Nattvarden är mer än en åminnelse och förkunnelsestund, men inte heller något ”frälsningsmöte”. Jesus säger när Han delar brödet och vinet med lärjungarna att det är Hans blod och lekamen (Matt.26:26-29). Paulus säger också i 1 Kor. 10:16 angående vinet och brödet: ”är icke den en delaktighet av Kristi blod? Är icke det en delaktighet av Kristi kropp?”
Senare citerar Paulus Jesus och säger ”gör detta till min åminnelse” och ”så ofta ni äter detta bröd och dricker kalken, förkunnar ni Herrens död, till dess att han kommer” (1 Kor. 11:23-26).
Det är allvarligt att framställa nattvarden på ett sådant sätt att fokus förs från förtröstan till den Jesus är i sin person och offret av Kristi kropp och blod på korset, till att en förtröstan till en ritual räddar mig.
Jag är räddad i förtröstan till den Jesus ÄR och offret av Kristi kropp och blod på korset, INNAN jag kommer till nattvardsbordet. ”Frälsningsmötet” sker vid korsets fot vid anblicken av försoningsoffret på korset, där relationen, kommunikationen och umgängelsen med min Frälsare upprättas.
Men lika allvarligt är det att förringa Herrens speciella närvaro vid nattvardsbordet genom sitt Ord: Detta är min lekamen och detta är mitt blod. Herren kommer mig till mötes på ett speciellt sätt vid nattvardsbordet, när vi delar brödet och vinet till åminnelse och förkunnelse av Hans död, till dess att Han kommer.
Inte så att brödet och vinet intagit en annan substans än vin och bröd i fysisk bemärkelse, men en speciell närvaro utifrån Hans eget Ord: Detta är min lekamen, detta är mitt blod, som en åminnelse om vem Jesus ÄR och offret på korset av Kristi persons kropp och blod . När vi påminner oss om detta så är Jesus på ett speciellt sätt närvarande.
”Pröve då människan sig själv” (1 Kor. 11:28-29), inte huruvida ens leverne är värdigt att komma till nattvardsbordet, men om man äger en längtan efter gemenskap med Kristus, längtan efter förtröstan till och umgängelse med den Han är som person, längtan efter förtröstan till offret av Kristi kropp och blod på korset för sin synd, längtan efter Guds nåd, frid och vänskap med Gud, längtan efter gemenskap med syskonen i tron på Herren Jesus (1 Kor. 10:17).
Katolicismens lära om att Jesus offrar sig om och om igen vid nattvarden är totalt vilset! Liksom att man ska tillbe oblaten och vinet som varandes bärare och förmedlare av andligt liv i sig själv. Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång (Märk en gång) för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10). Och det på korset.
Det var inget offer till djävulen eller till människan. Det var ett offer till Gud i människans ställe. Där Gud själv bär fram offret, själv är offret och är den som blir tillfreds av offret, så att vägen in till Hans gemenskap där blir öppen.
Vi får se på oss själva som Gud gör. Han ser på oss med nådens glasögon och ser på oss genom Kristus som vår ställföreträdare. Gud är i Kristus fri att älska oss. Alla tankar om straff är i Kristus betalda, utdelade och utplånade och vi får njuta resultatet av Hans försoning och seger: http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap6
Fick följande fråga: Hur kunde Sonen frigöras från enheten Fader-Son-Ande och bli en människa som ber till fadern på samma…