sann Kristen tro.
Så finns det en variant om att Jesus bara som Människoson var ett föredöme för oss. Så att vi kan likt Jesus övervinna synden och så bli räddade genom att inte synda. Ett exempel på detta finns på denna länk.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/01/30/theodor-elmkvist-bager/
Men som kontrast: det är Jesus som är Frälsaren och den som besegrat synden. Inte Theodor som sprider denna lära om att Jesus är vårt föredöme som vi kan efterleva och besegra synden och därmed bli födda på nytt.
Som kontrast till vad Theodor förmedlar: Den Helige Ande pekar på Jesus som blir stor och ärad. Men här i vad Theodor skriver så är det Theodor som pekar på Theodor som ska bli stor och ärad och Theodor är den ende som jämsides med Jesus själv besegrat synderna och den ende som hör och följer Guds röst i sitt inre.
Alla som inte följer Theodor är inte troende utan förbannade enligt Theodor. Det är alltså Theodors tro som vi måste lyda för att ha evigt liv
Att följa Jesus varje dag är inte samma sak som att följa Theodor. Människor som jämställer sig med Jesus, tror sig vara den ende som hör från Gud i sitt inre, tror sig vara den ene av två som besegrat synderna, har stora problem. Det handlar om vanföreställningar.
Detta är allt hos Theodor gömt bakom en massa Bibelcitat som Theodor applicerar på sig själv.
Hos Theodor är inte evangeliet tron på vem Jesus är och blodsoffret på korset som är räddande. Vad som här blir räddande och som leder till pånyttfödelse är att vi besegrar synderna och inte syndar längre.
Theodor menar uppenbarligen att Jesus först blir Guds Son efter att Han som människa besegrat synden och då blir född på nytt? Något som han påstår om människan att hon inte blir född på nytt vid tro på Jesus utan när hon besegrat synderna i sitt liv.
Då blir ju förvanskningen av vem Jesus är total. Jesus är ju då inte Gud. Offret på korset betyder ju då ingenting och därför ser man heller aldrig att Theodor pratar om offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Vad Theodor då förmedlar är en annan Jesus en annan ande och ett annat evangelium. Hans evangelium är att när Du besegrat synderna så blir Du född på nytt.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 9
Men för att återgå till Sten Nilsson så var han än mer förförande i Boken Befria mitt folk än i Blodsförbundet även om hans villfarelser hänger samman. I kort sammandrag skriver Sten Nilsson följande:
”Gud skapade människan i klass med sig själv och gav människorna rätten att råda över allting på jorden och behärska den med auktoritet…Människan som skapats i klass med Gud begick högförräderi och förlorade sin ställning. Hon kom in under djävulens välde.
Djävulen var nu denna världens gud. När människan underordnade sig satan dog hon andligen och hennes andes herravälde över själ och kropp upphörde. Endast anden kan få uppenbarelsens kunskap och vishet från Gud…
Hur skulle Jesus lösa människan från djävulen…genom att bli synd för oss, måste han andligen dö och skiljas från Fadern och ta syndens straff ända ned i dödsrikets hemskaste plats…ingen har lidit andligen som han, som genom att bli synd för oss, skiljdes från Fadern och förenades med de ogudaktiga…
Korset är inte Jesu lidandes höjdpunkt. Men vårt förstånd kan inte sträcka sig längre…Det kunde inte ges någon återlösning med mindre än att någon trädde in i andevärlden och sonade synden. Jesu svåraste lidande begynte efter döden i dödsrikets pinorum, där de ogudaktiga var…
Jesus blev född på nytt och kunde som den förstfödde ta itu med att göra dens makt om inte, som hade döden i sitt våld, det är djävulen…När Jesus uppstod från de döda, så var det därför, att han besegrat de sataniska krafter som hållit människan bunden…
Kristendom är det som Gud gör med människans ande. När människans ande blir pånyttfödd, kan hon föra en segerrik strid mot andra andar, som står Gud emot. Människan är ande, skapad i klass med Gud… människan måste vara styrd av sin ande. Hon har en själ som skall vara andens lydige tjänare och bor tillfälligt i en kropp…
Du har nu en helt ny identitet och har den legala rätten att råda där förut fienden rådde över Dig. Du har inte någon anledning att frukta ditt förflutna. Du har nämligen inget förflutet! Du är nämligen en ny skapelse. Du är rättfärdig…För att kunna leva i gemenskap med Gud måste människan ha samma slags liv. Hon måste vara skapad i klass med Gud…
Den troende har full – makt att bära fram Jesu namn. Namnet motsvarar hans personliga närvaro. Detta namn har han gett oss legal fullmakt att använda oss av…Kristi händer är bundna tills han får bruka våra. Om vi bara kunde begripa hur hjälplös Gud är, tills han får bruka sin kropp på jorden …
Vi har så svårt att omfatta den troende människans enorma auktoritet över det onda genom sin andliga kraft…striden fortsätter med de osynliga makter som bara kan övervinnas med vår andliga kraft…tro är en produkt av vår ande och vi tar auktoritet över de onda andemakterna…
Det du tror och uttalar registreras i din ande och kontrollerar ditt liv. Du får det som du säger. Vår tro är inte starkare än det vi bekänner och uttalar…
Djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker, vem han må uppsluka. Jag har getts makt och auktoritet att stå honom emot. Om inte Du personligen står emot djävulen, så vädjar du förgäves till Gud.”
Vill Du ta del av mer förförande undervisning på Livets Ord så ta del av en del av deras tidiga kursmaterial på Bibelskolan.
https://tre-skrivare.se/hf/Kursmaterial.htm
Vill Du även begrunda mer av Ekmans förförelse så titta på denna länk
https://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#Kap4n4
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 10
I Trosförkunnelsen finns läran om att den troende är rättfärdig här och nu. Men låt oss då titta på vad Bibeln lär
Rättfärdiggörelsedomen från Gud
Rättfärdiggörelsen är inte en förvandling i personen eller förändring av människans natur, utan en deklaration om denna persons lagliga ställning inför Gud: Tillräknad rättfärdighet för Kristi skull.
När människan lyssnar till evangeliet om försoningen i Jesus Kristus och Guds Ande föder fram en tro på rätt Jesus Kristus, Skriftens Jesus med en förtröstan till Jesu person och verk för henne på korset, mottager hon en tillräknad rättfärdighet från Gud, inför Guds ögon. Tillräknad rättfärdighet av nåd genom tro på Jesus. (Rom. Kap.5)
”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet…
För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe…Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv…”
Människan får av nåd och själv helt oförtjänt, tillräkna sig försoningen mellan Gud och människans ställföreträdare, som skett i Jesu jordiska kropp. Människan tillräknas det av Gud begärda offret för att skulden skulle vara betald, sonad och förlåtelsen tillgänglig.
Detta är offret av Kristi kropp och blod för människans syndaskuld. Som om alla människor i Kristus Jesus har förenats med Gud, betalat skulden och mottagit straffet: Offret av en ren syndfri Gudsförenad människas kropp och blod.
När människan kommer till tro på den sanne Jesus Kristus och för sin räddning förtröstar till Jesus, träder denna rättfärdiggörelsedom in, som laga kraft, som en subjektiv verklighet, över den människan.
Rättfärdiggörelsedomen, dömd av tillvarons högsta instans, utan överklagansrätt, är objektivt dömd över alla människor genom Jesu försoning. Gäller i subjektivt laga kraft hos den som Guds Ande framfött en förtröstan till Jesus för sin synd.
Ingenting i människan själv eller hennes medverkan eller förtjänst är orsak till denna tillräknade rättfärdighet från Gud och inför Gud. Endast Jesu försoningsverk är grunden till denna rättfärdiggörelsedom över människan.
Tron producerar inte denna rättfärdiggörelse. Men den objektiva rättfärdiggörelsedomen över alla människor mottages subjektivt, i den enskildes liv, genom tron.
Tron är endast medlet, det passiva verktyget, som mottager rättfärdiggörelsen eller försoningen eller syndernas förlåtelse. Tron liknas ofta vid den utsträckta handen,
men inte i den meningen att det är fråga om en prestation från människans sida. Vår rättfärdighet eller vår rättfärdiggörelse är en gåva, tron är mottagandet av eller gripandet om denna gåva.
Uppmaningen att tro innebär inte att du först måste göra någonting för att bli förlåten. Den innebär i stället att du alls ingenting skall göra. Du är förlåten och accepterar det i tro.
Gud begär ingenting av dig. Du får i stället fritt och för intet acceptera eller förkasta hans gåva som är syndernas förlåtelse, rättfärdiggörelsen, försoningen och evigt liv.
Enligt Guds Ord är alla människornas synder utplånade, övertäckta och förlåtna för Kristi skull. Detta genom försoningen och den tillräknade rättfärdigheten från Gud.
Han tillräknar inte människorna deras synder (2 Kor. 5 : 1). En rättfärdiggörelse till liv har kommit över alla människor (Rom. 5 : 18). Tron griper tag kring detta erbjudande.
Forts den falska läran i Trosförkunnlsen att den troende är rättfärdig här och nu.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 11
Forts den falska läran i Trosförkunnelsen att den troende är rättfärdig här och nu.
Tillräknad Rättfärdighet från Gud
För mig är Kristi rättfärdighetstjänst att Han som min ställföreträdare försonade/förenade mig med Gud i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.
Då när ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv..” 2 Kor. 5: 17 – 21. Så att Gud inte tillräknar mig mina synder utan av nåd för Kristi skull tillräknar mig Kristi rättfärdighet.
”lagen slutet som frälsningsväg”. Rom. 3: 21 – 26: ”Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS för alla som tror…
de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod… och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.”
Rom. 4: 5 – 16: ”Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet…Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren INTE TILLRÄKNAR synd…
Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro…Därför heter det ‘av tro’,
för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro.”
Vilket var en tro på vem Jesus är och skulle göra och för oss då en tro på vem Jesus är och har gjort.
Kristi rättfärdighetstjänst för mig och alla människor sker när Han bär fram det RENA offerlammets blod av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Koppla samman när blodet från ett offerlamms blod ströks på dörrposterna inför Judarnas uttåg ur Egypten, så undgick man därmed Guds straff och blev räddade.
Jag upprepar detta skeende för det är så viktigt för sann Kristen tro kring vem Jesus är och har gjort med sitt blodsoffer på korset:
Hebr. : ”När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son… Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek…
därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom… Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad,
skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv…
Genom det större och fullkomligare tabernaklet…gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud…Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt…
Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull…
nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”
Det är här uppenbart att det är på korset som försoningen sker och ovänskapen med Gud – åtskillnaden från Gud är löst för att världen/människorna ”ska leva” i Guds gemenskap.
Det är här uppenbart att där på korset är alltså segern över åtskillnaden från Gud vunnen och AVSLUTAD. Då återstår segern över den kroppsliga döden att vinna. Vilket sker i Kristi (människa och Gud förenade) kroppsliga uppståndelse.
Den kroppsliga döden kan inte behålla Jesus som i sin syndfria rättfärdighet är förenad med Guds eviga liv. Han blir så ”Uppståndelsen och Livet”.
Något som Han själv förmedlar till oss genom sin Ande när vi kommer till tro på vem Han ÄR – Gud själv kommen i kroppslig gestalt – ”Guds fullhet lekamligen – Kristus kommen i köttet”.
”Då ni nu har kommit till tro har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande vilken är en underpant/sigill/äganderättsstämpel på vårt arv..” Ef. Kap. 1.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 12
Andens inneboende som resultat av rättfärdiggörelsedomen och den tillräknade rättfärdigheten från Gud vid tro på Jesus.
Det är den objektiva rättfärdiggörelsen utanför människan som gäller för vår salighet. Att Kristus bor i den troende är inte grundvalen för vår rättfärdiggörelse eller visshet därom. Den står där svart på vitt i Bibeln om Kristi tillräknade rättfärdighet som en domsakt utanför människan.
Men detta är ingen motsägelse till att Kristus bor i den troende och även vittnar i hennes sinne och väsen. Detta finns också svart på vitt i Bibeln. Enligt Luther kallad helgelsens gåva inom oss.
Detta är inte en orsak till förlåtelsen och det eviga Livets gåva, utan en konsekvens eller resultat av den fria rättfärdiggörelsens gåva utanför mig och som är knuten till Kristi person.
Detta leder till att Jesus genom sin Ande blir en relations och kommunikationspartner. Att den helige Ande genom en livets Andes lag arbetar i den troendes väsen och sinne för ett helgat liv till tjänst inför Gud och människor.
” Älskar ni mig så håller ni mina bud och jag skall be Fadern och han ska ge er en annan hjälpare som för alltid ska vara hos er. Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, ty hon ser honom inte och känner honom inte. Men ni känner honom, ty han bor hos er och ska vara i er …
På den dagen ska ni förstå, att jag är i min Fader och att ni är i mig och att jag är i er .. den som älskar mig, han ska bli älskad av min Fader och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom ..
jag ber att de alla må vara ett och att såsom du Fader är i mig och jag är i dig, också de må vara i oss .. och den härlighet som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem, jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett …
Den som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå .. i honom har ni nu, sedan ni har kommit till tro, som ett insegel undfått den utlovade helige Ande. Vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk ska förlossas” (Joh. Kap.14 o 17, Ef.1:13-14).
Människan blir inte gudomlig i sig själv, men får del av Gudomlig natur genom att Gud, genom sin Ande bor i människan. Hans Ande är inte bunden till en viss del av människans konstitution, men är integrerad i helheten av allt vad människan är. Gud bor genom sin Ande i MÄNNISKAN. Joh. 14: 23:
”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och VI ska komma till honom och ta vår boning hos honom.”
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 13
Här fanns ett citat i Lennarts artikel: ”Den troende har full makt att bära fram Jesu namn. Namnet motsvarar hans personliga närvaro.”
Därför rabblar man i Jesu namn som ett mantra. Vem Jesus är och betydelsen av offret på korset som ger namnet Jesus dess auktoritet lyser med sin frånvaro.
När man säger: ”Den troende har full makt att bära fram Jesu namn. Namnet motsvarar hans personliga närvaro.” så beder man egentligen i en annans Jesu namn. Det är inte ljuden i namnet som på ett mekaniskt ockult sätt är verksamt.
Utan verkan i Jesu namn ligger vid vem Han är och har gjort. Och när man så förvanskat vem Han är och har gjort så är det i en annan Jesus namn som man använder sig av: antikrists andes namn som en falsk Messias.
På Arken lär man sig att använda Jesu namn som ett mantra: ”Vid varje andetag andedrag skall du säga: Herre Jesus Kristus, förbarma dig över mig!… Den bedjande uppmanas att jaga bort alla andra tankar och oavlåtligen upprepa orden.
Här blir man nu lurad att använda namnet på någon som egentligen är en annan Jesus som ett mantra som leder in i samma reaktioner som i österländska utövningar med att tömma sinnet och vad sinnet nu här blir fyllt av är istället antikrists ande.
Vi ska fylla sinnet med vem Jesus är och har gjort som ger Hans namn dess auktoritet. Vi ska inte anvnda Jesusnamnet som ett magiskt mantra som om dess verkan ligger i själva ljudet av namnet.
En del säger: ”det är bara i Anden som vi kan uttala Jesu namn”. Men det är inte i Anden att uttala ljudet av Jesu namn och egentligen syfta på en annan Jesus med en annan ande.
Men det är bara i Anden vi kan uttala att Jesus är Herre utifrån den Han ÄR och har gjort på korset!
Därför är det så viktigt att vi åkallar den Sanne Jesus Kristus för den Han är och har gjort. För det behöver man inte tömma sitt sinne. Jesus säger: ”Se jag står för dörren och klappar. Om någon låter upp så ska jag gå in”.
Det enda en Kristen ska meditera/fundera över är Guds Ord i Bibeln och be om Andens ljus över det Ordet så att man oförvanskat får tag på vem Jesus ÄR och har gjort vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Läs här om tron Jesu namn och Guds kraft. Något som jag även kommer att citera ur i nästa ämne om helande.
https://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#Kap4e
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 14
Angående helande har Lennart förklarat det falska i Trosförkunnelsen och vad som i en helhet av Skriften stämmer.
Men det värsta tycker jag är när de som får förbön för helande och det inte sker så är det fel på tron hos den som får förbön. Aldrig hos den trosförkunnare som ber.
Detta kan försätta den starkaste människa i ångest och trångmål med att bli belastad med att man inte har tro för att bli helad. Har man då tro överhuvudtaget för sin frälsning? Då kan man hamna i livskris.
När man då börjar må dåligt så har man sig själv att skylla som inte i tro hämtar ut vad Gud lovat. Den själavård som tidigare utlovats uteblir helt eftersom man ju inte tar emot vad Gud via den smorde ledaren ville förmedla.
I värsta fall så beror det uteblivna helandet på att man inte sått in tillräckligt med pengar till verksamheten så att ledaren kan åka privatplan till nästa plats att predika på.
Det är densamme Jesus som uppstår, som den Jesus som hängde på korset och även var till innan jordens rund var lagd. Jesus är den Levande Gudens Son, med namnet Jesus, före människoblivandet, under jordevandringen och efter uppståndelsen.
Hans fysiskt dödliga, jordiska kropp, genomgår i uppståndelsen en förvandling till den odödliga ”härlighetskropp”, som Han hade före sitt människoblivande och transformeras i ”himmelsfärden” till den tillvaro, varifrån Han kom.
Jesus är densamme GudaSonen från evighet till evighet, med namnet Jesus. Inkarnerad för att återlösa människan. Sen transformerad tillbaka. Hela tiden densamme Jesus. Oskiljaktigt förenad med sin Fader. Hela tiden.
Namnet Jesus, som också uttrycker Hans personlighet och uppgift, kan aldrig skiljas, från Hans person. Hans person och namn följs alltid åt. Det är bara Han som kan ha namnet Jesus. Med den innebörd som Bibeln gett Hans namn.
Det är namnet över alla andra namn. Det namnet, med den innebörden, ger inte Gud till någon annan. Det namnet följer inte med som en egen natur in i den troendes egen ande vid pånyttfödelsen. Namnet Jesus bär bara Jesus själv – med den Bibliska innebörd det namnet har.
Nu tecknar Bibeln emellertid att Jesus kan låna ut sitt namn till den troende. Så att den troende kan agera å Jesu vägnar. I Hans namn. I Jesu namn. Men vi får aldrig förledas att tro, att vi därför, mekaniskt i alla lägen, på ett stereotypt sätt, kan använda Jesusnamnet som en magisk formel.
Vi behöver precis som i Jesu förhållande till Fadern kunna säga: ”Jag gör allenast vad jag ser Fadern göra”. Det är i det underordnade tillståndet till Jesus, där vi bara gör det vi ser Honom göra, som Han kan anförtro oss att verka i Hans namn och det kan ske rätta saker i andevärlden.
När vi i relationen och umgängelsen med Jesus och Hans skrivna Ord, gör det vi ser Jesus göra. Då kan Han låna oss sitt namn. Så att vi kan verka i en annans namn. I Jesu namn. Då kan Han attestera och skriva under med sitt eget namn. Med sin egen auktoritet, verkställer och bekräftar Han då, med sin egen kraft, agerandet.
Jesus har inte delegerat, en egen andlig auktoritet till oss, att använda Hans namn. Det sker idag ett missbruk av Guds namn. Genom ett ofta förekommande mekaniskt rabblande av i Jesu namn. Det är inget, som Han skriver under med sitt namn på.
Att bara se vad Jesus gör och därför använda Hans namn och räkna med att Han själv skriver under agerandet, kan hända oss från stund till stund. Ibland gör vi det. Ibland inte. När vi gör det ska vi agera i Hans namn, i förtröstan på den Han är, på tronen. Inte vad vi är i oss själva.
Forts helande
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 15
Forts helande
Det är hela tiden Jesus som verkar utifrån sin tron i himmelen i samband med helande. Det har ingenting att göra med något som kommer inifrån oss själva. Vi äger ingen auktoritet att i oss själva agera i den andliga världen.
Det finns bara en, med egen himmelsk auktoritet och kraft. Det är Jesus Kristus själv. Just därför att Gud i uppståndelsen och upphöjelsen av Jesus till tronen, bekräftat att Jesus är Kristus. Med all makt i Himmel och på jord.
När den kristne agerar, i kärlek, i den andliga världen, är det viktigt, att det är Jesus som blir stor, dyrbar och ärad. Att Guds kraft, får fullkomnas i människans svaghet. Att ”lerkärlet” bara låter ”skatten”, återspegla Jesu verkan från tronen i Himlen.
Guds Ord säger, ”att kraften ska befinnas vara Hans och inte något, som kommer från oss själva”. Jesus säger att ”mig förutan, kan ni inget göra”. Dessa ord är riktade till hela den naturliga människan.
När man reagerar på det felaktiga i Trosförkunnelsens undervisning och överfokusering på helande, möts man ofta av frågan om man inte tror att Gud vill och kan hela. Frågan är fel ställd och inte alls vad det handlar om. Gud både vill och kan hela.
Trosförkunnelsens utgångsläge för helande är däremot falskt, genom att det sker utifrån läran att människan genom pånyttfödelsen äger syndfrihet, full hälsa, gudomlighet och Guds tro i sin egen ande, i sig själv. Deras enda, hela och rätta identitet och personlighet enligt deras lära.
Detta är en konsekvens av den falska människosynen kopplad till den falska JDS – läran och påstådda pånyttfödelsen av Jesus i dödsriket och att människan i sin pånyttfödelse äger samma position och konstitution som Jesus.
Deras teologi är ju, att så enbart ta emot uppenbarelsekunskapen om detta till sin egen ande. Gud kommunicerar ju bara med anden och man ska inte lyssna till sinneskunskapen som kommer från djävulen.
Lösningen blir att lära sig leva i sin egen ande, som är rättfärdig, gudomlig, syndfri, fylld av Guds hälsa och tro. Den egna anden som blivit skapad till likhet med Gud ska nu ta kontrollen över själ och kropp och så ska de aldrig vara sjuka. De är ju nu denna tidsålders gudar och ska ta kontroll över andra människor själar och kroppar och göra dem friska.
Det är alltså inte frågan om Guds helande i Trosförkunnelsen, utan ett narrspel av fienden, för att genom ockulta manifestationer och ett tillbakadragande av sjukdom, när människan försöker frigöra sin egen obefintliga gudomlighet i sin egen ande, vilseleda människan ur andlig synvinkel. Så att hon ska börja följa och förlita sig på en villoande, istället för Guds Ande.
Forts helande
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 16
Forts helande
Gud både vill och kan hela, även i den här tiden, men inte mekaniskt, stereotypt på kommando. Helandet är ingen rättighet utan ett nådesingripande av Gud på grund av Jesu förtjänst.
Alltid förknippat med Hans sätt och på Hans tid, där vi överlämnar frågan i Hans allvetande och allseende händer, som har hela perspektivet. Löftet om det totala, slutliga helandet på alla plan är förknippat med förvandlingen in i evighetens värld.
I dagens undervisning om helande, är det egentligen inte Gud som helar, utan människan själv, som genom sin egen gudomlighet, som denna tidsålders gud, ska erövra tillbaka hälsan från djävulen som stulit den.
Hagin säger att man inte ska be Gud om helande, utan själv kommendera fram helandet. Att Gud har överlämnat detta till människan själv, nu när hon blivit denna tidsålders gud och ska erövra tillbaka det djävulen stulit – deras hälsa.
Kanske är det inte alla i Trosrörelsens egna led, som egentligen förstått, att den lära de börjat anammat, ser så ut. Men det går inte att börja bejaka en lögn – och villo – ande och komma rätt i slutändan. Även om man startade ut rätt.
Frågan är alltså fel ställd om Gud vill och kan hela. Den är bara ämnad att skapa förvirring och få det att framstå som att den, som inte bejakar Trosförkunnelsens helandelära, inte ser och tror på Guds löften, utan är fylld och drivs av otro.
Gud fördelar Den Helige Andes övernaturliga gåvor, i sin församling, för de olika tjänster, funktioner och uppgifter lemmarna i ”Kristi Kropp”, församlingen har. För att uppbygga ”Kroppen” med det bistånd var led giver, som är avmätt med en kraft, efter var särskild dels uppgift.” Gud rustar en del, genom den Helige Ande, även för speciell helandetjänst.
Men detta är något helt annat än när Trosförkunnelsen lär att alla i pånyttfödelsen blir skapade till likhet med Gud i sin egen mänskliga ande. Då är de aldrig sjuka, eftersom deras egen ande har full gudomlig hälsa.
De ska då återerövra det djävulen stulit, hälsan, också åt andra människor, genom att med sin egen gudomliga ande ta kontrollen över deras själ och kropp och därigenom göra dem friska. Summan blir ju då att det är människan själv som genom sin egen gudomlighet ska göra människor friska.
Detta lärosystem är dolt bakom ett kristet språkbruk, med annan betydelse bakom orden, så att människor får svårt att se, att detta är egentligen kontentan av deras helandeförkunnelse.
Människor är idag så fokuserade på under och tecken, så när något övernaturligt händer, så kopplar man det direkt till, att om det fungerar, så måste det vara Gud bakom.
De kollar inte upp, utifrån läran, vilken källan är, duperas av det kristna språket och förstår inte att de är utsatta för fiendens narrspel, med ockulta manifestationer, för att vilseföra människan.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 17
Jag gör här igen några inlägg som jag gjort förut. Men tar det igen för det kullkastar så fullständigt den falska Trosförkunnelsen. Inleder med att Jesus är Kristus – Guds fullhet lekamligen – fullt ut människa och fullt ut Gud samtidigt.
”Tron inte var och en ande, utan pröva andarna, huruvida de är av Gud, ty många falska profeter ha gått ut i världen. Därpå ska ni känna igen Guds Ande: var och en ande, som bekänner, att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud, men var och en ande, som inte så bekänner Jesus, han är inte av Gud. Den anden är Antikrists ande” (1 Joh.4:1-3).
Tron på Jesus som Kristus, Gud kommen i köttet (”gudomens hela fullhet lekamligen” Kol. 2:9), den levande Gudens Son, Kristi Gudamänskliga person – Gud och människa förenade – och Gudamänskliga verk i försoningen är hela grunden för den Kristna tron och görs om inte i Trosförkunnelsen.
Människa och Gud förenade i en person Jesus Kristus. På ett sätt är de åtskilda i identitet, men ändå går de helt in i varandra i en person i Jesu jordiska kropp – Kristus. Som sann människa har Jesus en mänsklig livsande som gör honom till en mänsklig levande varelse av själ och kropp.
Alltså äger Jesus både en mänsklig identitet och genom Guds Ande och väsensenheten med Gud, en Gudomlig identitet. Samtidigt är de förenade i en oupplöslig enhet, som går in i varandra till en enda identitet i personen Kristus i Jesu jordiska kropp.
Detta är inkarnationens under. Detta är ”Guds fullhet lekamligen”. Detta är Gud i köttet – Gud i kroppslig gestalt. Detta är Jesus Kristus – sann Gud och sann människa.
Den tro Guds Ande inger, riktar sig på den Kristus, som är den levande Gudens Son. Då inte bara i ord om Jesus som Guds Son, utan med all den konsekvens det innebär att Han är sann Gud och sann människa i sin enda person och jordiska kropp.
Detta gäller igenom hela Jesu jordeliv. Detta gäller även igenom försoningsgärningens alla skeenden. Ingen upplösning av Kristi person som Gudamänniska sker där. Han upphör aldrig att vara Sann Gud. Han upphör aldrig att vara sann syndfri och ren människa. Jesus är Kristus igenom hela sin försoningsgärning.
Sker en upplösning så finns det ingen Kristi person av Gud och människa förenade. Då finns inget offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Då är det en vanlig från Gud skild människas kropp och blod som ”offras”. Det ger ingen räddning.
Kristus är av samma väsen med Fadern enligt den gudomliga naturen och av samma väsen med oss människor enligt den mänskliga naturen. I en enda person Jesus Kristus: Gudamänniskan – Guds fullhet lekamligen.
Om denne person i något skede inte längre är Gudamänniska, så finns inte heller längre ett Gudamänskligt frälsningsverk, ty för detta är både Kristi mänsklighet (1 Tim. 2:4) och hans Gudom (2 Kor.5:19) absolut nödvändigt. Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.
Gudamänniskans person som Kristus får inte vid någon tidpunkt eller under några som helst omständigheter delas eller upplösas, vare sig vid födelsen, under sitt liv eller vid sitt lidande och död.
Sker detta, har den personliga enheten och ”Gudomens fullhet lekamligen” upplösts och det Gudamänskliga frälsningsverket förvrängts. Något som satan hela tiden eftersträvar.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 18
Gud och människa förenade är grunden för betydelsen i försoningsoffret på Korset:
Offret på korset är offret av en med Gud förenad människa Kristi person:
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är MITT KÖTT (KROPP), och jag giver det, för att världen skall leva.”(Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom KRISTI BLOD. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är en”, är engagerade och inbegripna i skeendet vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – Ordet som var Gud och vart kött”) kropp och blod på korset, se följande texter:
Matt. 26: 28; Apg. 20: 28; Ef. 1: 7 – 14; Kol. 1: 20; Hebr. 9: 14; 1 Joh. 1: 7; 1 Joh. 5: 5 – 12:
”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Det var Fadern som upprättat förbundsblodet med Abraham och som nu här bärs fram via Guds Son.
Alltså är Fadern och Sonen helt ”synkroniserade” och ett samtidigt som Fadern och Sonen är åtskilda men samtidigt verkar i en sammansatt enhet av Fader Son och Ande.
”Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” Här samverkar Guds Ande och Fadern, som köpt sin församling med sitt eget blod som alltså är synonymt med Jesu Kristi Guds Sons blod.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 19
Vad som ger offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset dess betydelse
Det är inte en vanlig människas kropp och blod somm offras på korset Hebr. : ”När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son… Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek…
därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom… Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad,
skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv…
Genom det större och fullkomligare tabernaklet…gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud…Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt…
Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull…
nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och ger DET RENA OFFRET (Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Gud själv är så inbegripen i detta offer så att Han uttrycker att Han ”köpt församlingen med sitt eget blod”.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
Gud är i Jesus Kristus i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, den som ger offret och som själv är tillfreds med offret när Han, när Jesus säger att det är fullbordat på korset, visar att vägen då in till Hans gemenskap nu är öppen när förlåten in till det allra heligaste rämnar mitt itu.
Bibeln fokuserar det rena, syndfria offret av Kristi kropp och blod som det giltiga och tillräckliga offer som Gud krävde för mänsklighetens syndaskuld. Ingen annan kunde bära fram det offret för ingen syndfri och av syndens natur obesudlad människa fanns som levde i förening och enhet med Gud.
Det är KRISTI (enheten av Gud och människa) kropp och blod som är det giltiga och tillräckliga offret.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 20
Kristi kroppsliga uppståndelse
Det framgår i Bibeln att försoningen mellan Gud och människa är fullbordad och slutförd där på korset och manifesteras så i den kroppsliga uppståndelsen.
Jesus inte bara löser människans problem med sin åtskilnad från Gud genom att i sin person – Kristi person försona/förenad Gud och människa och bära fram det försonande offret på Korset.
Som sann Gud och sann människa, Kristus och Gudamänniska – människa och Gud förenade, så är också uppgiften att kroppsligt uppstå i människans ställe och besegra den kroppsliga döden. Rom.1:3-4:
”Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre.”
Guds Sons jordiska kropp skiljs från Gudamänniskan – Kristi person och dör vid Guds Sons död och offret av Kristi blod och lekamen, medan Gudamänniskans, Kristi persons ande/själ i enhet och förening med Guds Ande och Gudomen lever vidare.
Detta därför att en åtskillnad, separation, upplösning, förändring av enheten av Gud och människa, aldrig skett i Gudamänniskans Jesu person och natur.
I uppståndelsen förenas Gudamänniskans Kristi persons ande/själ (i enhet och liering med Gudomen) och Guds Sons jordiska kropp som får liv igen.
1 Petr. 3:18-20
1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..”
1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…
Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. Kristi kropp är inte enbart frånskild jordelivet utan verkligen frånskild livet och är till kroppen dödad.
Var är då Kristi person?
Jo, i den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är andligt (livsgemenskapen med Gud = Gud och människa förenade) död med den döda kroppen.
Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande (gjord andligt levande från evighet) genom Anden.
Alltså fastän Kristi kropp är frånskild livet och död, så är Kristi person andligt levande (Gud och människa förenade), levande i livsgemenskapen med den odödlige Guden.
Men var är då Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) ? Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade.
Naturligtvis sker Kristi predikande precis i det sammanhang det står att det sker och det står där, för att visa att Kristi person, fortfarande är Kristi person och andligt levande (Gud och människa förenade), även om Kristi kropp ligger frånskild, död och livlös i graven.
Men när offret av Kristi kropp och blod ges och kroppen frånskiljs livet (kroppen vore inte verkligen offrad, frånskild livet och död om den inte helt skilts från allt upphörande av liv), så upphör inte Kristi person fördenskull att finnas.
Därför blir det inte heller rätt om man i en iver att fokusera att Jesus är Gud, säger att Gud dör i Kristus eller med Kristus och skulle mena att Kristi person upphör att finnas till vid kroppens död.
Nej, vad Skriften säger är att Kristi person är i livgivande gemenskap genom Anden, fastän kroppen är livlös i graven. Det är vad detta Bibelsammanhang vill visa oss.
Till kroppen dödad, men andligt levande (fortfarande Kristi person = Gud och människa förenade) genom Anden i livgivande gemenskap, gjord levande från evighet.
Från evighet andligt levande genom Anden (=segern över den andliga döden i Kristi person), vid kroppens frånskiljande och död. Driven av Anden (i Anden) går han ock åstad…medan kroppen ligger livlös i graven.
Det är inte frågan om att Gud ska skiljas från sig själv och försonas med sig själv. Det är frågan om att Gud och människa ska försonas i Kristi person genom att aldrig skiljas åt.
Detta sker tack vare Jesu lydnad, syndfrihet och rättfärdighet. Det är frågan om, att när all syndens konsekvens och andlig död tillräknas och kastas på Kristi person, så blir all syndens konsekvens och andlig död, detroniserad och omintetgjord i Kristi persons eviga andliga liv i den odödlige Guds försonade personen – ”Gud med oss”.
Det är ytterst i Guds egen odödliga, eviga person den andliga döden övervinns, genom att den aldrig kan ske i ”Gud och människa förenade” – ”Gud med oss” – Kristi person.
Det är också detta som gör att Kristus i människans ställe som hennes ställföreträdare kan kroppsligen uppstå, enär Han hela tiden är Gud och människa förenade, även om Han är ”till kroppen dödad”!!
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 21
Trosförkunnelsen menar att Jesus skildes från Gud på korset. Här grundar man sig då på några Bibelverser. Jag återger här vad man grundar sig på: Gjord till synd, en förbannelse för vår skull, Jesu nödrop på korset och till anden gjord levande.
Bemötte tidigare här om till anden gjord levande under föregående inlägg om den kroppsliga uppståndelsen. De övriga texterna har jag bemött på denna länk
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/04/17/det-ar-4-meningar-i-trosforkunnelsen-som-man-bygger-sin-lara-pa-att-jesus-ar-skild-fran-gud/
Gjord till synd
Där det står att Jesus blev ”gjord till synd” så kan det likaväl översättas från grundtexten, att Han blev gjord till syndoffer, vilket stämmer bättre med Bibelns övriga budskap att Jesus TILLRÄKNAS mänsklighetens synd, rättfärdig dör bort från synden och inte in i synden, så att synden vore Hans natur.
Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, så träder bilden fram av vad som sker.
Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, ”bar den i sin kropp”, var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe och skild från Gud.
Utan att igenom smärtan förbli lydig i sin uppgift, att i sin person, Kristi person genom sin rättfärdighet och syndfrihet försona Gud och människa och besegra den andliga döden åtskiljande från Gud i sin person, Kristi person.
Och därigenom som Kristi person kan Han bära fram det RENA offer som avvänder straffet andlig död över människan och betala syndaskulden med ett RENT offer: Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat i enlighet med GT:s förebilder till offren i tredje Mosebok.
Är Jesus synd till sin natur och som Trosförkunnelsens JDS faktiskt menar, att Jesus är gjord till synd i sin natur och till sitt väsen inte är Gud, utan en vanlig andligt död människa som behöver pånyttfödelse igen för att vara Kristi person, kan inte Jesus bära fram ett rent offer.
Det är då överhuvudtaget inte ett offer av KRISTI kropp, utan en vanlig syndig och andligt död människa som där dör. Det bringar ingen frälsning utan är en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus som leder till fördärvet.
The Quest Study Bible, förklarar versen 2 Kor 5:21 så här:
”Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer.”
Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believers Bible Commentary säger:
”Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss.”
Albert Barnes i Notes on the New Testament:
”På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden.
Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder.”
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 22
Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden: ”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”
Vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.
Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)
Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet. Men det stannar inte där med rättfärdiggörelsen. Det finns en verklig rättfärdiggörelse av hela människan vid kroppens uppståndelse att vänta, så att människan till hela sin natur blir rättfärdig.
Det står att Kristus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom.4:25). Där handlar det då inte längre om tillräknad rättfärdighet, utan att vi tack vare Kristi kroppsliga uppståndelse, även i vår kroppsliga uppståndelse blir helt igenom rättfärdiga. Vi blir då förverkligade/förhärligade människor som passar in i Guds eviga gemenskap.
Då lever vi inte enbart i Guds gemenskap på grund av nåd, med tillräknad rättfärdighet för Kristi rättfärdighets skull, som vår ställföreträdare vunnit åt oss i den här tiden.
Då lever vi i Guds gemenskap därigenom att vi på grund av Kristi kroppsliga uppståndelse, blir i vår kroppsliga uppståndelse, verkligen till vårt väsen helt igenom rättfärdiggjorda.
Det innebär inte att vi blir Gud lika på annat sätt än att vi då på uppståndelsens dag har en evig natur som passar i en evig gemenskap med Gud som förverkligade/förhärligade människor.
Segern över åtskillnaden från Gud för människan, sker alltså genom Jesu lydnad och rättfärdighet i människans ställe och inte genom en andlig död av Jesus (åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person).
Segern över åtskillnaden från Gud, vinns i Kristi person genom att där aldrig sker en till väsendet andlig död i Kristi person (åtskillnad från Gud). Därigenom förenades, försonades Gud och människa där i Kristi person och den andliga döden – åtskillnaden från Gud besegrades.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 23
En förbannelse för vår skull
Gal. 3:13 ska inte tolkas utifrån tanken att ”Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus” (JDS). Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.
”Lagens förbannelse” är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som ”syndens slavar” kan uppfylla dess krav.
Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen.
”Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg” när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp. Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död, därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade) person och jordiska kropp.
”lagen slutet som frälsningsväg”. Rom. 3: 21 – 26: ”Men nu har det uppenbarats EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS FÖR ALLA SOM TROR…
DE FÖRKLARAS RÄTTFÄRDIGA SOM EN GÅVA, AV HANS NÅD, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol GENOM TRON PÅ HANS BLOD …OCH FÖRKLARAR DEN RÄTTFÄRDIG SOM TROR PÅ JESUS.”
Rom. 4: 5 – 16: ”Men den som utan gärningar tror på honom SOM FÖRKLARAR DEN OGUDAKTIGE RÄTTFÄRDIG, HAN FÅR SIN TRO TILLRÄKNAD SOM RÄTTFÄRDIGHET …Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren INTE TILLRÄKNAR SYND.”
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/09/27/lag-nad/
Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han aldrig mister sin Gudastatus till sin natur och därmed kan bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd.
Jesus ”blev en förbannelse” och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott. Mitt genom ”denna förbannelse” står det att ”Gud var i Kristus och försonade”.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 24
Jesu nödrop på korset
Det är faktiskt inte så att Bibeln lämnat oss i ovisshet kring Jesu nödrop. Det var inget segerrop, det var ett rop i förtvivlan, var är Guds välbehag över mitt liv, är jag Guds Son? Vid Jesu nödrop på korset prövas trosrelationen mellan Gud och människa i Kristi person till det yttersta.
Han frestas att inte vara lydig intill döden. Han hånas att nu minsann, Du är ju inte Guds Son som kan behandlas så här, Du är ju en syndare och Han frestas testa om Han som Guds Son bara kan kliva ned och slippa lidandet, eller har Han kanske missuppfattat allt och själv inbillat sig vara Guds Son.
Var är Guds välbehag. Allt är bara mörker och lidande i ett helvetiskt kval över den syndabörda som ligger lagd på Honom. Gud är bara tyst och Han upplever i sin själ våndan av Gudsövergivenhet och livskraften rinner ut. Åtminstone ge mig lite lindring!
Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22.
Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att mitt i Jesu nödrop är Gud och människa dock förenade i tro:
”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias syndfria gemenskap med Gud (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den: offret av Kristi kropp och blod) .”
Jesus lider där på korset vånda av att uppleva sig skild från Gud, när Gud i Kristi person är tyst och allt verkar som Han vore övergiven av Gud. Men det står inte att han var övergiven (skildes från Gud).
Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…Genom Messias syndfria gemenskap med Gud…”
När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur den vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat. Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod.
Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande åt Gud och dör den kroppsliga döden. Samtidigt förenad med Gud beskrivet tidigare i kapitlet om den kroppsliga uppståndelsen.
Där framgår inget tidsglapp mellan att Han överlämnar sitt liv, sin livsande åt Gud och att de tillsammans, Guds identitet och Jesu mänskliga identitet i Kristi person i levande gemenskap, andligt levande, genom Anden och i Anden (driven av Anden) går och åstad och predikar ett budskap för andarna i fängelset…
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 25
Vill för att rätta ut de vilsna förvirrande begrepp som trosförkunnelsen åstadkommit åter anknyta till denna vers som fullständigt gör om inte läran om att Jesus skildes från Gud på korset.
”GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD FÖRKLARAR MIN RÄTTFÄRDIGE TJÄNARE ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA…”
Detta återfinns i Folkbibelns fotnot till Jesaja 53 vers 11
”Genom den möda hans själ har utstått får han se (se Andra handskrifter Qumran och Septuaginta: ‘se ljus’) och bli tillfreds.
Genom sin kunskap (kunskap Innebär här inte bara vetskap utan också gemenskap jfr t ex Ords 9:10,)) här betyder det MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (se Joh 7:29, 8:55, 10:15, 17:3). Förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga”.
Jag återger texterna som de hänvisar till i FolkBibeln kring denna vers: ”Jag känner honom, för jag är från honom och han har sänt mig.” ”Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord.”
”liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.” ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”
Att känna någon synes här handla om att vara förenad med någon: ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”
Då handlar det inte bara om en vetskap/kunskap om någon utan om att ”känna någon” så att man umgås. Och när det gäller den troendes umgänge med Gud och Jesus så handlar det om att vara förenad med Honom.
Joh 8:31-36: ”Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam…. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”
Att lära känna sanningen är att vara förenad med honom som är sanningen. När Jesus säger: ”liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern” så måste det ju då innebära att de umgås och är förenade.
Fadern känner Jesus som sin egen älskade Son både i hans förnedring och som förhärligad. Han vet att Sonen är honom tillgiven och gärna gör hans vilja. Och såsom ”jag känner Fadern”; Jesus i sin tur känner Fadern som den som älskar honom och har omsorg om honom i alla förhållanden.
Matt. 11:27. Joh. 7:29 Fadern och Sonen är förenade i den stora uppgiften att frälsa världen. Fadern har sänt Sonen i världen, och Sonen vill gärna göra Faderns vilja.
”Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv”. ”Allt har min Far överlämnat till mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.”
Att känna någon är alltså att umgås och vara förenad med någon. ”Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam.” Jesus är alltså förenad med Gud. Allt annat är en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus och leder till fördärvet.
Jesus säger i Joh. Kap 17 om hur att känna någon är att vara förenade: ”Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem… så att de är ett liksom vi är ett…
Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen…Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig… jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett.”
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 26
Trosförkunnelsen har en syndfrihetslära där det heter att man var en syndare men nu är verkligen rättfärdig. Och menar att de i sin egentliga personlighet – sin egen ande – är syndfria och att de där är ”skapade till likhet med Gud med hela Guds potential färdig att förlösas.
Hur många är det som inte hört följande uttryck och utan att tänka efter, bara tagit för givet att det är sanna påståenden?
”Det är människans ande som blir född på nytt, inte hennes själ och kropp. Hennes ande är hennes lykta. Den nya födelsen är andlig. Själen och kroppen kan inte födas på nytt. Den som är född av Gud kan inte synda. När och om jag syndar så är det inte min pånyttfödda ande som syndar.”
Var står det att det är människans egen ande som blir född på nytt? Var står det att om människan syndar så är inte hennes egen livsande inbegripen i skeendet?
Detta blir till en öppning, som i trosförkunnelsen befruktas till en fullmogen villfarelse. Det låser tanken i ett gnostiskt tänkande med olika värden på olika delar av Guds skapelse. Strikt gränsdragning mellan olika skikt i människan och motpolsställning mellan det inre och yttre i människan. Ande och materia som antagonister. Det tankesystemet härrör från Gnosticismen och handlar om ren villfarelse i botten.
Det leder till att man i Bibeltexten lägger in en strid mellan människans egen livsande (som gör henne till en levande individ och personlighet av själ och kropp) och hennes egen själ och kropp. Så att hennes egen ande blir det rena och heliga som står i strid med hennes egen själ och kropp som ses, i sig själv, som köttet och det orena.
Men skapar ett fäste för villfarelse. Skapar en öppning som i trosförkunnelsens lärosystem befruktas och förlöses till en helt förvrängd förförelse.
Men vår egentliga personlighet är inte enbart knutet till vår livsande utan till allt vad vi är av livsande med själsliga förmögenheter och en verksam kropp.
I fixeringen av människans egen ande upphör upphöjelsen av Gud och startar upphöjelsen och självförgudningen av människan.
Att fixera sig vid att det är enbart människans egen ande som här i tiden, är inbegripen i denna nyskapelse, leder vilse och skapar i slutändan en självförgudning av människan.
Så att människor inte längre ser att Gud är Gud och människa är människa och människa lierad med Gud genom Guds Ande. Hans eget liv. Som här i tiden inte ska blandas ihop med människans egen ande, livsanden, som gör henne till en egen levande personlighet av själ och kropp.
Därför stämmer det inte med läran om att vi var syndare men är nu verkligt rättfärdiga för vi är Syndare med förlåten synd
Hos den troende finns synden som en ond makt och natur i sig kvar. Denna syndens natur är inte knutet till en viss del av människans konstitution. Den är integrerad i helheten av människan.
”Om vi säger att vi inte har någon synd, så bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss. Om vi bekänner våra synder, så är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss alla våra synder” (Joh.1:8-9)
Syndanaturen är inte borta (Rom.7 kap), så att inte den gamla människan kan vakna till liv (lieringen mellan naturliga människan och syndanaturen), på så sätt att den naturliga människan tillfälligt går i liering med syndanaturen.
Men hon kan inte ha behag, glädje och njutning av att leva under syndanaturen. Lieringen med synden blir något smärtsamt som åter driver henne in under nåden, förlåtelsen och lieringen med Guds Ande, så att hon alltmer förblir i den nya människan.
Förblir i sin nya skapelse. Hon avkläder sig den gamla och ikläder sig den nya människan. Det är en ständigt pågående helgelseprocess. (Rom. Kap. 5 – 8 )
Forts syndfrihetslära
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 27
Forts syndfrihetslära
I trosförkunnelsen blir man förvillade av villoanden som lärde dem att sätta tro till sin egen syndfrihet och förlita sig på den obefintliga likheten med Gud i sin egen ande. Det går inte att komma rätt i slutändan om man börjar bejaka en lögnande i trosförkunnelsen eller supernåden. Även om man startat ut rätt.
Resultatet blir i praktiken detsamma: en friserad yta med synden bubblande – icke erkänd och obekänd i sitt inre.
Man förblir då inte i den nya människan. Förblir inte i förlåtelsen, nåden och i Guds vilja. Förblir inte i Kristus. Denna känslighet inför när man åter hamnar i den gamla människan – i liering med synden/köttet – kommer alla typer av syndfrihetslära att döva hos människan.
Vilket vara satans intention för att förhindra ett liv i ljuset med erkänd och bekänd synd. Var därför rädd om känsligheten inför Guds Andes avslöjande ljus över Ditt liv. Som inte fördömer Dig utan vill leda Dig till ett liv i ljuset.
Denna process går man inte bara miste om i ”Supernåden”. Det går man även miste om inom Trosrörelsen genom att där förneka att synden finns kvar.
Istället förnekar och förtränger man den och säger att de varit syndare. Nu är de syndfria i sig själva. I deras hela och sanna personlighet som sägs vara deras egen livsande. Där de säger att de nu är ”verkligt rättfärdiga”. Alltså att de är verkligt rättfärdiga i sig själva.
De blir därigenom dubbelnaturer med en polerad yta med härskande synd i sitt inre. När de hamnar i köttet – lieringen med synden, så förnekar de det och istället för att ta emot förlåtelse, nåd och att förbli i Kristus, så förblir de i köttet/synden.
För den som inte skyr Andens ljus, talar både lagen i Ordet och nu, som troende även Livets Andes lag i våra hjärtan, till våra samveten och blir på så sätt, även fortsättningsvis,
EN STÄNDIG UPPFOSTRARE TILL KRISTUS FÖR ATT FÖRBLI OBS! FÖRBLI I HONOM. Livets Andes lag, verkar så att vi ständigt söker Hans förlåtande nåd genom Offerblodet som renar från all synd inför Gud, när vi hamnat i ett efterföljande av syndens makt att bedra – köttet igen.
När det sker och vi inte väjer för Andens avslöjande ljus så drivs vi in under nåden och vandrar efter Guds Ande och Ord igen. Vi vandrar i gemenskapen mellan Guds Ande och den naturliga människan. Vi lever då i den nya människan igen efter att ha hamnat i den gamla människans liering med synden och syndat.
Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg, men alltfort är det inte slut med lagen som Hypernåden hävdar. Den är fortsatt en uppfostrare till att FÖRBLI i Kristus och vandra i gemenskapen med Guds Ande och med Jesus som Herre.
Endast den som lever i förlåtelsen, med erkänd och bekänd synd är på rätt grund, till att kunna ha gemenskap med Livets Andes lag. Endast i den gemenskapen, kan Jesus få göra stordåd för, med, i och genom den troende. Eljest handlar det om ett plagiat av Kristet liv där man lurar sig själv och andra att man lever ett Kristet liv.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/11/24/fore-och-efter-fralsningen/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/10/07/ar-det-enbart-de-som-i-sig-sjalva-ar-syndfria-och-rattfardiga-som-kan-komma-till-himlen/
Det finns andra sammanhang som också hamnar i syndfrihets – lära. Som i supernåden.
Något som jag bemött här:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/04/06/varning-for-andrew-farley-supernaden/
https://tre-skrivare.se/hf/lagen.html
Även Paul Washer ( Kalvinist) har en närbesläktad syn på den troendes förhållande till synden:
Paul Washers undervisning blir ett Lag-evangelium. Washer säger visserligen att vi endast kan bli frälsta genom tro på Guds nåd. Detta är den trånga porten enligt Washer. Men sedan säger han också att frälsningen efter den trånga porten hänger på om vi fortsätter att gå på den smala vägen, och där gäller det att hålla sig från synden.
Han jämställer alltså den smala vägen med att leva i en sådan daglig ånger, bot och bättring att man inte syndar mer. Då tangerar han Trosförkunnelens lära om att ”vi var syndare men är nu verkligt rättfärdiga”. Då är inte steget långt till ”vi är gudar – läran” och att ”vi är Kristus”.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/04/25/paul-washer/
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 28
Den första tiden i Livets Ord fick man lära sig att lämna all den döda religiositeten som man tidigare varit inne i, för att nu lära sig det nya när man kommit med i Joels arme som skulle vinna Uppsala och så hela världen. Soldater i ändtiden som ska inta nya landområden.
Det spreds ett band som kallades Transformations. Ämnad att visa på och vara en inspirationskälla till hur hela samhällen kan förvandlas av Evangeliet.
– Det talas om Anden och förvandlande kraft nästan som något avskilt från Guds person. Nästan som en förvandlande kraft som människan ska lära sig bruka och få i rörelse.
– Ingen undervisning förekommer om vem Jesus är eller vad som gäller i försoningen. Ingenting om vad som är den största förvandlingen, en förvandling som aldrig syns, att vi räknas som rättfärdiga inför Gud för Kristi skull med förlåten synd.
– Talet om förvandling saknar alltså en säker grund att källan är den rätta till förvandlingen. Bara att tala om Gud eller Anden som förvandlar är ingen säker grund, med anledning av allt det falska som rör sig i tiden med tal om förvandling.
Det är hela tiden samma vokabulär som i Trosförkunnelsen. Detta öppnar på sikt för deras betydelse bakom t.ex. andlig krigföring, inta nya områden, inta fiendens fästen, själv ta auktoritet över och gå emot andefurstar.
– Sanningen om att vår kamp inte är mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter, kan lätt tvistas samman med Trosförkunnelsens förvrängda undervisning om och ensidiga fokusering på den ”återupprättade gudamänniskans strid mot satan”, för att återerövra vad han stulit: överflöd på livets alla områden. Det är en undervisning som leder vilse.
Fokuseringen på människans egen ande och att höra Guds röst och förmedlade kunskap till människans ande är uppenbar på bandet. Det öppnar för Trosförkunnelsens människosyn och ande, själ och kroppslära.
– Likaså fokuseras mer på resultat och mindre på Evangeliets innehåll och kärna, där man förleds till att tro att allt som fungerar och ger resultat måste ha sitt ursprung från Gud och ordet frukt omvandlas till resultat, Evangelisation, Mission, synliga förvandlingar etc.
– Vad sker egentligen bakom allt som synes hända? Ligger där en slags förvandling ut från ockulta manifestationer och in i en ”mera snäll typ” av ockulta manifestationer och förvandlingar som till syfte har att förvilla människan på det andliga området,
så att hon missar det verkliga målet: en levande umgängelse med den Sanne Jesus Kristus? Fienden har ingenting emot förvandlingar i sig, t.o.m. positiva sådana, om han därigenom kan förvilla människan på det andliga området.
– Förvandlingar i sig är inget säkert kriterium på vad som är källan bakom dem. Liksom ”kunskapens ord” eller ”tilltal”. Speciellt i sammanhang där man lärt sig lyssna till sin egen ande, är inga säkra riktmedel, utan kan lika gärna vara vilseledande information, som kan ge resultat, men ändå härröra från fel källa, kanske ibland rent av från spådomsandar.
– Personligen upplever jag inte Guds Andes sanktion över bandet, utan ett obehag, därför att där ligger en främmande källa bakom. Bandet är inget jag personligen skulle dela med mig av. Det öppnar för det falska som rör sig i tiden, mer än det öppnar för det sanna Evangeliet och dess Sanna förvandlande kraft till sann frälsning och sann umgängelse med den Sanne Jesus Kristus.
En del gör misstaget att tro att Joels profetias slutliga uppfyllelse skulle handla om en väckelse innan Jesus kommer tillbaka. Det var detta som man lurades att tro att man var med och förverkligade som soldater i ”Joels arme”.
Det har senare utvecklats till NAR även känd som Dominionism = herravälde, Third Wave = tredje vågen, Latter Rain = senare regn, Kingdom Now = kungariket nu, Gods Manifest Sons = Guds manifesterade söner, Charismatic renewal = Karismatisk Förnyelse, Charismania.
Här hävdar Kansas City-profeterna, att en ”ny ras” av superprofeter börjat komma fram på planeten jorden som ska förändra världen för alltid; på samma sätt som Trosrörelsen och Pingströrelsen gjorde. Och nu leds av påstådda apostlar och profeter.
De lär att de nya apostlarna och profeterna ska vara regeringen för den framväxande ”Nya Order” -kyrkan. De hävdar direkt uppenbarelse från Gud och många hävdar att Jesus och änglar besöker dem personligen. Några av dem förklarar att de har besökt himlen många gånger och haft konversationer med Jesus samt profeterna och apostlarna.
I stället för att predika korsets evangelium arbetar apostoliska ledare i NAR för att föra evangeliet om himmelriket till jorden. Himmelriket ska komma genom Väckelse i stor skala. Det finns en stark tonvikt på en ”sluttids-skörd” genom ett stort uppvaknande som ska leda till att Gudsriket upprättas.
NAR talar om Enhet för att bringa Himmel till jorden som leder till utsuddning av doktrinära och religiösa linjer, som ofta sammanfogar kända ledare av karismatiska, reformerade, trosord, sökande-framväxande, progressiva och romersk-katolska kyrkor, alla in under ett paraply.
Men någon världsvid sann väckelse blir det sådan utan bara större avfall som man kallar väckelse innan Vedermödan och antikrist. Avfallet gör landningsbanan klar för antikrist att landa.
Väckelse däremot blir det under Tusenårsriket när Judarna som en hel nation kommit till tro på Jesus. De kommer att Evangelisera och med satan bunden och Joels profetia i sin fulla och hela fullhet blir verklighet om att Gud ”ska utgjuta av sin Ande över allt kött”.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 29
Att den pånyttfödda människan är gud/Kristus är Trosförkunnelsens sataniska lärosystems slutmål.
Det målet vore inte möjligt om man inte också lade in en falsk ande själ och kroppslära.
Den har jag bemött under denna länk
https://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm
De flesta kristna torde någon gång ha stött på de tre cirklar som brukar ritas upp för att illustrera människans konstitution av ande, själ och kropp. Därtill fogas en bild av tabernaklet i GT. Med hedningarnas förgård, det heliga och det allra heligaste där Gud bodde.
Förgården skulle vara den fysiska kroppen. Det heliga människans själ och det allra heligaste människans ande.
Slutsatsen synes vara uppenbar. Att Gud naturligtvis bor i människans ande, när hon kommer till tro och blir född på nytt. Med detta upplägg låter det bestickande logiskt.
Dessutom görs det lätt en koppling i tanken att människans ande och Guds Ande är av likartad substans på något sätt, så att det därigenom är Guds naturliga boplats i människan.
Lägges sen denna tankebyggnad tillsammans med Trosförkunnelsens lärotes, att människan är en ande, har en själ och bor i en kropp, där anden är hennes egentliga personlighet, så blir denna tankeförvillelse havande.
Byggs det så på med nästa trossats, att människan får en helt ny ande, som är skapad till likhet med Gud, så förlöses tankebyggnaden till en fullmogen villfarelse.
I trosförkunnelsen är det inte Guds egen Ande, som bor i människans egen ande. Det är Gud som i pånyttfödelsen ger människan en helt ny egen ande, som är skapad till likhet med Gud. En helt ny människa. som aldrig har funnits förut blir till. Med Guds alla attribut deponerade i sig. Färdiga att förlösas.
Guds egen Ande kommunicerar nu enbart med denna människans egna helt nya ande, skapad till likhet med Gud. Denna människans nya ande, ska ta kontrollen över själ och kropp.
Sinnet ska förnyas av Guds uppenbarelsekunskap, som förmedlas till och deponeras i människans egna ande. Denna Guds kunskap ska talas ut och bli till skapareord för att förverkliga de visioner Gud läggger ner i människans egen ande.
När det på så sätt kopplas på en ockult utövning av denna tro, med rötterna i Christian Scince och New Thought, där människan inifrån sig själv ska förlösa den gudomlighet som finns deponerad i hennes egen ande.
Genom att visualisera, bekänna, tala ut orden och visionen och skapa fram med sina egna ord, det hon vill se förverkligat. Så har förförelsen blivit total.
Detta är något helt annat, än när Guds Ande lägger ner ett ”Rhema”, ett levande ord eller vision i tanken, känslan och sinnet. Till en överväldigande vetskap, visshet och övertygelse om Guds vilja och hur vi ska tala eller agera in i en viss situation. Något som samtidigt ligger i full samklang med det Skrivna Ordet och vi talar och agerar efter det.
Men det fungerar ju, säger någon. Självklart fungerar det. Den tekniken att på olika sätt förlösa sin egen inneboende gudomliga gnista och kraft, har genom tiderna fungerat i icke kristna sammanhang.
Just därför att det inte har med kristen tro att göra, utan förlöser ockulta krafter. Att något fungerar och ger resultat, säger ingenting om källan. När denna teknik används i kristna sammanhang blir källan till ockulta plagiat av Guds verk. Så att jämväl de utvalda blir förvillade av de tecken och under som sker.
Forts ande själ och kropp
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 30
Forts ande själ och kropp
Bibeln är mindre fokuserad på hur människans egen natur är konstruerad och mer på hur hon är dels sin egen natur med så en syndens natur integrerad i hela människan och så hur hon som troende, även blivit delaktig av Guds natur integrerad i hela människan. Bibeln fäster vare sig syndens natur eller Guds Ande vid en speciell komponent av människans konstitution.
”Ty köttet (syndanaturen) har begärelse mot Anden och Anden mot köttet, de två ligga ju i strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill.” (Gal. 5:17.)
Den forne herren, syndanaturen, strider mot den nya Herren, Guds natur. Det är de två naturerna i människan som nu strider om den tredje parten.
Den tredje parten är hela den naturliga människans egen natur med en egen livsande som gör henne till en levande varelse av själ och kropp. Människan är nu fri att välja Guds Ande, Ord och vilja som Herre över sin egen natur, sitt leverne och agerande.
Människans egen livsande, som gör henne till en levande varelse med själsförmögenheter och fysiskt levande kropp, är inte hennes egentliga och hela personlighet. Allt vad människan är av ande, själ och kropp, i en enhet som går in i varandra till en helhet, utgör människans egentliga och hela personlighet.
Det handlar inte om, att Guds Ande bor i människans egen livsande eller att människan fått en egen ny ande som är Gudomlig och att människans egen ande ska ta kontrollen över själ och kropp.
Det handlar om att hela den naturliga människan, med allt vad hon är i en helhet och enhet till sin natur, med en egen livsande som gör henne till en levande varelse av själ och kropp, vandrar efter Guds Ande, vilja och Ord.
Det är Guds Ande och inte sin egen ande människan ska underordna sig och ledas av. Bibeln är därför mindre upptagen av hur människan är konstruerad och mer lägger fokus på människans egen natur i en enhet och helhet av ande, själ och kropp,
plus syndens natur och den Guds natur genom Guds Ande som den troende blir delaktig av. Människan blir fördenskull inte gudomlig i sig själv, med en egen gudomlig ande, men har blivit delaktig av Gudomlig natur, genom att Gud genom sin Ande bor i MÄNNISKAN som en enhet och helhet.
Det handlar om att göra tronskifte. Människans egen livsande blir inte utbytt eller genomgår en naturförändring, men hon får en ny håg och livsinriktning, därigenom att Guds Ande nu finns integrerad i hennes väsen och sinne.
Hon får nu ställa sig själv i Guds tjänst till helgelse. Hon behöver inte längre ställa sig själv i syndens tjänst till orättfärdighet. Den naturliga människan är genom sin liering med Jesus fri att välja sin Herre. Hon är fri att agera som död gentemot syndens natur och levande gentemot Guds Ande, Ord och vilja. (Rom.kap.6 o 8)
Forts ande själ och kropp
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 31
Forts ande själ och kropp
När det står att ”Guds Ande vittnar med vår ande – att vi är Guds barn”, innebär det inte, att Gud talar i en speciell andlig punkt i vårt väsen. Utan att relationen och kommunikationen mellan Gud och den naturliga människan är återupprättad.
Att Gud kan tala om, för allt vad den naturliga mäniskan är – genom alla hennes sinnen och tvärs igenom hela hennes väsen – på alla plan – att hon är Guds tillhörighet. En personlig kommunikation från person (Gudomlig person ) till person (naturlig människa ).
”Guds Ande vittnar med vår ande, att vi är Guds barn.” Guds Ande vittnar och människans egen ande vittnar. De är alltså inte ett och detsamma.
Att ”tillbedja i ande och sanning”, innebär att jag i full uppriktighet, med full hängivenhet och överlåtelse, med hela mitt väsen – allt vad jag är – riktar min umgängelse, bön och tillbedjan – mot min Skapare. Som jag är fri att nalkas, genom Jesu försoning. Jag ber i ande och sanning. Med Skriften som utgångspunkt och referensram.
Då ger hela Hans väsen mig, sitt gensvar tillbaka, till hela mitt väsen. Guds Ande vittnar med vår ande. Då får jag ge, mitt hela väsens, gensvar tillbaka. Hela mitt väsen ropar, Abba Fader. Pappa, Pappa – här är jag. En kommunikation och relation mellan levande Gud och hela människan.
Det är inget fel på den sinneskunskap Gud kan tala genom. Uppenbarelsekunskapen har Han givit oss i sitt skrivna Ord. I umgängelsen med Jesus, kan vi få ljus över det Ordet.
Han kan också kommunicera med oss på ett djupare plan i vårt väsen. Han kan ge oss inre visshet. Men aldrig något utöver eller i strid med det skrivna Ordet.
Detta är ett omfattande ämne så arbeta Dig igenom innehållet på dessa länkar för att få tag i vad det är jag försöker säga:
Först en helhet: Den troendes tre naturer, med en viktig underrubrik: Den nya skapelsen:
https://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm
https://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap6
Vi behöver:
– Se att det inte är en motpolsställning mellan människans egen ande och hennes egen själ och kropp(som lever och finns till just genom sin egen livsande) det handlar om.
– Se att Guds Ande inte bor instängt i människans egen ande utan integrerat i helheten av vad människan är.
– Se att det inte är människans egen ande som är den nya skapelsen eller den nya människan.
– Se att den nya skapelsen är just den naturligt, ursprungligt skapade människans liering med Guds Ande.
– Se att människan inte, här i tiden, i sig själv, är Gudomlig, men fått del av Gudomlig natur.
– Vi behöver se att syndens natur inte är bortkapad än här i tiden, utan att den naturen finns kvar och inte är människans själ och kropp i sig själv. Men att människan är fri att leva i lieringen med Guds Ande och att Guds Ande är muren gentemot syndanaturen. Det är alltså inte människans egen ande som är i strid med sin egen själ och kropp.
Vi behöver se att det är syndanaturen och den nya naturen som kommit in – delaktigheten i Guds natur, Guds Ande, som är i strid med varandra.
Den av Gud försonade och återlösta, naturliga människan (med enheten och helheten av egen livsande som gör henne till en egen personlighet av själ och kropp), finns med och väljer vem som ska vara hennes herre och ledstjärna. Syndanaturen och orättfärdigheten eller Guds Ande, Ord och vilja.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 32
I pånyttfödelsen äger vi oss själva inte någon gudomlighet.
”Om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget, se något nytt har kommit” (2 Kor. 5:17)
Det står inte, att någon i sig själv är en ny skapelse. Inte heller står det att det är en speciell del i konstitutionen av denne någon, som är en ny skapelse. Människans egen ande nämns överhuvudtaget inte.
Det står, att om någon är i Kristus och att något nytt har kommit in, så är han en ny skapelse. Det är inte ett visst ”element” i människans konstitution som är en ny skapelse.
Denne någon är den naturligt, ursprungliga människans natur, med egen livsande, som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp, som i liering med en ny natur, Guds Ande, tillsammans är den nya skapelsen.
Det nya som kommit in är inte något nytt i människan i sig själv. Det nya som kommit in är att människan nu även fått del av Gudomlig natur.
Den nya skapelsen, är att den naturliga människan med sin egen identitet och natur, nu lever tillsammans med Kristus och Hans egna identitet och natur. Förenade men ändå åtskilda.
Den naturliga människans egen natur intakt, utan omgrupperingar i konstitutionen eller naturförändringar av ”elementen” i sig. Det sker ett tronskifte i människan. Från att hennes natur regerats av syndens integrerade natur. Blir hon fri att regeras och ledas av Guds integrerade natur, vilja och Ord.
Det är samma människa, som var andligt död (skild från Gudsgemenskapen) i överträdelser och synder, som gjorts levande (förenats med Gud igen).
Det förgångna, är syndanaturens obändiga styre över den naturliga människan. Det nya, är möjligheten att som regent för den naturliga människan få ha Gud i sitt liv.
Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus. Det kan bli ett förvirrande uttryck. Beroende på vilken betydelse som läggs i de orden.
I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egen nya identitet och natur.
Hon är nu i sin egen ande, sin egentliga identitet, en ny skapelse. En ny människa, som aldrig har funnits förut. I sin egen identitet skapad till likhet med Gud. Detta är inte vad Bibeln lär. Utan ett hopkok av några Bibelord, människotankar, Hagins och Kenyons ”uppenbarelsekunskap” och med rötterna ytterst i Gnosticismen.
Gudomen bor i människan, utan att fördenskull, här i tiden, bli totalt ett med människans egen identitet, personlighet och natur. Precis som syndanaturen inte här i tiden, totalt gått upp i människan själv, hennes egna natur och helt blivit hennes egna identitet och natur.
Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – ”Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig”, innebär inte att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet. Att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. De lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
”Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen – gamla människan – erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan – erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)”
”I mig” och ”Han som är en ny skapelse”, står här för samma sak. Den nya skapelsen – Den nya människan. Vad Paulus här säger är att, Jag själv(den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever ”I mig” (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus ”I mig” – i ” Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet ”I mig” – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans ”i mig”, i ”Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Den nya skapelsen är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet tillsammans med Jesus och hans egna natur, identitet och personlighet.
De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet – Herre i den nya skapelsen – Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan underordnar sig och följer Hans Ord och vilja.
https://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap6
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 33
Trosförkunnelsen lär: ”Den troende skall inte be till Gud, hon skall bekänna, begära, befalla och visualisera”
Men varför bad bad då lärjungarna till Jesus? Jesus blev tillbedd av lärjungarna som kommit till insikt om vem Jesus ÄR i enlighet med Jesu egen bekännelse vid fråga om vem Han var: så uttryckte han samma identitetsförkunnelse som Gud i GT gjort: ”Jag ÄR”.
”De fattade om hans fötter och TILLBAD HONOM” ( Matt. 28: 9 ). ”och när de fick se honom TILLBAD DE HONOM” (Matt. 28: 17 ) Se även Lukas 24: 51 – 52: ”Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. DE TILLBAD HONOM och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje.”
Flera exempel på när Jesus blir tilltalad och tillbedd som Gud: Joh. 20: 28; 5: 23; Fil. 2: 10 – 11: Hebr. 1: 6:
”Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er!” Sedan sade han till Tomas: ”Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!” Tomas svarade honom: ’Min Herre och min Gud!’…
för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom…Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn,
för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära…Men när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han: Alla Guds änglar ska tillbe honom.”
”Var och en hade en harpa” Vilket talar för att här framfördes en hyllning från var och en.
”skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner.” Rökelsen är en symbol för de troendes böner. Gud som hör bönerna tar emot dem som en väldoft från jorden. Han samlar dem i gyllene skålar, som ett uttryck för att Han håller noga reda på våra böner och att de är dyrbara och viktiga som Guld inför Honom.
Jesus säger i Joh. Kap. 14: 23 – 24: ”Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.”
Vi har ingen auktoritet i oss själva att ”begära, befalla och visualisera”. Bibeln säger: Kraften ska befinnas vara Guds och inget som kommer från oss själva.
Vi ska inte heller befalla änglarna som Tommy Lilja så vilset kör med. Läs hela länkens innehåll för att dessutom se hur starkt påverkad och inbegripen Tommy är i Trosförkunnelsen och dess företrädare.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2018/01/09/tommy-lilja/
Det har i alla tider funnits villoläror i frågan om änglar…sånt som Djävulen ‘lanserar’ i syfte att bedra… Todd Bentley talar mycket om sina änglauppenbarelser, men man behöver inte lyssna länge innan man upptäcker att det är något osunt och något obibliskt han talar om.
Kol 2:18 (Levande Bibeln): ”Låt ingen beröva er segern för att ni vägrar att tillbe änglar, som en del säger att ni måste göra. De påstår att de har sett syner och tycker därför att ni också borde ha gjort det. det enda man kan säga om dessa högfärdiga män är att de har en mycket livlig fantasi”
Även den svenske pastorn Tommy Lilja har i en av sina böcker (Räkna med pengar) något som jag anser vara en osund lära om änglar, en lära som man ofta annars bara brukar finna bland de mest extrema framgångsteologerna.
Precis som dem, så utgår Lilja från ett bibelord som grovt feltolkas och missbrukas för att bygga en osund lära. Bibelordet man utgår ifrån är när det står: ”Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?” Hebr. 1:14.
Detta bibelord tolkar man som att det är vi människor som skulle ha rätten att befalla och kommendera änglarna vad de skall göra i vår tjänst, medan den verkliga innebörden är att det är Gud som sänder änglarna, inte vi, för att vara oss till hjälp.
Så här skriver Tommy lilja i sin bok på sidan 90: ”När jag bad på eftermiddagen, sände jag ’tjänsteandar’, änglar till det specifika styrelsemötet med uppdraget att orsaka att den summan vi behövde, ca 100 000 kr, skulle beviljas.”
Lilja fastslår: ”Änglarna står i vår tjänst”, och då med innebörden att vi är de som befaller dem att göra vad vi önskar och att se till att vi får vad vi behöver… Idag är änglarna en del i allt jag gör, de är en fantastisk hjälp…den helige Ande och änglarna arbetar på olika sätt. Den helige Ande har jag inom mig, änglarna ’tjänsteandarna’, utanför.”
HaFo Kommentar: Det är inte vi som befaller änglarna att utföra något, vare sig indirekt eller direkt. Änglarna står helt och enbart under Guds auktoritet. All annan lära om änglar som står under människors auktoritet eller springer ärenden på människors befallning eller önskemål måste avfärdas som osund och obiblisk lära.
Att ”det fungerade” för Lilja när han ”sände änglarna” för att få sin vilja igenom, är ingen garanti, för att detta är verk från Gud. Fienden kan mycket väl puffa på med pengar till projekt, som är från honom och inte från Gud!
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 34
Vi behöver ta avstånd från Trosförkunnelsens falska påståenden att:
– Adam före fallet är väsenslik med Gud är falsk.
– Jesus i sin jordiska tillvaro och i sin påstådda nyfödelse är och blir i samma position och konstitution som Adam före fallet är falsk.
– Det skulle vara likhetstecken mellan Adam före fallet – Jesus i sin jordiska tillvaro – Jesus efter sin påstådda nyfödelse och den pånyttfödda människan är falsk.
– Hela systemet med positions och identifikationstänkande är till för att vilseleda människans tanke in i de falska tankebyggnader och lärosystem som Trosförkunnelsen utgör.
Läs: Är identifikationstanken sann – https://tre-skrivare.se/hf/undervisning.shtml#n
Slutmålet är att lära sig att se sin position i sin egen ande. Identifiera sig med sin ”rätta identitet”. Sin egen ande. Där man säges vara skapad till likhet med Gud.
Uppenbarelsekunskapens slutliga mål är att lära sig att identifiera sig med sin egen ande = ”Kristus” – (”Kristus” = jag själv är Jesus). Ett helt genomfalskt tanke – och lärosystem som leder människan totalt vilse. Till fördärvet.
Vi kan slå fast att:
– Trosförkunnelsens utgångspunkt, att Adam är väsenslik med och funktionellt lik Gud, är falsk.
– Likaså är påbyggnaden med människans konstitution med anden som hela, egentliga personligheten och i motpolställning till själ och kropp falsk. Det är Gnosticism.
– Synen på Jesus som sann Gud och sann människa blir i JDS – läran förfalskad med att Fadern och Sonen och Gud och människa skildes åt på korset.
– Pånyttfödelsen av Jesus och påståendet att Han därigenom är i samma position och konstitutionella sammansättning som Adam före fallet blir falsk.
– Hela systemet med identifikations – och positionstänkandet blir falskt.
– Konsekvensen i människans pånyttfödelse med en egen ande (hela och egentliga personligheten) som är skapad till likhet med Gud. Att människan i sig själv är i Adams position och konstitution i sin ande. Alltså som en gud redan här i tiden, blir en falsk slutledning.
– Läg så till en troslära kring att man ska få vad man vill genom sitt eget skapande ord med rötterna i New Thought, Christian Science och likhet med New Ages Troslära ska man lyssna till sin inre röst och lära sig leva i sin egen inre gudomlighet och hämta uppenbarelsen från sin egen ande. Detta leder till ockulta manifestationer.
https://tre-skrivare.se/hf/NewAge.htm
– Det falska lärosystemet rymmer även läran om den smorde ensamme ledaren i församlingen. Den läran kommer, när tiden är mogen och mottagligheten för den öppnad, att lanseras in i kristenheten. Lobbyverksamheten har börjat, dolt bakom tal om teokrati i församlingen och att blint underordna sig församlingsledningen.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 35
Det går inte att ta ut en bit av Trosförkunnelsen och förvänta sig att den är riktig. Försöka ta vara på det goda. Även om några pusselbitar kan inrymma vissa sanningar. Allt är nämligen genomsyrat av ett falskt ormgift. Pusselbitar som går in i varandra. Till ett flätverk i en falsk väv.
Till ett nätverk, som ska snärja och vilseföra människan. Ett nätverk som skapar fel konsekvenser och en annan betydelse bakom det kristna språket. Ett nätverk, som skenbart och förvillande, samtidigt inrymmer sanningar i varje pusselbit, till ett skenbart logiskt mönster. Som skapar tankebyggnader, utgörande fästen för villfarelsens andemakter.
Tar man bort en pusselbit rasar systemet. En del tror att Trosförkunnelsen inte längre är centrerad kring JDS – läran. Bara därför att den av taktikskäl, med anledning av den skarpa kritiken, nedtonats.
Istället försöker företrädarna få människor att tänka och styras av en känsla, att JDS – läran inte är så viktig. Att det inte har så stor betydelse hur man ser på den frågan. Att folk ska ha en känsla att JDS är en fråga där förkunnelsen modifierats.
Det sägs: bara jag vet att Jesus dog tillräckligt. Det är bara att fly undan ett verrkligt uppgör med villfarelsen att Jesus skildes från Gud på korset.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/03/14/dog-jesus-tillrackligt/
Alla försök till klara besked, var företrädarna egentligen står i JDS – frågan, bemöts med undanglidningar och dimridåer. Den läran finns hela tiden underförstått med i tros – läro – och tankesystemet.
De försöker nå en acceptans för de falska lärorna, genom att få en känsla och tanke in i människor, att läror inte är så väsentliga. Att det viktiga är att identifiera sig med ”Kristus” (d.v.s. se sin position och gudomlighet i den egna anden).
Därmed kommer ju människor in i det falska lärosystemet. Flera sådana beten läggs försåtligt ut, så att människor ska bli så pass indragna och förblindade av lärosystemet, att de inte ser och erfar vad de egentligen sväljer för något. De som trodde att det inte var så viktigt med läran, blir själv fångade av ett falskt lärosystem.
Så har man då en helt komplett satanisk villolära som när den omfattas och tror på av människor leder dem till att gå förlorade. Om de inte vaknar upp från sin förvillelse, som ofta uttrycker sig med lite glansiga frånvarande ögon med en oemottaglighet för korrigering,
så kommer de ”med seende ögon alls inte se och med hörande öron alls inte höra. För de har anammat en annan Jesus en annan ande och ett annat Evangelium som ger en skymd insikt kring vem Jesus är och har gjort.
Och det går inte att följa en villoande och komma rätt i slutändan. Utan då behövs ett ordentligt uppgör och avståndstagande från det falska och att man börjar bejaka vem den Sanne Jesus är och har gjort.
Det är inget enkelt trauma att ta sig loss om man sitter fast i dessa sataniska läror och makter från Trosförkunnelsen. Det kan ta tid med hjälp i bön, samtal och Bibelläsning för att komma ut i Guds fria barnaskap.