Återger tre artiklar av Lennart Jareteg på BibelFokus.se
Döden, vad sker efteråt?
https://www.bibelfokus.se/qa/q16
Helvetets eviga pina
https://www.bibelfokus.se/qa/q25
Några tankar om den yttersta domen
https://www.bibelfokus.se/domen
Jag ger efter artiklarna kommentarer till innehållet. Jag är inte överens i alla delar som beträffande åtskiljandet mellan fåren och getterna. Vilket då framgår i mina kommentarer. Eljest tycker jag Lennart här gjort ett förträffligt arbete med att visa vad som händer efter döden.
Lennart besvarar där först en fråga som han fått: ”Jag och frugan funderade häromdagen på olika tillstånd efter döden. Så som jag förstått det hela så går själen in i en sorts ’vilotillstånd’ efter dödsögonblicket.
Sedan så ’vaknar’ människorna vid Jesu återkomst och vi som tillhör Honom förvandlas och dras till Honom, medan de andra får sin dom + straff.
Ingen dom har ju ännu fallit så helvetet är väl än sålänge tomt. Men däremot så tycks ju martyrer finnas i himlen Upp. 6:9-11. Dessutom så verkar det ju som att det finns en sorts medvetenhet i döden Luk. 16:19-31. Hurudan var tillvaron i döden innan Jesu försoningsverk på korset?”
Så besvarar Lennart nästa fråga som han fått: ”Vad tror du om helvetet? Är där en evig pina eller?? Funderar på detta då jag vet att många med mej har barn,föräldrar,make/maka mm som inte är frälsta.
Som förälder till vuxna ofrälsta (i varje fall i nuläget) barn så tänker man naturligtvis på detta. ’Hallelujaglädjen’ inför det faktum att vi lever i sista tiden fastnar liksom i halsen.”
Lennarts svar Inlägg 1
Även jag har funderat kring det här med döden och vart vi tar vägen om vi dör innan Jesus kommit tillbaka. Så här tror jag idag, och det är utifrån vad jag sett i Bibeln:
Ingen kommer till Helvetet direkt efter döden, inte heller till Himmelriket. ”Helvete” är dessutom ett missbrukat ord. Bibeln talar om Dödsriket, Paradiset, den brinnande sjön och evigheten hos Gud.
Efter döden kommer man antingen till Dödsriket (för de otroende) eller till Paradiset (för de troende). Där vistas människornas själar tills uppståndelsen äger rum, och den sker i två omgångar.
Första uppståndelsen äger rum vid Jesu återkomst. Då uppstår de som är döda i tron. Tillsammans med dessa uppståndna troende upprycks de levande troende Jesus till mötes då han kommer för att upprätta Tusenårsriket på jorden.
I och med detta uppryckande är ju de troende redan frikända och ”klara” för evigheten hos Gud.
Först efter Tusenårsriket uppstår de döda icketroende till domen och därefter evig förtappelse eller till evigheten hos Gud. De som går evigt förlorade hamnar vad jag kan se i det som kallas ”sjön som brinner av eld och svavel”. Se Upp 14:10, 19:20, 20:10 och 21:8.
Att man plågas redan i Dödsriket ser man från berättelsen om den rike mannen:
Luk 16:23: ”När han plågades i helvetet ( grekiska ordet haides = dödsriket ), lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.”
Dödsriket är dock inte den slutliga destinationen för de som hamnar där. Platsen hos Abraham måste vara det som Jesus också kallar Paradiset (Luk 23:43). Platsen kallas också ”Abrahams sköte” eller ”platsen vid Abrahams sida” (Luk 16:22).
Forts
Inlägg 2
Det här bibelordet måste även säga något om tillståndet före Jesus försoningsverk, eftersom Jesus berättar om det före sin död och uppståndelse.
Vi kan i NT läsa att t.ex. Abrahams tro tillräknades honom som rättfärdighet (Rom 4:11). Så det fanns helt klart en frälsning även före Jesus död och uppståndelse, och dessa Guds barn kom med all säkerhet till Paradiset dit den frälste rövaren också kom (Luk 23:35-43).
När det gäller skillnaden mellan själ och ande, så är Bibeln ganska otydlig. Men det tycks ju ibland vara två lite olika ”saker” eftersom t.ex. Paulus gör uppräkningen ande, själ och kropp.
Jag frågade för inte så länge sedan vår kanske främste bibellärare i Sverige, Sven Reichmann, hur han ser på skillnaden mellan ande och själ. Han svarade så här (vilket jag tycker är intressant):
”Ordet själ är ytterst förvirrande i grundtexterna, mest av allt i hebreiskan där själen varken sitter i hjärnan eller ens i hjärtat utan i blodet och i strupen.
Ordet nefesh som översätts med själ kan också betyda lik (död kropp). Människan skapades av stoft och livsande. Lukas skriver om Jairus dotter att hennes ande återvände liksom Jesus anbefaller sin ande i Faderns händer när han dör.
I 1 Kor 15 framgår det att en själisk kropp är det vi har nu och den skall bytas ut mot en andlig. Fil 3 säger att vi lever i en förnedringskropp som skall bytas mot en härlighetskropp.
Det som är fött av kött är kött och det som är fött av Ande är ande. Jag tänker mig att människan består av två råmaterial – kött och ande. När dessa samarbetar får vi en funktion som vi uppfattar som själ. Faktum är ju att våra tankar kan vara både inspirerade av köttet och av Gud.”
Utifrån detta resonemang och Bibelns ord kanske man kan tänka sig att själen faktisk går in i ett vilotillstånd vid dödsögonblicket, men att anden är det som går till antingen Dödsriket eller till Paradiset. Det innebär att det finns ett medvetet liv även efter döden. Här är några fler bibelställen som pekar på att vår ande är vaken under den tid döden härskar över vår kropp:
1 Petr 3:18-20: ”Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes.”
1 Petr 4:6: ”Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever.”
Jesus kan ju inte ha predikat för döda/sovande andar, så detta tyder på ett vaket tillstånd. Och så ett bibelställe ytterligare:
Matt 22:32: ”Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte en Gud för döda utan för levande.”
Detta sa Jesus till sadduceerna som inte trodde på uppståndelsen, och jag tolkar det så, att han menar att dessa troshjältar fortfarande var vid liv, fast på ”andra sidan”. Och just därför skulle dom också komma att återuppstå till kroppsligt liv.
Jag kan se att det finns texter i framför allt GT som antyder att människor ”sover” i dödsriket. Samtidigt fanns en annan syn på den saken på GT:s tid. Med NT har det kommit en djupare uppenbarelse i många frågor, och en skulle kunna vara synen på döden.
Det här kanske inte är så superviktiga saker för vår tro, men en sak som berör detta är viktig: vårt sanna jag upplöses inte, och vi återföds inte som någon annan (typ reinkarnation).
Vi kommer alla att få uppstå i våra kroppar en gång, säger Bibeln. De sant troende uppstår till att få möta Jesus då han återvänder och till evigt liv, övriga uppstår till domen och döms då till evig förtappelse eller till ett frikännande och evigt liv hos Gud. Denna sanning är hela orsaken till varför vi måste förkunna evangelium!
Detta är vad jag får ut från Bibeln i fråga om döden (lite kortfattat).
Forts
Inlägg 3
Helvetets eviga pina
Forts Lennarts svar på frågorna i inledningen som börjar med en liten repetetion.
Jo, skall man ta Bibeln på orden – och det skall man ju – så står det faktiskt om en pina som varar i evighet. Men vi måste först fundera över vad vi pratar om. Ingen kommer till helvetet direkt efter döden, inte heller till himmelriket.
Efter döden kommer man antingen till dödsriket (för de otroende) eller till paradiset (för de troende). Där vistas människornas själar tills uppståndelsen äger rum, och den sker i två omgångar. Att man plågas redan i dödsriket ser man från berättelsen om den rike mannen:
Luk 16:23: ”När han plågades i helvetet ( grekiska ordet haides = dödsriket ), lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.”
De troende som vistas i paradiset kommer att uppstå vid Jesu återkomst, före tusenårsriket, och dessa kommer aldrig inför domen (Upp 20:6). De som vistas i dödsriket kommer att uppstå till domen på den yttersta dagen, efter tusenårsriket.
De som sedan går evigt förlorade hamnar vad jag kan se i det som kallas ”sjön som brinner av eld och svavel”. Se Upp 14:10, 19:20, 20:10 och 21:8.
Här står det då om en plåga i evighet. Men att det före detta kommer att ske en dom, kanske man kan tolka som om en del kommer att bli frikända i domen, annars hade dessa ju lika gärna kunnat hamna i eldsjön direkt.
Kanske man kan utläsa något av ett sådant frikännande ur Jesu ord i Matt 10:42 ihop med Matt 25:31-40. I det senare Bibelordet ser man ju att några är förvånade över att de blir frikända: ”när såg vi dig hungrig…?”. Dessa personer har av ren barmhärtighet hjälpt ”Jesu minsta bröder”.
Så min tro är den, att den säkra vägen är genom tron på Jesus, men likväl kan några bli frikända i domen och på detta sätt komma till Fadern genom Jesus som ju är den som kommer att döma. Så Jesus är ändå enda vägen till Fadern som Bibeln säger.
Det här innebär att vi inte kan fälla domar över de människor som dött utan en tro på Jesus. Den domen kommer Jesus att hantera, och vad utslaget blir vet vi inte med full säkerhet. Men är man väl död hjälper inga böner eller liknande, likt det Mormoner och Katolska kyrkan håller på med för avlidna.
En gång skall vi dö, och sedan dömas. Vi får inte en andra chans. Det är livet här och nu som är det avgörande, och då är det tron på Jesus som är den enda säkra vägen. Det måste vi förmedla till alla som är villiga att lyssna. Låt oss inte chansa på något annat!
Jag har skrivit en text med en del tankar om den yttersta domen, vilken jag rekommenderar för kompletterande läsning. Du hittar den via denna länk. https://www.bibelfokus.se/domen
Forts
Inlägg 4
Några tankar om den yttersta domen
Det händer då och då att vi till BibelFokus får in frågor om den yttersta domen. Många är bekymrade över vad som skall hända med dem själva i den dom som de läst om i Bibeln. Andra är bekymrade över hur det skall gå för nära och kära som inte är troende.
Eftersom jag svarat på sådana frågor ett antal gånger, känner jag att jag här vill dela några tankar om domen och de bibelställen som jag och andra brukar peka på. Det här är ingalunda någon teologisk djupdykning i ämnet, för sådana vill jag rekommendera Sven Reichmanns böcker och inspelningar https://uttrycket.se/
Det här är mina reflektioner vilka jag hoppas kan vara till vägledning och tröst för en del. Jag hoppas du skall tycka att det är en intressant text.
En nyckelvers
Bibeln vittnar om att människor kommer att ställas inför Guds domstol när denna världsordning är slut och innan evigheten träder in. Den fråga många brottas med är hur det kommer att gå för egen del i den domen och hur det kommer att gå för familj, vänner, släktingar och bekanta.
Men en annan relevant fråga är också om sant troende kristna alls kommer att ställas inför domen. Denna sista frågeställning skall vi främst kika på här, men även lite annat intressant.
Det finns en vad jag tycker helt självklar nyckelvers i Bibeln när det gäller att skaffa sig ett utgångsläge för tolkningen av hur domen kommer att te sig. Jesus själv sa så här:
Joh 5:24: ”Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.”
Jag kan inte se någon annan möjlig tolkning av denna vers än att alla som satt sin förtröstan till och underordnat sig Guds evangelium INTE kommer att ställas inför Guds domstol på den yttersta dagen. Därför måste alla andra bibelord som berör domen läsas i ljuset av denna vers. Så tänker i vart fall jag.
Forts
Inlägg 5
En motsägelse eller alternativ översättning?
Mot ovanstående bibelvers ställer somliga gärna nedanstående verser. Det tycks som om dessa verser säger helt motsatta saker. Så då kan man beroende på läggning välja vad man skall låta styra sin tolkning om domen.
Men jag vill mena att verserna nedan måste tolkas i ljuset av den ovan, samt att de kanske bör översättas på ett annat sätt från grekiskan. Låt oss läsa dessa verser:
Rom 14:10-12: ”Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.”
Vad är nu detta? Vi skall ju inte stå inför domen enligt Joh 5:24, men här står ju att ALLA skall det! Och dessutom avlägga räkenskap. När man hittar motsägelser i Bibeln är det ofta en god idé att kika i grundtexterna, i det här fallet den grekiska grundtexten för Nya testamentet.
I versen Joh 5:24 ser vi då att ordet ”domen” är översatt från det grekiska ordet krisis, ett ord som kan betyda just ”dom, domstol, tribunal, anklagelse”.
Men i versen Rom 14:10 används inte ordet krisis i den grekiska grundtexten, där det alltså i vår svenska översättning står ”domstol”. Där står istället det grekiska ordet bema.
Detta ord kan betyda ”tron, talarstol, kateder, domarsäte”. Ordet ”inför” i samma bibelvers härstammar från grekiskans ord paristemi vilket betyder att ”närvara”, ”stå bredvid” eller ”att finnas till hands”.
I ljuset av Joh 5:24 kan alltså en annan översättning gälla för Rom 14:10 vilken skulle kunna bli:
Rom 14:10: ”Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla närvara invid Guds tron.”
Alternativt: ”Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla finnas till hands vid Guds domarsäte.”
När det sedan gäller vers 12, om att vi alla skall ”avlägga räkenskap”, så är det viktigt att känna till att det grekiska ord som översatts till ”räkenskap” är logos vilket framförallt betyder ”ord”. Om vi skulle översätta vers 12 rakt av från grekiskan så står där:
”Så då skall var och en av oss avseende sig själv ’ett ord’ [grekiskans logos] ge till Gud.”
Denna vars skall inte läsas ur sitt sammanhang, utan hör tajt ihop med versen före. Det blir då så här med min ordagranna översättning:
”11 Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. Så då skall var och en av oss avseende sig själv ett ord ge till Gud.”
Nu är frågan, var ”står det skrivet” om detta, så som inledningen av vers 11 noterar? Jo, i Jes 45:23-24, och då kikar vi där:
Jes 45:23-24: ”Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed och säga om mig: Endast i HERREN är rättfärdighet och styrka…”
Forts
Inlägg 6
Det ”ord” som var och en av oss skall ge Gud invid Guds tron, det är en bekännelse (”ed”) om att endast hos Herren finns rättfärdighet och makt. Alla kommer att både inse detta och bekänna det. Med denna lilla bakgrund skulle jag därför vilja översätta Rom 14:10-12 så här:
Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla finnas tillhands invid Guds tron. Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. Där skall var och en av oss ge sin egen bekännelse till Gud.”
Den logiska betydelsen av dessa bibelverser blir då den, att vi skall som kristna inte ställas inför Guds domstol för att dömas, men vi kanske rent av skall stå där för att hjälpa till i Guds domslut – att finnas till hands.
Och framförallt står vi kristna inför Guds tron och ger honom vårt lov. Med Rom 14:10 ville då Paulus troligen säga att alla troende är ju jämlika och frikända inför Gud tack vare nåden, och att vi skall då inte syssla med att döma varandra i banala frågor (läs hela kapitel 14 i Romarbrevet).
Vi skall också finnas till hands då Gud dömer världen, och i det perspektivet blir dessa små religiösa konflikter väldigt triviala. Större tvister måste dock hanteras, enligt Paulus, och de bör då hanteras inom Guds församling och inte i världsliga domstolar. Men skall Guds barn alltså hjälpa till med Guds domslut? Ja, kanske det. Här är ett par bibelord som bekräftar denna tolkning.
Matt 12:41-42: ”Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom, eftersom de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona. Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty hon kom från jordens yttersta gränser för att lyssna till Salomos vishet.”
1 Kor 6:1-6: ”Hur kan någon av er som ligger i tvist med en annan våga gå till rätta med honom inför de orättfärdiga och inte inför de heliga? Vet ni inte att de heliga skall döma världen? Om nu världen skall dömas av er, duger ni då inte till att döma i de minsta mål?
Vet ni inte att vi skall döma änglar? Skall ni då inte kunna döma i vardagliga ting? Men när ni har sådana tvister, sätter ni dem till domare som församlingen inte har förtroende för. Det här säger jag för att få er att skämmas.
Finns det ingen förståndig bland er, någon som kan bli skiljedomare mellan bröder? I stället går broder till rätta med broder, och detta inför otroende.”
Enkel logik
Jag tycker också vi kan använda ganska enkel logik för att förstå att det är orimligt att Guds barn kommer att ställas inför Guds domstol. Låt mig peka på tre saker:
1. Det troende skall bli uppryckta före domen
När Jesus kommer tillbaka skall alla sant troende – både levande och döda – ryckas upp för att möta Jesus. I den stunden kommer vi att förvandlas och få den rättfärdiga ”härlighetskropp” som väl de flesta kristna längtat efter under vår ofta tunga vandring här på jorden.
1 Tess 4:16-17: ”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren.”
1 Kor 15:50-54: ”Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud.
Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.”
Är man med i den skara som rycks upp för att möta Jesus, så är alltså saken klar att man kommer att få vara med i evigheten hos Jesus i himlen för ”alltid”. Då är ”segern vunnen”, som det står sist i versen ovan!
Är det då logiskt att tro att dessa uppryckta Guds barn skulle ställas inför Guds domstol och dömas, med risk för att bli dömda till evig förtappelse efter det att man förvandlats till Jesu likhet (vad gäller kroppen)? Nej, så klart inte! Är man med i uppryckandet så ställs man alltså inte inför domen, helt i linje med nyckelversen Joh 5:24. Ännu en bibelvers bekräftar detta:
Upp 20:6: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen [dvs. uppryckandet]. Över dem har den andra döden inte någon makt…”
Forts
Inlägg 7
Nu kanske den orolige troende misströstar och känner rädsla inför uppryckandet istället. Men när man förstått att ALLT hänger på Jesus, och inget på mig själv, då finns ingen anledning att vara rädd.
Det är denna överlåtelse till och förtröstan på Jesus (istället för på sig själv och egna gärningar) som är sann tro! Misströstar du, så kasta dig i famnen på Jesus! Han tar emot dig och skall då se till att föra dig till det eviga livet tillsammans med honom!
2. Våra synder kan bli utplånade
Bibeln är tydlig med att Gud skall glömma våra synder om vi bekänner dem. Låt oss läsa några bibelord om detta:
Jer 31:34: ”Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna HERREN!” Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.”
Heb 8:12: ”Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.”
Apg 3:19: ”Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade”
Om nu Gud glömmer våra synder när vi ångrar och omvänder oss, vad har då Gud att dra fram för synder i en tänkt dom? Här säger mig enkel logik att vi inte kommer ställas inför domen JUST för att våra synder och vår skuld utplånats genom att Jesus tog detta på sig själv via sin död på korset. Vi får alltså genom tron tillgodoräkna oss JESU rättfärdighet istället för våra egna brister.
När nu detta är sagt kan vi också konstatera att våra ”utplånade” synder så klart inte kommer att offentliggöras eller ropas ut vid den yttersta domen, de är ju bortglömda! Din garanti för det är att du bekänner dina synder för Jesus här och nu.
3. Den anklagade är död!
Hos en sann kristen räknas den syndiga människan som om hon vore död. Det som räknas är istället en ny men osynlig människa som får tillgodoräkna sig alla Jesu goda sidor.
Denna nya människa har vi inte fått fullt ut i detta jordeliv (vilket ju är väldigt uppenbart), det är mer ett löfte här och nu. Men denna nya natur kommer att uppenbaras fullt ut den dag då Jesus kommer tillbaka. Vi ser detta i följande bibelverser:
Gal 2:19-20: ”Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.”
Rom 6:6-7: ”Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd.”
1 Joh 3:2: ”Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.”
Andligt sett har vår ”gamla människa” blivit korsfäst tillsammans med Jesus den dag vi har tackat ja till detta Guds generösa erbjudande. Och om vi andligt sett alltså är döda kan vi ju inte anklagas för något.
Den enkla logiken blir då också att vi inte kan ställas inför någon domstol, för vi är ju redan straffade och dödade, sett ur Guds perspektiv och logik. Detta är en del i det sätt på vilket Gud förlåter oss.
De troende ses nu som helt nya skapelser som får komma till Fadern istället för att hamna under dom och straff. Jesus gick den vägen i vårt ställe.
2 Kor 5:17: ”Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.”
Jag har skrivit en längre text om evangeliets syn på oss som döda som jag kallat ”Nu lever inte längre jag”. Läs gärna den om du vill få en djupare förklaring av detta. http://bibelfokus.se/nu_lever_inte_jag
Forts
Inlägg 8
Domens scenario och ett oväntat frikännande
Om vi läser Matt. 25: 31 fram till slutet på kapitlet, så har vi där den scen som Bibeln målar upp för oss över den yttersta domen. Det här stycket har många använt för att skrämma kristna till ”bättre” gärningar genom att säga ”vad du gjort för en av mina minsta bröder, det har du också gjort för mig”.
Så menar man att vi måste ut och prestera bättre gärningar om vi skall ha någon chans i domen. Men om vi nu läser detta stycke i ljuset av det vi tidigare sett, så framträder – vad jag kan se – ett annat scenario:
Matt 25: 31-46: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra.
Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.
Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”
Det finns flera saker man bör vara observant över i denna text. Jag skall här ta upp fyra intressanta saker.
1. Alla folk
När det här står att Jesus samlar ”alla folk” inför sig, så tror jag det här handlar om hela mänskligheten. Det skall dock inte läsas som om det vore varenda människa som någonsin levt eller lever eftersom denna grupp inte inkluderar de sant troende (mer om det i punkten nedan).
Den grekiska grundtextens ord för ”folk” är ethnos vilket kan översättas med ”nation, stam, folkslag, alltså ”en grupp av samma natur/slag”. Enligt grekiskt lexikon syftar ethnos vanligen på alla de folk som man på Gamla testamentets tid kallade för ”hedningar”, alltså de som inte var Guds utvalda folk, judarna.
Så Jesus samlar alltså folk från alla stammar, folk, språk och nationer inför sig, och jag tror att han med ordvalet vill uttrycka att det handlar om hela den otroende delen av mänskligheten, både levande och döda. Dessa människor delar Jesus upp i två grupper:
fåren och getterna, de frikända och de förtappade. Människorna döms inte gruppvis utan individuellt efter sina gärningar (Upp 20:13). Guds barn/de sant troende som blev uppryckta till Jesus vid hans ankomst står inte med i denna skara (se nedan).
Forts
Inlägg 9
2. Jesu minsta bröder
Nästa värdefulla sak att observera i texten är att Jesus pekar på en tredje grupp av människor som han kallar för ”dessa mina minsta bröder”. Vi ser många exempel i NT på att Jesus kallar sina lärjungar för sina ”bröder”.
Så den gruppen är de sant troende, Guds barn, som ”finns till hands vid Guds domarsäte” (som står bredvid, inte inför) enligt den alternativa översättning av Rom 14:10 som vi kom fram till tidigare.
Dessa pekar Jesus på när han tilltalar de två andra grupperna (fåren och getterna). Det är alltså uppenbart att de troende, Jesu minsta bröder, inte står inför domen vid detta tillfälle, utan mer som en resurs vid sidan av. De är ju sedan tidigare, via sin omvändelse, frikända från domen!
3. Ett överraskande frikännande
En tredje sak att observera är att de som blir frikända i Jesu domslut (fåren) är att de blir väldigt överraskade. De säger ju ”när såg vi dig hungrig, naken, i fängelse…” osv. De förväntade sig alltså inte detta frikännande.
Så här skulle det knappast bli om dessa frikända vore kristna som stod inför domen. De kristna skall dessutom inte dömas fria för sina gärningar, vi är istället redan här och nu dömda fria i den stund vi förlitar oss på Jesu nåd och HANS rättfärdighet istället för vår egen icke-befintliga rättfärdighet!
Gal 2:16: ”Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.”
Om det då är icke-kristna som helt överraskande blir frikända i den yttersta domen, så öppnar ju det upp för något som en del kristna får problem med.
Skall vi alltså tolka detta bibelord i Matt 25 som att det endast är otroende människor som ställs inför domen – vilket vi ju kommit fram till genom tidigare resonemang – så landar vi helt logiskt i det faktum att människor kan bli frikända i domen även om de inte varit bekännande kristna under jordelivet, och då har vi att ta i tu med den saken.
En del får nämligen värsta religiösa hickan när man säger en sådan här sak. Man pekar då på att ”ingen kommer till Fadern utan genom Jesus” (Joh 14:6) vilket ju är helt sant. Men vem är det som frikänner dessa personer i domen? Jo, Jesus! Och genom vem kommer de till det eviga livet? Jo, genom Jesus!
Krångligare än så behöver vi inte göra det. Vi troende är (om vi är ärliga mot varandra) fortfarande syndare fram till den dag då vi möter Jesus (i uppryckandet), men vi RÄKNAS inte som syndare inför Gud. För genom vår förtröstan (tro) på Jesus FÖRKLARAS vi rättfärdiga (Rom 5:1) redan här i detta jordeliv, trots våra brister.
Abraham var ingalunda syndfri, och han hade inte heller någon Guds Lag att rätta sig efter. Men även hans tro tillräknades honom som rättfärdighet (Rom 4:3).
Det har troligen legat någon slags tro eller övertygelse i de frikändas handlingar också. Därför kommer Jesus att FÖRKLARA dessa frikända ”får” för rättfärdiga genom de ”troshandlingar” de utfört, och hans blod kommer då att överskyla även deras synder.
Kanske man även kan uttrycka det så här, att genom sina handlingar räknas dessa frikända också som Guds får, likt hur det är med alla troende/Guds barn. Jag tar upp mer kring detta i punkten 4 nedan.
Nu skall jag villigt erkänna att detta inte är en säker väg till evigheten hos Gud. Den enda säkra vägen är att här och nu sätta sin förtröstan till Jesus. Men om du är bekymrad över dina nära och kära som inte är troende, så finns här vad jag kan se en möjlighet för dem – trots allt.
Domaren är Jesus, och vi skall inte bestämma hur han skall döma. Och om alla otroende med automatik skulle missa himmelriket, så skulle väl egentligen hela domstolsförfarandet var onödigt, eller?
Forts
Inlägg 10
4. En rättfärdig mans lön
Jag vill peka på ytterligare en sak angående dessa som blir frikända (fåren). Man kan ställa sig frågan: När och hur gjorde dessa personer de goda gärningar som tydligen tillräknades dem som något som blev till deras räddning? Något av detta framskymtar i dessa bibelverser:
Matt 10:42: ”Och den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge – amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.”
Matt 10:41: ”Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön. Och den som tar emot en rättfärdig man därför att det är en rättfärdig, han skall få en rättfärdig mans lön.”
Kanske dessa bibelverser bl.a. syftar på sådan hjälp som goda icke-kristna människor ger Guds barn under förföljelsetider. Kanske vi här också ser något av hur Gud kommer att lösa försörjningsproblematiken för sina barn under antikrists tidsperiod.
De som trotsar påbuden om förföljelse av de kristna (och judarna) kommer att få sin lön, enligt Jesus. Jag tror det är utdelningen av den lönen vi ser i Matt 25.
Dessa ”troshandlingar” kommer att tillräknas ”fåren” som rättfärdighet, precis så som Gud tillräknade skökan Rahab i staden Jeriko rättfärdighet. Hon blev räddad undan förintelse därför att hon hade hjälpt Josuas spejare.
Rahab tillhörde ett hednafolk som var dömt av Gud, men hon blev alltså benådad. (Se kapitel 6 i Josuas bok och särskilt Jos 6:25). I Jakobs brev står detta mycket klart och tydligt:
Jak 2:25: ”Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden [spejarna] och förde ut dem en annan väg?”
Forts
Inlägg 11
Våra GODA gärningar skall bli bedömda och belönade
Jag hoppas nu att det är helt klart för dig att de som i detta livet sagt sitt Ja till Guds evangelium INTE kommer att ställas inför Guds domstol. Vi är redan här och nu frikända om vi här och nu tagit emot och underordnat oss Jesu försoningsverk för oss, alltså Guds fria erbjudande till alla människor.
En sak som en del blandar ihop med den yttersta domen är att Guds barn skall få lön för sina goda gärningar. Det handlar alltså om att våra goda gärningar skall bedömas och belönas.
Det här kanske inte passat för oss svenskar som är uppvuxna med både ett enormt rättvisetänkande (krav!) samt en kvävande jantelag. Och den svenska staten motsätter sig så klart en sådan här orättvis hantering från Guds sida.
Men sådant struntar så klart Gud i, och i himlen kommer det inte att existera någon avundsjuka heller för den delen, så det här skall nog bli bra. Vi skall läsa en bibeltext som tar upp detta med lönen:
1 Kor 3: 11-15: ”Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus. Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, så skall det visa sig vad var och en har byggt.
Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld.”
Vad det blir för lön kan jag inte svara på, men jag vill bara peka på att det här är något annat än den yttersta domen. Det är i denna bibeltext uppenbart att det finns olika troende som alla bygger på en gemensam grund som är Jesus Kristus, och att man sedan kan bygga vidare på den grunden med olika material.
Personligen tror jag att guld och ädla stenar symboliserar att i ödmjukhet vandra i Guds förberedda gärningar och i hans kraft utföra sådana gärningar som Gud önskar.
Att bygga med trä och halm är att utifrån egen förträfflighet (med hjälp av t.ex. bildning, vältalighet, skicklighet) göra ”kristna” gärningar i egen kraft. Det är lika värdelöst som halm om man jämför med guld. Nedanstående bibelvers antyder att gärningar utförda i egen kraft är värdelösa:
Matt 6:1: ”Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen.”
Att vara utsatt för förföljelse för vår tros skull kommer uppenbarligen också innebära en lön i himlen, det ser vi i följande bibelverser:
Luk 6:22-23: ”Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er, allt för Människosonens skull. Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen…”
Detta var några tankar om den yttersta domen. Vill du fördjupa dig i ämnet rekommenderar jag två böcker av Sven Reichmann: I väntan på Messias samt Frälsningen. Dessa finns att köpa via XP Media. http://www.xpmedia.org/
/Lennart
HaFo kommentarer
HaFo kommentar 1
Första kroppsliga uppståndelsen äger rum vid Jesu återkomst:
”Då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.” (1 Tess 4:16, 17.)
1 Kor. 15: 20 – 23, 51 – 53: ”Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade… så ska också alla göras levande i Kristus. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom.”…
”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid DEN SISTA BASUNENS LJUD. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”
De som är med i denna kroppens uppståndelse när Jesus kommer för att upprätta Tusenårsriket sägs ”ska regera med Kristus för Tusen år”. Upp. 20: 4 – 5: 4: ”Sedan såg jag troner, och de som satt på dem fick rätt att döma… De hade fått liv igen, och nu regerade de med Kristus i tusen år. Detta var den första uppståndelsen. Resten av de döda kom inte tillbaka till livet förrän de tusen åren var över.”
Andra kroppsliga uppståndelsen sker efter Tusenårsriket för de icke troende:
Upp. 20: 11 – 15: ”Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den… Jag såg de döda, stora och små, stå inför Gud, och böcker öppnades, bland dem också livets bok. Och de döda dömdes enligt det som fanns skrivna i böckerna, var och en efter de handlingar han hade gjort… Alla blev dömda efter sina gärningar…Och den som inte hade sitt namn skrivet i livets bok, kastades i den brinnande sjön.
De icke troende blir ”dömda efter sina gärningar” och det verkar således finnas ”olika grader i helvetet”. Alltså att straffen blir i förhållande till gärningarna:
Rom. 1: 18 – 19; 2: 6 – 15: ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem…
Han ska löna var och en efter hans gärningar… Alla som har syndat utan lag ska också gå under utan lag, och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen…
För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem.”
Lukas 12:47-49: ”Och den tjänare som hade fått veta sin herres vilja, men icke redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva straffad med många slag. Men den som, utan att hava fått veta hans vilja, gjorde vad som val slag värt, han skall bliva straffad med allenast få slag.”
Det synes som att man blir dömd i förhållande till hur man handlat efter sitt samvete. Men ingen som inte tror på Jesus blir räddad till evigheten i Guds gemenskap:
1 Joh. 5: 11 – 12; Joh. 3:15; Joh. 3:36: ”Och detta är vittnesbördet: att Gud har givit oss evigt liv; och det livet är i hans Son. Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han har icke livet…
så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv…Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.”
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 2
Vem har då den frälsande tron på Jesus? Ja, Abraham hade tydligen en tro på löftet om Jesus så att ”Abrahams tro tillräknades honom som rättfärdighet”
Rom. 4: 5 – 16: ”Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet…Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren inte tillräknar synd…
Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro…Därför heter det ‘av tro’,
för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro.”
”lagen slutet som frälsningsväg”. Rom. 3: 21 – 26: ”Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS för alla som tror…
de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod… och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.”
Kristi rättfärdighetstjänst för mig och alla människor sker när Han bär fram det RENA offerlammets blod av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Vad menas med detta uttryck att den rättfärdige ska leva av tro? I Trosförkunnelsen innebär det att du ska leva av din tro och att ”man var en syndare, men är nu verkligt rättfärdig” enligt Ekman i boken ”Tro som övervinner världen”: ”Du var en syndare, Du var i ett köttsligt väsende, blev frälst av nåd och är nu rättfärdig.”
Men vad menar Bibeln med att den rättfärdige ska leva av tro?
Jo, den troende ska leva i den tillräknade rättfärdigheten från Gud vid tro på den Jesus är och har gjort!
Detta är vad Bibeln menar med att ”den rättfärdige ska leva av tro”. Leva genom tro/förtröstan på vem Jesus är och har gjort. Vilket jag försökt återge på denna länk:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/01/23/grunden-for-kristen-tro/
Att ”den rättfärdige ska leva av tro” sker inte genom en tro på, där man som på Livets Ord förkunnar en annan Jesus (en Jesus som skildes från Gud på korset), och därmed en tro på ett annat Evangelium – en tro på denne falske Jesus som därmed förmedlats av en annan ande. En falsk ande. Antikrists ande.
Den ande som förmedlar detta falska är antikrists ande som då förnekar att Jesus på korset är ”Guds fullhet lekamligen”. Jesus blir fråntagen att Han är ”Kristus kommen i köttet”. Han är då inte längre ”Ordet som var hos Gud och var Gud och vart kött”. Joh. kap 1.
Han är inte där längre Gud kommen i mänsklig gestalt. Han är inte längre Kristi person av Gud och människa förenade/försonade och kan därmed inte bära fram ”Jesu Kristi Guds Sons blod” på korset.
Forts den tillräknade rättfärdigheten från Gud
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 3
Forts den tillräknade rättfärdigheten från Gud
Rättfärdiggörelsedomen är objektivt dömd över alla människor och blir den personliga egendomen subjektivt hos den människa som upptäcker vem Jesus är och har gjort och accepterar/vill ha den fria gåvan av evigt liv i Guds gemenskap.
Alltså för att ”bli funnen i Gud” så behöver jag inte göra någonting utan upptäcka att I HONOM JESUS SÅ ÄR VI RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD. 2 Kor. 5: 17 – 22
Då händer något: ”Då ni nu har kommit till tro har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande vilken är en underpant/sigill/äganderättsstämpel på vårt arv..” Ef. Kap. 1.
Då kommer vi in i en process där ”Gud är den som i er verkar vilja och gärning”. Vi blir fria att följa Guds vilja Ande och Ord. Vi får en Hjälpare varom Jesus säger att ”Han ska leda er in i hela sanningen”.
Då finns en fiende som med allehanda villfarelser vill fånga människors sinnen och hjärtan till att sätta tro till en annan Jesus och ett annat Evangelium.
Därför så viktigt att påminna varandra om vem Jesus är och har gjort när Han i sin person förenade/försonade Gud och människa i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och därmed kunde bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Rättfärdiggörelsen är inte en förvandling i personen eller förändring av människans natur, utan en deklaration om denna persons lagliga ställning inför Gud: Tillräknad rättfärdighet för Kristi skull.
När människan lyssnar till evangeliet om försoningen i Jesus Kristus och Guds Ande föder fram en tro på rätt Jesus Kristus, Skriftens Jesus med en förtröstan till Jesu person och verk för henne på korset, mottager hon en tillräknad rättfärdighet från Gud, inför Guds ögon. Tillräknad rättfärdighet av nåd genom tro på Jesus. Rom. Kap.5
Människan får av nåd och själv helt oförtjänt, tillräkna sig försoningen mellan Gud och människans ställföreträdare, som skett i Jesu jordiska kropp. Människan tillräknas det av Gud begärda offret för att skulden skulle vara betald, sonad och förlåtelsen tillgänglig.
Detta är offret av Kristi kropp och blod för människans syndaskuld. Som om alla människor i Kristus Jesus har förenats med Gud, betalat skulden och mottagit straffet: Offret av en ren syndfri Gudsförenad människas kropp och blod.
När människan kommer till tro på den sanne Jesus Kristus och för sin räddning förtröstar till Jesus, träder denna rättfärdiggörelsedom in, som laga kraft, som en subjektiv verklighet, över den människan.
Forts den tillräknade rättfärdigheten från Gud
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 4
Forts den tillräknade rättfärdigheten från Gud
Ingenting i människan själv eller hennes medverkan eller förtjänst är orsak till denna tillräknade rättfärdighet från Gud och inför Gud. Endast Jesu försoningsverk är grunden till denna rättfärdiggörelsedom över människan.
Tron producerar inte denna rättfärdiggörelse. Men den objektiva rättfärdiggörelsedomen över alla människor mottages subjektivt, i den enskildes liv, genom tron/förtröstan till den Jesus är och har gjort.
Tron är endast medlet, det passiva verktyget, som mottager rättfärdiggörelsen eller försoningen eller syndernas förlåtelse. Tron liknas ofta vid den utsträckta handen, men inte i den meningen att det är fråga om en prestation från människans sida. Vår rättfärdighet eller vår rättfärdiggörelse är en gåva, tron är det hjälplösa accepterandet/mottagandet av eller gripandet om denna gåva.
Uppmaningen att tro innebär inte att du först måste göra någonting för att bli förlåten. Den innebär i stället att du alls ingenting skall göra. Du är förlåten och accepterar det i tro. Gud begär ingenting av dig. Du får i stället fritt och för intet acceptera eller förkasta hans gåva som är syndernas förlåtelse, rättfärdiggörelsen, försoningen och evigt liv.
Enligt Guds Ord är alla människornas synder utplånade, övertäckta och förlåtna för Kristi skull. Detta genom försoningen och den tillräknade rättfärdigheten från Gud. Han tillräknar inte människorna deras synder (2 Kor. 5 : 1).
En rättfärdiggörelse till liv har kommit över alla människor (Rom. 5 : 18). Den hjälplösa förtröstan/accepterandet/Tron griper tag kring detta erbjudande. Därmed följer man Guds uppmaning: ”låt er därför försonas med Gud”.
Jesus har dött för alla: Hebr. 2:9 ”… för att han genom Guds nåd skulle smaka döden FÖR ALLA.” Därför är jag inräknad och räddad.
Så här ser Gud det som det står: ”en har dött för ALLA, så har de ALLA dött”. D.v.s. ALLA människor har i ALLA människors ställföreträdare inkluderats i Hans död och uppståndelse.
”Nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud… en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för ALLA som tror… de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.”
”Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom TRON på hans blod… I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig SOM TROR PÅ JESUS”.
Jag blir räddad därför att Jesus har dött för alla människor. Därför är jag då där inräknad när jag tar Gud på orden och ”låter mig försonas med Gud”, då när jag tar till mig och handlar efter dessa ord på Guds uppmaning:
”Den som kommer till mig ska jag sannerligen inte kasta ut…den som vill han kommer och tar livets vatten för intet…åt alla de som tar emot honom ger han rättighet att bli Guds barn”,
Så har man då möjlighet att välja att förkasta dessa Jesu Ord eller välja att ta Honom på Orden. Min egen vilja åstadkommer ingenting. Men när jag väljer att handla efter Guds uppmaningar så utlöses den objektiva rättfärdiggörelsen över alla människor till min egen personliga egendom av tillräknad rättfärdighet från Gud.
Den som upptäcker det och ”låter sig försonas med Gud” åtnjuter att denna ”rättfärdiggörelse till liv har kommit över alla människor”. Rom. 5 : 18
Forts den tillräknade rättfärdigheten från Gud
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 5
Forts den tillräknade rättfärdigheten från Gud
Orsaken till den tillräknade rättfärdigheten från Gud vid tro på Jesus grundar sig på att Kristus – människans ställföreträdare i sin person förenade/försonade Gud och människa – så att Gud kan tillräkna den troende Kristi rättfärdighet.
Jesus kan så bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Koppla detta samman när blodet från ett offerlamms blod ströks på dörrposterna inför Judarnas uttåg ur Egypten, så undgick man därmed Guds straff och blev räddade.
Detta skeende är så viktigt för sann Kristen tro kring vem Jesus är och har gjort med sitt blodsoffer på korset:
Hebr. : ”När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son… Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek…
därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom… Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad,
skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv…
Genom det större och fullkomligare tabernaklet…gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud…Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt…
Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull…
nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”
Det är här uppenbart att det är på korset som försoningen sker och ovänskapen med Gud – åtskillnaden från Gud är löst för att världen/människorna ”ska leva” i Guds gemenskap.
Det är här uppenbart att där på korset är alltså segern över åtskillnaden från Gud vunnen och AVSLUTAD. Då återstår segern över den kroppsliga döden att vinna. Vilket sker i Kristi (människa och Gud förenade) kroppsliga uppståndelse.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och ger DET RENA OFFRET (Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Gud själv är så inbegripen i detta offer så att Han uttrycker att Han ”köpt församlingen med sitt eget blod”.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
Gud är i Jesus Kristus i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, den som ger offret och som själv är tillfreds med offret när Han, när Jesus säger att det är fullbordat på korset, visar att vägen då in till Hans gemenskap nu är öppen när förlåten in till det allra heligaste rämnar mitt itu.
Bibeln fokuserar det rena, syndfria offret av Kristi kropp och blod som det giltiga och tillräckliga offer som Gud krävde för mänsklighetens syndaskuld. Ingen annan kunde bära fram det offret för ingen syndfri och av syndens natur obesudlad människa fanns som levde i förening och enhet med Gud.
Det är KRISTI (enheten av Gud och människa) kropp och blod som är det giltiga och tillräckliga offret.
Den kroppsliga döden kan inte behålla Jesus som i sin syndfria rättfärdighet är förenad med Guds eviga liv. Han blir så ”Uppståndelsen och Livet”.
Något som Han själv förmedlar till oss genom sin Ande när vi kommer till tro på vem Han ÄR – Gud själv kommen i kroppslig gestalt – ”Guds fullhet lekamligen – Kristus kommen i köttet”.
”Då ni nu har kommit till tro har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande vilken är en underpant/sigill/äganderättsstämpel på vårt arv..” Ef. Kap. 1.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 6
Lennart vidrörde i sin artikel om själ och ande. Vill ta upp något om trosförkunnelsens fixering vid människans egen livsande som slutar i en självförgudning att människan i sig själv är såsom en Gud enligt Ekman:
KRAFTEN I DEN NYA SKAPELSEN: ”Jesus har omskapat Din invärtes människa så att Du i anden har blivit lik honom själv” sid 8 ” All den kraft som Gud själv äger har blivit deponerad i Din egen ande.” sid 9
” Din invärtes människa är Ditt verkliga jag… så är Du vad Jesus Kristus är … skapad till ett med Gud själv, ett med Guds arvsanlag och Guds natur.” sid 14 o 16 o 21
De flesta kristna torde någon gång ha stött på de tre cirklar som brukar ritas upp för att illustrera människans konstitution av ande, själ och kropp. Därtill fogas en bild av tabernaklet i GT. Med hedningarnas förgård, det heliga och det allra heligaste där Gud bodde.
Förgården skulle vara den fysiska kroppen. Det heliga människans själ och det allra heligaste människans ande. Slutsatsen synes vara uppenbar. Att Gud naturligtvis bor i människans ande, när hon kommer till tro och blir född på nytt. Med detta upplägg låter det bestickande logiskt.
Dessutom görs det lätt en koppling i tanken att människans ande och Guds Ande är av likartad substans på något sätt, så att det därigenom är Guds naturliga boplats i människan.
Lägges sen denna tankebyggnad tillsammans med trosförkunnelsens lärotes, att människan är en ande, har en själ och bor i en kropp, där anden säges vara hennes egentliga personlighet, så blir denna tankeförvillelse havande.
Byggs det så på med nästa trossats, att människan får en helt ny ande, som är skapad till likhet med Gud, så förlöses tankebyggnaden till en fullmogen villfarelse.
I trosförkunnelsen är det inte Guds egen Ande, som bor i människans egen ande. Det är Gud som i pånyttfödelsen ger människan en helt ny egen ande, som är skapad till likhet med Gud. En helt ny människa. som aldrig har funnits förut blir till. Med Guds alla attribut deponerade i sig. Färdiga att förlösas.
Guds egen Ande kommunicerar nu enbart med denna människans egna helt nya ande, skapad till likhet med Gud. Denna människans nya ande, ska ta kontrollen över själ och kropp.
Sinnet ska förnyas av Guds uppenbarelsekunskap, som förmedlas till och deponeras i människans egna ande. Denna Guds kunskap ska talas ut och bli till skapareord för att förverkliga de visioner Gud lägger ner i människans egen ande.
När det på så sätt kopplas på en ockult utövning av denna tro, med rötterna i Christian Scince och New Thought, där människan inifrån sig själv ska förlösa den gudomlighet som finns deponerad i hennes egen ande.
Detta genom att visualisera, bekänna, tala ut orden och visionen och skapa fram med sina egna ord, det hon vill se förverkligat. Så har då förförelsen blivit total.
Forts ande själ
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 7
Forts ande själ
Hur många är det som inte hört följande uttryck och utan att kanske ens tänka efter, bara tagit för givet att det är sanna påståenden?
”Det är människans ande som blir född på nytt, inte hennes själ och kropp. Hennes ande är hennes lykta. Den nya födelsen är andlig. Själen och kroppen kan inte födas på nytt. Den som är född av Gud kan inte synda. När och om jag syndar så är det inte min pånyttfödda ande som syndar.”
Är dessa påståenden sanna? Tror att dessa påståenden kommer utifrån helt fel utgångspunkt. På grund av en fixering vid människans konstitution och hennes egen ande. Där även personligheten på ett felaktigt sätt knyts till hennes ande.
Guds liv, Guds Ande, Guds natur och Guds personlighet och människans egen livsande, som här i tiden gör henne till en egen levande varelse med själsliga förmögenheter och en kroppslig rörelseapparat,
där enheten och helheten av allt vad den naturliga människan är, måste här i tiden ses som åtskilda, även om människan i pånyttfödelsen får del av Gudomlig natur och i evigheten blir en förverkligad/förhärligad människa som passar in i Guds eviga gemenskap.
När Jesus dog på korset visade Gud att vägen in i det allra heligaste till Hans gemenskap var öppen. Vägen in till Guds boning var öppen för människans slutmål. Den eviga gemenskapen med Gud. Inte visade Gud att nu var vägen öppen för Honom in i det allra heligaste av människan, hennes egen ande!
Var står det att det är människans egen ande som blir född på nytt eller att det är Guds instängda boplats i människan? Är det inte Guds Ande som blir ljuset i människan? Är det människans egen ande som blir hennes ljus? Var står det att om människan syndar så är inte hennes egen ande inbegripen i skeendet?
Menar att om saker och ting inte står i Bibeln, så är det människotankar som låser tanken i ett gnostiskt tänkande med olika värden på olika delar av Guds skapelse.
Det uppstår en strikt gränsdragning mellan olika skikt i människan och motpolsställning mellan den inre och yttre i människan. Ande och materia blir till antagonister. Det tankesystemet härrör från Gnosticismen och handlar om ren villfarelse i botten.
Det leder till att man i Bibeltexten lägger in en strid mellan människans egen livsande och hennes egen själ och kropp. Så att hennes egen ande blir det rena och heliga som står i strid med hennes egen själ och kropp som ses, i sig själv, som köttet – synden och det orena.
Det ligger en makt i en tankebyggnad i detta som ska leda människan vilse. Den är också så mänskligt logiskt bekväm. Men skapar ett fäste för villfarelse. Skapar en öppning som i trosförkunnelsens lärosystem befruktas och förlöses till en helt förvrängd förförelse.
Vi behöver släppa denna låsning i tanken och studera den helhetsbild som träder fram i Bibeln. Vi behöver:
– Se att det inte är en motpolsställning mellan människans egen ande och hennes egen själ och kropp(som lever och finns till just genom sin egen livsande) det handlar om.
– Se att Guds Ande inte bor instängt i människans egen ande utan integrerat i helheten av vad människan är.
– Se att det inte är människans egen ande som är den nya skapelsen eller den nya människan.
– Se att den nya skapelsen är just den naturligt, ursprungligt skapade människans liering med Guds Ande.
– Se att människan inte, här i tiden, i sig själv, är Gudomlig, men fått del av Gudomlig natur.
– Vi behöver se att syndens natur inte är bortkapad än här i tiden, utan att den naturen finns kvar och inte är människans själ och kropp i sig själv. Men att människan är fri att leva i lieringen med Guds Ande och att Guds Ande är muren gentemot syndanaturen. Det är alltså inte människans egen ande som är i strid med sin egen själ och kropp.
– Vi behöver se att det är syndanaturen och den nya naturen som kommit in – delaktigheten i Guds natur, Guds Ande, som är i strid med varandra.
Den av Gud försonade och återlösta, naturliga människan (med enheten och helheten av egen livsande som gör henne till en egen personlighet av själ och kropp), finns med och väljer vem som ska vara hennes herre och ledstjärna. Syndanaturen och orättfärdigheten eller Guds Ande, Ord och vilja.
Forts ande själ
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 8
Forts ande själ
Striden mellan Anden och köttet ”Ty köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet, de två ligga ju i strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill” Gal. 5:17.
En del läser här bara in två parter som är i strid. Med den gnostiska människosynen. Med de ”tre ringarnas tolkningsmodell” av människans konstitution. Med bilden av tabernaklet, där det tolkas att Guds Ande bor i människans egna ande, så synes det vara enkelt vad som står i denna Bibelvers.
Det är lätt att då misstolka detta som en strid mellan den inre och yttre människan. Lätt att tolka det som att det är människans egen ande (där Gud säges bo eller som är en helt ny gudomlig ande), som är i strid mot själen och kroppen, där begärelserna och de syndiga drivkrafterna sitter.
Lösningen heter då i detta falska lärosystem, att anden ska ta kontrollen över själ och kropp. Människan har i fallet förlorat förmågan att leva inifrån sin egen ande menar man.
Man har Lärt sig leva utifrån sina själsliga krafter och influerats av de syndiga drifterna i sin kropp. Nu ska hon åter lära sig leva inifrån sin egen ande. Där alla Guds attribut sägs vara deponerade. Färdiga att förlösas.
De har då missat att se, att i den här texten finns tre parter! ”de två ligga ju strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill.”
Två parter kämpar här i texten om en tredje part. Vem är den tredje parten? Vilka är det som strider med varandra? Är det människan själv som med någon komponent av sin egen natur är i strid med någon annan komponent i hennes egen natur? Vad är köttet och vad är Anden?
Den tredje parten här är den naturligt skapade människan, med en egen livsande som gör henne till en intakt personlighet med själsliga förmögenheter och en fungerande rörelseapparat – en kropp.
Köttet, syftar inte här på en speciell komponent eller beståndsdel av den naturliga människans egna konstitution. Här syftar inte heller köttet på lieringen mellan den naturliga människan och syndanaturen – den gamla människan.
I det här sammanhanget syftar ordet kött, på den naturliga människans forne herre – Syndanaturen. Som fortfarande finns integrerad i helheten av allt vad människan är. Men där finns nu också en tredje natur.
Människan har fått del av Gudomlig natur – Anden – även den naturen integrerad i helheten av vad människan är. Guds Ande bor i och påverkar hela människan – hennes sinnen, tankar och känslor och hela hennes liv inklusive hennes livsande.
Den forne herren, syndanaturen, strider mot den nya Herren, Guds natur. Det är de två naturerna i människan som nu strider om den tredje parten: Den naturliga människan, som nu är fri att välja Guds Ande, Ord och vilja som Herre över sin egen natur, sitt leverne och agerande. Jesus kan få vara hennes Herre!
Forts ande själ
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 9
Forts ande själ
Vad är den nya skapelsen och vad är den nya identiteten? Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus. Det kan bli ett förvirrande uttryck. Beroende på vilken betydelse som läggs i de orden.
I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egen nya identitet och natur.
Hon är nu enligt den läran i sin egen ande, som där sägs vara hennes egentliga identitet, en ny skapelse. En ny människa, som aldrig har funnits förut. I sin egen identitet är hon nu skapad till likhet med Gud.
Hon är i sin egen ande såsom en gud redan här i tiden. Detta är inte vad Bibeln lär. Utan ett hopkok av några Bibelord, människotankar, Hagins och Kenyons ”uppenbarelsekunskap” och med rötterna ytterst i Gnosticismen.
Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – ”Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig”, innebär inte att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet,
så att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. De lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
”Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen – gamla människan – erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan – erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)”
Vad Paulus här säger är att, Jag själv (den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever ”I mig” (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus ”I mig” – i ” Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet ”I mig” – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans ”i mig”, i ”Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Den nya skapelsen är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet SOM TILLSAMMANS med Jesus och hans egna natur, identitet och personlighet utgör den nya skapelsen.
De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet – Herre i den nya skapelsen – Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan underordnar sig och följer Hans Ande Ord och vilja.
Läs gärna mer ingående om dessa spörsmål på denna länk: https://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 10
Vad är det som är Offret på Korset? Jo offret av Kristi persons kropp och blod: ”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva. (Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom KRISTI BLOD… Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag… för att han i en enda KROPP skulle skaffa försoning med Gud, sedan han GENOM KORSET HADE I SIN PERSON (Gud och människa förenade) dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att JESU KRISTI KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
I 1 Petr 3:18-20 finns ett viktigt budskap om hur Jesus vid offret av Kristi persons kropp och blod inte upphör att existera:
1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..” 1981: ”Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…” Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap”
Det står här att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. I den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är död med den döda kroppen.
Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande (gjord andligt levande från evighet – ”som var hos Gud och som var Gud som vart kött”) genom Anden.
Jesus är inte bara en skapad människa som blivit smord till att utföra Guds verk. Han är född av Gud i dess egentliga mening: av samma väsen. Han är Gud. Som inte bara blev människa utan ”Guds fullhet lekamligen…Kristus kommen i köttet”. Fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt.
En del menar då att eftersom det står som i FolkBibeln: ”men levandegjord genom Anden”, så måste Han ha varit andligt död och skild från Guds gemenskap. Men Jesus var från evighet som Guds Son ”levandegjord genom Anden” och sann Gud.
Nu hade Han som sann människa ”fötts i syndigt kötts gestalt” i arvet från Maria men ”fördömt synden i köttet” i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. Som sann människa har Han en egen livsande med en människas själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner.
Vid den kroppsliga döden så överlämnar han sin livsande/liv som människa i Faderns händer. Människans livsande/själ upphör inte vid den kroppsliga döden att existera utan för människor som kroppsligen dör ”återvänder anden till Gud” för att vänta i ”Abrahams sköte” på kroppens uppståndelse.
Men här förelåg nu en helt unik situation där Jesu livsande/själ inte går till Abrahams sköte i väntan på kroppens uppståndelse. Den kroppsliga uppståndelsen fanns ju inte än förrän Jesus kroppsligen uppstår.
Så Jesus gick alltså med kroppen livlös i graven och ”predikade ett budskap för andarna i fängelset.” Men i vilket tillstånd? Jo, dels i gemenskapen med Gud från Evighet som Andligt levande.
Men också som människa förenad med Gud levandegjord av Anden i deras gemenskap redan när Jesus kom som ”Ordet som var hos Gud och som var Gud och som vart kött” Joh. 1: 1 – 4. Det är vad detta Ord vill säga oss att Jesus hela tiden är FÖRENAD MED GUD även om kroppen ligger livlös i graven.
Inte så att Han var skild från Guds gemenskap och behövde pånyttfödelse och på så sätt blev ”levandegjord i anden” utan att Han hela tiden är ”levandegjord i anden” alltså är förenad med Gud igenom hela skeendet.
Var är Kristi person om Han är andligt levande ”levandegjord genom Anden (Gud och människa förenade)? Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade Evangelium.
Han gick som segerherre ner och förkunnade om betydelsen av vad som just skett på korset. Nämligen att Han i sin person nu försonat/förenat Gud och människa och burit fram det försonande offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Det är vad vi påminns om vid nattvarden: ”Kristi lekamen/kropp för Dig utgiven. Kristi blod för Dig utgjutet. Detta sker en gång för alla på korset och inte i ceremonin som ska påminna om det frälsande offret på korset.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/01/angaende-nattvarden/
Jesus ger ett budskap om att de som dött i tron på löftet om Jesus nu får veta att de har en evighet i Guds gemenskap att se fram emot och att de som dött i otro på löftet om Jesus har en evighet att vänta utanför Guds gemenskap i all evighet.
Vad som skiljer Jesu Gudom ifrån försoningen är ett åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person. Här i tiden kan inte Kristi person skiljas från Kristi kropp. Då är Han inte längre Kristi person, eftersom personligheten här i tiden är allt vad personen är till kropp och själ.
Men när offret av Kristi kropp och blod ges och kroppen frånskiljs livet. ”Till kroppen dödad” (kroppen vore inte verkligen offrad, frånskild livet och död om den inte helt skilts från allt upphörande av liv), så upphör inte Kristi person fördenskull att finnas till och skiljas från Guds gemenskap.
Kristi person är i livgivande gemenskap genom Anden, fastän kroppen är livlös i graven. Det är vad detta Bibelsammanhang vill visa oss. Eljest hade både Guds person och Kristi person upphört att finnas vid Kristi kroppsliga död.
Om Jesus skildes från Gud och var synd till sin natur. Eller om han vore en vanlig smord människa med ett speciellt uppdrag. Då har vi ingen frälsning utan offret vore en från Gud skild människas orena kött och blod eller smord men likväl endast människa.
Det är en antikristlig tro på vem Jesus är och har gjort. Det är lika vilset som någonsin även JV antikristliga tro. Bara från lite olika synvinklar och uttryckssätt. Men med samma slutkonsekvens att Jesus inte är Gud och inte är människa och Gud förenade. Då finns inget ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 11
De olika domsakterna
1. De troende frikända i domen beträffande de eviga straffen Joh. 5: 24: ”Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. HAN DRABBAS INTE AV DOMEN, utan har gått över från döden till livet.”
Det finns alltså ingen fördömelsedom för den troende Rom. 8: 1: ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus.”
2. a) Kristi domstol 1. Men den troende ställs inför Kristi domstol när Han kommer tillbaka och upprättar Tusenårsriket. 2 Kor. 5: 10: ”Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont…och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar.”
Lön efter ”hans gärningar”, kommer att grunda sig på ”en TILLRÄKNAD rättfärdighet från Gud av nåd genom tro på Jesus, för Kristi skull” och inte på sina egna presterade gärningar.
”Lönen” är framförallt, att få sina synder förlåtna för Kristi skull. Lönen är framförallt att av nåd för Kristi skull ”få kläda sig i silkes ren rättfärdighet”, helt oförtjänt på grund av nåd för Kristi skull.
Finns det så ändå en ”lönebonus” genom att ”förvalta sitt pund” så är det ju stort, men ändå, så är det då likväl, något som Gud ska ha äran av om man av nåd och Hans vägledning, ibland ”vandrat i förut beredda gärningar” efter hans plan med varje människa. Ef. 2:10: ”Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har berett för att vi ska vandra i dem.”
Här tror jag det handlar om Kristi domstol med två olika sammanhang. Dels ”rättfärdigörelsedomen” inför Kristi domstol i mötet i skyn då de som fram till dess hör honom till och som då även får sina uppståndelse och förhärligade kroppar i ”den första uppståndelsen”, för att så ”regera med Kristus för Tusen år”. Men även handlar om:
2. b) Kristi domstol 2. Men här bör det även vara en ”Kristi domstol” jämsides med domen inför den ”Vita tronen” vid domen Tusen år senare. En dom som dels är en ”fördömelsedom” över dem som inte hör Kristus till som ”döms efter sina gärningar”, för att så sedan förpassas till eldsjön. Men så en dom utan fördömelse för dem som efter Tusenårsriket hör Jesus till och alltså har sina namn skrivna i Livets bok.
3. Domen för de icke troende efter Tusenårsriket Upp. 20: 11 – 15: ”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den… Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok.
Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna… Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.” ( Se även vad jag skrev i första inlägget om vad det innebar att de dömdes efter sina gärningar).
Men jämsides bör alltså här så ske en andra ”Kristi domstol”, som även här bör vara en ”rättfärdiggörelsedom” utan fördömelse, över de som under Tusenårsriket har kommit till tro på Jesus. Vilket borde innebära att de i denna ”andra Kristi domstol” nu inför ”den vita tronen”, erhåller sina ”härlighetskroppar” för att så kunna ingå i ”den Nya Himmelen och den Nya Jorden”.
Upp. 21: 1 – 4: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord… Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud…
Och jag hörde en stark röst från tronen: ’Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”
Forts De olika domsakterna
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 12
Forts De olika domsakterna
Så här ser jag det angående Matt 24:31 och Matt 25: 31 – 46 om åtskiljandet mellan fåren och getterna
Matt 24:31 Handlar definitivt om inledningen av Tusenårsriket: Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.
För de troende innan Tusenårsriket gäller som vi sett Joh. 5:24: ”Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och KOMMER INTE UNDER DOMEN utan har övergått från döden till livet.”
När Jesus kommer tillbaka efter vedermödan och ska upprätta Tusenårsriket när Han sätter sina fötter på Oljeberget, så ska alla sant troende från församlingens tidsålder – både levande och döda – ryckas upp för att möta Jesus vid Kristi domstol för att förvandlas och följa med Jesus för att i Tusenårsriket ”regera med Kristus för Tusen år”:
1 Tess 4:16-17: ”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren…”
1 Kor 15:50-54: ”Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.
Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.”
Upp. 20: 6: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.”
Forts angående Matt 24:31 och Matt 25: 31 – 46 om fåren och getterna
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 13
Forts angående Matt 24:31 och Matt 25: 31 – 46 om fåren och getterna
Matt 24:31 ska inte sammanblandas när en ny åtskillnad sker mellan fåren och getterna efter Tusenårsriket i Matt. 25: 31 – 46
Vad som visar på att Matt 25: 31 – 46 är ett skeende efter Tusenårsriket är vers 41 om att getterna ska förpassas till den eviga elden. Det är ju något som ska ske först efter Tusenårsriket och den slutliga domen.
Fåren vid åtskiljande innan Tusenårsriket i Matt 24:31 hamnar ju då i Abrahams sköte i väntan på den kroppsliga uppståndelsen efter Tusenårsriket.
De hamnar nu efter Tusenårsriket också tillsammans med fåren från det andra avskiljandet mellan fåren och getterna.
Fåren och getterna här handlar om de troende eller otroende i slutet av Tusenårsriket och denna profetia går i fullbordan vid den slutliga domen och ingången i evighetens värld med en ”Ny Himmel och en Ny Jord”.
Det är helt klart att de som i detta livet sagt sitt Ja till Guds evangelium INTE kommer att ställas inför Guds domstol. Vi är redan här och nu frikända om vi här och nu tagit emot och underordnat oss Jesu försoningsverk för oss, alltså Guds fria erbjudande till alla människor.
Och vi kommer då att ställas inför Kristi domstol när Han kommer tillbaka innan ingången till Tusenårsriket och ska överhuvudtaget inte ställas inför denna domstol beskriven i Matt. 25: 31 – 46.
Även ”fåren” i Matt. 25: 31 – 46 – de som kommit till tro på Jesus under Tusenårsriket och som därmed haft omsorg om människor under Tusenårsriket kommer att möta Kristi domstol 2 utan fördömelse, för att så få sina uppståndelsekroppar och inträde till den Nya Himlen och den Nya Jorden.
Medan ”getterna” – de icke troende i Matt. 25: 31 – 46 handlar om de som efter Tusenårsriket genom otro på Jesus (getterna) under tusenårsriket inte ”brytt sig om mina minsta” = alla människor i nöd ska ställas inför den yttersta domen.
Detta är alltså något som INTE handlar om oss troende idag, som kommer att möta Jesus vid ”Kristi domstol”, frikända av nåd för Kristi skull!!!
Forts angående Matt 24:31 och Matt 25: 31 – 46 om fåren och getterna
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 14
Forts angående Matt 24:31 och Matt 25: 31 – 46 om fåren och getterna
SUMMERING
Vad som gäller de troende innan Tusenårsriket är alltså inför ”Kristi domstol” ”utan fördömelse”. Med lön utifrån hur ”man förvaltat pundet”, men med en dom ”utan fördömelse”. Rom. 8: ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus”.
Men motsatt så finns nu fördömelse för dem som inte är i Kristus Jesus. Alltså gäller för dem oavsett egna goda gärningar 1 Joh. 5: 11 – 12; Joh. 3:15; Joh. 3:36: ”Och detta är vittnesbördet: att Gud har givit oss evigt liv; och det livet är i hans Son. Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han har icke livet…
så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv…Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.”
Matt 24:31 handlar definitivt om ett inledande skeende inför Tusenårsriket kring vilka som i det läget hör Kristus till eller inte. De som INTE i detta läge hör Kristus till kommer att få vänta på sin kroppsliga uppståndelse till efter Tusenårsriket,
för att så där ställas inför Guds domstol för att dömas efter sina gärningar och så förpassas till samma destination som satan, antikrist och den falske profeten – eldsjön där ”det ska vara gråt och tandagnisslan i evigheternas evigheter”
Jag blir alltså alltmer viss om att texten i Matt. 25: 31 – 46 överhuvudtaget inte handlar om de troende under församlingens tidsålder och alltså därmed inte heller kan appliceras på hur de troende under vedermödan finns till för det Judiska folket eller inte.
Jag blir alltså allt mer viss om att denna text i Matt. 25: 31 – 46, handlar om de som under Tusenårsriket kommit till tro på Jesus (fåren) och som därmed haft omsorg om människor under tusenårsriket.
Det handlar också om de som genom otro på Jesus (getterna) under tusenårsriket inte ”brytt sig om mina minsta” = alla människor i nöd!! Alltså något som inte handlar om oss troende idag, som kommer att möta Jesus vid ”Kristi domstol”, frikända av nåd för Kristi skull, när Han kommer för att upprätta Tusenårsriket
Men jag ansluter mig däremot inte alls till tanken kring dessa spörsmål som kommer till en slutsats om att de otroende i slutet av Tusenårsriket, skulle utifrån denna text, få en ”andra chans” i den yttersta domen i förhållande till hur vilka gärningar eller omsorg som man uppvisat.
Då hamnar man ju på en villkorad frälsning!!! Och den existerar inte!!! Genom alla tider kommer detta att vara vad som gäller: ”Av nåden är ni frälsta och det inte av er själva, en Guds gåva är det, av nåd GENOM TRO PÅ JESUS”.
Inga gärningar kommer heller att gälla inför ”den yttersta domen”!!! Även där kommer tron på Jesus att vara den stora ”vattendelaren”: Avvisade från evigheten i Guds närvaro vid otro på Jesus, eller inbjudna till Guds gemenskap i evigheternas evighet, tack vare den ovillkorade, oförtjänta nåden genom tro på Jesus:
Genom tro på vem Han ÄR, Gud själv kommen i kroppslig gestalt. Tro på hur Han i sin person förenar/försonar Gud och människa genom sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. Tro på hur Han därmed kan bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 15
Första och andra döden
Upp 20:6; 14: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen [dvs. uppryckandet]. Över dem har den andra döden inte någon makt… Och döden och helvetet kastades ner i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön.”
Död betyder att vara åtskild från något. Kroppslig död är att vara frånskild kroppens liv och funktioner.
Andlig död är att vara ”död i överträdelser och synder”. Alltså att vara åtskild från Guds liv och gemenskap. Den döden kan också kallas ”den första döden”. Eftersom det är människans första åtskillnad från Guds gemenskap.
Den första döden omnämns först i 1Mos 2:17, ”…men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav skall du döden dö.”
Det handlar inte om kroppslig död, utan om att vara åtskild från Guds gemenskap. Man kan vara kroppsligt levande men andligt död – skild från Gud. Eller man kan vara kroppsligt död men andligt levande – förenad med Gud.
Problemet med den ”första dödens” den andliga döden – åtskillnaden från Gud. Det problemet löste Jesus när Han som människans ställföreträdare, i sin syndfria rättfärdighet aldrig skildes från gemenskapen med Gud. Den första döden var alltså löst för människan. Den kroppsliga döden besegrade så också Jesus i sin kroppsliga uppståndelse.
De som kommer till tro på Jesus har alltså problemet med den första dödens, åtskillnaden från Guds gemenskap, löst och kan se fram emot när Jesus sätter sina fötter på Oljeberget och de får sina uppståndelse/härlighetskroppar för att ”regera med Kristus för Tusen år”. 1 Tess. 4: 15 – 17; 1 Kor. 15: 51 – 53
Vilka ingår då i Upp. 20: 6: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.”
Här ingår 1. alla de som i GT dött i tron på löftet om vem Jesus ÄR och hans försoning på korset.
2. Här ingår alla som i NT kroppsligen avsomnat i tron på Jesus med en väntan i ”Abrahams sköte” på den kroppsliga uppståndelsen.
3. Här ingår även de som kroppsligen lever i tron på Jesus när Han kommer tillbaka.
4. Här ingår också ”Gossebarnet – förstlingsskörden från Israels barns tolv stammar” Upp. Kap. 12:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/06/30/spaning-pa-upp-kap-12/
5. Här ingår de martyrer som under vedermödan håller fast vid tron på Jesus: Upp. 7: 4: ”Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen, och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.”
Det finns flera kategorier av Martyrer i Uppenbarelseboken:
1. De under altaret 6: 9: ”När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade.”
2. De två vittnena 11: 7: ”Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd, ska vilddjuret som kommer upp ur avgrunden strida mot dem och besegra dem och döda dem.”
3. De under odjurets terrorregim 20: 4: ”Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand.”
4. De i den ”stora vita skaran”, ”som kom ur den stora bedrövelsen och har tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod” 7: 9 – 17:
”Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer, och de ropade med stark röst:
’Frälsningen tillhör vår Gud, som sitter på tronen, och Lammet!’…En av de äldste frågade mig: ’Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?’ Jag svarade: ’Min herre, du vet det.’
Då sade han till mig: ’Det är de som kommer ur den stora nöden’ (De är alltså inte uppryckta innan Vedermödan utan blir under Vedermödan martyrer). ’De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod…
Forts Första och andra döden
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 16
Forts Första och andra döden
Men här nämndes nu även att det inte bara finns en ”första död” utan även ”en andra död”. För utgången för människan i båda dessa dödar är förhållandet till tron på Jesus avgörande:
”Salig och helig är den som har del i DEN FÖRSTA UPPSTÅNDELSEN ; över dem har DEN ANDRA DÖDEN INGEN MAKT ..”. Alltså för dem som hör Jesus till har ”den andra döden ingen makt.”
DEN ANDRA UPPSTÅNDELSEN äger rum tusen år senare och omfattar alla de övriga som levt och dött genom tiderna utan att ha lärt känna Gud.
Nu – tusen år efter den första uppståndelsen (de troendes uppståndelse för att få uppståndelsekroppar och regera med Kristus) – uppstår alla dessa i andra uppståndelsen för att dömas efter sina gärningar i det som brukar kallas ”Uppståndelsen till dom”, ”den yttersta domen” eller ”domen inför den vita tronen”.
Jag upprepar igen vad som gäller de icke troende när de efter Tusenårsriket döms efter sina gärningar och så sen förpassas till eldsjön så att det inte kan missförstås:
Rom. Kap. 1 – 3: ”ALLA SOM HAR SYNDAT UTAN LAG SKA OCKSÅ GÅ UNDER UTAN LAG. OCH ALLA SOM HAR SYNDAT UNDER LAGEN SKA DÖMAS GENOM LAGEN…
FÖR NÄR HEDNINGARNA SOM INTE HAR LAGEN AV NATUREN GÖR VAD LAGEN BEFALLER, DÅ ÄR DE SIN EGEN LAG TROTS ATT DE SAKNAR LAGEN.
DE VISAR ATT DET SOM LAGEN KRÄVER ÄR SKRIVET I DERAS HJÄRTAN. OM DETTA VITTNAR OCKSÅ DERAS SAMVETEN OCH TANKAR SINSEMELLAN ANKLAGAR ELLER TILL OCH MED FÖRSVARAR DEM. DET SKA VISA SIG PÅ DEN DAG DÅ GUD DÖMER DET SOM ÄR FÖRDOLT HOS MÄNNISKORNA…”
De blir alltså dömda efter sina gärningar i förhållande till sina samveten. Men kan aldrig bli räddade till evigheten i Guds gemenskap utom genom tro på Jesus. Dessa som här döms efter Tusenårsriket i domen inför Guds tron blir kastade i eldsjön (DEN ANDRA DÖDEN) eftersom deras namn inte då är skrivna i Livets bok.
Upp.21.8 m.fl. ”Men de fega och de otrogna och de som har gjort vad styggeligt är,och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel; DETTA ÄR DEN ANDRA DÖDEN”.
Den andra döden gäller för dem som icke ”skola få Guds rike till arvedel.” Alltså för de som inte äger tron på Jesus. ”Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön.” Upp. 20:15.
I vers 14 ser vi att den ”brinnande sjön” är detsamma som den ”andra döden”:
”Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden.” Det innebär inte att ”den andra döden” – den eviga åtskillnaden från Gud upphör!
Det innebär att de som för evigt är skilda från Guds gemenskap – åtnjuter ”den andra döden” i eldsjön för evigt. Och vad som där gäller ser vi i vers 10: ”…och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”
”Och döden och dödsriket blev kastade i den brinnande sjön; detta, DEN BRINNANDE SJÖN ÄR DEN ANDRA DÖDEN. Och om någon icke fanns skriven i livets bok (Inte tillhör Jesus), så blev han kastad i den brinnande sjön.”
“Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.” (Upp 2:11)
”Den andra döden är sjön som brinner av eld och svavel.” (Upp 21:8). Det är domen över allt som är besmittat av synd och inte är försonat i Jesu blodsoffer på korset.
”Den andra döden” är alltså en slags konfirmering av ”den första dödens konsekvenser” av åtskillnad från Gud. Men nu i ”den andra döden” är det för evigt gällande utan ändring eller slut, utan gäller i ”evigheternas evighet”. ”De skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 17
Eldsjön återfinns i Upp 14: 9 – 11, 19:20, 20:10 och 21:8
”Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand, då ska han själv få dricka av Guds vredes vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet.
Röken från deras plåga stiger i evigheters evighet. De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn…
Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel…
Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet…
Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”
Som vi sett så är den andra döden inte ett upphörande av existens utan ett evigt frånskiljande från Guds gemenskap utan möjlighet till upphörande eller förändring.
I Universalismen – läran om att alla ska bli räddade – så menar man att detta Bibelord om att ”Gud ska bli allt i alla” just innebär att alla ska bli räddade och i de mest extrema varianterna, så menar man att även antikrist den falske profeten och satan ska bli räddade. Detta eftersom ”Gud ska bli allt i alla”. Men innebär detta ord att alla ska bli räddade?
Anledningen sägs vara för de som anammar, bejakar och sprider en sådan lära, är att Gud är så god och kärleksfull så att Han kommer att se till att alla blir räddade. För en del kan det ta eoner av tid innan de är framme vid att vara räddade menar man.
Men är det kärleksfullt att de som inte vill ha med Gud att göra ska bli räddade? Vad som är kärleksfullt från Guds sida är när Han säger att ”den som vill han kommer och tar livets vatten för intet”.
Det finns en annan närbesläktad lära – Annihilationismen – om att alla som går förlorade kommer att förintas i eldsjön. Som inte där sägs vara en evig plåga utan det upphör. Detta sägs ske av samma orsak att Gud är så snäll och kärleksfull så Han kan inte åse att människor skulle behöva hamna i en evig plåga.
Har nu mött en variant som är en slags blandning mellan Universalismen och Annihilationismen. Men med ett tillägg om att: ”Gudslikheten är konstitutiv och kan bara försvinna hos den som bränt bort sitt samvete och förvandlats till demon. Demonerna kommer att förintas med alla andra Guds fiender”
Det är alltså här i detta tillägg, inte människor som förintas, utan människor, som inte genom otro på Jesus går förlorade som Bibeln uttrycker det om de som går förlorade, utan här handlar det om dem som har ”bränt bort sitt samvete och förvandlats till demoner” och som därför kommer att förintas.
Icke – Bibliska fantasier med lögner och önsketänkanden synes behärska dessa läror.
Forts Eldsjön
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 18
Forts Eldsjön
Gud ursäktar inga synder och syndare. Men Han efterskänker skulden och förlåter de som genom tron på vem Jesus är och har gjort är inneslutna i Honom ( ”Den som tror på Sonen har evigt liv”).
Men Guds vrede över synden och syndarna viker aldrig bort från den som genom otro på Jesus står utanför räddningen. ”Den som inte hörsammar Sonen ska inte se livet utan (OBS!!) GUDS VREDE FÖRBLIR ÖVER HONOM”.
MÄRK FÖRBLIR! ALLTSÅ NÅGOT FORTSATT PÅGÅENDE Detta är ett för alltid evigt oåterkalleligt rådslut innan jordens rund var lagd i Guds frälsningsplan för människan.
Detta var Guds rådslut att sammanfatta allt ”I KRISTUS” så att den som ÄR I HONOM SONEN, ÄR DEN ”SOM HAR EVIGT LIV. MEDAN ATT ”DEN SOM INTE HÖRSAMMAR SONEN SKA INTE SE LIVET”, utan ”FÖRBLIR UNDER GUDS VREDE”.
Då gäller för dem som ”inte hörsammar Sonen” detta ord i Rom. 1: 18: ”Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet.”
För den som inte tror på Kristus återstår inget offer för synderna utan den människan är naken i sina synder och under Guds dom över synd och syndarna och som kommer att förpassas till samma destination som satan i evighetens värld.
Företrädare för Universalismen hävdar att när det gäller eviga straff så handlar det inte om eviga straff utan om tidsbegränsade straff.
Men ”plågas dag och natt i evigheters evighet”, är precis vad det står för – ”evigheternas evighet” med samma ord av evighet som det gäller när det talas om Guds evighet.
Eon, ”aiånion” har växlande betydelse och måste bestämmas vid varje tillfälle: Exempel: Joh 3:16 “οὕτω γὰρ ἡγάπησεν ὁ Θεὸς τὸν κόσμον, ὥστε τὸν υἱὸν αὐτοῦ τὸν μονογενῆ ἔδωκεν, ἵνα πᾶς ὁ πιστεύων εἰς αὐτὸν μὴ ἀπόληται, ἀλλ᾿ ἔχῃ ζωὴν α ἰ ώ ν ι ο ν.
Eon, ”aiånion” är här “Lika med evigt liv.” Inte tidsåldrigt liv.
Men då tvärtom, för de som inte hör Gud till blir då tillsammans med döden och helvetet kastade i eldsjön!! ”Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön…Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.”
Detta är alltså av samma ord av evighet Eon, ”aiånion” som evigt är i evigt liv. Som alltså inte handlade om tidsåldrigt som gäller för dem som blivit räddade.
”Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet”, är likaledes så handlar inte ordet här om ”tidsåldrigt” utan evigt av aldrig slut eller förändring.
De som företräder läran om allas frälsning, hävdar att hebreiska ”ålam” inte beskriver något som aldrig upphör. Man menar alltså helt felaktigt att dessa bibelställen talar om en begränsad tidsålder och inte om en aldrig upphörande evighet i ordets rätta betydelse.
Men ta del av hela den länks innehåll som jag senare lägger in. Läs och häpna över hur man kan ta så fel.
Forts Eldsjön
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 19
Forts Eldsjön
Gud vore ju inte kärleksfull om Han tillät synd och syndare besudla evigheten i Guds gemenskap! Därför säger Han:
”Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där…Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan BARA DE SOM ÄR SKRIVNA I LIVETS BOK SOM TILLHÖR LAMMET…
Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd…Guds och Lammets tron ska stå i staden…Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och FÅR KOMMA IN genom portarna till staden.
MEN UTANFÖR är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den.
”den väg är bred som LEDER TILL FÖRDÄRVET, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som LEDER TILL LIVET…DEN SOM FÖRKASTAR MIG och INTE TAR EMOT mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska DÖMA HONOM PÅ DEN YTTERSTA DAGEN…
Om någon INTE FÖRBLIR I MIG, KASTAS HAN UT som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och KASTAR I ELDEN…
Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: JAG HAR ALDRIG KÄNT ER…
GÅ BORT IFRÅN MIG…DÄR SKA NI GRÅTA OCH GNISSLA TÄNDER, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan NI SJÄLVA HAMNAR UTANFÖR”.
Här finns inget om tidsåldrigt straff eller att man upphör att existera!
Läran om allas frälsning är ett sömnpiller om att Du behöver inte bekymra Dig för Din evighet, för alla ska bli räddade. Men OBS! ”Det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas”. Det glömmer man helt bort!!
Det är i denna tiden och rummet som evighetsfrågan avgörs och det vid tro på vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på Golgata.
Att ingjuta i människor lögnen att alla en gång ska bli räddade i senare eoner av tid är inget annat än ormens röst från fallets dag: ”ingalunda ska ni dö.” Alltså inte ska ni skiljas från Guds gemenskap.
De första människorna köpte den lögnen då och människor idag köper den lögnen via den falska läran Universalismen om att alla människor ska bli räddade eller den likaså falska läran om att de som går förlorade ska förintas i eldsjön så man behöver inte bry sig om att här och nu bli räddad genom tro på vem den sanne Jesus är och har gjort.
Att det finns en evig tillvaro utanför Guds gemenskap för de som går förlorade förvanskas alltmer. Jag har bemött det här mer ingående och omfattande:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/06/28/vad-innebar-det-att-gud-ska-bli-allt-i-alla/
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 20
TILL SIST ETT TRÖSTENS ORD I ROM. 8: 31 – 39: ”Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?
Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss.
Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.
Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.”
Sätter också in ett försök till ett helhetssammanhang av eskatologin för den som är intresserad:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/02/13/bara-ett-uppryckande/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/03/13/hur-lange-pagar-forsamlingens-tidsalder/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/03/13/den-sista-basunens-ljud/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/06/04/jesus-aterkomst/
Vad gäller Israel
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/05/30/vad-galler-israel/
ANTIKRIST FALSKE PROFETEN SKÖKAN TEMPLEN
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/05/30/antikrist-falske-profeten-skokan-templen/
SKILLNADEN TUSENÅRSRIKET NYA HIMLEN OCH DEN NYA JORDEN
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/05/30/skillnaden-tusenarsriket-nya-himlen-och-den-nya-jorden/
DEN NYA HIMLEN OCH DEN NYA JORDEN
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/05/30/den-nya-himlen-och-den-nya-jorden/
Se även vad Uppenbarelseboken visar på:
https://tre-skrivare.se/hf/vilken-vedermoda.html
Se även
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/08/03/tva-jesu-ankomster-tva-vedermodor-tva-forodelsens-styggelse-fyra-tempel/