Vill dela punkter kring hur jag inför mig själv och även inför andra försökt formulera ”Min personliga trosbekännelse”. Ge gärna både ris och ros, kompletteringar och korrigeringar, utifrån hur Du menar att ”Din personliga trosbekännelse” ser ut i förhållande till ”Min personliga trosbekännelse”!?
Inlägg 1 Min personliga trosbekännelse
Bibeln
”Summan av Guds Ord är sanning”. När Anden ger ljus över Ordet, framträder det Gud ville säga mänskligheten genom det skrivna Ordet och är då ett sant och ofelbart Ord, där inget kan dras bort eller läggas till. Gud talar aldrig emot, utöver eller som en ”ny uppenbarelse”, utanför Skriftens ram och riktlinjer. Skriften utgör ramen för vår tro och vandring med Jesus. Det är ett sant Ord och beskriver människans fall, räddning och framtid och vandringen mot detta mål.
Guds Ord pekar på Jesus Kristus som är Guds slutliga uppenbarelse till människan. I Hans gemenskap, ger Hans Ande ljus över Ordet, till ett levande Ord. Skriften vill leda oss fram till en personlig tro på och umgängelse med personen Jesus Kristus. Han är själva hjärtat i det Skrivna Ordet (Joh. Kap. 1). Han är i sin person, gåvan av förlåtelse, nåd och evigt liv, som vi genom, den av Guds Ande och Ord framfödda tron, griper kring.
Vem Jesus är
Jesus är vägen, sanningen och livet. Vägen till Gud, sanningen om Gud och hela tillvaron, Han är Gud. Ingen kommer till Fadern utom genom Honom. (Joh.14:6) Jesus är från evighet till evighet, utan avbrott ett med Fadern i en oupplöslig väsensenhet.
Jesus: ”jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen, åter lämnar jag världen och går till Fadern … Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk, som du har givit mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var till.” (Joh. 16:28, 17:4-5) ”I Honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat.”(Kol. 1:15)
Jesus är den levande Gudens Son som blev människa
Hebr. 2:17 säger att Jesus ”måste i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bli barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud till att försona folkets synder.”
”Var så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog en tjänares – skepnad, när han kom i människogestalt.” (Fil. 2:5-8)
”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen.” (Hebr. 2:14)
Men att Gud i Jesus blev människa, innebär inte att Han enbart är en människa. Han ÄR ”All/Gudsfullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet”. Alltså fullt ut Gud och fullt ut människa förenade”. Där den föreningen aldrig bryts! Utan förblir igenom hela skeendet där ”Gud var i Kristus och försonade världen/människorna med sig själv” ( 2 Kor. 5: 17 – 22 ). Där så Gud försonar Gud och människa i Kristi persons (Gud och människa förenade) syndfrihet, rättfärdighet och Gudomlighet.
Jesus är Ordet.
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud … Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader.” (Joh.1:1,14)
”Ordet var hos Gud.” Här har vi två skilda personligheter. Vi har ”Ordet” och vi har ”Gud”. Två skilda personligheter, men ett i sitt väsen. ”Och Ordet var Gud” . De är ett i sitt väsen.
1 Joh.5:20 ”och vi veta, att Guds Son har kommit och givit oss förstånd, så att vi kunna känna den Sanne; och vi är i den Sanne, i Hans Son, Jesus Kristus. Denne är den Sanne Guden och evigt liv.”
Jesus är i Ordet. Ordet är i Jesus. Han är det levande Ordet som blev kött. Han är den, som genom sin Ande gör Ordet levande för oss. Han är den som Ordet pekar på och vill leda oss till gemenskap med.
Jesus är dock inte instängd i bokstäver på ett papper, så att vår gemenskap med Honom uteslutande handlar om ett betraktande av och enbart försanthållande av det Skrivna Ordet. Han lever och är allestädes närvarande genom sin Ande. Vi kan leva lika verkligt i en innerlig umgängelse med Honom som med en nära vän vi kommunicerar med.
Jesus är Kristus
”Tron inte var och en ande, utan pröva andarna, huruvida de är av Gud, ty många falska profeter ha gått ut i världen. Därpå ska ni känna igen Guds Ande: var och en ande, som bekänner, att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud, men var och en ande, som inte så bekänner Jesus, han är inte av Gud. Den anden är Antikrists ande” (1 Joh.4:1-3).
Tron på Jesus som Kristus, Gud kommen i köttet (”gudomens hela fullhet lekamligen” Kol. 2:9), den levande Gudens Son, Kristi Gudamänskliga person och Gudamänskliga verk i försoningen är hela grunden för den kristna tron.
Människa och Gud förenade i en person Jesus Kristus. På ett sätt är de åtskilda i identitet, men ändå går de helt in i varandra i en person i Jesu jordiska kropp – Kristus. Som sann människa har Jesus en mänsklig livsande som gör honom till en mänsklig levande varelse av själ och kropp.
Alltså äger Jesus både en mänsklig identitet och genom Guds Ande och väsensenheten med Gud, en Gudomlig identitet. Samtidigt är de förenade i en oupplöslig enhet, som går in i varandra till en enda identitet i personen Kristus i Jesu jordiska kropp. Detta är inkarnationens under. Detta är Guds fullhet lekamligen. Detta är Gud i köttet. Detta är Jesus Kristus – sann Gud och sann människa.
Den tro Guds Ande inger, riktar sig på den Kristus, som är den levande Gudens Son. Då inte bara i ord om Jesus som Guds Son, utan med all den konsekvens det innebär att Han är sann Gud och sann människa i sin enda person och jordiska kropp.
Detta gäller igenom hela Jesu jordeliv. Detta gäller även igenom försoningsgärningens alla skeenden. Ingen upplösning av Kristi person som Gudamänniska sker där. Han upphör aldrig att vara Sann Gud. Han upphör aldrig att vara sann syndfri och ren människa. Jesus är Kristus igenom hela sin försoningsgärning.
Kristus är av samma väsen med Fadern enligt den gudomliga naturen och av samma väsen med oss människor enligt den mänskliga naturen. I en enda person Jesus Kristus: Gudamänniskan. Om denne person i något skede inte längre är Gudamänniska, så finns inte heller längre ett Gudamänskligt frälsningsverk, ty för detta är både Kristi mänsklighet (1 Tim. 2:4) och hans Gudom (2 Kor.5:19) absolut nödvändigt. Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.
Gudamänniskans person som Kristus får inte vid någon tidpunkt eller under några som helst omständigheter delas eller upplösas, vare sig vid födelsen, under sitt liv eller vid sitt lidande och död. Sker detta, har den personliga enheten och ”Gudomens fullhet lekamligen” upplösts och det Gudamänskliga frälsningsverket förvrängts.
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 2 Min personliga trosbekännelse
Namnet Jesus
Namnet Jesus är inte bara ljud eller bokstäver vi uttalar, utan knutet till den person Han hela tiden är som Kristus. Att komma i Jesu namn är att komma på den Bibliska frälsningsgrunden och inte bara att uttala ett namn.
Att grunda tron på en falsk försoningsgrund leder till en relation med en falsk Jesus som inte är Kristus, utan spelad av en falsk andemakt. Detta leder till plagiat av Guds Andes manifestationer för att leda människor vilse.
Det finns i Bibeln många namn på Jesus. För att uttrycka vem Han är. Vilken uppgift Han hade då, har idag och i framtiden. Han är alltid densamme Jesus.
Det är densamme Jesus som uppstår, som den Jesus som hängde på korset och även var till innan jordens rund var lagd. Jesus är den Levande Gudens Son, med namnet Jesus, före människoblivandet, under jordevandringen och efter uppståndelsen.
Namnet Jesus, som också uttrycker Hans personlighet och uppgift, kan aldrig skiljas från Hans person. Det är bara Han som kan ha namnet Jesus, med den innebörd som Bibeln gett Hans namn. Det namnet följer inte med som en egen natur in i den troendes egen natur.
Jesus kan låna ut sitt namn till den troende, så att den troende kan agera å Jesu vägnar. Den troende kan agera i Hans namn. Men vi får aldrig förledas att tro, att vi därför, mekaniskt i alla lägen, på ett stereotypt sätt, kan använda Jesusnamnet som en magisk formel.
Vi behöver precis som i Jesu förhållande till Fadern kunna säga: ”Jag gör allenast vad jag ser Fadern göra”. Det är i det underordnade tillståndet till Jesus, där vi bara gör det vi ser Honom göra, som Han kan anförtro oss att verka i Hans namn.
När vi i relationen och umgängelsen med Jesus och Hans skrivna Ord, gör det vi ser Jesus göra. Då kan Han låna oss sitt namn. Så att vi kan verka i en annans namn. I Jesu namn. Då kan Han attestera och skriva under med sitt eget namn. Med sin egen auktoritet, verkställer och bekräftar Han då, med sin egen kraft, agerandet.
Jesus har inte delegerat, en egen andlig auktoritet till oss, att använda Hans namn. Det sker idag ett missbruk av Guds namn, genom ett ofta förekommande mekaniskt rabblande av i Jesu namn. Det är inget, som Han skriver under med sitt namn på.
Vi får som kristna vara beredda på, att fungera, med Jesu Kraft från tronen tillgänglig. Under Hans ledning. På Hans erbjudande. Genom att se upp på Hans auktoritet på tronen. I Hans lånade namn. I Jesu namn få förmedla Hans kraft, hälsa och tillbakadrivande av fienden från Guds territorium.
Men då är det hela tiden Han som verkar utifrån sin tron i himmelen. Ingenting som kommer inifrån oss själva. Vi äger ingen auktoritet att i oss själva agera i den andliga världen. Det finns bara en, med egen himmelsk auktoritet och kraft. Det är Jesus Kristus själv. Just därför att Gud i uppståndelsen och upphöjelsen av Jesus till tronen, bekräftat att Jesus är Kristus. Med all makt i Himmel och på jord.
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 3 Min personliga trosbekännelse
Kristus som människans ställföreträdare
Jesus sann Gud behövde också bli sann människa för att kunna vara hennes ställföreträdare till att försona folkets synder. (Hebr.2:17)
Jesus sann Gud, har inte blott uppenbarat sig i köttet för att visa vem Gud är, utan också för att som sann Gud och sann människa, som Gudamänniskan Jesus, som Kristus, utföra ett arbete i det kött han antagit (Jes. 53:11; Gal. 4:4-5; 3:13). Det är också därför Skriften betonar, att Kristus ställt sin jordiska kropp och själs alla krafter i återlösningens tjänst av människan (Jes. 53:11; Matt. 26:37; Luk. 22:44, Luk. 22:42; Joh. 19:28; 1 Petr. 4:24).
Ställföreträdandet som sann människa framställs ske genom att i människans ställe uppfylla Guds lag, vilja och rättfärdighet (Hebr. 4:15, Rom.8:3, 5:19). Därmed försonas Gud och människa i Jesu jordiska kropp (Kol. 1:22, Ef. 2: 13 – 16). Därmed kan Gud fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet, av nåd genom tro på Jesus som Kristus och det försoningsverk Han utfört. (Rom. Kap.5).
Segern över den andliga döden, separationen från Gud, vinns genom att den i Kristi person och jordiska kropp aldrig sker i hela försoningsskeendet. Den andliga döden och separationen från Gud över människan övervinns genom att enheten mellan människans ställföreträdare och Gudomen aldrig bryts.
Den andliga döden övervinns genom att enheten mellan Sonen och Fadern aldrig upplöses och den andliga döden (åtskillnad mellan Gud och människa) aldrig sker i Jesu person, utan att Jesus hela tiden är Kristus. Gudomens fullhet lekamligen.
Ställföreträdandet beskrivs också ligga i att bära fram det rena, felfria offret av en syndfri, ren, sann Gudsförenad människas blod och lekamen (Joh. 6:51, Hebr. 10: 9 – 10, Kol.1:20).
Enheten av naturerna Gud och människa i den enda personen och Gudamänniskan Jesus, gör att det fysiska blodet och kroppen benämns vara Guds Sons blod och lekamen som är denna lösepenning. Det är det offret som sonar skulden. Både att sona skulden och uppfylla rättfärdigheten i människans ställe var uppgiften Jesus hade som sann Gud och sann människa.
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 4 Min personliga trosbekännelse
Försoningen mellan Gud och människa i Kristi jordiska kropp
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga.” (Kol. 1:22)
Försoningens huvudpoäng är Jesu lydnad och syndfrihet igenom den kroppsliga döden på korset. Därigenom överbrygges och besegras den andliga döden (åtskillnaden från Gud) där i Jesu jordiska kropp. Det är inte genom en andlig död (åtskillnad från Gud) i människans ställföreträdare som segern vinns över den andliga döden, utan genom att den aldrig sker i Kristi person och jordiska kropp.
Det tillräckliga och giltiga offret av Kristi kropp och blod
Det framgår i Bibeln att det offer Gud krävde är en sann Gudsförenad människas (”All/Guds fullhet lekamligen” – Joh. 1: 1; 14, Kol. 1: 14 – 17; 19 – 20; 2: 9 ) RENA KROPP OCH BLOD. Jesus var det RENA offerlammet för mänsklighetens syndaskuld.
”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.” (Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom BLODET PÅ HANS KORS hade berett frid.” (Kol.1:20)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Bibeln fokuserar det rena, syndfria offret av Kristi kropp och blod som det giltiga och tillräckliga offer som Gud krävde för mänsklighetens syndaskuld. Ingen annan kunde bära fram det offret för ingen syndfri och av syndens natur obesudlad människa fanns som levde i förening och enhet med Gud. Det är KRISTI (enheten av Gud och människa) kropp och blod som är det giltiga och tillräckliga offret.
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 5 Min personliga trosbekännelse
Kristi kroppsliga uppståndelse
Det framgår i Bibeln att försoningen mellan Gud och människa är fullbordad och slutförd där på korset och manifesteras så i den kroppsliga uppståndelsen.
Som sann Gud och sann människa, Kristus och Gudamänniska är också uppgiften att kroppsligt uppstå i människans ställe och besegra den kroppsliga döden. (Rom.1:3-4)
Guds Sons jordiska kropp skiljs från Gudamänniskan – Kristi person och dör vid Guds Sons död och offret av Kristi blod och lekamen, medan Gudamänniskans, Kristi persons ande/själ i enhet och förening med Guds Ande och Gudomen lever vidare. Detta därför att en åtskillnad, separation, upplösning, förändring av enheten av Gud och människa och därmed andlig död, aldrig skett i Gudamänniskans Jesu person och natur.
I uppståndelsen förenas Gudamänniskans Kristi persons ande/själ (i enhet och liering med Gudomen) och Guds Sons jordiska kropp som får liv igen.
1 Petr. 3:18-20
1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..”
1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…
Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. Kristi kropp är inte enbart frånskild jordelivet utan verkligen frånskild livet och är till kroppen dödad.
Var är då Kristi person?
Jo, i den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är andligt (livsgemenskapen med Gud = Gud och människa förenade) död med den döda kroppen.
Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande (gjord andligt levande från evighet) genom Anden.
Alltså fastän Kristi kropp är frånskild livet och död, så är Kristi person andligt levande (Gud och människa förenade), levande i livsgemenskapen med den odödlige Guden. Men var är då Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) ? Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade.
Naturligtvis sker Kristi predikande precis i det sammanhang det står att det sker och det står där, för att visa att Kristi person, fortfarande är Kristi person och andligt levande (Gud och människa förenade), även om Kristi kropp ligger frånskild, död och livlös i graven.
Men när offret av Kristi kropp och blod ges och kroppen frånskiljs livet (kroppen vore inte verkligen offrad, frånskild livet och död om den inte helt skilts från allt upphörande av liv), så upphör inte Kristi person fördenskull att finnas. Därför blir det inte heller rätt om man i en iver att fokusera att Jesus är Gud, säger att Gud dör i Kristus eller med Kristus och skulle mena att Kristi person upphör att finnas till vid kroppens död.
Nej, vad Skriften säger är att Kristi person är i livgivande gemenskap genom Anden, fastän kroppen är livlös i graven. Det är vad detta Bibelsammanhang vill visa oss. Till kroppen dödad, men andligt levande (fortfarande Kristi person = Gud och människa förenade) genom Anden i livgivande gemenskap, gjord levande från evighet. Från evighet andligt levande genom Anden (=segern över den andliga döden i Kristi person), vid kroppens frånskiljande och död. Driven av Anden (i Anden) går han ock åstad…medan kroppen ligger livlös i graven.
Det är inte frågan om att Gud ska skiljas från sig själv och försonas med sig själv. Det är frågan om att Gud och människa ska försonas i Kristi person genom att aldrig skiljas åt. Detta sker tack vare Jesu lydnad, syndfrihet och rättfärdighet. Det är frågan om, att när all syndens konsekvens och andlig död tillräknas och kastas på Kristi person, så blir all syndens konsekvens och andlig död, detroniserad och omintetgjord i Kristi persons eviga andliga liv i den odödlige Guds försonade personen – ”Gud med oss”.
Det är ytterst i Guds egen odödliga, eviga person den andliga döden övervinns, genom att den aldrig kan ske i ”Gud och människa förenade” – ”Gud med oss” – Kristi person. Det är också detta som gör att Kristus i människans ställe som hennes ställföreträdare kan kroppsligen uppstå, enär Han hela tiden är Gud och människa förenade, även om Han är ”till kroppen dödad”!!
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 6 Min personliga trosbekännelse
Rättfärdiggörelsedomen från Gud
Rättfärdiggörelsen är inte en förvandling i personen eller förändring av människans natur, utan en deklaration om denna persons lagliga ställning inför Gud: Tillräknad rättfärdighet för Kristi skull.
När människan lyssnar till evangeliet om försoningen i Jesus Kristus och Guds Ande föder fram en tro på rätt Jesus Kristus, Skriftens Jesus med en förtröstan till Jesu person och verk för henne på korset, mottager hon en tillräknad rättfärdighet från Gud, inför Guds ögon. Tillräknad rättfärdighet av nåd genom tro på Jesus. (Rom. Kap.5)
Människan får av nåd och själv helt oförtjänt, tillräkna sig försoningen mellan Gud och människans ställföreträdare, som skett i Jesu jordiska kropp. Människan tillräknas det av Gud begärda offret för att skulden skulle vara betald, sonad och förlåtelsen tillgänglig. Detta är offret av Kristi kropp och blod för människans syndaskuld. Som om alla människor i Kristus Jesus har förenats med Gud, betalat skulden och mottagit straffet: Offret av en ren syndfri Gudsförenad människas kropp och blod.
När människan kommer till tro på den sanne Jesus Kristus och för sin räddning förtröstar till Jesus, träder denna rättfärdiggörelsedom in, som laga kraft, som en subjektiv verklighet, över den människan. Rättfärdiggörelsedomen, dömd av tillvarons högsta instans, utan överklagansrätt, är objektivt dömd över alla människor genom Jesu försoning. Gäller i subjektivt laga kraft hos den som Guds Ande framfött en förtröstan till Jesus för sin synd.
Ingenting i människan själv eller hennes medverkan eller förtjänst är orsak till denna tillräknade rättfärdighet från Gud och inför Gud. Endast Jesu försoningsverk är grunden till denna rättfärdiggörelsedom över människan.
Tron producerar inte denna rättfärdiggörelse. Men den objektiva rättfärdiggörelsedomen över alla människor mottages subjektivt, i den enskildes liv, genom tron.
Tron är endast medlet, det passiva verktyget, som mottager rättfärdiggörelsen eller försoningen eller syndernas förlåtelse. Tron liknas ofta vid den utsträckta handen, men inte i den meningen att det är fråga om en prestation från människans sida. Vår rättfärdighet eller vår rättfärdiggörelse är en gåva, tron är mottagandet av eller gripandet om denna gåva.
Uppmaningen att tro innebär inte att du först måste göra någonting för att bli förlåten. Den innebär i stället att du alls ingenting skall göra. Du är förlåten och accepterar det i tro. Gud begär ingenting av dig. Du får i stället fritt och för intet acceptera eller förkasta hans gåva som är syndernas förlåtelse, rättfärdiggörelsen, försoningen och evigt liv.
Enligt Guds Ord är alla människornas synder utplånade, övertäckta och förlåtna för Kristi skull. Detta genom försoningen och den tillräknade rättfärdigheten från Gud. Han tillräknar inte världen deras synder (2 Kor. 5 : 1). En rättfärdiggörelse till liv har kommit över alla människor (Rom. 5 : 18). Tron griper tag kring detta erbjudande.
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 7 Min personliga trosbekännelse
Andens inneboende
Det är den objektiva rättfärdiggörelsen utanför människan som gäller för vår salighet. Att Kristus bor i den troende är inte grundvalen för vår rättfärdiggörelse eller visshet därom. Den står där svart på vitt i Bibeln om Kristi tillräknade rättfärdighet som en domsakt utanför människan.
Men detta är ingen motsägelse till att Kristus bor i den troende och även vittnar i hennes sinne och väsen. Detta finns också svart på vitt i Bibeln. Enligt Luther kallad helgelsens gåva inom oss. Detta är inte en orsak till förlåtelsen och det eviga Livets gåva, utan en konsekvens eller resultat av den fria rättfärdiggörelsens gåva utanför mig och som är knuten till Kristi person.
Detta leder till att Jesus genom sin Ande blir en relations och kommunikationspartner. Att den helige Ande genom en livets Andes lag arbetar i den troendes väsen och sinne för ett helgat liv till tjänst inför Gud och människor.
” Älskar ni mig så håller ni mina bud och jag skall be Fadern och han ska ge er en annan hjälpare som för alltid ska vara hos er. Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, ty hon ser honom inte och känner honom inte. Men ni känner honom, ty han bor hos er och ska vara i er …
På den dagen ska ni förstå, att jag är i min Fader och att ni är i mig och att jag är i er .. den som älskar mig, han ska bli älskad av min Fader och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom .. jag ber att de alla må vara ett och att såsom du Fader är i mig och jag är i dig, också de må vara i oss .. och den härlighet som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem, jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett …
Den som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå .. i honom har ni nu, sedan ni har kommit till tro, som ett insegel undfått den utlovade helige Ande. Vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk ska förlossas” (Joh. Kap.14 o 17, Ef.1:13-14).
Människan blir inte gudomlig i sig själv, men får del av Gudomlig natur genom att Gud, genom sin Ande bor i människan. Hans Ande är inte bunden till en viss del av människans konstitution, men är integrerad i helheten av allt vad människan är. Gud bor genom sin Ande i MÄNNISKAN. (Joh. 14: 23).
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 8 Min personliga trosbekännelse
Syndare med förlåten synd
Hos den troende finns synden som en ond makt och natur i sig kvar. Denna syndens natur är inte knutet till en viss del av människans konstitution. Den är integrerad i helheten av människan.
”Om vi säger att vi inte har någon synd, så bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss. Om vi bekänner våra synder, så är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss alla våra synder” (Joh.1:8-9)
Syndanaturen är inte borta (Rom.7 kap), så att inte den gamla människan kan vakna till liv (lieringen mellan naturliga människan och syndanaturen), på så sätt att den naturliga människan tillfälligt går i liering med syndanaturen.
Men hon kan inte ha behag, glädje och njutning av att leva under syndanaturen. Lieringen med synden blir något smärtsamt som åter driver henne in under nåden, förlåtelsen och lieringen med Guds Ande, så att hon alltmer förblir i den nya människan. Förblir i sin nya skapelse. Hon avkläder sig den gamla och ikläder sig den nya människan. Det är en ständigt pågående helgelseprocess. (Rom. Kap. 5 – 8 )
Människosyn
Bibeln är mindre fokuserad på hur människans egen natur är konstruerad och mer på hur hon är dels sin egen natur med så en syndens natur integrerad i hela människan och så hur hon som troende, även blivit delaktig av Guds natur integrerad i hela människan. Bibeln fäster vare sig syndens natur eller Guds Ande vid en speciell komponent av människans konstitution.
”Ty köttet (syndanaturen) har begärelse mot Anden och Anden mot köttet, de två ligga ju i strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill.” (Gal. 5:17.)
Den forne herren, syndanaturen, strider mot den nya Herren, Guds natur. Det är de två naturerna i människan som nu strider om den tredje parten. Den tredje parten är hela den naturliga människans egen natur med en egen livsande som gör henne till en levande varelse av själ och kropp. Människan är nu fri att välja Guds Ande, Ord och vilja som Herre över sin egen natur, sitt leverne och agerande.
Människans egen livsande, som gör henne till en levande varelse med själsförmögenheter och fysiskt levande kropp, är inte hennes egentliga och hela personlighet. Allt vad människan är av ande, själ och kropp, i en enhet som går in i varandra till en helhet, utgör människans egentliga och hela personlighet.
Det handlar inte om, att Guds Ande bor i människans egen livsande och att människans egen ande ska ta kontrollen över själ och kropp. Det handlar om att hela den naturliga människan, med allt vad hon är i en helhet och enhet till sin natur, med en egen livsande som gör henne till en levande varelse av själ och kropp, vandrar efter Guds Ande, vilja och Ord.
Det är Guds Ande och inte sin egen ande människan ska underordna sig och ledas av. Bibeln är därför mindre upptagen av hur människan är konstruerad och mer lägger fokus på människans egen natur i en enhet och helhet av ande, själ och kropp, plus syndens natur och den Guds natur genom Guds Ande som den troende blir delaktig av. Människan blir fördenskull inte gudomlig i sig själv, med en egen gudomlig ande, men har blivit delaktig av Gudomlig natur, genom att Gud genom sin Ande bor i MÄNNISKAN som en enhet och helhet.
Det handlar om att göra tronskifte. Människans egen livsande blir inte utbytt eller genomgår en naturförändring, men hon får en ny håg och livsinriktning, därigenom att Guds Ande nu finns integrerad i hennes väsen och sinne. Hon får nu ställa sig själv i Guds tjänst till helgelse. Hon behöver inte längre ställa sig själv i syndens tjänst till orättfärdighet. Den naturliga människan är genom sin liering med Jesus fri att välja sin Herre. Hon är fri att agera som död gentemot syndens natur och levande gentemot Guds Ande, Ord och vilja. (Rom.kap.6 o 8)
När det står att ”Guds Ande vittnar med vår ande – att vi är Guds barn”, innebär det inte, att Gud talar i en speciell andlig punkt i vårt väsen. Utan att relationen och kommunikationen mellan Gud och den naturliga människan är återupprättad. Att Gud kan tala om, för allt vad den naturliga mäniskan är – genom alla hennes sinnen och tvärs igenom hela hennes väsen – på alla plan – att hon är Guds tillhörighet. En personlig kommunikation från person (Gudomlig person ) till person (naturlig människa ). ”Guds Ande vittnar med vår ande, att vi är Guds barn.” Guds Ande vittnar och människans egen ande vittnar. De är alltså inte ett och detsamma.
Att ”tillbedja i ande och sanning”, innebär att jag i full uppriktighet, med full hängivenhet och överlåtelse, med hela mitt väsen – allt vad jag är – riktar min umgängelse, bön och tillbedjan – mot min Skapare. Som jag är fri att nalkas, genom Jesu försoning. Jag ber i ande och sanning. Med Skriften som utgångspunkt och referensram.
Då ger hela Hans väsen mig, sitt gensvar tillbaka, till hela mitt väsen. Guds Ande vittnar med vår ande. Då får jag ge, mitt hela väsens, gensvar tillbaka. Hela mitt väsen ropar, Abba Fader. Pappa, Pappa – här är jag. En kommunikation och relation mellan levande Gud och hela människan.
Det är inget fel på den sinneskunskap Gud kan tala genom. Uppenbarelsekunskapen har Han givit oss i sitt skrivna Ord. I umgängelsen med Jesus, kan vi få ljus över det Ordet. Han kan också kommunicera med oss på ett djupare plan i vårt väsen. Han kan ge oss inre visshet. Men aldrig något utöver eller i strid med det skrivna Ordet.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/06/17/om-nagon-ar-i-kristus/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/02/28/den-nya-skapelsen/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/02/23/panyttfodelsen/
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 9 Min personliga trosbekännelse
Tron
Tron är ingenting människan kan prestera själv, äger i sig själv eller som en ny natur hos människan i sig själv, som ska skapa fram mirakler. Jesus är trons hövding och fullkomnare. Han är tron i sig själv. Jesus är också föremålet för vår tro. Tron är alltid kopplad till Jesus.
När Jesus blir föremålet för vår tro och vi sätter vår förtröstan till Hans person och verk för oss och vi börjar umgås med Honom, då inger Han genom sin Ande och sitt Ord tro till våra sinnen och hela vår människa, så att vår vetskap om Honom och erfarenhet av Honom, växer till en förvissning. Tron blir till en övertygelse om ting, som vi inte ser.
Tron är inte en tro på våra upplevelser. Tron är inte en tro på Guds kraft. Tron är inte en tro på tecken och under. Tron är inte en tro på tron. Tron är inte en tro på att Du äger Guds tro i Din egen livsande. Tron är alltid kopplad till Jesus, vars person, är föremålet för vår tro.
Tro är den avslappnade förtröstan till den tillräknade rättfärdigheten från Gud för Kristi skull och relationen, kommunikationen och umgängelsen med Jesus. Inget tal om tro, får föra fokuseringen bort från Jesu person. Där i umgängelsen med och fokuseringen på Jesu person och verk, finns upplevelserna, Guds kraft, tecken och under. På rätt sätt och på Guds tid.
När den förvissning Guds Ande skapar, är riktad till den Jesus, som på korset utförde och slutförde försoningen, genom det felfria offret av Kristi blod och lekamen och riktad till Jesus på tronen (inte till vår egen tro i vår egen ande), kan Han, när det är Hans rätta tid och på Hans rätta sätt, manifestera sin närvaro.
Det är då inte vår egen stora tro i vår egen ande, som åstadkommit detta, utan att den förvissning och förtröstan Guds Ande framverkat, var riktad till Honom, som har all makt i himmel och på jord. För Honom finns inga begränsningar. Jesus är Herre.
Tro och bekännelse, är ingen magisk formel, för att åstadkomma stordåd. Tro är ingen magisk utövning inifrån människans egna livsande, inifrån en obefintlig Gudomlighet, i sig själv. Vi ska som kristna, uttala och handla efter den tro och visshet som Guds Andes ljus ger över Ordet och blir framfött av Guds Ande till en visshet och handla efter Hans ledning. Vi ska inte inifrån vår egen livsande försöka skapa och bekänna. Vi ska inte med egna ord och bekännelser eller med vår tankeförmåga, försöka skapa fram saker och ting. Det är ockultism!
Jag tar helt avstånd från trosförkunnelsens förförande troslära:
http://tre-skrivare.se/hf/NewAge.htm
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 10 Min personliga trosbekännelse
Trons fokus och kärna
Tron på Jesus som Kristus – Gud i köttet, dvs. i en mänsklig ande/själ och kropp – Guds fullhet lekamligen. Han är Guds fullhet, förkroppsligad i en person, som samtidigt är sann Gud och sann människa. Jesus är Kristus igenom hela inkarnationens under.
http://tre-skrivare.se/hf/H3Bok.htm#Kap2
Tron på att Jesus är människans ställföreträdare, som i hennes ställe uppfyller Guds lag och vilja, så att därmed försoning sker mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp. Därför dömer Gud människan rättfärdig, utan någon egen förtjänst, av nåd, för Kristi rättfärdighets skull.
Tack vare denna försoning mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp, räknas människan som rättfärdig och får sin synd förlåten ( Rom. 3: 21 – 28; 4: 3 – 5; 20 – 25 ). Detta är en fri gåva som erbjuds människan ( Ef. 1: 13 – 14; 2: 4 – 5; 8 – 10 ). Hon tillägnar sig den gåvan personligen vid tro och förtröstan på vem Jesus är och på vad Han gjort.
Tron på att Jesus är människans rättfärdiga ställföreträdare som tillräknas mänsklighetens synd, utan att fördenskull vara synd till sin egen natur. Tron på att Han blir föremål för straffet som sonar skulden: att bära fram ett av synden obefläckat, rent, felfritt offer bestående av KRISTI (enhet av Gud och människa) kropp och blod. ( 2 Kor. 5: 17 – 21).
Tron på att offret av Kristi syndfria, rättfärdiga kropp och blod är det slutgiltiga och tillräckliga offret som avvänt Guds vrede över synd och syndare, så att relationen mellan Gud och människa är återupprättad för Kristi skull, så att ”den som vill kan komma och ta emot livets vatten för intet”.
Tron på att Kristus återförenas med sin jordiska kropp, som får liv igen och uppstår. När han dör, blir han inte skild från Gud (andligt död), utan skild från sin jordiska kropp. Det är KRISTI kropp och blod, som är det giltiga offret. Kroppen förlorar därmed sina livsfunktioner, dör och får liv igen i uppståndelsen. ( 1 Petr. 3:18-20 ).
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 11 Min personliga trosbekännelse
De troendes dop
”Då sade hovmannen: ’se här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?’ Filippus sade till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.’ Han svarade och sade: ’Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.’ … De som då kom till tro lät döpa sig och så ökades församlingen” (Apg. 8:36-37,4:41)
Det fanns här en förutsättning för att bli döpt: ’Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.’ Han svarade och sade: ’Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.’ Det visar på att dopet inte är någon magisk ritual som i sig själv är frälsande utan att det tron på Jesus som är frälsande.
Bibeln talar bara om ett dop, de troendes dop. Det ligger inte pånyttfödelse i vattendopet utan i hjärtats tro på Jesus. ”Då ni nu har kommit till tro, har ni som gåva undfått den Helige Ande”. Detta är en Andens omskärelse av hjärtat vid personlig förtröstan till den Jesus är och har gjort, utan behov av riter eller mellanhänder.
Dopet är en begravning av den ”gamla människan”, efter att ”dödsfallet” genom tron på Jesus har skett och även en gränsdragning i den andliga världen gentemot ”världens makter” i enlighet med förebilderna i GT i uttåget ur Egypten.
Där föregick tron (bestrykningen av dörrposterna med blodet) ”dopet” i Röda Havet. Precis som förebilden med Noaks Ark. När de var inne i Arken (Kristus) kom vattnet. Tro och dop bör förenas till en frälsande enhet, där tron föregår dopet i enlighet med Bibelns mönsterbild.
Nattvarden
Nattvarden är mer än en åminnelse och förkunnelsestund, men inte heller något ”frälsningsmöte”.
Jesus säger när Han delar brödet och vinet med lärjungarna att det är Hans blod och lekamen (Matt.26:26-29). Paulus säger också i 1 Kor. 10:16 angående vinet och brödet: ”är icke den en delaktighet av Kristi blod? Är icke det en delaktighet av Kristi kropp?”
Samtidigt citerar Paulus Jesus och säger ”gör detta till min åminnelse” och ”så ofta ni äter detta bröd och dricker kalken, förkunnar ni Herrens död, till dess att han kommer” (1 Kor. 11:23-26).
Det är allvarligt att framställa nattvarden på ett sådant sätt att fokus förs från förtröstan till den Jesus är i sin person och offret av Kristi kropp och blod på korset, till att en förtröstan till en ritual räddar mig.
Jag är räddad i förtröstan till den Jesus är och offret av Kristi kropp och blod på korset, innan jag kommer till nattvardsbordet. ”Frälsningsmötet” sker vid korsets fot vid anblicken av försoningsoffret på korset, där relationen, kommunikationen och umgängelsen med min Frälsare upprättas.
Men lika allvarligt är det att förringa Herrens speciella närvaro vid nattvardsbordet genom sitt Ord: Detta är min lekamen och detta är mitt blod. Herren kommer mig till mötes på ett speciellt sätt vid nattvardsbordet, när vi delar brödet och vinet till åminnelse och förkunnelse av Hans död, till dess att Han kommer.
Inte så att brödet och vinet intagit en annan substans än vin och bröd i fysisk bemärkelse, men en speciell närvaro utifrån Hans eget Ord: Detta är min lekamen, detta är mitt blod, som en åminnelse om vem Jesus ÄR och offret på korset av Kristi persons kropp och blod . När vi påminner oss om detta så är Jesus på ett speciellt sätt närvarande
”Pröve då människan sig själv” (1 Kor. 11:28-29), inte huruvida ens leverne är värdigt att komma till nattvardsbordet, men om man äger en längtan efter gemenskap med Kristus, längtan efter förtröstan till och umgängelse med den Han är som person, längtan efter förtröstan till offret av Kristi kropp och blod på korset för sin synd, längtan efter Guds nåd, frid och vänskap med Gud, längtan efter gemenskap med syskonen i tron på Herren Jesus (1 Kor. 10:17).
Katolicismens lära om att Jesus offrar sig om och om igen vid nattvarden är totalt vilset!
Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång (Märk en gång) för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 12 Min personliga trosbekännelse
Andens gåvor
Guds Ande vill bekläda de troende med kraft att vara Hans vittnen, berika och betjäna gemenskapen med nådegåvor, återupprätta, hela och befria människan. Vi uppmuntras till att få vara ”varandra till tjänst, varning, förmaning, uppbyggelse och tröst”.
Vi kan redan här i tiden få uppleva en försmak på den tillkommande tidsålderns krafter och har löfte om full återupprättelse och helande av hela människan i evighetens värld i den eviga Gudsgemenskapen.
Johannes säger ”vad vi ska li är ännu inte uppenbart, men ett vet vi, att vi ska bli honom lika”. Spännande se vad denna likhet med vår skapare ska innebära. Det innebär inte att vi likt trosförkunnelsen är ”små Jesusar” och i vår egen identitet är ”skapade till likhet med Gud”, alltså att vi skulle vara ”likadana Gud”.
Jesus är Gud från evighet med full väsensenhet med Gud. Vi säges ”bli delaktiga av Gudomlig natur” och att ”sedan ni nu har kommit till tro som ett insegel undfått den utlovade Helige Ande, vilken är ett underpant på vårt arv”. Detta är något helt annat än att vi ska ”bli gudar”.
Gud är Gud och människa är människa och människa förenad i gemenskap med Gud! Och kommer så att alltid förbli!
Ett vet vi utifrån 1 Kor. 15: Vi ska på förlossningens dag. Uppståndelsens morgon, genomgå en förvandling av vår jordiska kropp och förvandlas till total odödlighet!
Redan här i tiden kan vi få uppleva en försmak av hur Gud både vill och kan hela. Men inte utifrån en lära att människan genom pånyttfödelsen äger syndfrihet, full hälsa, gudomlighet och Guds tro i sin egen ande och att vi redan nu fått ut det himmelska arvet i full utsträckning.
Gud både vill och kan hela, även i den här tiden, men inte mekaniskt, stereotypt på kommando. Helandet är ingen rättighet utan ett nådesingripande av Gud på grund av Jesu förtjänst. Det är alltid förknippat med Hans sätt och på Hans tid, där vi överlämnar frågan i Hans allvetande och allseende händer, som har hela perspektivet. Löftet om det totala, slutliga helandet på alla plan är förknippat med förhärligandet i uppståndelsen in i evighetens värld.
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 13 Min personliga trosbekännelse
Utkorelsen i Kristus till barnaskap hos Gud
”Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen” (1 Tim.2:4) och har från tidsålderns begynnelse utvalt alla människor, att i Kristus försonas med och erbjudas barnaskap hos Gud (Ef.1:3-7, 13-14, 2:11-19, 1 Joh. 2:1-2, 1 Tim. 2:3-6, Kol. 1:18-23, Hebr. 2:9 , 2 Kor. 5:19-20 ).
Gud har för Kristi skull fällt en rättfärdiggörelsedom över alla människor och ”tillräknar inte människorna deras synder” (2 Kor.5:19) och erbjuder barnaskapet som en fri gåva till alla människor av nåd för Kristi skull.
Detta erbjudande från Gud förkastas genom otro (Joh.1:10-11, 3:18-21,33-36, 15:2,6, Gal.5:4, 1Tim.1:19-20, 4:1, 6:10, Hebr.3:12-13, 6:4-6, 2 Petr.2:20-22) eller accepteras och mottages genom tro på, förtröstan till den Jesus är och har gjort med en personlig livgivande umgängelse och relation med Frälsaren. (Joh.3:16-17, 15:4-5, Rom.5:1,8:1, Ef.2:8-9, Joh.1:12, Upp.22:17).
http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=978755&cmd=show
Den dubbla utgången
”Och djävulen som förvillade dem blir kastad i samma sjö av eld och svavel dit vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade och de ska där plågas dag och natt i evigheternas evigheter … Och havet gav igen de döda som var däri och döden och dödsriket gav igen de döda som var i dem och dessa blev dömda efter sina gärningar … Och om någon inte fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön …
Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud, som är prydd för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ’Se nu står Guds tabernakel bland människorna och han ska bo bland dem och de ska vara hans folk, ja, Gud själv ska vara hos dem och ska avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden ska inte mer vara till och ingen sorg eller klagan eller plåga ska vara mer, ty det som förr var är nu förgånget’ …
Så finns nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus … Vi är nu Guds barn och vad vi ska bliva, det är ännu inte uppenbarat. Men det vet vi, att när han en gång uppenbaras, ska vi bli honom lika, ty då ska vi få se honom sådan han är.” (Upp. 20:10, 13-15, 21:1-4, Rom. 8:1, 1 Joh. 3:2) Läs även Mark. 9:45-48, Luk. 16:22-31.
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#ude
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 14 Min personliga trosbekännelse
En liten summering:
Den frälsande tro Guds Ande och Ord inger:
Tron på Jesus som Kristus (Guds fullhet lekamligen – Gud i köttet – sann Gud och sann människa i en enda person – Jesus Kristus Guds Son).
Tron på den tillräknade rättfärdigheten från Gud av nåd, på grund av Jesu förtjänst.
Tron på Jesu ställföreträdande lidande och försoning genom att enheten mellan Gud och människa aldrig bryts i Kristus (segern över den andliga döden).
Tron på frambärandet av offret som sonar skulden: Kristi rena, syndfria, felfria kropp och blod som det tillräckliga offret.
Tron på Kristi kroppsliga uppståndelse i en seger över den kroppsliga döden.
Denna av Guds Ande och Ord, framfödda trons gripande, kring försoningsoffret av Kristi kropp och blod till försoning för vår synd och den personliga umgängelsen med personen Jesus Kristus är vad som gäller inför evigheten. (Ef.1:13, Joh.1:12)
”Den som tror på Sonen han har evigt liv, men den som inte hörsammar Sonen han skall inte få se livet..” (Joh.3:36)
Som sagt ge gärna ris och ros till ”min personliga trosbekännelse”! Ge gärna Dina ”kompletteringar och tillrättavisningar”, eller ”Din egen personliga trosbekännelse”!!
HaFo
Inlägg 15 Min personliga trosbekännelse
Inser att jag gjorde ”summeringen” lite för tidigt. Det är två punkter till som jag vill ta upp i ”min personliga trosbekännelse”.
1. Att Jesus kommer tillbaka
2. Uppståndelsen – domen – evigheten
Börjar med Att Jesus kommer tillbaka enligt Apg. 1: 11; Upp. 1: 7 – 8; Dan. 7: 13; Sak. 12: 10; Matt: 24: 30, 26: 64; Luk. 23: 28; Joh. 19: 37.
Börjar först med lite av vad JAG INTE TROR. När det gäller Jesu tillkommelse så finns det oändliga villfarelser. Från de som tvärtemot Jesus ord om ”att ingen vet dagen eller stunden”, anger datum för detta skeende.
Till de som menar att Jesus kan komma närsomhelst och förblindade av förförelsen i läran om att Jesus kommer i två skeenden och att de troende före antikrist och vedermödan, så rycker ”brudgummen – Jesus”, undan ”bruden – brudeskaran”.
Enligt dessa vilsna, hurtiga, positiva, ”trosapostlar”, som går tvärteemot vad Ordet säger om avfallet i ändens tid med en riktigt skröplig och tunnsådd ”brudeskara”, så talar de om en församling som lever i glänsande härlighet och som också säges därmed påskynda och möjliggöra Kristi ankomst. Lyssna inte till dessa vilsna förförande budskap. De ingår i fiendens manipulering till att hälsa en falsk världsfrälsare välkommen!
Detta kombineras så med förförelsen från ”Latterrain” och en förvrängd och missvisande tolkning av ”Joels profetia” som gällandes församlingen”, om en ”stor världsvid väckelse och skördetid”, ”innan Jesu snara ankomst”.
Detta är inget annat en farlig förförelse och dimridå under sken av att vara så trosvisst, härligt, bejakande av Guds under och halleluja kring vad ”Gud gör idag”. Lyssna inte till dessa falska predikanters tal om ”väckelse, stor skörd och Kristi snara ankomst”!
De är en slags ”populister på den andliga arenan”, som bara försöker samla människor och ”poäng” runt sin egen person. Detta under sken av att verkligen vilja ”framhäva Kristus”. Låt er inte luras av dessa falsarier!
VAD JAG TROR:
Jesus kommer när det bara är ”en kvarleva” kvar av det Judiska folket i den största Judeförföljelse som världen skådat. ( Rom. 9: 27 )
Jesus kommer i ett skeende när den kristenhet, som kommer att få genomleva skeendet med ”vedermödan” och den falske världsfrälsarens – en annan – en istället för Kristus – antikrits ”glansperiod”, är så ”väckelselöst” och ”skördelöst” och förföljda, så att Jesus undrar om han ”ska finna tro” när han kommer tillbaka.
MIN TRO,
är att det är då som det omtalas om det Judiska folket ska inse ”vem de har stungit och upphängt på trä” och då som det står att ”Israel ska bli frälst på en enda dag” och att de då kommer in i sin kallelse och uppgift. (Rom. 11: 25 – 29 ).
JAG TROR
Att det är då som Jesus upprättar Gudsriket/fridsriket på jorden för 1000 år och att det vi nu har framför oss innan det skeendet, så kommer vi att få se fiendens plagiat av detta Guds rike under en begränsad tid. Där en falsk världsfrälsare, en i stället för Kristus – antikrist – kommer att beledsagad av en falsk profet ( enligt vad jag tror påven) att totalt förblinda, manipulera, lura och bedra en hel värld.
Jag tror att en avfallen kristenhet, som liksom en av denna avfallna kristenhet bedragna Messias – troende Judar, kommer att ”samspela” till att hälsa denne falske världsfrälsare välkommen som Kristus. Och det in under en avfallen ”global enhet så världen kan tro” med all religiositet – inklusive ordensväsendet och New Age – in under samtal och förståelse för att man har samma Gud och ska bejaka ”en ny världsordning”.
JAG TROR
Att det är i samband med när den Sanne Kristus så kommer i sin fullt synliga ankomst och förverkligar Upp. kap. 19 – 20, så sker samtidigt uppryckandet av de troende som säges ”ska regera med Kristus under 1000 år”. Vad det nu egentligen innebär? Jag tror att detta kommer att klarna ju närmare detta skeende som vi kommer.
De rättfärdiga ska uppstå vid Kristi andra tillkommelse. ”Ty Herren ska själv stiga ned från himlen och de som hava dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som leva, tillika med dem bortryckas i skyar till Herrens möte i luften..”
Forts Inlägg Min personliga trosbekännelse
Inlägg 16 Min personliga trosbekännelse
Uppståndelsen – domen – evigheten
JAG TROR PÅ DEN ”GÄNGSE UPPFATTNINGEN”:
Läran om att uppståndelsen sker vid skilda tidpunkter för troende och icke – troende med åtskilda domsakter.
Enligt denna lära så lärde Jesus själv uppståndelse för både rättfärdiga och orättfärdiga. Även Paulus lär ”att de dödas uppståndelse ska ske, både de rättfärdigas och de orättfärdigas”. Men han visar att det inte ska ske vid samma tid. Utan ”var och en i sin ordning”:
1. ”Kristus såsom förstling”.
2. ”Därefter de som höra Kristus till vid Hans tillkommelse” (de rättfärdigas uppståndelse ligger ännu i framtiden. Tillståndet i ”Abrahams sköte”, Paradiset är efter den kroppsliga döden inte slutmålet utan ett tillstånd i väntan på kroppens uppståndelse).
3. ”Därefter änden” (de ogudaktigas uppståndelse).
”Salig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden (de ogudaktigas öde) ingen makt, utan de ska vara Kristi präster och ska regera med Honom i tusen år…men de övriga döda blev inte levande förrän de tusen åren blivit fulländade”. (Upp. 20: 4 – 6 )
De kroppsligt döda rättfärdiga får sina uppståndelsekroppar och de kroppsligt då levande rättfärdiga ska jämte dem uppryckas. Alla ska vi förvandlas i ett nu och de i Kristus döda rättfärdiga uppstå till oförgänglighet tillika med de då kroppsligt levande rättfärdiga i Kristus.
Den troendes uppståndelsekropp ska bli lik Kristi härliga kropp. En kropp som man kan vidröra, men inte av kött och blod, utan av kött och ben som ska förbli för evigt.
Uppståndelsekroppen ska vida överträffa i härlighet den jordiska kropp som frånskildes och blev utan livsfunktioner ( 1 Kor. kap. 15 ). Med en förvandlad substans från förgänglighet och dödlighet till oförgänglighet och odödlighet.
Sedan de ”I Kristus döda” och ”de levande troende” blivit förvandlade till sina oförgängliga uppståndelsekroppar, är det enligt denna lära åtskilliga händelser fram till att dessa ska gå in i den slutliga himlen för att tillbringa evigheten med Kristus och Gud Fadern. En av dessa händelser är de troendes dom ( utan fördömelse ) inför Kristi domstol.
Det är inte en rättegång för att se huruvida de ska bli räddade eller gå förlorade. Synes mera vara en framtida arbetsfördelning i förhållande till hur ”pundet har förvaltats”. Detta skeende är också ”Lammets bröllop” med sin brud – församlingen.
Det finns ytterligare skeenden innan de rättfärdiga ingår i den slutliga himlen, för att där tillbringa evigheten. Ingen troende har någonsin ingått i den slutliga himlen, ej heller har en syndare någonsin ingått i det slutliga helvetet. (Beskrivet i Upp. 21: 1 – 5 respektive Upp. 20: 25)
Det synes alltså i denna lära som jag bejakar i min trosbekännelse, vara två uppståndelser, en för de troende och en för icke –troende åtskilda i tid och med skilda domsakter.
En för de rättfärdiga vid Kristi andra tillkommelse och en för de övrigt kroppsligt döda – de orättfärdiga, 1000 år senare (om nu åren kan tas bokstavligt). Vid denna uppståndelse ska enligt Upp. 20 : 13 gravarna ge igen kropparna och hades, det nuvarande helvetet, ”förgården” till helvetet, ska ge igen de ogudaktigas för en återförening med de jordiska kropparna. De begravdes utan livet i Kristus och ska uppstå utan livet i Kristus. De ska nu ställas inför den stora vita tronens domstol.
Det ska inte där dömas huruvida de är berättigade till evigt liv eller evigt fördärv. Först skall det konstateras att de inte har sina namn skrivna i livets bok och sedan bedöms graden av straff i förhållande till deras gärningar.
”De ska få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel”. Detta kallas den andra döden med en evig oåterkallelig separation från Gudsgemenskapen med samma ord av evighetskaraktär varom Gud säges vara evig och att de troende har evigt liv, så åtnjuta dessa en evig död andlig död (åtskillnad från Gud) men inte utan evig existens.
För närvarande är det slutliga helvetet, ”gehenna” eller ”eldsjön”, obebott. De första som ska förpassas dit blir ”vilddjuret” och ”den falske profeten”. Satan och hans änglar ska kastas dit tusen år senare ( Upp. 20: 10).
Sedan ska alla orättfärdiga som inte finns skrivna i livets bok efter deras uppståndelse och domen inför den stora vita tronen kastas i ”eldsjön”. ”Där deras mask icke dör och elden icke utsläckes”. ”Dessa ska gå bort till evig eld”, vilket är Jesu egna ord. Det är inte bara elden som är evig. Samma eviga ord som i evigt liv i Guds gemenskap, används när det talas om att de i eldsjön plågas dag och natt i evigheternas evighet.
Oavsett ”elden” som omtalas är bokstavlig eller bildlig, så kvarstår faktum, att det finns en allvarlig evig pina i ett helvetiskt tillstånd. Det är inte bara elden som säges vara evig utan även deras existens som där hamnar.
Som sagt ge gärna ris och ros till ”min personliga trosbekännelse”! Ge gärna Dina ”kompletteringar och tillrättavisningar”, eller ”Din egen personliga trosbekännelse”!!
HaFo