Inlägg 1
Det hebreiska ordet som översätts med ”invandrare” eller ”främling” är oftast gêr. Det används 92 gånger i Gamla Testamentet. Gêr är bland annat ordet som Abraham använder när han förklarar för hettiterna att han var en främling för dem 1 Mos 23: 1 – 5:
”Sara blev hundratjugosju år. Hon dog i Kirjat-Arba, det vill säga Hebron i Kanaans land. Och Abraham kom för att sörja Sara och gråta över henne.
Sedan reste sig Abraham upp från sin döda och talade med hetiterna. Han sade: ’Jag är en främling och gäst hos er. Ge mig en egen gravplats hos er, så att jag kan begrava min döda.’
Hetiterna svarade Abraham: ’Hör på oss, herre. Du är en Guds furste bland oss. Begrav din döda i den förnämsta av våra gravar. Ingen av oss ska vägra att ge dig sin grav, så att du kan begrava din döda där’.”
(Lägg märke till den generositet som Abraham som flykting i landet bemöttes med!)
Moses använder det ordet när han beskriver sin situation som flykting i Midjan där han får en överraskande inbjudan i 2 Mos 2: 20 – 22:
” ’Bjud in honom så att han får äta med oss.’ Mose bestämde sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gershom, ’för, sade han, ’jag har blivit en främling i ett främmande land’.”
(Lägg även märke till den generositet som också Moses som flykting i landet bemöttes med!)
Gud använder det för att beskriva israeliterna i Egypten i 3 Mos 19: 33 – 34:
”När en främling bor hos er i ert land, ska ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren er Gud.”
(Lägg även här märke till den generositet som också Gud själv förordar att flyktingar i landet ska bemöttas med!)
Ordet användes alltså både för att beteckna invandrare som permanent bosätter sig i ett nytt land, likt Abraham, och de som kortvarigt befinner sig i ett nytt land, som Moses.
Men det syftar även på ättlingar till invandrare, såsom Israels barn i Egypten. Alla dessa skall räknas som infödda och vara föremål för jämlik nästanskärlek.
I Nya Testamentet används ordet xenos för att beskriva främlingen. Det används tolv gånger och syftar på invandrare, gäster och utrikes födda. Det kan även syfta på den som erbjuder gästvänlighet till andra.
Matt 25:35; 3 Joh 1:5; Heb 11:13; Rom 16:23:
”För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig… Älskade broder, du visar dig trofast i allt som du gör för bröderna, också för dem som kommer som främlingar…
I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden…
Min medarbetare Timoteus hälsar er liksom mina landsmän Lucius, Jason och Sosipater. Jag, Tertius, som har skrivit ner detta brev, hälsar er i Herren. Gaius, som är min och hela församlingens värd, hälsar er. Erastus, stadens kassör, hälsar er, likaså brodern Quartus.”
(Lägg här märke till hur Jesus identifierar sig med flyktingen så att han talar i jagform om flyktingen. Lägg märke till hur viktigt det är för Jesus att man tar emot flyktingen och är generös mot denne även praktiskt:
”För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka.”)
Forts
Fick följande fråga: Hur kunde Sonen frigöras från enheten Fader-Son-Ande och bli en människa som ber till fadern på samma…