Pånyttfödelsen

PÅNYTTFÖDELSEN

Jesus säger att om en människa inte blir född på nytt, så kan hon inte få se Guds rike. Han säger att Han står för dörren och klappar. Det gör Han, när någon hör budskapet om vem Jesus är och har gjort på korset. Han fortsätter. Om någon låter upp så ska jag gå in.

Hjälparen den helige Ande, är till bl.a. för ”att verka fram vilja och gärning”. Han gör Ordet och budskapet om Jesus levande. Överbevisar om synd, rättfärdighet och dom.

Framföder tro på evangeliet och försöker förmå människan att se behovet av en relation med sin Frälsare och att människor ska öppna dörren för Jesus. Johannes uttrycker att om någon tar emot Jesus, så ger Gud den människan, rättighet att vara Guds barn och blir född ovanifrån – blir född av Gud. Ett Guds barn och Guds tillhörighet.

När en människa påverkats av Guds Ande, så att hon ser sin synd och behovet av försoning med Gud och sätter sin förtröstan till, den tillräknade rättfärdigheten från Gud, genom Jesu försoning och börjar umgås med Jesus, sker det i den människan, en Andlig pånyttfödelse. Gud sätter sin äganderättstämpel på den människan.

Den Helige Ande – Hjälparen som Jesus sänt i sitt namn, tar sin boplats i den troendes väsen. Inte instängd i människans egen livsande som gör henne till en levande varelse. Utan som en integrerad del av hela hennes natur.

Det är inte människans egen livsande, som varit död och nu fått ett nytt liv. Men Gudsgemenskapen som varit död, har nu fått liv igen. Hela människan, har blivit inbegripen i ett nyskapande i Kristus. Hela resultatet av det, når sin fullbordan på uppståndelsens dag.

Den troende människan har inte fått en rättfärdighet, i sig själv, inplanterad. Den naturliga människan med sin egen livsande är kvar. Synden som en fördärvkraft finns kvar som en integrerad del av hennes natur. Den är inte bortkapad. Gud har en annan lösning för problemet med den syndiga naturen. Den helige Ande finns nu, integrerad med människans väsen, som en Livets Andes lag.

Det första stora som nu har hänt är, att Gud förmått den troende, att lägga sin vilja under Guds vilja. Människans vilja kommer ur sitt fängelse. Den självupptagna egoismen behöver inte längre nödvändigtvis, vara hennes drivkraft. Guds vilja kan få vara hennes drivkraft. Den naturliga människan, är inte lika tvångsmässigt nödgad, att vara slav under synden.

Jesus vill visa henne, att hon nu har en möjlighet, att liera sig med en ”Livets Andes lag”, som är ett resultat av, att den Helige Ande har flyttat in, som en integrerad del, i människans väsen.
—–
Det andra stora som händer är att människan får del av Guds eget liv. Som ett insegel, som en Hjälpare, som en Livets Andes lag.

När den troende ser upp till Jesus på korset. Lever i nåden och förlåtelsen. Ser upp på Jesus på tronen och umgås med Honom. Med hela sin naturliga människa. Umgås med Honom i det skrivna Ordet och samtalar med Honom.

Då aktiveras ”Livets Andes lag”. Så att det himmelska och rättfärdigheten blir den troendes glädje och inriktning. Den troende får, genom den Helige Ande, en ny livsinriktning och är fri, att rikta sitt sinne mot Gud och Guds vilja, som blir hennes glädje, att leva i. Den naturliga människan kan, genom Den Helige Ande, mer och mer få se vad Jesus är för, med, i och genom den troende.
——
Det tredje och största som nu hänt är att människan, genom Jesu försoning, fått ett evigt liv i Guds gemenskap och ska i evighetens värld inte bara ha del av Gudomlig natur, utan bli väsenslik med Honom. Johannes säger: ”Vad vi ska bli är ännu inte uppenbart, men ett vet vi att vi ska bli honom lika”.

Detta handlar alltså inte om den här tiden, som trosförkunnelsens villfarelse vill få det till! Utan om evighetens värld för den sant troende!!!

Den Helige Ande förhärligar alltid Jesus. Det är alltid Jesus som blir stor när Guds Ande är verksam. Det finns många namn på Den Helige Ande, den tredje Gudomspersonen. Namn som uttrycker vem Han är, hurudan Han är och vilka uppgifter Han har. Låt oss bara konstatera att Anden har full väsensenhet med Gud. Samma väsen och natur. Ändå skilda i tre personer. Fader, Son och Ande. Förenade till ett, genom full väsensenhet som en oupplöslighet enhet av Guds sammansatta enhet!!
——–
Den troende har blivit delaktig av Gudomlig natur. Som en integrerad del av hela hennes väsen. Den troende har fått en början till att ”vi ska bli honom lika”. Blivit lierad med Honom.

I omvändelsen, sinnesändringen. tronskiftet, pånyttfödelsen, vill inte Gud att vi enbart ska leva i en tillräknad rättfärdighet. Han vill med sin Ande – en Livets Andes lag – integrerad i människans väsen – inpränta lagen i den troendes hjärta och sinne. Men inte bara inpränta den. Utan även genom att hela människan med sin ande, själ och kropp, underordnar sig Livets Andes lag och Guds Ord. Vill Jesus själv uppfylla lagen – Guds bud i den troende.

Guds Ande vill alltmer förmå den troende att älska Gud av allt sitt hjärta, all sin själ och allt sitt förstånd. Alltmer förmås till att älska sin nästa så och sig själv och hela skapelsen på ett rätt sätt. Förmås till att sluta dyrka det skapade framför Skaparen och överge avgudar, självhävdelse, vinningslystnad, karriärjakt, osund njutningslystnad och falska religionssurrogat.

Genom tronskiftet från den förvrängda självupptagenheten och syndahängivenheten – till underordnandet under Guds vilja, Ord och bud. Vill Guds Ande integrerad i människans väsen, förmå henne att underordna sig Livets Andes lag – Jesu Herravälde, hela tiden vara ”farande efter helgelse och farande efter frid med alla”. Åstunda att leva i rättfärdighet och åtrå efterlevandet av Guds bud. Det är ett verk av Guds Ande och inte människans egen prestation.
——
Bibeln beskriver hur den troende, i den här tiden, har tre naturer. Den naturliga människan. Syndanaturen. Guds Ande. Tre naturer.

Den troende människan i sig själv, den naturligt skapade människan. Med en egen livsande, som gör henne till en levande varelse av själ och kropp, blir inte i pånyttfödelsen ”död”, utplånad, borträknad eller helt ny utan förflutet. Hon, jaget, är i sig själv, hela tiden densamma, med egen livsande, själ och kropp. Med en syndens natur integrerad i sitt väsen.

Människan blir i pånyttfödelsen inte en ny skapelse i sig själv. Den nya skapelsen. Det nya som kommit, ligger i upprättad liering och gemenskap med Gud. Genom att Guds Ande nu även finns integrerad i hennes väsen.

Den nya skapelsen är inte någon komponent hos människan i sig själv, utan utgörs av relationen mellan människa och Gud, där Guds Ande också blivit en relationspartner och integrerad i hennes natur. Åtskilda till natur och identitet, men ändå förenade i en relation. Människan erbjuds tronskifte.

Den troende väljer stundligen vilken natur som ska vara hennes Herre och drivkraft.

Den pånyttföda människan erbjuds:

Att innesluten i Jesu död från synden få agera som ”död” gentemot syndanaturen.
Att innesluten i Jesu uppståndelse, här i tiden, få agera och fungera som ”levande” gentemot Guds vilja, Guds Ande, Guds Ord och livets Andes lag i hennes väsen.
——

Människan erbjuds att göra tronskifte för sitt liv, agerande och funktion. Hon erbjuds att leva i den nya skapelsen – den nya människan. Leva i lieringen och gemenskapen med Gud. Vara ledd av Hans Ande, Ord och Livets Andes lag, integrerad i hennes väsen.

Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – ”nu lever inte mera jag, utan Kristus lever i mig”, innebär inte att den naturliga, skapade människan de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.

Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet. Att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet.

Det är inte djävulen som Jesus dog för. Han är totalt fördärvad och inte räddningsbar. Det är den naturligt skapade människan Jesus dog för – går in och räddar. Hon är ingen djävul – totalt fördärvad. Men på väg att bli, på grund av den totalt fördärvade syndanaturen, som blivit integrerad i hennes väsen och under vilken hon, fram till återupprättad liering med Gud, är slav.

Får inte människan här i tiden sin Gudsumgängelse återupprättad, blir hon i evighetens värld totalt fördärvad. Genom det totala genomsyrandet, av den totalt fördärvade syndanatur, som integrerades i hennes väsen vid fallet.

Det är problemet med syndanaturen Jesus löst. Så att den pånyttfödda människan här i tiden har tre naturer och genom den nya lieringen med och skapelsen i Kristus, i evighetens värld blir förverkligad för det hon var skapad och ämnad för. Väsenslikhet med Gud i evighetens värld.

Här i tiden vill Gud forma fram den naturliga människans egen personlighet och dana fram den sanna människan. Genom Livets Andes lag vara ett värn gentemot syndanaturen. Forma människan till ett hedersamt kärl, som är delaktig av och förmedlare av Hans Ande, Ord och liv, integrerat i hennes väsen, ut till en sargad och förlorad värld. Göra henne till ett Kristusbrev, skrivet, sänt och läst i världen.

”Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig.”

Jag lever (den naturliga människan), och dock inte jag (den naturliga människan erbjuds innesluten i Jesu död, att agera som ”död” gentemot syndiga naturen. Lieringen med synden – gamla människan kan få vara som ”död”), utan Kristus lever i mig. (Naturliga människan erbjuds innesluten i Jesu uppståndelse att vara levande gentemot Livets Andes lag. Kristus i mig syftar på lieringen mellan naturliga människan och Guds Ande integrerad i människans väsen – nya människan.)

Vi behöver vara fixerade vid Jesus. Men vi ska inte vara fixerade vid den egna människolivsande som gör henne till en levande varelse!

Det är i identifikationen och fixeringen vid den egna människolivsanden, som fokuseringen flyttar över från Gud och Jesus till människan själv. Det är där upphöjelsen av Gud och Jesus upphör och självförgudningen och upphöjelsen av människan själv tar vid. Det är där människan äter av den förbjudna frukten igen och tror att hon i sig själv, blir som en gud redan här i tiden.

Jag är inte en ande utan en hel människa. En hel människa som rymmer en livsande, en själ och kropp. En tredelad enhet och helhet där, Jesus ämnar rädda min hela människa.
Syndar jag, säger jag inte att det är min själ och kropp som syndar. Att jag själv inte syndar eller att min livsande inte är inbegripen i att jag syndar. Jag, hela min människa är inbegripen i om jag syndar.
——
Hos den troende handlar det inte om andebyte utan om tronskifte.

Människan får inte sin egen livsandeande utbytt. Men människans eget liv, väcks till liv gentemot Gudsgemenskapen. Jag, hela människan återfår förmågan till Gudsumgängelse.

Med alla sinnen och allt vad jag är. Född på nytt. Gudsgemenskapen har fått nytt liv igen.

Jag har genom den Helige Ande fått del av Gudomlig natur. Blivit lierad med min Skapare och Gud i en kärleksumgängelse. Som inte bara inbegriper och påverkar min egen livsande, utan allt vad jag är till mitt egen livsande som gör mig till en levande varelse, med själsliga förmögenheter och kropp är inbegripet i detta under att bli född ovanifrån – född av Gud.

TRONSKIFTE. Till att följa och ledas av en annan Herre. Jesus. Guds Ande. Livets Andes lag. Utan att fördenskull Guds Ande är jag själv eller är min egen livsande som gör mig till en levande varelse. Bor Han inom mig.

När jag följer Jesus är det inte bara min livsande som är inbegripen, som gör mig till en levande varelse. Hela min människa är inbegripen. Till att ledas av Guds Ande och Ord.

Guds Ande finns integrerad hos den troende på ett mirakulöst sätt i hela denna människa. Fram till den kroppsliga döden. Precis som synden finns integrerad i hela denna människa. Utan att fördenskull någondera är ”synonymt väsens förenat” med människans egen livsande. Eller uteslutande berör, har sin kommunikation med eller påverkar enbart människans egen livsande. HELA MÄNNISKAN, är inbegripen i bägges aktivitet.

——

Den troende erbjuds att tillsammans med Jesus som Herre, med Hans vilja som ledstjärna, ”avkläda sig (pågående process) den gamla människan ( förvrängd självupptagenhet + synden som integrerad drivkraft i hela hennes väsen) och ikläda sig (pågående process) den nya människan (hela människan – ande, själ och kropp – lierad med Guds Ande – integrerad i hela hennes väsen – och Guds vilja och skrivna Ord som ledstjärna).

En del kristna har tanken, att människans egen livsande och Guds Ande förenas till en sluten, instängd enhet. Därifrån är steget inte långt till tanken att människans egen livsande och Guds Ande blir ett och detsamma. Ännu kortare blir sen steget till att anamma trosförkunnelsens lära att människan i sig själv – i sin egen ande, blir såsom en Gud.
——
Men det handlar om att hela människan underordnar sig och följer Guds Ande och inte som i trosförkunnelsen, att lära sig en teknik hur människan ska ”förlösa och flöda i sin egen ande”, där ”uppenbarelsekunskapen och Guds alla attribut är deponerade”, så att den troende kan lära sig leva i sin egen ande och ta kontrollen över själ och kropp.

Guds Ande vill åstadkomma en förändring av stenhjärtat, till ett mjukt hjärta, som åstundar Guds bud, helighet, rättfärdighet och vilja. Vilket är Kristus personifierad. I formen av en Livets Andes lag. Inpräntat på ett förnyat sätt. Genom en nya förbundets förnyande inprägling av lagen i den troendes hjärta och sinne. Genom Guds Andes integrering i den troendes väsen.

Det vill leda till ett hjälplöst överlämnande till Livets Andes lag – Jesus själv, för att Han ska uppfylla lagen och skapa frid i sinne och samvete. Frid med Gud, frid med sina medmänniskor, frid med sig själv och hela skapelsen.

Den troende behöver vara beredd att låta sig formas, fostras och tuktas av Guds Ande. Beredd på att ”grenen” må rensas så att den bär mer fridsfrukt, som är rättfärdighet.

Här duger inte några tekniker ”som frigör människans egen livsande, så att den tar kontrollen över själen och kroppen”.

Här gäller ingen förvanskad undervisning om att människan i sin egen livsande är Gudomlig och där äger Guds tro, rättfärdighet, kraft och syndfrihet. D.v.s. att människan i sig själv skulle vara syndfri och Gudomlig.

Här gäller endast hela människans – hela väsens – hjälplösa överlämnande till Livets Andes lag och fulla tillit och förtröstan till Guds verksamma nåd i kärleksrelationen med Kristus Jesus. DÄR HAN UTFÖR VERKET!!!!

HaFo