Funderingar utifrån Sven – Erik Sjölanders omfattande och viktiga inlägg på FB
Funderingar utifrån Sjölanders omfattande och viktiga inlägg. Det är ett sådant omfattande inlägg där man kan göra nästan hur många sidovinklingar som helst. får dela upp det till flera inlägg. Återger utdrag från citat och ger min kommentar.
https://www.facebook.com/svenerik.sjolander/posts/10214017161450792
Sjölander: ”De första människornas frukt efter överträdelsen i Edens lustgård blir i centrum av historien, två söner särskilt nämnda. Kain och Abel.”
HaFo kommentar: Först bara en slags liten parentes till själva ämnet. Nämligen kring en konspirationsteori som idag florerar. Nämligen att satan hade samlag med Eva och fick en satans son som var Kain.
Dennes satans DNA gick så vidare via Esau och fram idag till ”satans synagoga” av Judar som idag ”säger sig vara Judar men som inte är det. Som samarbetar med Illuminati för att bringa fram ett världsherravälde.
Jag har bemött denna förfärande/förförande konspirationsteori på denna länk:
http://tre-skrivare.se/hf/ormen.html
Sjölander: ”De bar båda fram offer till Herren men Kain hade problem med sitt medan Abels offer landade rätt hos Gud.”
HaFo kommentar: Abel vaktar fåren och Kain får odla jorden. Handlar det om en slags rivalitet mellan dessa båda yrken att Kain slog ihjäl sin bror eller handlar det mest om en avundsjuka som uppstod hos Kain när Gud tog emot Abels offer men inte Kains? Och varför tog då Gud bättre emot Abels offer?
En del av svaret ger Sjölander: ”Det står att Kains blick blev mörk och Guds kommentar är intressant 1Mos.4:7 ”Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.’ Det är första gången som Synden nämns i bestämd form.”
Svaret finns alltså delvis i Ordspråksboken: ”De ogudaktigas offer är avskyvärda för Herren, de rättsinnigas bön behagar honom” (Ords 15:8) Kains attityd var helt enkelt inte den rätta. Han levde inte enligt Guds vilja och det var något han var väl medveten om! Han kunde (bildligt talat) inte ”se Gud i ögonen”.
Men det framgår inte i vilken form konkret som Kain inte följde Guds vilja. Vilken synd som konkret orsakade Guds agerande gentemot Kain innan han mördade sin bror. Märk att när Kain flydde så gav Gud honom ändå ett märke som skulle skydda honom mot hämnare. Kain skulle bli ”hämnad sjufalt vem som än dödar honom”. Men Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden.”
Vad var det för ett märke? Vad vem skyddade det mot? Och varför ville Gud beskydda Kain i hans upproriskhet och ovilja att följa Guds vilja? På vilket sätt följde inte Kain Guds vilja förutom att han mördade Abel? Många frågor som skulle vara intressant om någon kan forska fram svaren på.
Forts Inlägg kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Inlägg 2 kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Sjölander: ”Synden är en verklighet inte i första hand något människan gör. En konsekvens av dess verklighet är att människan(syndar). Synden har blivit ett med människans natur. Synden ett Satans verk med syfte att hålla människan borta från gemenskapen med Gud…
1Mos. 6:5 ”Och HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda Resultatet av synden var förfärande. Människans innersta var drabbad av Satans sinnelag. Alla hennes tankar och avsikter var nu alltigenom onda.”.
HaFo kommentar: Gud varnade människan, för att själv, på egen väg, försöka tillägna sig förstånd till att i Guds ställe råda över skapelsen som inte skulle råda över utan förvalta.
Att sluta underordna sig Guds vilja och sätta – sig själv – i centrum av skapelsen. Börja dyrka det skapade framför skaparen. Upphöja sig själv till Gud på frestaren lockelser och lögn att ”ni ska bli som Gud”.
Redan förut fanns en fallen ängel, satan, som hade gripits av högmod och försatt sig i sinnet, att försöka vara Gud – i Guds ställe. Avundsjukt iakttog han nu, den skapade människan, som inte bara skulle få leva i Guds gemenskap, som Guds skapelse här i tiden, utan t.o.m. i en framtid skulle hon få bli en förverkligad/förhärligad människa som passade in i evigheten i Guds gemenskap.
Så länge som människan underordnade sin egen vilja, under Guds vilja, förpassade hon Guds vilja och den Gudomliga inriktningen, på sitt ”hjärtas tron”. Guds vilja, inriktning och instruktioner blev människans drivkraft, att orientera sig i tillvaron och ett sätt, att rätt sköta sin uppgift – att bruka skapelsen. Leva i rätt relation till sig själv, till sina medmänniskor, till skapelsen och till sin skapare och Gud.
Gud tillät djävulen, att i ormens skepnad, fresta människan. Precis som djävulen kan förskapa sig till en ljusets ängel, fast bara mörker och lögn behärskar honom. Så kunde han här, förskapa sig till en varelse, som för den oskuldsfulla människans öga, syntes vara skapad av Gud.
Det kunde väl inte vara något farligt, att ha en dialog med något, som Gud skapat. Därför rådhörde hon inte med sin skapare, om det var klokt. Det var det första steget, som Gud hade varnat henne för. Att försöka börja skaffa sig instruktioner, från någon annan, än från Skaparen själv.
Forts Inlägg kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Inlägg 3 kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Frestaren uttryckte att hon skulle bli såsom Gud – i sig själv. Frestelsen innebar, att hon skulle börja älska det skapade, framför skaparen. Hon älskade sig själv mer än Gud. Hon skulle – i sig själv, bli såsom en Gud och kunna råda över skapelsen, med egna syften och motiv. Med andlig makt, regera och fylla begären.
Frestelsen låg i att hon skulle sluta underordna sin vilja under Guds vilja. Att hon istället för Guds vilja på ”hjärtats tron”, skulle få ha sin egen egoism. Så att hon skulle kunna utnyttja Guds skapelse, för att fylla enbart sina egna behov. Utan tanke på att bruka skapelsen. Utan tanke på relationen till andra människor. Utan tanke på relationen till Gud. Utan tanke på en rätt och sann relation till sig själv.
Vad som nu händer, är att människan, med sin vilja, avsätter Guds vilja, från ”hjärtats tron” och placerar sin egen egoism där. Egoismen – en förvrängd självupptagenhet, blir hennes drivkraft.
Vad människan inte insåg i ormens bedrägeri, var att hon – i sig själv, inte kunde bli såsom Gud. Baksidan av bedrägeriet, blev att hon förlorade sin Gudsgemenskap och relation med Gud. Hon saknade nu de rätta instruktionerna för sitt liv. Hon stod där naken – ”i avsaknad av härligheten från Gud.”
Synden, som en verkande naturkraft, kom in som en integrerad del av människans väsen. För att tillsammans med egoismen, som nu är på ”hjärtats tron”, driva människan, på orätta vägar – för sitt eget namns skull.
För att främst fylla människans egna begärelser och behov. På ett förvanskat sätt. Ett nedbrytande sätt. Ett sätt, som hela tiden bryter ned, hennes egen konstitution, skadar hennes omgivande skapelse och hennes relationer till sig själv och sina medmänniskor.
I en förvrängd egenkärlek, till en tvångsmässig självupptagenhet, jagar hon, i liering med synden, efter att kunna mätta, sina av synden, förvridna begär. Det finns nu ”en syndens makt att bedraga”, integrerad i hela människans väsen.
Synden är ett slags ”ormgift”, som blivit en integrerad del av människans hela väsen. Som utnyttjar – hennes egoism – så att det blir två samverkande drivkrafter i människan, som gör henne till en syndare. Mot Guds vilja och lag. Hon älskar inte Gud över allting, inte sin nästa och inte sig själv, på rätt sätt. Utan bara egoistiskt, drivs hon att mätta, sina av synden, förvridna begär.
Människans vilja blir av synden ”fängslad” från att göra Gudomligt gott och utföra Guds vilja. Hon blir en syndens slav. Människan utsätter nu – sig själv – för nedbrytande krafter. Hon skövlar skapelsen, för att mätta, den ständigt hungrande egoismen.
Människan har hamnat i ett kaos. På ständig jakt, efter att bli bejakad, bekräftad och älskad. Allt det hon upplevde i relationen med Gud, är som ett stort gapande tomrum i hennes inre.
Hon är i avsaknaden av härligheten från Gud. Jagar efter att kunna fylla tomrummet. Men hennes drivkraft, är egoismen i liering med synden och allt hon kan fylla tomrummet efter Gudsgemenskapen med, är ruttna plagiat, som bara ytterligare, fördärvar henne. Till att uppfylla syndens mått.
Forts Inlägg kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Inlägg 4 kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Sjölander: ”Dagens människa har inte heller förändrats. Därför är ondskan stor över hela världen i dag och till och med de ofrälsta ser dess faslighet. Gud hade dock från början en plan för människosläktets räddning.”
HaFo kommentar: Guds plan annonserades redan på fallets dag: ”kvinnans säd ska söndertrampa ormens huvud”. Kvinnans säd är Kristus som avlades av Helig Ande. Blev som Rom. kap. 8 säger ”född i syndigt kötts gestalt” i arvet från Maria. Men ”fördömde synden i köttet”.
Alltså stängde Jesus synden ute ur den människa som Han kom som ställföreträdare för. Detta gjorde Han i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. Gud griper in på åtminstone 5 sätt.
1. Det står att Gud och människa blivit fiender. Fiender kan försonas. Alltså behöver en försoning komma till stånd mellan Gud och människa. Detta sker igenom hela Jesu liv att Gud och människa förenas/försonas i Hans person ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet”.
.
Vem är Jesus i den förenade sammansatta enheten av Fader Son och Ande?
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/12/19/kort-0m-gud-och-kristus/
2. Om synden, som en verkande fördärvskraft, i människans fallna natur, står det, att den är ”fiendskap mot Gud”. Fiendskap kan inte försonas. Det måste Gud lösa på ett annat sätt (Rom. Kap 6 – 8 ).
Vi erbjuds att få vara så inneslutna i Jesu död och uppståndelse att vi kan få agera som döda gentemot synden och levande gentemot Guds vilja Ande och Ord. Det kommer mer om detta i avsnittet 2 av Sjölander.
3. Guds rättfärdighet kräver ett straff över syndaren. Människan måste sona sina brott. Det sker när syndens konsekvenser läggs på Jesus. Men som där detroniseras i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och så kan bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
4.Människan behöver en hjälpare -Den Helige Ande. Så att hon rätt, kan ta till sig information om räddningen och rätt kunna tillägna sig den. Joh. Kap. 14 – 16 innehåller mycket kring den sammansatta enheten mellan Fader Son och Ande och även om Hjälparen:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/03/21/johannes-kap-14-17/
5. Därför sände Gud sin älskade Son – Jesus Kristus – för att ordna med lösningen på människans problem. Så att hon, återigen skulle bli inbegripen i gemenskapen med sin skapare och Gud. Då när ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv”. 2 Kor. 5: 17 – 21.
Forts Inlägg kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Inlägg 5 kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Sjölander: ”Bockars och kalvars blod kan i sig självt inte ta bort synder. Det pekar också framåt mot det inför människorna fullkomliga offret av Jesus på Golgata.
HaFo kommentar: Hebr. : ”När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son… Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek…
därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom… Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad,
skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv…
Genom det större och fullkomligare tabernaklet…gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud…Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt…
Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull…
nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, 28 så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och ger DET RENA OFFRET (Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Gud själv är så inbegripen i detta offer så att Han uttrycker att Han ”köpt församlingen med sitt eget blod”. Gud är i Jesus Kristus i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, den som ger offret och som själv är tillfreds med offret när Han, när Jesus säger att det är fullbordat på korset, visar att vägen då in till Hans gemenskap nu är öppen när förlåten in till det allra heligaste rämnar mitt itu.
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22) ”Och det bröd som jag skall giva, ÄR MITT KÖTT , och jag giver det, FÖR ATT VÄRLDEN SKA LEVA.”(Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och GENOM KRISTI BLOD. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda FÖRENADE I EN ENDA KROPP SKAFFA FÖRSONING MED GUD SEDAN HA GENOM KORSET HADE I SIN PERSON DÖDAT OVÄNSKAPEN .” (Ef. 2: 13 – 16) ”genom att JESU KRISTI KROPP BLEV OFFRAD en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Det är här uppenbart att det är på korset som försoningen sker och ovänskapen med Gud – åtskillnaden från Gud är löst för att världen/människorna ”ska leva” i Guds gemenskap.
Det är här uppenbart att där på korset är alltså segern över den andliga döden – åtskillnaden från Gud vunnen och avslutad. Då återstår segern över den kroppsliga döden att vinna. Vilket sker i Kristi (människa och Gud förenade) kroppsliga uppståndelse.
Den kroppsliga döden kan inte behålla Jesus som i sin syndfria rättfärdighet är förenad med Guds eviga liv. Han blir så ”Uppståndelsen och Livet”.
Något som Han själv förmedlar till oss genom sin Ande när vi kommer till tro på vem Han ÄR – Gud själv kommen i kroppslig gestalt – ”Guds fullhet lekamligen – Kristus kommen i köttet”. ”Då ni nu har kommit till tro har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande vilken är en underpant/sigill/äganderättsstämpel på vårt arv..” Ef. Kap. 1.
Fortsättning Funderingar utifrån Sven – Erik Sjölanders omfattande och viktiga inlägg på FB
Fortsätter funderingar utifrån Sjölanders omfattande och viktiga inlägg. Det är återigen ett sådant omfattande inlägg där man kan göra nästan hur många sidovinklingar som helst. får dela upp det till flera inlägg. Återger utdrag från citat och ger min kommentar.
Inlägg 1 kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Sjölander: ”Paulus skriver vidare i Rom 5:20-21 ”Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer” ”för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.”
HaFo Kommentar: I trosförkunnelsen heter det om den som är född på nytt: ”vi var syndare men nu är vi verkligt rättfärdiga”. Det är en allvarlig villfarelse som mynnar ut i ”vi är Gudarläran”. Att vi i oss själva är somGud som det heter i trosförkunnelsen: ”Du är i Din egen ande, Din egentliga identitet och personlighet, skapad till likhet med Gud”.
2 Kor. 5: 17 – 21. ”Så att Gud INTE TILLRÄKNAR MIG MINA SYNDER utan av nåd för Kristi skull TILLRÄKNAR MIG KRISTI RÄTTFÄRDIGHET.”
”lagen slutet som frälsningsväg”. Rom. 3: 21 – 26: ”Men nu har det uppenbarats EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS FÖR ALLA SOM TROR…
DE FÖRKLARAS RÄTTFÄRDIGA SOM EN GÅVA, AV HANS NÅD, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol GENOM TRON PÅ HANS BLOD …OCH FÖRKLARAR DEN RÄTTFÄRDIG SOM TROR PÅ JESUS.”
Rom. 4: 5 – 16: ”Men den som utan gärningar tror på honom SOM FÖRKLARAR DEN OGUDAKTIGE RÄTTFÄRDIG, HAN FÅR SIN TRO TILLRÄKNAD SOM RÄTTFÄRDIGHET …Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren INTE TILLRÄKNAR SYND.”
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/09/27/lag-nad/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/10/07/ar-det-enbart-de-som-i-sig-sjalva-ar-syndfria-och-rattfardiga-som-kan-komma-till-himlen/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/01/19/1274/
Forts Inlägg kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Inlägg 2 kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Sjölander: ”Om de gammaltestamentliga offren var temporära så är Jesu offer totalt och för alltid gällande för de som i dag tar emot i tro. Nu behövs inger mer offer, nu lever vi och vandrar vi i tro på Jesu fullkomliga offer…Rom-6:10-12 ’Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud’.”
HaFo Kommentar: Fienden är inte bara helt i färd med lögn om vem Jesus är utan försöker hela tiden också förvanska betydelsen av Blodsoffret på korset. I trosförkunnelsen bygger man en lära om att Jesus är skild från Gud på korset med ”gjord till synd”.
Alltså inte att Han ”dog bort från synden”, utan att Han dog in i synden och blev synd till sitt väsen. Vidare att ”han blev en förbannelse för vår skull” och Jesu nödrop på korset. Det kan ske genom att de inte ser till en helhet av Skriften. Jag har bemött det på denna länk scrolla där framåt och läs:
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#vds
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/22/bygg-inte-en-lara-utifran-enstaka-bibelord/
Det väller idag fram ett avfall där man inte bara skapar sig en ”egen Jesus” utan ”en annan Jesus en annan ande och ett annat evangelium” där man kallar vad som egentligen är ett verk av antikrists ande för att vara ett verk av Guds Ande.
Där fienden så kan ”bedra jämväl de troende genom under och tecken” av ockulta kundalinimanifestationer och förbereder människors sinnen och hjärtan till att hälsa anti’krist välkommen som Kristus.
Sätter in ett par länkar som visar på en del av avfallet i tiden.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/03/28/bethel-church/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/03/18/bara-en-liten-skumning-av-allt-elande-av-avfall-som-idag-drar-fram-pa-den-andliga-arenan/
Det sker också förvanskningar om att offret på korset inte var tillräckligt och avslutat på korset. Det finns två varianter som är vilset ute. Det ena att Jesu blod inte kunde vara RENT på korset eftersom Han var ”gjord till synd” och att Jesus därför bar fram blodet inför Gud först efter uppståndelsen och Himmelsfärden.
Att detta är vilset är lätt att bemöta eftersom Gud visade att blodsoffret på korset var RENT och tillräckligt när förlåten i Templet rämnar och Gud visar att nu när Jesus sa att det var fullbordat så var vägen in till det allra heligaste – in till Guds hjärta och gemenskapen med Honom öppet. DÄR PÅ KORSET!
Det andra är att en del menar att Jesus när Han predikade i dödsriket även då renade ”de Himmelska tingen”. Men jag vill mena att ”rening av även himmelska ting som texten säger i heb 9” inte var något som skedde nere i dödsriket när Han där predikade ett budskap.
Utan att den reningen skedde vid frambärandet av offerblodet på korset. Tror inte heller som en del påstår att det skedde mellan den kroppsliga uppståndelsen och Himmelsfärden.
Jag tror att det skedde då när Gud visade att vägen in till Hans gemenskap var öppen redan vid blodsoffret på korset. Hade det varit något kvar som behövde renas av Kristi blod, så hade inte vägen där då varit öppen in till Guds gemenskap in till det allra Heligaste.
Budskapet i dödsriket var antagligen dels till de som dött i otro på löftet om Jesus, att de skulle gå evigt förlorade. Och till de som dött i tro på löftet om Jesus, att de nu kunde se fram emot en evighet i Guds gemenskap.
Alltså Han predikade Evangeliet som Han just fullbordat med samtidigt dess skiljedelare: ”Den som har Sonen han har livet. Men den som inte har Sonen ska inte få se livet utan Guds vrede förblir över honom”.
Forts Inlägg kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Inlägg 3 kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Sjölander: ”Den inneboende syndens konsekvens utplånades i Jesu seger på korset och bekräftades i hans uppståndelse från döden.
HaFo kommentar: Även den kroppsliga uppståndelse förvanskas idag allt från att det bara var en ”andlig uppståndelse” till att det var en ”skenuppståndelse”.
Men Jesus kunde inte behållas av den kroppsliga döden eftersom Han var förenad med Gud och som Kristi person och som människans ställföreträdare bara klev rakt genom bindlarna.
Därmed säkrade Han den kroppsliga uppståndelsen för alla människor. För de troende är alltså detta redan ordnad för deras del när Jesus kommer tillbaka och de troende får sina uppståndelsekroppar:
1 Kor. 15. 51 – 53: ”Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet…
1 Kor. 15: 12 – 23: ”Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade. Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom.
De som tillhör Honom får alltså sina uppståndelsekroppar när Han kommer tillbaka för att så ”regera med Honom för Tusen år”.
Då lever vi inte längre i en ”tillräknad rättfärdighet från Gud” genom tro på Jesus. Då är vi verkligt rättfärdiga förverkligade/förhärligade människor med en natur sam passar tillsammans med Guds gemenskap.
2 Tim. 2: ”är vi ståndaktiga, så skola vi ock få regera med honom…Matteus 19:28: ”När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni, som har efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar…
Uppenbarelseboken 3:21: Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron…Uppenbarelseboken 5:10: och gjort dem åt vår Gud till ett konungadöme och till präster, och de skola regera på jorden…
Upp 20: 5 – 6: ”Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen.
(Vid Kristi tillkommelse de troende från hednakristna församlingen och från GT de som dött i tron på löftet om Jesus och ”förstlingsfrukten” av Israels barns tolv stammar Upp. Kap. 11 – 12).
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/08/10/spaning-pa-upp-kap-11-12/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/06/30/spaning-pa-upp-kap-12/
Över dem har den andra döden (den eviga åtskillnaden från Gud) ingen makt, utan DE SKA VARA GUDS OCH KRISTI PRÄSTER OCH REGERA MED HONOM I TUSEN ÅR”.
Medan de som inte tror på Honom får sina uppståndelsekroppar först efter Tusenårsriket ”de andra döda blev inte levande förrän efter de Tusen åren” för att där inför Guds tron ”dömas efter sin gärningar” och om deras namn inte finns skrivna i Livets bok så blir de kastade i eldsjön dit redan satan, antikrist och den falske profeten är förpassade för att ”plågas dag och natt i evigheterna evigheter”.
Forts Inlägg kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Inlägg 4 kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Sjölander: ”Synden bor dock ständigt i oss och fullkomligt fria blir vi inte förrän vid förvandlingen i himlen. I 1Joh.2:1 skriver aposteln: ” Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig….
Paulus skriver i Rom 6:1–2 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? …Kol.2:12 ”och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda”
HaFo Kommentar: I Rom. Kap. 6 erfar vi ett erbjudande om att få vara så inneslutna i Jesu död från synden, så att vi kan få agera som ”döda” gentemot synden. Och få agera som ”levande” gentemot Guds Ande vilja och Ord.
Men det är en ”helgelseprocess” som fortgår igenom hela vårt liv fram till att vi får gå in i den eviga gemenskapen med Gud. Då blir vi ”verkligt rättfärdiga” som förverkligade/förhärligade människor med en uppståndelsekropp som passa in i den eviga gemenskapen med Gud.
Här under vandringen kommer vi ibland att få uppleva att syndanaturen inte var bortkopplad från vårt väsen enligt Rom. 7: 15 – 25:
”Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.
Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.
Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.
Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!
En del menar att detta skulle handla om människan före sin pånyttfödelse. Men det är inte sant för handlar det om människor som ”om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god…I min inre människa gläder jag mig över Guds lag”. Det tillståndet är inte för handen hos en icke – troende.
Vi kommer som troende att erfara här i vår vandring att vi till och från inte bara befinner oss i ”den nya människan” – människan i liering med Guds Ande där vi inte syndar utan vandrar i Ande.
Utan att vi ibland också hamnar i ”gamla människan” – människan i liering med synden. Där syndar vi lika friskt som tidigare. Som tjänare åt syndanaturen, kallas för att vara i ett köttsligt väsende och som tjänare åt den nya naturen Anden, kallas för att vara i ett andligt väsende(Rom. 8:8-9).
Men det är för en troende väldigt smärtsamt så fort den troende hamnar i ”ett köttsligt väsende” och upplever att ”Den som är född av Gud syndar inte, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda eftersom han är född av Gud” 1 Joh. 3: 9. Och vi flyr tillbaka till försoningen, nåden, förlåtelsen och Friden hos Jesus.
1 Joh. 2: 1; 1: 7 – 9: ” Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig…
Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” Och vi erfar igen ”rättfärdigheten från Gud” som gäller den troende.
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#id
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#sak
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#vea
Forts Inlägg kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Inlägg 5 kommentar till Sjölanders omfattande och viktiga inlägg
Sjölander: ”Paulusorden från Gal.2:20 är starka: ’och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig’.”
HaFo Kommentar:
”om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse”. Denne någon är den naturliga människan. Men vem är han? Jo, det är denne någon (den naturliga människan) som är i Kristus SOM TILLSAMMANS ÄR EN NY SKAPELSE. Kristus bor i MÄNNISKAN. De lever tillsammans, men ändå åtskilda till natur och identitet. Tillsammans är de den nya skapelsen. Den nya människan.
Det är inte en viss komponent av människans konstitution som är den nya skapelsen. Det är den fallna människan som var andligt död (skild från gemenskapen med Gud), som blivit andligt levande (förenad med Gud), genom att han nu har gjort TRONSKIFTE, lever tillsammans med Jesus och fått del av Gudomlig natur.
Det gamla som är förgånget, är människans tvång att vara tjänare åt syndens natur. Den nya situation som har uppstått, är att människan är fri att vara tjänare åt en ny Herre. Den tredje naturen som nu bor i henne. Den naturligt skapade människan har gjort tronskifte.
Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus. Det kan bli ett förvirrande uttryck. Beroende på vilken betydelse som läggs i de orden. I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egen nya identitet och natur.
Men Kristus bor i människan, utan att fördenskull bli totalt ett med människans egen identitet, personlighet och natur. Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – ”Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig”, innebär inte att människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet, så att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. De lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
”Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (människan i liering med syndanaturen – gamla människan – erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan – erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)”
Vad Paulus här säger är att Jag själv människan med egen natur, personlighet och identitet lever ”I mig” (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus ”I mig” – i ” Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet ”I mig” – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans ”i mig”, i ”Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud. Fullständigt ett i väsen och natur med Fadern och Anden. Ett i identitet, personlighet och natur (”Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen”).
Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet. Han var Gud. Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur och först i evighetens värld får en evighetskropp som är av evig natur och passar i i evighetens värld tillsammans med Gud.
Jesus hade full väsensenhet med Gud från evighet i den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende Gudens person av ”Jag ÄR Herren, Herren ÄR en”. Medan den troende blivit delaktig av Gudomlig natur och når en evighetsnatur som i evighetens värld passar in i gemenskapen med Gud.
Jesus ingår för evigt i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande. Medan vi blir förhärligade/förverkligade människor som passar in i gemenskapen/umgängelsen med Kristus i den eviga världen. Där kommer vi att befolka ”en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petr. 3: 13).
Detta efter att vi under ”tusenårsriket” som Jesus upprättar när Han kommer tillbaka, då där vi med uppståndelsekroppar, ”ska regera med Kristus för tusen år”. Det vi nu har framför oss är vedermödan och antikrists regeringsperiod.