Det pågår på annan plats ett meningsutbyte kring dopet i vatten. Jag ger här mina synpunkter: Det finns bara ett dop i Bibeln: De troendes dop inlägg 1
”Då sade hovmannen: ’se här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?’ Filippus sade till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.’ Han svarade och sade: ’Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.’ … De som då kom till tro lät döpa sig och så ökades församlingen” (Apg. 8:36-37, 4:41)
Bibeln talar bara om ett dop, och då inte om barndop, vuxendop eller om ”dopet när som helst vid skilda tidspunkter”, utan om DE TROENDES DOP. Tro på vad/vem? Återkommer till det. Det ligger inte pånyttfödelse i vattendopet, som att dopet i sig skulle förmedla andligt liv, utan det andliga livet förmedlas av Jesus själv vid hjärtats tro på Jesus:
”Då ni nu har kommit till tro, har ni som gåva undfått den Helige Ande”. En Andens omskärelse av hjärtat som sker vid personlig förtröstan till den Jesus är och har gjort, utan behov av riter eller mellanhänder.
Rövaren på korset hade ingen tillgång till ceremonier eller ritualer utan blev räddad i mötet med Jesus när de sitter sida vid sida på korset. Han kommer där i mötet med Jesus till insikt om sin egen synd. Och han kommer till tro på vem Jesus var/ÄR: ”Mig vederfares detta med all rätt – men denne man har inget ont gjort – tänk på mig när Du kommer i Ditt rike”.
Han bad om en tanke från den som Han insåg var uppfyllelsen av löftet om Messias och vann en hel evighet i Guds gemenskap vid tron på Jesus. Och detta sker utan några som helst riter och sakrament, så tillsäger då Jesus rövaren sakrament förutan att: ”sannerligen idag ska Du vara med mig i Paradiset”.
Rövaren på korset får åtnjuta att lyssna till Jesus segerrika predikan i dödsriket. ”Till kroppen dödad, men levande av Anden genom enheten av Gud och människa i Kristi person. I denna enhet går Han (i anden = andligt väsende = tillsammans med Gud = människa och Gud förenade) driven av Anden (i Anden) och åstad och predikar för andarna i fängelset, för dem som fordom var ohörsamma.” (1 Petr. 3: 18 – 19).
Han predikade till fördömelse för de som dött i otro på Jesus. Och till vetskap om räddning för de som dött i tro på vem den kommande Messias var/ÄR och skulle göra:
Ps. 22. ”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25). Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga och deras skulder är det som han bär.”
”HAN DOLDE INTE SITT ANSIKTE FÖR HONOM, NÄR HAN ROPADE LYSSNADE HAN TILL HONOM…GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD”.
Sakramenten är på intet sätt frälsande i sig själva. De pekar på vem Frälsaren är och vad Han gjort. Pekar på Trons fokus och kärna:
Tron på Jesus som Kristus – Gud i köttet, dvs. i en mänsklig ande/själ och kropp – ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet”. Han är Guds fullhet, förkroppsligad i en person, som samtidigt är sann Gud och sann människa. Jesus är Kristus genom inkarnationens under.
Kort 0m Gud och Kristus
Tron på att Jesus är människans ställföreträdare, som i hennes ställe uppfyller Guds lag och vilja, så att därmed försoning sker mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp. Därför dömer Gud människan rättfärdig, utan någon egen förtjänst, av nåd, för Kristi rättfärdighets skull.
Tack vare denna försoning mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp, räknas människan som rättfärdig och får sin synd förlåten. Detta är en fri gåva som erbjuds människan. Hon tillägnar sig den gåvan personligen vid tro och förtröstan på vem Jesus är och på vad Han gjort.
http://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#Kap4a
Tron på att Jesus är människans rättfärdiga ställföreträdare som tillräknas mänsklighetens synd, utan att fördenskull vara synd till sin egen natur. Tron på att Han blir föremål för straffet som sonar skulden: att bära fram ett av synden obefläckat, rent, felfritt offer bestående av KRISTI (enhet av Gud och människa) kropp och blod.
Tron på att offret av Kristi syndfria, rättfärdiga kropp och blod är det giltiga och tillräckliga offret som avvänt Guds vrede över synd och syndare, så att relationen mellan Gud och människa är återupprättad för Kristi skull.
Tron på att Kristus återförenas med sin jordiska kropp, som får liv igen och uppstår. När han dör, blir han inte skild från Gud, utan skild från sin jordiska kropp. Det är KRISTI kropp och blod, som är det giltiga offret. Kroppen förlorar därmed sina livsfunktioner, dör och får liv igen i uppståndelsen.
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.”(Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Forts. Det finns bara ett dop i Bibeln: De troendes dop
Fick följande fråga: Hur kunde Sonen frigöras från enheten Fader-Son-Ande och bli en människa som ber till fadern på samma…