Jag har lite chockad mött hur någon som eljest sett klart blivit dimmig i kontakten med Calvinister och Calvinismen. Det visar på något av denna falska andes starka påverkan så att till och med den mest klarsynte börjar ”tveka” och dras till denna förförelse och börja ta deras företrädare i försvar.
Jag ska försöka förklara varför jag ser så allvarligt på Calvinismen och dess företrädare. De är i mina ögon lika allvarligt vilse som Jehovas Vittnen och Adventisterna. Inte tas de i försvar av de som avslöjar det falska. Men plötsligt så blir någon som avslöjar det falska tveksam till att avslöja Calvinismen.
Inlägg 1 varför jag ser så allvarligt på Calvinismen
Alla sådana här sektbildningar har någon som startat ut med sina läror. Jehovas Vittnen: Russel. Adventisterna: Ellen G. White. Och Calvinisterna naturligtvis Calvin.
Vad de har gemensamt är att de i praktiken, även om de i vissa fall så riktigt varnar för villfarelse, vilket är agnet som döljer hullingen på kroken, så har har de likväl själva en annan Jesus en annan ande och ett annat evangelium i sitt bagage. Samtidigt som de alla hävdar att Skriften är deras enda rättesnöre så är det sektgrundarens skrifter och läror som i praktiken är överordnad vad Bibeln säger.
I Calvinismen så är vad Calvin lär vad som i praktiken gäller. Har inte träffat en enda Calvinist som går emot vad Calvin lär fast vad han lär går emot Skriften. Inte så märkligt för då vore han ju inte Calvinist. En del ”Calvinister” har kanske insett vad Calvin lär och är ju då inga ”riktiga Calvinister”.
Vad lär då Calvin? Calvin menar att Gud från början har utsett vissa människor till frälsning och andra till fördömelse (dubbel predestination).
I. Människans totala fördärv, innebär att människan efter syndafallet är fullständigt fördärvad utan förmåga att vända sig till Gud.
II. Ovillkorlig utkorelse, innebär att Gud utvalt somliga till att bli frälsta utan hänseende till någon beskaffenhet hos dem.
III. Begränsad försoning, innebär att Jesu försoningsdöd är begränsad till de utvalda. Kristus har enligt denna artikel inte dött för alla människor utan enbart för vissa.
IV. Oemotståndlig nåd, innebär att den utkorade människans vilja förändras till att glatt och villigt tro på Jesus till frälsning.
V. De heligas bevarande, innebär att den som en gång kommit till tro kommer att bevaras i tron och kan inte falla av.
Dessa läror sätter då en del av Guds Ord för att vara icke gällenade samtidigt som man säger att det är Guds Ord som gäller.
Några exemel. 2 Kor. 5: 17 – 22: ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder”.
Här säger Gud helt klart att från Hans sida så är allt berett och klart för alla människor. Men så ser inte Calvinisten det för ”Jesus har dött enbart för dem som Gud utvalt till att få nåd”.
Att Gud gjort allt klart för var människa vill man så inte inse varför då inte alla är räddade vilket framgår i den fortsatta texten: ”Låt er därför försonas med Gud.” Men det är man enligt Calvinisterna oförmögen till och då skulle man försöka bidra till sin egen frälsning och inte ge Gud hela äran.
Så påstår man då också att innan de utvalda kan komma till tro, så måste Gud föda dem på nytt och därefter föra dem till tro. Vilket är helt på kollissionskurs med Skriften som säger i Ef. ”Då ni nu har kommit till tro så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande vilken är en underpant/garant på vårt arv”.
En Bibelvers som helt kommer på kant med Calvins lära är: ”Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till tro på sanningen”. Men i Calvinismen är denna utsaga av Gud en lögn för Han vill inte att alla ska bli frälsta utan har förutbestämt de som ska gå förlorade.
Forts. varför jag ser så allvarligt på Calvinismen
Fick följande fråga: Hur kunde Sonen frigöras från enheten Fader-Son-Ande och bli en människa som ber till fadern på samma…