Återger det svar som Lennart Jareteg på BibelFokus.se gör på en fråga till honom under rubriken
Besök av Jesus?
https://www.bibelfokus.se/qa/q7
Inlägg 1
Frågan lyder: ”Jag hörde om en kvinnan som såg Jesus på en seans. Han som höll i seansen visste om det också. Själv tycker jag att det var märkligt och undrar bara vad du anser om sådana möten med Jesus?
Det är många som berättar såna här historier där de SER Jesus och blir frälsta. Jag upplevde själv min frälsning hemma men jag såg inte Jesus, jag bara visste att han var en sanning, en verklighet.
Kan vi se honom? Tänker på det som står, att Han måste gå till Fadern och att vi inte kan se honom…
Lennarts Svar: Det där är en intressant och viktig fråga, inte minst i vår tid. Det finns en hel del saker som pekar på att det inte kan vara så att Jesus dyker upp på det sätt som allt fler berättar om. Därför tror jag inte på alla dessa berättelser om att man sett Jesus.
Vad sa Jesus själv, vad säger Bibeln?
- Det första tar du upp själv. Jesus sa att han går till Fadern och vi ser honom inte mer. Han sa också att det är bäst för oss att det blir så och för annars kan han inte sända sin Helige Ande. Detta pekar ju på att han inte kan komma tillbaka hur som helst.
Joh 16:10: ”..ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre.”
Joh 16:7: ”Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.”
- Det andra jag kan komma på är att Jesus själv sa att vi inte skulle tro dem som säger att Jesus dyker upp lite varstans. Säkrast är ju att lyda Jesu uppmaning.
Matt 24:26: ”Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte.”
- Det tredje är att Jesus sagt att han en gång skall komma tillbaka. Då kan han ju inte komma tillbaka flera gånger innan han kommer tillbaka! Han har också sagt hur hans ankomst kommer att bli.
Matt 24:27: ”Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara”
- Det fjärde är var jag läser i Apg 3:20-21, men det är bäst översatt i Bibel 2000. Det är den mest logiska översättningen, så därför vill jag lyfta fram den:
”Då skall den tid komma från Herren då vi får vila ut, och han skall sända er den Messias som han har bestämt, Jesus, fast himlen måste behålla honom till den dag då allt det blir upprättat som Gud har förkunnat genom sina heliga profeter från tidens början.”
- Det femte jag tänker på är att tro framför allt kommer av predikan/förkunnelse. Så att Jesus skulle uppenbara sig för människor för att de skall tro, det går ju i viss mån emot Bibelns undervisning. Dessutom är det ingen fördel att få skåda stora ting. Det är bättre med en tro som är levande trots att man inte fått se.
Rom 10:17: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.”
Joh 20:29: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”
- En annan viktig sak är denna. Det är inte ovanligt att en figur som säger sig vara Jesus dyker upp i osunda och ockulta sammanhang. Detta har ju också Bibeln varnat för.
2 Kor 11:14: ”Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel.”
Forts Inlägg
Inlägg 2
En falsk Jesus
En person som själv varit med i det ockulta och där sett en sådan falsk ”Jesus” många gånger är Johanna Michaelsen. Efter att hon blev kristen så har hon gått ut och vittnat väldigt starkt om detta.
Det förrädiska med denne falske ”Jesus” som dyker upp lite varstans är att han har ett förledande budskap, kanske inte så tydligt till att börja med, men avsikten är att gradvis förleda allt djupare in i villfarelse och bundenhet. Du kan se en intervju med henne på denna länk.
http://nazarenepsalm113.wordpress.com/2009/07/16/entire-johanna-michaelsen-interview/
Jag tror trots allt detta att det kan vara möjligt att någon enstaka människa någon gång kan få se Jesus, men då i en syn eller dröm, för det är inte samma sak som att han kommer i egen fysisk person. Aposteln Johannes fick ju se Jesus i en syn.
Men sådana syner skall man vara mycket skeptisk mot, för det är väldigt vanligt att syner används för att bekräfta villfarelser av olika slag. Ibland förs det fram syner av Jesus för att understryka en viss tolkning av ett eller flera bibelord, men det är väldigt klent att göra så.
Bättre är att understryka en tolkning med ännu fler bibelord. Man kan gott vara ännu mer skeptisk när synerna marknadsförs från scener och i litteratur som säljs (etc), för då görs ju detta för att växa i sig själv och för att tjäna pengar.
Ett svenskt exempel på en sådan här berättelse om en Jesusuppenbarelse är den som Birger Skoglund för fram i en videoinspelning från Åstol. Som du hör där är det Birger som är centralfiguren i hela berättelsen, inte Jesus.
Det är så ogenerat och osmakligt hur Birger använder denna berättelse för att dels bekräfta sig själv och sin tjänst, och dels för att bekräfta den nya ekumeniken och Trosrörelsens äkhet.
(Lite märkligt är det allt, att exakt när Birger säger ”ut ur ljuset träder en person”, så håller han handen i en välkänd satanisk hälsning. Detta sker ca. 5.45 in i videon.
Detta kanske bara är en tillfälligthet, men det passar otäckt bra ihop med den ”förklädda ljusets ängel” som han berättar om – om nu detta han berättar verkligen är sant.)
Titta på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=0AoDEmVQ5eA
Paulus erfarenhet
Nu brukar en del peka på att Paulus faktiskt mötte Jesus på vägen till Damaskus. Men det var ett ljussken han såg och han hörde Jesu röst (Apg 9:1-9). Så Jesus var inte där rent fysiskt – om man skall väga in ovanstående bibelord.
Den gång Paulus verkligen kan ha sett Jesus var då han blev uppryckt till ”tredje himlen” (2 Kor 12:2). Det där var nog en erfarenhet som kanske enbart varit förunnad Paulus, för han fick också en unik insikt i Skriften,
som lade grunden till hela hans apostoliska gärning bland hedningarna; Jesus öppnade hans sinne till att förstå evangelium på ett djupare plan. Hur som helst var Paulus oerhört återhållsam med att berätta om denna händelse, vilket alla vi kristna borde ha som förebild!
Jesus bor hos oss!
Nu är det inte så att vi är helt utelämnade av Jesus på denna jord. Han har ju lovat att ta sin boning hos var och en som tror på honom och ber om den Helige Ande. Så Jesus kan – genom sin Helige Ande, Hjälparen – bo i våra hjärtan om vi önskar det.
Vi troende kan få vara Guds tempel på jorden idag! Detta är större än vad vi kan fatta, tror jag. Och för mig räcker det hela vägen hem till himlen. Visst skulle det vara mäktigt om Jesus klev innanför min ytterdörr och hälsade på,
men jag har slutat upp med att hoppas på sådant. Det tillhör den omogna tron. Låt oss istället hålla fast vid Bibelns undervisning och det som Gud verkligen har lovat oss:
Luk 11:13: ”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”
/Lennart
HaFo kommentarer
HaFo kommentar 1
Om någon menar sig ha sett Jesus och som gett ett budskap utöver ”summan av Guds ord är sanning”, så är det en villolärare med villolära.
En länk i Lennarts artikel visar när Birger Skoglund mötte Jesus fysiskt och såg in i hans ögon. Det är lika lite trovärdigt att detta var från Gud som när han har fått uppenbarat av Jesus att mer en 3 miljoner skall bli frälsta eller kristna i Sverige.
Lennart har helt rätt när han pekar på att det är Birger själv som här kommer i centrum och inte Jesus. Då är det inte Guds Ande som är verksam, för Han pekar alltid på och förhärligar Jesus. Den ande som här är verksam pekar på och förhärligar Birger Skoglund.
Att det inte står rätt till med Skoglund blir uppenbart när han här menar att Jesus skulle säga att de har rätt Jesus på Livets Ord. Det är en falsk Jesus som skulle säga något sådant. Ser man till den undervisning och ande som Ekman förmedlade så är det fullt uppenbart att det handlar om en annan Jesus en ande och ett annat Evangelium.
https://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#Kap4n4
Birger saknar ju också fullständigt andlig urskiljning när han på sommarkonferensen i Borås sommaren 2008 medverkar tillsammans med katoliken P. Raniero Cantalamessa, som anges vara ”Påvens predikant”.
Lennart pekar förtjänstfullt på ett antal Bibeltexter som visar entydigt på att det inte är Jesus som visar sig när man menar sig bokstavligt talat ha sett och mött Jesus.
Det är en annan sak när man erfar Jesu närhet under bön eller i situationer eller vid syner och drömmar. Då är det Den Helige Ande som visar på och förhärligar Jesus.
Därför är det precis som Lennart pekar på att Jesus gick bort för att sända oss Hjälparen Den Helige Ande. Vilken ingår i den oupplösligt sammansatta enheten av Fader Son och Ande. Den typ av dialog som föreligger i Joh Kap 14 – 17 inom Guds person återfinner vi redan i GT.
I 1 Mos. 1:26 används beteckningen ”oss” när Gud talar om att skapa människan till sin avbild. Samma sak upprepas i 3:22 där Gud säger att ”mannen blivit som en av oss, så att han förstår vad gott och ont är.”
I 1 Mos. 11:7 återkommer detta uttryck: ”Låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål”. Här finns alltså en konversation inom den sammansatta och odelbara, odelbara enheten av Fader Son och Ande.
I Jesaja kap. 6 får profeten höra seraferna ropa sitt trefaldiga ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot” och vidare ”Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare.”
Vi får svaret vem som blev sänd Hebr. 10:5-10: ”Därför säger Han vid sitt inträde i världen: slaktoffer och spisoffer begärde Du inte, men en kropp beredde Du åt mig .. Se jag kommer – i bokrullen är skrivet om mig – för att göra Din vilja o Gud.”
I Ps. 110:1 framgår fortsatt denna ”interna dialog” inom den ende Gudomspersonen: ”Herren sade till min herre, sätt dig på min högra sida till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall”.
I 5 Mos. 6:4 där det står ”Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en!”, så är enligt den information jag har, att ”Herren” i själva verket i grundtexten står i pluralis. Det finns i sanning endast en Gudomsperson,
men denne Gud uppenbarar sig i en sammansatt enhet av Fader, Son och Ande. Men inte som åtskilda Gudar, som Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden, utan som en OUPPLÖSLIG sammansatt enhet av Fader Son och Ande, samtidigt som ”JAG ÄR HERREN, HERREN ÄR EN”.
Alla försök genom historien att sära på denna enhet till tre åtskilda Gudar, eller att förbise denna sammansatta och odelbara, odelbara enhet av Fader Son och Ande, eller att förbise Kristi verkliga förutvarande existens innan inkarnationen i en jordisk kropp, i den ende Gudens karaktär och personlighet har alltid lett vilse och kommer alltid att leda vilse.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 2
Jag ger citat av Jesus från Joh. Kap. 14 – 17 med kommentarer. ”Tro på Gud, och tro på mig.”
Jesus säger här att det är samma sak att tro på Gud som att tro på Jesus och därmed att tro på Jesus är detsamma som att tro på Gud. Ungefär som när Jesus säger: ”Den som har sett mig har sett Fadern”. Det är samma sak att se Jesus och att se Fadern.
”I min faders hus finns många rum” Jesus säger faktiskt att det också är Hans hus: ”Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är.” Jesus ska alltså bereda plats i Faderns och Sonens hus.
”Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader” Här handlar det om att lära känna deras sammansatta och odelbara, odelbara enhet av Fader och Son som person. De är lika – jämställda och synkroniserat agerande i sin personlighet eftersom de är samma till väsendet.
”Fadern är i mig och utför sina gärningar.” Det står inte här att det sker genom någon opersonlig kraft. Det står att det sker genom att: ”Fadern bor i mig och gärningarna är hans verk.”
Och Jesus förtydligar att detta sker tack vare den sammansatta och odelbara, odelbara enheten mellan Fadern och Sonen: ”Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig.”
Visst, det är olika personer men i en sammansatt enhet. De använder inte en opersonlig kraft utan lever i en sammansatt enhet med Anden som ingår i denna sammansatta och odelbara, odelbara enhet. De verkar tillsammans eftersom de utgör samma väsensenhet.
”Ty jag går till Fadern” Jesus talar här om att Han ska lämna inkarnationen av ”Guds fullhet lekamligen” – fullt ut Gud och fullt ut människa förenade under försoningsgärningen.
För att så gå tillbaka till sin situation från evighet som ”förstfödd före allt skapat.” Han var alltså inte en skapad ängel som Jehovas Vittnen vill ha det till. Utan Han var ”förstfödd före allt skapat.”
Så talar nu då Jesus om hur Han så ska: ”gå till Fadern” och därmed till JÄMLIKHETEN MED GUD i den sammansatta och odelbara, odelbara enheten av Fader Son och Ande.
”Fadern blir förhärligad genom Sonen” Läs Joh 13:31-33, 36-38. Där framgår att förhärligandet mellan Fadern och Sonen i den sammansatta och odelbara enheten är ömsesidigt när Jesus säger innan korsfästelsen:
”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom.”
Joh. 14 vers 7. ”Jag skall be Fadern” Vi ser här igen ett exempel på dialogen i den sammansatta och odelbara enheten av Fader, Son och Ande.
Intressant här är att se att det är Jesus som tar initiativet till sändandet av den tredje personen i den sammansatta och odelbara, odelbara enheten av Fader Son och Ande och ber om verkställandet av detta.
”han skall ge er en annan hjälpare”. Det handlar om en personlig HJÄLPARE som också omtalas som HAN alltså en person i den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande.
Och vem är det då som kommer? Jo, Jesus säger: ”Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er”. Här framgår i all sin tydlighet den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande.
När den Helige Ande kommer så är det detsamma som att Fadern kommer: ”inte Faderlösa” och att Sonen kommer: ”jag” (Jesus – Sonen) ”ska komma till er”. Och i vilket namn kommer Anden? Jo, i Jesu namn: ”den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn”.
Gud är inte skild från sin Ande. Därför kan ”Gud” och ”Guds Ande” användas synonymt i Bibeln. Att ljuga mot den Helige Ande likställs därför med att ljuga för Gud (Apg. 5:3-4).
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 3
”Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. — ”Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig?”
Går det egentligen klarare att uttrycka den sammansatta och odelbara enheten, jämlikheten och väsensenheten mellan Fadern och Sonen? Jesus trycker ännu mera på detta faktum: ”Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig?”
Vad Jesus visar på är dels den sammansatta och odelbara enheten mellan Fader Son och Ande. Men också att som de är förenade så blir också den på Kristus troende genom Anden förenad i Guds gemenskap. Men inte på så sätt att man blir som Jesus i sig själv:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/08/26/skillnad-mellan-jesus-kristus-och-den-pa-jesus-kristus-troende/
”Men Hjälparen, den heliga Anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” Anden benämns som HAN med personliga egenskaper som: ”lära er … påminna er”. Det är alltså inte frågan om en opersonlig kraft utan Anden ingår i den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande.
”Fadern är större än jag” …”jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig.” Jesus talar här om situationen i sitt inkarnerade tillstånd igenom sin försoningsgärning. Denna vers måste då ses i ljuset av en helhet av Bibelns texter kring Sonens väsensenhet med Fadern.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/02/06/jesus-ar-gud/
Det finns ett Bibelord som säger ”Jesu Kristi Guds Sons blod”. Men det är något helt annat än enbart ”Guds sons blod”. Kristi person är inte bara en människa som kontrast till Adam. Kristi person är enligt Bibeln ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet”.
Det är vad som ger blodet på korset dess legitimitet som frälsande offer att ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv”. Det är som Gud och människa förenade – Kristi person, som offret av Kristi persons kropp och blod på korset sker.
Det är därför som Gud själv är så involverad i offerblodet på korset så att Han kan säga om församlingen att Han ”köpt den med sitt eget blod” Apg. 20:28.
”Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.”
Många förvränger här vad Jesus säger som att Han här skulle delegera en egen auktoritet till den troende. ”Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör.”
Men märk att auktoriteten och initiativet fortfarande är hos Jesus själv ”Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern.”
Det är Jesus med sin auktoritet från tronen där Han sitter på ”Faderns högra sida” som Han verkar: ”för jag går till Fadern”. Och det är Han som är verksam och inte den troende med en egen delegerad kraft och auktoritet: ”Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra.”
Att tro på Jesu namn är att tro på den karaktär och personlighet som Han är, jämlik, jämbördig och av samma väsen som Fadern, och att Anden är utgjuten i Jesu namn. Alltså den vi ska be till är Jesus, för ”ingen kommer till Fadern” utom genom/via Honom.
”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte.
Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er. Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er. Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre. Men ni ska se mig, för jag lever och ni ska leva.”
Vi ser här igen ett exempel på dialogen i den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande. Intressant här är att se att det är Jesus som tar initiativet till sändandet av den tredje personen i den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande och ber om verkställandet av detta:
”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid.” Den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande i ett nötskal!
Jesus visar direkt på att detta inte handlar om en opersonlig kraft utan om en person (HONOM) som förmedlar sanningen från Fadern och Sonen. En sanning som de som inte sett vem Jesus är och betydelsen av blodsoffret inte kan omfatta:
”sanningens Ande. Världen kan inte ta emot HONOM, för världen ser honom inte och känner honom inte.”
Jesus börjar så undervisa om den inneboende Anden i den troende människan: ”Ni känner honom, för HAN förblir hos er och SKA VARA I ER.”
Vem är det då som kommer tillsammans med honom, Anden? Jo, både Fadern och Sonen: ”Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.”
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 4
Jesus börjar redan här förbereda lärjungarna för sin korsfästelse, avslutning av sin försoningsgärning och sin kroppsliga uppståndelse och så sin Himmelsfärd. Varefter Han så ska sända Hjälparen, Anden i Jesu namn och på så sätt fortsätta sin umgängelse med dem:
”Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre. Men ni ska se mig, för jag lever och ni ska leva.” ”han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid”.
Och vem är det då som kommer som vi såg? Jo, Jesus säger: ”Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er”. Här framgår i all sin tydlighet den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande.
När den Helige Ande kommer så är det detsamma som att Fadern kommer och Jesus kommer: ”inte Faderlösa” och att Sonen kommer: ”jag” (Jesus – Sonen) ”ska komma till er”. Och i vilket namn kommer Anden? Jo, i Jesu namn: ”den helige Ande som Fadern ska sända i MITT (JESU] Namn”.
Begrunda betydelsen av namnet Jesus: ”Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.” Fil. 2:9-11.
”Den dagen ska ni förstå att jag är i min Far, och att ni är i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom.”
Jesus visar igen på den sammansatta och odelbara enheten mellan Fadern och Sonen och fortsätter undervisa om den inneboende Anden som de troende undfår vid tro på Jesus:
Ef. 1: 7 – 14: 7 : ”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss… I honom har vi också fått vårt arv…
I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv…”
Anden ger så ljus över den sammansatta och odelbara enheten mellan Fadern och Sonen och att den troende genom Anden lever i gemenskap med Fadern och Sonen. ”Den dagen ska ni förstå att jag är i min Far, och att ni är i mig och jag i er.”
Vad Jesus visar på är dels den sammansatta och odelbara enheten mellan Fader Son och Ande. Men också att som de är förenade av Fadern och Sonen, så blir också den på Kristus troende genom Anden förenad i Guds gemenskap. Men inte på så sätt att man blir som Jesus i sig själv:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/08/26/skillnad-mellan-jesus-kristus-och-den-pa-jesus-kristus-troende/
Så får man nästan skrämselhicka när det vad Jesus säger kan upplevas som krav: ”Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig”. Dock så kan vi aldrig prestera en kärlek gentemot Jesus. Men det står i 1 Joh. 4: 19, 10; 5: 4 – 5:
”Vi älska, därför att han först har älskat oss… Icke däri består kärleken, att vi hava älskat Gud, utan däri, att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder… allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är den seger som har övervunnit världen: vår tro. Vilken annan kan övervinna världen, än den som tror att Jesus är Guds Son?…”
Den som tror på Jesus och får den inneboende Anden är den som älskar Jesus och blir därmed även älskad av Fadern och kommer in i ett uppenbarelsens ljus från Jesus: ”Den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom.”
Att hålla Jesu bud är inte ett krav utan samtidigt ett erbjudande – För Jesus lämnar oss inte ensamma med den uppgiften – ”Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.”
Vi måste nästan här i detta sammanhang gå händelserna i förväg och citera de underbara Orden i Vers 23:
”Och min Far ska älska honom, och VI (FADERN OCH SONEN OCH ANDEN) ska komma till honom och ta VÅR (FADERNS OCH SONENS OCH ANDENS) boning hos honom.” Tala om vilken välsignelse med den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Andes gemensamma verk med den troende!
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 5
”Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ‘Herre, hur kommer det sig att du ska uppenbara dig för oss och inte för världen?’ Jesus svarade: ‘Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord.
Och min FAR ska älska honom, och VI ska komma till honom och ta VÅR boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Ordet som ni hör är inte mitt, det kommer från Fadern som har sänt mig’.”
Judas hade ännu inte förstått vad Jesus menade med att enheten av Fadern Sonen och Anden skulle uppenbara sig för de troende: : ”Herre, hur kommer det sig att du ska uppenbara dig för oss och inte för världen?”
Jesus visar så på vikten av att hålla fast vid Ordet om vem Han är och betydelsen av blodsoffret som de alltmer kommer att bli varse för att få uppleva denna ”uppenbarelse”:
”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord.” (om vem Jesus är och försoningsgärningen)
Men den som tar vara på det Ordet om vem Jesus är och försoningsgärningen kommer att erfara att dessa Ord som Jesus i den sammansatta och odelbara enheten av Fader och Son förmedlat från Fadern: ”Ordet som ni hör är inte mitt, det kommer från Fadern som har sänt mig’.”
Och vad händer då när den troende tar vara på det Ordet? Jo, ”Och min FAR ska älska honom, och VI (FADERN OCH SONEN OCH ANDEN) ska komma till honom och ta VÅR (FADERNS OCH SONENS OCH ANDENS) boning hos honom.
”Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.”
Jesus föranmäler nu Anden medan Han ännu är hos dem: ”Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er”. Intressant här också att se att Jesus inte talar till speciella kyrkor och samfund utan till den enskilde troende: ”Detta har jag sagt er ”.
Och Jesus pekar så igen på den sammansatta och odelbara enheten mellan Fadern, Sonen och Anden: ”Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, HAN ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.”
Det kan knappast sägas tydligare. Personen Anden i enheten ska sändas av FADERN . Som ska sändas i namnet JESUS och HAN ANDEN ska lära de troende och påminna ”er om allt som jag (JESUS) sagt er.” Detta är alltså budskap till de troende!
”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. Ni har hört att jag har sagt er:
Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag. Nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni ska tro när det har skett.”
Dessa Ord talar Jesus så att lärjungarna senare ska kunna dra sig till minnes vad Jesus säger här: ”Nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni ska tro när det har skett.”
Den som hör Jesus till känner också igen den frid som han ger: ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger”. Det får den på Jesus troende att ”inte låta era hjärtan oroas och tappa inte modet.”
Jesus talar så om att Han ska gå bort genom korsfästelsen för att så kroppsligen uppstå så de först ses igen och så försvinner Han igen i Himmelsfärden för att så återkomma:
Jag upprepar vem/vilka är det som kommer när den Helige Ande kommer? Jo det är hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande.
När den Helige Ande kommer så är det detsamma som att Fadern kommer och Jesus kommer: ”inte Faderlösa” och att Sonen kommer: ”jag” (Jesus – Sonen) ”ska komma till er”. Och i vilket namn kommer Anden? Jo, i Jesu namn: ”den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn”.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 6
”Jag går till Fadern, för Fadern är större än jag.” Jesus talar här om situationen i sitt inkarnerade tillstånd igenom sin försoningsgärning.
Där Han hela tiden som människa i personen Kristus av ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet” – Gud och människa förenade, är fullständigt beroende av kommunikationen mellan Fadern och Sonen och Gud och människa och att leva i denna beroendeställning:
”Min fader verkar ännu i denna stund och därför verkar också jag” (Joh 5:17). ”Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen” (Joh 5:19)
”Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig” (Joh 7:16). ”Han som har sänt mig talar sanning, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen (Joh 8:26).
”Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och vad jag skall tala. Och jag vet att hans befallning ger evigt liv. När jag talar, talar jag så som Fadern har lärt mig” (12:49-50).
Dessa Ord måste då vägas samman i en helhet av Skriften för att få fram den sanna bilden av vem Jesus är även i sin beroendeställning under inkarnationen:
”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta” (Joh 6:35). ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12).
”Jag är den gode herden, och jag känner mina får och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren” (Joh 10:14-15). ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om än han dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö” (Joh 11:25-26).
Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv (Joh 6:40 jfr Joh 3:16, 5:24, 17:2 etc).
Alltså behöver vi för att få en helhet även se på verser som visar på att samtidigt så är Jesus likvärdig, jämställd av samma karaktär och personlighet och i väsensenhet med Fadern.
All Skrift måste så ses i ljuset av en helhet av Bibelns texter kring Sonens väsensenhet med Fadern. ”Summan av ditt ord är sanning” Ps 110: 160.
”Jag ska inte säga er mycket mer, för denna världens furste är på väg. Han har ingen makt över mig, (en annan översättning: ”I mig finns inget som hör honom till”) men världen måste förstå att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig. Res er så går vi härifrån.”
Det börjar nu närma sig att Jesus ska korsfästas: ”för denna världens furste är på väg”. Satan är på väg att uppvigla folkskarorna till att få Jesus korsfäst och försöka göra Guds plan med Jesus om intet.
Han inser inte att allt spelar Guds plan i händerna. För nu ska Gud förverkliga att ”Gud är i Kristus och försonar människorna med sig själv…”. Hur kan det gå till? Jo, : ”I mig finns inget som hör honom till”!
Satans plan är att skilja Fadern och Sonen åt och att skilja Gud och människa åt i Kristi person. Men detta misslyckas eftersom : ”I mig finns inget som hör honom till”.
Jesus försonade/förenade Gud och människa i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och kan därför bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Många villoläror vill ge satan rätt att Fadern och Sonen och Gud och människa åtskildes på korset. Men denna satans lögn stämmer inte med en helhet av Skriften. Jesus blev där till ett RENT syndoffer som hela tiden är förenad med Gud
”Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig. Också ni ska vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.”
Vem är det som ska sända Anden? Jo, Jesus säger att det är Han som ska sända Honom: ”jag ska sända”. Från vem ska Jesus sända Hjälparen? Jo, ”från Fadern” och vem är Han som sänds? Jo, ”sanningens Ande som utgår från Fadern”.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 7
”De kommer att utesluta er ur synagogorna, och det kommer en tid när den som dödar er ska tro att han tjänar Gud. Det kommer de att göra därför att de varken känner Fadern eller mig.
Men jag har sagt det till er för att ni, när deras tid kommer, ska minnas att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, för då var jag hos er.”
Vi är mitt inne i ett avfall inför den vedermöda och antikrists tidsperiod som vi har framför oss. Människor som dras med i förförelsen med en annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium kommer att vända sig emot de sanna på Kristus troende:
”De kommer att utesluta er ur synagogorna, och det kommer en tid när den som dödar er ska tro att han tjänar Gud.”
Detta därför att de inte ser den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande: ”Det kommer de att göra därför att de varken känner Fadern eller mig.”
Och som därmed förvanskar vem Jesus ÄR och därmed även betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Jesus säger detta för att förbereda lärjungarna och kommande troende inför vad de har framför sig efter att Jesus först korsfästs och försonar människa och Gud med varandra när ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv” (2 Kor. 5: 17 – 21)
och sedan vänder tillbaka till den härlighet som Han hade hos Fadern ”innan världens var till”. Joh. 17: 5: ”Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.”
Det som är viktigt för Jesus är att pränta in hos de troende att se upp med den förförelse som de kommer att bli utsatta för:
Matt. 24: 4 – 31: ”Se till att ingen bedrar er. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många…Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull…MEN DEN SOM HÅLLER UT TILL SLUTET SKA BLI FRÄLST….Sedan ska slutet komma.
”Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? Men när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. Men jag säger er sanningen:
Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.”
Jesus förklarar här sin väsensenhet med Fadern som Han nu ska återvända till. Men orden om att Han ska lämna lärjungarna fyller deras hjärtan med sorg.
Jesus förklarar då att det är bra för dem att Han lämnar dem i sin nuvarande inkarnerade gestalt som ”Guds fullhet lekamligen”: ”Det är för ert bästa som jag går bort.”
Vad är det då som är så bra med att Jesus går tillbaka till Härligheten som Han hade innan Han ”lämnade jämlikheten med Gud och antog tjänareskepnad”? Jo, ”För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er.”
Vem är då Hjälparen som skrivs med stor bokstav? Jo en person i den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande som då Sonen ska sända: ”Men när jag går bort ska jag sända HONOM till er.”
”Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd.”
Anden har en personlig uppgift i den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande: ”Och när HAN kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom.”
När människor får syndanöd och inser sitt behov av att få möta Jesus och umgås med Honom så sker det genom Andens verksamhet som ska bevisa: ”Om synd: de tror inte på mig.”
Vad som är grundsynden efter Jesu försoning när ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv” är att man inte tror på vem Jesus ÄR ”Guds fullhet lekamligen” och därmed förvanskar och inte tror på det försonande offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Anden visar också på ”rättfärdiggörelsen genom tron på Jesus”: ”Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre.” Jesus bär på korset fram det försonande offret inför Gud,
där så Fadern är tillfreds med detta blodsoffer och visar att vägen till Honom och Hans gemenskap där var öppen när förhänget in i det allra heligaste rämnade när Jesus sa att det var fullbordat.
När Jesus lämnat sin inkarnation och gått tillbaka till den härlighet Han haft ”innan världen var till”, så är det Anden och Ordet som vittnar om att Gud nu:
”inte tillräknar människan hennes synder” utan tillräknar människan Kristi rättfärdighet av nåd för Kristi skull (2 Kor. 5: 19 – 21).
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 8
Den Helige Ande överbevisar också om dom. Först över satan: ”Om dom: denna världens furste är dömd.” Jesus säger när de kommer för att korsfästa Honom: ”Nu kommer denna världens furste men i mig finns inget som hör honom till”.
Joh. 12:31: ”Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas.” Kol. 2: 15: ”Han har avväpnat andevärldens furstar och väldigheter och låtit dem bliva till skam inför alla, i det att han i honom har triumferat över dem.”
Anden och Ordet visar på att de på Kristus troende inte har någon negativ dom att gå till mötes. Rom. 8:1-4: ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.
Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.
Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.” (Lagen gäller alltså den troende och uppfylls i den troende som ”lever efter Anden”) Det kan ju inte sägas klarare än så att lagen även gäller för den troende.
Inte för sin frälsning men i sin Helgelse och umgängelse med sina medmänniskor så ger lagen goda förhållningsregler för en bra relation mellan människor.
Tvärtom talas det om att den på Kristus troende kommer att få lön. 1 Kor. 3: 14: ”Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön”.
Anden och Ordet överbevisar också om den dom som de som inte tillhör Jesus kommer att ställas inför efter Tusenårsriket. Upp. 20: 10 – 15:
”Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.
Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen.
Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna… Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.
Medan de på Kristus troende då för höra i Upp: 21: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud…
Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem… Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt’.”
”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när HAN kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen.
HAN ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och HAN ska förkunna för er vad som kommer att ske.
HAN ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att HAN ska ta av det som är mitt och förkunna för er.”
Här så ger Jesu igen en djupgående undervisning om den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande. Vem ÄR Han? ”Men när HAN kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen.”
Jesus jämställer personerna i den sammansatta och odelbara enheten av samma härlighet, sanning och dessa tre utgör dörren till det eviga livet i Joh. 14: 6, 1: 14, 17, 10: 9, 11: 25:
”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig. Haden I känt mig, så haden I ock känt min Fader; nu kännen I honom och haven sett honom.”…
”Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.”…”ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus”.
”Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete… Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör”.
Och starkare än så här går det knappast att framställa den sammansatta och odelbara enheten än vad som Jesus gör här. Den som inte ser det är på något sätt förblindad av satans förförelse.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 9
”Han (ANDEN) ska inte tala av sig själv utan bara tala det HAN hör, och HAN ska förkunna för er vad som kommer att ske. HAN ska förhärliga mig (SONEN), för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som FADERN har är mitt. Därför sade jag att HAN ska ta av det som är mitt och förkunna för er.”
”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig.” Några av hans lärjungar sade då till varandra: ”Vad menar han när han säger till oss:
En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig? Och att han går till Fadern?” De frågade: ’Vad menar han med en kort tid? Vi förstår inte vad han säger’.”
Här försöker Jesus förklara för lärjungarna att Han ska korsfästas och de kommer då inte först att se Honom. Men att Han efter tre dagar ska kroppsligen uppstå så att de kan se Honom igen.
När detta så sker att Jesus kroppsligen uppstår så kan lärjungarna först inte tro att det är sant. Jesus bedyrar då att Han inte bara är andligen uppstånden som en ande. Han säger:
”En ande har inte kött och ben som ni ser mig ha”. Tomas fortsätter att tvivla och Jesus uppmanar honom att sticka sin hand i de sår efter korsfästelsen som Jesus har:
Joh. 20: 27-29: ”Sedan sade han till Tomas: ’Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!’
Tomas svarade honom: ’Min Herre och min Gud!’ Jesus sade till honom: ’Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror’.”
Lärjungarna är helt förbryllade: ”Vad menar han när han säger till oss: En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig? Och att han går till Fadern?”
De förstår inte heller att Jesus talar om att Han efter den kroppsliga uppståndelsen ska gå till Fadern: ”Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.” Och att Han då ska sända dem Anden i Jesu namn.
Detta börjar klarna för dem först när änglarna säger till dem vid Jesu himmelsfärd: ”Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.” (Apg 1:11.)
Och vidare: ”Då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.” (1 Tess 4:16, 17.)
1 Kor. 15: 20-23, 51-53: ”Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade… så ska också alla göras levande i Kristus. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom.”…
”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”
Fil. 3: 20: ”Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta vi ock Herren Jesus Kristus såsom Frälsare, vilken skall så förvandla vår förnedringskropp, att den bliver lik hans härlighetskropp.”
Det var först på den första Pingstdagen när Jesus så enligt sitt löfte sände dem Sanningens Ande som det började klarna för dem:
”HAN (ANDEN) ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske…”
”Jesus märkte att de ville fråga honom, och han sade till dem: ’Ni frågar varandra om det jag sade: En kort tid och ni ser mig inte, ännu en kort tid och ni kommer att se mig.
Jag säger er sanningen: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje.
När en kvinna ska föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, minns hon inte längre smärtan i sin glädje över att en människa är född till världen. Nu har ni också det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er’.”
Jesus vill här trösta dem i deras förvirring. Förklarar att ”Jag säger er sanningen: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje.”
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 10
Denna världens furste kommer att uppvigla folket till att glädjas över att man tror man dödat en falsk profet som utgett sig för att vara: ”Jag ÄR” alltså var Gud själv kommen i kroppslig gestalt.
Men de som kommer att få glädja sig är de som efter Kristi kroppsliga uppståndelse har besegrat den andliga döden – åtskillnaden från Gud
och som även besegrat den kroppsliga döden och möter de som tror på Honom: ”men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.” Forts
”Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.”
HaFo kommentar: När Sanningens Ande kommit så kommer Han att undervisa oss och vi kan be till Fadern och Sonen (I Jesu namn med namnet Jesus). Detta för att vår glädje, över vem Jesus ÄR i den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande och därmed betydelsen av offret på korset, kan bli fullkomlig.
”Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.”
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/04/03/bon-i-jesu-namn/
”Detta har jag talat till er i liknelser. Men det kommer en tid när jag inte längre ska tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern.
Den dagen ska ni be i mitt namn. Jag säger inte att jag ska be till Fadern för er. Fadern själv älskar er, för ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud. Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern.”
Jesus hade tidigare talat i liknelser om den sammansatta och odelbara enheten mellan Fadern, Sonen och Anden. Men idag när Anden har kommit så ska Han ”öppet förkunna för er om Fadern.”
Jesus fokuserar igen på betydelsen av att be i Hans namn när Anden kommer eftersom Anden är ”utgjuten i Jesu namn”. Han visar också på att det är samma sak att älska Jesus som att älska Fadern: ”Jag säger inte att jag ska be till Fadern för er. Fadern själv älskar er, för ni har älskat mig…”.
Jesus fokuserar också på vad som är den frälsande tron: ”tror att jag har utgått från Gud. Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern.”
Detta handlar alltså om tron på vem Jesus ÄR i den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande och därmed även tron på betydelsen av offret på korset. Därför är det inte så märkligt att satan med allehanda vilsna läror som i t.ex. Jehovas Vittnen eller med en lära om att Jesus skulle skiljas från Gud på korset, förvanskar just detta.
”Då sade hans lärjungar: ”Nu talar du öppet och inte i liknelser! Nu vet vi att du vet allt och inte är beroende av att någon frågar dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud.”
Det började nu klarna något för lärjungarna. De hade tidigare på Jesu undran på hur de såg på vem Han var sagt: ”Till vem skulle vi gå ? Du har det eviga Livets Ord” och ”Du är den levande Gudens Son”.
Det klarnar nu ytterligare och de börjar få fatt på att Jesus är Gud själv kommen i kroppslig gestalt och börjar också skymta den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande: ”Nu vet vi att du vet allt… Därför tror vi att du har utgått från Gud.”
”Jesus svarade: ’Nu tror ni. Men det kommer en tid, och den är redan här, när ni ska skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam.
Men jag är inte ensam, för Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen’.”
Jesus börjar nu bli nöjd med deras bekännelse av vem Han ÄR och vet att de därmed även kommer att efter den kroppsliga uppståndelsen och Andens utgjutande att börja kunna greppa försoningens under på korset då när ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv…”.
Johannes kan då skriva i 1 Joh. 1: 7 – 9: ”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”
Detta är alltså riktat till troende människor! Hur kan man få det till i Hypernåden att detta inte skulle vara riktat till troende och därmed frånta de troende välsignelsen med denna text!?
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 11
Lärjungarna, de troende på Kristus, började då kunna koppla samman när blodet från ett offerlamms blod ströks på dörrposterna inför Judarnas uttåg ur Egypten, så undgick man därmed Guds straff och blev räddade. Det var ju en förebild som inte bara gällde Judarna utan troende igenom alla tider!
Hebreerbrevet: Om Jesus som överstepräst och blodsoffrets betydelse ”När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son… Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek…
därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom… Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad,
skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv…
Genom det större och fullkomligare tabernaklet…gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning…
Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud… Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt…
Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull…
nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas,
så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”
Märk detta är vad som sker på korset och inte vid senare ceremonier ( som i Katolska Kyrkan) och inte som något skeende efter hans himmelsfärd (som trosförkunnelsen lär).
Det var där på korset ett rent offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod utan någon brytning av den sammansatta och odelbara enheten mellan Fader, Son och Ande och ingen brytning mellan
Gud och människa i Kristi person. Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande och ger DET RENA OFFRET som förebilderna i GT visar att offret skulle vara: offret på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Det gällde inte bara lärjungarna utan alla genom historien troende på vem Jesus är och en sann tro utan förvanskning på offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta och odelbara enheten av Fader, Son och Ande och ger DET RENA OFFRET (Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Gud själv är så inbegripen i detta offer så att Han uttrycker att Han ”köpt församlingen med sitt eget blod”. Gud är i Jesus Kristus i den sammansatta och odelbara enheten av Fader, Son och Ande,
den som ger offret och som själv är tillfreds med offret när Han, när Jesus säger att det är fullbordat på korset, visar att vägen då in till Hans gemenskap nu är öppen när förlåten in till det allra heligaste rämnar mitt itu.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 12
”När Jesus hade sagt detta, lyfte han blicken mot himlen och bad: ’Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig’.”
Stunden när Jesus ska korsfästas och som ser ut som ett nederlag ska vändas i seger och förhärligande. Jesus visar här på den sammansatta och odelbara enheten mellan Fadern och Sonen.
Blir Sonen förhärligad så är det samma sak som att Fadern även blir förhärligad: ”Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig.”
Efter att Jesus på korset burit fram det RENA offerlammets försoningsblod, ”predikat för andarna i fängelset” och kroppsligen uppstår så är både Fadern och Sonen förhärligade i Jesus Kristus. Och Jesus ”är med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda.” (Rom. 1:4)
”Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”
Jesus säger här samma sak som tidigare att ”mig är given all makt i Himmel och på Jord”. Alltså jämställd med och jämlik med Gud. Till vilket syfte? Jo, ”för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom.”
Jesus säger om sig själv att Han är ”Uppståndelsen och Livet”. Alltså är jämställd och jämlik med Gud som är ”uppehållaren av allt liv”. Alla som nåtts av Budskapet om vem Jesus ÄR och blodsoffret på korsets betydelse och kommit till tro på Jesus ingår i alla som ”han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom”.
Och vad är det som ger detta eviga liv? ”att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” Alltså att man ser den sammansatta och odelbara enheten av Fader och Son och därmed blodsoffrets betydelse på korset när ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv…”
”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra. Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.”
”När Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv” så förhärligade detta Fadern: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra.”
Detta verk var att förena/försona Gud och människa i sin egen person – Kristi person – där människa och Gud förenades/försonades i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. Detta verk Han ”fullbordade” var att frambära det RENA offerblodet på korset.
”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid ditt ord.
Nu har de förstått att allt som du gett mig kommer från dig, för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.”
Jesus har uppenbarat Guds namn för dem som kommit till tro på Jesus: ”de människor som du tog ut ur världen och gav till mig.” Att visa på Guds namn är detsamma som att visa på den person som Fadern ÄR.
Och då vet vi att Jesus använder samma ”Jag ÄR” om sig själv, ”den som har sett mig har sett Fadern.” Alltså jämställd, jämlik med Gud i enheten av Fader och Son.
Guds barn tillhör både Sonen och Fadern: ”De var dina och du gav dem till mig… och de har hållit fast vid ditt ord.” Jesus hade uppmanat Lärjungarna att hålla fast vid Hans ord och nu ser vi att det är detsamma som att hålla fast vid Guds Ord: ”och de har hållit fast vid ditt ord.”
Att de håller fast vid Guds Ord leder till att de börjar skymta enheten mellan Fadern och Sonen: ”Nu har de förstått att allt som du gett mig kommer från dig, för jag har gett dem de ord som du gav till mig.”
Att de tar emot Guds Ord leder till att de börjar förstå både vem Fadern ÄR och vem Sonen ÄR och deras sammansatta och odelbara enhet: ”och verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.”
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 13
”Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem.”
Jesus visar att hans stora böneämne är de som kommit till tro på Honom och Han gör det för att de tillhör både Fadern och Sonen: ”Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina.”
Jesus visar så igen på enheten mellan Fadern och Sonen: ”Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt”. Jesus visar så på vilken innerlig samhörighet som råder mellan Jesus och de som tror på Honom: ”jag är förhärligad i dem.”
Jesus hade tidigare talat om att när Fadern förhärligades så förhärligades Sonen och vice versa. Nu talar Han om att Han även är förhärligad i de troende till en innerlig gemenskap.
Men det handlar inte om som trosförkunnelsen ibland vill göra gällande att man som troende går upp i samma enhet som Fadern, Sonen och Anden.
Men Gud är Gud och människa är människa, och en människa förenad med Gud i en gemenskap med Honom till en i evigheten förhärligad/förverkligad människa som passar in i den eviga gemenskapen med Gud. Se igen på skillnaden mellan Kristus och den på Kristus troende.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/08/26/skillnad-mellan-jesus-kristus-och-den-pa-jesus-kristus-troende/
Vill förtydliga detta bättre och börjar först med vad jag i Kap. 16 menade med att Jesus lämnade ”inkarnationen”. Han uppstod i sin härlighetskropp och kommer för alltid bära sina märken som äro tecken även efter sin ”Himmelsfärd”.
Men någon form av skillnad måste det väl vara mellan att Han med sin Uppståndelsekropp visade sig för lärjungarna och de tog på Honom och efter Hans Himmelsfärd när Han ber Fadern att ”förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.”?
Jesus bär sin Uppståndelsekropp även nu medan han sitter på Faderns högra sida. Han är 100% Gud och 100% människa fortfarande, och det kommer han aldrig att ändra på.
Därför bär han sina märken efter törnekronan, hålet i sidan och i händer och fötter. Som redan Lärjungarna fick syna och utropa: ”Min Herre och min Gud”.
När det gäller ordet ”inkarnation” betyder det att bli kött och blod. Han lämnade inte sin kropp och for till himlen, tänk på vad änglarna sa när lärjungarna stod och såg upp mot himlen:
”På samma sätt som han for upp ska han komma tillbaka”. Han for alltså upp i sin Uppståndelsekropp, i sin förhärligade kropp. Och lägg också märke till att när han visar sig för lärjungarna så säger han:
”Ta på mig, en ande har inte KÖTT OCH BEN”… Han säger inte längre Kött och Blod, för sitt blod utgöt han på altaret (Korset) och han frambar sitt blod i templet. Inte vid något senare tillfälle i Himlen som trosförkunnelsen lär.
De menar att blodet inte var rent på korset, eftersom Jesus var synd i sitt väsen enligt deras lära, och skild från Guds gemenskap enligt deras lära, utan enligt dem blev blodet rent först efter uppståndelsen och Himmelsfärden.
Men Gud visar att när Kristi person (Gud och människa förenade) bär fram offret av Kristi persons kropp och blod på korset, så var det ett RENT tillfredsställande blodsoffer av ”Guds oskyldiga offerlamm” som sker på korset och låter därmed förlåten in till det allra Heligaste rämna och därmed var vägen in till Guds gemenskap öppen. Redan där på korset.
Jesus lämnade det uppdrag Han hade att utföra: att förena/försona Gud och människa i sin person. Kristi person av ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet”- fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt.
Men när Han så säger: ”förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.” Så föreligger nu ett annorlunda läge där man i Upp. ser märkena efter Hans sår i sin återgångna härlighet som Han hade förrän världen skapades.
Det förändrar inget av betydelsen med Ordet: ”Jesus Kristus är densamme igår och idag, så ock i evighet” (Hebr. 13: 8).
Vad det betyder att Jesus var densamme i går, idag och till evig tid innebär att Hans personlighet och karaktär aldrig förändrats oavsett vad Han gått igenom.
Han är den orubblige, omutbare, den oföränderlige, den opåverkbara, den kärleksfulle, omsorgsfulle, den samme oavsett vilka sår Han tillfogats, oavsett vilka lögner som sades om Honom, så har Han behållit sin fullkomlighet, Gudomlighet i den sammansatta och odelbara enheten av Fader, Son och Ande.
Detta utan påverkan av någon människa, demon eller andevarelse. Allt han var i sin karaktär och personlighet innan inkarnationen var han också under inkarnationen, och likaså efter inkarnationen.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 14
Jesus Före inkarnationen
”Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte.” (Fil. 2:5-8)
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud … Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader.” (Joh. 1:1,14)
”I Honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat.” (Kol. 1:15)
I sin jordiska tillvaro:
Hebr. 2:17 säger att Jesus ”måste i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bli barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud till att försona folkets synder.”
Gud kommen i köttet. Definitionen på att Jesus är Kristus. Sann Gud och sann människa, som är ”trafikdelaren” mellan vad som är sann eller falsk tro och bekännelse.
Jesus måste i allt (till sin konstitution av ande, själ, kött, blod och kropp) bli lik den naturliga, skapade människan. Dock utan att leva i förbund med syndanaturen, men lagd under den kroppsliga dödens tillstånd. (Inkarnationen).
Som det står ”…i allt lik sina bröder … i syndigt kötts gestalt … frestad i allt, dock utan synd … fördömde Han synden i köttet.” (Hebr. 2:17, 4:15, Rom. 8:3)
”Därför säger Han vid sitt inträde i världen: slaktoffer och spisoffer begärde Du inte, men en kropp beredde Du åt mig .. Se jag kommer – i bokrullen är skrivet om mig – för att göra Din vilja o Gud … och i kraft av denna vilja har vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi kropp, en gång för alla har blivit offrad..” (Hebr. 10:5-10)
Samtidigt är Jesus från evighet till evighet Sann Gud, oupplösligt, utan avbrott, hela tiden, förenad med sin Fader ”Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen .. Gud kommen i köttet .. Densamme igår, idag, så ock i evighet.” Detta är undret! (Kol.2:9, 1 Joh. 4:2, Hebr. 13:8)
Efter den kroppsliga uppståndelsen och Himmelsfärden:
Jesus behöver inte vara i sin jordiska gestalt, efter fullbordat försoningsverk och efter att även den kroppsliga döden besegrats i uppståndelsen.
Jesu jordiska kropp är i den kroppsliga uppståndelsen (inte i någon pånyttfödelse) inte lägre underlagd den kroppsliga döden. Han kliver rakt genom bindlarna, så att de vecklas ihop på gravbädden. Han umgås en tid med sina lärjungar i det tillståndet. Tomas sticker bl.a. handen i Jesu uppstungna sida och utbrister. ”Min Herre och min Gud”.
Det är nu dags för Jesus, att gå tillbaka till den härlighet, Han hade hos Fadern och varifrån Han kom. ”Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen, åter lämnar jag världen och går till Fadern …
Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk, som du har givit mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var till” (Joh. 16:28, 17:4-5)
”Har Gud nu på det yttersta av denna tid talat till oss genom sin Son, som Han har insatt till arvinge av allt, genom vilken Han ock har skapat världen.
Och eftersom denne är Hans härlighets återsken och Hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har Han – sedan Han hade utfört en rening från synderna – satt sig på Majestätets högra sida i höjden.” (Hebr. 1:2-3)
http://tre-skrivare.se/hf/H3Bok.htm#Kap2
Ett är odiskutabelt säkert, nämligen att Jehovas Vittnen är fullständigt vilsna, när de hävdar att Jesus är en skapad ängel. Helt klart är att Jesus ingår från evighet till evighet i den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 15
Ett annat viktigt spörsmål är vad som Johannes menar med: ”Vad vi ska bli är ännu inte uppenbart, men när han uppenbaras ska vi bli som honom”. Märk här att inte ens Johannes visste riktigt vad det innebar ”att bli som Honom”.
En sak är säker. Vi får också våra uppståndelsekroppar, det förgängliga uppstår oförgängligt, det dödliga ikläder sig odödlighet. Gud älskade oss så mycket, och vi ska ”förvandlas till Hans Sons avbild”.
Därför kommer vi också att förvandlas, men vi kommer ändå att vara samma personer som i den här tiden. Men med våra uppståndelsekroppar där synden inte längre har någon makt över oss. Där synden är utplånad, döden borta och vi äger en natur som passar in i Guds eviga gemenskap.
Vi blir aldrig, även som förhärligade förverkligade människor som passar i Guds gemenskap, införlivade i Guds treenighet. Något som är tankestoff från trosförkunnelsen att ”vi är små Jesusar”.
Men vad vi vet är att det handlar om att vi ska vandra inför Gud, se Gud och umgås med Honom, för till det är vi skapade: till gemenskap med Sonen, som 1 Kor. 1:9 säger.
Men kan vi få full klarhet när inte ens Johannes hade det, med vad som menas i Rom. 8: 17 – 18; 29 Kol. 3: 10; 1 Joh. 3:2:
”för att också bli förhärligade med honom.” ”den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår.” ”avbild av sin Skapare.” ”formas efter hans Sons bild,” ”att han i allt skulle vara den främste.” ”få det utlovade arvet.” ”för att också bli förhärligade med honom.” Forts
Handlar det om att bli förverkligade/förhärligade människor som får en uppståndelsekropps natur som passar in i Guds eviga gemenskap?
Eller handlar det om att vi blir lika Gud och Jesus till hela deras väsende i deras sammansatta och odelbara enhet av Fader Son och Ande så att det då inte finns en ”treenighet” utan en ”miljonenighet”. Det är denna tanken som finns hos Benny Hinn som jag värjer mig mot.
Benny Hinn framförde läran om en nio-enig gud. Hans lära summariskt: ”Vi är skapade till Guds avbild, ande själ och kropp. Om Gud är treenig, betyder det också att Fadern är treenig,
Sonen är treenig och Den Helige Ande är treenig, med andra ord så är Gud nio-enig.” Och Hinn fortsätter med att vi är inbjudna i Guds ”nio – eniga Gudom” till samma väsensenhet och att vi är Gudar i oss själva. Något så helt vilset!
Men hur mycket vi än går igenom ”lidandet” med Jesus och är med i en process där ”vi dör och uppstår med Kristus” och kan tillägna oss erbjudandet om att vara som döda mot synden och levande gentemot Guds Ande, vilja och ord,
så tror jag vi får vara väldigt försiktiga med att vi ska bli som Jesus och att vi skulle inkluderas i enheten av Fader, Son och Ande.
Jag menar att det inte handlar om att vi blir lika Gud och Jesus till hela deras väsende i deras sammansatta och odelbara enhet av Fader, Son och Ande.
Jag vill mena att det handlar om att bli förverkligade/förhärligade människor som får en uppståndelsekropps natur som passar in i Guds eviga gemenskap.
Och att Gud alltid är Gud och människa alltid människa och människa förenad med Gud i Hans gemenskap som förverkligade/förhärligade människor som får en uppståndelsekropps natur som passar in i Guds eviga gemenskap.
En del menar att vi blir lika Jesus som Hans brud och menar att brudens bröllop sker när Jesus kommer tillbaka med den hednakristna församlingen (uppryckandet).
Men detta stämmer inte utan Lammets bröllop sker först som det sista som sker i Upp. sista kapitel. Och kommer att omfatta alla troende genom alla tider som hör Jesus till: ”’Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo. Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar.’
Och ängeln sade till mig: ’Skriv: Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.’ ”Och Anden och bruden säger: ’Kom’ Och den som hör det må säga: ’Kom!’ Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet”. (Upp 19:7-9, 22:17)
Ett är säkert enligt 1 Kor. 1:9 om Guds kallelse till gemenskap med Sonen: ”Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.”
Men fullt ut vad vi ska bli får vi säga med Johannes: ”Vad vi ska bli är ännu inte uppenbart. Men ett vet vi, vi ska bli honom lika.” Och då blir det spännande i evighetens värld att få full klarhet i vad detta innebär.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 16
Vad detta innebär får vi veta när Jesus kommer tillbaka vid den sista basunens ljud. I Upp. Kap. 8 bryts det sjunde inseglet med sju basuner. Den sjunde och sista basunen återfinns i Upp. 10: 15 där det står:
”Och den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen: ”Väldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han ska vara kung i evigheters evighet.”
Vilket då kan kopplas samman med det skeende som även Paulus fått insyn i:
”Då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.” (1 Tess 4:16, 17)
1 Kor. 15: 20 – 23, 51 – 53: ”Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade… så ska också alla göras levande i Kristus. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom.”…
”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid DEN SISTA BASUNENS LJUD. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”
Fil. 3: 20: ”Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta vi ock Herren Jesus Kristus såsom Frälsare, vilken skall så förvandla vår förnedringskropp, att den bliver lik hans härlighetskropp.”
Någon anmärkte att detta inte kunde vara samma ”sista basunens ljud” som i Upp. som Paulus talade om eftersom Upp. inte var skriven då. Men det står här att Paulus fått se in i en hemlighet:
”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid DEN SISTA BASUNENS LJUD. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.” (1 Kor 15:51-53)
Så nog var det samma hemlighet vid den sista basunens ljud som Paulus hänvisade till som även Johannes senare också fick se. Varför skulle de tala om olika sista basunens ljud. Det kan väl bara finnas en upplaga av sista basunens ljud.
”Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet” (Matt 24:30)
”Se, han kommer med molnen och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över honom” (Upp 1:7)
”Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara” (Matt 24:27)
”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen” (1 Tess 4:16)
Då, vid den sjunde och sista basunens ljud, när Jesus närmar sig jorden, kommer världshistoriens mest dramatiska händelse att inträffa:
”Med starkt basunljud skall han [Kristus] sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra” (Matt 24:31)
De utvalda handlar inte här om Judarna. För de är redan samlade vid striden med antikrist och ingår bland de som ska ”Se, han kommer med molnen och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom”
Detta gäller alltså de troende när Jesus kommer tillbaka: ”Med starkt basunljud skall han [Kristus] sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra”.
Alltså de troende spridda över hela världen, kommer att ryckas upp i skyn när Jesus kommer. Detta för att få sina uppståndelsekroppar, och för att ”regera med Kristus i tusen år” (Upp.20:4, Dan.7:22, 1 Kor 6:2, Upp. 3:21, Upp 5:10)
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 17
”Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett.
Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du gett mig. Jag vakade över dem och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man för att Skriften skulle uppfyllas.”
Jesus var nu alldeles snart framme vid att avsluta sitt uppdrag att försona/förena Gud och människa i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.
Då när ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv..” (2 Kor. 5: 17 – 21). Så att Gud inte tillräknar mig mina synder utan av nåd för Kristi skull tillräknar mig Kristi rättfärdighet.
”Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg”. Rom. 3: 21 – 26: ”Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror…
de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod… och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.”
Jesus står nu inför att bära fram det RENA offerlammets blod av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Koppla samman när blodet från ett offerlamms blod ströks på dörrposterna inför Judarnas uttåg ur Egypten, så undgick man därmed Guds straff och blev räddade.
”Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull…
nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”
Jag vill verkligen lovorda offret som räddar mig. Blodsoffret på korset. Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta och odelbara enheten av Fader, Son och Ande och ger DET RENA OFFRET (Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Detta är nu så verkligt för Jesus så att Han säger liksom ”Far jag är nu snart på väg men ta hand om mina lärjungar”: ”Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig.”
”Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett. Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du gett mig. Jag vakade över dem och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man för att Skriften skulle uppfyllas.”
Jesus bevarade sina lärjungar i tron på vem Gud ÄR – enheten av Fader Son och Ande och bad nu för dem att den tron skulle bevaras: ”bevara dem i ditt namn”.
Och Jesus betonar så igen enheten mellan Fadern och Sonen: ”liksom vi är ett”. Och betonar igen att de som hör Honom till är införlivade i Guds gemenskap men också med varandra genom Guds Ande: ”så att de är ett liksom vi är ett”.
”Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud; och var och en som älskar honom som födde, han älskar ock den som är född av honom.” (1Joh. 5: 1)
Ingen av de lärjungar som hörde Jesus till kom bort från den frälsande tron som de bekänt sig till: ”Du är den levande Gudens Son”. Ingen förutom Judas som inte sett vem Jesus var utan trodde att Han var en ”världslig frälsare”.
Han greps dessutom av girighet och sålde ut Jesus för pengar. Det var redan förutsagt i GT.s profetia. (Ps. 41: 10.) ”ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man för att Skriften skulle uppfyllas.” Forts
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 18
En passus kring detta att alla lärjungarna utom Judas blev bevarade i tron på Jesus. Calvinismen lär att ingen som kommit till tro på Jesus kan komma bort ifrån tron. Men jag kan inte finna i en helhet av vad Ordet säger, att den som kommit till tro aldrig kan komma bort från Gud som Calvin lär.
Visst säger Jesus, ”att ingen av dem som Fadern gett mig ska kunna ryckas ur min hand”, men det måste ses och brytas mot allt annat som Gud säger till oss. Inte minst i Joh. 15: 1 – 6:
”Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort… FÖRBLI I MIG SÅ FÖRBLIR JAG I ER … Om någon INTE FÖRBLIR i mig, KASTAS HAN UT som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp.”
Detta har vissa avvisat, och de har LIDIT SKEPPSBROTT I TRON … Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att AVFALLA FRÅN TRON och följa villoandar och onda andars läror, förledda av hycklande lögnare… I sitt begär efter pengar har vissa KOMMIT BORT FRÅN TRON …
… se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han AVFALLER från den levande Guden…De som en gång har TAGIT EMOT LJUSET OCH SMAKAT DEN HIMMELSKA GÅVAN, FÅTT DEL AV DEN HELIGE ANDE och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men SEDAN AVFALLIT, dem går det inte att föra till ny omvändelse…
… Om de har LÄRT KÄNNA VÅR HERRE och Frälsare Jesus Kristus och KOMMIT UNDAN världens smitta men sedan ÅTERIGEN LÅTER SIG SNÄRJAS och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början.
Det hade varit bättre för dem att aldrig ha LÄRT KÄNNA RÄTTFÄRDIGHETENS VÄG än att lära känna den och SEDAN VÄNDA SIG BORT bort från det heliga budskap som anförtrotts dem.
”Kom därför ihåg varifrån du HAR FALLIT och vänd om… Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats… Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis… Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona.”
Då brukar de som tror att Jesus inte dött för alla människor utan enbart för dem som Gud i förväg bestämt att de ska få nåd och förutbestämt de andra till att gå förlorade, mena att de var aldrig verkligt troende. Men Bibelordet är här så klart att det absolut handlat om sanna på Jesus troende som kommit bort ifrån tron och gemenskapen med Honom.
Det är alltså uppenbart utifrån en helhet av Skriften att påståendet att en gång frälst alltid frälst är en allvarlig villolära. Säger man att Jesus inte dött för alla människor så har man en annan Jesus. Och därmed en annan ande och ett annat evangelium.
Säger man tvärtemot Guds Ord att Jesus inte skulle ha dött för alla människor utan enbart för de som Gud i förväg utvalt till att få nåd och förutbestämt vilka som ska gå förlorade, så flyttas fokus bort från tron på Jesus som frälsande till att det som räddar människan är att hon i sig själv är utvald.
Vi är inte utvalda i oss själva, utan när vi kommer till tro på Honom så är vi i Honom utvalda: Efesierbrevet 1:5: ”Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, GENOM JESUS KRISTUS, efter sin viljas behag.”
Är vi inneslutna I HONOM så bär vi som vi tidigare sett automatiskt Andens frukt genom Hans Andes inneboende liv. Då får vi be i Jesu namn och hör ständigt Herdens röst ”ni ska älska varandra”.
I umgängelsen med och tron på Jesus är det ju en självklarhet att det är Gud som i Kristus Jesus kallar och utväljer. Kallar in i Kristus. Där sker utväljandet ”i Honom”, den utvalde. Ingen människa är i sig själv utvald. Utan alla ”är i Honom utvalda”.
Människan kan inte bidra med sin vilja eller något annat i räddningen. Först när hon av Ordet och Anden från Evangeliet dras mot Kristus ställs hon inför ett val. Det valet är ingen prestation eller gärning för människans räddning.
Det är en frihet Gud av nåd förlänat människan, för att hon inte ska vara en robot som tagits in till Guds gemenskap, utan en fri varelse, som själv accepterat Guds gemenskap, när hon ser dess erbjudande.
Att vilja är en prestation, medan att välja, det någon annan gjort för mig, ÄR PRESTATIONSLÖST! Jag blir en mottagare av något som en annan både vill och kan ge mig!
Om Du vill ge mig något så blir den gåvan till gagn först när jag mottar den. Fördenskull har inte jag nån prestationsdel i gåvan Du ger. Alltså en prestationslös frihet att välja en gåva av nåd för Kristi skull.
Det gör man i Calvinismen till något som skulle vara en prestation och att inte ge Gud hela äran. Det ger ingen mindre ära till Gud att följa den ordning som Han bestämt:
Han visar på att alla är i Kristus Jesus försonade: ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv…” Och Han kungör sin vilja: ”Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen”.
Och så ser man på vad Han fortsättningsvis säger: ”Låt er därför försonas med Gud…den som vill han kommer och tar livets vatten för intet… den som kommer till mig ska jag sannerligen inte kasta ut… åt alla de som tar emot Jesus ger han rättighet att bli Guds barn…och de har blivit födda … av Gud”.
I Bibeln så har Jesus dött för alla människor.
Hebr. 2:9 ”Men Jesus, som en liten tid blev gjord ringare än änglarna, FÖR ATT HAN SKULLE LIDA DÖDEN, ser vi krönt med ära och härlighet, för att han genom Guds nåd skulle smaka döden FÖR ALLA.”
Så här ser Gud det: ”en har dött för ALLA, så har de ALLA dött”. ALLA människor har i ALLA människors ställföreträdare inkluderats i Hans död och uppståndelse.
”Nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud… en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för ALLA som tror… de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.
Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod… I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig SOM TROR PÅ JESUS”.
”Så älskade Gud människorna (inte bara vissa utvalda) för att VAR OCH EN SOM TROR (det står inte de utvalda som tror utan VAR OCH EN SOM TROR SKA INTE GÅ FÖRLORAD UTAN HA ETT EVIGT LIV”. Det står alltså inte att de utvalda har evigt liv utan VAR OCH EN SOM TROR!
”Låt er därför försonas med Gud” – ”Den (ALLA) som vill kommer och tar Livets vatten för intet” – ”åt ALLA de som tog emot Honom (Jesus) gav han rättighet att bli Guds barn.”
”Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen” (1 Tim.2:4) och har från tidsålderns begynnelse utvalt alla människor, att i Kristus försonas med och erbjudas barnaskap hos Gud (Ef.1:3-7, 13-14, 2:11-19, 1 Joh. 2:1-2, 1 Tim. 2:3-6, Kol. 1:18-23, Hebr. 2:9 , 2 Kor. 5:19-20 ).
Gud har för Kristi skull fällt en rättfärdiggörelsedom över alla människor och ”tillräknar inte människorna deras synder” (2 Kor.5:19) och erbjuder barnaskapet som en fri gåva till alla människor av nåd för Kristi skull.
Detta erbjudande från Gud förkastas genom otro (Joh.1:10-11, 3:18-21,33-36, 15:2,6, Gal.5:4, 1Tim.1:19-20, 4:1, 6:10, Hebr.3:12-13, 6:4-6, 2 Petr.2:20-22) eller accepteras och mottages genom tro på, förtröstan till den Jesus är och har gjort med en personlig livgivande umgängelse och relation med Frälsaren. (Joh.3:16-17, 15:4-5, Rom.5:1,8:1, Ef.2:8-9, Joh.1:12, Upp.22:17).
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 19
”Nu kommer jag till dig. Men jag säger det här medan jag är kvar i världen, för att deras hjärtan ska vara fyllda av min glädje. Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen.”
Jesus talar igen om hur han efter den försoningsgärning på korset och att Han efter kroppens uppståndelse ska gå till den härlighet som Han hade hos Fadern innan jorden var skapad.
Men Han säger det här medan Han ännu är kvar för deras skull som kommer till tro på Honom: ”Men jag säger det här medan jag är kvar i världen, för att deras hjärtan ska vara fyllda av min glädje.”
Jesus visar så på den konflikt som uppstår för de troende som anammar Hans Ord och tror på vem Han är och har gjort. De kommer att bli utsatta för hat från ”världen” och icke – troende: ”Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen.”
”Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen.
Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.”
1 Joh. 2: 15: ”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom.” Vi brukar också tala om att ”leva i men inte av världen”.
Det är inte själva skapelsen i sig som är av ondo: 1 Tim. 4: 4: ”Allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. Det helgas genom Guds ord och bön.”
Det är vårt förhållningssätt till den sataniska världens krafter som appellerar till vår fallna natur av girighet och egoism som fördärvar oss och vår skapelse. Vi måste ju leva i denna världen samtidigt som att ”vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld.” (1Joh 5:19)
Det är inte för den ”världen” som Jesus ber. Den tillvaron går inte att restaureras utan ska efter Tusenårsriket nyskapas till en ”ny Himmel och en ny Jord där rättfärdighet bor”:
Upp. 21: 1 – 3: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden,
det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud… Och jag hörde en stark röst från tronen: ’Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem’.”
Men vi ska inte leva ”av den världen” som ”är i den ondes våld.”: ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” (Rom 12:2)
Våra stridsvapen: ”Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus”.(2 Kor.10:5)
1 Joh. 4: 4 – 6: ”Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.”
1 Joh. 5:4: ”Ty allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är den seger som har övervunnit världen: vår tro. Vilken annan kan övervinna världen, än den som tror att Jesus är Guds Son”
Detta då med en sann tro på vem Han är i enheten av Fader Son och Ande och tron på offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Jesus ber alltså inte att vi ska tas ur världens tillstånd ännu men att vi ska bli bevarade från den onda världens makter som vill snärja vår fallna natur till att leva ”av världen” och inte enbart ”i den”: ”Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda.”
Därför ber vi också som troende ”Fräls oss ifrån ondo”. Den på Jesus troende pånyttfödda människan tillhör inte denna världen utan har sitt medborgarskap i den kommande eviga Gudsgemenskapen: ”De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen.”
Den Helige Ande som som Jesus ska sända i sitt namn – i Jesu namn är garanten för detta medborgarskap:
Ef. 1: 13 – 14: ”I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris.”
Vad som ska ”helga/avskilja” den troende från denna ”världens makter” och anpassa dem för den ”nya tidsålderns krafter” är efterlevandet av Guds Ords sanning:
”Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning…Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.”
Hebr. 6:5; 13:14; 2 Petr. 3:13: ”och som hava fått smaka det goda gudsordet och den tillkommande tidsålderns krafter…Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den tillkommande staden…Men ’nya himlar och en ny jord’, där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.”
Jesus föregriper så ”Missionsbefallningen” och talar om att de troende har en uppgift att sprida budskapet om vem Han ÄR och har gjort: ”Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen.”
Missionsbefallningen riktad till de troende: Matt 28:16-20: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att HÅLLA ALLA DE BUD JAG HAR GETT ER. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
Han sänder inte lärjungarna i deras egen auktoritet utan på grund av Jesu egen auktoritet: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.” Lägg också märke till i vilken ordning som dopet kommer in: Gör till lärjungar – döp dem och lär dem. Alltså: tro och dop.
Lägg här märke till i vilken enhets namn man ska döpa: ”i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn”. Namnet uttrycker deras karaktär, personlighet och väsensenhet.
De utgör en sammansatt enhet som jämbördiga, jämställda och av samma Gudomliga väsen som i ”Jag är Herren, Herren är en”, så sammansatta och odelbara till en enhet är Fadern, Sonen och Anden.
Lägg här märke till att de troende uppmanas att ”lär dem att HÅLLA ALLA DE BUD JAG HAR GETT ER.”
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 20
” Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord. Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig.
Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig.”
Jesu bön inbegriper alla som därefter kommer till tro på Honom: ”Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord.”
Så beskriver Jesus hur de genom den inneboende Anden är förenade med varandra. Precis som Fadern och Sonen också är förenade med varandra. Och även hur man då har en gemenskap med Fadern och Sonen.
”Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig…Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett.”
Så säger då Jesus de Ord som blivit så missförstådda och missbrukade till att försöka hjälpa Jesus med ”enheten” och legalisera en falsk avfallen ”kyrka” av synkretism och religionsblandning ”för att världen ska tro”:
”Då ska världen tro att du har sänt mig…Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig.”
Men denna ”Andens enhet” behöver vi inte hjälpa Jesus med att ”organisera fram”. Jesus har redan fått bönesvar. Enheten mellan sanna troende finns till som en verklighet i de människors hjärtan som hör Jesus till. Detta oavsett församlingstillhörighet eller inte.
De som hör Jesus till kommer att finna igen varandra över alla samfundsskrank eller utanför dem och ”bli varandra till tjänst, varning, förmaning, uppbyggelse och tröst”. (Rom.12:5-8, 1 Kor 14:3)
Länkar kring Guds församling:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/03/28/var-finns-guds-forsamling
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2018/09/30/kristen-enhet-i-joh-1720-22
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/04/angaende-jesu-bon-i-joh-17-21-23
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2018/07/13/var-gar-gransen-for-nar-man-ska-lamna-en-forsamling
Men många kommer att bli lockade med i en organisatorisk avfallen enhet som kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus.
Möjligen kommer påven att slutligen framträda som ”den falske profeten” (Anden) som i det sataniska plagiatet av Guds sammansatta och odelbara enhet av Fader Son och Ande ska peka på (Sonen) antikrist – den falske världsfrälsaren – en annan istället för Kristus, Antikrist, som sin Far har satan. Och som samlar all religiositet in under antikrists styre.
Bara en liten skumning av allt elände av avfall som idag drar fram på den andliga arenan:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/03/18/bara-en-liten-skumning-av-allt-elande-av-avfall-som-idag-drar-fram-pa-den-andliga-arenan
”Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse.
Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”
Jesus delger här sin innersta längtan och vad som var orsaken till det frälsningsprojekt som Han just nu var å färde att fullborda. Här framgår hans längtan att få umgås med räddade människor:
”Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig”.
Jesus vidrör också sin preexistens i enheten av Fader Son och Ande redan innan världens skapelse: ”för du har älskat mig före världens skapelse”.
Jesus avslutar så med en summering av karaktären av Fadern som inte världen lärt känna, men som Sonen är identifierad med och som Han undervisat lärjungarna om och som de så kan identifiera sig med och igenkänna Guds kärlek och personlighet:
”Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”
Märk att Guds kärlek och Jesu försoning är identiska: ”för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”
Detta påminner om när Jesus sa i Joh. 14:23-24: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och VI skall komma till honom och ta VÅR boning hos honom…
Joh. 14: 16-18: ”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid, sanningens Ande… Ni känner honom, för han förblir hos er och SKA VARA I ER. Jag (JESUS) ska inte lämna er FADERLÖSA, jag (JESUS) ska komma till er.
Ef.5: 18: ”Låt er uppfyllas av Anden”. Det går inte undgå om man ser vad Skriften här säger att den otvetydigt pekar på den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande.
Jesus beskriver hur denna sammansatta och odelbara enhet tar sin plats i den troende: ”min Fader skall älska honom, och VI skall komma till honom och ta VÅR boning hos honom…sanningens Ande, Ni känner honom, för han förblir hos er och SKA VARA I ER.”
https://tre-skrivare.se/hf/enheten-enligt-johannes.html