Som kontrast till sista tidens återgivande av avfall och föreliggande elände med Vedermöda och antikrist så vill jag återge från Lennart Jaretegs artikel i BibelFokus.se det mest kärnfulla i Bibelns budskap.
Jesus sonade våra synder PÅ KORSET MED SIN KROPP
https://www.bibelfokus.se/jesus_sonade_var_synd_i_sin_kropp
Inlägg 1
Det är tyvärr inte ovanligt att olika kristna förkunnare i sin undervisning går utöver vad det finns stöd för i Bibeln. Så görs det också när det gäller undervisning om Jesu försoningsgärning på korset. Det handlar både om att lägga till och dra ifrån vad som står i Bibeln.
Man kan ju grunna över vad som är meningen med det, men oavsett avsikterna, så är det allvarligt när man inte är noga med vad Bibeln förmedlar;
det är rent av oärligt att inte hålla sig innanför de ramar som Bibeln ger oss. Jesu kropp på korset. Vi måste därför alla vakta på oss själva och våra förkunnare så att vi rättar oss efter denna Paulus uppmaning i bibelordet nedan:
1 Kor 4:6: ”Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni ska lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger”
Om du är insatt i vilka villoläror som ligger som grundstenar i Trosrörelsens teologi, så vet du att en av dem är den att man menar att Jesus ”dog andligen”.
De menar att han var tvungen att även dö en ”andlig död”, att bli ”skild från Gud”, för att försoningen skulle ha något värde. Men detta stämmer inte alls med Bibeln, och det är dessutom en farlig villolära på många sätt eftersom man med den tar ifrån Jesus hans gudomlighet.
Jesus ÄR ju Gud! Jesus är Gud kommen i mänsklig gestalt och kan då aldrig bli skild från Gud! Om man då ändå säger att Jesus dog andligen och blev skild från Gud, då är Jesus något mindre än Gud; då är Trosrörelsens Jesus en annan Jesus är Bibelns Jesus! Detta är ett ordentligt exempel på att gå LÅNGT utöver vad Skriften säger oss.
Forts
Inlägg 2
Det dyker då och då upp varianter på den Trosrörelsens villolära som jag precis beskrivit. En del menar att Jesus var tvungen att ”känna av” all den synd som han dog för, och liksom ”bli ett med synden” och därmed bli skild från Fadern.
Andra menar att det var nödvändigt att Jesus var tvungen att lida ”själsligt” för att hans försoningsgärning skulle vara giltig. Ofta handlar det här om att man inte kan tro att Jesu fysiska död var ett tillräckligt offer för all världens synd.
Men detta ligger utanför vad Bibeln undervisar. Och jag kan som sagt undra varför somliga försöker lägga till saker till det av Gud utsedda fullkomliga offret för våra synder. Om Gud säger att Jesu lekamliga offer är tillräckligt, ja då ÄR det ju så!
Förmodligen ligger det andra avsikter bakom att göra dessa tillägg till Guds försoningsverk, Kanske försöker man konstruera bevis för en annan villfarelse.
Så var det ju i Trosrörelsen, där man med sin teologi om Jesu ”andliga död” ville bevisa att den troende kunde bli gudomlig genom pånyttfödelsen,
eftersom man menade att Jesus hade gått före oss och blivit ”pånyttfödd från andlig död” och återigen blivit gudomlig. Då kan ju den troende på samma sätt bli gudomlig, menade man.
Men Jesus dog inte andligen! Gud behöver inte bli född på nytt! Människan kan INTE bli gudomlig! Och vi behöver inte jiddra med Guds Ord för att hans evangelium skall ha den effekt som Gud har avsett!
Forts
Inlägg 3
Jesu kropp var det nödvändiga försoningsoffret!
Men hur är det nu, räcker Jesus kroppsliga död som ett fullkomligt försoningsoffer för all världens synd? Låt oss se på vad Bibeln säger om Jesu försoningsgärning. Vi börjar med vad Jesus själv sa och sedan vad aposteln Petrus skrev:
Luk 22:19: ”Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ’Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig.’ ”
1 Pet 2:24: ”Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade.”
Petrus hämtade bl.a. dessa ord från Jesajas bok:
Jes 53:5: ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.”
Här är det glasklart att våra synder blev försonade genom att Jesus blev korsfäst. Det var genom hans sår, genom hans korsdöd som vi blev försonade med Gud.
Självklart betyder inte detta att vi blivit botade från all sjukdom, det ser ju varje ärlig kristen. Syndafallet resulterade i att människans gemenskap med Gud blev skadad för att hon ville gå sin egen väg och själv vara som Gud.
Moraliska synder är en konsekvens av detta, de är symtomen på det som är sjukt. Det som blev helat genom Jesu försoningsgärning var vår relation till Gud; gemenskapen med Gud blev helad och upprättad.
I denna upprättade relation tynar synden/symtomen bort allt mer. Evangeliska förkunnare och sångförfattare från förr i tiden såg tydligt denna koppling mellan syndernas förlåtelse och Jesu fysiska lidande och död. De kunde skriva: ”i Jesu sår finns våra enda fristäder”.
Paulus beskrev detta kanske ännu tydligare, att det var genom att Jesus led döden med sin fysiska kropp som försoningen skedde:
Kol 1:21-22: ”Också ni, som en gång var främmande och fientliga till sinnet genom era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att lida döden i sin jordiska kropp.”
Forts
Inlägg 4
Som jag skrev tidigare menar somliga att Jesus blev gjord ett med synden och att detta var nödvändigt för att sona våra synder. Och i och med det skulle alltså Jesus bli skild från Fadern för en stund.
Men det är en feltolkning av bibelordet 2 Kor 5:21. Jesus som är Gud kan inte förenas med synden. Jesus blev istället gjord till ett syndoffer! Syndens lön är döden och just DET är Guds straff för synd.
Jesus är då Guds rena offerlamm som till det yttre var lik en syndig människa, men han varken var syndig eller blev det. Han hade inte själv någon synd, och därför var han ett rent offerlamm.
Och han fick inte heller överta andras synder. Det han tog på sig var straffet! ”Straffet var lagt på honom” säger Jes 53:5. Själva vitsen med Jesu ställföreträdande död på korset –
där han tar syndarnas straff på sig själv – det var just att han som var helt syndfri, helt rättfärdig och ren, dog i vårt ställe.
Eller vi kan även säga det så här: Gud hade bestämt att den som syndar skall dö, men han steg själv ner till jorden och tog själv på sig det straff som han hade bestämt för synden. Detta, att han tog straffet på sig själv, är det som är försoningen. Han dör syndfri i vårt ställe!
Vi kan jämföra detta Jesus ställföreträdande offer med ett tänkt scenario där en person X blir dömd till döden för ett grovt brott. När person X skall avrättas träder en annan person Y fram och säger:
”Jag är själv helt utan skuld, men jag vill gå in i min broders ställe och ta hans dödsdom på mig så att min broder får leva istället för mig. Jag älskar honom så mycket!”.
Om person Y inte var utan skuld, då hade han ju knappast kunnat sona någon annans brott, för då skulle han dömas för sina egna brott istället. Men nu tänker vi oss att person Y är fullständigt skuldfri precis som Jesus.
Om nu myndigheterna skulle tillåta detta skulle det så klart inte vara nödvändigt att person Y som går in i en ställföreträdande död för person X även måste känna skuld, synd och själsliga kval för att det skall vara giltigt.
Det enda som krävs är att den dömde person X och myndigheterna (”Gud”) går med på det. Nu är ju tack o lov Jesu ställföreträdande död så mycket större än mitt exempel, på så vis att den täcker alla människor och all synd och skuld – för den som tackar Ja.
Han tar allas dödsstraff på sig själv, och Gud har bestämt att detta räckte och räcker. Vi har bara att tacka Ja, och vi behöver egentligen inte fundera mer över det än så. Men vi kan och bör vara evig tacksamma!
Forts
Inlägg 5
Rom 6:23: ”Syndens lön är döden…”
Joh 1:29: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.”
Heb 9:14: ”Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.”
Rom 8:3: ”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.”
Att Jesu lekamliga, kroppsliga död är det som räknas som det fulländade syndoffret för oss uttrycks även i Bibeln med att blodet sonar våra synder. I det första bibelordet nedan ser vi dessutom att det var Gud som i Jesu gestalt led döden för våra synder.
Apg 20:28: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”
Heb 9:13-14: ”Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar”
Bibeln visar också att det var på korset – där Jesus dog en fysisk död – som försoningen ägde rum. Det var inte i dödsriket, inte i Jesu själ eller någon annanstans. Det var på korset som försoningen fullbordades. Ett enda offer, en enda gång, för alla tider!
Kol 2:15: ”Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.”
1 Kor 1:18: ”Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.”
Joh 19:30: ”När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ’Det är fullbordat.’ Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.”
Heb 10:12: ”Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider”
Forts
Inlägg 6
Men Jesu själsliga lidande då?
Jo visst led Jesus även själsligt, men jag menar att det är en mänsklig efterkonstruktion att det var en del av försoningsgärningen. Alla djuroffer i Gamla testamentet visar ju på att det var just det kroppsliga offret, det felfria offerdjuret som räknades som försoningsoffer.
Att Jesus levde som en utsatt, utstött, föraktad människa, och att han fick lida själsligt både före korsfästelsen (i Getsemane) och under tortyren och korsdöden har för oss en annan innebörd än försoning.
Det är istället så att Gud genom Jesus själv fått uppleva hur det är att vara människa i en hård värld. Gud visste säkert det ändå, men det blir för oss pedagogiskt bevisat att Gud kan leva sig in i människors lidande och utsatthet. Just detta vittnar också Bibeln om:
Heb 4:15: ”Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.”
Jes 53:3: ”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.”
Självklart led Jesus i sin själ när han var på korset. Det ser vi i hans ord: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Mark 15:34). Men detta kan vi inte tolka som att Gud hade övergivit Jesus, för det skulle i så fall inte rimma med Bibeln i övrigt.
När Jesus utropar dessa ord på korset så sätter han ljuset på att flera profetior om honom går uppfyllelse i och med hela passionsdramat, bl.a. de i Psalm 22 som inleds med just dessa ord.
Alla judar som stod och såg Jesus på korset och hörde vad han ropade kunde sedan så klart fortsättningen på den psalmen. Då sådde denna psalms ord ett trons frö i deras hjärtan och bara 50 dagar senare blev ju ca. 3000 personer frälsta (Apg 2:41).
Orsaken till att Jesus citerade inledningen på Psalm 22 kan ju faktiskt ha varit att få judarna att minnas orden i den psalmen. Och de som funderar över om Jesus var skild från Gud eller inte bör särskilt observera att psalmen bl.a. fortsätter så här:
Ps 22: ”…Men du, Herre, var inte långt borta… han föraktade inte den förtrycktes lidande och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom utan lyssnade när han ropade till honom… Alla jordens ändar ska minnas det och omvända sig till Herren…”
Forts
Inlägg 7
Jesus är ju sann Gud och sann människa i en och samma gestalt. Han kan inte bli skild från Gud eftersom han ÄR Gud. Jesus sa ju också att han och Fadern är ETT (Joh 10:30).
Men som sann människa kunde han också uppleva ångest och nöd, och där på korset fick han självklart den upplevelsen. Varje kristen som kommer i svår nöd kan hamna i svåra tvivel och tro att Gud har övergivit dem, men Bibeln visar att Gud aldrig skall överge oss.
Så även om vi lider finns Gud där ändå. Och även om Jesus i sitt för den stunden prövade psyke led svåra kval, så var han så klart inte skild från Gud. Det ser vi ju i att Jesus kommunicerade med Fadern både före och efter att Jesus utropade de ord jag citerade.
Om vi nu skall stryka ett bestämt streck över den teologiska villfarelsen att Jesus på korset blev skild från Fadern så gör vi det med detta bibelord:
2 Kor 5:19: ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.”
För att citera en annan trons försvarare: ”Mitt i saknaden av Guds välbehag, utan bekräftelse, i smärtan, i lidandet vid slakten och i offret av Kristi kropp och blod, var Gud i Kristus och försonade världen med sig själv!”
Alltså: just där på korset, just när försoningen ägde rum, även då var Gud i Jesu Kristi kropp! Då var han där personligen! Det var själva poängen, själva förutsättningen för detta rena offer och för denna fullkomliga och allmängiltiga försoning! Det är den oskyldige som kan ta straffet för de skyldiga!
Detta jag nu tagit upp är en mycket viktig bit i en sann evangelisk tro, och en viktig bit för att tron skall bevaras sund! Jag ville också få det sagt att vi inte skall göra mer av innehållet i Bibeln än vad där faktiskt står. Inte heller mindre.
Om vi ändå gör det, är nog ofta orsaken att vi vill konstruera stöd för en annan tanke (eller förkunnare) som inte heller är helt förankrad i Bibeln. Eller så vill man få sålt en bok eller en DVD osv.
Här måste vi vakta på både oss själva och andra så att vi inte far iväg med osanning och villfarelser, ty att gå utöver vad Bibeln undervisar – och undervisa andra så – är absolut inget som Gud tar det lätt med!
/Lennart
HaFo kommentarer
HaFo kommentar 1
Det finns människor och läror som menar att Jesus skildes från Gud på korset. Här grundar man sig då på några Bibelverser. Jag återger här vad man grundar sig på: Gjord till synd, en förbannelse för vår skull, Jesu nödrop på korset och till anden gjord levande.
Bemötte tidigare här om till anden gjord levande under kapitlet om den kroppsliga uppståndelse. De övriga texterna har jag bemött på denna länk
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/04/17/det-ar-4-meningar-i-trosforkunnelsen-som-man-bygger-sin-lara-pa-att-jesus-ar-skild-fran-gud/
Gjord till synd
Där det står att Jesus blev ”gjord till synd” så kan det likaväl översättas från grundtexten, att Han blev gjord till syndoffer, vilket stämmer bättre med Bibelns övriga budskap att Jesus TILLRÄKNAS mänsklighetens synd, rättfärdig dör bort från synden och inte in i synden, så att synden vore Hans natur.
Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, så träder bilden fram av vad som sker.
Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, ”bar den i sin kropp”, var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe och skild från Gud.
Utan att igenom smärtan förbli lydig i sin uppgift, att i sin person, Kristi person genom sin rättfärdighet och syndfrihet försona Gud och människa och besegra den andliga döden åtskiljande från Gud i sin person, Kristi person.
Och därigenom som Kristi person kan Han bära fram det RENA offer som avvänder straffet andlig död över människan och betala syndaskulden med ett RENT offer: Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat i enlighet med GT:s förebilder till offren i tredje Mosebok.
Är Jesus synd till sin natur och som Trosförkunnelsens JDS faktiskt menar, att Jesus är gjord till synd i sin natur och till sitt väsen inte är Gud, utan en vanlig andligt död människa som behöver pånyttfödelse igen för att vara Kristi person, kan inte Jesus bära fram ett rent offer.
Det är då överhuvudtaget inte ett offer av KRISTI kropp, utan en vanlig syndig och andligt död människa som där dör. Det bringar ingen frälsning utan är en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus som leder till fördärvet
The Quest Study Bible, förklarar versen 2 Kor 5:21 så här:
”Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer.”
Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believers Bible Commentary säger:
”Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss.”
Albert Barnes i Notes on the New Testament:
”På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden. Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder.”
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 2
Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden: ”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”
Vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.
Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)
Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet. Men det stannar inte där med rättfärdiggörelsen. Det finns en verklig rättfärdiggörelse av hela människan vid kroppens uppståndelse att vänta, så att människan till hela sin natur blir rättfärdig.
Det står att Kristus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom.4:25). Där handlar det då inte längre om tillräknad rättfärdighet, utan att vi tack vare Kristi kroppsliga uppståndelse, även i vår kroppsliga uppståndelse blir helt igenom rättfärdiga. Vi blir då förverkligade/förhärligade människor som passa in i Guds eviga gemenskap.
Då lever vi inte enbart i Guds gemenskap på grund av nåd, med tillräknad rättfärdighet för Kristi rättfärdighets skull, som vår ställföreträdare vunnit åt oss i den här tiden.
Då lever vi i Guds gemenskap därigenom att vi på grund av Kristi kroppsliga uppståndelse, blir i vår kroppsliga uppståndelse, verkligen till vårt väsen helt igenom rättfärdiggjorda. Det innebär inte att vi blir Gud lika på annat sätt än att vi då på uppståndelsens dag har en evig natur som passar i en evig gemenskap med Gud som förverkligade/förhärligade människor.
Segern över åtskillnaden från Gud för människan, sker alltså genom Jesu lydnad och rättfärdighet i människans ställe och inte genom en andlig död av Jesus (åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person).
Segern över åtskillnaden från Gud, vinns i Kristi person genom att där aldrig sker en till väsendet andlig död i Kristi person (åtskillnad från Gud). Därigenom förenades, försonades Gud och människa där i Kristi person och den andliga döden – åtskillnaden från Gud besegrades.
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 3
En förbannelse för vår skull
Gal. 3:13 ska inte tolkas utifrån tanken att ”Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus” (JDS). Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.
”Lagens förbannelse” är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som ”syndens slavar” kan uppfylla dess krav.
Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen.
”Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg” när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp. Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus annat än i rättslig juridisk mening och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död, därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade) person och jordiska kropp.
”lagen slutet som frälsningsväg”. Rom. 3: 21 – 26: ”Men nu har det uppenbarats EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS FÖR ALLA SOM TROR…
DE FÖRKLARAS RÄTTFÄRDIGA SOM EN GÅVA, AV HANS NÅD, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol GENOM TRON PÅ HANS BLOD …OCH FÖRKLARAR DEN RÄTTFÄRDIG SOM TROR PÅ JESUS.”
Rom. 4: 5 – 16: ”Men den som utan gärningar tror på honom SOM FÖRKLARAR DEN OGUDAKTIGE RÄTTFÄRDIG, HAN FÅR SIN TRO TILLRÄKNAD SOM RÄTTFÄRDIGHET …Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren INTE TILLRÄKNAR SYND.”
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/09/27/lag-nad/
Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han aldrig mister sin Gudastatus till sin natur och därmed kan bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd.
Jesus ”blev en förbannelse” och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott. Mitt genom ”denna förbannelse” står det att ”Gud var i Kristus och försonade”.
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 4
Jesu nödrop på korset
Det är faktiskt inte så att Bibeln lämnat oss i ovisshet kring Jesu nödrop. Det var inget segerrop, det var ett rop i förtvivlan, var är Guds välbehag över mitt liv, är jag Guds Son? Vid Jesu nödrop på korset prövas trosrelationen mellan Gud och människa i Kristi person till det yttersta.
Han frestas att inte vara lydig intill döden. Han hånas att nu minsann, Du är ju inte Guds Son som kan behandlas så här, Du är ju en syndare och Han frestas testa om Han som Guds Son bara kan kliva ned och slippa lidandet, eller har Han kanske missuppfattat allt och själv inbillat sig vara Guds Son.
Var är Guds välbehag. Allt är bara mörker och lidande i ett helvetiskt kval över den syndabörda som ligger lagd på Honom. Gud är bara tyst och Han upplever i sin själ våndan av Gudsövergivenhet och livskraften rinner ut. Åtminstone ge mig lite lindring!
Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22.
Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att mitt i Jesu nödrop är Gud och människa dock förenade i tro:
”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias syndfria gemenskap med Gud (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den: offret av Kristi kropp och blod) .”
Jesus lider där på korset vånda av att uppleva sig skild från Gud, när Gud i Kristi person är tyst och allt verkar som Han vore övergiven av Gud. Men det står inte att han var övergiven (skildes från Gud).
Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…Genom Messias syndfria gemenskap med Gud…”
När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur den vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat. Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod.
Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande åt Gud och dör den kroppsliga döden. Samtidigt förenad med Gud beskrivet tidigare i kapitlet om den kroppsliga uppståndelsen.
Där framgår inget tidsglapp mellan att Han överlämnar sitt liv, sin livsande åt Gud och att de tillsammans, Guds identitet och Jesu mänskliga identitet i Kristi person i levande gemenskap, andligt levande, genom Anden och i Anden (driven av Anden) går och åstad och predikar ett budskap för andarna i fängelset…
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 5
Vill för att rätta ut de vilsna förvirrande begrepp som trosförkunnelsen åstadkommit åter anknyta till denna vers
”GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD FÖRKLARAR MIN RÄTTFÄRDIGE TJÄNARE ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA…”
Detta återfinns i Folkbibelns fotnot till Jesaja 53 vers 11
”Genom den möda hans själ har utstått får han se (se Andra handskrifter Qumran och Septuaginta: ‘se ljus’) och bli tillfreds.
Genom sin kunskap (kunskap Innebär här inte bara vetskap utan också gemenskap jfr t ex Ords 9:10,)) här betyder det MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (se Joh 7:29, 8:55, 10:15, 17:3). Förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga”.
Jag återger texterna som de hänvisar till i FolkBibeln: ”Jag känner honom, för jag är från honom och han har sänt mig.” ”Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord.”
”liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.” ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”
Att känna någon synes här handla om att vara förenad med någon: ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”
Då handlar det inte bara om en vetskap/kunskap om någon utan om att ”känna någon” så att man umgås. Och när det gäller den troendes umgänge med Gud och Jesus så handlar det om att vara förenad med Honom.
Joh 8:31-36: ”Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam…. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”
Att lära känna sanningen är att vara förenad med honom som är sanningen. När Jesus säger: ”liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern” så måste det ju då innebära att de umgås och är förenade.
Fadern känner Jesus som sin egen älskade Son både i hans förnedring och som förhärligad. Han vet att Sonen är honom tillgiven och gärna gör hans vilja. Och såsom ”jag känner Fadern”; Jesus i sin tur känner Fadern som den som älskar honom och har omsorg om honom i alla förhållanden.
Matt. 11:27. Joh. 7:29 Fadern och Sonen är förenade i den stora uppgiften att frälsa världen. Fadern har sänt Sonen i världen, och Sonen vill gärna göra Faderns vilja. ”Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv”. ”Allt har min Far överlämnat till mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.”
Att känna någon är alltså att umgås och vara förenad med någon. ”Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam.” Jesus är alltså förenad med Gud. Allt annat är en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus och leder till fördärvet.
Jesus säger i Joh. Kap 17 om hur att känna någon är att vara förenade: ”Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem… så att de är ett liksom vi är ett…
Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen…Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig… jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett.”
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 6
till anden gjord levande
Vi ser på Kristi kroppsliga uppståndelse
Det framgår i Bibeln att försoningen mellan Gud och människa är fullbordad och slutförd där på korset och manifesteras så i den kroppsliga uppståndelsen.
Jesus inte bara löser människans problem med sin åtskilnad från Gud genom att i sin person – Kristi person försona/förenad Gud och människa och bära fram det försonande offret på Korset.
Som sann Gud och sann människa, Kristus och Gudamänniska – människa och Gud förenade, så är också uppgiften att kroppsligt uppstå i människans ställe och besegra den kroppsliga döden. Rom.1:3-4:
”Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre.”
Guds Sons jordiska kropp skiljs från Gudamänniskan – Kristi person och dör vid Guds Sons död och offret av Kristi blod och lekamen, medan Gudamänniskans, Kristi persons ande/själ i enhet och förening med Guds Ande och Gudomen lever vidare.
Detta därför att en åtskillnad, separation, upplösning, förändring av enheten av Gud och människa, aldrig skett i Gudamänniskans Jesu person och natur.
I uppståndelsen förenas Gudamänniskans Kristi persons ande/själ (i enhet och liering med Gudomen) och Guds Sons jordiska kropp som får liv igen.
1 Petr. 3:18-20
1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..”
1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…
Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. Kristi kropp är inte enbart frånskild jordelivet utan verkligen frånskild livet och är till kroppen dödad.
Var är då Kristi person?
Jo, i den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är andligt (livsgemenskapen med Gud = Gud och människa förenade) död med den döda kroppen.
Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande (gjord andligt levande från evighet) genom Anden.
Alltså fastän Kristi kropp är frånskild livet och död, så är Kristi person andligt levande (Gud och människa förenade), levande i livsgemenskapen med den odödlige Guden. Men var är då Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) ? Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade.
Naturligtvis sker Kristi predikande precis i det sammanhang det står att det sker och det står där, för att visa att Kristi person, fortfarande är Kristi person och andligt levande (Gud och människa förenade), även om Kristi kropp ligger frånskild, död och livlös i graven.
Men när offret av Kristi kropp och blod ges och kroppen frånskiljs livet (kroppen vore inte verkligen offrad, frånskild livet och död om den inte helt skilts från allt upphörande av liv), så upphör inte Kristi person fördenskull att finnas.
Därför blir det inte heller rätt om man i en iver att fokusera att Jesus är Gud, säger att Gud dör i Kristus eller med Kristus och skulle mena att Kristi person upphör att finnas till vid kroppens död.
Nej, vad Skriften säger är att Kristi person är i livgivande gemenskap genom Anden, fastän kroppen är livlös i graven. Det är vad detta Bibelsammanhang vill visa oss.
Till kroppen dödad, men andligt levande (fortfarande Kristi person = Gud och människa förenade) genom Anden i livgivande gemenskap, gjord levande från evighet.
Från evighet andligt levande genom Anden (=segern över den andliga döden i Kristi person), vid kroppens frånskiljande och död. Driven av Anden (i Anden) går han ock åstad…medan kroppen ligger livlös i graven.
Det är inte frågan om att Gud ska skiljas från sig själv och försonas med sig själv. Det är frågan om att Gud och människa ska försonas i Kristi person genom att aldrig skiljas åt.
Detta sker tack vare Jesu lydnad, syndfrihet och rättfärdighet. Det är frågan om, att när all syndens konsekvens och andlig död tillräknas och kastas på Kristi person, så blir all syndens konsekvens och andlig död, detroniserad och omintetgjord i Kristi persons eviga andliga liv i den odödlige Guds försonade personen – ”Gud med oss”.
Det är ytterst i Guds egen odödliga, eviga person den andliga döden övervinns, genom att den aldrig kan ske i ”Gud och människa förenade” – ”Gud med oss” – Kristi person.
Det är också detta som gör att Kristus i människans ställe som hennes ställföreträdare kan kroppsligen uppstå, enär Han hela tiden är Gud och människa förenade, även om Han är ”till kroppen dödad”!!
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 7
Jesus är den levande Gudens Son som blev människa
Hebr. 10:5-10: ”Därför säger Han vid sitt inträde i världen: slaktoffer och spisoffer begärde Du inte, men en kropp beredde Du åt mig .. Se jag kommer – i bokrullen är skrivet om mig – för att göra Din vilja o Gud.”
Hebr. 2:17 säger att Jesus ”måste i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bli barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud till att försona folkets synder.”
”Var så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog en tjänares – skepnad, när han kom i människogestalt.” (Fil. 2:5-8)
”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen.” (Hebr. 2:14)
Men Jesus är också Gud
Slå gärna upp alla dessa verser som styrker att Jesus är Gud och bed om Andens ljus över dessa ord:
Joh 10:30, Fil 2:5-6, Joh 17:21; 1:18; 10:33, 1:1; 1:14, 5:18; 8:57-58; 8: 22-24; 13:18-19; 20:27-28, Kol 2:9-10, 1 Joh 5:20, Rom 10:13, Jes 44:6, 1 Kor 8:6, Upp 2:8; 1:17-18, Matt 2:1-2; 28:8-9; 28:18, Apg 7:59-60; 20:28, 2 Kor 13:14, 2 Pet 1:1.
Jesus är skaparen: Joh 1:3; 1:10, Kol 1:16, 1 Kor 8:6
Jesu preexistens. Inte som någon skapad ängel som JV menar eller som Jesus Only menar att Jesus bara var en tanke hos Gud. Inte heller enbart en människa som besegrar synden som i Theodors framställning.
Jesus är från evighet till evighet Sonen i den sammansatta och odelbara enheten av Fader Son och Ande : Joh 1:1-18; 17:5; 17:24; 6:38; 6:33; 6:50-51; 8:23
Jesu existens efter Himmelsfärden är uppenbar när Han jämlik med Gud sitter på Faderns högra sida: Joh 3:13; Apg 1:11; 2:34; 3:21, Ef 1:20; 6:9, 1 Tess 4:16; 2 Tess 1:7, Hebr 8:1; 9:24; 4:14, 1 Pet 3:22
Skriver ut en del otvetydiga texter om att Jesus är Gud. Kan inte tolkas och göras om utan säger klart att Jesus är Gud. Frågan är om Theodor låter Guds Ande levandegöra dessa ord för honom?:
Tit 2:13: ”och att vänta på det saliga hoppet, VÅR STORE GUD OCH FRÄLSARE Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet.”
1 Joh. 5:20: ”Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. HAN ÄR DEN SANNE GUDEN OCH DET EVIGA LIVET.”
Joh. 1:18: ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, SOM SJÄLV ÄR GUD , och är hos Fadern, har gjort honom känd.”
Jesaja 9:6: ”Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, VÄLDIG GUD; EVIG FADER, Fridsfurste.”
Det namn som Fadern presenterat sig med är ”Jag Är”. Jesus presenterade sig med samma namn och sa även att ”den som har sett mig har sett Fadern”.
Joh 1:1-3: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet VAR GUD. Han var I BEGYNNELSEN HOS GUD. Genom HONOM har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till.”
Kol 1:16 : ”Allt är skapat genom honom [Jesus] och till honom.”
Fil 2:6-11: ”Fastän han VAR TILL I GUDS GESTALT, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.”
Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.
Därför har också Gud upphöjt honom över allting och GETT HONOM NAMNET ÖVER ALLA ANDRA NAMN, för att I JESU NAMN alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att JESUS KRISTUS ÄR HERREN”.
Kol. 2:9 : ”Ty i honom bor GUDOMENS HELA FULLHET i kroppslig gestalt…”
Kol.1:15-17: ”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom.”
KAN DET SÄGAS KLARARE ÄN SÅ HÄR ATT JESUS ÄR GUD OCH INTE ENBART ATT GUD BLIVIT MÄNNISKA UTAN ÄR GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE – ”GUDS FULLHET LEKAMLIGEN”!!!
HAN ÄR FRÅN EVIGHET GUD I DEN SAMMANSATTA ENHETEN AV FADER SON OCH ANDE. HAN ÄR INTE I SITT MÄNNISKOBLIVANDE ENBART EN MÄNNISKA UTAN GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE.
Att Gud i Jesus blev människa, innebär alltså inte att Han enbart är en människa. Han ÄR ”All/Gudsfullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet”. Alltså fullt ut Gud och fullt ut människa förenade”.
Den föreningen bryts aldrig! Utan den föreningen förblir igenom hela skeendet där ”Gud var i Kristus och försonade världen/människorna med sig själv” ( 2 Kor. 5: 17 – 22 ). Där så Gud försonar Gud och människa i Kristi persons (Gud och människa förenade) syndfrihet, rättfärdighet och Gudomlighet.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/02/17/jesus-sann-gud-och-sann-manniska/
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 8
Jesus är Kristus – Guds fullhet lekamligen – fullt ut människa och fullt ut Gud samtidigt
”Tron inte var och en ande, utan pröva andarna, huruvida de är av Gud, ty många falska profeter ha gått ut i världen. Därpå ska ni känna igen Guds Ande:
var och en ande, som bekänner, att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud, men var och en ande, som inte så bekänner Jesus, han är inte av Gud. Den anden är Antikrists ande” (1 Joh.4:1-3).
Tron på Jesus som Kristus, Gud kommen i köttet (”gudomens hela fullhet lekamligen” Kol. 2:9), den levande Gudens Son, Kristi Gudamänskliga person – Gud och människa förenade – och Gudamänskliga verk i försoningen är hela grunden för den Kristna tron.
Människa och Gud förenade i en person Jesus Kristus. På ett sätt är de åtskilda i identitet, men ändå går de helt in i varandra i en person i Jesu jordiska kropp – Kristus. Som sann människa har Jesus en mänsklig livsande som gör honom till en mänsklig levande varelse av själ och kropp.
Alltså äger Jesus både en mänsklig identitet och genom Guds Ande och väsensenheten med Gud, en Gudomlig identitet. Samtidigt är de förenade i en oupplöslig enhet, som går in i varandra till en enda identitet i personen Kristus i Jesu jordiska kropp. Detta är inkarnationens under. Detta är ”Guds fullhet lekamligen”. Detta är Gud i köttet – Gud i kroppslig gestalt. Detta är Jesus Kristus – sann Gud och sann människa.
Den tro Guds Ande inger, riktar sig på den Kristus, som är den levande Gudens Son. Då inte bara i ord om Jesus som Guds Son, utan med all den konsekvens det innebär att Han är sann Gud och sann människa i sin enda person och jordiska kropp.
Detta gäller igenom hela Jesu jordeliv. Detta gäller även igenom försoningsgärningens alla skeenden. Ingen upplösning av Kristi person som Gudamänniska sker där. Han upphör aldrig att vara Sann Gud. Han upphör aldrig att vara sann syndfri och ren människa. Jesus är Kristus igenom hela sin försoningsgärning.
Sker en upplösning så finns det ingen Kristi person av Gud och människa förenade. Då finns inget offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Då är det en vanlig från Gud skild människas kropp och blod som ”offras”. Det ger ingen räddning.
Kristus är av samma väsen med Fadern enligt den gudomliga naturen och av samma väsen med oss människor enligt den mänskliga naturen. I en enda person Jesus Kristus: Gudamänniskan – Guds fullhet lekamligen.
Om denne person i något skede inte längre är Gudamänniska, så finns inte heller längre ett Gudamänskligt frälsningsverk, ty för detta är både Kristi mänsklighet (1 Tim. 2:4) och hans Gudom (2 Kor.5:19) absolut nödvändigt. Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.
Gudamänniskans person som Kristus får inte vid någon tidpunkt eller under några som helst omständigheter delas eller upplösas, vare sig vid födelsen, under sitt liv eller vid sitt lidande och död. Sker detta, har den personliga enheten och ”Gudomens fullhet lekamligen” upplösts och det Gudamänskliga frälsningsverket förvrängts. Något som satan hela tiden eftersträvar.
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 9
Gud och människa förenade är grunden för betydelsen i försoningsoffret på Korset:
Offret på korset är offret av en med Gud förenad människa Kristi person:
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är MITT KÖTT (KROPP), och jag giver det, för att världen skall leva.”(Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom KRISTI BLOD. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är en”, är engagerade och inbegripna i skeendet vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – Ordet som var Gud och vart kött”) kropp och blod på korset, se följande texter:
Matt. 26: 28; Apg. 20: 28; Ef. 1: 7 – 14; Kol. 1: 20; Hebr. 9: 14; 1 Joh. 1: 7; 1 Joh. 5: 5 – 12:
”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Det var Fadern som upprättat förbundsblodet med Abraham och som nu här bärs fram via Guds Son. Alltså är Fadern och Sonen helt ”synkroniserade” och ett samtidigt som Fadern och Sonen är åtskilda men samtidigt verkar i en sammansatt enhet av Fader Son och Ande.
”Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” Här samverkar Guds Ande och Fadern, som köpt sin församling med sitt eget blod som alltså är synonymt med Jesu Kristi Guds Sons blod.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 10
Vad som ger offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset dess betydelse
Det är inte en vanlig människas kropp och blod somm offras på korset Hebr. : ”När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son… Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek…
därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom… Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad,
skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv…
Genom det större och fullkomligare tabernaklet…gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud…Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt…
Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull…
nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, 28 så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”
Därmed hörde han till Guds församling och kommer som alla troende genom alla tider att när Jesus kommer tillbaka att få sina uppståndelsekroppar för att så ”regera med Kristus för Tusen år”. Dit hörde också det trons folk som beskrivs i Hebr. kap. 11.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och ger DET RENA OFFRET (Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Gud själv är så inbegripen i detta offer så att Han uttrycker att Han ”köpt församlingen med sitt eget blod”.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
Gud är i Jesus Kristus i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, den som ger offret och som själv är tillfreds med offret när Han, när Jesus säger att det är fullbordat på korset, visar att vägen då in till Hans gemenskap nu är öppen när förlåten in till det allra heligaste rämnar mitt itu.
Bibeln fokuserar det rena, syndfria offret av Kristi kropp och blod som det giltiga och tillräckliga offer som Gud krävde för mänsklighetens syndaskuld. Ingen annan kunde bära fram det offret för ingen syndfri och av syndens natur obesudlad människa fanns som levde i förening och enhet med Gud.
Det är KRISTI (enheten av Gud och människa) kropp och blod som är det giltiga och tillräckliga offret.
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 11
Eftersom läran om att Jesus skildes från Gud på korset har som slutmål att människan ska bli som Kristus så låt oss påminna oss om minst sju himmelsvida skillnader mellan den troende och Jesus i sin jordiska tillvaro och även skillnad i den eviga världen:
1. Den troende lever i det tillräknade verk som Jesus utförde. Medan Jesus utförde verket. Jesus var helt rättfärdig och syndade aldrig,
Medan den troende lever i den tillräknade rättfärdigheten från Jesus där vi inte tillräknas våra synder (2 Kor. 5: 17 – 21; Rom. Kap. 3 – 4).
2. Jesus hade full väsensenhet med Gud från evighet i den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende Gudens person av ”Jag ÄR Herren, Herren ÄR en”.
Medan den troende blivit delaktig av Gudomlig natur och når en evighetsnatur som i evighetens värld passar in i gemenskapen med Gud.
3. Jesus var inkarnerad in i den naturliga människans gestalt (Hebr. 2:14-18). Rom. 8:3: ”Född i syndigt kötts gestalt” (i arvet från Maria), men eftersom Han aldrig levde i liering med syndanaturen, så ”fördömde han synden i köttet” i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet ( Rom. 8: 3)
Medan den troende har synden kvar som en integrerad del av sitt väsen (”om vi säger att vi inte har någon synd så bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss…” (1 Joh. 1: 5 – 9)
4. Jesus behövde ingen nåd, förlåtelse och räddning för sin egen del, utan räddade människan.
Medan människan inte kan rädda sig själv eller någon annan. Hon är hela tiden beroende av den nåd och förlåtelse som Jesus vunnit åt henne (Av nåd är ni frälsta och det inte av er själva en Guds gåva är det Ef. 2: 8) Vi kan inte rädda någon människa, men vi kan peka på vem Jesus ÄR och har gjort, så att människor kan upptäcka att de I HONOM, sin ställföreträdare är räddade.
5. Jesus gav ett offer som ingen människa kan ge: offret av Kristi persons kropp och blod på korset: försoningsoffret:
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP… ”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” ( Kol. 1:22; Hebr. 10: 9 – 10)
6. Jesus var underställd den kroppsliga döden, men besegrade den i sin uppståndelse i människans ställe.
Medan den troende inte själv kan besegra den kroppsliga döden, utan i uppståndelsen kommer att uppstå till odödlighet som en förhärligad/förverkligad människa, där syndfri och rättfärdig, på grund av Jesu seger över den kroppsliga döden (Rom. 4:24 – 25).
7. Jesus ingår för evigt i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande.
Medan vi blir förhärligade/förverkligade människor som passar in i gemenskapen/umgängelsen med Kristus i den eviga världen. Där kommer vi att befolka ”en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petr. 3: 13).
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 12
Utkorelsen i Kristus till barnaskap hos Gud – Påstående 1 i Calvinismen
Calvinisterna har flera falska läror. Sätter in en del som jag besvarar eftersom de har en annan Jesus än den som Lennart så förtjänstfullt visat på. Läs gärna alla hänvisningar till Bibeln så att Du själv blir varse vad Bibeln säger.
Påstående 1 i Calvinismen: Jesus har inte dött för alla människor utan enbart för dem som Gud i förväg bestämt/utvalt till att få nåd. Alla andra har Gud förväg bestämt/utvalt till att gå förlorade.
Svar: i Bibeln så har Jesus dött för alla människor.
Hebr. 2:9 ”Men Jesus, som en liten tid blev gjord ringare än änglarna, FÖR ATT HAN SKULLE LIDA DÖDEN, ser vi krönt med ära och härlighet, för att han genom Guds nåd skulle smaka döden FÖR ALLA.”
Så här ser Gud det: ”en har dött för ALLA, så har de ALLA dött”. ALLA människor har i ALLA människors ställföreträdare inkluderats i Hans död och uppståndelse.
”Nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud… en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för ALLA som tror… de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.
Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod… I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig SOM TROR PÅ JESUS”.
”Så älskade Gud människorna (inte bara vissa utvalda) för att VAR OCH EN SOM TROR (det står inte de utvalda som tror utan VAR OCH EN SOM TROR SKA INTE GÅ FÖRLORAD UTAN HA ETT EVIGT LIV”. Det står alltså inte att de utvalda har evigt liv utan VAR OCH EN SOM TROR!
”Låt er därför försonas med Gud” – ”Den (ALLA) som vill kommer och tar Livets vatten för intet” – ”åt ALLA de som tog emot Honom (Jesus) gav han rättighet att bli Guds barn.”
”Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen” (1 Tim.2:4) och har från tidsålderns begynnelse utvalt alla människor, att i Kristus försonas med och erbjudas barnaskap hos Gud (Ef.1:3-7, 13-14, 2:11-19, 1 Joh. 2:1-2, 1 Tim. 2:3-6, Kol. 1:18-23, Hebr. 2:9 , 2 Kor. 5:19-20 ).
Gud har för Kristi skull fällt en rättfärdiggörelsedom över alla människor och ”tillräknar inte människorna deras synder” (2 Kor.5:19) och erbjuder barnaskapet som en fri gåva till alla människor av nåd för Kristi skull.
Detta erbjudande från Gud förkastas genom otro (Joh.1:10-11, 3:18-21,33-36, 15:2,6, Gal.5:4, 1Tim.1:19-20, 4:1, 6:10, Hebr.3:12-13, 6:4-6, 2 Petr.2:20-22) eller accepteras och mottages genom tro på, förtröstan till den Jesus är och har gjort med en personlig livgivande umgängelse och relation med Frälsaren. (Joh.3:16-17, 15:4-5, Rom.5:1,8:1, Ef.2:8-9, Joh.1:12, Upp.22:17).
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 13
Forts Utkorelsen i Kristus till barnaskap hos Gud Påstående 2 i Calvinismen
Påstående 2 i Calvinismen: I Calvins lära heter det att den som Gud i förväg bestämt till att få nåd, så föder Gud den människan först på nytt och så leder Han denne utvalde människa fram till tro.
Svar: Medan Guds Ord säger tvärtom att, ”då nu har kommit till tro, så har ni som insegel undfått det utlovade Helige Ande” Ef. 1: 13.
I Calvinismen förflyttas tron på Jesus som räddande, till tron på utkorelsen som räddande. Man är räddad därför att Gud förutbestämt vissa/mig till att få nåd och inte därför att Jesus dött för alla människor och menar därmed att Jesus bara dött för vissa speciellt utvalda och att Gud inte vill rädda alla människor, utan bestämt vissa till att gå förlorade.
Medan Gud själv säger till oss att Han ”vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen” 1 Tim. 2: 4. Gud säger vidare till oss:
”Gud var i Kristus och försonade världen/människorna (Dig) med sig själv. Han tillräknar inte människorna (Dig) deras/Dina synder. Den som var utan synd (Jesus) har han gjort till ett syndoffer, för att vi/Du i honom ska bli rättfärdighet från Gud (tillräknad Kristi rättfärdighet)” 2 Kor. 5: 17 – 21.
I Calvinismen så ingår den som tror på sin utkorelse från Gud i en slags särställning och räknas inte med i att ”alla har syndat och står i avsaknad av härligheten från Gud” (Rom. 3: 21 – 24), utan är automatiskt räddade genom att de är speciellt utvalda. Hur mycket som de än syndar, så är de räddade för de är speciellt utvalda och kan inte gå förlorade.
Medan Bibeln tecknar att den ende som är utvald är Jesus Kristus och att alla människor är i sin ställföreträdare utvalda: 2 Kor. 5: 17 -21: ”…alltsammans kommer från Gud…ty det var Gud som i Kristus försonade välden med sig själv han tillräknar inte MÄNNISKORNA deras synden…vi ber å Kristi vägnar: Låten försona er med Gud…på det att VI I HONOM MÅ BLI RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD”
Det är inte vissa speciellt utvalda som Jesus dött för: ”ty det var Gud som i Kristus försonade välden med sig själv han tillräknar inte MÄNNISKORNA deras synden…vi ber å Kristi vägnar: Låten försona er med Gud…på det att VI I HONOM MÅ BLI RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD”.
Forts HaFo kommentar
HaFo kommentar 14
Forts Utkorelsen i Kristus till barnaskap hos Gud Påstående 3 i Calvinismen
Påstående 3 i Calvinismen: Calvinismen har också en lära om ”en gång frälst alltid frälst” Företrädare för en gång frälst alltid frälst kan säga: ”om man faller av från Gud så har man aldrig varit frälst.”
Svar: Men detta är en lögn där man blivit blind inför vad som står där det uppenbart handlar om människor som varit sanna troende men så kommit bort från tron:
de har LIDIT SKEPPSBROTT I TRON …Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att AVFALLA FRÅN TRON och följa villoandar och onda andars läror, förledda av hycklande lögnare…
De som en gång har TAGIT EMOT LJUSET OCH SMAKAT DEN HIMMELSKA GÅVAN, FÅTT DEL AV DEN HELIGE ANDE och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men SEDAN AVFALLIT, dem går det inte att föra till ny omvändelse…
…Om de har LÄRT KÄNNA VÅR HERRE och Frälsare Jesus Kristus och KOMMIT UNDAN världens smitta men sedan ÅTERIGEN LÅTER SIG SNÄRJAS och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början.
Alltså utkorelsen sker innnan Jordens rund var lagd i Kristus. Gud har förutbestämt att alla som kommer till tro på vem Jesus är och har gjort. ÄR I HONOM – ALLA MÄNNISKORS STÄLLFÖRETRÄDARE – UTVALD TILL BARNASKAP HOS GUD.
Vilket högmod att tro sig i sig själv vara utvald i förväg. Men det ligger tydligen en andemakt i denna villolära så att de som kommer till tro på dessa läror blir både aggressiva och oemottagliga för vad Bibeln i en helhet säger om utkorelsen i Kristus till barnaskap hos Gud.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/04/06/calvins-utkorelselara-predestinationslaran/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/08/06/later-bibelns-egen-bild-av-guds-handlande-och-vishet-i-forsoningen-tala-for-sig-sjalv/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/04/19/calvinismens-lara-om-att-jesus-inte-dott-for-alla-manniskor-lanseras-overallt-ute-pa-natet/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/11/25/har-igen-varit-foranledd-att-bemota-calvinismen/
Här finns min egen personliga trosbekännelse
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/02/17/egen-trosbekannelse/