Ett Bibelord som ofta citeras i trosförkunnelsen:
”Den rättfärdige ska leva av tro ”
Vad innebär då det Ordet i ljuset av trosförkunnelsens lärosystem, som inte tillhör en förgången tid utan fortfarande sprids.
Jo, ”Den rättfärdige” är enligt trosförkunnelsen:
Den som genom pånyttfödelsen blivit skapad till likhet med Gud i sin egen ande, verkligt rättfärdig och syndfri i den egentliga personligheten, människans egen ande. En ny människa som aldrig har funnits förut, har i sin egen ande, sitt egentliga jag, i sig själv, fått en ny natur av Guds rättfärdighet, Guds tro, Guds kraft och auktoritet deponerad i sin egen ande färdig att förlösas genom uppenbarelsekunskap från Gud till människans ande.
”ska leva”:
Genom att lära sig leva i sin egen ande, som är skapad till likhet med Gud och låta uppenbarelsekunskapen, som Gud talar in till människans ande – Guds Ord, ta kontrollen över själ, sinne och kropp.
”av tro”:
Genom att uttala uppenbarelsekunskapen som finns deponerad i den egna anden och förlösa den Guds tro som där är deponerad, så att den tron skapar och producerar frukt och resultat och skapa med kraften av sina egna ord.
Men om man bortser från falsariet i trosförkunnelsen, så vad innebär då detta ord i ljuset av en helhet från Bibeln?
Jo, ”Den rättfärdige”:
Den som av Guds nåd, på grund av Kristi ställföreträdande död och uppståndelse, av Gud räknats som rättfärdig för Kristi skull. På grund av den rättfärdiggörelsedom Gud fällt över alla människor. Därför att alla människor är inräknade i Jesu rättfärdiga, syndfria lydnad till Guds vilja och därmed övervunnit den andliga döden – åtskillnaden från Gud – över varje människa. Förenat, försonat varje människa med Gud – där i sin jordiska kropp.
Som den ende syndfria Gudamänniskan som kunde bära fram det offer som sonade syndaskulden. En ren sann Gudamänniskas kropp och blod.
”En har dött (en ren sann, syndfri Gudsförenad människas kroppsliga död) för alla, så har de alla dött. ”
Alla människor är inräknade i Jesu kroppsliga död på korset och har därmed sonat sin synd i Guds ögon och lever i en ständig förlåtelse från Gud. Alla människor är i Guds ögon inräknade i Jesu helt naturliga uppståndelse från de döda, genom att Han hela tiden även var sann Gudamänniska – Kristus och hela tiden till sin natur från evighet var och är förenad med Gud.
”Ska leva”:
Får denna fria eviga livets gåva att leva i Guds gemenskap fritt och för intet. Utan prestation eller motkrav. ”Av nåd är ni frälsta och det inte av er själva, en Guds gåva är det” (Efesierbrevet).
”Av tro”:
Genom den av Guds Ande ingivna hjärtats hjälplösa förtröstan till Skriftens Jesus och Skriftens försoning. En förtröstan till att Jesu ställföreträdande död och uppståndelse gäller som hennes rättfärdighet (rätt och färdig) inför Gud. Därför att Gud säger att det är så. Oavsett vad människan själv upplever. Tror sig tro eller inte.
Det är föremålet, personen ( Den Sanne Jesus Kristus) för den hjälplösa förtröstan. Förtröstan till den Han är och har gjort, som blir den personliges subjektiva verklighet, mottagande och ägande av den fria, oförtjänta, tillräknade rättfärdigheten inför och från Gud. På grund av den objektivt dömda rättfärdiggörelsedomen över alla människor. På grund av Kristi förtjänst.
I trosförkunnelsen hörs följande:
”När Gud ingick förbund med oss genom Jesus Kristus, ställde han i förbundet allt sitt till vårt förfogande. När vi tror på honom och i tro accepterar förbundets villkor och löften, ger det Gud rätt att här på jorden etablera sitt förbund i och genom oss.”
Här syftas på två punkter i trosförkunnelsens lära:
Att den troende som Kristi medarvinge inte bara ska ärva allt med Honom i evigheten. Utan att vi redan här och nu ska se våra rättigheter och förlösa hela arvet nu, som är deponerat i vår egen ande.
Att Gud och Jesus bara hjälplöst kan titta in i sin skapelse som djävulen stulit och se på, när den återupprättade guda – människan återerövrar det djävulen stulit. Överflöd på livets alla områden.
Genom att lära sig förlösa och flöda i den inre nya människans deponerade Guds kraft, tro och auktoritet, som är deponerat i hennes egen ande, skapad till likhet med Gud. Där kan hon höra Guds röst och följa den inre rösten. För Gud kommunicerar bara med hennes ande.
Detta framställs ofta med den kristna vokabulären:
Se vad Du är och äger i Kristus. Se vad Kristus är i Dig. Identifiera Dig med Kristus, flöda i Anden o.s.v.
Detta är ju berikande om det ligger rätt betydelse bakom. Men när man tar upp dessa uttryck i dagens läge behövs en markering gentemot trosförkunnelsens betydelse och vantolkning bakom orden.
I sin yttersta konsekvens är den egna människoanden skapad till likhet med Gud, i trosförkunnelsens lärosystem, en Kristuskopia. Då blir det sannerligen förvirrande med tal om att se Kristus i Dig. Identifiera Dig med Kristus. Se vad Du är och äger i Kristus.
Det ligger alltid en fara i att föra fokus bort från vem Jesus är och att istället börja fokusera vad människan är.
Även om det med en sund undervisning om vad vi är och äger i Kristus kan vara berikande, så blir det i trosförkunnelsens tappning en ren förförelse. Detta behöver vi se upp med.
I trosrörelsen vill man verka Bibeltrogen och att man läser som det står:
”Förståndet och erfarenheten vill många gånger inte acceptera Ordet ’som det står’, utan letar febrilt efter invändningar för att slippa lyda. ”
Hur det fungerar i verkligheten, kanske bäst kan belysas med en hälsning från en avhoppare från trosrörelsen:
”Jag menar att det var mitt intresse för att se Bibeln förverkligad som förde mig till Ulf Ekman. Jag ville se tungotal och nådegåvor och helande och en fungerande församling…
På Livets Ord läste man inte heller Bibeln rakt av, visade det sig. Det var Ulfs tolkning, Bibellärarnas, Hagins, Sumralls, Bobbie-Jean Mercks tolkningar som gällde. Många gånger nyckfullt och motsägelsefullt.
Ulfs predikan t.ex. handlar ofta om den situation han själv står i. Det blev Ulfs andliga liv jag levde. Det egna andliga livet fick träda tillbaka för hans dominans. ”
—–
Helt klart, så är det precis som den insatte avhopparen säger. Även om man säger sig läsa Bibelordet ”rakt av ”, som det står, så är det egentligen tolkat. Och då ytterst fortfarande sett i ljuset av ”uppenbarelsekunskapen ” från Kenyon och Hagin. Det är detta som är så bedrägligt. Mycket samma språk som kristna känns vid.
Men det har fått ett nytt innehåll. Med en falsk försoning, falsk Jesus och falsk ande. Detta lyser igenom i alla sammanhang.
Detta är en fråga som borde sysselsätta alla evangelister, äldste, pastorer, församlingar och rörelser. Mer än att tala om att evangelisera och vinna världen.
OBS!
Ligger man inte rätt i försoningen så vinner man inte en enda människa! Hur mycket man än talar om att vinna människor och ordna med kampanjer, kurser, olika aktiviteter, metoder, socialt engagemang, församlingsorganisation, församlingsplantering, församlingstillväxt, under och mirakel – konferenser, vara med i det Gud gör idag. Utan att vara rätt i försoningen blir allt detta bara ett led i förförelsen!
Ett lärosystem som är uppbyggt kring att Jesus dog andligen, blev allt vad den fallna människan var, för att människan skulle kunna bli allt vad Jesus var, leder ingen människa fram till den frälsande tron på Jesus. Det är inte jag som skriver detta på näsan på folk. Det gör Gud själv i sitt Ord:
”Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet(Sann Gud och sann människa), han är av Gud; men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande. ” (I Joh. 4: 2-3)
I ett lärosystem där Jesus dör andligen, är Han varken sann Gud eller sann människa längre, utan en syndig natur (inte sann människa). Skild från Gud till sin natur (inte längre sann Gud).
Även om man i ord säger att Jesus är sann Gud och sann människa, så blir det ju då bara tomma meningslösa ord.
Nu säger Gud i sitt Ord att den som inte äger vissheten om att Jesus var sann Gud och sann människa. Inte bara i ord, utan i konsekvens av läran. Så är han inte av Gud utan att det är en tro ingiven av antikrist ande.
Visst är det Bibeln som fortfarande är rättesnöret för vad som är kristen tro? Eller har det bara blivit ett talesätt för att det ska låta bra?
En tro och visshet på en falsk bild av vem Jesus är och vad Han gjort, är ingiven av en falsk ande och ger inga väckelseperspektiv utan förförelseperspektiv. Oavsett om det är en eller 50 miljoner som kommer till den tron och oavsett vilka manifestationer som kan åtfölja i spåren av förförelse.
Det sker stora under och tecken, stora förvandlingar och mirakler även i ockulta New Age sammanhang, såväl som inom satansdyrkan. Så bli inte upptagna av förvandlingar tecken och under, som något som med automatik, därmed skulle vara något som kommer från Gud.
Egyptens trollkarlar plagierade det mesta av Guds under som förmedlades via Mose!
Den som inte känner och umgås med Skriftens Jesus, lever inte i och är inte av sanningen.
Sen kan man ändå säga sig bekänna Jesus. Att man älskar Jesus och bedyra Honom sin kärlek. Det är inte Guds Son man då bekänner, säger sig älska och bedyrar sin kärlek. Det är inte Guds Ande man då så vackert säger sig tjäna.
Det är inte Skriftens Jesus och sanningen man företräder. Om det inte är den Jesus och försoning som Bibeln talar om, som man umgås med. Här går det inte att grunda sig på känslor och upplevelser, utan på vad Skriften säger i en helhet – ”summan av Ditt Ord är sanning”.
Här är det inte våra mäktiga upplevelser som gäller.
Utan om vi lever i den tro Guds Ande inger. I ljuset av Guds vishet i Bibelns beskrivning av försoningen. I umgängelse med rätt Jesus. Skriftens Jesus.
Inte heller är måttstocken, beviset på en rätt tro, att jag är ”välsignad ” med pengar, hälsa och framgång eller når stora skaror med ett budskap och upplever väldiga manifestationer av olika slag. Vad som gäller är att vi äger och förmedlar en tro ingiven av Guds Ande. I enlighet med helheten av Hans Ord!
”Den rättfärdige ska leva av tro”, på rätt Jesus och rätt försoning. Skriftens Jesus och Skriftens försoning. Det är den frälsande tron som Guds Ande inger.
HaFo
Fick följande fråga: Hur kunde Sonen frigöras från enheten Fader-Son-Ande och bli en människa som ber till fadern på samma…