Inlägg 1
Jag kom i meningsutbyte med en sjudedagsadventist. Sammanfattar några av hans argument för att människan inte existerar mellan kroppens död och kroppens uppståndelse och att de som går förlorade förintas. Jag bemöter varje hans argument. Jag kallar honom för enkelhetens skull för X.
X: ”När vi dör slutar vi att andas, kvar är alltså bara jord! Jord ÄR du, och jord skall du åter bli.1 Mos. 3:19”.
HaFo: Jesus blev inte bara jord vid sin kroppsliga död utan 1 Petr. 3:18 – 20: ”Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap.”
Så Jesus gick alltså med kroppen livlös i graven och ”predikade ett budskap för andarna i fängelset.”
Jesus besegrade så i sin kroppsliga uppståndelse människans kroppsliga död och kroppsligen uppstår. Därför kan människor vars kropp förmultnat efter väntan i Abrahams sköte , få vid Jesu tillkommelse, uppståndelse – härlighetskroppar som passar i den eviga gemenskapen med Gud, vilket inleds med att ”regera med Kristus för Tusen år”.
Den jordiska kroppen, kommer vid kroppens död att förmultna. Men fördenskull upphör vi inte att existera. Jesus vid sin kroppsliga död upphörde inte att existera som vi såg.
1 Kor. 15: 43 – 53: ”Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet… Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp…
kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga… vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”
Forts
Inlägg 2
X: ”Står det någonstans att vilddjuret och den falske profeten lever i elden?”
HaFo: Upp. 19:20: ”Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och genom dessa tecken vilselett dem som hade tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Levande kastades de båda i eldsjön som brinner av svavel.”
Detta handlar om Vedermödan, där ”den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och genom dessa tecken vilselett dem som hade tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild.”
Jesus avbryter så Vedermödan inför att Han ska upprätta Tusenårsriket och ”vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten… levande kastades de båda i eldsjön som brinner av svavel.”
Här fängslas nu satan för Tusen år i Upp. 20: 1 – 3: ”Och jag såg en ängel komma ned från himmelen; han hade nyckeln till avgrunden och hade en stor kedja i sin hand.
Och han grep draken, den gamle ormen, det är djävulen och Satan, och fängslade honom för tusen år och kastade honom i avgrunden och stängde igen och satte dit ett insegel över honom på det att han icke mer skulle förvilla folken, FÖRRÄN DE TUSEN ÅREN GÅTT TILL ÄNDA. Därefter skall han åter komma lös för en liten tid.”
Det slutar med Upp. 20: 10: ”Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”
Vilddjuret och den falske profeten hade alltså inte förintats i eldsjön efter Tusen år där, utan skulle nu tillsammans med djävulen då där ”plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”
Alltså plågas i all oändlighet utan slut. Vilket då även gäller alla som gått förlorade och kastats till samma slutdestination som vilddjuret, den falske profeten och satan.
De plågas av sin egen ondska i gemenskapen med satan som de tjänat i den kopia av Guds treenighet som de medverkat: 1. satan – Gud. 2. vilddjuret antikrist, satans son – satan inkarnerad. 3. Den falske profeten – istället för Anden som ska peka på satans son antikrist.
Forts
Inlägg 3
X menar att de som hävdar att det finns ett mellantillstånd mellan kroppens död och kroppens uppståndelse och att de som går förlorade ska inte förintas,
utan har en evighet att möta utan Guds gemenskap i eldsjön där det råder gråt och tandagnisslan i evigheterna evigheter, är lurade av satan: Då sade ormen till kvinnan: ”Ni skall visst inte dö!” 1 Mos. 3:4
HaFo: Här handlar det inte om den kroppsliga döden, utan om den andliga döden – den eviga åtskillnaden från Guds gemenskap. Satan försökte lura dem,
att när de bröt mot Guds bud och lockades till att de skulle bli som Gud, så skulle det inte orsaka dem att för den skull skiljas från Guds gemenskap för evigt. Det är denna död som satan här åsyftar.
Död betyder att vara åtskild från något. Kroppslig död är att vara frånskild kroppens liv och funktioner.
Andlig död är att vara ”död i överträdelser och synder”. Alltså att vara åtskild från Guds liv och gemenskap. Den döden kan också kallas ”den första döden”. Eftersom det är människans första åtskillnad från Guds gemenskap.
Den första döden omnämns först i 1Mos 2:17, ”…men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav skall du döden dö.”
Det handlar inte här om kroppslig död, utan om att vara åtskild från Guds gemenskap. Man kan vara kroppsligt levande men andligt död – skild från Gud. Eller man kan vara kroppsligt död men andligt levande – förenad med Gud.
Den ”första dödens” den andliga döden – åtskillnaden från Gud. Det problemet löste Jesus när Han som människans ställföreträdare, i sin syndfria rättfärdighet aldrig skildes från gemenskapen med Gud. Den första döden var alltså löst för människan. Den kroppsliga döden besegrade så Jesus i sin kroppsliga uppståndelse.
De som kommer till tro på Jesus har alltså den första dödens, åtskillnaden från Guds gemenskap löst och ser fram emot när Jesus sätter sina fötter på Oljeberget och de får sina uppståndelse/härlighetskroppar för att ”regera med Kristus för Tusen år”.
1 Tess. 4: 15 – 17: ”Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.”
1 Kor. 15: 51 – 53: ”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”
Upp. 20: 6: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.”
Här ingår alla de som i GT dött i tron på löftet om vem Jesus ÄR och hans försoning på korset. Här ingår alla som i NT kroppsligen avsomnat i tron på Jesus med en väntan i ”Abrahams sköte” på den kroppsliga uppståndelsen.
Här ingår även de som kroppsligen lever i tron på Jesus när Han kommer tillbaka. Här ingår också ”Gossebarnet – förstlingsskörden från Israels barns tolv stammar” (Upp. Kap. 12). Här ingår också martyrerna som jag kommer att visa på.
Forts
Inlägg 4
Men här nämndes nu även att det inte bara finns en ”första död” utan även ”en andra död”. För utgången för människan i båda dessa dödar är förhållandet till tron på Jesus avgörande:
”Salig och helig är den som har del i DEN FÖRSTA UPPSTÅNDELSEN ; över dem har DEN ANDRA DÖDEN INGEN MAKT ..”. Alltså för dem som hör Jesus till har ”den andra döden ingen makt.”
DEN ANDRA UPPSTÅNDELSEN äger rum Tusen år senare och omfattar alla de övriga som levt och dött genom tiderna utan att ha lärt känna Gud.
Nu – tusen år efter den första uppståndelsen (de troendes uppståndelse för att få uppståndelsekroppar och regera med Kristus) – uppstår alla dessa i andra uppståndelsen för att dömas efter sina gärningar i det som brukar kallas ”Uppståndelsen till dom”, ”den yttersta domen” eller ”domen inför den vita tronen”.
Rom. Kap. 1 – 3: ”ALLA SOM HAR SYNDAT UTAN LAG SKA OCKSÅ GÅ UNDER UTAN LAG. OCH ALLA SOM HAR SYNDAT UNDER LAGEN SKA DÖMAS GENOM LAGEN…FÖR NÄR HEDNINGARNA SOM INTE HAR LAGEN AV NATUREN GÖR VAD LAGEN BEFALLER, DÅ ÄR DE SIN EGEN LAG TROTS ATT DE SAKNAR LAGEN.
DE VISAR ATT DET SOM LAGEN KRÄVER ÄR SKRIVET I DERAS HJÄRTAN. OM DETTA VITTNAR OCKSÅ DERAS SAMVETEN OCH TANKAR SINSEMELLAN ANKLAGAR ELLER TILL OCH MED FÖRSVARAR DEM. DET SKA VISA SIG PÅ DEN DAG DÅ GUD DÖMER DET SOM ÄR FÖRDOLT HOS MÄNNISKORNA…”
De blir alltså dömda efter sina gärningar i förhållande till sina samveten. Men kan aldrig bli räddade till evigheten i Guds gemenskap. Gud vet i sitt allvetande vilka människor som kommer att ”låta sig försonas med Gud”. Dessa som här döms efter Tusenårsriket i domen inför Guds tron blir kastade i eldsjön (DEN ANDRA DÖDEN) eftersom deras namn inte då är skrivna i Livets bok.
Upp.21.8 m.fl. ”Men de fega och de otrogna och de som har gjort vad styggeligt är, och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel; DETTA ÄR DEN ANDRA DÖDEN”.
Den andra döden gäller för dem som icke ”skola få Guds rike till arvedel.” 1Kor. 6:9-10. Alltså för de som inte äger tron på Jesus. ”Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön.” Upp. 20:15. I vers 14 ser vi att den ”brinnande sjön” är detsamma som den ”andra döden” och i vers 10 står det; ”…och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”
”Och döden och dödsriket blev kastade i den brinnande sjön; detta, DEN BRINNANDE SJÖN ÄR DEN ANDRA DÖDEN. Och om någon icke fanns skriven i livets bok (Inte tillhör Jesus), så blev han kastad i den brinnande sjön.”
“Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.” (Upp 2:11)
”Den andra döden är sjön som brinner av eld och svavel.” (Upp 21:8). Det är domen över allt som är besmittat av synd och inte är försonat i Jesu blodsoffer på korset.
”Den andra döden”, den eviga åtskillnaden från Gud. är alltså en slags konfirmering av ”den första dödens konsekvenser” av åtskillnad från Gud, men nu i ”den andra döden” för evigt gällande utan ändring eller slut utan gäller i ”evigheternas evighet”. ”De skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”
https://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#kdad
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/02/04/forsta-och-andra-doden/
Forts
Inlägg 5
X: ”Jesus kom till jorden för att FÖRINTA ondskan, inte förvara den i evighet.”
HaFo: Var står det? Jesus kom för att friköpa människan till Gud med offret av sin kropp och blod som blir en verklighet för dem som tar till sig att Gud gjort allt klart (Kor. 5: 19 – 21) och så där hörsammar uppmaningen : ”låt er därför försonas med Gud!”
Jesus kom inte för att förinta ondskan, men för att STÄNGA DEN UTE från de människor som hör Honom till:
Upp: 22: 14 – 15: ”Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men UTANFÖR är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den.”
Ondskan och de som tjänar den är alltså inte förintade. Men de är utestängda från de som tillbringar sin evighet i Guds gemenskap.
X: ”TY VÅR GUD ÄR EN FÖRTÄRANDE ELD. Hebr 12:29”
HaFo: Vad har elden för egenskaper? Den värmer, den renar. Elden ger ljus, den kan rädda.
Guds förtärande eld är när Han överbevisar oss om ”synd, rättfärdighet och dom”. Guds förtärande eld är när Han visar oss vår synd där vi börjar ropa efter nåd och förlåtelse.
Den elden handlar alltså om något helt annat än vad eldsjön handlar om. Eldsjön handlar om att de som inte hör Honom till har valt att ställa sig utanför Guds räddning och därmed hamnar i samma evighet som där satan befinner sig.
Forts
Inlägg 6
X: det bara är ”röken från deras plåga som stiger i evighet”!
HaFo: Det finns ingen rök som stiger upp om det inte längre finns någon plåga som den stiger upp ifrån.
X: ”Tyvärr är det så att det är bara Gud som är odödlig, ingen ANNAN.”
HaFo: Visst är det så idag. Men i den troendes kroppsliga uppståndelse så får hon en härlighetskropp som är odödlig och som passar in i den eviga gemenskapen med Gud:
1 Kor. 15: 43 – 53: ”kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga… vi ska alla förvandlas… Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”
X: ”För att kunna PLÅGA någon i evighet krävs det nog någon som är väldigt ondskefull.”
HaFo: Det är inte Gud som plågar någon utan plågan ligger i att i all evighet vara skild från Guds gemenskap och istället i eldsjön ha sin gemenskap med satan.
X menar att vad Jesus säger där i Lukas 16 är en liknelse.
HaFo: Överallt där Jesus talar i liknelser så säger Han att Han gör det. Han säger aldrig här i Luk. 16 att det är en liknelse, utan Han beskriver det verkliga skeendet mellan kroppens död och kroppens uppståndelse. X försöker trolla bort sanningen om vad som där Jesus visar på vad som faktiskt gäller mellan den kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen
X: Ps. 115:17: ”De döda prisar inte Herren”.
HaFo: Naturligtvis prisar inte de Herren, som är andligt döda – åtskilda från Gud.
X: ”Varför sa inte Lasarus ett knyst sedan han blivit uppväckt efter 4 dagar?”
HaFo: Svaret finner Du i Luk. 16: 31: ”Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda.”
Det skulle alltså inte ha fyllt en funktion, hur mycket än Lasarus skulle ha vittnat om sin tid i dödsriket. Istället fick det vittnesbördet att Jesus uppväckt honom ifrån de döda visa på vem Jesus faktiskt är och har gjort:
Den levande Gudens Son som gav offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset och som blev given ”all makt i himmel och på jord”.
Forts
X: ”Jesus tar med sig de rättfärdiga till himlen (Johannes 13:33, 36 )
HaFo: ”Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med Kristus i tusen år”.
Detta handlar om Tusenårsriket!! De ska alltså aldrig till Himlen utan efter väntan i Abrahams sköte så uppstår de kroppsligen för att regera med Kristus i tusen år”.
Upp. 20: 6: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.”
Här ingår 1. alla de som i GT dött i tron på löftet om vem Jesus ÄR och hans försoning på korset.
2. Här ingår alla som i NT kroppsligen avsomnat i tron på Jesus med en väntan i ”Abrahams sköte” på den kroppsliga uppståndelsen.
3. Här ingår även de som kroppsligen lever i tron på Jesus när Han kommer tillbaka.
4. Här ingår också ”Gossebarnet – förstlingsskörden från Israels barns tolv stammar” Upp. Kap. 12:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/06/30/spaning-pa-upp-kap-12/
5. Här ingår de martyrer som under vedermödan håller fast vid tron på Jesus: Upp. 7: 4: ”Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen, och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.”
Det finns flera kategorier av Martyrer i Uppenbarelseboken:
a. De under altaret 6: 9: ”När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade.”
b. De två vittnena 11: 7: ”Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd, ska vilddjuret som kommer upp ur avgrunden strida mot dem och besegra dem och döda dem.”
c. De under odjurets terrorregim 20: 4: ”Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand.”
d. De i den ”stora vita skaran”, ”som kom ur den stora bedrövelsen och har tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod” 7: 9 – 17:
”Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer, och de ropade med stark röst:
’Frälsningen tillhör vår Gud, som sitter på tronen, och Lammet!’…En av de äldste frågade mig: ’Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?’ Jag svarade: ’Min herre, du vet det.’
Då sade han till mig: ’Det är de som kommer ur den stora nöden’ (De är alltså inte uppryckta innan Vedermödan utan blir under Vedermödan martyrer). ’De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Forts
Inlägg 8
X: Rättfärdiga deltar i domsförhandlingarna i himlen. (Uppenbarelseboken 20:4).
Redan innan mellantillståndet mellan den kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen så är det avgjort var vi ska tillbringa vår evighet. Det finns inga domsförhandligar i Himlen utan här handlar det om domen inför den vita tronen efter Tusenårsriket.
För de troende som i Abrahams sköte väntar på sin kroppsliga uppståndelsen, får när Jesus kommer tillbaka för att upprätta Tusenårsriket, sina uppståndelsekroppar för att så ”regera med Kristus för Tusen år”.
De ställs där inför Kristi domstol som inte handlar om en fördömelsedom: Joh. 5: 24: ”Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. HAN DRABBAS INTE AV DOMEN, utan har gått över från döden till livet.”
Det finns alltså ingen fördömelsedom för den troende Rom. 8: 1: ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus.”
Men den troende ställs inför Kristi domstol när Han kommer tillbaka och upprättar Tusenårsriket. 2 Kor. 5: 10: ”Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.” ”och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar.”
De icke – troende i sin väntan i Hades, får sina uppståndelsekroppar först efter Tusenårsriket, där de döms efter sina gärningar för att så därefter hamna på samma ställe som antikrist, den falske profeten och satan: eldsjön.
Forts
Inlägg 9
X talar om att döden framställs som en sömn.
HaFo: Men när döden framställs som en sömn så betyder det ju därmed att det inte handlar om icke – existens. Då vi sover befinner sig vårt jag fortfarande i ett upplevelsetillstånd, men eftersom vi är avstängda från sinnesupplevelserna från den yttre fysiska världen, är det naturligtvis inte denna vi upplever.
Även om denna tillvaro naturligtvis är begränsad då vi är åtskilda från kroppen, så innebär det fördenskull inte att det skulle handla om icke – existens.
Vid en lära om att själen upphör att existera vid den kroppsliga döden som X förespråkar, så skapas en JDS – lära där Jesus skulle vara skild från Gud. Om Jesus vid sin kroppsliga död inte existerar igen förrän i den kroppsliga uppståndelsen så har man skilt Gud och människa åt i Kristi person.
Ellen G. White har även en JDS – variant i ett från henne dubbelt budskap. Hon säger dels ”Kristus och Fadern ett” men så också att Jesus ”ändå är skild från honom”.
I vad som framgår där så är det människan Jesus som dör och Gud som lever vidare. Då har hon särat på människan och Gud i Kristi person. Då finns inte längre Kristi person som är ”Guds fullhet lekamligen”. Då finns det inget ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud. Det är satan själv som står bakom den lära som White här förmedlar.
All form av lära som innebär att Jesus är skild från Gud på korset eller att Hans själ inte existerar mellan kroppens död och kroppens uppståndelse, är ett antikristligt budskap om vem Jesus är och därmed är det förvanskat vad Han gjort. Det handlar alltså om en annan Jesus en annan ande och ett annat Evangelium.
Medan Kristi kropp ligger livlös, frånskild kroppens livsfunktioner, upphör Han inte fördenskull att vara personen Kristus (enheten av Gud och människa i Jesu Kristi person). Kristi identitet är knuten till enheten och helheten av vad Jesu Kristi person ÄR som Gud och människa förenade.
Detta på ett sådant sätt att Jesu Kristi person inte upphör att finnas vid kroppens död, utan Jesu Kristi person är knutet till den enhet och helhet av Gud och människa, som Kristus ÄR i sin person.
Gud i Kristus kan inte dö. Då är Han inte längre Kristus. Gud kan inte vara död med kroppen i graven, då finns inte Gud. Människa och Gud kan inte vara åtskilda i Kristi person vid kroppens frånskiljande och död. Då är Han inte Jesu Kristi person.
Den stora stötestenen är att Jesus är Jesu Kristi person (Gud och människa förenade), att Jesus är fullt ut Gud och fullt ut människa, igenom hela skeendet, från inträdet i världen, igenom korsdöden, där syndens konsekvenser blir kastade på Honom, men där syndens konsekvenser, genom Kristi rättfärdighet, blir dödade i Hans person som Jesus Kristus – Gud och människa förenade.
Den stora stötestenen är att Jesu Kristi person (Gud och människa förenade) består med den frånskilda döda kroppen, i mellantillståndet och uppståndelsen. Den största stötestenen är att Jesus fastän Han är slaktad och dödad ändå är Jesu Kristi person och levande genom Anden i enheten av Gud och människa i personen Jesus Kristus.
Den största stötestenen är att Jesus hela tiden är Jesu Kristi person, är fullt ut Gud och fullt ut människa, även i förnedringens skede, då när allt ser helt motsatt ut och Han behandlas som en vanlig andligt död människa och dödas. Den största stötestenen är att Jesus även då är Gud.
Den ännu största stötestenen, är att när syndens konsekvenser kastas på Gud själv, så dör, omintetgörs, syndens konsekvenser där i Guds och Jesu Kristi person av Gud och människa förenade, på grund av Kristi syndfrihet och rättfärdighet.
Den ännu, ännu största stötestenen är att Gud inte kan dö även om Hans jordiska kropp, Jesu Kristi kropp, frånskiljs livet och offras i en slakt utan motstycke, där Han bär syndens konsekvenser i sin person i en helvetisk vånda, men samtidigt dödar dess konsekvenser i sin person, i Guds person, som inte kan andligen dö och skiljas från sitt eget Gudomliga liv.
”Jag var död, men se jag lever”. Till kroppen dödad, men levande genom Anden i enheten av Gud och människa i Kristi person (1 Petr. 3:18-20).
https://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#vds
Forts
Inlägg 10
Att det finns en evig tillvaro utanför Guds gemenskap för de som går förlorade förvanskas alltmer liksom X här gör. Jag har bemött det här:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/06/28/vad-innebar-det-att-gud-ska-bli-allt-i-alla/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/10/10/vad-sker-efter-doden/
X missar hur texterna här inte handlar om någon slags icke – existens, utan om ett fortsatt skeende utan upphörande. Om de som går förlorade sägs att ”RÖKEN FRÅN DERAS PLÅGA STIGER I EVIGHETERNAS EVIGHET.” Detta talar om ett fortsatt skeende utan upphörande.
”… och kastas i Gehenna, DÄR DERAS MASK INTE DÖR OCH ELDEN INTE SLÄCKS.” Detta talar om ett fortsatt skeende utan upphörande.
”..och KASTA DEM I DEN BRINNANDE UGNEN: DÄR SKA MAN GRÅTA OCH GNISSLA TÄNDER…Detta talar om ett fortsatt skeende utan upphörande.
”Och DJÄVULEN SOM HADE FÖRLETT DEM KASTADES I SJÖN AV ELD OCH SVAVEL, där också vilddjuret och den falske profeten MÄRK! ÄR. Och DE SKA PLÅGAS DAG OCH NATT I EVIGHETERS EVIGHET…”
Detta talar om ett fortsatt skeende utan upphörande. Orden för att Gud är evig är detsamma som här när ”DE SKA PLÅGAS DAG OCH NATT I EVIGHETERS EVIGHET”
Och om någon INTE FANNS SKRIVEN I LIVETS BOK KASTADES HAN I ELDSJÖN…Där det alltså handlar om en evighet i ordets sanna betydelse utan upphörande eller möjlighet till förändring. DÄR ”DE SKA PLÅGAS DAG OCH NATT I EVIGHETERS EVIGHET”.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/06/06/bemotte-en-adventist/