Mötte ett påstående som jag ibland möter att är man född på nytt så syndar man aldrig.
(För att bättre få fatt på en helhet av vad jag försöker säga så ta del av innehållet på alla angivna länkar.)
Min reaktion 1 på påståendet att den pånyttfödde aldrig syndar
”Alla har syndat och står i avsaknad av härligheten från Gud”. Alla är lika mycket fallna i synd. Bara lite olika synligt och är av sin natur åtskild från Guds natur och gemenskap. Och ”syndens lön är döden” – de eviga åtskillnaden från Guds gemenskap.
Men den som av syndamedvetenhet söker Jesus för att få sin synd förlåten kommer att upptäcka att ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv…” Kommer att upptäcka att ”Jesu Kristi Guds Sons blod renar från all synd” inför Gud.
Blir varse att Han ”inte tillräknar mig min synd” utan ”tillräknar mig Kristi rättfärdighet” för Kristi skull vid tro på vem Jesus är ”Guds fullhet lekamligen” och offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på Golgata.
Och erfar vid åtlydandet av Guds uppmaning att ”låta sig försonas med Gud” och praktiserandet av Guds Ord: ”åt alla de som tog emot honom (Jesus) gav han rätt att bli Guds barn…och de har blivit födda av Gud”.
Och erfar så Andens inneboende vittnesbörd om vad som blivit oss skänkta genom tron på Jesus: ”Då ni nu har kommit till tro så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande”. Det står inte att när ni slutat synda så undfår ni den utlovade helige Ande.
Forts Min reaktion på påståendet att den pånyttfödde aldrig syndar
Min reaktion 2 på påståendet att den pånyttfödde aldrig syndar
1 Joh. 2: 1; 1: 7 – 9: ” Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig…
Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” Och vi erfar igen ”rättfärdigheten från Gud” som gäller den troende.
Dessa Ord från Gud vore överflödiga riktade till den troende pånyttfödde kristne som dessa Ord är, om det inte vore så att även den pånyttfödde kan hamna i Rom kap. 7 och synda.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/10/12/den-som-inte-upplevt-syndamedvetenhet-och-syndanod-kan-ju-nappeligen-komma-till-insikt-om-och-uppleva-det-stora-med-att-jesus-dog-for-vara-synder-pa-korset/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/10/07/ar-det-enbart-de-som-i-sig-sjalva-ar-syndfria-och-rattfardiga-som-kan-komma-till-himlen/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/08/26/skillnad-mellan-jesus-kristus-och-den-pa-jesus-kristus-troende/
Forts Min reaktion på påståendet att den pånyttfödde aldrig syndar
Min reaktion 3 på påståendet att den pånyttfödde aldrig syndar
En frälsande tro är tron på vem Jesus är och blodsoffret på korset
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/12/19/kort-0m-gud-och-kristus/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/09/19/den-sammansatta-enheten-av-fader-son-och-ande/
Det är en underbar upptäckt att i Kristi person – ”Guds fullhet lekamligen” – Gud och människa förenade så är synden besegrad i Hans syndfria rättfärdighet (”född i syndigt kötts gestalt fördömde han synden i köttet”) och Gudomlighet (segern över syndens konsekvenser – åtskillnaden från Gud)!
Där i Kristi person detroniseras syndens konsekvenser och åtskillnaden från Gud överbryggas när den aldrig sker i Kristi person av ”Guds fullhet lekamligen” – Gud och människa förenade. Han kan därmed bära fram det offer, som är det mest centrala i hela Bibeln igenom GT och NT!:
Det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Det kan bara göras av en människa förenad med Gud: Kristi person.
Den Jesus som uttalat dessa Ord: ”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22) ”Och det bröd som jag skall giva, ÄR MITT KÖTT , och jag giver det, FÖR ATT VÄRLDEN SKA LEVA.”(Joh. 6:51) ”genom att JESU KRISTI KROPP BLEV OFFRAD en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Detta är själva grunden med en tro ger ger nåd och förlåtelse för Kristi skull och pånyttfödelse från Gud: ”Då ni nu har kommit till tro så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande.
Grunden för pånyttfödelse är inte att vi ”fått sådan pli på oss” så att vi aldrig syndar. Då har man vänt på Guds vishet i försoningen!
http://tre-skrivare.se/hf/undervisning.shtml#Kap5
Forts Min reaktion på påståendet att den pånyttfödde aldrig syndar
Min reaktion 4 på påståendet att den pånyttfödde aldrig syndar
I Rom. Kap. 6 erfar vi ett erbjudande om att få vara så inneslutna i Jesu död från synden, så att vi kan få agera som ”döda” gentemot synden. Och få agera som ”levande” gentemot Guds Ande vilja och Ord.
Men det är en ”helgelseprocess” som fortgår igenom hela vårt liv fram till att vi får gå in i den eviga gemenskapen med Gud. Då blir vi ”verkligt rättfärdiga” som förverkligade/förhärligade människor med en uppståndelsekropp som passa in i den eviga gemenskapen med Gud.
Här under vandringen kommer vi ibland att få uppleva att syndanaturen inte var bortkopplad från vårt väsen enligt Rom. 7: 15 – 25:
”Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.
Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.
Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.
Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!”
En del menar att detta skulle handla om människan före sin pånyttfödelse. Men det är inte sant för handlar det om människor som ”om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god…I min inre människa gläder jag mig över Guds lag”. Det tillståndet är inte för handen hos en icke – troende före pånyttfödelsen!
Vi kommer som troende att erfara här i vår vandring att vi till och från inte bara befinner oss i ”den nya människan” – människan i liering med Guds Ande där vi inte syndar utan vandrar i Ande.
Utan att vi även ibland också hamnar i ”gamla människan” – människan i liering med synden. Där syndar vi lika friskt som tidigare. Som tjänare åt syndanaturen, kallas för att vara i ett köttsligt väsende och som tjänare åt den nya naturen Anden, kallas för att vara i ett andligt väsende (Rom. 8:8-9).
Den som inte är varse dessa verkligheter är knappast född på nytt utan lever i en självrättfärdighet där hon yvs över sin egen ”syndfrihet”! Den människan lever i ett självbedrägeri med ett grymt uppvaknande i evighetens värld där ”den egna rättfärdigheten framstår som en fläckad klädnad.”
Men det är för en troende väldigt smärtsamt så fort den troende hamnar i ”ett köttsligt väsende” och upplever sanningen av att ”Den som är född av Gud syndar inte, ty Guds säd förblir i honom.
Och han kan inte synda eftersom han är född av Gud” 1 Joh. 3: 9. Och vi flyr då i reaktionen av denna Guds verkan tillbaka till försoningen, nåden, förlåtelsen och Friden hos Jesus.
Men detta är något helt annat än att hävda att den pånyttfödde aldrig syndar!!
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#id
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#sak
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#vea