Återger en artikel av Lennart Jareteg på BibelFokus.se
Varför jag tar avstånd från predestinationsläran och kalvinism
https://www.bibelfokus.se/kalvinism
Inlägg 1
Kalvinism
Kalvinismen är en teologisk inriktning som har den fransk-schweiziska reformatorn Jean Calvin (1509-1564) som upphovsman.
http://media.bibelfokus.se/pics/kalvin.jpg
Utmärkande för kalvinismen är en betoning på Guds absoluta suveränitet, människans absoluta fördärv och hennes oförmåga att vilja något gott som att välja frälsningens väg, samt predestinationsläran som syftar på människans förutbestämmelse till frälsning eller förtappelse genom Guds godtyckliga utväljande.
Kalvinism i modern tappning kallas reformert kristendom, jag fortsätter dock kalla denna trosinriktning för kalvinism nedan. Sin största spridning har kalvinismen i Nederländerna, Schweiz, Skottland, västra Tyskland och USA.
Kalvinismen i Sverige
I Sverige har kalvinismen aldrig fått något större fotfäste. Istället avvisades kalvinismen av ett kyrkomöte i Stockholm redan år 1565 och förbjöds helt i Sverige vid Uppsala kyrkomöte 1593, tillsammans med katolicismen.
Därför har Sverige länge varit förskonad från kalvinismens inflytande på den varma evangelisk-lutherska tro som är kännetecknande för vårt land. Många evangelisk-kristna svenskar känner sig därför än idag helt främmande inför kalvinismens lärosatser – i den mån man känner till dem.
Men kalvinismen har på senare tid börjat få mer och mer fäste i vårt land, troligen har Internet en finger med i det spelet. Många kristna – inte minst yngre – lockas av amerikanska kalvinisters självsäkra bibeltolkningar, deras tuffhet (kyla och hårdhet – kan jag tycka) och även av deras motstånd mot villfarelser som framgångsteologi, katolicism och falsk karismatik.
En del av detta är okey, men vad många inte ser är att man lätt får kalvinismens villfarelser med på köpet. Predestinationsläran är en sådan villfarelse och jag skall nedan försöka beskriva varför jag inte kan se att den stämmer med ”summan av Guds Ord” och varför den då också är behäftad med en hel del problem som ställer till det för många kristna istället för att hjälpa dem till ett hållbart barnaskap inför Gud.
Lärornas källa
Det kan i detta sammanhang vara intressant att veta att kalvinisternas teologi i huvudsak härstammar från den katolske lärofadern Augustinus. Både katolska kyrkan och den kalvinistiska teologin har alltså hämtat inspiration och idéer från samma källa, från Augustinus.
Vilka villfarelser som Augustinus introducerade i kristenheten kan du läsa mer om på Nätet. Eftersom flera reformatorer på 1500-talet läste litteratur av Augustinus fick vissa av hans idéer genomslag i reformationens led, och främst då hos Jean Calvin och även Ulrich Zwingli (1484-1531).
En annan sak som kan vara intressant att nämna i detta sammanhang är att Jean Calvin undervisade att Jesu själ fördes ner i helvetet och plågades där, eftersom den fysiska döden på korset inte var tillräcklig för försoningen – enligt Calvin.
Det är alltså exakt samma villolära som är en hörnpelare inom den trosförkunnelse och framgångsteologi som Essek Kenyon och Kenneth Hagin förde fram under 1900-talet. Du kan läsa mer om detta via denna länk (engelsk text).
http://www.freerepublic.com/focus/f-religion/2344838/posts
Att en sådan här kraftig villolära om Jesus öppnar upp för allehanda andra villoläror/villfarelser har vi sett många exempel på inom just Trosrörelsen.
Forts Inlägg
Inlägg 2
Predestinationsläran
Predestinationsläran handlar om förutbestämmelse till frälsning, men även förutbestämmelse till förtappelse. Predestination innebär att Gud på förhand skulle ha bestämt att en del av mänskligheten skall bli frälst (kallas enkel predestination), alternativt att en del människor är förutbestämda till frälsning medan andra är förutbestämda till att bli förtappade (kallas då dubbel predestination).
Predestinationsläran åsidosätter därmed människans fria vilja eftersom människan enligt denna lära inte kan påverka utgången av sitt egna liv genom egen fri vilja och eget val. Somliga säger sig tro endast på enkel predestination men inte på dubbel predestination,
men det kan jag tycka är hårklyverier, eftersom enkel predestination de facto innebär att de som inte blir utvalda till frälsning ju med automatik lämnas utanför, dvs till förtappelse.
Predestinationsläran är en av de fem punkter som definierar kalvinism (förkortade T.U.L.I.P. på engelska). Dock är det så, att predestinationsläran utgör ryggraden i alla dessa fem punkter samtidigt som den är en av de fem. De andra fyra följer nämligen som logiska konsekvenser av tanken om predestination/förutbestämmelse. De fem punkterna i kalvinistisk teologi är:
1. Total Depravity / Människans totala fördärv
Med detta avser kalvinismen att människan är totalt oförmögen att göra rätt och gott, totalt oförmögen att vända sig till Gud eller svara på/välja Guds erbjudande om frälsning. I praktiken är då frälsningen/evangeliet inte ett erbjudande utan istället en ”mall” som Gud stoppar in vissa människor i trots att de inte själva vill det.
2. Unconditional Election / Ovillkorlig utkorelse
Detta är punkten om predestination. Med detta avser kalvinismen alltså att Gud utväljer de han vill frälsa och dessa ödmjukar han och gör villiga att följa sin vilja. De som inte utväljs till frälsning är utvalda till evig förtappelse.
3. Limited Atonement / Begränsad försoning
Med detta avser kalvinismen att Jesus enbart dog för de utvalda (de i punkt 2). I praktiken innebär det att bibelordet om att ”så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son” i så fall endast gäller för de utvalda (”ty så älskade Gud de utvalda”)!
4. Irresistible Grace / Oemotståndlig nåd
Med detta avser kalvinismen att de som är utvalda inte kan motstå Guds frälsningserbjudande, att deras vilja saknar betydelse, och att deras håg/vilja förändras av Gud till att hängivet och villigt tro på Jesus.
Människan har enligt kalvinismen alltså ingen egen fri vilja, det är Guds vilja för människan som räknas. Nåden är i detta fall påtvingad (men då är det ju knappast frågan om nåd och inte heller kärlek).
Perseverance of the Saints / De troendes ståndaktighet och bevarande
Med detta avser kalvinismen att de troende inte kan avfalla från tron eftersom de är utvalda och därmed säkrade av Gud för evigt. Är man utvald är man säkrad till 100% oavsett vad som händer, allt annat vore ett misslyckande från Guds sida. Människans egen vilja räknas inte eftersom Guds vilja för människan är det som räknas även här.
Då predestinationsläran uppenbarligen är en villfarelse i kristenheten innebär den en rad olika problem som vi skall titta närmare på. En del av dessa problem kan tyckas långsökta, men de är faktiska logiska konsekvenser av lärans innebörd.
Och eftersom kristna tänker olika långt i sådana här konsekvenser, så drabbas de som anammat predestinationsläran också i olika mått av förvirring, tvivel, självfördömelse, högmod, etc.
Forts Inlägg
Inlägg 3
Hur skall man veta att man är utvald?
Här ser jag ett av de allvarligaste problemen som predestinationsläran ger upphov till – om man tror på den. Hur i hela världen skall man säkert veta om man är bland de utvalda? Jo, det är gärningarna som sägs visa om man är utvald eller inte; man skall kunna se det på om det egna kristna livet når upp till en viss moralisk-religiös standard.
(Calvin sa dessutom att om man är barndöpt så är man bland de utvalda, men så tror nog inte dagens reformert troende.) Detta ger då helt självklart en osäkerhet och rädsla hos många som tror på predestination – det har jag själv sett hos flera personer som varit i kontakt med mig via BibelFokus.
Det blir med andra ord ett liv där man kastas mellan laggärningar, en oro över att inte vara en av de utvalda och eventuellt högmod. Tron på predestination peppar därför många till att prestera fromma gärningar för att de skall känna sig förvissade om att verkligen vara en bland de utvalda.
Men när man inte vet exakt var ribban ligger, så finns ju här ingen som helst säker grund för frälsningsvissheten. Det blir en tro utan sann vila och utan ett sant barnaskap.
Jesu försoningsgärning på korset riskerar att tappa i reell betydelse för de som tror på predestination, och de riskerar att bli kluvna, osäkra, oroliga, rädda, hycklare och en massa annat som inte har ett dugg med Bibelns evangelium att göra.
Fundera en liten stund på vem som skulle vilja ha det på detta sätt! Som alltid när frälsningsvisshet, barnaskap och trons vila blir undanskuffade, då är det villolära på gång!
Evigt säkrad / Eternal security
Den femte punkten bland kalvinismens fem TULIP-punkter handlar om att de utvalda är ovillkorligen säkrade till evigheten hos Gud, men den är ju egentligen bara en konsekvens av predestinationstanken.
Denna tanke om ”evigt säkrad” innebär att de Gud utväljer helt säkert kommer att ha en intakt tro när livet är slut eller då Jesus kommer tillbaka, och därmed vara säkrade till evig frälsning.
Det betyder också att om någon tappar sin tro så var han aldrig en utvald från första början; han var en falsk kristen hela vägen (eller så kommer personen att återvända till sin tro senare om han är utvald).
En kristen som tror på predestination kan alltså aldrig säkert veta eller känna sig säker på sin frälsning eftersom man kan leva ett långt liv som en kristen (som det ser ut i det yttre), men ändå förlora sin tro i slutet av livet – vilket skulle bevisa att man egentligen aldrig någonsin varit utvald och frälst.
Men är man utvald kommer man inte att avfalla – enligt kalvinismen – för man är ju evigt säkrad från tidernas begynnelse. I sanning ett andligt gungfly! Jag hoppas du inser det kärlekslösa dilemma en människa hamnar i med denna lära.
Här skall vi dock minnas dessa Jesu ord: Joh 10:28: ”Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand.”
Vill vi vara hos Gud, vill vi vara underordnade honom, vill vi tro och förtrösta på Guds försoningsgärning genom Jesus Kristus, ja, då är vi med i livbåten, då är vi inne i frälsningsarken och räddade till evigt liv, då lever vi skyddade ”i Kristus”.
Men det här gäller inte helt ovillkorligen, vi måste också räkna in Bibelns vittnesbörd om människans fria vilja och egna ansvar samt Bibelns alla varningar för avfall.
Dessa varningar är inte hypotetiska helt utan substans, de finns där för att det finns en risk att villoläror, begär och annat drar iväg med oss, i värsta fall bort från livets Gud och frälsningen.
Annars hade ju inte heller Jesus gång på gång upprepat varningar som: ”akta er för de falska profeterna, de skall leda många vilse, se till att ingen bedrar er, tron skall kallna hos de flesta” osv.
Ägna en liten tanke åt vem som vill få dig att tro att du aldrig riskerar att avfalla, och att du därför kan slappna av inför villoläror och andra lockelser. När vi tror att vi kan lägga undan sådan vaksamhet, då är det villolära på gång!
Forts Inlägg
Inlägg 4
Vilken roll spelar tron och försoningen?
Här har vi ytterligare ett stort problem med predestinationsläran. Om nu de frälstas frälsning i grunden beror på att Gud förutbestämt dessa till frälsning redan från tidernas begynnelse, vad spelar då egentligen tron för roll? Och vilken betydelse har då Jesu försoningsgärning på korset egentligen?
Och de som inte utvalts till frälsning ratas då inte på grund av någon synd, eftersom de utvaldes till ett evigt liv i helvetet innan de ens fanns till och långt innan de ens kunde synda. Varför finns då djävulen när Gud själv sett till att vissa hamnar i helvetet? Varför behövdes då Jesu försoning på korset?
Bibeln säger att frälsningen kommer av tro på Jesus Kristus och Guds försoningsgärning, samt visar även på att detta är ett erbjudande till människorna. Vi har ett val att göra här och nu.
Genom hela Bibeln finns människans egna fria vilja och egna ansvar som en röd tråd. Visst finns det verser i Bibeln om att Gud utvalt människor från tidernas begynnelse.
Men man kan inte forma en teologi enbart utifrån dessa verser, man måste sy ihop en teologi utifrån helheten av vad Bibeln undervisar, utifrån att ”summan av Guds Ord är sanning” – som Bibeln själv säger.
Enligt kalvinistisk tro dog Jesus på korset enbart för de utvalda. Om detta vore sant, innebär det att du aldrig kan säga till en människa du möter att ”Jesus dog för dig!” eftersom du inte vet om den personen är utvald. Återigen en konsekvens av predestinationsläran om man bara tänker lite längre, och en knepig situation som så klart Gud inte önskar för oss.
Paulus skrev att han inte ville ”veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst”. Jesus och försoningen skall alltså vara vårt fokus och vårt budskap!
Fundera en liten stund på vem det är som vill ta bort detta vårt fokus och vår förtröstan på Jesu försoningsgärning på korset för ALLA människor. Som alltid när Jesu försoningsgärning och korset minskar i betydelse och när fokus faller på något annat, då skall man dra öronen åt sig, då är det villolära på gång!
En liten parentes här: En del kalvinister tänker sig att de kristna tror för att de först blivit frälsta genom Guds utväljande. De har alltså då först blivit pånyttfödda för att de sedan skall kunna tro. Men om du kan din Bibel så vet du att sanningen om evangeliet förhåller sig tvärtom.
Vi kommer till tro (som är en förtröstan) genom att Gud lockar oss, vi tar steget i omvändelse genom vår egen fria vilja, och när vi går denna trons väg så blir vi nya skapelser/pånyttfödda inför Gud och är frälsta till evigheten genom denna tro och förtröstan.
Varför offra livet för evangelisation och mission?
Om nu predestinationsläran är sann, så kommer de personer som Gud från begynnelsen utvalt att bli frälsta, oavsett om vi offrar livet eller inte för att predika och missionera.
Man kan då fråga sig varför t.ex. Paulus – med all den insikt i Skriften och evangeliet som han hade – offrade hela sitt liv för att vinna så många som möjligt. Att vinna människor för evangeliet handlar ju om att övertyga dem genom förkunnelse och att få dem att frivilligt omvända sig och tacka Ja till Guds erbjudande:
1 Kor 9:19-23: ”Fri och oberoende av alla har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som är under lagen har jag blivit som de som är under lagen, fast jag själv inte är under lagen, för att vinna dem som är under lagen.
För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lyder under Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att i alla fall frälsa några. Allt gör jag för evangeliet, för att även själv få del av det.”
Varför skall vi evangelisera och missionera om Gud redan från begynnelsen förutbestämt vissa människor till den goda evigheten? Varför lida för att sprida evangeliet och rädda andra till frälsning helt i onödan?
Och varför skall vi i så fall varna för villoläror och avfall? Är någon utvald kommer den personen i vilket fall som helst till himlen. Är någon inte utvald kommer den personen i vilket fall som helst till helvetet. Och det gäller i så fall alla.
Tänker man bara något steg längre, så är detta fullt logiska konsekvenser av predestinationsläran. Alla som anammat denna lära hamnar så klart inte i dessa tankegångar och problem fullt ut, men vissa gör det.
Minns här Jesu Missionsbefallning till oss troende. Fundera sedan bara lite över vem som kan önska sig att vi kristna inte skall tycka att evangelisation och mission är meningsfullt!
Forts Inlägg
Inlägg 5
Varför är predestinationsläran så viktig för somliga?
Ja, det här kan man verkligen fundera över. Varför skulle det vara viktigt att för mänskligheten förkunna att vissa är utvalda till evigheten hos Gud och att andra aldrig kommer att bli det och därmed går evigt förlorade – oavsett vad de gör och inte gör!?
Med tanke på den säkra slutdestinationen för varje människa som inte är utvald till evigheten hos Gud, så finns ju egentligen ingen anledning att tala om det för dem.
Det kan möjligen vara roligt att berätta för de utvalda att de är just utvalda, men som jag nämnt ovan finns ju ingen säker grund till att veta vilka dessa är. Det här är något likt hur Jehovas vittnen tänker med sin lära om de 144.000 utvalda, där ingen riktigt säkert vet vilka de är.
Jag kan alltså inte på något sätt förstå varför somliga omfamnar predestinationsläran och tanken om att vara evigt säkrad när det inte finns någon säker grund att vila denna tro mot. Osäkerheten kring om man är en av de utvalda blir ju som en snara om halsen.
Den enda rimliga förklaringen till varför dessa läror attraherar somliga kristna måste vara att det intellektuella tankesystem som kalvinismen erbjuder är fascinerande och tilltalande. Möjligen är också vissa kalvinistiska förkunnares frankhet och tuffhet tilldragande för vissa.
Vad spelade syndafallet då för roll?
Personligen ser jag att Gud inte vill ha människor som är robotar som styrs av honom och gör precis så som han styr dem att göra (typ att han ”utväljer” mot någons vilja). Gud vill ha oss till FRIA individer som av egen FRI vilja väljer Gud och Guds vägar. Finns inte valet så finns inte heller friheten.
Därför ställde Gud upp det som kallades ”Kunskapens träd”, och genom det fick människan valet och kunde praktisera den fria viljan. Detta ser vi redan i Bibelns första sidor. Människan levde i Paradiset men valde det som inte var bra för henne.
Nu lever människan i en värld utanför Paradiset, och nu kan vi välja tillbaka Livet – om vi vill. I evighetens Paradis kommer alltså finnas enbart sådana människor som medvetet valt bort frukten från Kunskapens träd, och som önskar att aldrig mer få se den frukten.
Men om nu predestinationsläran är sann, vad spelade då syndafallet för roll? I ”kalvinismens paradis” finns ju bara människor som Gud liksom ”injicerat sin vilja i” eftersom de enligt läran var oförmögna att vilja något gott själva.
Varför behövde då Gud utsätta människan för en valsituation i det första Paradiset? Då är ju inte heller evangeliets erbjudande ett val, utan just en ”påtvingad” verklighet. Hela frälsningshistorien ser ut att ha varit helt i onödan.
I ”kalvinismens paradis” finns alltså inte människor som valt att hamna där, utan endast sådana som förts dit mot sin egen vilja – eftersom kalvinismen menar att människans vilja alltid är emot Guds vilja. Tack o lov är det inte ett sådant paradis som väntar oss troende!
Forts Inlägg
Inlägg 6
Skillnaden mellan evangelium och predestinationslära
Det trygga med evangeliet är att det är grundat i Guds löften i Bibeln. Något förenklat säger evangeliet, att i det fall du omvänder dig till Guds väg för ditt liv och sätter din förtröstan till Jesus Kristus och hans försoningsgärning på korset, så har du evigt liv.
Detta kan man läsa sig till och sedan förtrösta på och vila sig mot. Du har friheten att tacka Ja till evangeliets fria erbjudande, och du har friheten att tacka nej.
Du har också friheten att lämna evangeliets väg bakom dig, även om du tackat ja tidigare. Men blir du kvar hos Gud och i tron på Jesus så kommer Gud att beskydda dig och bevara dig – ända in i evigheten.
En skillnad mellan evangeliet och predestinationsläran är således att evangeliet ger klart besked om vem som är frälst och inte, medan predestinationsläran sätter folk på en hal is, där osäkerhet råder hela livet.
Guds agapekärlek
Evangelium handlar också om Guds agapekärlek, en omotiverad, förbehållslös kärlek som älskar där det egentligen inte finns skäl att älska. Guds kärlek handlar därför inte om maktutövning, för då vore det inte sann kärlek. Gud ÄR kärlek säger Bibeln. Gud älskar alla människor och vill därför frälsa ALLA (1 Tim 2:3-4).
Den omvända logiken säger ju oss då att om Gud vill frälsa alla så älskar han alla. Men Guds agapekärlek kör aldrig över en människas egen vilja, för då är det inte längre frågan om agapekärlek. Gud vill att vi skall älska honom och välja honom av EGEN FRI VILJA.
Detta liknar ett förhållande mellan man och kvinna där båda blir kära i varandra och i vigselns löften ”utväljer” varandra och blir ett. Ingen sund man eller kvinna vill ha en livskamrat som man tvingat/manipulerat till att gå med på giftermål.
Kärleken i ett äktenskap förutsätter ett ömsesidigt fritt val och valet förutsätter ömsesidig sann kärlek. Så ”utväljer” man varandra. Sådant är också förhållandet mellan Gud och människan.
Kalvinism och predestinationslära däremot, innebär de facto att Gud INTE älskar alla och att han INTE VILL frälsa alla. Eftersom Gud utväljer och förändrar den han utväljer, så kan han ju välja att frälsa alla, men det gör han inte – enligt kalvinismen.
Frågan infinner sig då om Gud egentligen älskar någon enda människa – före det att han utvalt och förändrat dem. Kalvinism och predestinationslära innebär således en osäkerhet på Guds kärlek, och att man inte ser och förstår Guds agapekärlek.
Denna Guds förbehållslösa, omotiverade agapekärlek är helt unik för sann kristen tro, den finns ingen annanstans och är därför oerhört viktig att försvara och bevara! I Jesu självutgivande försoningsgärning på korset ser vi det starkaste vittnesbördet om denna kärlek!
Forts Inlägg
Inlägg 7
Guds utväljande
Här skall man ha detta i åtanke, att Gud inte har anseende till person utan vill att alla människor skall bli frälsta (1 Tim 2:3-4). Vi kan minnas den liknelse som Jesus berättar i Matteusevangeliets kapitel 22. Där ser vi att kreti och pleti bjuds in till att vara med på bröllopsfesten (festen är en bild för evigheten hos Gud),
men många är inte intresserade av att vara med. Någon kom som inte hade brytt sig om att klä sig för bröllop (dvs en person som inte ville komma i ”evangeliets dräkt” men som ändå ville få del av festens alla fördelar), men denna person blev avvisad.
Gud utväljer därför de människor i världen som vill bli frälsta med rätt motiv och på det sätt Gud erbjuder. Dessa kommer senare även att bidra till andra människors frälsning.
Gud använder oss som sina verktyg i sitt arbete med att locka människor till evigheten hos honom, vilket också detta bibelord Matt 22:9 vittnar om:
”bjud alla ni ser till bröllopet”. Visst vore det väl konstig om vi fick lov att inbjuda alla om inte alla hade en chans?!
Man kan också jämföra Guds utväljande med frieri och äktenskap, eftersom Guds folk i Bibeln ofta antar bilden av en hustru. När Gud utväljer en människa så gör han det för att han räknat med att personen kommer att svara Ja på ”frieriet” och att äktenskapet kommer att innebära barn, dvs fler frälsta och därmed utvalda till nya uppgifter.
Det är också viktigt att fundera över Guds utväljande av det judiska folket. Gud utvalde detta folk för att de andra folken på jorden skall få del av Guds frälsning (1 Mos 22:18, Rom 11:11-15).
Gud har alltså en avsikt och plan med varje utväljande, men om vi är särskilt fromma, vackra, duktiga, rika, osv spelar ingen som helst roll. Gud utvalde det judiska folket för en särskild uppgift trots att de var mindre och oansenligare än alla andra folk. Detta utväljande handlar då inte om att de alla blev utvalda till frälsning, utan att de blev utvalda till att utföra ett särskilt verk, en uppgift.
Sedan skall vi begrunda att Jesus är den utvalde (1 Petr 2:4, 2:6) som skulle utföra Guds frälsargärning för alla människor. Att rätt ta emot evangeliets erbjudande innebär att man får leva sitt liv ”i Kristus”.
I och med detta får man del i Jesu korsdöd, uppståndelse och rättfärdighet, och därmed får man beskydd mot Satans anklagelser och beskydd mot domen.
Men man får då så klart också del i Guds utväljande av Jesus Kristus. Man blir ”i Kristus” en del av den utvalda. När jag kliver in i ”livbåten” Kristus, då får också jag räknas som utvald. Och så har det varit bestämt sedan tidernas begynnelse.
”Jakob älskade jag, men Esau hatade jag”
I Romarbrevet står en sak som kalvinister ibland lyfter fram som bevis på att Gud utväljer en människa men inte en annan. Men detta bibelord är inte tänkt att förmedla en sådan tolkning, utan handlar om hur Gud handskas med folk och nationer. Låt oss läsa lite mer:
Rom 9:10-13: ”Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak. Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre .
Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.”
I texten ovan hänvisar Paulus till ett citat från Gamla testamentet, vilket finns i Malaki 1. Utifrån den texten är det ganska uppenbart att det handlar om två folk, Israel och Edom – som ofta låg i krig med varandra. Och Gud lyfter i sammanhanget fram det faktum att Israels folk varit välsignade och att de borde visat Gud heder och tacksamhet.
Mal 1:2-6: ”Jag har älskat er, säger Herren . Och ni frågar: ’På vilket sätt har du älskat oss?’ Var inte Esau bror till Jakob? säger Herren . Jakob älskade jag, men Esau hatade jag. Jag gjorde hans berg till en ödemark och gav hans arvedel åt öknens schakaler.
Om Edom säger: ’Vi är krossade, men vi skall åter bygga upp ruinerna’, så säger Herren Sebaot: De bygger upp, men jag skall riva ner. De skall kallas ’ogudaktighetens land’ och ’det folk som Herren är vred på för evigt’. Era ögon skall se det, och ni skall säga: ’Herren är upphöjd utöver Israels gränser’.
En son hedrar sin far, en tjänare sin herre. Om nu jag är en far, var är då den heder som borde visas mig? Och om jag är en herre, var är då fruktan för mig? Detta säger Herren Sebaot till er präster som föraktar mitt namn. Och ni frågar: ’På vilket sätt har vi föraktat ditt namn?’ ”
Att Jakob och Esau syftar på två olika folk blir ännu tydligare lite längre tillbaka i Bibeln:
1 Mos 25:21-23: ”Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, eftersom hon inte kunde få barn. Och Herren bönhörde honom så att hans hustru Rebecka blev havande. Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv.
Då sade hon: ’Om det blir så här, varför drabbar det mig?’ Och hon gick för att fråga Herren. Herren svarade henne: ’Två folk finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli starkare än det andra, och den äldre skall tjäna den yngre.’ ”
Det finns många fler exempel i Bibeln på att Gud utväljer människor för olika uppgifter och välsignar dem med olika mått, men att detta skulle vara bevis för att Gud utväljer vissa enskilda människor till frälsning och andra till evig förtappelse, det håller inte.
Forts Inlägg
Inlägg 8
Ingen kan komma till Jesus om inte Fader drar honom
Rubrikens ord kommer från Joh 6:44. Många tolkar detta som om människan inte har en chans att närma sig Gud (ofta med hänvisning till Rom. 3:11-12) utan att Gud tar första steget och sedan utför hela verket med människans intresse, vilja, omvändelse, lydnad osv.
Inte minst har kalvinister denna syn, och det är då de menar att endast de utvalda är de som kommer att hanteras av Gud. Men observera att bibelordet handlar om att det inte går att komma till JESUS utan att Gud Fadern drar.
I Bibeln står att det inte finns någon ursäkt för att inte känna till Gud (Rom 1:19-20). Det finns alltså en möjlighet att känna till Gud innan man begripit sig på och tagit emot frälsningen.
Men Jesu korsgärning, evangeliet, och Jesus som både sann Gud och sann människa är en gåta för mänskligheten. Bibeln säger att ”korset är en dårskap” för vanligt folk (1 Kor 1:23).
Det ligger en slöja över mänsklighetens ögon vad gäller evangeliets innehåll, en slöja som Gud måste ta bort för att vi skall förstå oss på Jesus och hans försoningsgärning.
Man kan också tänka på ordet i 1 Mos 3:23-24 där det står att Adam och Eva drevs ut ur Edens lustgård så att de inte skulle kunna komma åt Livets träd. Men kontakten med Gud fortsatte trots syndafallet och även efter att de hade blivit utdrivna ur Eden.
Så visst kan det finnas ett intresse för Gud och för att närma sig Gud långt innan frälsningen, men Gud behöver öppna våra ögon för försoningen i Jesus Kristus.
Själv talade jag då och då med Gud innan jag blev frälst genom Jesus. Många andra kan också vittna om att de levt med en barnatro hela livet, en tro som sedan ledde fram till frälsning hos Jesus.
Guds förhållande till tid och vår värld
På grund av Bibelns ord om Guds utväljande och om att människors namn finns i Livets bok sedan begynnelsen får många problem med att få ihop sin teologi. Men här måste vi förstå att Gud är så oerhört mycket större än vi, och att han inte är beroende av vår linjära tid. Gud bara ÄR.
Han har ingen början och inget slut. Det är vårt begränsade sätt att tänka som krånglar till det för oss, beroende på att vi lever i en värld som har en början och ett slut, där vår tid alltså är linjär. För Gud är vår värld, vårt universum som en liten bubbla där han kan se ALLT från början till slut på en gång.
Han vet vad som skall ske i vår framtid, det ser vi ju inte minst bevis för i alla Bibelns profetior om framtiden. Men han låter ändå människans fria vilja och ansvar spela en roll i vår begränsade värld.
Oavsett vad vi kommer att välja i vår framtid så ser Gud det redan nu. Jag tror att man måste släppa lite så här på tankarnas inomvärldsliga ramar för att ytterligare förstå den mix av människans fria vilja, egna ansvar och Guds utväljande som Bibeln presenterar.
Några bibelord – Verser som vittnar om människans fria vilja och ansvar
Hes 18:32: ”Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren . Vänd därför om, så får ni leva.”
Luk 13:34: ”Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta hade jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.”
Joh 1:12: ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”
Joh 3:16: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”
Joh 7:17: ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.”
Rom 2:18: ”Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, eftersom du är undervisad av lagen.”
1 Kor 7:37: ”Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.”
Filem 1:14: ”Men jag ville inte göra något utan ditt samtycke, för att det goda som du gör inte ska ske av tvång utan av fri vilja.”
2 Petr 3:9: ”Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.”
Även onda människor förmår att göra goda saker
Matt 7:11: ”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.”
Verser om att avfall från sann tro är möjligt
Matt 24:11-12: ”Många falska profeter skall träda fram och bedra många. Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.”
Matt 24:24: ”Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.”
2 Tess 2:3-4: ”Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.”
Hebr 6:4-6: ”Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.”
2 Petr 2:1: ”bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig.
Upp 3:5: ”Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar.”
Forts Inlägg
Inlägg 9
Konsekvenser av predestinationsläran
Om man lite logiskt funderar kring vad som kan bli konsekvenser av predestinationsläran för den som tagit den till sig, så kommer man helt säkert på några sådana. Jag vill här själv summera några allvarliga konsekvenser:
1. Den troende kan aldrig vara säker på sin utvaldhet/sin frälsning eftersom det inte finns någon säker grund för vad som påvisar detta.
2. Den troende riskerar att leva lagiskt för att inför sig själv och andra bevisa att han/hon hör till de utvalda. Ett perfekt moraliskt liv ses av många som tror på predestination som bevis för att man är utvald – men var går gränsen!?
3. Jesu försoningsverk och tron på detta tappar i betydelse då det i grunden är Guds utväljande som avgör om en människa blir frälst eller inte, och det utväljandet gjorde ju Gud långt före Jesu död på korset.
4. För den som verkligen vill dra konsekvenser till sin yttersta spets, skulle en stark förvissning om utvaldhet kunna leda till ett liv i totala utsvävningar: ät drick och var glad, för du är ju utvald och kan då inte avfalla!
5. Om de utvalda inte kan avfalla från tron finns ingen orsak att varna för avfall. Alla apologeter och väktare arbetar helt i onödan!
6. Eftersom de utvalda redan är utvalda och klara för frälsning, så finns ingen mening med mission och evangelisation. Att ge sitt liv för andras frälsning är bortkastad tid, möda och bortkastat lidande!
Stanna nu upp en liten stund och fundera över vem som skulle applådera en teologi som kan leda till dessa konsekvenser. Vem vill se de troende vara osäkra på sin frälsning och ledas in i lagiskhet eller utsvävningar?
Vem vill få de troende att tycka att varnande, mission och evangelisation är onödigt? Vem vill se att Jesu försoningsverk tappar i betydelse? Jag tycker det är mycket tydligt att predestinationsläran varken är i linje med Bibeln eller Guds vilja om man bara för en liten stund begrundar dessa saker.
Kända moderna kalvinister
Jag vill göra dig uppmärksam på några kända och populära förkunnare som är kalvinister: – Paul Washer – John F. MacArthur – John Piper – R.C. Sproul
Sammanfattning
Gud erbjuder oss att vandra på en väg som han själv kallat för ”smal”. På båda sidor av vägen finns det diken. Det finns också avfarter som leder bort från vägen. Och det finns en annan väg som är bred och som går i motsatt riktning, direkt till fördärvet.
När det gäller Guds suveränitet, hans allmakt och hans förmåga att se i både dåtid, nutid och framtid (Gud bara ÄR), så innebär detta att inget sker utanför Guds kontroll. Detta är en tydlig röd tråd genom hela Bibeln.
Samtidigt är Bibeln tydlig med att människan har en fri vilja och ett eget ansvar för sina handlingar. Det ser vi ju redan i Första Moseboken och detta är sedan en röd tråd genom resten av Bibeln. Så den smala vägen omfattar bl.a. båda dessa sanningar.
Gud utväljer, men människan har ändå en fri vilja att på sin sida välja Gud. Detta kan liknas vid ett järnvägsspår med två parallella skenor som båda måste finnas på plats för att rälsen skall vara farbar. Det är här vi måste befinna oss om vår teologi skall stämma överens med ”summan av Guds Ord”.
Detta är trots allt något av ett mysterium, och vi bör nog låta det få förbli ett mysterium. Att det är på detta sätt har säkert att göra med just det faktum att för Gud finns ingen tid. Gud bara ÄR, både i det som var, är och skall komma.
Han är utanför vår linjära tid som har en början och ett slut. Att namnen i Livets bok kanske skrevs in där redan före vår begränsade tidsålder och sedan även stämmer med facit efter att denna tidsålder tagit slut, är kanske inte något konstigt alls – sett ut Guds perspektiv.
För min del kan jag vila i att det kan vara så. Men den största vilan har jag funnit i det evangelium som Gud presenterade för mig en gång. I det har jag svart på vitt att det är genom omvändelse och tro på Jesus Kristus och Guds försoningsverk genom Jesus som jag HAR evigt liv.
Där finns hoppet, barnaskapet, glädjen, friheten, friden och vilan. Till detta liv kallar Gud ALLA människor:
1 Tim 2:3-4: ”Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.”
Rom 10:13: ”Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.”
/Lennart
HaFo kommentarer
HaFo kommentar 1
Lennart visar på att Kalvinisternas teologi i huvudsak härstammar från den katolske lärofadern Augustinus.
Om jag förstått det rätt så är det Augustinus som ligger bakom och sysematiserade läran Amillennialismen som blev den dominerande eskatologin under medeltiden och reformationstiderna.
Lika obegripligt är det att Amillennialism har hållits allmänt i de östliga och orientaliska ortodoxa kyrkorna liksom i den romersk-katolska kyrkan, som i allmänhet omfattar en Augustinisk eskatologi.
Och även blivit legitim bland protestantiska sammanhang som de lutherska , reformerade , anglikanska , metodisterna och många messianska judar, bland baptistkyrkor som The Association of Grace Baptist Churches i England.
Då finns det verkligen all anledning att försöka göra upp med denna alltigenom förföriska villolära och gör det genom att bemöta de påståenden som jag mött utifrån denna lära från deras eget material. Och börjar med punkt 1.
1. Amillennialism är synen i kristen eskatologi som säger att Kristus för närvarande regerar genom kyrkan.
HaFo: Här skulle alltså kyrkan ha övertagit Andens roll. Det är Anden som är Kristi ställföretädare på jorden och inte vare sig Påven eller ”Kyrkan eller församlingen”. De ska predika om vem Jesus är och har gjort men är fördenskull inte Kristi ställföretädare likt Anden är.
Det är alltså Jesus själv som genom sin Ande regerar och vägleder den som hör Honom till. ”Kyrkan – församlingen” har att visa på detta och inte att de ”regerar genom kyrkan”. Då har man försökt överta Den Helige Andes plats vilken inte är annat än allvarlig heresi!!
2. Amillennialism hävdar a) att ”1000 år” i Uppenbarelseboken 20: 1-6 är en metaforisk hänvisning till nutiden kyrkans tidsålder som kulminerar i Kristi återkomst.
HaFo: Detta är ingen metaforisk hänvisning till nutiden kyrkans tidsålder när Skriften säger om Tusenårsriket: ”alla överblivna ur alla de folk som kom mot Jerusalem”, och de som ska få uppleva välsignelse av det Judiska folket:
”ALLA JORDENS FOLK BLI VÄLSIGNADE.. Och i din avkomma SKA ALLA HEDNAFOLK BLI VÄLSIGNADE”. Vilket kommer att ske under Tusenårsriket.
Amillennialism hävdar b) Att den period som beskrivs i Uppenbarelseboken 20 invigdes (dvs. började) vid Kristi uppståndelse och kommer att fortsätta till hans andra ankomst .
HaFo: Uppenbarelseboken 20: 6 är tvärtom något som motsäger Amillennalismen och handlar inte alls om att då ”invigdes (dvs. började) vid Kristi uppståndelse och kommer att fortsätta till hans andra ankomst”.
Utan här pekas på något helt annat: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen:
över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.”
Detta handlar alltså inte om ”den nya Himlen och den nya Jorden”!! Och inte handlar det om vår nutid mellan ”Kristi uppståndelse till hans andra ankomst”.
Här i ”den första uppståndelsen ingår alla de som i GT dött i tron på löftet om vem Jesus ÄR och hans försoning på korset. Här ingår alla som i NT kroppsligen avsomnat i tron på Jesus med en väntan i Abrahams sköte på den kroppsliga uppståndelsen.
Här ingår även de som kroppsligen lever i tron på Jesus när Han kommer tillbaka. Här ingår också ”Gossebarnet – förstlingsskörden från Israels barns tolv stammar”.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 2
Forts Augustinus Amillennialismen
3. Amillennialism hävdar att Kristi regeringstid under årtusendet är andlig till sin natur.
HaFo: Tusenårsriket beskrivs inte alls som som ett ”andligt rike” utan i allra högsta grad som ett jordiskt praktiskt verkligt rike:
Med syfte på Tusenårsriket: Amos 9: 11 – 15: ”På den dagen skall jag resa upp Davids fallna hydda, mura igen dess sprickor och resa upp det som är nerrivet… Jes. 10: 20 – 23: ”På den dagen skall kvarlevan av Israel och de räddade av Jakobs hus inte längre stödja sig vid honom som slog dem (den som slår dem är antikrist under den andra vedermödan).
I trohet skall de stödja sig på Herren, Israels Helige. En kvarleva skall vända om, en kvarleva av Jakob, till Gud, den Mäktige.” (Vid Jesu andra ankomst när de kommer till tro på Honom och därmed kommer in i det nya förbundet i Jesu blod. Och detta som en hel nation och ett helt folk).
4. Amillennialism hävdar att Kristus i slutet av kyrkans tidsålder återvänder i slutgiltig dom och upprättar en permanent fysisk regeringstid.
HaFo: Här blandas sanning och lögn på ett sätt som inte är så lätt att bena ut. Sant är att Jesus ”i slutet av kyrkans tidsålder återvänder” (Alltså efter Vedermödan som dock inte finns med i deras lära) men inte för ”slutgiltig dom”.
Den slutgiltiga domen sker först efter Tusenårsriket – ”de övriga blev inte levande förrän efter de Tusen åren”, för att då inför den stora vita tronen ska ”dömas efter sina gärningar” och sedan kastas i eldsjön.
Den dom som sker när Jesus ”i slutet av kyrkans tidsålder återvänder” (Alltså efter Vedermödan) är att de troende ställs inför ”Kristi domstol”. En dom utan ”fördömelse”,
men för att belönas i förhållande till hur de har förvaltat sina pund. Vilket också avgör vilka uppgifter som de kommer att få när de fått sina uppståndelsekroppar och ska ”regera med Kristus för Tusen år”.
Sant är att Jesus då ”upprättar en permanent fysisk regeringstid”. Alltså Tusenårsriket som man så förvirrande tidigare kallade för ett andligt rike. Men nu för en ”fysisk regeringstid”.
Och de nämner inte alls att efter Tusenårriket så övergår för de som hör Honom till, in i ”en ny Himmel och en ny jord” i evighetens värld.
5. Amillennialismen undervisar att Satans bindning i Uppenbarelseboken 20: 1-3 redan har inträffat.
HaFo: Detta kan ju inte alls ha inträffat eftersom vi ju inte ännu är framme vid Kristi andra ankomst när Han upprättar Tusenårsriket! Saknar de dessutom all insikt kring verkligheten att satan sannerligen är verksam med sin ondska både i människors liv och skeendena i världen.
Månne de kanske får själva vara ifred från satans angrepp eftersom de förmedlar hans förförelse i Amillennialismen!? Satan är ju överlycklig om man tror att han är bunden nu och inte man då nu inte går emot hans lögnaktiga verksamhet.
6. I Amillennialismen talar talas om 2 åldrar och ‘nu’ och ‘ännu inte’ och använder sig av Paulus ord till den korintiska församlingen, ”För nu ser vi genom ett glas, mörkt, men sedan ansikte mot ansikte” (1 Kor 13:12).
Man menar att ”ny skapelse” indikerar att det är både en nuvarande verklighet (2 Korinthierna 5:17) och ett framtida hopp (Romarna 8: 20-21).
HaFo: Varifrån får man att detta skulle handla om ”2 åldrar och ‘nu’ och ‘ännu inte’?
En enkel förklaring här är att vi i nuvarande tillstånd är begränsade och inte se Gud ”ansikte mot ansikte”. Men efter att vi vid Kristi tillkommelse för att Han ska upprätta det jordiska Tusenårsriket så får vi uppståndelsekroppar för att ”regera med Kristus för Tusen år”.
Då äger vi en evighetsnatur som förverkligade människor som passar in i Hans gemenskap där vi så kan se Honom ”ansikte mot ansikte”.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 3
Forts Augustinus Amillennialismen
7. Kyrkan är arvtagaren till löftena i Skriften – kort sagt, att precis som Israel var Guds folk i Gamla testamentet, så är kyrkan Guds folk i Nya testamentet.
HaFo: Detta kallas för ”ersättningsteologi” där man menar att församlingen för alltid har övertagit Israels kallelse och uppgift. Men ”församlingens tidsålder” är enbart en parentes i det Judiska folkets historia som börjar efter Jesu uppståndelse och Himmelsfärd och den första församlingens grundande av Apostlarna.
Det är något som pågår fram till efter vedermödan då när klockan tickar igen för det Judiska folket som då kommer till tro på Jesus. Jesus talar om denna paus för Judarna i Matt 21:43 ”Därför säger jag er att Guds rike skall tagas ifrån er och givas åt ett folk som bär dess frukt!”
Detta handlar alltså om en parentes i det Judiska folkets historia under ”hedningarnas/församlingens” tid som avslutas ”när hedningarna kommit in i fulltalig skara”. Vilket sker vid Kristi ankomst för att upprätta Tusenårsriket.
Men det är inte slut med detta för det Judiska folket, utan efter denna parentes finns en fortsättning som Paulus skriver i Rom. Kap. 11:
”Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt…
jag vill att ni ska känna till denna hemlighet… förhärdelse har drabbat en del av Israel, och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.
Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob. Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder…
när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.”
Församlingens tidsålder och dess fulltalighet är alltså inte för handen förrän Jesus kommer tillbaka och det är då uppryckandet av de troende sker:
1 Kor. 15. 51 53: Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet…
2 Tim. 2: är vi ståndaktiga, så skola vi ock få regera med honom…Matteus 19:28: ”När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni, som har efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar”.
När sker då detta? ”Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna” (Upp 10:7)
”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen” (1 Tess 4:16)
1 Kor. 15:50-53 ”Men detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ska det förgängliga ärva oförgänglighet. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunen.
För basunen ska ljuda och de döda ska uppstå oförgängliga och vi ska förvandlas. För detta förgängliga måste kläs sig i oförgänglighet och detta dödliga måste klä sig i odödlighet.
1 Thess. 4:16-18 ”För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften.
Och vad handlar det om, om inte just uppryckandet! Då, vid den sjunde och sista basunens ljud, när Jesus närmar sig jorden, kommer världshistoriens mest dramatiska händelse att inträffa…
”Då skall Herren, min Gud, komma och alla heliga med dig” (Sak 14:5) ”På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut” (Sak 14:4) Så kommer Kristus att inleda arbetet med att upprätta sitt rike – Guds riket – Fridsriket – Tusenårsriket – på jorden.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 4
Forts Augustinus Amillennialismen
9. Amillennialister menar att årtusendet redan har börjat och är identiskt med den nuvarande kyrkanåldern.
HaFo: Ibland heter det i Amillennialismen att Tusen år bara är ett symboliskt tal. Men här har man ändå gett det ett konkret begrepp: ”årtusendet redan har börjat och är identiskt med den nuvarande kyrkanåldern”.
Jag har redan visat på hur ”församlingens tidsålder” varar till ”hedningarna i fullt antal har kommit in”, vilket sker samtidigt som Jesus kommer tillbaka och Upprättar Tusenårsriket. Se tillbaka på föregående svar kring vad som sker i detta skeende.
10. Amillennialismen hävdar att medan Kristi regeringstid under årtusendet är andlig till sin natur, i slutet av kyrkans tidsålder, kommer Kristus att återvända i slutgiltig dom och etablera ett permanent regeringstid.
HaFo: Har redan visat på att ”Kristi regeringstid under årtusendet” är av högst påtaglig jordisk praktisk art:
Upprepar: ”Ja, många folk och mäktiga hednafolk skall komma och söka Herren Sebaot i Jerusalem och bönfalla inför Herren.” Sak 8:22. ”Och det skall ske på den tiden att hednafolken skall söka telningen från Isais rot, där han står som ett baner för folken, och hans boning skall vara idel härlighet.” Jes 11:10
Det handlar då om FOLKSTAMMAR (hednafolk), ”alla överblivna ur alla de folk som kom mot Jerusalem”, och de som ska få uppleva välsignelse av det Judiska folket: ”ALLA JORDENS FOLK BLI VÄLSIGNADE.. Och i din avkomma SKA ALLA HEDNAFOLK BLI VÄLSIGNADE”. Vilket kommer att ske under Tusenårsriket.
Jesus upprättar först Tusenårsriket. Först därefter är vi framme vid ”den nya himlen och den nya jorden.” som har en helt annan beskrivning än Tusenårsriket:
Upp. Kap. 21 o 22: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud…
Och jag hörde en stark röst från tronen: ‘Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem…
Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd…. Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden”.
Det får räcka med detta för att alla bör förstå hur vilset det blev i Kalvinismen av att Calvin lärde av Augustinus.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 5
Lennart visar på att Jean Calvin undervisade att Jesu själ fördes ner i helvetet och plågades där, eftersom den fysiska döden på korset inte var tillräcklig för försoningen – enligt Calvin.
Det är alltså exakt samma villolära som är en hörnpelare inom den trosförkunnelse och framgångsteologi som Essek Kenyon och Kenneth Hagin förde fram
Därmed är grunden fel hos Calvin. Han har därmed en annan Jesus än Skriftens Jesus. Kalvins Jesus är alltså skild från Gud på korset. Calvins Jesus är alltså inte den ”Kristus kommen i köttet” som är trafikdelaren mellan sann och falsk tro.
Calvins Jesus bär därmed inte fram ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud. Calvins Jesus är då lika misslyckad som den fallne Adam och Trosförkunnelsens från Gud skilda Jesus. Calvin har alltså en antikristlig lära om Jesus.
Är grunden för sann Kristen tro fel så är det inte bara fråga om lite surdeg som visserligen kan syra hela degen. Då är hela hopkoket redan inpyrt av en antikristlig ande.
Och ingen kan följa en villoande och komma rätt i slutändan om man inte gör upp med denna falska villolära och falska villolärare som Calvin uppenbarligen utgör.
Tänk så tragiskt med alla dessa skaror som blivit av hans läror förförda. Den som är dragen till att bejaka Calvins läror och inte erfar dess falsarium är redan starkt påverkad av denna villoande.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 6
Calvin har läran om Människans totala fördärv
Människan är fördärvad så till vida att hon inte kan rädda sig själv och hon är en syndens slav där ”alla har syndat och står i avsaknad av härligheten från Gud”.
Men med totalt fördärvad här närmar man sig samma tanke som i Trosförkunnelsen att människan egentligen är en liten djävul. Är människan helt fördärvad så är hon inte räddningsbar.
Vad som inte är räddningsbart är syndens natur som integrerades i fallet. Det är en bottenlöst ond, fördärvad natur, som inte är räddningsbar. Men denna natur smälte inte här i tiden samman med den naturliga människans egen natur till en oskiljaktig enhet (vilket det dock kommer att göra i evigheten om inte en människa blir frälst).
Denna syndens natur har blivit herre över den naturliga människans egen natur. Smutsat ner och vanställt människan ohyggligt. Men den är ändå inte ett med henne. Då vore hon inte räddningsbar.
Gud vare tack att det går för Gud, att i Kristus Jesus, skilja dessa naturer åt och rädda den naturliga människans egen natur för gemenskap med Gud.
Den naturliga människans hela natur blev i fallet denna syndanaturs slav. Den finns på något sätt vid sidan av människan själv. Samtidigt som den är införlivad i människans helhet och blivit den naturliga människans drivkraft och herre.
Människan har i fallet gjort ett uselt tronskifte på hjärtats tron i sitt liv. Från att ha haft Guds vilja och rättfärdigheten som ledstjärna på tronen, så är det nu egoismen, synden, orättfärdigheten och Gudsfrånvändheten som styr och regerar.
Är människan totalfördärvad av syndens natur, så att den helt är hennes egen natur, är hon redan en djävul och inte räddningsbar. MEN DET ÄR INTE DJÄVULEN JESUS HAR GÅTT IN OCH RÄDDAT! DET ÄR INTE HELLER SYNDANATUREN JESUS FÖRVANDLAR OCH RÄDDAR!
Det är den naturligt skapade människan, med hennes egna natur, som Jesus har återlöst från syndens natur och den skuld och de konsekvenser den dragit med sig. Räddad för återupprättad Gudsgemenskap åt den naturligt skapade människan med hennes egen identitet och natur.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 7
Forts läran om Människans totala fördärv
Gud kräver att för att människan ska ha gemenskap med Honom, så krävs det en fullständig felfrihet, full rättfärdighet, en full efterlevnad av Guds bud och vilja. Då börjar det hela med människans belägenhet komma i ett nytt ljus.
Människan börjar bli varse att hon inte är ensam med sin egen natur. Hon börjar upptäcka att där bor nu också en syndens natur. Hon försöker få ordning på det ena efter det andra som hon inte riktigt är i stånd att tygla.
Människan börjar då upptäcka, att i den syndanatur som nu också bor i henne, finns ett bottenlöst djup av ondska och djävulskap, som hon med sin egen natur inte rår över. Hon upptäcker till sist att hon med sin egen natur blivit en tjänare åt en annan natur. Syndens och orättfärdighetens natur. Så att även hennes bästa intentioner är förgiftade av detta ormgift.
Hon försmäktar nu alldeles och utropar. Vem ska befria mig och min natur från att vara syndens och orättfärdighetens tjänare. Hennes mun är tillstoppad. Hon står där med synd och skuld inför Gud.
Hon är hjälplös att befria sig själv och sin egen natur från dominansen av den andra naturen, syndens natur, som också, utan att vara hennes egen identitet eller helt gått upp i hennes egna natur, nu bor i henne.
Då hör hon Evangeliet. Hur Jesus blivit hennes förlåtelse och tillräknade rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro på Jesus. Men hon hör mer. Hon hör att hon blir erbjuden att göra tronskifte i sitt liv.
Hon erbjuds från att tjäna den obarmhärtiga syndanaturen och orättfärdigheten, till att ha Jesus som Herre i sitt liv och vara fri att följa Livets Andes lag och tjäna rättfärdigheten.
Hon tror lätt först att Gud plockar bort den forne regenten, syndens natur ur hennes liv. Men upptäcker sen att den naturen är kvar. Men hör att Guds natur, genom Anden, nu också börjar bo i henne. Som en tredje natur.
Guds Ande som vill i henne, utan att vara hennes egen identitet eller egna natur, vara ett värn gentemot syndens natur. Så att hon är fri att välja, vem som ska regera hennes natur och liv i den här tiden. Synden och orättfärdigheten eller Guds Ande, vilja och Ord.
Det är sant att människan, är så illa fördärvad av sin allians med syndanaturen som bor i henne, så att människan är Helt Gudsfrånvänd (om än religiös) till sin natur. Skild från Gudsgemenskapen och helt ur stånd att rädda sig själv. Blind för de andliga verkligheterna om inte Guds Ande påverkar henne.
Det är sant så till vida, att djävulen genom syndens natur som bor i människan, har en inteckning i människan, där slutdestinationen, utan återupprättad Gudsgemenskap här i tiden, leder till ett totalt väsensfördärv av hela människan i evigheten.
Då är människans egen natur och identitet ett och fullständigt sammansmält med den helt bottenlöst onda syndanaturen. Hon får då samma uppehållsort som är berett för satan och hans fallna änglar i evigheterna evighet.
Människans fördärv är sant så till vida, att syndanaturen är ett helt ont gift och fördärvad natur, under vilken människan med sin egen natur är träl och färgas av denna onda natur som bor i henne till allt det människan är och företar sig. Men det är inte sant att det helt blivit hennes totala identitet och egna natur. Att hon är en djävul och icke räddningsbar.
Vi ska inte se på våra medmänniskor som smådjävlar. Vi ska se på dem som Guds älskade skapelser. Vi ska se på våra medmänniskor med Guds ögon. Förlåtna och räknade rättfärdiga för Kristi skull.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 8
Forts läran om Människans totala fördärv
Både Jesus och Paulus visar att det inte är den naturliga människan i sig själv som är totalfördärvad.
Men sägs inte hjärtat vara bottenlöst fördärvat (Jer. 17:9)? Skildrar inte Paulus hela människan som totalfördärvad (Rom.3-19)? Talar inte Jesus om hela människan med ordet: ”Det som är fött av kött är kött” (Joh.3:6)? Säger inte Paulus att människan såsom ”kött” är totalt ond? (Rom. 7:18, 8:7)
När Paulus, talar om att köttet inte kan vara Guds lag under dånigt, så kan han inte avse hela människan. För i Rom. 2:14-15, talar han om att hedningen iakttager åtminstone en del av lagen. Han säger inte heller om den gamla människan att hon är helt fördärvad. Men att hon under syndiga begärelsers inflytande HÅLLER PÅ att fördärva sig (Ef. 4:22).
Paulus beskriver att den fallna människan har två naturer. Där den ena naturen, synden – köttet, är totalt ond och helt fördärvad. Men att även den naturliga människans ursprungliga natur finns där. Mycket fördärvad. Men inte totalt. Eljest skulle inte människan vara räddningsbar. Den totalt fördärvade syndanaturen är inte räddningsbar.
Bibeln beskriver att denna syndanatur är i fiendskap mot Gud. Striden mellan Ande och kött (här syftar kött på den syndiga naturen). Medan det sägs om människan i sig själv och Gud att de är fiender. Fiender kan försonas. Men syndens natur som är i fiendskap med Gud kan inte försonas.
Det är den fördärvade syndanaturen Jesus tagit sig an och ”fördömt synden i köttet”. Det är inte den naturliga människans natur Han har fördömt.
Det är problemet med syndens natur och dess konsekvenser som Jesus gått in och löst. För att frigöra den naturligt skapade människans natur från syndanaturens konsekvenser, makt och inflytande.
Jesus använder ordet kött om hela människan, men säger inte i det sammanhanget (Luk.11:13), att det hela är djävulskt ont. Han skyndar sig att tillägga att denna ondska inte är total. Denna onda människa kan ändå i sig rymma så mycken godhet som föräldrakärlek och föräldraklokhet.
Jesus talar om en djävulsk källa i människan, Men säger inte att denna källa blivit helt ett med människan. Han skiljer på källan och människan som orenas av den källan (Matt. 15:20).
Han beskriver källan som idel ondska och djävulskt ont. Men Han gör skillnad mellan detta ohyggliga i oss och människan för övrigt. Den ursprungliga naturliga människan. Han säger inte att människan är denna orena källa, utan att den orenar människan.
Syndanaturen som kom in i människan i fallet är i människan en oren källa som orenar henne och driver henne fel. Till uppror mot Gud. Oförmåga att ha relation både med sig själv, sina medmänniskor, Gud och skapelsen på ett rätt sätt.
Hon är på ett eller annat sätt slav under denna natur. Men ändå förmögen att känna empati, visa omsorg o.s.v. Men det gör henne inte förenad med Gud.
Hon är till sin natur skild från Gud. Utan möjlighet att själv ändra på det tillståndet. Och den syndamedvetna människan utropar i likhet med Paulus:
”Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!” Eftersom vi är räddningsbara så har Jesus återlöst oss alla med sitt blodsoffer på korset. Alla som hörsammar detta glada Evangelium och tar Gud på Orden och ”låter sig försonas med Gud” är räddad.
https://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 9
Frälsningen är ingen automatmaskin. Människans frihet att välja (”den som vill han komme…den som kommer till mig…åt alla de som tog emot…låt er därför försonas med Gud…”) upphör inte att gälla vid frälsningen.
Gud skapade människan med frihet att välja och gav dem ett budord, men också frihet att välja lögnens erbjudande om att bli lika Gud, men det erbjudandet kom inte från Gud, utan från den onde.
Guds suveränitet ändras inget av att Han bestämt om en ordning att där Han gjort allt klart för var människa säger till henne: ”låt er därför försonas med Gud” och ger henne en valfrihet att välja om man vill tillhöra Gud eller inte.
Bibeln är full av hur människor ställs inför alternativ att välja. Där hur människan väljer ändrar på Guds agerande. I GT varnar Gud för straffdomar om människorna inte omvänder sig och ändrar sitt beteende.
Lyssnade man och hörsammade Guds varning så drog Han tillbaka straffdomarna som Han hotat med. Så människans frihet att välja och hur det ändrar skeendet är uppenbart i Bibeln.
Calvinismens Gud är en hård och dömande Gud som inte ger utrymme för människans frihet att välja, utan som bestämmer att hon ska tillhöra Honom vare sig hon vill eller inte.
Frälsningen erbjuds för alla människor men inte alla vill ha den. Och Gud tvångsräddar ingen. Det är inte kärlek. Det är inte kärlek från Gud som Universalisterna hävdar att alla ska bli räddade.
Vad som är Guds kärlek är att alla de som inte vill ha med Honom att göra, ”tvångsräddar” Han inte. Utan accepterar deras frihet att välja att inte leva med Gud i evighetens värld.
Det handlar om en frihet att välja att lyssna till och sätta tro till vad Gud säger i sitt Ord och så handla efter Guds uppmaning efter att Ordet visat att Jesus dött för alla människor:
”Låt er därför försonas med Gud” ”åt alla de som tar emot Jesus ger Han rätt till att vara Guds barn …och de har blivit födda av Gud”.
Detta är inte att påverka med sin viljekraft eller att medverka till den Frälsning som redan är klar för alla människor när Jesus sa att det var fullbordat på korset. Det kan ingen göra från eller till med detta faktum.
Det är att välja Guds nådeserbjudande och lyssna till Hans uppmaning att ”låt er därför försonas med Gud”. Det är ingen prestation utan ett fullständigt uppgivande om sin egen förmåga att bli räddad och en hjälplös förtröstan till sin ställföreträdare Jesus om vem Han är och har gjort.
Judarna i öknen blev uppmanade att se upp på kopparormen för sin räddning. I samma hjälplöshet uppmanas vi att se upp på ”trons hövding och fullkomnare” där ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv” ( inte för alla som tror sig i sig själva vara utvalda – de har en annan Jesus och ett annat Evangelium med en falsk och förvanskad tro på utkorelsen).
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 10
Låt oss titta på en del Citat som de som bejakar läran från Calvin att Gud utvalt en del till att få nåd och bli räddade, men utvalt de andra till att gå förlorade:
Mat 22:14 Ty många äro kallade, men få utvalda. Mat 24:31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.
Mar 13:20 Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.
Joh 15:16 I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har bestämt om eder att I skolen gå åstad och bära frukt, sådan frukt som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.
Kol 3:12 Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod 1Tes 1:4 Vi veta ju, käre bröder, i Guds älskade, huru det var, när I bleven utvalda
Tit 1:1 Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att verka för Guds utvaldas tro och för kunskapen om den sanning som hör gudsfruktan till.
Men var framgår här att det är speciella människor som Gud i förväg utvalt till att få nåd och de andra utvalt till att gå förlorade? Låt oss bara enkelt först läsa från Apg 17:3-4
”…. och utlade skrifterna och bevisade att Messias måste lida och uppstå från de döda; och han sade: ”Denne Jesus som jag förkunnar för eder är Messias. Och några av dem l ä t o ö v e r t y g a sig och s l ö t o s i g till Paulus och Silas…”
Utkorelsen skedde vid ordets förkunnelse, n ä r så åhörarna tog emot ordet och började följa det. De utvalda är alltså de på Jesus troende.
Vidare citat som Calvinister tar som intäkt för sin lära: Rom 9:13 ”Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag. Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig?”
Att älska och hata här, är ett hebreiskt uttryckssätt i en jämförelse och blir märkligt när det översätts till svenska. Det betyder inte att Gud i förväg, enligt Calvinismen, hatade Esau, utan det handlade om att Gud valde Jakob framför Esau till den uppgiften det gällde!! Utan att fördenskull ha ”förutbestämt”, ”Jakob till att bli räddad och förutbestämt Esau till att gå förlorad”!!
Hur var det då med Farao? Det står att Gud förhärdade hans hjärta.
Rom 9:17 ”Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han…
Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga?
2 Mos 10:20 Men HERREN gjorde faraos hjärta hårt [chasaq H2388], och han släppte inte Israels barn. Chasaq [Strongs 2388] betyder hård, förhärda, (envis, modig och att övervinna).
Här betyder chasaq att förhärda. Grammatiskt (enl expertis) BEROR AGERANDET HÄR PÅ MOTTAGAREN OCH INTE PÅ GIVAREN. Det säger att Farao redan HADE VALT SIN VÄG och Gud lät honom få fortsätta på den.
Jag tror också att vi har en förklaring i dessa meningar: Paulus skrev: ”Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras…” (Rom 9:22)
HERREN sa till Farao genom Mose: ”Ty nu var jag nära att räcka ut min hand och slå dig och ditt folk med pest för att utrota dig från jorden. Men just därför skonade jag dig, att jag skulle visa dig min kraft och för att mitt namn skulle förkunnas på hela jorden.” (2Mos 9:15-16)
Farao var med andra ord redan färdig för dom – ändå valde Gud att visa stort tålamod och fördrag med honom. Detta genom att låta honom få se att Israels Gud är den ende sanne Guden och ingen kan hindra hans vilja.
Gud gav Farao många chanser till omvändelse… Farao bekände att han hade syndat men bara för att slippa plågorna. Det fanns ingen ånger i hans hjärta. Han föraktade Israels Gud och tillbad hedniska gudar.
Jag tror att när det står att ”den Gud vill förhärda, förhärdar han”, så innebär det att när ”Han vill att alla människor ska bli frälsta”, talar till människor om att ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människan hennes synder…låten er därför försonas med Gud…” (2 Kor. 5: 17 – 21).
Men att den som då oupphörligen orubbligt inte ”låter sig försonas” kommer själv att förhärda sitt hjärta. Och den som själv förhärdat sitt hjärta, ”vill Gud också förhärda” efter den människans egna val.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 11
Påstående i Calvinismen: Jesus har inte dött för alla människor utan enbart för dem som Gud i förväg bestämt/utvalt till att få nåd.
Alla andra har Gud förväg bestämt/utvalt till att gå förlorade. Problemet för en Kalvinist att se vad verkligen Guds Ord säger är att han tror att Guds Ord bara är riktat till de som i sig själva är utvalda.
Därför blir det svårt att se att i Bibeln så har Jesus dött för alla människor.
Hebr. 2:9 ”Men Jesus, som en liten tid blev gjord ringare än änglarna, FÖR ATT HAN SKULLE LIDA DÖDEN, ser vi krönt med ära och härlighet, för att han genom Guds nåd skulle smaka döden FÖR ALLA.” ( inte för alla som tror sig i sig själva vara utvalda – de har en annan Jesus och ett annat Evangelium).
Så här ser Gud det: ”en har dött för ALLA, så har de ALLA dött”. ALLA människor har i ALLA människors ställföreträdare inkluderats i Hans död och uppståndelse.
”Nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud… en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för ALLA som tror… de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. ( inte för alla som tror sig i sig själva vara utvalda – de har en annan Jesus och ett annat Evangelium).
Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod… I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig SOM TROR PÅ JESUS”. ( inte för alla som tror sig i sig själva vara utvalda – de har en annan Jesus och ett annat Evangelium).
”Så älskade Gud människorna (inte bara vissa utvalda) för att VAR OCH EN SOM TROR (det står inte de utvalda som tror utan VAR OCH EN SOM TROR SKA INTE GÅ FÖRLORAD UTAN HA ETT EVIGT LIV”. Det står alltså inte att de utvalda har evigt liv utan VAR OCH EN SOM TROR!
”Låt er därför försonas med Gud” – ”Den (ALLA) som vill kommer och tar Livets vatten för intet” – ”åt ALLA de som tog emot Honom (Jesus) gav han rättighet att bli Guds barn.”
”Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen” (1 Tim.2:4) och har från tidsålderns begynnelse utvalt alla människor, att i Kristus försonas med och erbjudas barnaskap hos Gud (Ef.1:3-7, 13-14, 2:11-19, 1 Joh. 2:1-2, 1 Tim. 2:3-6, Kol. 1:18-23, Hebr. 2:9 , 2 Kor. 5:19-20 ).
Gud har för Kristi skull fällt en rättfärdiggörelsedom över alla människor och ”tillräknar inte människorna deras synder” (2 Kor.5:19) och erbjuder barnaskapet som en fri gåva till alla människor av nåd för Kristi skull.
Detta erbjudande från Gud förkastas genom otro (Joh.1:10-11, 3:18-21,33-36, 15:2,6, Gal.5:4, 1Tim.1:19-20, 4:1, 6:10, Hebr.3:12-13, 6:4-6, 2 Petr.2:20-22) eller accepteras och mottages genom tro på, förtröstan till den Jesus är och har gjort med en personlig livgivande umgängelse och relation med Frälsaren. (Joh.3:16-17, 15:4-5, Rom.5:1,8:1, Ef.2:8-9, Joh.1:12, Upp.22:17).
Varför finns det då några enskilda Bibelversar som synes skulle kunna styrka Calvinismens lära om att ”Gud har förutbestämt en del till att få nåd och förutbestämt andra till att gå förlorade”?
Jo, därför att det ska bli uppenbart vilka som anammar en villolära som Calvin lyckades producera, eller vilka som pusslar dessa texter samman med en helhet av allt Guds Ord och bejakar sanningen i dess helhet. Jesus beskriver detta om varför en del går förlorade: ”de gav inte kärleken till sanningen rum i sina hjärtan”.
Den som blivit lurad till att tro att han är räddad därför att han i sig själv är speciellt utvald, därför att han bejakar Calvins utkorelselära och därmed förnekar att Jesus skulle ha dött för alla människor och gett alla erbjudandet om att ”Låten försona er med Gud…på det att VI I HONOM MÅ BLI RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD”,
ja i den människans kläder skulle inte jag vilja befinna mig när Jesus kommer tillbaka!! Detta sagt av omsorg om människor och med gemensam önskan med Gud:
”som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen”, om vem Jesus är och har gjort och så kan få bli inneslutna i sin syndfria ställföreträdares rättfärdiga offer på korset av Kristi persons kropp och blod och så I HONOM MÅ BLI RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD”. DÄR ÄR DU DÅ DÄR UTVALD!!!!!!!!!
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 12
Calvinismen har också en lära om ”en gång frälst alltid frälst”
Visst säger Jesus, ”att ingen av dem som Fadern gett mig ska kunna ryckas ur min hand”, men det måste ses och brytas mot allt annat som Gud säger till oss.
Inte minst i Joh. 15: 1 – 6: ”Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort…Förbli i mig, så förblir jag i er…Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp.”
Företrädare för en gång frälst alltid frälst kan säga: ”om man faller av från Gud så har man aldrig varit frälst.”
Men detta är en lögn där man blivit blind inför vad som står där det uppenbart handlar om människor som varit sanna troende men så kommit bort från tron:
de har LIDIT SKEPPSBROTT I TRON …Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att AVFALLA FRÅN TRON och följa villoandar och onda andars läror, förledda av hycklande lögnare…
De som en gång har TAGIT EMOT LJUSET OCH SMAKAT DEN HIMMELSKA GÅVAN, FÅTT DEL AV DEN HELIGE ANDE och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men SEDAN AVFALLIT, dem går det inte att föra till ny omvändelse…
…Om de har LÄRT KÄNNA VÅR HERRE och Frälsare Jesus Kristus och KOMMIT UNDAN världens smitta men sedan ÅTERIGEN LÅTER SIG SNÄRJAS och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början.
Ska Kalvinisterna få sin vilsna lära att stämma så måste man blunda för fullt klara Bibelord som här angivna. Agnet på kroken är talet om Guds suveränitet som väl alla måste bejaka. Och samtidigt under agnet finns en krok som av satan vill fånga människor till ett falskt budskap som leder människor till att gå förlorade när de sätter tro till en annan Jesus och ett annat Evangelium.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 13
I Calvins lära heter det att den som Gud i förväg bestämt till att få nåd, så föder Gud den människan först på nytt och så leder Han denne utvalde människa fram till tro.
Medan Guds Ord säger tvärtom att, ”då nu har kommit till tro, så har ni som insegel undfått det utlovade Helige Ande” Ef. 1: 13.
I Calvinismen förflyttas tron på Jesus som räddande, till tron på utkorelsen som räddande. Man är räddad därför att Gud förutbestämt vissa/mig till att få nåd och inte därför att Jesus dött för alla människor och menar därmed att Jesus bara dött för vissa speciellt utvalda och att Gud inte vill rädda alla människor, utan bestämt vissa till att gå förlorade.
Medan Gud själv säger till oss att Han ”vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen” 1 Tim. 2: 4. Man har alltså ett annat Evangelium. Bakom vilket ligger en falsk villoande.
Det sanna Evangeliet säger till oss:
”Gud var i Kristus och försonade världen/människorna (Dig) med sig själv. Han tillräknar inte människorna (Dig) deras/Dina synder. Den som var utan synd (Jesus) har han gjort till ett syndoffer, för att vi/Du i honom ska bli rättfärdighet från Gud (tillräknad Kristi rättfärdighet)” 2 Kor. 5: 17 – 21.
I Calvinismen så ingår den som tror på sin utkorelse från Gud i en slags särställning och räknas inte med i att ”alla har syndat och står i avsaknad av härligheten från Gud” (Rom. 3: 21 – 24), utan är automatiskt räddade genom att de är speciellt utvalda. Hur mycket som de än syndar, så är de räddade för de är speciellt utvalda och kan inte gå förlorade.
Medan Bibeln tecknar att den ende som är utvald är Jesus Kristus och att alla människor är i sin ställföreträdare utvalda: 2 Kor. 5: 17 -21:
”…alltsammans kommer från Gud…ty det var Gud som i Kristus försonade välden med sig själv han tillräknar inte MÄNNISKORNA deras synden…vi ber å Kristi vägnar: LÅT FÖRSONA ER MED GUD…på det att VI I HONOM MÅ BLI RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD”
Det är inte vissa speciellt utvalda som Jesus dött för: ”ty det var Gud som i Kristus försonade välden med sig själv han tillräknar inte MÄNNISKORNA deras synden…vi ber å Kristi vägnar: Låten försona er med Gud…på det att VI I HONOM MÅ BLI RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD”. Där är det sanna Evangeliet. Ett fritt erbjudande där vi väljer att lyssna till uppmaningen: LÅT FÖRSONA ER MED GUD.
Alltså utkorelsen sker innnan Jordens rund var lagd i Kristus. Gud har förutbestämt att alla som kommer till tro på vem Jesus är och har gjort. ÄR I HONOM – ALLA MÄNNISKORS STÄLLFÖRETRÄDARE – UTVALD TILL BARNASKAP HOS GUD.
Läs Bibelns tal om ”utkorelsen i Kristus”. T.ex. Ef. 1 o 2 Kap:
”…som I KRISTUS har välsignat oss…som han ju förrän världens grund var lagd har UTVALT OSS I HONOM…förutbestämde han oss till barnaskap hos sig GENOM JESUS KRISTUS…han har benådat oss I DEN ÄLSKADE…I HONOM har vi förlossning genom hans blod förlåtelse för våra synder…
I HONOM har ni sedan ni hört sanningen ord…ja I HONOM har ni sedan ni kommit till tro…undfått den utlovade helige Ande…då ni är I KRISTUS JESUS har ni som var fjärran kommit nära I OCH GENOM KRISTI BLOD…ty GENOM HONOM har vi den ena såväl som de andra i en och samma Ande tillträde till Fadern…”
Den utkorelse som Gud förutbestämt ska ske: Ef. 1: 3 – 11: 3: ”…liksom han före världens skapelse har UTVALT OSS I HONOM till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom – det var hans viljas beslut – till pris och ära för den nåd SOM HAN HAR SKÄNKT OSS MED SIN ÄLSKADE SON.
I HONOM och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser – Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början… I HONOM har vi fått vår arvslott, förutbestämda därtill av honom som låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut.
I umgängelsen med och tron på Jesus är det ju en självklarhet att det är GUD SOM I KRISTUS JESUS KALLAR OCH UTVÄLJER. DÄR sker utväljandet ”I HONOM”, den utvalde. Så framställer Bibeln det. Men det är en helt annan sak än att han valt MIG, även innan han fört mig in i Kristus.
Vart förpassar det Kristus och vart förpassar det mig? Byter vi inte plats? Är det på detta sätt den Helige Ande pekar på och förhärligar Jesus? Är det inte MIG han då förhärligar, när det viktiga är att Gud valde mig, redan innan jag var förd in i Kristus?
Vilket högmod att tro sig i sig själv vara utvald i förväg. Men det ligger tydligen en andemakt i denna villolära så att de som kommer till tro på dessa läror blir både aggressiva och oemottagliga för vad Bibeln i en helhet säger om utkorelsen i Kristus till barnaskap hos Gud.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 14
Jon-Are Pedersen har gjort ett ordentligt uppgör med det falska i Kalvinismen
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/09/08/lankar-till-jon-are-pedersens-avslojande-av-det-falska-i-calvinismen/
En motröst till den förförande Calvinismen Ur Segertoner Elsa Eklund 1918. Så befriande att lyssna till Guds kärlek och hur Jesus dött för alla människor!
Sjung om Guds rika kärlek famnade världen vid
Sjung om det blod som skänker sargade hjärtan frid
Sjung om den stora gåva Fadern i Sonen gav
Sprid det glada bud till var syndens slav
[Refräng] Kristus på korset vunnit frälsning för var och en
Han har i sig förenat mänska och Gud igen
Brusten är templets förlåt vägen är öppen fri
Öppen till nådastolen för dig och mig
[Vers 2] Sjung om hur Jesus älskar varje förlorad själ
söker de vilsna fåren löser var syndens träl
Sjung om den nya vägen levande fri och ljus
som ifrån jorden leder till Faderns hus
[Refräng] Kristus på korset vunnit frälsning för var och en
Han har i sig förenat mänska och Gud igen
Brusten är templets förlåt vägen är öppen fri
Öppen till nådastolen för dig och mig
Jag vill citera från den inledningsvis angivna länken kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet.
Inlägg 1 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet.
http://www.freerepublic.com/focus/f-religion/2344838/posts
”John Calvins värsta kätteri: att Kristus led i helvetet | 15 september 2009 | Taylor Marshall
För flera år sedan när han lyssnade på Hank Hanegraaffs radioprogram Bible Answer Man , ringde en uppringare in om ”Kristus lidande i helvetet.” Hank förklarade med rätta att ”Kristus lidande i helvetet” inte är en biblisk doktrin, men noterade att läran hölls av John Calvin. Hank höll respektfullt inte med Calvin.
Vi kan argumentera fram och tillbaka om Calvins doktrin om dop eller predestination, men Calvin är en uppenbar kättare angående Kristi nedstigning till helvetet. Han bryter med Skriften och alla fäderna i detta avseende,
och hans misstag förtjänar mer uppmärksamhet, eftersom det visar sprickorna i hans systematiska teologi. Under mina tre år på Westminster Theological Seminary i Philadelphia var det ingen som ville röra detta med en 10-fots stång.
Så att du kan få Calvin i sitt sammanhang har jag tillhandahållit hela avsnittet från Calvin’s Institutes of the Christian Religion Book II, kapitel 16, 10 i sin helhet:
’Men bortsett från trosbekännelsen måste vi söka en säkrare utläggning av Kristi nedstigning till helvetet: och Guds ord förser oss med en inte bara from och helig, utan full av utmärkt tröst.
Ingenting hade gjorts om Kristus bara hade utstått kroppslig död. För att komma mellan oss och Guds vrede, och tillfredsställa hans rättfärdiga dom, var det nödvändigt att han kände tyngden av gudomlig hämnd.
Därifrån var det också nödvändigt att han så att säga på nära håll engagerade sig i helvetets makter och den eviga dödens fasor [Vad!!! Kristus led evig död och smärtorna i helvetet!] .
Vi citerade nyligen från profeten att ’vår frids tuktan lades på honom’ att han ’blev förkrossad för våra missgärningar” att han ”bar våra svagheter.’ [[författarna till Skriften och fäderna tillämpar dessa profetior på korsfästelsen – inte på någon straffrättslig fördömelse i helvetet]uttryck som antyder,
att han som en sponsor och borgen för de skyldiga, och så att säga utsatt för fördömande, åtog sig och betalade alla de straff som måste ha utkrävts från dem, det enda undantaget är att dödens smärtor kunde inte hålla honom.
Därför finns det inget konstigt i att det sägs att han steg ner till helvetet, eftersom han utstod den död som tillfogas de ogudaktiga av en arg Gud. Det är oseriöst och löjligt att invända att på detta sätt ordningen förvrängs, det är absurt att en händelse som föregick begravningen ska läggas efter den.
Men efter att ha förklarat vad Kristus utstod i människans ögon, lägger trosbekännelsen på lämpligt sätt till den osynliga och obegripliga domen [ [så korset som synlig dom var inte tillräckligt. Kristus led i helvetet…]som han uthärdade inför Gud,
för att lära oss att inte bara Kristi kropp gavs upp som befrielsens pris, utan att det fanns ett större och mer utmärkt pris – att han bar i sin själ tortyren av den fördömda och fördärvade människan . [[Så efter att ha lidit i kroppen på korset, led Kristi själ tortyr av de dömda i helvetet.]’
Forts Inlägg 1 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet.
Inlägg 2 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet.
Vad tycker vi om detta? I grund och botten är Calvins doktrin om straffsubstitution problemet (något som katolicismen förkastar förresten). Om vi förstår försoning som ”substitution” stöter vi på felet som Calvin har begått.
Eftersom syndare förtjänar både fysisk död och andlig plåga i helvetet bör vi också förvänta oss att Kristus som vår återlösare också måste uppleva både fysisk död och helvete.
Denna logik är bara meningsfull – förutom att den motsäger allt som sägs i Nya testamentet om Kristi en gång för alla offer. Nedstigningen till helvetet var inte straffande på något sätt, utan snarare triumferande som beskrevs av apostlarna och illustreras i tusentals kyrkor, både öst och väst (se bilden nedan).
Denna nedstigning till helvetet som Kristi seger motsvarar vår första påve Sankt Peters lära: Kristus ”förkunnade evangeliet även för de döda” ( εἰς τοῦτο γὰρ καὶ νεκροῖς εὐε : θηηε θὐη:θηηε λὐη :θηηε: θηηε : Jesus brann inte i lågorna! Han sprängde helvetets portar, förkunnade sin seger och befriade de rättfärdiga i Gamla testamentet! Det är den heliga katolska och apostoliska tron i all sin skönhet.
Teorin om ”straffsubstitution” om försoningen är uppenbart falsk. Kristus dog för oss, men det var inte ett enkelt byte. Kristus använder språket för deltagande. Vi ska vara ”i honom” och vi ska också bära korset. Kristus tar inte upp korset så att vi inte behöver ta upp korset.
Han kallar oss upprepade gånger att bära korset. Våra liv ska bli ”korsformade”. Nya testamentet uppmanar oss ständigt att lida i Kristi likhet. Återigen, det är inte ett rent utbyte. Det är inte: ”Jesus lider för att vi inte ska behöva det.” Snarare deltar vi i hans återlösning . Detta är också Saint Pauls språk :
Ty det har givits er att ni för Kristi skull inte bara ska tro på honom utan också lida för hans skull ( Fil 1:29 ).
Nu gläds jag över mina lidanden för din skull , och i mitt kött fullbordar jag det som saknas i Kristi lidanden för hans kropps skull, det vill säga kyrkan ( Kol 1:24 ).
Jag skulle utmana alla reformerta läsare att sakta bläddra igenom Paulus brev och notera förekomsten av ”i honom” och ”i Kristus”. Ännu bättre, använd BibleWorks eller något annat bibelprogram och kör en sökning. Du kommer snabbt att se att ”i honom” och ”i Kristus” är den universella soteriologiska kategorin för Sankt Paulus.
Enligt katolsk kristendom innebär kristen frälsning upprätthållandet av Kristi orättfärdiga död på korset. Gud ”hatar” inte sin Son. Detta är omöjligt. Gud ”vänder sig inte bort” från sin Son. Luther introducerade denna falska spänning och den har lett till Calvins svåra kätteri. Den helige Paulus talar om att ”övervinna döden” som Kristi sanna seger – inte att han är Faderns piskande pojke.”
Slut citat från länken
Forts Inlägg 1 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet.
Inlägg 3 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet.
Jämför Calvins lära med Trosförkunnelsens lära via:
Ulf Ekman Livets Ord: TILLINTETGÖR DJÄVULENS GÄRNINGAR sid 20: ”Jesus blev gjord till synd, dog andligen och fördes ned i dödsriket…Gud lät genom den helige Ande en blixt slå rakt ned i dödsriket och uppväckte Jesus.”
Sten Nilsson Livets Ord i boken Befria mitt folk som var kursmaterial på LO: ”Hur skulle Jesus lösa människan från djävulen…genom att bli synd för oss, måste han andligen dö och skiljas från Fadern och ta syndens straff ända ned i dödsrikets hemskaste plats…ingen har lidit andligen som han, som genom att bli synd för oss, skiljdes från Fadern och förenades med de ogudaktiga…
Korset är inte Jesu lidandes höjdpunkt. Men vårt förstånd kan inte sträcka sig längre…Det kunde inte ges någon återlösning med mindre än att någon trädde in i andevärlden och sonade synden. Jesu svåraste lidande begynte efter döden i dödsrikets pinorum, där de ogudaktiga var…”
Kenyon: Jesus dog andligen på korset tre timmar innan han dog fysiskt. Hans ande genomgick en förändring. Han fick satans natur. Han blev gjord till ett med satan då han blev gjord till synd. Så länge han var andligt död, fylld med synd, härskade satan över honom. Demoner tog hans ande till dödsriket eller helvetet och han blev pinad där i tre dygn …
korset är ett misslyckandets och nederlagets trä … I sin identifikation hade Jesus blivit så fullständigt ett med oss att han själv behövde rättfärdiggörelse då människans straff utdelades …
(What happened from the cross to the Throne – sid. 43 – 44, The Bible in the Light of our Redemption – sid. 29, 159, 165, Identification. A Romance in Redemption – sid. 23, 30, Advanced Bible Course. Studies in the deeper life – sid. 277 – 279.)
Hagin: Jesus smakade andlig död. Kristi fysiska död på korset var inte tillräckligt för att frälsa oss. Han gick till helvetet för att föra oss till himmelen. Andlig död betyder mer än att vara åtskild från Gud. Andlig död betyder också att ha satans natur.
Hans ande, hans inre människa, gick till helvetet i vårt ställe. En fysisk död skulle inte ha löst problemet med våra synder. Nere i lidandets fängelse – i själva helvetet – uppfyllde Jesus rättfärdighetens krav … Jesus är den förste som någonsin har blivit född på nytt. Varför behövde hans ande bli född på nytt? Jo, därför att den blev skild ifrån Gud. ( How Jesus obtained his name – band 44H01, The Name of Jesus – sid. 16 –31.)
Copeland: (Varom Ulf Ekman, i sin efter Doktriner skrivna bok, Smörjelsen – manifestationer av den Helige Ande på sid. 64 skriver, att det exploderade i hans ande när han tog del av Copelands undervisning.)
Världens synd blev inte lagd på Jesus. Bibeln säger att han blev gjord till synd. Satan vann över Jesus på korset och tog hans ande till helvetets mörka regioner och Jesus fick samma natur som Adam då han syndade. Jesus måste ge avkall på sin rättfärdighet …
När Jesus ropade ut att det var fullbordat, talade han inte om försoningens stora plan. Det fattades fortfarande tre dagar och nätter att gå igenom … Jesus gick till helvetet för att frigöra människan från straffet för Adams högföräderi.
När hans blod blev utgjutet så bringade det ingen försoning … Jesus tillbringade tre gruvsamma dagar och nätter i denna jordens inre och utverkade att du och jag fick tillbaka våra rättigheter inför Gud … Det var inte en fysisk död på korset som betalade syndens pris …
Detsamma skedde med Jesus som med Adam – andlig död … Guds rättfärdighet blev gjord till synd. Han antog satans syndanatur i sin egen ande. (The Incarnation – band 00 – 0303, band 01 – 0402, Jesus – Our Lord of glory, Belivers Voice of Victory, A Different Gospel – sid. 118, What happened from the Cross to the Throne – band 02 – 0017.)
Benny Hinn: Då Jesus dog blev han ett med satan. Han visste att det enda sätt han kunde stoppa satan var att bli ett i natur med honom. Jesus tog inte min synd, han blev min synd.
I sin medlargärning förlorade Jesus sin gudomlighet. Jesus måste bli född på nytt. Om han inte blivit född på nytt så kunde inte jag bli född på nytt. (Benny Hinn Broadcast, Our Position in Christ – Videoband: TV – 254.)
Paul Billheimers: Då Jesus blev ett med synden regerade satan och helvetets makter över honom, som över vilken syndare som helst. För att bli levandegjord i förhållande till Gud och upprättad i sin relation med sin Far, måste Jesus bli född på nytt – för han hade blivit själva syndens natur.
Sedan synden totalt hade åtskilt honom från sin Far, var den enda möjligheten för honom att få ett återupprättat förhållande med Fadern att gå igenom en ny födsel till ett nytt liv.
Johnny Foglander Livets Ord: Adams andliga natur förändrade sig och han blev andligt död. Satan blev hans andlige far. Andlig död är alltså en natur som har satan till far. Du har blivit andligt död genom synd som du personligen har begått, precis som Adam …
Jesus var verkligen död – inte bara fysiskt, men också andligt. Det betyder att Jesus på några dagar behövde sona det som skulle varit vårt eviga straff i helvetet för dig och mig. (Rättfärdighet – nåd eller förtjänst? – sid. 19 – 25.)
Frank Eidem: Jesus blev lika syndig som vi var. Tog inte bara vår synd på sig, utan också vår syndiga natur. Jesus blev av vår synd gjort syndig och rutten tvärs igenom. Eller som Kanyon säger : ”Han blev gjort till ett med djävulens natur.” Då han hängde på korset, var han Adam till 100 %. Han var en av oss, full med synd och med syndig natur.
Tänk dig den gruvliga smärta det måste ha varit både för Jesus och för Faderns hjärta, då Kristus blev utkastad från gudomens treeniga gemenskap …
Jesus dog andligen ( miste kontakten med Gud ) innan han dog fysiskt. När han slutligen dog fysiskt gick han till dödsriket och upplevde förtappelsen. Jesus var den förste som blev född på nytt. Därefter följer vi som hans syskon. (Vad försoningen tillför dig – sid. 10 – 20.)
Forts Inlägg 1 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Inlägg 4 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Det finns alltså människor och läror som menar att Jesus skildes från Gud på korset. Här grundar man sig då på några Bibelverser. Jag återger här vad man grundar sig på: Gjord till synd, en förbannelse för vår skull, Jesu nödrop på korset och till anden gjord levande.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/04/17/det-ar-4-meningar-i-trosforkunnelsen-som-man-bygger-sin-lara-pa-att-jesus-ar-skild-fran-gud/
Gjord till synd
Där det står att Jesus blev ”gjord till synd” så kan det likaväl översättas från grundtexten, att Han blev gjord till syndoffer, vilket stämmer bättre med Bibelns övriga budskap att Jesus TILLRÄKNAS mänsklighetens synd, rättfärdig dör bort från synden och inte in i synden, så att synden vore Hans natur.
Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, så träder bilden fram av vad som sker.
Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, ”bar den i sin kropp”, var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe och skild från Gud.
Utan att igenom smärtan förbli lydig i sin uppgift, att i sin person, Kristi person genom sin rättfärdighet och syndfrihet försona Gud och människa och besegra den andliga döden åtskiljande från Gud i sin person, Kristi person.
Och därigenom som Kristi person kan Han bära fram det RENA offer som avvänder straffet andlig död över människan och betala syndaskulden med ett RENT offer: Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat i enlighet med GT:s förebilder till offren i tredje Mosebok.
Är Jesus synd till sin natur och som Trosförkunnelsens JDS faktiskt menar, att Jesus är gjord till synd i sin natur och till sitt väsen inte är Gud, utan en vanlig andligt död människa som behöver pånyttfödelse igen för att vara Kristi person, kan inte Jesus bära fram ett rent offer.
Det är då överhuvudtaget inte ett offer av KRISTI kropp, utan en vanlig syndig och andligt död människa som där dör. Det bringar ingen frälsning utan är en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus som leder till fördärvet
The Quest Study Bible, förklarar versen 2 Kor 5:21 så här:
”Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer.”
Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believers Bible Commentary säger:
”Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss.”
Albert Barnes i Notes on the New Testament:
”På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden. Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder.”
Forts Inlägg 1 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Inlägg 5 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden: ”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”
Vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.
Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)
Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet. Men det stannar inte där med rättfärdiggörelsen. Det finns en verklig rättfärdiggörelse av hela människan vid kroppens uppståndelse att vänta, så att människan till hela sin natur blir rättfärdig.
Det står att Kristus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom.4:25). Där handlar det då inte längre om tillräknad rättfärdighet, utan att vi tack vare Kristi kroppsliga uppståndelse, även i vår kroppsliga uppståndelse blir helt igenom rättfärdiga. Vi blir då förverkligade/förhärligade människor som passa in i Guds eviga gemenskap.
Då lever vi inte enbart i Guds gemenskap på grund av nåd, med tillräknad rättfärdighet för Kristi rättfärdighets skull, som vår ställföreträdare vunnit åt oss i den här tiden.
Då lever vi i Guds gemenskap därigenom att vi på grund av Kristi kroppsliga uppståndelse, blir i vår kroppsliga uppståndelse, verkligen till vårt väsen helt igenom rättfärdiggjorda.
Det innebär inte att vi blir Gud lika på annat sätt än att vi då på uppståndelsens dag har en evig natur som passar i en evig gemenskap med Gud som förverkligade/förhärligade människor.
Segern över åtskillnaden från Gud för människan, sker alltså genom Jesu lydnad och rättfärdighet i människans ställe och inte genom en andlig död av Jesus (åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person).
Segern över åtskillnaden från Gud, vinns i Kristi person genom att där aldrig sker en till väsendet andlig död i Kristi person (åtskillnad från Gud). Därigenom förenades, försonades Gud och människa där i Kristi person och den andliga döden – åtskillnaden från Gud besegrades.
Forts Inlägg 1 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Inlägg 6 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
En förbannelse för vår skull
Gal. 3:13 ska inte tolkas utifrån tanken att ”Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus” (JDS). Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.
”Lagens förbannelse” är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som ”syndens slavar” kan uppfylla dess krav.
Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen.
”Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg” när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp. Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus annat än i rättslig juridisk mening och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död, därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade) person och jordiska kropp.
”lagen slutet som frälsningsväg”. Rom. 3: 21 – 26: ”Men nu har det uppenbarats EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS FÖR ALLA SOM TROR…
DE FÖRKLARAS RÄTTFÄRDIGA SOM EN GÅVA, AV HANS NÅD, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol GENOM TRON PÅ HANS BLOD …OCH FÖRKLARAR DEN RÄTTFÄRDIG SOM TROR PÅ JESUS.”
Rom. 4: 5 – 16: ”Men den som utan gärningar tror på honom SOM FÖRKLARAR DEN OGUDAKTIGE RÄTTFÄRDIG, HAN FÅR SIN TRO TILLRÄKNAD SOM RÄTTFÄRDIGHET …Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren INTE TILLRÄKNAR SYND.”
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/09/27/lag-nad/
Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han aldrig mister sin Gudastatus till sin natur och därmed kan bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd.
Jesus ”blev en förbannelse” och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott. Mitt genom ”denna förbannelse” står det att ”Gud var i Kristus och försonade”.
Forts Inlägg 1 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Inlägg 7 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Jesu nödrop på korset
Det är faktiskt inte så att Bibeln lämnat oss i ovisshet kring Jesu nödrop. Det var inget segerrop, det var ett rop i förtvivlan, var är Guds välbehag över mitt liv, är jag Guds Son? Vid Jesu nödrop på korset prövas trosrelationen mellan Gud och människa i Kristi person till det yttersta.
Han frestas att inte vara lydig intill döden. Han hånas att nu minsann, Du är ju inte Guds Son som kan behandlas så här, Du är ju en syndare och Han frestas testa om Han som Guds Son bara kan kliva ned och slippa lidandet, eller har Han kanske missuppfattat allt och själv inbillat sig vara Guds Son.
Var är Guds välbehag. Allt är bara mörker och lidande i ett helvetiskt kval över den syndabörda som ligger lagd på Honom. Gud är bara tyst och Han upplever i sin själ våndan av Gudsövergivenhet och livskraften rinner ut. Åtminstone ge mig lite lindring!
Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22.
Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att mitt i Jesu nödrop är Gud och människa dock förenade i tro:
”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias syndfria gemenskap med Gud (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den: offret av Kristi kropp och blod) .”
Jesus lider där på korset vånda av att uppleva sig skild från Gud, när Gud i Kristi person är tyst och allt verkar som Han vore övergiven av Gud. Men det står inte att han var övergiven (skildes från Gud).
Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…Genom Messias syndfria gemenskap med Gud…”
När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur den vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat. Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod.
Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande åt Gud och dör den kroppsliga döden. Samtidigt förenad med Gud beskrivet tidigare i kapitlet om den kroppsliga uppståndelsen.
Där framgår inget tidsglapp mellan att Han överlämnar sitt liv, sin livsande åt Gud och att de tillsammans, Guds identitet och Jesu mänskliga identitet i Kristi person i levande gemenskap, andligt levande, genom Anden och i Anden (driven av Anden) går och åstad och predikar ett budskap för andarna i fängelset…
Forts Inlägg 1 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Inlägg 8 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Vill för att rätta ut de vilsna förvirrande begrepp som trosförkunnelsen åstadkommit åter anknyta till denna vers
”GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD FÖRKLARAR MIN RÄTTFÄRDIGE TJÄNARE ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA…”
Detta återfinns i Folkbibelns fotnot till Jesaja 53 vers 11
”Genom den möda hans själ har utstått får han se (se Andra handskrifter Qumran och Septuaginta: ‘se ljus’) och bli tillfreds.
Genom sin kunskap (kunskap Innebär här inte bara vetskap utan också gemenskap jfr t ex Ords 9:10,)) här betyder det MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (se Joh 7:29, 8:55, 10:15, 17:3). Förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga”.
Jag återger texterna som de hänvisar till i FolkBibeln: ”Jag känner honom, för jag är från honom och han har sänt mig.” ”Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord.”
”liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.” ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”
Att känna någon synes här handla om att vara förenad med någon: ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”
Då handlar det inte bara om en vetskap/kunskap om någon utan om att ”känna någon” så att man umgås. Och när det gäller den troendes umgänge med Gud och Jesus så handlar det om att vara förenad med Honom.
Joh 8:31-36: ”Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam…. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”
Att lära känna sanningen är att vara förenad med honom som är sanningen. När Jesus säger: ”liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern” så måste det ju då innebära att de umgås och är förenade.
Fadern känner Jesus som sin egen älskade Son både i hans förnedring och som förhärligad. Han vet att Sonen är honom tillgiven och gärna gör hans vilja. Och såsom ”jag känner Fadern”; Jesus i sin tur känner Fadern som den som älskar honom och har omsorg om honom i alla förhållanden.
Matt. 11:27. Joh. 7:29 Fadern och Sonen är förenade i den stora uppgiften att frälsa världen. Fadern har sänt Sonen i världen, och Sonen vill gärna göra Faderns vilja. ”Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv”. ”Allt har min Far överlämnat till mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.”
Att känna någon är alltså att umgås och vara förenad med någon. ”Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam.” Jesus är alltså förenad med Gud. Allt annat är en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus och leder till fördärvet.
Jesus säger i Joh. Kap 17 om hur att känna någon är att vara förenade: ”Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem… så att de är ett liksom vi är ett…
Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen…Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig… jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett.”
Forts Inlägg 1 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Inlägg 9 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Gud och människa förenade är grunden för betydelsen i försoningsoffret på Korset:
Offret på korset är offret av en med Gud förenad människa Kristi person:
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är MITT KÖTT (KROPP), och jag giver det, för att världen skall leva.”(Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom KRISTI BLOD. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är en”, är engagerade och inbegripna i skeendet vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – Ordet som var Gud och vart kött”) kropp och blod på korset, se följande texter:
Matt. 26: 28; Apg. 20: 28; Ef. 1: 7 – 14; Kol. 1: 20; Hebr. 9: 14; 1 Joh. 1: 7; 1 Joh. 5: 5 – 12:
”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Det var Fadern som upprättat förbundsblodet med Abraham och som nu här bärs fram via Guds Son. Alltså är Fadern och Sonen helt ”synkroniserade” och ett samtidigt som Fadern och Sonen är åtskilda men samtidigt verkar i en sammansatt enhet av Fader Son och Ande.
”Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” Här samverkar Guds Ande och Fadern, som köpt sin församling med sitt eget blod som alltså är synonymt med Jesu Kristi Guds Sons blod.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
Forts Inlägg 1 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Inlägg 10 kring Calvins lära om Kristi lidande i helvetet. Nu dess Bibliska kontrast
Vad som ger offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset dess betydelse
Det är inte en vanlig människas kropp och blod somm offras på korset Hebr. : ”När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son… Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek…
därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom… Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad,
skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv…
Genom det större och fullkomligare tabernaklet…gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud…Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt…
Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull…
nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, 28 så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”
Därmed hörde han till Guds församling och kommer som alla troende genom alla tider att när Jesus kommer tillbaka att få sina uppståndelsekroppar för att så ”regera med Kristus för Tusen år”. Dit hörde också det trons folk som beskrivs i Hebr. kap. 11.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och ger DET RENA OFFRET (Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Gud själv är så inbegripen i detta offer så att Han uttrycker att Han ”köpt församlingen med sitt eget blod”.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
Gud är i Jesus Kristus i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, den som ger offret och som själv är tillfreds med offret när Han, när Jesus säger att det är fullbordat på korset, visar att vägen då in till Hans gemenskap nu är öppen när förlåten in till det allra heligaste rämnar mitt itu.
Bibeln fokuserar det rena, syndfria offret av Kristi kropp och blod som det giltiga och tillräckliga offer som Gud krävde för mänsklighetens syndaskuld. Ingen annan kunde bära fram det offret för ingen syndfri och av syndens natur obesudlad människa fanns som levde i förening och enhet med Gud.
Det är KRISTI (enheten av Gud och människa) kropp och blod som är det giltiga och tillräckliga offret.
Detta är det sanna Evangeliet som kontrast till Calvins förförelse.