Inlägg 1 Bygg inte en lära utifrån enstaka Bibelord
Det går inte att bygga upp en lära utifrån enstaka Bibelord. Detta ännu mindre utifrån en mening eller några ord från ett Bibelcitat som Trosförkunnelsen gör med ”sådan Han är, sådana äro ock vi i denna världen” i 1 Joh. 4: 17.
Utifrån dessa ord bygger man en lära hur vi som troende är små Jesus – kopior som ska fungera som Jesus när Han gick på jorden och drar ut det till att vi är lika Gud. Kopior till Gud och i oss själva är som Gudar. Lyssnade till ett band av Karl – Gustav Severin där han flera gånger skriker ut: ”Jag är en Gud”.
Kopplar man det så samman med ”varen fullkomliga som Gud är fullkomlig” och i Joh. 20: 21: ”Som Fadern har sänt mig sänder jag er”, så kan man tycka att det är ju solklart att Severin och trosförkunnelsen har rätt, att vi är lika Jesus, fullkomliga som Gud och är sända på samma sätt som han var sänd för att vara hans kopior som frälser världen.
Men till vilken uppgift är det som Jesus sänder oss enligt Matt. 28: 18 – 20: Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”
Det finns bara en Jesus och inga Jesus kopior av människor som ska utföra det Jesus gjorde. Vi ska gå ut och predika om vem Jesus är och har gjort och ge människor Hans ord I EN HELHET! Och detta inte för att vi är kopior av Jesus eller ”fullkomliga som Gud är fullkomlig”.
Visst Jesus säger att vi ska göra ännu större gärningar än Han gjorde. Men aldrig då den gärning som när Han utgjöt sitt blod på korset till människans frälsning. Och inte heller någon gärning oberoende skilt från att det är Jesus som utför dem, när vi ibland på Hans uppdrag får låna Hans namn och i det namnets auktoritet utföra kraftgärningar.
Vi har ingen egen kraft eller makt att predika om Jesus eller göra ”stora gärningar”. Jesus säger om Honom: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på Jorden. Gå därför ut…” Vi går alltså inte ut som Jesuskopior som är lika Gud!
Vi går ut som syndare frälsta av nåd för att predika om Jesus och då under vetskapen om att ”utan mig kan ni ingenting göra”. Det är då Jesu ord gäller: ”Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” Han är inte med oss om vi tror att vi är Jesus – kopior och lika fullkomliga som Gud
Läror om att vi är lika Jesus och lika Gud vare sig i den här tiden eller i evigheten är sataniska läror uppbyggda på enstaka Ord och inte en helhet av Skriften, för att föra oss tillbaka till fallets dag och ormens röst: ”Ni kan bli som Gud”.
Lika tokigt blir det när som man i trosförkunnelsen tar två ord i en mening och missar helheten från flera kapitel vad det handlar om och citerar ”en rättfärdighet från Gud” och i nästa mening säger ”vi var därför syndare, men nu är vi verkligen rättfärdiga”.
Hur många har inte uifrån den villioläran blivit bedragna till att de tror att de är syndfria och rättfärdiga och utvecklas till kalla hårda självgoda hycklare, som inte låter Guds Andes ljus komma över sina synder för att få uppleva en daglig syndabekännelse och rening i Kristi blod, som renar från synden INFÖR GUD, så att Han inte TILLRÄKNAR oss våra synder utan TILLRÄKNAR OSS AV NÅD FÖR KRISTI SKULL ”EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD”.
Detta visar på hur farligt det är att på enstaka ord och meningar bygga upp en lära. Man försöker låta så radikal, som verkligen tror på Guds Ord och menar lite nedlåtande att det gör inte andra. Bara därför att man sätter in ord som var ”fullkomliga som Gud är fullkomlig”, ”sådan Han är, sådana äro ock vi i denna världen”, ”Som Fadern har sänt mig sänder jag er” och inte låter det framställas i en helhet av Skriftens mening bakom dessa mmningar. Det är så man är med och bejakar villolära.
Forts Inlägg Bygg inte en lära utifrån enstaka Bibelord
Inlägg 2 Bygg inte en lära utifrån enstaka Bibelord
Vad menas egentligen med citatet: ”Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter.”
Paulus säger i 1 Thess 2:10. ”Ni är vittnen, och även Gud, hur HELIGT, hur RÄTTFÄRDIGT och OSTRAFFLIGT vi uppträdde bland er som tror.”
Samtidigt säger han i 1 Tim. 1: 15: ”Det är ett ord att lita på och värt att tas emot av alla, att Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare – och bland dem är jag den störste!”
Märk att Paulus inte säger att han var en syndare som otroende, utan som troende säger att han ÄR den störste av alla syndare.
Som troende så tillkännager han även följande i Rom. Kap 7: ”En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv och jag dog. Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död. Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.
Har då det som är gott blivit min död? Verkligen inte! Det var synden, för att den skulle avslöjas som synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle avslöjas som synnerligen syndig…Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.”
Inte ens Paulus som verkligen levt efter lagen och kanske även skulle kunna ha omfattats av orden utifrån sin nit för lagen: ”levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter.”
Men som troende i Den Helige Andes ljus över sin synd, så kunde han säga att ”jag ÄR den störste av alla syndare” och inse sitt beroende av Guds nåd och förlåtelse i Kristus Jesus och att Gud ”inte tillräknade honom hans synd” utan levde i en ”tillräknad rättfärdighet från Gud”, som han beskriver i Rom. Kap. 2 – 4.
Rom. 3: 19 – 20: ”Nu veta vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud; ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom. Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden.”
Här säger alltså Gud att ingen som har lagen och nitiskt efterföljer den, kan ändock inte bli rättfärdig inför Gud den vägen. Så i det ljuset måste vi se texten: ”Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter.” Att de ”levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter”, hjälpte dem inte till den ”rättfärdighet från Gud av nåd för Kristi skull” så att de var rättfärdiga inför Gud i bemärkelsen ”frälsta”.
Men Gud såg positivt på deras vilja att vara Gud till behag och på sätt kanske en bättre översättning kunde vara att de ”behagade Gud”. För en betydelse av att vara verkligen rättfärdiga inför Gud kan det inte handla om i ljuset av Skriften för övrigt. För det blir man bara vid en ”tillräknad rättfärdighet från Gud”, vid tro på Jesus Kristus enligt allt Guds Ord.
Det är något fel när människor med alla näbbar och klor söker efter bevisa att människor i sig själva kan vara verkligt rättfärdiga, istället för att bli fokuserade på nåden, förlåtelsen och den ”tillräknade rättfärdigheten från Gud” för Kristi sin Frälsares skull.
Forts Inlägg Bygg inte en lära utifrån enstaka Bibelord
Inlägg 3 Bygg inte en lära utifrån enstaka Bibelord
Om det nu är så att det finns människor som kan bli räddade och ”rättfärdiga inför Gud leva fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter”, så behövde ju Jesus inte alls skaffa försoning med Gud för dessa människor som har en sådan moral och självkontroll så att de själva lever rättfärdigt och syndfritt.
Dessa människor behövde ju inte Jesus dö för och bära fram ett offer av med sin kropp och sitt blod. Då behövde Han ju bara försona och dö för dem som inte besitter denna förmåga att leva syndfritt och rättfärdigt.
Men med en sådan undervisning, så har man en ”annan Jesus och ett annat Evangelium” bakom vilket står ”en annan ande”. För det Evangelium som vi har att förkunna är att det finns räddning för alla människor.
Alla människor varom det står att alla befinner sig i den omöjliga situationen, att de aldrig vare sig med hur hög moral och självkontroll de än besitter eller hur mycket de än följer Guds bud, så räcker det inte och hjälper dem inte att vara syndfria och rättfärdiga inför Gud.
För Gud säger till ALLA människor i Rom. Kap. 3: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som gör det goda…allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen (de som menar sig själva kunna via lagen och sin egen förmåga bli syndfria och rättfärdiga inför Gud), för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd…Alla har syndat och saknar härligheten från Gud”
Men så kommer då Evangeliet som alla är i behov av när man inser att ingen kan bli räddad och rättfärdiga inför Gud genom att leva fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter:
2 Kor. 5: 18 – 21; Joh. 1: 12 – 13 ; Upp. 21: 6, 22: 17 ;Rom. Kap. 3 ; Ef. 2: 8:
”allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus…Gud VAR I Kristus och försonade världen (ALLA människor) med sig själv…Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd/syndoffer i vårt ställe, för att VI I HONOM skulle bli rättfärdiga inför Gud…Han TILLRÄKNADE inte människorna deras synder…Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud!…
…Den som vill han kommer och tar livets vatten för intet…Åt alla dem som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn…och de har blivit födda av Gud…För nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud…en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror… och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod…
…Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar…av nåd är ni frälsta genom tro, och det inte av er själva, en Guds gåva är det”.
Den Jesus som vi har att peka på är den Jesus där: ”Gud VAR I Kristus och försonade världen (ALLA människor) med sig själv”. Den falska ande som vi bl.a. har att stå emot och avslöja är den som säger att kan bli räddade och rättfärdiga inför Gud och leva fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter.
En sådan lära skapar fram självgoda hycklare som menar sig kunna vara syndfria och rättfärdiga och lyssnar inte till Guds ord om att: ”den som säger sig vara utan synd bedrar sig själv och sanningen är inte i honom” 1 Joh. 1: 7.
En sådan självrättfärdighetslära försöker man lägga på andra och fostra dem till kalla, hårda, oresonliga, oförsonliga människor, som lägger ok på andra som dåliga kristna som inte kan leva syndfritt, som de tydligen då menar sig själva göra.
De lägger ensidigt fram Skriftställen som ska styrka deras lära om hur de som syndar eller har allehanda problem, får skylla sig själv, för man har inte rätt tro på Jesus och inte tar vara på att man ska kunna ”avsäga sig all ogudaktighet”. De anklagar ”Guds utvalda”. De ställer sig på åklagarens sida och saknar omsorg i sin hantering av medmänniskor. Allt dolt bakom att framstå som att vara en väldigt radikal troende som tar Guds Ord på allvar, men utan att lägga samman Ordet till en helhet.
Forts Inlägg Bygg inte en lära utifrån enstaka Bibelord
Inlägg 4 Bygg inte en lära utifrån enstaka Bibelord
Vad menas med dessa Bibelord: ”Ha tro på Gud! Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom. Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert”. Mark. 11: 22 – 24
”Då sade apostlarna till Herren: ”Ge oss mer tro!” Herren svarade: ’Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni kunna säga till det här mullbärsträdet: Ryck upp dig med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er’. ” Luk. 17: 6
Utifrån dessa ord, så har jag inte ens ett tro så stor som ett senapskorn. Hur vet jag då att jag är en kristen med en sådan ynka liten tro som jag tydligen besitter? Har Bibeln någonting mer att säga i saken?
Det första vi måste göra är att spegla orden om tron gentemot: ”Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting”. 1 Kor. 13: 2
Det är alltså något som är viktigare än tron. Att jag har kärlek. Men då säger Bibeln att ”vi älska därför att Han först har älskat oss” (1 Joh. 4: 19). Jag är alltså inte förmögen att älska förrän jag upptäckt Guds kärlek till mig i Kristus Jesus. Men om jag nu inte ens har en tro som ett senapskorn. Har jag då en rätt tro, så att jag inräknas i detta Ord i Ef. 1: 13 – 14: ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris.”
Jag börjar upptäcka att om jag utifrån inledningsversarna från Skriften börjar undra om jag har tillräckligt stark tro eller en tro av rätt slag, så kommer jag att snart krampaktigt tvivla på att jag verkligen är frälst med en rätt och tillräckligt stark tro på Jesus. Alltså måste jag söka efter mer av tro – eller?
Inlägg 5 Bygg inte en lära utifrån enstaka Bibelord
Och då kan jag inte börja söka i trosförkunnelsens troslära. Där man kan återge liknande verser som överst citerade och hamna i en troslära som hör hemma i New Thougt och Christian Cience: http://tre-skrivare.se/hf/NewAge.htm
Tron blir där till en övertygelsekraft, i stort sett frikopplad från trons sanna objekt Jesus Kristus. Fokuseringen förs över till en tro på andligt verkande principer, inifrån människan själv, inifrån sin egen livsande. Kan hon rätt lära sig bruka sin tro, kan hon själv agera och regera, i den andliga världen, med en egen delegerad andlig makt. Hämta ut sina rättigheter. Återerövra hälsa, pengar och mirakler.
Det blir till en tro på själva ordens egna inneboende magiska makt, att skapa i andevärlden. En bekännelse av tro på sin egen tro, inifrån sitt eget hjärta. Till en övertygelsekraft att regera i den andliga världen. Du ska få det Du bekänner Dig till med dina egna ord
.
Den troende förleds in i en egen kamp mot djävulen. Tron ger Dig seger. Man säger inte att Jesus vinner seger för Dig. Det blir Din egen tro, i Din egen ande, som Du ska strida med mot satan. Det blir Du själv som i praktiken strider. Det är till denna slutkonsekvens fienden vill lura människan fram till, genom detta lärosystem, bakom det manipulerande kristna språkbruket.
Fienden lyckas då lura människan tillbaka till fallets dag, där hon ska tro att hon i sig själv, kan bli såsom Gud redan här i tiden. Få henne att försöka frigöra sin egen tro och gudomlighet. Detta är en teknik, som används i ockulta sammanhang, för att framkalla det man önskar.
Därför sker det i trosförkunnelsens andliga utövning, ockulta manifestationer. Precis som när dessa tekniker används i icke-kristna sammanhang och blir till plagiat av Guds verk.
Trosförkunnelsens troslära har skadat skaror av människor. Där sjuka människor anklagas för att inte ha en rätt tro. Inte har en rätt och tillräckligt stark tro på Jesus och därför är oförmögna att ta emot helande från Jesus och att de har sig själva att skylla om de dras med allehanda problem, för det handlar om att de har vare sig rätt eller tillräckligt stark tro att de har problem av något slag.
Forts Inlägg Bygg inte en lära utifrån enstaka Bibelord
Inlägg 6 Bygg inte en lära utifrån enstaka Bibelord
Men hur är det nu? Är tron något som vi ska prestera? Sägs det inte att tron är en gåva från Gud som vi inte kan ta oss utan att den måste bli oss given? Hur vet jag då att jag fått den gåvan att tro, när den tydligen är mindre än ett senapskorn. För jag kan inte tro på att jag kan förflytta ett berg, än mindre att få träd att flyga i luften eller flytta en sjö som är malplacerat till en annan plats .
Är jag då inte en kristen heller? Är det förresten någon av er som kan vittna om att ni flyttat på något bergmassiv? Finns det ingen av er som uppvisa en sådan ”bergfast tro”, så att ni kan rotera om bland elementen i naturen. Det skulle göra det slitsamt för dem som ritar våra kartor. Men om Du nu inte har en sådan väldig tro så att Din tro därmed är mindre ett senapskorn stort. Hur vet Du då att Du är frälst?
Hur var det nu med nåden? Är det något som jag måste prestera? Ett visst mått av tro som jag måste ha för att få nåd? Men är då nåd längre nåd? Nåd är ju att oförtjänt få en efterskänkt skuld. Ska jag då prestera en tro för att få del av den nåden? Tja vad säger mig då Gud i Ef. 2: 8: ”Ty av nåden är ni frälsta genom tro och det icke av eder själva, Guds gåva är det”.
En nåd är efterskänkt skuld. En gåva är en gåva som jag får. Måste jag då betala för nåd och gåva med att prestera en tro för att få den. Anar att man igen med dessa funderingar fastnar i att tron är något som jag ska prestera. Om det vore så, så har jag ju något att berömma mig av. Men nu säger ju Gud att all berömmelse är utesluten.
Utan att försöka prestera en tro så läser jag istället 2 Kor. 5: 17 – 21: ”Det gamla är förbi, något nytt har kommit. Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus…Gud var i Kristus och försonade världen/människorna med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder…Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd/syndoffer i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud”.
Men hoppsan! Här är det ju något som Gud gjort med mig inräknad, utan att jag bidrog med min tro. Jag är ju en människa som Han har försonat med sig själv och inte tillräknar mig mina synder. Detta gör Han ju med mig all min tro förutan. Han gör det i min ställföreträdare Kristus.
Men oj, hur kommer jag då in i Kristus. Men visst ja, jag är ju redan inräknad i min ställföreträdare. Jag är ju redan där. Nu tror jag att jag börjar fatta. Det är inte jag som ska prestera en tro, utan i Andens ljus över Ordet börja upptäcka vem Jesus är och har gjort. Då börjar Han utifrån min hjälplösa rådvilla förtröstan, att ge mig tro/visshet på Jesus. Och då tror jag det räcker med aldrig så liten tro för att bli räddad. För det handlar inte om min tro utan vem Jesus är och har gjort. Han är min hjälplösa förtröstan som uppstår när jag ser upp på Honom.
Forts Inlägg Bygg inte en lära utifrån enstaka Bibelord
Inlägg 7 Bygg inte en lära utifrån enstaka Bibelord
Jag börjar inse att jag ska inte göra någonting. Jag får hjälplöst utan prestation, se upp på min Frälsare och där kan jag inte se mig mätt! Jag börjar då inse, Tron är ingenting människan kan prestera själv eller äger i sig själv. Jesus är trons hövding och fullkomnare. Han är tron i sig själv. Jesus är också föremålet för vår tro. Tron är alltid kopplad till Jesus och inte något som jag kan blåsa upp eller prestera!!
När Jesus blir föremålet för vår tro och vi sätter vår förtröstan till Hans person och verk för oss och vi börjar umgås med Honom, då inger Han genom sin Ande och sitt Ord tro till våra sinnen och hela vår människa, så att vår vetskap om Honom och erfarenhet av Honom, växer till en förvissning. Tron blir till en övertygelse om ting, som vi inte ser. Ändå vet vi att det är verkligheter. Att Jesus är verklig, påtaglig och reell och att för Honom finns inga gränser för vad Han förmår göra.
Tron är inte en tro på våra upplevelser. Tron är inte en tro på Guds kraft. Tron är inte en tro på tecken och under. Tron är inte en tro på tron. Tron är inte en tro på att Du äger Guds tro i Din egen livsande. (Den tron är inte framfödd av Guds Ande utan en i lurad tro av en lögn ande).
Tron är alltid kopplad till Jesus, vars person, är föremålet för vår tro. Tro är den avslappnade förtröstan till den tillräknade rättfärdigheten från Gud för Kristi skull och relationen, kommunikationen och umgängelsen med Jesus. Inget tal om tro, får föra fokuseringen bort från Jesu person. Där i umgängelsen med och fokuseringen på Jesu person och verk, finns upplevelserna, Guds kraft, tecken och under. På rätt sätt och på Guds tid.
Tro och bekännelse, är ingen magisk formel, för att åstadkomma stordåd. Även om trosförkunnare själva säger att tron inte är en formel, så blir den i praktiken i deras lära en ockult, magisk utövning inifrån människans egna livsande, inifrån en obefintlig Gudomlighet, i sig själv.
När den förvissning Guds Ande skapar, är riktad till den Jesus, som på korset utförde och slutförde försoningen, genom det felfria offret av Kristi blod och lekamen och riktad till Jesus på tronen (inte till vår egen tro i vår egen ande som vi försöker peppa upp oss med), kan Han, när det är Hans rätta tid och på Hans rätta sätt, manifestera sin närvaro, genom att göra stordåd. Utan inblandning av ockulta plagiat eller att vi är några ”trosbroilers” i oss själva.
Det är då inte vår egen stora tro, som åstadkommit detta. Utan att den förvissning och förtröstan Guds Ande fram verkat var riktad till Honom, som har all makt i himmel och på jord. För Honom finns inga begränsningar. Jesus är Herre. Men Han agerar aldrig emot en HELHET av det skrivna Ordet.
Som, Han själv har sagt skall evigt bestå och gälla. Ingen får dra bort eller lägga något till det skrivna Ordet i DESS HELHET. Där finns trons referensmall. Och anser då Jesus att det kan fylla en funktion att förflytta ett berg så kan Han göra det. Något av ett sådant naturens under kommer vi att få bevittna, när Han vid sin ankomst som en ljungeld från öster till väster sätter sina fötter på Oljeberget så att det rämnar mitt itu.
HaFo
Band av K–G. Severin (Livets ord). Sådan Han är äro också vi. Summering: Sådan som Jesus är i himmelen, sådana är vi i den här världen. Vi ska inte bli det. Vi är det nu i den här världen. Arvet träder i full funktion när Jesus dog. Han plockar ur oss vår synd.
Gud har lagt sin skapelse i Dig. Gud på insidan. Vi är precis som Gud. Ser Du in i min ande ser Du ingen skillnad på mig och Gud. Han har utplånat synden i mitt liv.
Du är en ny skapelse i Din ande. Du är vad Gud är. Jag är Gud. Sådan Han är äro också vi i den här världen. Detta är uppenbarelsekunskap. Att Din egen ande – Du själv – är helt uppfylld med gudomlig natur. Du är som en stålman på insidan. Där Du går, där går Gud. Sådan Han är äro också vi i den här världen.
Severin tar här alltså en mening i en Bibelvers och gör den till en hel lära. Utan att pussla in det i ett helhetssammanhang och helhetsperspektiv. Ser vi till hela Bibelns budskap, så säger denna mening, just detta, att vi blivit delaktiga av Guds natur.
Därigenom Guds tillhörighet och räddade och kan vara frimodiga inför domens dag. Något som når sin fulla konsekvens i evighetens värld. Severin gör på bandet lite spe av denna Bibliska helhetssyn och förmedlar en känsla av att det är otro och ”lägre stående” som ser det så.
(Det är intressant att iakttaga att det är samma arroganta, nonchalanta och dryga framtoning, Severin har, som Ulf Ekman har. Samma stil, ja närmast en kopia av Ulf Ekmans duperande framställningskonst. Severin är som stöpt i en typisk stereotyp och mekanisk Livets ords mall. Han pratar och pratar, utan att få något egentligen riktigt sagt av substans. Märkligt att människor inte erfar tomheten, ihåligheten och förförelsen.)
Summan i undervisningen är att människan genom pånyttfödelsen är såsom en gud. Är detta sant eller falskt i den mening som Trosförkunnelsen lägger i detta?
Trosförkunnelsen lär att det i pånyttfödelsen är en helt ny människa, som aldrig funnits förut, som blir till.
Människan får en helt ny och helt egen Gudomlig ande, som aldrig har funnits förut. Så att de i sin sanna, hela och rätta identitet och personlighet – sin egen ande – är helt Gudomliga och syndfria. Så att de i sig själva är såsom Gud redan här i tiden.
De menar alltså inte att Guds egen Ande lierar sig med människan genom att bosätta sig i henne. De menar att de i sig själva, får en egen helt Gudomlig ande, så att de utan inblandning av Guds egen Ande, i sig själva är såsom en Gud. (”Du har inte en Gud inne i Dig. Du är en” Copeland.)
Detta sker genom att Jesus dog andligen – förlorade sin Gudastatus och föddes på nytt med en ny Gudomlig Ande, som aldrig funnits förut. En helt ny Jesus. En annan Jesus än den Jesus som hänger på korset. En Jesus som aldrig har funnits förut. Blir till efter att Jesus dött i sin ande och blir född på nytt av Gud. Samma händer med den troende i pånyttfödelsen.
Det var till denna punkt djävulen skulle förvilla människan fram till. Att hon skulle lockas tro att hon skulle bli såsom en Gud fullt ut. Detta lockar satan med i trosförkunnelsens förförelse, med en falsk syn på Adams positon och konstitutionen, med en falsk beskrivning av människoranden som hela och egentliga identiteten och personligheten och i motpolsställning till själ och kropp.
Den falska läran från satan fortsätter med en falsk syn på Jesus som Sann Gud och sann människa och med en falsk lära om att Fadern och Sonen skildes åt och att människa och Gud skildes åt i kristi person, där Jesus dör andligen och blir född på nytt.
”Grädden på moset” i förförelsen är att också människan i sin pånyttfödelse – i sin egen ande ”sin hela och rätta identitet” (som det falskt heter – alltså i sig själv blir såsom en Gud. Detta genom att hon säges bli skapad till likhet med Gud i sin egen ande.
Detta är en förvanskning av Bibelns mening bakom uttrycket, att människan blir skapad till Guds avbild och till likhet med Gud till sin invärtes människa.
Det uttrycket åsyftar människans liering och relation med Gud genom Guds Ande integrerad i helheten av människans natur och är inte knutet enbart till hennes egna livsande som gör henne till en levande varelse av själ och kropp
Guds Ande kommer i människans pånyttfödelse in som en integrerad del av människans immateriella väsen. Utan att fördenskull vara människans egen ande. Eller ”kemiskt” förenad med människans egen ande på ett sådant sätt, att människan i sig själv redan i den här tiden skulle vara såsom en Gud. Att människans egen ande och Guds Ande skulle vara ett och detsamma eller likadana.
Nej, Gud är Gud och människa är människa och människa lierad med Gud. Genom Guds Ande. Fram till förlossningens dag.
Människan får inte sin egen ande utbytt. Men anden väcks till liv gentemot Gudsgemenskapen. Jag, hela människan återfår förmågan till Gudsumgängelse. Med alla sinnen och allt vad jag är. Född på nytt.
Gudsgemenskapen har fått nytt liv igen. Jag har genom den Helige Ande fått del av Gudomlig natur. Blivit lierad med min Skapare och Gud i en kärleksumgängelse. Som inte bara inbegriper och påverkar min egen ande, utan allt vad jag är till ande, själ och kropp är inbegripet i detta under att bli född ovanifrån – född av Gud.
Låt oss åter påminna oss om skillnaden på Jesus, när Han gick på jorden och den troende efter pånyttfödelsen?
(Jämförelsen mellan den troende och Jesus efter uppståndelsen torde väl ändå stå klar för de flesta? Även om Severin på det återgivna bandet också på fullt allvar hävdar att den troende redan här i tiden, är som Jesus är i himlen idag.)
Jämförelsen låter sig egentligen inte göras, för Jesus är på alla sätt helt unik och ingen eller inget i hela universum kan liknas vid Honom (Förutom Gud Fader själv, eftersom Jesus hävdar att de ”är ett”). Vare sig före inkarnationen, under inkarnationen, eller efter uppståndelsen.
Men trosförkunnelsen överbetonar likheten mellan den inkarnerade Jesus och den troende efter pånyttfödelsen. Detta i en förvanskning av vem Jesus är som Kristus (Guds fullhet lekamligen), där fokus förs från Jesus till att människan i sig själv skulle vara en Kristus.
Låt oss därför påminna oss om minst sex himmelsvida skillnader mellan den troende och Jesus i sin jordiska tillvaro och även skillnad i den eviga världen:
Den troende lever i det tillräknade verk som Jesus utförde. Medan Jesus utförde verket. Jesus var helt rättfärdig och syndade aldrig, medan den troende lever i den tillräknade rättfärdigheten från Jesus där vi inte tillräknas våra synder (2 Kor. 5:17-21; Rom, Kap. 3-4)
1. Jesus hade full väsensenhet med Gud från evighet i den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende Gudens person av ”Jag ÄR Herren, Herren ÄR en”. Medan den troende blivit delaktig av Gudomlig natur och når en evighetsnatur som i evighetens värld passar in i gemenskapen med Gud.
(I Jesaja kap. 6:”Helig, helig, helig är Herren”, Ps. 110:1: ”Herren sade till min herre, sätt dig på min högra sida till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall”. I 5 Mos. 6:4: ”Här Israel! Herren vår Gud, Herren är en!”, så står ”Herren” i grundtexten i pluralis.
Joh. Kap 14-18 visar den inbördes gemenskapen och funktionen i den oupplösligt sammansatta enheten av Fader Son och Ande. Joh. Kap.1, Kol.1:15-17, Hebr. 1:1-3, Hebr. 10:5-10, Joh. 10:30, 37-38, 14:9-11, Joh. 5:22-23, Joh 5: 18-47; 8: 23-30; 8:42-59; 10:24-39, Joh. 12:44, 1 Joh 2:23, Joh. 12:45, 14:8-11, Mark. 14:61-64, Joh. 8:58-59, Kol. 1:16; Hebr. 1:2; Hebr: 11:3)
2. Jesus var inkarnerad in i den naturliga människans gestalt (Hebr.2:14-18) Rom. 8:3: ”Född i syndigt kötts gestalt” ( i arvet från Maria), men eftersom Han aldrig levde i liering med syndanaturen, så ”fördömde han synden i köttet” i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet (Rom. 8:3)
Medan den troende har synden kvar som en integrerad del av sitt väsen (”om vi säger att vi inte har någon synd så bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss…” ( 1 Joh. 1:5-9)
3. Jesus behövde ingen nåd, förlåtelse och räddning för sin egen del, utan räddade människan. Medan människan inte kan rädda sig själv eller någon annan. Hon är hela tiden beroende av den nåd och förlåtelse som Jesus vunnit åt henne (Av nåd är ni frälsta och det inte av er själva, en Guds gåva är det Ef. 2:8).
Vi kan inte rädda någon människa, men vi kan peka på vem Jesus ÄR och har gjort, så att människor kan upptäcka att de I HONOM, sin ställföreträdare, är räddade.
4. Jesus gav ett offer som ingen människa kan ge: offret av Kristi persons kropp och blod på korset, försoningsoffret:
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva. (Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod,,, Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag,,, för att han i en endra KROPP skulle skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2:13-16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla. ” (Hebr. 10:9-10)
5. Jesus var underställd den kroppsliga döden, men besegrade den i sin uppståndelse i människans ställe. Medan den troende inte själv kan besegra den kroppsliga döden, utan i uppståndelsen kommer att uppstå till odödlighet som en förhärligad/förverkligad människa, där syndfri och rättfärdig, på grund av Jesu seger över den kroppsliga döden (Rom. 4:24-25)
6. Jesus ingår för evigt i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande. Medan vi blir förhärligade/förverkligade människor som passar in i gemenskapen/umgägnelsen med Kristus i den eviga världen. Där kommer vi att befolka ”en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petr. 3:13)
Detta efter att vi under ”tusenårsriket” som Jesus upprättar när Han kommer tillbaka, då där vi med uppståndelsekroppar, ”ska regera med Kristus för tusen år”. Det vi nu har framför oss är vedermödan och antikrists regeringsperiod.