HaFo's funderingar

Gör inlägget delat i 2 delinlägg så att det kanske blir lättare att ta del av.

Inlägg 1 om Kristen enhet i en förberedelse av antikrist- den falske världsfrälsaren som Kristus

Jag vill delge den förfäran jag upplever, när jag ser framför mig i det andliga skeendet, hur Pingst. Trosrörelsen och Katolska Kyrkan tillsammans med en eskader av avfall i ”synkronisering” och en ”religionssynkretism in under samma tak med att vi har samma Gud”, kommer att göra gemensam sak i att förbereda människors hjärtan och sinnen, till att skapa jordmån för att hälsa antikrist, en annan, en istället för Kristus, en falsk världsfrälsare, välkommen som Kristus.

Hur ska man kunna undgå detta, den sista tidens största bedrägeri, när man blir övad i att igenkänna det som ett verk av Kristi Ande i den antikristliga förkunnelse och de ockulta manifestationer som sker inom Katolska Kyrkan, Trosrörelsen, New Wine och New Age och när även nu Pingst tycks bejaka detta som ett verk av Guds Ande!!?

I mina ögon är ”den andliga arenan” idag en spegelbild ” av den världsliga, politiska arenan” i sin förberedelse av den falske världsfrälsarens framträdande. Personligen är jag övertygad om, att den politiska plattform med ”embryot”, genom sin konstruktion som EU utgör till den värsta diktatur världen någonsin skådat (som till en början helt naturligt kommer att ha ”en ljusets och fredens lyster”), kommer att utgöra en språngbräda för den falske världsfrälsarens politiska spelfält.

Jag tror nog att här finns ett samband kring andligt klarseende, sitt förhållningssätt till EU och sin syn på den antikristliga strömning, som genom Trosrörelsen och Katolska Kyrkan drar fram, för att där på den ”andliga arenan”, förbereda antikrists ”spelfält” på det området.

Detta kommer att gå hand i hand. ”Spegelbilden” gäller även den enhet som förespråkas inom EU och den enhetssträvan som jämsides försiggår inom kristenheten. Allt är en förberedelse ”i ljusets, fredens, toleransens och enhetens gestalt”, för antikrists framträdande.

”Spegelbilden” gäller även hur de politiska ledarna ”går i otakt” med folket och försöker istället för att företräda dem, mot deras vilja, manipulera dem in under” elitens” syften och mål.

Detsamma återspeglas på den andliga arenan när ”fåren” i oro och bävan inför vad som sker, försöker vända sig till sina ledare. Ledarna ”går i otakt” och viftar bort ”fårens oro” som lyssnar till ”Herdens röst” och försöker istället få dem att tro, att den antikristliga avfallets röst som idag ljuder är Guds röst och verk!

Forts Inlägg om Kristen enhet i en förberedelse av antikrist- den falske världsfrälsaren som Kristus

Fick en fråga:

”har en fråga till dig, du citerar detta ord: ”Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig. Med dessa ord gav han till känna, på vad sätt han skulle dö.” (Joh. 12: 32 – 33)Tror du att Gud kommer att dra alla till sig, eller menar inte Jesus det han säger?

HaFo kommentar:

Frågeställaren verkar vara en anhängare av läran om allas frälsning och att det inte finns något helvete. Och får det manipulativt i en retorisk fråga: ”menar inte Jesus det han säger?”, till att framstå, som att den som inte bejakar en lära om allas frälsning, inte skulle tro på vad Jesus säger. Vid en sådan uppenbar manipuleringskonst bör en varningslampa börja lysa! Här är det uppenbart något, som inte står rätt till med frågeställningen och frågeställaren!

Det korta svaret är, att Jesus visar här på att Han skulle dö på korset (”upphöjd från jorden”) och att det var något som omfattade alla människor som därmed var inräknade i sin ställföreträdares död. Då när ”Gud var i Kristus och försonade världen/människorna med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder” (2 Kor. 5: 17 – 22 )

Men det styrker på intet sätt läran om ”allas frälsning”! För där finns en fortsättning i texten: ”Låt er därför försonas med Gud”! Gud tar inte med automatik människor in i sin gemenskap som att människan vore en robot!

Han talar om att Han gjort allting klart för alla människor i det verk som Kristi person utförde på korset. Och så erbjuder Han var människa, att ”den som vill han komme och tage livets vatten för intet”. Han klargör, ”Åt alla dem som tog emot honom (Jesus) gav Han rättighet att bli Guds barn … födda av Gud” (Joh. Kap 1)

I läran om allas slutliga frälsning försöker man bl.a. styrka det med att hävda, att när det talas om eviga straff, så skulle ordet evig (aionis) stå ”för en period – tidsåldrigt begränsad”. Men OBS! ser man till alla sammanhang där ordet brukas, framgår det att ordet evig, handlar om ändlös varaktighet. Evigt liv och evigt fördärv är alltså bägge av en ändlös varaktighet!

Skriften är ju i en helhet glasklar över att inte alla människor blir räddade. Och är glasklar över att det finns ett evigt hellvete för de som säger nej till den räddning, som de av nåd för Kristi skull blivit erbjudna. Det långa svaret skulle vara att delge alla de Bibelsammanhang som bekräftar det korta svaret!

Ger några länkar där jag funderat något över närliggande spörsmål:

http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#kd
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#mi2
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#mi3
http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#ude

HaFo

För att det ska bli lättare att ta till sig innehållet så gör jag det till flera inlägg.

Vi har just firat påsk med budskapet om Kristi kroppsliga död och kroppsliga uppståndelse. Pekade tidigare på Korsets budskap kring Kristi persons (Gud och människa försonade/förenade) kroppsliga död och dess betydelse.

Vill så nu följa upp med att peka en del med fokus på Hans kroppsliga uppståndelse. Först dock en liten ”resume” på betydelsen av Kristi kroppsliga död på korset:

Dramat på korset var ingen ”romantisk” tillställning. Det var slakt det handlade om. En slakt av det oskyldiga offerlammet (Gud själv som fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt), som i människans ställe, övervinner syndens konsekvenser och döden i alla dess former, när den läggs på Honom.

Det är historiens största drama som där utspelar sig. Det är inte bara en vanlig människas kroppsliga död som där sker. Det ”är Gud som i Kristus försonar världen med sig själv”, med all den andliga strid och turbulens det innebär från ondskans andemakter.

Enligt vetenskapen, så borde Jesus redan ha dött av ångesten i Getsemane, när Han svettades blod. Det tydde på att redan då knäcktes hjärtverksamheten. Men Han skulle fram igenom profetians uppfyllelse i lydnad ända fram igenom slakten på korset.

Ser man det ur mänskligt lidandes perspektiv, så måste det ha varit en enorm lättnad, att få vara framme vid slutet och kunna säga att det är fullbordat, ”Fader i Dina händer anbefaller jag min ande”, efter att ha framburit ett rent offer av Kristi persons lekamen och blod (Kristi Blod för Dig utgjutet, Kristi lekamen för Dig utgiven). Efter att Gud kämpat igenom livet i jordisk kroppslig, ”i syndigt kötts gestalt och fördömt synden i köttet” (Rom. Kap.8) i människans ställe, genom sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Det måste ha varit både en triumf och lättnad för Gud som ”var i Kristus och försonade världen med sig själv”. Han kunde nu inbjuda alla människor till sin gemenskap, när Han själv gått in i människans ställe och röjt undan det som stod i vägen: människans synd, olydnad och andliga död.

Forts Inlägg om Kristi Kroppsliga uppståndelse

Det står att summan av Guds Ord är sanning och att sanningen ska göra er fria. Umgängelsen med det Skrivna Ordet är således en livsnerv i det kristna livet.

En del säger att Bibeln är både Guds och människors ord. Naturligtvis är de, som var drivna av Guds Ande, att skriva ned Ordet, färgade av sin personlighet. Men inte på det sättet, som det kan vara idag, när vi uppmanas, när någon driven av Guds Ande framför något, att pröva allt och behålla det goda.

Bibeln är Guds ofelbara Ord till människan. Sen är det en annan sak att de som nedtecknade Guds oföränderliga Ord inte var robotar, utan ”människor drivna av den Helige Ande”, där deras egen personlighet, inte färgar betydelsen av innehållet, men väl sättet att uttrycka innehållet. Därför behöver vi också ledsagas av Sanningens Ande för att se in i innehållets betydelse.

När Anden ger ljus över Ordet, framträder det Gud ville säga mänskligheten genom det skrivna Ordet och är då ett sant och ofelbart Ord, där inget kan dras bort eller läggas till. Det stannar inte vid ett försanthållande av Ordet. Det blir en levande del av mitt väsen. Det blir ett levande sant och ovedersägligt Ord, till en överbevisande visshet. En övertygelse om ting som man inte kan se. Därför att Guds Ande på ett övernaturligt sätt ger vissheten.

Min erfarenhet är att Gud talar främst via tankarna. Men även med hela mitt väsens alla ”sinnen”, ”mekanismer”, ”mottagningsorgan” eller vad man nu ska kalla det. (Att bara knyta det till människans egen livsande som gör henne till en levnde varelse meed själsliga förmögenhetr och kroppsliga funktioner, leder vilse.)

Gud talar aldrig emot, utöver eller som en ”ny uppenbarelse”, utanför Skriftens ram och riktlinjer. Då är det helt enkelt inte Gud som talar, varifrån eller på vilket sätt det än kommer. Där tror jag att varje sant troende som lever i en innerlig umgängelse med Jesus, lär sig erfara, när det är Herdens röst eller en främmande röst. Är det något som går i strid med det Skrivna Ordet, behöver man aldrig ifrågasätta att det är en främmande röst.

Skriften utgör ramen för vår tro och vandring med Jesus. Det är ett sant Ord och beskriver människans fall, räddning och framtid och vandringen mot detta mål. Inget uppslagsverk för varje situation. Gud leder och talar på många sätt personligt, men aldrig utanför ramen eller emot det Skrivna Ordet. Där är Facit som vi kan checka av gentemot. Även checka av vad som är falskt.

Den tillräknade rättfärdigheten från Gud av nåd, på grund av Jesu förtjänst. Tron på Jesus som Kristus (Guds fullhet lekamligen – Gud i köttet – sann Gud och sann människa i en enda person – Jesus Kristus Guds Son) och Hans ställföreträdande lidande och försoning genom att enheten mellan Gud och människa aldrig bryts i Kristus (segern över den andliga döden) och frambärandet av offret som sonar skulden: Kristi kropp och blod och som kroppsligen uppstår i en seger över den kroppsliga döden.

Denna av Guds Ande och Ords, framfödda trons gripande, kring försoningsoffret av Jesu blod och lekamen till försoning för vår synd och den personliga umgängelsen med personen Jesus Kristus är vad som gäller inför evigheten. (Ef.1:13;Joh.1:12)

”Den som tror på Sonen han har evigt liv, men den som inte hörsammar Sonen han skall inte få se livet..” (Joh.3:36)

I den personliga umgängelsen direkt med den levande och genom sin Ande närvarande personen Jesus, där vid min mästares fötter, när vi tillsammans läser det Skrivna Ordet, framträder mer och mer, vem Han ÄR och vad Han gjort och gör. Var vägen i Hans gemenskap går och inte går. Sen lägger ju så Gud ner olika gåvor i personer, i den troende gemenskapen, för att de ska bli lemmar varandra till tjänst, undervisa, trösta, förmana, varna och uppbygga varandra och ”så växa upp till Honom som är huvudet för församlingen”.

Jesus är Ordet. Jesus är i Ordet. Ordet är i Jesus. Han är det levande Ordet som blev kött. (Joh. Kap. 1). Han är den, som genom sin Ande gör Ordet levande för oss. Han är den som Ordet pekar på och vill leda oss till gemenskap med.

JESUS ÄR DOCK INTE INSTÄNGD I ORD PÅ PAPPER, så att vår gemenskap med Honom uteslutande handlar om ett betraktande av och enbart försanthållande av det Skrivna Ordet. Han lever och är allestädes närvarande genom sin Ande. Vi kan leva lika verkligt i en innerlig umgängelse med Honom, som med en nära vän vi kommunicerar med.

Antagligen är det lika allvarligt att stänga in Guds närvaro här i tiden till enbart Ord och sakrament, som det är att förringa Herrens speciella närvaro i Ord och sakrament. Gud är även genom sin Ande allestädes närvarande och verksam. (Ps. 139, Jer. 23: 23-24, Apg. 17:22-28, Joh. 14:21, 16:13, 1 Joh. 2:27).

I Jesu umgängelse (Joh.1:12-13), för Han , genom sin Ande, det eviga Livets gåva in i vårt väsen. Han som är förlåtelsen, vår frid och helgelse, tar sin boning i den troende. Den troende blir född på nytt. Får del av Gudomlig natur. Allt detta finns tecknat i Bibeln och erfars till en överbevisande visshet i den troendes väsen och sinne, genom den helige Andes vittnesbörd, både i Ordet och i den troende.

Tycker personligen det egentligen är väldigt naturligt och okomplicerat med Skriftens auktoritet och samspelet mellan Guds Ande och Skriften för levandegörandet av Ordet. När det blir krångel, så nog handlar det oftast om att vi av olika anledningar inte vill se vad Ordet säger, eller blivit lurade att det är en viss kyrka som ska tolka det. Eller utan att pröva det låter andra tolka det åt oss.

Vi ska ta vara på gåvorna Gud lagt ner i gemenskapen för vår uppbyggelse. Men det kommer till syvende och sist, i denna falska väckelsens/falska skördetidens, avfallets och förförelsens tid, att handla om varje enskild individ. Huruvida man lever i ett sådant förhållande med Skriftens Jesus och sanningens Ande, i ett av Gud framformat ärligt hjärta, så att man hör och känner igen Herdens röst och registrerar den falska anden i de olika förförelserna som drar fram.

Utan Skriften, som yttersta auktoritet för vad som gäller, kommer vi att stå oss slätt. Precis som om vi inte också lever i en innerlig personlig umgängelse med rätt Jesus. Skriftens Jesus i alla stycken.

Skymtar ett dike i sammanhang

-där kyrkan och läroämbetena övertar Andens roll som uttolkare av Skriften.

-Ett annat dike där det nästan framställs som att Jesus inte är Guds slutliga uppenbarelse, utan det öppnas för ny uppenbarelse.

-Hör ibland röster från ett tredje dike, att Gud inte talar personligt idag, utan att Gud på intet annat sätt, kommunicerar med människan, än enbart, uteslutande genom det Skrivna Ordet. Att Jesus är instängd i Logos (Skrivna Ordet), medan ju Bibeln beskriver hur Han även talar Rhema (levande kommunikation i nuet).

-Ett fjärde dike skymtar där det nästan blir bokstäverna på ett papper, i sig, som är räddande. Alltså en slags tro, på att det är tron på Skriften, i sig, som räddar!!

Fienden försöker alltid leda människan bort från tron på, umgängelsen med och fokuseringen på personen Jesus. Den Han ÄR, har gjort och är för, med i och genom den troende.

Fienden försöker leda tron till enbart en fokusering på Skriften, att tron på Skriften är räddande i sig. Fienden försöker vilseled människor till att tron på sakramenten är räddande i sig. Vilseleder till att tron på tron är räddande i sig.
Fienden lurar även människor i utkorelseläran om att lita på att Du är utvald. Lita på att Gud är mäktig att bevara den Han har utvalt.

Det ljuder ett eko i den avfallna kristenheten: Lita till Din tro. Lita till nåden. Lita till ditt dop. Lita till att Din församling eller kyrka är Guds representant på jorden och förmedlar Guds nåd till Dig. Lita till Din överlåtelse. Lita till Din egen inre Gudomlighet. Lita till vittnesbördet i Ditt inre. Lita till vad Du upplever o.s.v. o.s.v eskalerar afvallets synkronisering mot det avfall som Bibeln tecknat ska ske i ändens tid.

Allt detta är uttryck från avfallets företrädare och företeende, som för fokus bort från tron på personen Kristus och förtröstan till den Han ÄR och har gjort. DET ÄR HAN SOM ÄR RÄDDNINGEN I SIN EGEN PERSON SOM VARANDES GUD SJÄLV I KROPPSLIG GESTALT, SOM FÖRENAR GUD OCH MÄNNISKA I KRISTI SYNDFRIA RÄTTFÄRDIGHET OCH GUDOMLIGHET OCH SOM DÄRMED ÄR DEN SOM BÄR FRAM DET RENA OFFRET AV KRISTI PERSONS – GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE/FÖRSONADE – KROPP OCH BLOD PÅ KORSET!!

Diken finns åt alla håll bort från personen Jesus allena. I spänningsfältet mellan dikenas ytterligheter, med ensidiga överbetoningar av delar från Skriften, ligger summan av Ordet och fokuserar vägens sanna mitt.

Det enda vi har att lita till, är att Jesus dog och uppstod för vår synd. Det som hände var inte ett offer till djävulen, utan Gud som går in och själv är det offer som krävs inför Gud. En syndfri Gudamänniskas blod och lekamen.

Det som ytterst händer ÄR INTE MÄNNISKANS ELLER GUDS STRID MED DJÄVULEN!! Fienden finns med i bilden för att sabotera Guds verk. Men huvudpoängen i det som sker är att Gud går in och räddar människan från Gudsfrånvändheten och den förlorade Gudsgemenskapen. Fienden försöker med lögn vilseleda människan från att se försoningen och återupprättandets faktum i Jesus Kristus. Genom lögn bedra människan på den fria umgängelsen med Jesus. Han avväpnas med sanningen. Där kärleken till sanningen har rum i hjärtat.

DET SOM SKER ÄR ATT GUD FÖRSONAR/ÅTERFÖRENAR MÄNNISKAN MED SIG SJÄLV. En enda är medlare mellan Gud och människa. Där i Jesu jordiska kropp sker försoning och återupprättad gemenskap mellan Gud och människa. Genom att Gud i Jesus Kristus besegrar den andliga dödens och den kroppsliga dödens våld, som hade blivit människans belägenhet.

VÄGEN TILL GUDS GEMENSKAP OCH EVIGT LIV ÄR ÖPPEN. Vi är välkomna att leva i umgängelse, kommunikation och relation med Jesus här och nu och på ett fullkomligt sätt i evigheten.

Människan kan på intet sätt, med sin egen avgörelse bidra till sin räddning ur sin belägenhet, utan allt beror på Guds nåd och är ett Guds verk. Detta synes dock ibland betonas så starkt, att nästan Guds uppmaning i Ordet att leva i gemenskap med Jesus missas.

Missar den troendes personliga livsförbindelse med den uppståndne levande Jesus. Den enkla, personliga umgängelsen och kommunikationen med vår bäste vän. Att det inte enbart stannar vid att läsa sin kärestas kärleksbrev, utan innerligt även dela gemenskapen och livet med sin käresta, i en konkret, påtaglig, ömsesidig umgängelse.

En personlig umgängelse med personen Jesus, som i sin person, är gåvan vi genom, den av Guds Ande och Ord framfödda tron, griper kring. Detta tolkas ibland nästan som en laggärning och ett försök att medverka till sin räddning och inte, som den av Guds Ande och Ord framproducerade trosgärning (handling i förtröstan på att Gud verkar i enlighet med sitt Ord) , som det handlar om och som leder till en livgivande personlig umgängelse med Honom som är uppståndelsen och Livet.

Å andra sidan kan betoningen på avgörelsen bli så stark, att det nästan blir en slags medverkan och prestation att komma till tro. Därmed kan, undervisningen om vem Jesus är och har gjort, som är budskapet, som genom Guds Ande och Ord föder fram tron, få en alltför undanskymd plats och betydelse.

Naturligtvis är det inte bokstäver på ett papper som i sig är räddande eller livgivande. Men Ordet pekar på Honom som är Guds slutliga uppenbarelse till människan, i vars gemenskap, Hans Ande gör Ordet, till ett levande Ord.

Jag hade läst Bibeln fyra gånger innan jag kom till tro. Men såg inte vad som stod. Men fokuseringen leddes mot Jesus och när Han kommit in i mitt liv, fick jag över en natt en ny bok. Började se vad som stod mer och mer. Där är jag fortfarande en lärjunge vid Hans fötter vid läsandet och i behov av trossyskons korrigering och bidrag med sin gåvor och funktioner. För att rätt växa som lärjunge.

Naturligt vis är det den objektiva rättfärdiggörelsen utanför människan som gäller för vår salighet. Men detta är ingen motsägelse till att Kristus genom sin Ande bor i den troende. Att Jesus genom sin Ande blir en relations och kommunikationspartner. Att den helige Ande genom en livets Andes lag arbetar i den troendes väsen och sinne för ett helgat liv till tjänst inför Gud och människor.

Rättfärdiggörelsen är inte en förvandling i personen, utan en deklaration om denna persons lagliga ställning inför Gud. Tillräknad rättfärdighet för Kristi skull. Men Skriftens budskap handlar också om att Kristus genom sin Ande bor i den troende och vilken konsekvens det har för det kristna livet här och nu. Inte en grund för vår rättfärdighet inför Gud. Men det har en oerhörd betydelse att leva i den innerliga personliga relationen med Jesus här och nu. Med Andens verksamma liv.

Att Kristus bor i den troende är inte grundvalen för vår rättfärdiggörelse eller visshet därom. Den står där svart på vitt i Bibeln om Kristi tillräknade rättfärdighet, som en domsakt utanför människan.

Men detta är ingen motsägelse till att Kristus bor i den troende och även vittnar i hennes sinne och väsen. Detta finns också svart på vitt i Bibeln. Enligt Luther kallad helgelsens gåva inom oss. Som inte är en orsak till förlåtelsen och det eviga Livets gåva, utan en konsekvens eller resultat av den fria rättfärdiggörelsens gåva utanför mig och som är knuten till Kristi person.

En gåva som tron gripit kring och mottagit av nåd, genom den av Guds Ande och Ord framfödda tron. Att Kristus bor i den troende är inte människans tillräknade rättfärdiggörelse inför Gud, utan en pånyttfödelsens konsekvens, där Jesus genom sin Ande bor i människans väsen och sinne. Inte en orsak till förlåtelse och evigt liv, utan en orsak eller resultat av förlåtelsen och det eviga Livets gåva.

En umgängelse med Jesus som endast blir ett betraktande av honom på papper och inte leder till en ömsesidig umgängelse i en intim personlig kommunikation och umgängelse, är en död relation. Ett läsande av kärleksbrevet, men inte den där kärleksumgängelsen som i en levande, påtaglig umgängelse och relation.

Naturligtvis kommunicerar och umgås Jesus, genom sin Ande, med oss på alla plan av vårt väsen och sinne. Men aldrig på ett sätt eller med ett innehåll, som går i strid mot eller utgör en ny uppenbarelse utöver det Skrivna Ordet.

Naturligtvis är det inte tron på Skriften i sig, som är räddande. Det är Guds nådesfulla domsakt i Kristus Jesus, rättfärdig för Kristi Skull, som är räddande. Det är den av Gud framfödda tron på och personliga umgängelsen med Jesus, som Skriften pekar på och vill leda oss fram till, som är räddande. Detta är inte enbart knutet till ord på ett papper eller sakrament. Men i Hans gemenskap blir orden på papperet ett levande, sant och ovedersägligt Ord.

Skrift och sakrament är inte räddande i sig, men påminnelsen om och gemenskapen med Jesus blir påtaglig, levande och reell i nattvarden, som påminner om vad som är fokus för tron: offret av Kristi kropp och blod.

Jesus åskådliggör och säger att det är Hans kött och blod som är dödsoffret som sonar synden och instiftade en måltid vi delar i den kristna gemenskapen, för att det ska ske till åminnelse av och påminnelse om vilken sorts död Han dör och vad det är som sonar skulden: Kristi kropp och blod.

Nattvarden är mer än en åminnelse och förkunnelsestund, men inte heller något ”frälsningsmöte”.

Jesus säger när Han delar brödet och vinet med lärjungarna att det är Hans blod och lekamen (Matt.26:26-29). Paulus säger också i 1 Kor. 10:16 angående vinet och brödet: ”är icke den en delaktighet av Kristi blod? Är icke det en delaktighet av Kristi kropp?

Samtidigt citerar Paulus Jesus och säger ”gören detta till min åminnelse” och ”så ofta ni äter detta bröd och dricker kalken, förkunnar ni Herrens död, till dess att han kommer” (1 Kor. 11:23-26).

Det är allvarligt att framställa nattvarden på ett sådant sätt att fokus förs bort från förtröstan till den Jesus är i sin person och offret av Kristi kropp och blod på korset, till att en förtröstan till att en ritual räddar mig.

Jag är räddad i förtröstan till den Jesus är och offret av Kristi kropp och blod på korset, innan jag kommer till nattvardsbordet. ”Frälsningsmötet” sker vid korsets fot vid anblicken av försoningsoffret på korset, där relationen, kommunikationen och umgängelsen med min Frälsare upprättas.

Men lika allvarligt är det att förringa Herrens speciella närvaro vid nattvardsbordet genom sitt Ord: Detta är min lekamen och detta är mitt blod. Herren kommer mig till mötes på ett speciellt sätt vid nattvardsbordet, när vi delar brödet och vinet till åminnelse och förkunnelse av Hans död, till dess att Han kommer. Inte så att brödet och vinet intagit en annan substans än vin och bröd i fysisk bemärkelse, men en speciell närvaro utifrån Hans eget Ord: Detta är min lekamen, detta är mitt blod.

”Pröve då människan sig själv” (1 Kor. 11:28-29), inte huruvida ens leverne är värdigt att komma till nattvardsbordet, men om man äger en längtan efter gemenskap med Kristus, längtan efter förtröstan till och umgängelse med den Han är som person, längtan efter förtröstan till offret av Kristi kropp och blod på korset för sin synd, längtan efter Guds nåd, frid och vänskap med Gud, längtan efter gemenskap med syskonen i tron på Herren Jesus (1 Kor. 10:17).

I dopet handlar Gud enligt sitt Ords löfte med begravning av den gamla människan, sammanväxning med Kristus i Hans uppståndelse och gränsdragning gentemot världens makter. Om dödsfallet skett genom trons gåva från Gud på Jesus, Hans försoningsgärning och den tillräknade rättfärdigheten från Gud, på grund av Kristi förtjänst och umgängelsen med Honom.

”Då sade hovmannen: ’se här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?’ Filippus sade till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.’ Han svarade och sade: ’Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.’ … De som då kom till tro läto döpa sig och så ökades församlingen” (Apg. 8:36-37,4:41)

Bibeln talar bara om ett dop, de troendes dop. Det ligger inte pånyttfödelse i vattendopet utan i hjärtats tro på Jesus. ”Då ni nu har kommit till tro, har ni som gåva undfått den Helige Ande”. En Andens omskärelse av hjärtat vid personlig förtröstan till den Jesus är och har gjort, utan behov av riter eller mellanhänder.

Dopet är en begravning av den ”gamla människan”, efter att ”dödsfallet” genom tron på Jesus har skett och även en gränsdragning i den andliga världen gentemot ”världens makter” i enlighet med förebilderna i GT i uttåget ur Egypten.

Där föregick tron (bestrykningen av dörrposterna med blodet) ”dopet” i Röda Havet. Precis som förebilden med Noaks Ark. När de var inne i Arken (Kristus) kom vattnet. Tro och dop bör förenas till en frälsande enhet, där tron föregår dopet i enlighet med Bibelns mönsterbild.

Det är Jesus själv som i sin person, genom den helige Ande, bringar det eviga livets gåva in i den troendes väsen och sinne utan mellanhänder eller speciela ritualer. Detta sker när det av Guds Andes levandegörande av Ordet, framfött den tro, som leder till umgängelsen med Honom, som är uppståndelsen och Livet i sin närvarande person. Det är personen Kristus som är livgivaren.

Det är ingen kyrka eller församling som har monopol på att tolka Skriften eller som förmedlar Guds nåd i sig. Anden är lika närvarande hos syster Kajsa i Jokkmokk. När hon läser Skriften kan Anden direkt tolka den för hennes hjärta och sinnen, vid en personlig umgängelse med personen Jesus, allestädes närvarande.

Där har inte påven eller någon annan ett företräde. De människor som Gud lägger ner en speciell gåva, att med vishet förmedla Guds Ord, är inte knutet till kyrkotillhörighet, utan till den personen. Lika väl i Kiruna, Andersvattnet, Stockholm eller Rom.

DET ÄR JESUS SOM I SIN EGEN PERSON/ANDE FÖRMEDLAR DET EVIGA LIVETS GÅVA!!

Jesus talar aldrig i sin personliga umgängelse med människor (Rhema) emot Logos (det skrivna Ordet). Eller som en uppenbarelse i strid eller utanför riktlinjerna i Logos. Därför är det så viktigt att vi får en helhetsbild av vad skriften säger i olika frågor. Därför poängterar också Paulus ”icke utöver vad skrivet är”.

För en del tycks konsekvensen i uttrycket ”Evangelium i Ord och sakrament”, leda till en tro på att det är Skriften i sig och sakramenten i sig som är räddande och i mina ögon synes det som att man inte leds in i den personliga, direkta kommunikationen och umgängelsen med personen Jesus. Vi kan enligt denna syn på intet annat sätt umgås med Jesus än i Ord och sakrament.

OBS frågan!

Är det tron på att brödet och vinet förvandlas och förmedlas som Kristi kropp och blod, som är den frälsande tron? Eller är det tron på att offret av Kristi blod och lekamen på korset, är det felfria offret åt Gud, som sonar syndaskulden och avvänder straffet helvetet från människan?

En tro på ett felfritt offer av Kristi kropp och blod innebär samtidigt en tro på Jesus som Kristus. Det innebär en tro på att enheten av Gud och människa i Kristi person vid offret av Kristi blod och lekamen består (= ingen andlig död av Jesus), genom Kristi syndfria rättfärdighet och lydnad, som där bringar segern över den andliga döden genom att den aldrig sker i Kristi person.

OBS!

Visst är Guds Ord sant. Men är det tron på att Guds ord är sant som är den frälsande tron? Det står inte att den som tror att hela Skriften är sann är räddad. Det står inte att den som bekänner sig som kristen är räddad. Men OBS! däremot står det att då vi blivit rättfärdiggjorda genom tro på Jesus så har vi frid med Gud!

OBS!

Är det tron på Skriften i sig som är den frälsande tron? Eller är det tron på Honom som Skriften pekar på, Ordet som vart kött, tron på Kristus och Hans verk som tillräknas mig av nåd för Kristi skull, som är den frälsande tron?

Själv äger jag en visshet om att Guds Ord är sant, även om jag inte äger Guds Andes uppenbarelses ljus över allt som står, så att betydelsen i alla stycken i allt innehåll är klar och levande för mig.

OBS!

Men den frälsande tron är levande: vem Jesus ÄR som Kristus (Guds fullhet lekamligen), att det felfria Offret av Kristi blod och lekamen sonade syndaskulden och att Gud av nåd, för Kristi skull tillräknar mig Jesu försoningsverk. Där står fötterna på klippan och jag får tillsammans med Jesus som en lärjunge vid Hans fötter, i samtal med Honom läsa Ordet och Han får göra det levande genom sin Andes uppenbarelses ljus för mig efter sin viljas behag.

Paulus säger i Ef. 1:17-18: ”min bön är att vår Herres Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må ge er en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig och att han må upplysa era hjärtans ögon, så att ni förstår hurudant det hopp är, vartill han har kallat er…”

När Gud låter sin Andes uppenbarelses ljus komma över Ordet blir det mer än ord på ett papper. Det blir till en övertygande visshet i hela vårt väsen vem Jesus är och vad Han gjort, så att fokus för den frälsande tron riktas mot Honom som i sin person är Frälsaren och livgivaren, Jesus Kristus själv och inte till något annat som frälsande i sig.

Vi kan umgås med Jesus som en nära vän, men naturligtvis alltid inom Bibelns ram och rättesnöre. Hela tiden gäller: inte utöver vad Skrivet är. Men inte är Jesus bara tillgänglig i Logos – Det Skrivna Ordet. Jesus är överallt närvarande genom sin Ande i en personlig relation som person.

Hans Ande ger ljus över det Skrivna Ordet, så, att vi lär känna Honom och ser vem Han är och vad som gäller för vandringen med Honom, men Han är oss också nära genom sin levande person.

OBS!

Jesus är i sin egen person livgivaren och inte bunden till vare sig mellanhänder eller speciella ritualer, för att genom tron (den tro som Han själv skapar i ett människohjärta, på att Han är Kristus, som i sig forsonar och förenar Gud och människa och vars offer av kropp och blod sonar skulden ) överbringa det eviga livets fria gåva till en subjektiv erfarenhet i den troendes liv. (Ef. 1:13-14, Joh.1:12-13)

Det är tron på Jesus för den Han är som Kristus (Guds fullhet lekamligen, Gud i köttet) och vad Han gjort i sitt ställföreträdande lidande, död och uppståndelse som är livgivande. (Den tron kan vi aldrig ta oss själva utan måste uppenbaras av Guds Ande) och inte en tro på orden på papperet i sig eller tron på sakramenten i sig som är livgivande.

Skriften och sakramenten är till för att visa på Honom, som i sin person är livgivaren, så att vi får den personliga relationen med Honom, som närvarande levande person upprättad.

Jesus åskådliggör vid den sista måltiden vilken sorts död som sonar skulden. (Han stängde redan där för tron på en andlig död av Jesus för att sona skulden). Han tar brödet och vinet och säger att det är Hans kropp och blod och åskådliggör med det, vilken sorts död av Honom, som är sonande och tillägger, att så ofta de i gemenskapen ska dela denna måltid, så ska det ske till åminnelse av Honom.

Till åminnelse och påminnelse om vilken sorts död: Offret av Hans kropp och blod som sonar skulden. Det blir också i sig en påminnelse om att Han är Kristus, den fulla oupplösliga enheten av Gud och människa i personen Kristus, eftersom Han vid kroppens frånskiljande och död, uppenbarligen lever i fortsatt enhet mellan Gud och människa som Kristus och därmed visar Han, att den andliga döden över människan, då också är övervunnen i Hans person som Kristus, genom att den andliga döden aldrig skedde i Honom som personen Kristus.

När Han så då i uppståndelsen förenas med den frånskilda, döda kroppen, som får liv igen, blir det uppenbart för dem, att även den kroppsliga döden är besegrad av Kristus (Gudamänniskan Kristus, Guds fullhet lekamligen, sann Gud och sann människa).

Den kristna trosgrunden ligger i den tro Guds Ande inger på vem Jesus är som Kristus (Guds fullhet lekamligen – sann Gud och sann människa), Guds ingjutna förtröstan till försoningsoffret av Kristi kropp och blod och Guds tillräknade rättfärdighet på grund av Kristi förtjänst.

OBS!

Tolkar man att Jesus, när Han säger att den som inte äter Hans kött och inte dricker Hans blod (Joh.6:53), inte har liv i sig och menar att det syftar på nattvarden uppstår flera problem.

Alla, inklusive rövaren på korset, som av Guds Ande erhållit tron på vem Jesus är och har gjort i sina hjärtan, men som aldrig fått del av nattvarden, äger då enligt Jesu Ord inte livet. Det skulle bara vara människor som tagit nattvarden som vore räddade. Vart förpassar detta Skriftens tron på Jesus allena som räddande i sig?

Därav förstår vi att Jesus här syftar på något annat än nattvarden med sina Ord. Utifrån vad Skriften eljest lär så måste Han mena, att den som inte äger den av Guds Ande ingjutna tron i sitt hjärta på vem Jesus är som Kristus, insett Offrets betydelse av Kristi kropp och blod (äter Hans kropp och blod) och därmed genom tron, subjektivt i sitt personliga liv, blivit inräknad (objektivt är alla människor inräknade) i Jesu död och uppståndelse, äger inte livet.

Trosgrunden ligger inte i en tro på ett sakrament i sig som livgivare. Men nattvarden vill påminna om och fokusera vem Jesus är som Kristus och vad som är fokus för den frälsande tro som Guds Ande inger: Offret av Kristi blod och lekamen.

OBS!

Nattvarden vill vara en proklamation om vem Jesus är som Kristus och vad som gäller i försoningen: Offret av Kristi blod och lekamen (1Kor.11:23-26). Och Jesus är närvarande på ett speciellt sätt i nattvarden genom sitt ord: Detta är min lekamen och detta är mitt blod.

Är det inte allvarligt, om trons fokus förs från Jesu person, Honom som livgivaren i sig själv och tron på den Han är och har gjort, ingjutet i människans hjärta, som livgivande i sig, till att ett sakrament i sig självt skulle vara livgivande?

OBS!

Fokus för tron förskjuts, så att en människa istället för att förtrösta till Jesus allena som livgivaren, förtröstar till att en ritual är det som räddar henne. Att få del av sakramentet blir det centrala och mindre centralt att tro på vem Jesus är och vad som gäller i försoningen.

OBS!

Är det inte allvarligt, om trons fokus förs från Jesu person, Honom som livgivaren i sig själv och tron på den Han är och har gjort, ingjutet i människans hjärta, som livgivande i sig, till att tron på Skriften i sig självt skulle vara livgivande? Att äga en tro att Skriften är sann och ska läsas som det står, blir då mer central än att äga tron på vem Jesus är och har gjort och leva i Hans umgängelse.

Leder det inte människan bort från den enkla, okomplicerade kommunikationen och umgängelsen med den uppståndne frälsaren och livgivaren, om man på så sätt binder Jesus vid enbart bokstäver på papper och endast tillgänglig i ritualer och detta som livgivande i sig?

I Bibeln kommunicerar Gud med människor på alla plan av deras sinnen, men aldrig i strid med eller utöver vad skrivet är. Där finns mallen, rättesnöret för vem Jesus är och vad som gäller för vandringen med Honom. Men inte är Han instängd i ord på ett papper. Han umgås med oss som en nära vän.

Då har man verkligen stängt in Jesus och mitt i allt tal om att läsa som det står, förhindrat människor Bibelns undervisning kring Anden som den personlige hjälparen och vägledaren och även den som ger ljus över det Skrivna Ordet och även kan ge Rhema: Guds personliga tilltal in i en viss situation i nuet. Man stympar Guds Ord och evangeliet.
——

Har mötts av frågan: ”Jag frågar mig vad du vill ha utöver ordet och sakramenten.”

Undrar om frågan är helt rätt ställd. När någon svarar på den frågan låter det som att han vill ha något utöver vad skrivet är! Alltså en bedrägligt ställd kuggfråga i ett försök att svartmåla och få människor till att framstå som att man inte är skriftenlug utan ska ha något utöver Skriften.

OBS!

Men vad jag vill ha är allt Guds rådslut, enligt HELA Bibelns beskrivning och inte i den tolkning och konsekvens som tydligen för en del läggs i uttrycket: Evangelium i Ord och sakrament.

Vad jag, utöver den tolkning och konsekvens av den tolkningen, vill ha är Bibelns enkla beskrivning av människors personliga kommunikation och umgängelse med Jesus. Han är lika levande och närvarande idag genom sin Ande, som när Han gick här i sin jordiska gestalt. Det undervisar Han själv lärjungarna om, att det är vad som gäller, när Han har sänt Hjälparen.

Jag vill leva i denna sanning i den personliga kommunikationen och umgängelsen med min frälsare och bästa vän. Var stund och minut. Oavsett om jag har tillgång till min Bibel eller något sakrament just då.

OBS!

När Rövaren på korset fick det eviga Livets gåva, så skedde det vare sig genom ord på papper eller genom något sakrament. Jesus själv överräckte och förmedlade gåvan, när det för rövaren, i Guds Andes ljus, gick upp för honom vem Jesus var och att han själv var en syndare, men att Jesus hängde där i hans ställe, för att han skulle få förlåtelse. Jesus själv i sin egen person, var livgivaren och den som förmedlade gåvan direkt, utan mellanhänder eller några ritualer.

Jesus är lika levande och närvarande idag, som Han var i den situationen. Det är Bibelns beskrivning. Att ta bort det från människor är allvarligt, även om det sker via de största andliga auktoriteter eller under sken av att vara så skrifttrogen.

När man först hör uttrycket att Jesus inte kan skiljas från Ordet, låter det så bestickande riktigt, men om det i sin tolkning leder till en konsekvens att Jesus bara finns som bokstäver på papper och instängd mellan pärmar, blir det fel. Är så mån om den personliga umgängelsen och kommunikationen med den överallt närvarande frälsaren.

MEN DÅ ÄR DET JU HELT VGÖRNDE LIVSVIKTIGT TT DET ÄR SKRIFTENS JESUS SOM JG UMGÅS MED OCH INTE EN PÅLURAD TRO TILL EN ANNAN JESUS, ETT ANNAT EVANGELIUM VIA EN ANNAN FALSK ANDE!

OBS!

Sen är det då, så riktigt med att poängtera, att vi inte kan bygga på upplevelser och känslor. Där finns Ordet som mall hela tiden för vår vandring med Jesus, så att vi kan skilja Hans röst ifrån alla andra röster och se upp så vi inte hamnar i upplevelser som inte är från Gud. Vi kan aldrig ledas av känslor och upplevelser. De måste hela tiden checkas av gentemot Ordet. Men det utesluter inte att vi kan få uppleva mycket tillsammans med Jesus.

Må Jesus ge oss ljus över Ordet så att vi finner balans i allt utbud som idag pockar på att vara det enda sanna, styrkt av diverse andliga auktoriteter och bakom tal om skrifttrohet.
——

Alla säger sig läsa som det står och att Bibeln är deras auktoritet. Var människa behöver tillsammans med Hjälparen – Anden, själv komma till den övertygelse och tro som är den sanna. Där vill Jesus genom sin Ande, personligen, till var människa ge ljus över Ordet. Vi får personligen be Honom om ljus och vägledning i Ordet och lita till det ljus Han genom sin Ande förlänar.

För mig är den innerliga umgängelsen i kärleksrelationen med personen Jesus Kristus, så oändligt dyrbar, så jag önskar att alla utan krångligheter får leva i denna enkla umgängelse och kommunikation med Frälsaren.

Vi får ta dessa skriftens Ord till oss som gällande dig idag:

” Älskar ni mig så håller ni mina bud och jag skall be Fadern och han ska ge er en annan hjälpare som för alltid ska vara hos er. Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, ty hon ser honom inte och känner honom inte. Men ni känner honom, ty han bor hos er och ska vara i er ..

På den dagen ska ni förstå, att jag är i min Fader och att ni är i mig och att jag är i er .. den som älskar mig, han ska bli älskad av min Fader och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom .. jag ber att de alla må vara ett och att såsom du Fader är i mig och jag är i dig, också de må vara i oss .. och den härlighet som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem, jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett ..

Den som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå .. i honom har ni nu, sedan ni har kommit till tro, som ett insegel undfått den utlovade helige Ande. Vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk ska förlossas ..

den som inte har Kristi Ande, han hör honom inte till. Om nu Kristus är i er, så är väl kroppen hemfallen åt döden för syndens skull, men Anden är liv för rättfärdighetens skull. Och om dens Ande som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, så ska han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er ..

Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn…de blev alla uppfyllda av helig Ande och började tala tungomål, eftersom Anden ingav dem att tala…och Anden sade till mig, att jag skulle följa med dem…när jag hade begynt tala föll den helige Ande på dem, alldeles såsom det under den första tiden skedde med oss…

Vi får leva i Ordets och Andens ledning och kommunikation inom skriftens ram och efter det ljus Anden ger över Ordet.

Det finns ingen uppenbarelse vid sidan av bibelordet i meningen emot, i strid med eller som en tillagd uppenbarelse till bibelns ram och riktlinje. Men umgängelsen med Jesus stannar inte fördenskull vid en umgängelse med enbart skrift och sakrament, utan leder till en personlig umgängelse med personen Jesus.

Där Jesus genom sin Ande bor i den troende och har en personlig, ömsesidig kommunikation och relation med den troende. Man lever i Ordets och Andens ledning och kommunikation inom skriftens ram och efter det ljus Anden ger över Ordet. Hans får hör och känner igen hans röst både i Ordet och i den personliga umgängelsen just genom Anden som de har undfått.

OBS!

Ser ett avgrundshål i trosförkunnelsen med en uppenbarelse, som går långt utöver Skriften. Där är det en kunskap som ska tas in enbart via människans ande, som en inre röst och ska inte gå genom våra sinnen och även omfattas av förståndet. Det blir i sin konsekvens en villoande som gömd i det kristna språket dikterar. Att det också är falskt, framgår av att det just i sin konsekvens i lära och tillämpning, går utanför Skriftens lära, ram och riktlinjer.

”När Gud låter frestelsen komma, bereder Han alltid en utväg därur”. Trosförkunnelsen är sannerligen en frestelse. ”Överflöd och framgång på livets alla områden”, låter närmast som en PR-slogan, från vilket profitföretag som helst, som vill locka fram den fallna människans habegär. Kittlar också med känslokickar och ockulta manifestationer.

OBS!

Gud bereder även en utväg ur trosförkunnelsens förförelse, när människor väljer att lyssna till varningen, som jag är övertygad om, att alla någon gång i mötet med trosförkunnelsen, erfar eller hör och ser från andra människor i tal eller skrift.

De som väljer att lyssna, sätter sig in i och förkastar detta falska lärosystem, som infiltreras av trosförkunnelsen, för att istället utifrån Ordet och gemenskapen med den Sanne Jesus Kristus, Skriftens Jesus, väljer att följa Sanningens Ande och Honom som är Vägen, Sanningen och Livet, kommer förutom i Ordets bekräftelse också att erfara Guds Frid, välsignelse och sanktion över sitt beslut.

HaFo

I Trosförkunnelsens lärosystem, dör Jesus andligen – skiljs Från Fadern i väsenshänseende och det sker en separation mellan Gud och människa i Kristi person, så att Han inte längre är Kristus – inte längre är Gud och människa förenade – inte längre är all/Guds fullhet lekamligen längre – inte längre är ”Kristus kommen i köttet”, utan är en från Gud andligt död skild människa och behöver pånyttfödelse. ÄR DETTA SKRIFTENS JESUS?

Jesus var inkarnerad in i syndigt kötts gestalt och ställd under lagen och på allt sätt ställd under människans villkor. Därigenom frestad i allt. Men Han lämnade aldrig Guds vilja och lierade sig med syndanaturen. Han dog hela sitt jordiska liv, som sann Gudamänniska, bort från synden. Fördömde synden i köttet och stängde dess inflytande ute ur den Gudamänskliga naturen. Han leddes aldrig av synden till att synda. Han var ingen syndare utan uppfyllde lagen och Guds vilja i människans ställe.

Jesu kroppsliga död på korset, var den slutliga döden bort från synden. Han levde i lieringen med Fadern och i Guds vilja, ända igenom den kroppsliga döden på korset. Då när Jesu blod och lekamen offrades till försoning mellan Gud och människa. Gud bär själv fram offret. Är själv offret och är samtidigt den som tillfredsställs av offret. Det syndfria offerlammets blod och lekamen.

Därmed inte bara bar Jesus smärtan av Gudsfrånvändhet, när Fadern, på korset inte undandrog, den sanna, rättfärdiga Gudamänniskan Kristus Jesus, den uppsamlade, tillräknade mänsklighetens skuld, synder och dess straff. Utan också just genom sin samtidiga, rättfärdiga, syndfria enhet med Fadern, som Han genom sin lydnad levde i, dog inte Jesus den andliga döden där (skildes från Fadern i väsenshänseende, utan var hela tiden samtidigt sann Gud). Jesus dog inte den andliga döden på korset utan besegrade den. Därmed var människa och Gud försonade. Straffet utdelat och vägen till Gud öppen.

I DEN KROPPSLIGA uppståndelsen besegrar Han som Gudamänniska – med bevarad enhet mellan Gud och människa i personen Kristus, den kroppsliga döden. Därmed hade Jesus besegrat den som hade döden i sitt våld, djävulen. Besegrat synden, döden och dess konsekvenser på alla plan. Den andliga döden genom att den aldrig sker i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. Den kroppsliga döden genom att Jesus som andligt levande – Gud och människa förenade inte kan behållas av den kroppsliga döden utan Han så kroppsligen uppstår!

Jesus levde aldrig i liering med synden, så att Han skildes från Fadern(dog den andliga döden) och behövde pånyttfödelse, som Trosförkunnelsen lär. Han levde hela tiden, oavbrutet i den Andliga lieringen och föreningen med Fadern (väsensenheten i Gudomen mellan Fadern och Sonen). Oskiljaktigt förenad med Fadern. Densamme igår, idag och desslikes i all evighet. Oavbrutet Den Levande Gudens Son från evighet till evighet.

Jesus levde också som sann människa obrutet i den andliga föreningen med Gudomen i sin enda person Kristus -Guds fullhet lekamligen – Gud i köttet. Han var Kristus – sann Gud och sann människa.

Just genom sin rättfärdiga liering med Fadern, ända igenom den kroppsliga döden på korset, kan Jesus efter att offret är framburet och straffet utdelat, utropa att det är fullbordat, DÄR PÅ KORSET och överlämna sin mänskliga livsande i Faderns händer. Just genom att Han där inte dött andligen (Skilts från Gudomen) utan på korset besegrat den andliga döden. Just genom att Han hela tiden samtidigt, i sig själv, är Sann Gud och människa förenade i personen Jesus Kristus. Detta är undret.

Den som bejakar Trosförkunnelsen bejakar även JDS-läran (att där sker en separation mellan Fadern och Sonen och Gud och människa). Bejakar hela lärosystemet, som falskt börjar med att Adam var en Gud. Jämställd och lik Gud i väsen och funktion. Bejakar att människans ande är hennes hela, totala personlighet som står i motpolsställning till själ och kropp (Gnosticism). Bejakar att Jesus skildes från Fadern i väsenshänseende (inte längre är Sann Gud) på korset utan är lierad med syndanaturen och behöver pånyttfödelse, så att Han blir en annan Jesus, som aldrig har funnits förut. En annan Jesus som uppstår än den Jesus som hängde på korset.

Bejakar att väsensenheten mellan Fadern och Sonen upplöses. Bejakar att enheten mellan Gud och människa i personen Kristus upplöses, så att Jesus inte hela tiden är Kristus (Gud kommen i köttet – Guds fullhet lekamligen – sann Gud och sann människa). Bejakar att Jesus inte är densamma igår, idag och desslikes i all evighet. Bejakar att människan i sin pånyttfödelse, är som en gud, helt väsenslik Jesus i sin uppståndelse, redan här i tiden.

Detta blir konsekvensen av att bejaka att Jesus dör andligen och kopplas ihop med läran att människan är en ande, har en själ och bor i en kropp. Där anden ses som egentliga personligheten som blir skapad till likhet med Gud i pånyttfödelsen

En del förespråkare kanske inte förstår, att detta är vad de lär och därmed utgör ett falskt lärosystem, som leder människan vilse. Men de som verkligen insett lärosystemet och bejakar det, är verkligen att beklaga. För då är de själva vilseförda och lever inte i umgängelse med och följer Skriftens Jesus.

”Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande.” (I Joh. 4: 2-3)

För oss begränsade människor är det väldigt svårt att se in i just detta, när den himmelska världen passerar igenom den jordiska, på det sätt som sker där i Jesu jordiska kropp. Det är väl också därför som fienden skickligt lyckas lura människor på just den här punkten.

Det vi då har som vägledning från Ordet är just detta att Jesus är Kristus, Gud kommen i köttet och från evighet till evighet väsensförenad med Gud. Alltså vad som gäller och utesluter en faktisk åtskillnad i väsenshänseende mellan Fadern och Sonen på korset.

I Trosförkunnelsen sker en förskjutning bort från det offer som krävdes: Jesu blod och lekamen och till en överfokusering på Jesu mänskliga identifikation med människans syndiga natur så att Han i väsenshänseende skiljs från Fadern.

Naturligtvis bär Han smärtan som sann människa, som om Han vore skild från Fadern. Men samtidigt besegrar Han just där den andliga döden genom sin rättfärdiga syndfria liering med Fadern. Han är samtidigt själv Gud. Det är detta under som omintetgörs i Trosförkunnelsen.

Att sen, fullt ut förstå, vad som händer i inkarnationen in i mänsklig gestalt och när Han efter den kroppsliga uppståndelsen, går via sin jordiska kropp, till den härlighet Han hade, innan Han kom och varifrån Han kom, är knappast möjligt.

Men på något sätt är Han hela tiden densamme igenom dessa skeenden. Från evighet till evighet hela tiden väsensförenad med Gud.

Detta är undret. Kristus. Gud kommen i köttet. Sann Gud och sann människa. Hela tiden fullt ut Gud och i väsenshänseende hela tiden förenad med Fadern. Samtidigt som Han som sann Gudamänniska tar straffet. Han är själv Gud som bär fram offret: En rättfärdig, syndfri Gudamänniskas – Kristi Guds Sons blod och lekamen. Han är själv offret och Han är samtidigt Gud som tillfredsställs av offret.

Igenom inkarnationen, den kroppsliga döden på korset, uppståndelsen via sin jordiska kropp och ingången tillbaka in i härligheten är Han hela tiden väsensförenad med Fadern och Sann Gud, densamme GudaSonen.

Eljest hade Han inte, som sann syndfri, rättfärdig människa i total liering och enhet med Fadern, som Kristus – Gudamänniskan kunnat besegra den andliga döden på korset (människans skilsmässa från Gud) och i uppståndelsen besegra den kroppsliga döden.

Denna seger omintetgörs i Trosförkunnelsen och en falsk Jesus, som inte längre är Kristus(Gud kommen i köttet) och är en syndig människa som behöver pånyttfödelse, har i deras lära blivit till. Blir till från avgrunden till en falsk Jesus, spelad av en villoande, som ska locka människor just till avgrunden.

Helt färdiga med denna fråga blir vi nog aldrig förrän vi själva genomgår förvandlingen in i evighetens värld. Men det är väsentligt att se så pass utifrån Ordet, att någon andlig död är det inte frågan om på korset för Jesus, utan även där hela tiden är Han densamme GudaSonen, för evigt förenad med Fadern och just därigenom, som Gud-evig Ande, kan Han bära fram offret som krävdes, en Gudamänniskas (Kristi) syndfria blod och lekamen. Just genom sin rättfärdiga förening med Fadern dör Han inte den andliga döden (människans skilsmässa från Gud) utan besegrar den.

Från det att försoningen var fullbordad på korset är alla människor förlåtna och tillräknade Jesu rättfärdighet. Fria att utan motprestation gå in i gemenskapen med Gud. Han räcker fram gåvan till alla genom evangelium. Även den som inte tror och är upprorisk är förlåten sin otro och upproriskhet. Får komma som han är in i Guds gemenskap och Gud vill ge tro.

Men Gud behandlar alla med integritet och respekt. Han tvingar inte sin gemenskap på någon. Den som i förtröstan till Jesu försoningsverk, griper kring Guds utsträckta hand och fria gåva, äger redan den av Guds Ords evangelium framfödda, frälsande tron.

När relationen är upprättad och rättfärdiggörelsedomen och den fria gåvan av förlåtelse och evigt liv över alla människor blir personlig egendom och erfarenhet i en människas liv, så flyttar Jesus in med allt vad Han är i sin person. Han är i sin person vår förlåtelse, vår rättfärdighet, vår helgelse, vår frid och vårt eviga liv. Han lägger ner Livets Andes lag i vårt väsen som vill göra oss fria från syndens och dödens lag. Vi är på vandring mot vårt rätta hem. Inne i vår bestämmelse. Att bli Honom lika i evighetens värld.

Det yttersta beviset för min del att Jesus faktiskt var syndfri och den levande Gudens Son. Den utlovade messias. Kristus. Sann Gud och sann människa. Det är att jag mött den uppståndne och lever i en innerlig umgängelse med Honom.

Hade Han inte varit syndfri hade Han inte kunnat försona Dig och mig med Gud. Han hade inte på korset kunnat besegra den andliga döden (människans skilsmässa från Gud) Han dog inte andligen där. Han besegrade där den andliga döden.

Därför vet jag att Han var syndfri människa och sann Gud. Att Han är den utlovade Messias. Kristus. Sann Gud och sann människa. Rätt Jesus. Rätt Ande. Skriftens Jesus. Det är viktigt att vi möter rätt Jesus. Den Jesus som Skriften pekar på och vittnar om. Men lika viktigt som med rätt lära är det, att inte det sanna Livet, stelnar i en lära.

Det har funnits människor, som helt riktigt, insett att på flera håll, där läran utifrån Skriften, i grunden kan vara rätt, så har ändå Livet stelnat i betoningen på läran. Upptäckt att man rannsakar Skrifterna och menar sig att i Skriften, i sig själv, vinna evigt Liv. Istället för att låta Skriftens vittnesbörd om Honom som är uppståndelsen och Livet, i sin närvarande levande person, leda fram till ett möte och en umgängelse med rätt Jesus. Skriftens Jesus. Insett att det talas om rätt lära, men att de själva saknar livsförbindelse med Livet – Jesus, som läran handlar om och pekar på.

Var inte våra hjärtan brinnande, när Han utlade Skriften för oss, sa Emmausvandrarna som mötte den uppståndne Jesus. Det är rätt Jesus som med en rätt Ande öppnar Skriften och gör den till mer än bokstäver. Gör den till ett levande Ord.

Men de som upptäckt detta har i sin iver i att peka på att läran, i sig själv, om inte Ordet får bli kött, är död. Bara försökt peka på det viktiga med Livet och hamnat i ett annat dike, där det uttrycks, att det inte är så viktigt med läran. Därigenom öppnat för människor att möta en Jesus som inte Skriften vittnar om.

Rätt lära och rätt Liv behöver följas åt och betonas som lika viktiga, om vi ska möta rätt liv. Rätt Jesus. Den Jesus som Skriften vittnar om och vill leda oss fram till. Han som i sin person bär det eviga Livets Ande in i vårt väsen.

Jesus är det levande Ordet. Det är i mötet med Honom som Skriften pekar på och uppmanar oss att möta och hämta ut den försoning, nåd och förlåtelse Han bringat, som Skriften öppnas.

Den Jesus Trosförkunnarna presenterar, säger sig ha mött och som är verksam i deras sammanhang, är en annan Jesus. En falsk Messias. En annan ande. Ett annat Evangelium. En Jesus som är i uppror mot Guds vilja och därmed lierad med syndanaturen på korset, andligen död (skild från Fadern) och därmed inte sann Gud och sann människa – inte Kristus – enheten av Gud och människa i personen Jesus Kristus.

En annan Jesus än den som hänger på korset, som inte längre var Gudamänniskan Kristus, Gud kommen i köttet – Guds fullhet lekamligen, utan behövde pånyttfödelse. En annan Jesus som aldrig har funnits förut blir till i dödsriket. Ja, där blir en falsk Jesus till, från avgrunden. En falsk ande. Som är på väg att dupera och vilseleda en hel kristenhet och en hel värld. Under toleransens, kärlekens, enhetens och väckelsens förrädiskt vackra namn. Men som i det här sammanhanget är camouflerande ord och uttryck som leder människor fram mot det avfall som Bibeln tecknat kommer i ändens tid.

HaFo

Fick ett mail som fick mig att resa den frågan.

Återger från mailet:

Husförsamlingen är nog i alla fall den bibliska modellen som dessutom har förutsättningen att kunna verka i den sista tiden.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255587

jag saxar:

”Det finns många fördelar med om vi kunde se på en församling som något som kan finnas i våra hem. Föreningssynen på kyrka och församling är på väg bort…….

Varför uppmärksammas exempelvis inte husförsamlingsmodellen mer? Bibeln är ändå rätt tydlig på den punkten. ”Hälsa församlingen som möts i deras hus”, står det i Romarbrevet. Även historien visar att husförsamlingar var dominerande fram till 300-talet, då kyrkobyggnader och mer organiserad utövning av tron blev vanlig.

Vad konstituerar en församling?

Detta har man samtalat om på mer än en pastorssamling. Måste en församling vara en juridisk person? Måste en församling äga fastigheter? Ha anställd personal? I Bibeln tycker jag mig se en annan väg. Kalla den gärna alternativ. Vissa skulle kalla den för den enda vägen. ”Där två eller tre är församlade”, tycks vara det viktigaste kriteriet för en församling. Liksom att den helige Ande är närvarande i det som i gemenskapen utgör en kropp….”
—————

HaFo kommentar:

Det spelar ju ingen roll, ifall man har husförsamlingar eller traditionella kyrkor och samfund, där man träffas, om man INTE i det sammanhanget förmedlar ett klart, sant och rent evangelium utifrån Skriften kring, vem Jesus ÄR (Gud själv kommen i kroppslig gestalt ”Guds fullhet lekamligen” [– vilket blir förvanskat i såväl katolicismen som trosförkunnelsen] och som INTE förmedlar, utan tillägg eller förvanskningar, betydelsen av offret av Kristi persons [Gud och människa förenade/försonade] kropp och blod på korset).
——

Guds församling finns inte i lokaler, kyrkor och samfundsbildningar. Finns inte via ”prästvigningar” och ”biskopar som inte kan ifrågasättas när de uttalar sig i lärofrågor” eller i spåren av karismatiska ledare, som menar sig vara ”smorda ledare från Gud som inte får ifrågasättas”.

Guds församling finns i de människors hjärtan, som äger en sann tro på Kristus utifrån Skriftens helhet, utan tillägg och förvanskningar. Gud kommer att samordna dem, sin Guds församling, så att de ”blir varandra till tjänst, varning, förmaning, uppbyggelse och tröst”. Och det såväl inom, som utanför all kyrklighet och alla samfundsbildningar. De kommer att finna igen varandra!!

Detta kommer Gud att se till, även om andliga ledare idag är medhjälpare till att förbereda det avfall, som bibeln talar om ska möjliggöra en annan, en istället för Kristus, en falsk Messias och en falsk världsfrälsares inträde.

Detta dels på den andliga arenan via den ”falske profeten”, som ska peka på och få människor att tillbe, det falska plagiatet av världsfrälsaren (på den politiska arenan), som ordnar upp allt elände på alla områden och skapar ett plagiat av det kommande Frids/Gudsriket.

Det handlar då om lugnet före stormen. Där alla menar att allt står väl till. Då startar det värsta tumult slutligen, som världen någonsin skådat. Som avslutas med att den sanne Kristus kommer åter. Vad sen det sanna fridsriket fram emot den slutliga ingången in i den eviga världen, med alla kroppars uppståndelse och dom, antingen till evig förtappelse eller evigt liv i Guds gemenskap, är jag oviss om, hur det riktigt kommer att se ut.

Men jag känner mig viss om, att vad vi nu har framför oss och behöver varna för är det plagiat av Kristi tillkommelse, som fienden ämnar plagiera!! Och därtill sker nu en förberedelse i de allra flesta sammanhang och på de flesta områden. Även på den andliga arenan och då inte minst via andliga ledare.

HaFo

Korsets budskap känns som att det hör hemma på en Långfredag som vill påminna oss om Kristi persons kroppsliga död på korset!!

”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)

”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.”(Joh. 6:51)

”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)

”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)

”Med sitt eget blod, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt… blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud …Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak. Och han gjorde det inte för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i helgedomen med blod som inte är hans eget. Då hade han måst lida många gånger alltifrån världens skapelse. Men nu har han trätt fram, en gång för alla… (Utdrag från Hebreerbrevet Kap 9 och 10)

”Ni vet att det inte var med förgängliga ting, som ni friköptes… Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. (1 Petr. Kap 1)
——

Dessa bibelsammanhang med ett budskap om betydelsen av Offret av Kristi person på korset kullkastar flera av trosförkunnelsens falska läror och även Katolicismens Nattvardslära och så även görs här i dessa texter utkorelseläran om intet.
——-

Trosförkunnelsens falska läror kullkastas här:

1. Om att Jesus skulle ha varit synd till sin natur och skild från Gud, eller ha dött andligen – skilts från Guds gemenskap (JDS): Här ser vi motsatsen till dessa galenskaper i trosförkunnelsens sataniska lära:

”blodet från Kristus, som i kraft av evig ande (Gud själv) har framburit sig själv (Kristus – Gud och människa förenade/försonade) som ett FELFRITT offer åt Gud… med blodet från ett lamm utan fel eller fläck”

Det framgår av texterna ovan att det inte är en andlig död av Jesus som räddar människan utan ett offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) KROPP OCH BLOD, som är det offer som räddar människan.

2. Att Jesus skulle först efter sin uppståndelse och himmelsfärd ha kunnat bära fram ett rent blod inför Gud ( Se http://tre-skrivare.se/hf/Din_mening.htm#z )

Gud själv visar i sitt Ord att Jesus burit fram ett RENT blodsoffer på korset, genom att där låta förlåten till templet rämna och visa att nu var vägen in till det allra heligaste i Guds gemenskap öppen. DET SKEDDE PÅ KORSET OCH INGEN ANNANSTANS!

Se 2 Kor. 5: 17 – 22, Hur Gud var i Kristus och försonade världen/ människorna med sig själv och varför människan uppmanas till, att eftersom allt från Guds sida är klart med en välkomnande famn för Kristi skull, att ”låt er därför försonas med Gud”. Gud kan inte tvinga någon till livsgemenskap med Honom, men erbjuder det efter Kristi försoningsoffer PÅ KORSET, så att som det också står ”komme och tage livets vatten för intet” Eller ”Av nåd är ni frälsta och det inte av er själva en Guds gåva är det” (Efesierbrevet).
——-

I dessa texter som pekar på korsets budskap så kullkastas Katolicismens Nattvardslära om att Jesus offras om och om i nattvarden och att man där i själva ceremonien skulle få del av Kristi kropp och blod:

”Med sitt eget blod, har han EN GÅNG… gått in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak. Och han gjorde det INTE FÖR ATT OFFRA SIG MÅNGA GÅNGER… nu har han trätt fram, EN GÅNG…”

Jesus offrar sig inte om och om igen i en nattvardsceremoni! Han har offrat sig EN GÅNG PÅ KORSET! Vad nattvarden vill peka på är att det var där på korset som Jesus gjorde offret och att det offer som räddade/räddar människan var offret av Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade) KROPP OCH BLOD (Kristi kropp för Dig utgiven – Kristi blod för dig utgjutet)

DET ÄR DÄR PÅ KORSET (I KORSETS BUDSKAP) SOM DET SKER! 0CH INTE I EN CEREMONI SOM HAR TILL UPPGIFT ATT PEKA PÅ VAD SOM SKEDDE DÄR PÅ KORSET OCH INTE ATT JESU OFFER SKULLE UPPREPAS I DENNA CEREMONI ELLER ATT DENNA CEREMONI SKULLE I SIG SJÄLV, VARA BÄRARE OCH FÖRMEDLARE AV ANDLIGT LIV.

VAD CEREMONIN GER OSS MÖJLIGHET TILL ATT FÅ SYN PÅ, ÄR VAD OCH VEM SOM GER OSS ANDLIGT LIV. OFFRET AV KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD PÅ KORSET OCH KRISTUS SJÄLV SOM I SIN PERSON ÄR BÄRARE OCH FÖRMEDLARE AV ANDLIGT LIV!
——-

Calvins utkorelselära om att Jesus bara dött för dem som Gud i förväg utvalt till att få nåd, blir också ”kullsågad”, här i texterna ovan, på ett mycket enkelt sätt:

Men nu har han trätt fram, en gång FÖR ALLA! Jesus dog för alla människor: ”En har dött för alla, så har de alla dött” (Romarbrevet). Alla är objektivt inräknade i Kristi död och uppståndelse, med tillräknad rättfärdighet och förlåtelse för sina synder, FÖR KRISTI SIN STÄLLFÖRETRÄDARES SKULL.

Men Gud kör inte över människor, utan att de själva tillåter att de blir räddade till en evighet i Guds gemenskap. Därför vädjar Han till människan, om att ”låta sig försonas med Gud”, till en subjektiv upplevelse, personligen, av vad Jesus gjort PÅ KORSET!

”Den som vill komme och tage livets vatten för intet”! Men OBS! då i en sann tro på vem Jesus ÄR och sann förtröstan till offret av Kristi persons kropp och blod på korset, OBS!utan besmittelse av all förförelse från trosförkunnelsen, katolicismen och all annan bråte av vilseledande förkunnelse idag på den andliga arenan!

HaFo

Kalle har som tidigare visats varit ute på resa tillsammans med Ove Lindeskär och uppträtt på samma estrad som Tommy Lilja. Visade på Lindeskärs i sin tur osunda kopplingar till bl.a. Yonggi Cho och Rodney Howard Browne, som Lindeskär bidrog till att de kunde framträda här i Sverige.

Först mer info kring Yonggi Cho som vare en favorit för Lindeskär

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=993460&cmd=show

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=878520&cmd=show

Så mer info kring ”skrattväckelsen” och Rodney Howard Brown, som Lindeskär alltså bejakade:

http://www.bibelfokus.se/holydrunkness#Anchor-44867

Villfarelsen om ”holy drunkenness” (andlig berusning)

Många tror kanske att detta med holy drunkness började i och med den s.k. Toronto-väckelsen år 1994, men det är fel. Via John Arnott och hans Vineyard-församling i Toronto fick visserligen detta en större spridning (och han sprider det än idag), men det startade tidigare i sammanhang där Rodney Howard Browne verkade i början av 90-talet.

Parallellt med Rodney Howard Brownes verksamhet hade holy drunkeness även förekommit i möten med Benny Hinn samt i Kenneth Hagins Rhema-församling i Tulsa. Så när Rodney Howard Browne besökte Benny Hinns och Kenneth Hagins möten i början av 90-talet var den ”andliga berusning” som Browne bjöd på ingen nyhet.

Dock blandades ”drinkarna” med varandra och berusningen tilltog därmed i styrka. Förespråkarna säger att ”smörjelsen” blev starkare när dessa män smorde varandra. Även Kenneth Copeland var inblandad i detta. Denna historia och koppling har jag (Lennart Jareteg) skrivit om i denna artikel:

http://bibelfokus.se/toronto_historia

——–

Lindeskär uppträdde på en konferens tillsammans med bl.a annat Hans Marklund och Daniel Viklund.

Om Hans Marklund:

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=983799&cmd=show

Falska andar invaderar kyrkan. Det finns en DVD-serie; lång men oerhört viktig information om just NAR, Peter Wagner och hans ”Profet-team”. Här får man se och höra vad de undervisar och står för – utombibliska doktriner! Enligt DVD-serien om NAR så tar de upp om hur utspritt NAR är – rakt in i ”globala böne-nätverk”…som t.ex. Hans Marklund står i spetsen för i Sverige…

Om Daniel Viklund och hans koppling till Tommy Lilja PTL, Amritzer SOS och Apostlarörelsen

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=992965&cmd=show

Mera som visar på Tommy Liljas bekantskapskrets av villolära och villolärare:

http://www.elvorochjanne.se/laror-debatter/sverige/Kopiaav%20forraaretsbrev.pdf

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=978377&cmd=show

——-

Lite mer om Steve Hill som ju också var en av Lindeskärs favoriter

http://bibelfokus.se/synkning

Benny Hinn och Steve Hill på Livets Ords Europakonferens 25 juli – 1 aug, 2010

Kansas-profeten Bob Jones kallade Toronto-välsignelsen för ”våg ett” i en rad andliga ”väckelsevågor” som skulle skölja över hela världen. Våg två var Pensacola outpouring (utgjutelsen), även kallad Brownsville revival (väckelsen). Lakeland outpouring med Todd Bentley var våg tre enligt Bob Jones. Den person som kanske starkast låg bakom den falska väckelsen i Pensacola var just Steve Hill.

Några länkar kring Todd Bentley som här nämndes som ”en vågen 3 av falsk väckelse:

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=985364&cmd=show

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=944666&cmd=show

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=943234&cmd=show

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=938290&cmd=show

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=939154&cmd=show

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=939154&cmd=show

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=985951&cmd=show

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=996125&cmd=show

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=992967&cmd=show

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=992498&cmd=show

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.php?usernum=397410289&frmid=42&msgid=987623&cmd=show

——–

Steve Hill hade blivit intagen av andemakten bakom Toronto-välsignelsen i London-församlingen Holy Trinity Brompton som var ett mycket starkt fäste för Toronto-välsignelsen i England. Steve Hill fick mottaga denna ”smörjelse” av församlingens ledargestalt Sandy Miller strax före Steve började verka i Brownsville, Pensacola.

I år (2010) är alltså även Steve Hill inbjuden till Livets Ords Europakonferens. Inte heller detta förvånar mig, men det är lika allvarligt för vårt lands andliga hälsa att Steve Hill kommer hit som att Benny Hinn, John Arnott och de andra gör det. Det här är också en synkronisering av avfallets krafter.

Det är ingen skillnad på den ande som är verksam i John Arnott, Steve Hill, Reinhard Bonnke, Todd Bentley eller Bill Johnson. Alla är de barn, eller barn-barn till Kenneth Hagin. Alla är döpta samma Latter rain-ande.

——

Det finns många exempel på hur Lindeskär uppträtt tillsammans med vilseförande människor och vilseförande sammanhang. Men det får räcka med de här exemplen för att det är bevisat bortom allt rimligt tvivel, att den reskamrat som Kalle Appelfeldt hade gemensam verksamhet med, verkligen är ute i grumligt vilseförande vatten.

Ser man till Lindeskärs vilsna undervisning, så påminner den om ändtiden lika vilsna undervisning som från Kalle om väckelse och skörd inför ”Jesu snara ankomst”:

”Den första församlingen var skördeinriktad, de lever för skörden, de finns där för skörden. Genom bön och offer och tjänst och andra gåvor i församlingen så går allt ut på att bärga den stora skörden innan Jesus kommer tillbaka”.

HaFo kommentar:

Precis som jag visat på förut så är detta inte Bibelns budskap!! Bibeln talar om ett avfall och inte någon stor väckelse eller skördetid inför att Jesus kommer tillbaka. Vad alltså såväl Kalle som här också Lindeskär ger sig hän åt, är alltså inget annat än ett stort bedrägeri med att kalla avfallet för skörd!!

——-

Förutom att Kalle uppträtt på samma arena som den vilsne Lilja, så uppträdde han på samma arena som Lili-Ann Karppinen. Om man kollar upp hennes vittnesbörd, så är det nog något av det mest nojiga man kan ta del av och utan någon som helst egentlig substans, kring ett sant evangelium och ett sant budskap om vem JESUS ÄR OCH BETYDELSEN AV OFFRET AV KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD PÅ KORSET. Det verkar som att Kalle köper allt och uppträder tillsammans med vilka falsarier som helst. Hur det är möjligt när man menar sig ha en ”stark profetisk ande över sin tjänst”, är ju bara ett pussel som helt enkelt inte går ihop!

Men jag vill fortfarande tro att det finns hopp för att Kalle ska vakna upp och få komma rätt. Men vill han inte lyssna till varning och vädjan om korrigering utan framhärdar, så finns det ju inget man kan göra som hans vän, oavsett vilken nöd, som man än bär på i sitt hjärta för en kär vän!!

Trodde knappast att det fanns mera info om Karl-Erik Appelfeldts kopplingar till tveksamma, osunda människor och osunda sammanhang. Men det framgår även att Kalle har rest tillsammans med Owe Lindeskär.

Owe som på en lista i Finland räknas till ”vargar i fårakläder”:

http://vapaasana.swedishforum.net/t16-susia-lammasten-vaatteissa

Kort utdrag från denna lista på ”vargar i fårakläder”:

Linda och Gunnar Bergling – Arken, Owe Lindeskär, Roger Larsson, Ulf Ekman – Livets Ord, Yonggi Cho, Reinhard Bonnke, Rodney Howard Browne…

Owe Lindeskär rör sig gärna tillsammans med Johannes Amritzer och även till och med Steve Hill. Det är alltså i dessa ”grumliga vatten”, som Kalles reskamrat rört sig och som Kalle då därmed indirekt gör PR för dessa osunda människor och sammanhang, när han ger sig ut på resa med Ove Lindeskär och de har verksamhet tillsammans.

Owe Lindeskär har mer grumligt på sitt samvete:

Rodney Howard-Browne besökte Filadelfiakyrkan i Stockholm i juli år 1993 där Owe då var föreståndare. Där presenterade Howard-Browne som ”den Helige Andes bartender”. Howard-Brownes möten innehåller ofta inslag av så kallat ”heligt skratt”, gråt och fallande. Det har också rapporterats om att mötesdeltagare utstött djurläten, skällt som hundar och rutit som lejon. ”Stundtals såg det ut som ett slagfält med skrattande och gråtande människor, många av dem liggande på golvet runt om i kyrkan”, skrev tidningen Dagen. Howard-Browne ska ha uppmanat publiken att föreställa sig hur det är att vara druckna av en flaska whiskey och sedan bete sig så.

Se det historiska perspektivet och galenskaperna i spåren av ”skratt – väckelsen”:

http://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#skratt

http://tre-skrivare.se/hf/Din_mening.htm#x

Mer grumligt, som Owe Lindeskär har på sitt samvete: Han gav en gång i tiden i uppdrag åt Stanley Sjöberg att bjuda in David Yonggi Cho. Som sedermera alltmer visat sig vara en villolärare. Till exempel med boken ”Den fjärde dimensionen”.

I vilka grumliga vatten som Kalle dessutom rör sig framgår så, när han en vecka efter att Tommy Lilja (Återkommer senare mer kring den förförelse som han förmedlar), framträder så på samma estrad: Karl-Erik Appelfeldt från Sverige är här för att predika och undervisa om andeutgjutelsen.

Här fortsätter Kalle vilset om att vi nu är i Joels profetia, Andeutgjutelse och skördetid och ”Kristi snara ankomst”, medan sanningen i Bibeln talar om att vi nu är inne i avfallets tid och förberedelsen av en falsk världsfrälsares ankomst! Detta samtidigt med denna falskhet, så framställer sig Kalle, som en enligt honom själv med, ”stark profetisk ande över sin tjänst och verksamhet” där människor ”ska så in pengar för en riklig skörd”.

Var vän av sanning borde väl här stanna upp och fundera över vad Kalle egentligen förmedlar och står för!!?? Och även begrunda över i vilka sammanhang, som han framträder och gör PR för!

Jag har velat tro att Kalle är indragen i dessa sammanhang av avfall och förförelse, av en slags oskuldsfull naivitet och okunskap. Men det blir allt svårare att tro att det skulle ligga till på det viset. Men hoppas fortfarande att det är så det ligger till för min käre vän Kalle!? Men nog lutar det allt mer åt att Kalle inte förmedlar ”Herdens röst utan en främmandes röst”. Och beklagligt nog så verkar han inte öppen för korrigering, utan bara rasar vidare med sitt vilsna race bland vilsna människor och vilsna sammanhang – eller!?

HaFo