Katolska kyrkans religionssystem, dess villoläror och deras ivrare – II
Sätter in en artikel av Lennart Jareteg från BibelFokus. se
https://www.bibelfokus.se/katolska_religionssystemet_II
Inlägg 1
Vi publicerar här ett andra avsnitt ur boken Katolska profiler skriven av Nathan Odenvik. I detta avsnitt berörs ett antal villoläror lite översiktligt.
Texten är inskannad direkt från boken och sparsamt korrigerad. Kommentarer inom hakparenteser [ ] är mina, liksom fetstilen på någon mening. Vi planerar att publicera ännu fler avsnitt ur boken Katolska profiler framöver.
/Lennart
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Katolska profiler – Nathan Odenvik
KATOLSKA IRRLÄROR
Är buddismen en villfarelse? Och Mohammeds lära? Naturligtvis kan man säga det, men egentligen är det ej korrekt. En villfarelse måste – så förstår vi ordets betydelse – vara utgången ifrån en rätt lära eller med andra ord vara en avvikelse från sanningen.
Under den förutsättningen kan man fastslå, att katolicismen är världshistoriens största villfarelse. Att denna villfarande lära genom tidernas lopp till arten och graden utvecklats till en “världsåskådning”, är en annan sak.
Man har sagt, att katolicismen började vid kristendomens vagga. Detta är en överdrift, men det ligger något i påståendet.
År 110 präglades första gången uttrycket “katolsk kyrka”. Ett halvsekel därefter gick en katolicerad kyrka, till storms mot kättaren –”pingstvännen” – Montanus, som krävde återgång till apostolisk ordning och urkristna kraftkällor. Nu började förföljelsen – och den har alltid varit oskiljaktigt förenad med katolicismen.
Den “allena saliggörande kyrkan” har sökt utbreda sig efter två linjer: en som syftar till yttre maktställning – världsherravälde; och en med målet att fånga själarna bl.a. i sakramentalismens, helgondyrkans och ritualismens snaror.
Efter en tusenårig kamp nådde den romersk-katolska kyrkan sin högsta makt – den var på väg mot världsherravälde. Målet syntes inom räckhåll, sedan blod flutit i strömmar från 100 000-tals, ja, miljoner “otrogna”.
Men här måste påvens “stolta böljor lägga sig”. Hela världen lyckades han ej få i sitt våld, fastän han utropade: “Mig är given all makt i himmelen och på jorden!”
Katolicismen nödgades koncentrera sig i striden och vända sig mot ett särskilt land för att söka vinna ett visst folk, allt under det att kampen om själarna på den inre fronten intensifierades.
Forts
Inlägg 2
Maria- och helgondyrkan
Man hör ofta sägas, att katolicismen ej hör kristendomen till utan är en hednisk lära. Ja, i mycket utgör den en kvarleva av hedendomen, så t.ex. i sin dyrkan av en kvinnlig gudomlighet.
Upphöjelsen av jungfru Maria till “Guds moder” väckte i början stort motstånd, då det alltför mycket påminde om hednisk gudinnedyrkan. Men detta försvann, när hedendomen själv drog in i den s.k. kristna kyrkan.
Utvecklingen gick snabbt. På kyrkomötet i Efesus 431 blev den heliga jungfrun officiellt erkänd och utropad såsom “Guds moder”. Sedan blev det ingen hejd på avguderiets triumftåg – och ingen ände på Mariafesterna.
Den första av dessa började firas strax efter kyrkomötet i Efesus till minne av Marias himmelsfärd (15 aug.), den förnämsta av alla fester. Fabeln härom blev dock ingen påvlig dogm förrän 1950.
Av de 25 Mariadagarna kan vi här blott nämna ett par till: Marie obefläckade avlelsefest, upphöjd till kyrkodogm 1854, samt jungfru Marias av Lourdes uppenbarelse. De som vägrade tro härpå dömdes till evig osalighet.
Det finns ingen gräns för vad den heliga jungfrun kan åstadkomma, ty all makt i himmelen och på jorden är överlämnad åt henne. Till hennes tjänst står den himmelska härskaran. Sålunda fördes hennes hem i Nasaret år 1291 av änglarna till staden Loreto i Italien.
Under århundraden har 100 000-tals katoliker årligen vallfärdat till den “heliga hyddan” för att där tillbedja den med guld och ädelstenar smyckade madonnan med barnet. Ofantliga summor har tillförts kyrkan genom detta geschäft, som vann påvarnas sanktion. År 1921 förstördes hyddan av en eldsvåda.
I Frankrike finns en grotta, där – enligt varje rättrogen katolik – Maria år 1858 uppenbarade sig för en 14-årig bondflicka. Platsen blev därför helig och besöks årligen av en halv miljon katoliker. Störst är antalet på Marias födelse- och himmelsfärdsdag den 15 aug.
Vid madonnabilden finns en undergörande källa, där blinda får sin syn och allehanda sjukdomar fördrivs. Radbandspåven Leo XIII, Pius IX:s efterträdare, instiftade 1891 en Mariafest till evärdlig [evig] åminnelse av denna händelse och plats.
Pius X (död 1914) utlovade 9 års avlat för varje trappsteg man kröp uppför till detta heliga rum. Omkring grottan har uppstått ett helt samhälle med kloster, hotell och affärer, där bl.a. “rosenkransar” säljs i stor myckenhet.
På de mest olika sätt försökte man förhärliga himladrottningen, “Guds moder”. Så t.ex. ägnades hela Psaltaren till hennes lov och pris. Det skedde genom lämplig omskrivning. Så kom psalm 110:1-2 att få följande lydelse:
“Herren har sagt till min drottning: Sätt dig på min högra hand. Till kärlek och helighet har du välbehag. Därför skall du härska med mig till evig tid. På ditt huvud vilar odödlighetens krona.”
Av övriga helgon intar sankt Anna, Marias moder, en framträdande plats, ja, tidtals överglänser hon dottern. Det var till sankt Anna, som Luther ropade i sin nöd och gav löftet att bli munk. Däremot ägnas ingen som helst hyllning åt Marias fader.
Inte ens namnet var allmänt känt: Joakim. I regel var jungfrurna liksom privilegierade till helgondyrkan. Den heliga Ursula och hennes 11 000 jungfrur, som dödades av hunnerna, spelar en viktig roll i sammanhanget, sedan 11 000 tusen änglar uttagit hämnd på bovarna.
Forts
Inlägg 3
Reliker – kvarlevor eller föremål som kan knytas till helgon
I nära samband med helgondyrkan står dyrkan av reliker. Första upprinnelsen till denna avskyvärda företeelse finner vi i tillvaratagandet av martyren Polykarpus ben. Dyrkandet av helgonens kvarlevor drog fram som en ödeläggande farsot genom hela kristenheten.
Särskilt sedan påven Gregorius den store därtill gett sitt oreserverade stöd. Hedningarna byggde tempel till sina hjältars ära, och katolikerna följde exemplet genom att i kyrkorna förvara allehanda minnen efter helgonen.
Relikerna var av de mest skiftande slag och hade alla undergörande verkan. En bit av Kristi kors, som Konstantin den stores moder funnit i Jerusalem, fick en hedersplats i samlingen.
Påven Gregorius den store, en av katolicismens största kyrkolärare, skänkte ett hår av Johannes döparen till västgoternas konung. Naturligtvis trodde man och lärde, att helgonen medlade mellan Gud och de troende.
Men det var också nödvändigt att få förbindelse mellan helgonen i himmelen och de rättrogna på jorden. En sådan förmedling kunde blott helgonens reliker åstadkomma. Deras antal var oräkneligt.
Här nedan följer ännu ett antal exempel ur den digra samlingen av reliker:
Johannes döparens huvud, Jesu mantel, det guldmynt de vise männen gav Jesubarnet, ett skäggstrå av Noa, en av Jesu barntänder, en droppe av jungfru Maria modersmjölk, spillning efter den åsna, på vilken Jesus red in i Jerusalem, den smutshög, på vilken Job suttit, o.s.v.
”Vi skulle ej komma till något slut, om vi ville uppräkna alla dessa foster av en i sinnlighet försjunken religiositet och alla de under, som anknyta sig därtill … “ (Herzog)
Till och med en sådan man som kurfursten Fredrik den vise, Luthers beskyddare och reformationens vän, köpte 19 013 reliker för en stor summa och samlade dem i sin slottskyrka i Wittenberg. Vem helst som bara tittade på dem fick avlat för 100 år!
Forts
Inlägg 4
Sakrament
Katolikernas religionsåskådning präglas bl.a. av stark sakramentalism. Antalet sakrament har under tidernas lopp växlat mellan 5 och 34. På det mångåriga kyrkomötet i Trident 1545–63 fastställdes det heliga sjutalet: dopet, nattvarden, konfirmationen, boten, prästvigningen, äktenskapet, sista smörjelsen.
Tidigt gjorde vantron sig märkbar. Biskop Cyprianus, barndopets fader (död 258), sökte införa barnkommunion. Ty om späda barn dör, innan de mottagit nattvarden, går de förlorade, menade han. Barndopet var ej tillfyllest.
Om barnen ej kunde förtära något bröd, måste de få några droppar vin. Barnkommunion understöddes senare även av Augustinus men kunde ej allmänt genomföras. Dock lyckades de katolska kyrkofäderna, när det gällde barndopet.
Eukaristin – den katolska nattvarden
I en katolsk nattvard förvandlas – så är katolicismens lära – bröd och vin till Jesu lekamen och blod. Man äter i verklig mening Jesu kött och dricker hans blod. Denna vulgära uppfattning fick redan under 400–talet den konsekvensen, att vinet undanhölls lekmännen. Man kunde annars lätt spilla någon droppe av Jesu blod.
Den på en del håll använda metoden att suga upp vinet ur långa rör ansågs ej säker nog. Efter nära 1000-årig strid om nattvarden i en form beslöts, att prästen ensam skulle förtära allt vinet. Man åsidosatte alltså Jesu klara ord:
“ Dricken härav alla.” Så är katolsk praxis ännu idag. För att tillfredsställa lekmännen sökte de katolska prästerna utsprida legenden om brödet, som vid nattvarden blev blodigt. För övrigt framhöll man: Det måste ju finnas blod även i Jesu lekamen.
Vantron firade sina orgier: Om en råtta råkade förtära en bit av hostian [den stora ”invigda” oblaten], hade hon fått del av Jesus. En fluga, som drunknat i nattvardsvinet, blev helig och föremål för tillbedjan!
Barndopet
Katolikernas sakramentalism framstår kanske än starkare i fråga om barndopet. Cyprianus och de andra kyrkofäderna lärde, att det lilla spädbarnet var uppfyllt av en ond ande – det var i djävulens våld.
Denne orene ande skulle drivas ut, vilket skedde i dopet genom dopförrättaren. Och ej nog härmed: barnet självt måste avsäga sig djävulen. Den saken ombesörjdes av dopborgensmännen, faddrarna. Den lilla varelsen blev därmed född på nytt och ett Guds barn.
Ceremonin med djävulens utdrivning, den s.k. exorcismen, leder sitt ursprung från slutet av 200-talet och praktiserades sedan – jämte en hel del andra katolska missbruk – ned genom tiderna. Luther bibehöll de allra flesta dopceremonierna, och genom Olaus Petri kyrkohandbok kom de in i svenska kyrkan, varifrån de avskaffades först 1811.
För katolicismen är barndopet en av de pelare, på vilka hela religionssystemet uppbyggts. Om det raseras, vacklar byggnaden. Därför är det ett livsvillkor att barndopsteorin vidhålles utan någon som helst inskränkning. Intet får hindra denna ceremoni.
En passus i Sveriges första kyrkolag 1571 är härvidlag av intresse och ganska betecknande. Där föreskrives, att dopet skall ske oförtövat [genast] men ej förrän barnet är fullkomligt framfött. Varför denna anmärkning?
Jo, när barnets eller moderns liv var i fara, döpte katolikerna fostret i moderlivet! Under de stora katolska kyrkomötena på 1200-, 1300- och 1400-talen diskuterades grundligt frågan, vilket instrument som var mest ändamålsenligt, när det gällde insprutningen av de vigda vattendropparna i moderns liv.
“Alltid densamma” – så lyder katolicismens valspråk. Ännu i denna dag förekommer det sådana ”dop” inom den “allena saliggörande kyrkan”.
Men om barnet dött, innan man hunnit inspruta vattendropparna, så fanns det likväl hopp. Man bar barnliket till kyrkan, lade det på en järnplåt, som placerats intill den heliga, undergörande madonnan framme vid altaret.
En smältbar cinnoberfärg sprutades in i barnliket. Detta upphettades genom en glödpanna. Värmen och den smälta röda färgen gav liket ett sken av liv. Nu hade madonnan utfört underverket. Barnet var levande och kunde döpas. När det sedan dog, kom det till paradiset.
Ett annat tillvägagångssätt: Man lade en fjäder på barnets läppar, stack in ett rör mellan axlarna och blåste kraftige i det. När fjädern rörde på sig, hade barnet börjat andas – det var levande.
Dopceremonin kunde äga rum, och den lilla varelsen blev tillförsäkrad evig salighet. Till madonnan, som i stor nåd gjort bruk av sin allmakt och utfört underverk, frambar man lov- och tackoffer, och ofantliga penningsummor kom härigenom till kyrkan.
Forts
Inlägg 5
Man får en god uppfattning om katolicismen i nutiden genom att kasta en blick på historien. Ty ännu i dag gäller valspråket: ”Alltid densamma”. En bekräftelse härpå erhåller vem som helst, som besöker en Mariafest,
där timslånga böner och hyllningar ägnas himladrottningen ”Guds moder”. Gå in i en katolsk kyrka och beskåda nattvarden med mässoffret! Se och hör, när ett litet spädbarn döps!
Av vårt folk är det åtminstone 6 000 som bl.a. i 10 kyrkor och 25 kapell strör ut rökelse till Birgitta, jungfru Maria och “den helige fadern” i Rom [idag finns ca. 115 000 katoliker och 40-talet församlingar i Sverige]. Skaran torde väl öka med tiden, sedan jesuiternas gamla dröm i dessa yttersta dagar gått i uppfyllelse: rätt att anlägga kloster i Sverige.
Vi protestanter vill protestera mot hedendom–katolicism och kraftigt varna för den fara som hotar vårt land och folk. Var och en behöver få rätt begrepp om Roms verkliga ansikte!
SLUT PÅ DETTA AVSNITT UR BOKEN KATOLSKA PROFILER
Mer information om påvens ofelbarhet, Mariadogmerna m.m. kan du läsa om i kommande avsnitt.
Bokens källförteckning hittar du via denna länk. https://media.bibelfokus.se/docs/kallforteckning.pdf
Läs vidare:
Katolska kyrkans religionssystem, dess villoläror och deras ivrare – I
https://bibelfokus.se/katolska_religionssystemet_I
Katolska kyrkans religionssystem, dess villoläror och deras ivrare – III
https://bibelfokus.se/katolska_religionssystemet_III
Katolska kyrkans religionssystem, dess villoläror och deras ivrare – IV
https://bibelfokus.se/katolska_religionssystemet_IV
Den lömska bikten
https://bibelfokus.se/bikten
HaFo Kommentarer
HaFo Kommentar 1
Jag tyckte innan jag läste detta att jag tagit del av det mesta av tokigheterna och förförelserna i Katolicismens utövning. Men beträffande galenskaperna runt Maria så upptäckte jag här ännu mer som:
”Marie obefläckade avlelsefest, upphöjd till kyrkodogm 1854, samt jungfru Marias av Lourdes uppenbarelse. De som vägrade tro härpå dömdes till evig osalighet.
Det finns ingen gräns för vad den heliga jungfrun kan åstadkomma, ty all makt i himmelen och på jorden är överlämnad åt henne. Till hennes tjänst står den himmelska härskaran. Sålunda fördes hennes hem i Nasaret år 1291 av änglarna till staden Loreto i Italien.
Under århundraden har 100 000-tals katoliker årligen vallfärdat till den ’heliga hyddan, för att där tillbedja den med guld och ädelstenar smyckade madonnan med barnet. Ofantliga summor har tillförts kyrkan genom detta geschäft, som vann påvarnas sanktion. År 1921 förstördes hyddan av en eldsvåda.
I Frankrike finns en grotta, där – enligt varje rättrogen katolik – Maria år 1858 uppenbarade sig för en 14-årig bondflicka. Platsen blev därför helig och besöks årligen av en halv miljon katoliker. Störst är antalet på Marias födelse- och himmelsfärdsdag den 15 aug.
Vid madonnabilden finns en undergörande källa, där blinda får sin syn och allehanda sjukdomar fördrivs.”
Detta är ju allvarligare än att man gör geschäft och drar pangar till KK genom dessa spektakulära yttringar. Det är ju Spiritism med kontakt till en kroppsligt avsomnad Maria i väntan på kroppens uppståndelse.
Det är inte här Jesus som är ”given all makt i himmelen och på jorden” utan falskt tillvitas det Maria. Alla övernaturliga händelser i samband med ”uppenbarelser av Maria” och ”undergörande källa” är ju onda andars spel som håller lekstuga i spåren av av spiritistisk och ockult utövning.
Som det inte räcker med avgudadyrkan av helgon och ikoner som varandes bärare och förmedlare av andligt liv, så har man en helt sjuk dyrkan av reliker och byggde upp förvaringar av allehanda minnen efter helgonen. Dessa sades ha undergörande verkan. Det är inget annat än ockulta manifestationer från mörkrets makter.
Man har även gjort geschäft av detta. Man kunde reliker för en stor summa. Vem helst som bara tittade på dem fick avlat för 100 år!
Detta blir miljontals människor bedragna med i världens största sektbildning!
Forts
HaFo Kommentar 2
Sakramentläran har under tidernas lopp växlat mellan 5 och 34. På det mångåriga kyrkomötet i Trident 1545–63 fastställdes det heliga sjutalet: dopet, nattvarden, konfirmationen, boten, prästvigningen, äktenskapet, sista smörjelsen.
Det allvarliga med detta är att riterna i sig själv sägs förmedla andligt evigt liv. Dessa riter förmedar inget andligt liv i sig självt. De är rätt använda till för att peka på HONOM SOM ÄR DEN ENDE OCH DET ENDA SOM I SIG SJÄLV FÖRMEDLAR ANDLIGT LIV.
I Eukaristin – den katolska nattvarden så blir brödet och vinet förvandlat till Kristi blod och lekamen och Jesus offras inte som det står i Bibeln ”en gång för alla” utan offras om och om igen vid varje nattvard.
New Age – Kristus Meytreia – Eukaristin i Katolicismen
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2018/01/14/angaende-new-age-och-kristus-meytreia-och-eukaristin/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/04/19/brodsbrytelsen/
Nattvarden är mer än en åminnelse och förkunnelsestund, men inte heller något ”frälsningsmöte”. Det är inte så att vi dricker och äter Kristus och blir frälsta.
Jesus säger när Han delar brödet och vinet med lärjungarna att det är Hans blod och lekamen (Matt.26:26-29). Paulus säger också i 1 Kor. 10:16 angående vinet och brödet: ”är icke den en delaktighet av Kristi blod? Är icke det en delaktighet av Kristi kropp?”
Samtidigt citerar Paulus Jesus och säger ”gör detta till min åminnelse” och ”så ofta ni äter detta bröd och dricker kalken, förkunnar ni Herrens död, till dess att han kommer” (1 Kor. 11:23-26).
Det är allvarligt att framställa nattvarden på ett sådant sätt att fokus förs från förtröstan till den Jesus är i sin person och offret av Kristi kropp och blod på korset, till att en förtröstan till en ritual räddar mig.
Jag är räddad i förtröstan till den Jesus är och offret av Kristi kropp och blod på korset, innan jag kommer till nattvardsbordet. ”Frälsningsmötet” sker vid korsets fot vid anblicken av försoningsoffret på korset, där relationen, kommunikationen och umgängelsen med min Frälsare upprättas.
Men lika allvarligt är det att förringa Herrens speciella närvaro vid nattvardsbordet genom sitt Ord: Detta är min lekamen och detta är mitt blod. Herren kommer mig till mötes på ett speciellt sätt vid nattvardsbordet, när vi delar brödet och vinet till åminnelse och förkunnelse av Hans död, till dess att Han kommer.
Inte så att brödet och vinet intagit en annan substans än vin och bröd i fysisk bemärkelse, inte så att Han är förenad med brödet och vinet så att vi äter och dricker Kristus.
Men en speciell närvaro råder utifrån Hans eget Ord: Detta är min lekamen, detta är mitt blod, som en åminnelse om vem Jesus ÄR och offret på korset av Kristi persons kropp och blod . När vi påminner oss om detta så är Jesus på ett speciellt sätt närvarande när vi påminner oss om det frälsande offret på korset.
Forts
HaFo Kommentar 3
”Pröve då människan sig själv” (1 Kor. 11:28-29), inte huruvida ens leverne är värdigt att komma till nattvardsbordet, men om man äger en längtan efter gemenskap med Kristus, längtan efter förtröstan till och umgängelse med den Han är som person. Längtar efter nåd, förlåtelse och försoning.
Att man har en längtan efter förtröstan till offret av Kristi kropp och blod på korset för sin synd, längtan efter Guds nåd, frid och vänskap med Gud, längtan efter gemenskap med syskonen i tron på Herren Jesus (1 Kor. 10:17).
Katolicismens lära om att Jesus offrar sig om och om igen vid nattvarden är totalt vilset! Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång (Märk en gång) för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10) Det sker inte upprepat i någon senare ceremoni.
Slutledningen att nattvarden i sig självt förmedlar andligt liv är samma typ av förförelse som leder människor till fördärvet. Som när människor missuppfattar att Joh 6 handlar om nattvarden.
När Jesus där talar om att ”den som inte äter och dricker min kropp och blod har inte liv i sig”, så talar inte Jesus där om nattvarden, utan om att den som inte inser vad som är det frälsande offret, att det är Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod som är offret, har inte liv i sig.
Den som flyttar tron från Jesu person som frälsande i sig, till att ett sakrament i sig själv, skulle vara frälsande har inte liv i sig och förleder människor med den tron till fördärvet.
Jesus instiftade sen nattvarden så att människorna skulle förstå vad det frälsande offret var och att det var fullbordat på korset: offret av Kristi persons kropp och blod. Ett offer som inte återupprepas i någon ceremoni. ”Offrades en gång för alla”. Att tro att det återupprepas i en ceremoni, det är att ”äta och dricka en dom över sig”.
Det är Jesus i sig själv som förmedlar det andliga livet. Det är tron på den Han är och tron på offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset EN GÅNG GIVET som är den frälsande tron.
Slutledningen att nattvarden i sig självt förmedlar andligt liv för fokus bort från en tro på Jesus som frälsande till att en tro på en ritual skulle vara frälsande. Detta kan leda människor till fördärvet.
Forts
HaFo Kommentar 4
I Barndopet så förmedlar ritualen på ett magiskt sätt den Helige Ande och barnet blir född på nytt och ett Guds barn.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2018/07/13/det-finns-bara-ett-dop-i-bibeln-de-troendes-dop/
”Då sade hovmannen: ’se här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?’ Filippus sade till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.’ Han svarade och sade: ’Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.’ … De som då kom till tro lät döpa sig och så ökades församlingen” (Apg. 8:36-37, 4:41)
Bibeln talar bara om ett dop, och då inte om barndop, vuxendop eller om ”dopet när som helst vid skilda tidpunkter”, utan om DE TROENDES DOP. Tro på vad/vem? Återkommer till det. Det ligger inte pånyttfödelse i vattendopet, som att dopet i sig skulle förmedla andligt liv, utan det andliga livet förmedlas av Jesus själv vid hjärtats tro på Jesus:
”Då ni nu har kommit till tro, har ni som gåva undfått den Helige Ande”. En Andens omskärelse av hjärtat som sker vid personlig förtröstan till den Jesus är och har gjort, utan behov av riter eller mellanhänder.
Dopet är en begravning av den ”gamla människan”, efter att ”dödsfallet” genom tron på Jesus har skett och även en gränsdragning i den andliga världen gentemot ”världens makter” i enlighet med förebilderna i GT i uttåget ur Egypten.
Där föregick tron (bestrykningen av dörrposterna med blodet) ”dopet” i Röda Havet. Precis som förebilden med Noaks Ark. När de var inne i Arken (Kristus) kom vattnet. Tro och dop bör förenas till en frälsande enhet, där tron föregår dopet i enlighet med Bibelns mönsterbild.
Rövaren på korset hade ingen tillgång till ceremonier eller ritualer utan blev räddad i mötet med Jesus när de sitter sida vid sida på korset. Han kommer där i mötet med Jesus till insikt om sin egen synd. Och han kommer till tro på vem Jesus var/ÄR: ”Mig vederfares detta med all rätt – men denne man har inget ont gjort – tänk på mig när Du kommer i Ditt rike”.
Han bad om en tanke från den som Han insåg var uppfyllelsen av löftet om Messias och vann en hel evighet i Guds gemenskap vid tron på Jesus. Och detta sker utan några som helst riter och sakrament, så tillsäger då Jesus rövaren sakrament förutan att: ”sannerligen idag ska Du vara med mig i Paradiset”.
Rövaren på korset får åtnjuta att lyssna till Jesus segerrika predikan i dödsriket. ”Till kroppen dödad, men levande av Anden genom enheten av Gud och människa i Kristi person. I denna enhet går Han (i anden = andligt väsende = tillsammans med Gud = människa och Gud förenade) driven av Anden (i Anden) och åstad och predikar för andarna i fängelset, för dem som fordom var ohörsamma.” (1 Petr. 3: 18 – 19).
Han predikade till fördömelse för de som dött i otro på Jesus. Och till vetskap om räddning för de som dött i tro på vem den kommande Messias var/ÄR och skulle göra:
Ps. 22. ”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25). Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga och deras skulder är det som han bär.”
”HAN DOLDE INTE SITT ANSIKTE FÖR HONOM, NÄR HAN ROPADE LYSSNADE HAN TILL HONOM…GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD”.
Forts
HaFo Kommentar 5
Sakramenten är på intet sätt frälsande i sig själva. De pekar på vem Frälsaren är och vad Han gjort. Pekar på Trons fokus och kärna:
Tron på Jesus som Kristus – Gud i köttet, dvs. i en mänsklig ande/själ och kropp – ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet”. Han är Guds fullhet, förkroppsligad i en person, som samtidigt är sann Gud och sann människa. Jesus är Kristus genom inkarnationens under.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/01/23/grunden-for-kristen-tro/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/03/21/johannes-kap-14-17/
Tron på att Jesus är människans ställföreträdare, som i hennes ställe uppfyller Guds lag och vilja, så att därmed försoning sker mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp. Därför dömer Gud människan rättfärdig, utan någon egen förtjänst, av nåd, för Kristi rättfärdighets skull.
Tack vare denna försoning mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp, räknas människan som rättfärdig och får sin synd förlåten. Detta är en fri gåva som erbjuds människan. Hon tillägnar sig den gåvan personligen vid tro och förtröstan på vem Jesus är och på vad Han gjort.
http://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#Kap4a
Tron på att Jesus är människans rättfärdiga ställföreträdare som tillräknas mänsklighetens synd, utan att fördenskull vara synd till sin egen natur. Tron på att Han blir föremål för straffet som sonar skulden: att bära fram ett av synden obefläckat, rent, felfritt offer bestående av KRISTI (enhet av Gud och människa) kropp och blod.
Tron på att offret av Kristi syndfria, rättfärdiga kropp och blod är det giltiga och tillräckliga offret som avvänt Guds vrede över synd och syndare, så att relationen mellan Gud och människa är återupprättad för Kristi skull.
Tron på att Kristus återförenas med sin jordiska kropp, som får liv igen och uppstår. När han dör, blir han inte skild från Gud, utan skild från sin jordiska kropp. Det är KRISTI kropp och blod, som är det giltiga offret. Kroppen förlorar därmed sina livsfunktioner, dör och får liv igen i uppståndelsen.
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.”(Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Forts
HaFo Kommentar 6
Är det möjligt att vara räddad Skrift och sakrament förutan likt rövaren på korset? Absolut! Jesus förmedlar sig inte magiskt via sakrament i sig själva, utan de visar på vem Jesus Är och har gjort och vid tro på vem Han ÄR och har gjort, så är det Jesus själv som utan mellanhänder, som genom sin Ande förmedlar sig själv och det andliga livet till människan. ”
Då ni nu har kommit till tro, så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande”!!
Är det tron på vem Jesus ÄR och blodsoffret på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod som är räddande? Eller är det tron på att Skrift och sakrament är vad som förmedlar det andliga livet och gemenskapen med Gud till människan?
Absolut så är det tron på vem Jesus ÄR och blodsoffret på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod som är räddande:
”var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus är av Gud, men var och en ande som inte så bekänner Jesus är antikrists ande”. Vid en åtskillnad i vilken form som helst mellan Fadern och Sonen och Gud och människa i Kristi person så är det därmed antikrists ande som förmedlar denna lögn!
Ett ”troendedop” föreligger inte vid otro på vem Jesus ÄR och en förvanskning i tron på blodsoffret på korset hur mycket man är döpes i vatten. Det kan inte heller ske som en magisk formel för en icke medveten människa som vare sig bejakar eller förnekar vem Jesus ÄR och blodsoffret på korset.
Men barnen då? Vad jag förstår Jesu Ord så ”hör de himmelriket till”! Inte på grund av att de skulle vara utan syndig natur, utan på grund av Jesu universella försoning mellan Gud och människa. Hur länge gäller då det? Tills om de hör evangeliet om Jesus skulle vara förmögna att acceptera att bli räddade av Jesus eller förkasta Guds nådeserbjudande.
Därefter gäller Rom. 1: 18 – 23; 2: 11 – 16 för de icke på Jesus troende: ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.
Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
Trots att de kände till Gud (i skapelsen) prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar …
…för Gud är inte partisk. Alla som har syndat utan lag ska också GÅ UNDER UTAN LAG, och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen…
För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem. Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna.
Detta Contra vad som gäller för de på Jesus troende: ”Den som vill han kommer och tar livets vatten för intet” – ”Åt alla dem som tog emot Honom (Jesus) gav Han rättighet att bli Guds barn…och de har blivit födda av Gud” – ”så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus” – ”Av nåd är ni räddade och det inte av er själva. En Guds gåva är det” – ”Se jag är med er alla dagar intill tidens ände”.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2018/04/08/en-annan-jesus-en-annan-ande-leder-till-rom/
KK är inbegripen i det avfall som ska hälsa antikrist välkommen som Kristus genom bl.a Mariadogmerna och den katolska katekesens läror. Sätt Dig verkligen in i vad det innebär:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/01/15/katolicismen-utifran-citat-fran-deras-eget-material/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/03/31/mariadogmerna/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/04/03/wilfrid-stinissen-och-mariadogmerna/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/10/20/katolska-kyrkans-religionssystem/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/02/09/katolska-kyrkans-religionssystem-2/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/02/09/katolska-kyrkans-religionssystem-3/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/02/02/katolska-kyrkans-religionssystem-4/
Fler länkar som visar på förvillelsen i Katolicismen:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/10/19/ignatius-av-loyola-hans-andliga-ovningar-och-jesuitorden/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/06/03/femtekolonnare-inom-svensk-kristenhet/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/05/30/katolicismen-i-bibelns-och-historiens-ljus/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/05/26/om-katolska-kyrkan-och-katolicism/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/05/25/paven-och-bedragliga-reformations-jubileer-under-2016-2017/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/05/24/var-petrus-kristenhetens-forste-biskop-och-pave/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/05/23/nagra-synpunkter-pa-katolsk-maria-dyrkan-och-ekumenik/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/04/04/avfallet-synkroniseras/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/04/02/kristen-enhet-i-en-forberedelse-av-antikrist-den-falske-varldsfralsaren-som-kristus/