Inlägg 1 AG:S förnekelse av själens existens och odödlighet och som kontrast till den förvillelsen vad Bibeln säger
Så riktigt synes AG ta avstånd från läror om utkorelse och ersättningsteologi. Men så buntar han dessa vilsna läror samman med att det är jämförelsevis lika vilset med läror om själens odödlighet.
AG beskyller alltid felaktigt och som ett skällsord den grekiska filosofin för synen på själens existens och odödlighet. Han hävdar att de som tror på själens existens och odödlighet är påverkade av grekisk filosofi.
AG hävdar att det var Platon som kom med tanken på en odödlig själ som skiljs från kroppen i dödsögonblicket. Detta påstående är inget annat än ren lögn!
För de som tror på själens existens och odödlighet grundar sig på Bibeln, som pekar på detta med själens existens och odödlighet. AG som menar att han grundar sig på Bibeln missar så helt i sin oerhörda kunskap, vad Bibeln faktiskt här säger:
Lukas skriver om Jairus dotter att hennes ande återvände, liksom att Jesus anbefaller sin ande i Faderns händer när han kroppsligen dör. Det finns alltså något mer än kroppen som existerar.
Jairus dotter ande återvände och hade alltså existerat fram till återvändandet. Jesus anbefallde inte sin kropp i Faderns händer utan sin ande som alltså fortsatte att existera.
I 1 Kor 15 framgår det att en själisk kropp är det vi har nu och den skall bytas ut mot en andlig. Fil 3 säger att vi lever i en förnedringskropp som skall bytas mot en härlighetskropp. Men inte står där något om upphörande av existens mellan att den själiska kroppen – förnedringskroppen skall bytas ut mot en andlig härlighetskropp!
Så här står det om dödsögonblicket: 1 Mos 35:18: ”Men när hennes själ skulle lämna henne – ty hon var döende”. Själen skulle alltså lämna kroppen när hon dog, men det står inte att den upphörde. Detta bibelord ger samma intryck:
1 Kung 17:22: ”Herren hörde Elias röst, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen.” Själens existens upphörde inte vid den kroppsliga döden, utan den kom tillbaka vid att kroppen fick liv igen. Den hade alltså existerat på annan plats och kommit tillbaka.
Vart tar då själen vägen när man dör? Så här står det om en man i Psaltaren: Ps 49: 17, 20: ”så skall hans själ gå till sina fäder”. Själen upplöstes inte utan fortsatte att existera och gick till fäderna i dödsriket.
Berättelsen om den rike mannen och Lasarus i Lukas 16:19 visar på ett klart medvetet tillstånd i ”helvetet” (Hades) resp. ”platsen vid Abrahams sida”.
Luk 16:19-31 är INTE är en liknelse utan en berättelse om de dödas tillstånd. Hade det varit en liknelse så hade Jesus påtalat det. För det gjorde Han alltid vid liknelser.
Och Jesus säger att Gud är en Gud för de levande, ”Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud” vilket visar att dessa är levande inför Gud och inte i någon soul-sleep.
VI har även alla själarna inför Guds tron i Upp 6:9 När Lammet bröt det femte sigillet, SÅG jag under altaret DERAS SJÄLAR som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade.
Upp. 20:4 ”Och jag SÅG DERAS SJÄLAR som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De LEVDE och regerade med Kristus i tusen år.”
Så själarna LEVER i allra högsta grad inför Guds tron. Så enligt Bibeln så är alltså själen både existerande och odödlig.
Så vilsen och Bibelstridig är alltså AG med sin förnekelse av själens existens och dess odödlighet
Forts
Inlägg 2 AG:S förnekelse av själens existens och odödlighet och som kontrast till den förvillelsen vad Bibeln säger
AG som med ord men inte i praktiken följer Guds Ord, går så emot Guds Ord och säger: ”Men nu är inte själen odödlig”. Han tar i bevis ord för de förlorade om att de förstörs, förtärs, utplånas, utrotas och går under.
De orden handlar inte om upphörande av existens, utan beskriver att för de som går förlorade så förstörs, utplånas möjligheten till en evig umgängelse med Gud.
De ord som AG använder som bevis för upphörande av existens, handlar om att de som är skilda från Guds gemenskap, så därmed är deras möjlighet till ett liv med Gud förstörd. Det upplevs som att förträras. Möjligheten till gemenskapen med Gud utplånas och möjligheten till umgängelse med Gud upphör.
AG drar sin egen slutsats av att Ord som: ”I graven dit du går finns varken gärning eller planer eller kunskap eller vishet”, skulle innebära upphörande av existens.
HaFo: Ja det innebär att man inte är verksam med ”gärning eller planer eller kunskap eller vishet.” Men det ordet säger ingenting om att de inte har ett medvetande och inte skulle existera! Det är direkt ohederligt att så läsa in en betydelse som faktiskt inte står där som AG gör.
I Bibelns ljus så innebär det att de då går under, att de därmed är utestängda från Guds gemenskap och kommer att ha en evig gemenskap med satans kategori av gemenskap.
Men fördenskull så upphör de inte att existera utan deras situation beskrivs, när de blir varse sin situation, som inte är ett Guds straff, utan är en konsekvens av sitt val, att inte ta vara på varningen från Gud vad konsekvensen som man väljer då blir:
”RÖKEN FRÅN DERAS PLÅGA STIGER I EVIGHETERNAS EVIGHET.” – ”apåleia” lika med Evighet av aldrig något upphörande eller förändring. ”DÄR DERAS MASK INTE DÖR OCH ELDEN INTE SLÄCKS.”
Som vi redan sett så är AG oförmögen att skilja på kroppslig död och vad Bibeln menar med ”döden dö”, som handlar om att bli skild från Guds gemenskap och att det i den ”andra döden” handlar om att för evigt vara skild från Guds gemenskap. Det handlar fördenskull inte om att upphöra att existera.
Att Ag är helt oförstådd med denna verklighet från Bibeln gör att han vilset kan kasta ur sig detta påstående: ”Död innebär ett förintande, ett utslocknande, ett medvetandelöst icke-varande.”
Varken den kroppsliga döden eller att ”döden dö” – skiljas från Guds gemenskap innebär som AG påstår ”ett förintande, ett utslocknande, ett medvetandelöst icke-varande.” Då är han helt blind inför Bibelns budskap när han gör ett sådant påstående.
Död handlar om åtskiljande. Kroppens död handlar om ett åtskiljande från dess själsliga förmågor och kroppsliga funktioner. Något som hon förenas med igen vid sin kroppsliga uppståndelse.
Åtskiljandet från Gud ”döden dö” skedde aldrig med Jesus. Det sker heller aldrig med den på Jesus troende:
Joh. 11:25-26: ”Jesus sade: ,Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.”
MÄRK! ”SKALL ALDRIG NÅGONSIN DÖ”. Det handlar ju då inte om den kroppsliga döden som ju alla dör, utan den som dör den kroppsliga döden ska ändå ”leva om han än dör”. Ändå leva tillsammans med Jesus.
”SKALL ALDRIG NÅGONSIN DÖ”, måste då handla om en annan död som de som tror på Jesus ”SKALL ALDRIG NÅGONSIN DÖ” ifrån. Det handlar om ”döden dö” – åtskillnaden från Guds liv och gemenskap som de ”ALDRIG NÅGONSIN SKA DÖ” ifrån.
Forts
Inlägg 3 AG:S förnekelse av själens existens och odödlighet och som kontrast till den förvillelsen vad Bibeln säger
AG gör en stor affär huruvida Jesus säger till rövaren på korset: ”I dag ska du vara med mig i paradiset, eller säger han… Du ska vara med mig i paradiset?”
HaFo: Det har egentligen inte avgörande betydelse för skeendet hur ordalydelsen här går. Oavsett vad Jesus säger, så ska ju rövaren vara med Jesus när han med kroppen livlös i graven, samtidigt förenad med Gud – I Anden går och predikar ett budskap! AG vill bara här försöka att sätta i bevis adventisternas lära om icke existens mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.
AG gör en fullständigt ologisk kullerbytta med blandad sanning och lögn och säger: (Sanning) ”Att rövaren ska ’vara med” Jesus i paradiset kräver att båda är där”.
Med följande sanna konklussion som ändå blir till en lögn i detta sammanhang fortsätter AG: ”Det utesluter en omedelbar himmelsk resa eftersom Jesus flera dagar senare säger att han inte stigit upp till Fadern än.”
HaFo: Men nu var det inte i texten här frågan om någon ”himmelsk resa” utan om att de skulle mötas i Paradiset där Jesus skulle ”utropa ett budskap”.
AG går så ännu ett steg längre i sitt försök att förvilla och menar att Jesus syftar på att Rövaren ska få vara med i Tusenårsriket. Och visst ska rövaren vara med där.
Men det är inte vad denna text handlar om utan vad det här handlar om, är att Rövaren som kroppsligt död, ska existerande vara med när Jesus förenad med Gud ”I Anden utropar ett budskap”. Det är något som rövaren som kroppsligt död kommer att få ta del av i mötet med Jesus i Paradiset.
Att rövaren, kroppsligt död, ändå existerar och möter enligt Bibeln Jesus i Paradiset, enligt det löfte som Jesus gav rövaren, är något helt förhatligt för AG. För det kullkastar i stort sett all hans förnekande förförelse om själens icke – eistens och odödlighet.
Riktigt spännande att se hur AG i sin alltmer till synes desparation, är beredd att gå för att försöka föra i bevis sin lögn, att människan upphör att existera mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.
Och dessutom så med satanisk precission, så överför AG det på Jesus, till att som en lägre stående gud, i inkarnationen enbart blir en människa smor av Gud.
Vilket innebär för Jesus enligt AG att Han då vid den kroppsliga döden upphör att existera/sover/inaktiv fram till uppståndelsen. Uppståndelsen blir då likt trosförkunnelsens JDS – lära, till en pånyttfödelse av Jesus, där Han så då för AG existerar/slutar sova/blir aktiv igen.
Bara adventister brukar uttrycka denna blinda desperation för att få sina vilsna läror att gå ihop. Då kan man ju åter fråga sig: är AG en fullfjädrad adventist numera? Han har alla möjligheter att dementera det.
Se tillbaka på det första ämnet ”prövning av AG:s undervisning” och där under inlägg 15 där det framgår att AG har en JDS – lära.
Forts
Inlägg 4 AG:S förnekelse av själens existens och odödlighet och som kontrast till den förvillelsen vad Bibeln säger
Vad gäller då mellan kroppens död och kroppens uppståndelse för de själar som enligt Upp. 20:4 lever?
Alla återvänder till Gud som har givit den personen liv till en levande varelse med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner. ”Anden vänder åter till Gud” enligt Predikaren 12: 7.
Men Gud har OLIKA FÖRVARINGSPLSATSER för de i väntan på kroppens uppståndelse, beroende om man levde i gemenskap med Jesus eller inte.
AG gör en väldigt lång obegriplig och icke trovärdig utläggning om Luk. 16. i ett försök att bevisa sin lögnaktiga tes om att människan inte existerar mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.
Men enligt Luk. 16 som inte är en liknelse utan beskriver det verkliga tillståndet mellan kroppens död och kroppens uppståndelse. Om det varit en liknelse, så skulle Jesus ha sagt att det bara var en liknelse och inte skulle ha varit en beskrivning av vekligheten mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.
Bibeln säger alltid till när det handlar om liknelse. Men Jesus säger inte här som annorstädes är fallet vid liknelser, att detta är en liknelse. Därför kan vi med säkerhet utgå ifrån att vad Jesus här beskriver i Luk. 16 är verkligheten mellan kroppens död och kroppens uppståndelse
Enligt texten så befinner de kroppsligt döda i ett medvetet tillstånd vare sig man lever i gemenskap med Jesus eller inte:
Där beskrivs hur den som hörde Jesus till ”fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida.”
Så beskrivs hur den som inte hörde Jesus till ”plågades, lyfte sin blick och FICK SE Abraham långt borta och Lasarus hos honom…”. Han var alltså existerande och vid medvetande.
När livsanden, personen, vänder åter till Gud, så kan det ske i 2 olika tillstånd:
Den som lever i gemenskap med Jesus som en ny skapelse i Kristus, går tillsammans med Jesus till Abrahams sköte för en där väntan på kroppens uppståndelse.
Den kroppsliga uppståndelsen för den på Kristus troende sker då vid Jesu tillkommelse, när Han gör slut på Vedermödan och antikrists tidsperiod och upprättar Tusenårsriket:
”Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, …Och först ska de i Kristus döda uppstå …” 1 Tessalonikerbrevet 4:16-17.
”Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått.” De som går förlorade får sina uppståndelsekroppar efter Tusenårsriket för att så dömas efter sina gärningar:
Upp. 20: ”Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.”
De förpassas så till samma destination som satan, antikrist och den falske profeten där de då befinner sig: ”eldsjön” där det ska vara ”gråt och tandagnisslan i evigheternas evigheter”:
”Och djävulen, som förvillade dem, bliver kastad i samma sjö av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.” ”Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.”
Inget här om något upphörande av existens! Det är ett mänskligt påhitt och utanför vad Guds Ord säger!! Och denna lögn kan man prestera fast man likt AG har oöverskådligt mycket kunskap. Men i detta fall så döljer den en viktig sanning i Guds Ord! Och blir till en falsk kunskap som Paulus skulle kalla för ”avskräde”!
AG lovordar Bibeln som Guds Ord. Samtidigt som han förvanskar dess budskap. Det kallas för förförelse på hög nivå och går under vad Jesus skulle säga om den person som kamouflerat förmedlar förförelse:
”Det vore bättre att för den som förför en av mina minsta att en kvarnsten vore hängd om hans hals”
Forts
Inlägg 5 AG:S förnekelse av själens existens och odödlighet och som kontrast till den förvillelsen vad Bibeln säger
AG säger så riktigt: ”Uppståndelsen av den mänskliga kroppen vid Jesu återkomst finns rikligen dokumenterad både i Gamla och Nya testamentet”:
HaFo: Märk att här finns inget om något upphörande av existens i dessa texter. AG kan citera dessa ord utan att se denna verklighet! Märkligt.
Märk också här sista versen: ”Alla som ligger i gravarna ska höra hans röst och komma ut.” Hur ska de kunna höra Guds röst om de som AG påstår inte är existerande och utan medvetande?
”Alla som ligger i gravarna ska höra hans röst och komma ut.” Men är AG:S lögn sann om icke existens och icke – medvetande, så kunde de inte ens vara förmögna att höra någon röst!!
De är existerande och vid medvetande och hör naturligtvis därmed Guds röst!!
Så kommer AG med sin lömska käpphäst: ”Denna Bibelns lära om uppståndelsen är svår att förena med (AG:S lögn 1) grekiska idéer om själens odödlighet.”
HaFo: Som jag visat på så är det Bibeln som beskriver själens odödlighet och inte grekiska ideer.
AG: ”Vad är det egentligen som ska uppstå om vi allt sedan döden ( AG:s lögn 2) levt tillsammans med Jesus i himlen?”
HaFo: Vare sig troende eller icke troende lever vare sig i himmel eller helvete. De troende väntar i ”abrahams sköte” i väntan på kroppens uppståndelse vid Jesu tillkommelse för att så ”regera med Kristus för Tusen år” och därefter ingång till ”Den nya Himlen och Den nya Jorden”.
De icke – troende väntar i den andra avdelningen av dödsriket – hades i väntan på kroppens uppståndelse efter Tusenårsriket för att så dömas efter sina gärningar och så förpassas till en evighet i sällskap med satan.
AG:s undran om vad som ska uppstå om man levt tillsammans med Jesus i himlen visar på en sådan häpnadsväckande okunskap, så man kan bara vara helt förbluffad över ett sådan uttalande av en skolad teolog, som dessutom menar sig grunda sin undervisning på Guds Ord.
Forts
Inlägg 6 AG:S förnekelse av själens existens och odödlighet och som kontrast till den förvillelsen vad Bibeln säger
För att föra i bevis att människan inte är en evighetsvarelse och inte har en existens mellan kroppens död och kroppens uppståndelse, så förvanskar AG verkligheten av vad som faktiskt står om när Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus. ( Matt 16:27-17:11).
AG börjar så utifrån sin egen fantasi mena att Apostlarna fick en vision av det kommande Gudsriket på jorden och att detta som skedde inte var verkligt. Mose och Elia var inte alls närvarande menar han.
Hur långt är AG verkligen beredd att gå fram med sin fantasi för att förneka vad Bibeln faktiskt säger om att människan är en evighetsvarelse?
HaFo: Naturligtvis så förde Jesus ett samtal med Mose och Elia. Kanske inte minst om vad de hade framför sig för uppgift under Vedermödan som där de ”två vittnena”.
Att denna verklighet som där hände skulle vara ”en vision av det kommande Gudsriket på jorden”, är en så vilsen fantasiprodukt av AG så knappast någon kan väl sätta tilltro till en sådan fantasi.
Det är en ren fantasiprodukt utan förankring i Bibeln, som hos AG tillkommer till i ett desperat försök att leda i bevis, att det inte finns någon existens mellan den kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen. Varför detta desperata fanatiska behov av att förföra människor och förneka Bibelns sanna budskap?
Forts
Inlägg 7 AG:S förnekelse av själens existens och odödlighet och som kontrast till den förvillelsen vad Bibeln säger
Vill avsluta med ett trösterikt budskap som Jesus ger de som tillhör Honom : ”I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er. För jag vill att där jag är ska ni också vara”. (Joh 14:2)
Vad Jesus säger är att man inte behöver vara oroliga för sin kroppsliga död, eftersom de då har en plats beredd där Jesus är, i mellantillståndet mellan kroppens död och kroppens uppståndelse i ”Abrahams sköte” som är i Jesu närhet. Det är där som Jesus vill att de som hör honom till ska vara mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.
Det står att när en frälst människa lämnar jordelivet går hennes ande till Gud. Livet utsläcks inte i och med den kroppsliga döden, utan den troende är i Jesu närhet i Abrahams sköte. Vi får vara i Jesu närhet direkt när vi kroppsligen avsomnar. Gemenskapen med Kristus bryts inte när vi kroppsligen dör i tron på Kristus.
Paulus önskade lämna jordelivet för att vara hos Kristus och skrev: Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Filipperbrevet 1:23
Alltså är enligt Paulus den kroppsligt avsomnade hos Kristus, men inte ännu i den slutliga eviga gemenskapen med Gud på den Nya Himlen och Den Nya Jorden.
Men den sanningen förvanskar AG till att vad Paulus lär skulle vara, ”att ’Kroppen’ är Kristi kropp, det vill säga församlingen, och att ’vara hemma hos Herren’ är tillståndet efter uppståndelsen vid Jesu återkomst. Vad Paulus säger är att situationen vid uppståndelsen kommer att bli ännu bättre än den nuvarande församlingsgemenskapen.”
HaFo: Vilket svammel av AG! Detta är ju inte alls vad texten handlar om utan handlar om att Paulus önskade lämna jordelivet för att vara hos Kristus och skrev: ”Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre.” Filipperbrevet 1:23. Vilket då talar om att Paulus såg fram emot ett medvetet existerande tillstånd i Kristi närhet mellan kroppens död och kroppens uppståndelse.
Men sådana fakta måste naturligtvis AG förvanska!! Frågar igen hur långt är AG egentligen beredd att gå för att med sin fantasi, sina egna tankar och en fanatisk drivkraft att förneka Bibelns sanningar, förmedla sina vilsna läror om att mellan kroppens död och kropens uppståndelse så finns ingen existens. Skamligt är väl kanske det närmast adekvata ordet!?
Människor borde väl ändå börja inse hur AG är beredd att ta till alla möjliga trick för att få lögnen om att människan inte är en evighetsvarelse att gå hem hos människor!?
Vad är egentligen motivet att till varje pris förmedla en sådan lögn och samtidigt som AG gör förvanska vem Jesus var/är och därmed förvanska vad Jesus gjort? Jag kan inte se någon annan orsak än att AG själv är förförd av en villoande och till varje pris ska föra den villoandens budskap vidare.
Och vad som gör det så bedrägligt är att det sker mitt i en övermåttan kunskap, ett påstått upphöjande av Bibeln, samtidigt som det är andra källor som är vägledande och ett Kristet språkbruk kring Kristus, som likväl förvanskar vem Han är. Kan en förförelse bli mer sinnrik och satanisk till sitt upplägg än vad AG förmedlar??
Sätter här in en tänkvärd artikel av Lennart Jareteg i ett bemötande av AG:s lögnaktiga påståenden om att troende är påverkade av grekisk filosofi och gnosticism.
https://bibelfokus.se/sv/blogg/240705
Läser vi Bibeln med ”grekiska glasögon”? Är vi påverkade av gnosticismen?
Ett antal förkunnare påstår ibland att dagens kristna läser Bibeln med ”grekiska glasögon” och att vi därför är påverkade av grekisk filosofi och även gnosticism. Stämmer det påståendet för oss ”vanliga” evangeliska kristna eller är det ett falskt påstående som bara är till för att stödja läror som dessa förkunnare kommer med?
Svaret är enkelt om det gäller ”vanliga” evangeliska kristna: Det är inte sant! Det är vilseledande information! Faktum är att det vanligen är villolärare som säger detta för att ge mer kraft åt sina läror eftersom Bibeln motbevisar det de vill få sagt. Ett annat vanligt skrämselargument är att vi är påverkade av katolicismen.
Som du läste så gäller inte detta för oss ”vanliga” evangeliska kristna. Med ”vanliga” avser jag den evangeliska kristenhet som inte låtit sig påverkas av katolsk religion, som inte plockat in mystik, som inte blivit påverkad av amerikansk trosförkunnelse (a la Kenneth Hagin, Ulf Ekman osv) och som inte tagit in tankegods från New age och österländska tankegångar, utan helt enkelt hållit sig till en ren evangelisk, bibelförankrad tro.
Låt oss titta lite på grekisk filosofi och gnosticism:
Den grekiska filosofen och matematikern Pythagoras hade en lära om att människans själ går vidare till ett djur efter döden. Tror vi evangeliska kristna det? NEJ!
Den grekiska filosofen Platon – som var inspirerad av den grekiska filosofen Sokrates – undervisade att själen befrias från kroppen för alltid efter döden och lever vidare på det sättet. Tror vi evangeliska kristna det? NEJ!
Det finns de som menar att Platon trodde på reinkarnation. Tror vi evangeliska kristna på det? NEJ!
De grekiska epikuréerna trodde att själen upplöses/förintas efter döden. Tror vi evangeliska kristna det? NEJ!
När det sedan gäller gnostikerna så spretar det ganska mycket vad de egentligen trodde eftersom de blandade friskt vad gäller olika religioner och filosofier. Här är vad de i huvudsak de trodde på:
Gnostikerna trodde att frälsningen kunde uppnås genom en slags hemlig (esoterisk) kunskap (gnosis). Tror vi evangeliska kristna det? NEJ!
Gnostikerna trodde på astrologi. Stjärnorna och planeterna ansågs vara himmelska väsen som hade inverkan på det mänskliga livet. Tror vi evangeliska kristna det? NEJ!
Gnostikerna trodde att den materiella världen (även våra kroppar) var ond och att endast det andliga var gott. Tror vi evangeliska kristna det? NEJ!
Gnostikerna trodde att Gud som skapat den materiella världen var ond. Tror vi evangeliska kristna det? NEJ!
Gnostikerna trodde att människan har en gudagnista inom sig och att denna kunde frigöras och fly den onda kroppen genom esoterisk kunskap. Tror vi evangeliska kristna det? NEJ!
Gnostikerna trodde att Jesus bara var en människa och inte gudomlig. Tror vi evangeliska kristna det? NEJ!
Gnostikerna trodde att Kristus bara var av andlig natur. Tror vi evangeliska kristna det? NEJ!
Gnostikerna delade in människorna i tre grupper: de sanna gnostikerna, en del av de kristna, samt de som aldrig kan uppnå frälsning. Tror vi evangeliska kristna det? NEJ!
Gnostikerna trodde inte på kroppens uppståndelse. Tror vi evangeliska kristna på det? JA!
De tidiga kristna kämpade mycket mot påverkan från både grekisk filosofi och gnosticism, och självklart är det så att vi evangeliska kristna idag kan vara tacksamma för det.
Att den Katolska kyrkan sedan växte fram och genom åren förde in mängd villoläror i sin religion, det råder inga tvivel om, men dessa villoläror har jag också försökt belysa här i BibelFokus.
Summa summarum: håller vi oss till den rena evangeliska tron – som länge präglat svensk kristenhet – då är vi inte påverkade av grekisk filosofi och gnosticism.
Men tyvärr har ju det kommit in en mängd villoläror på senare tid, och inte minst influenser från katolicism, mystik, amerikansk trosförkunnelse, med mera, vilka har smutsat ner den evangeliska tron även i vårt land. Det gäller alltså att ha lite koll på vad en bibelförankrad tro är för något – och vad den inte är!
(Lite kort vill jag bara flika in detta: ibland säger goda förkunnare att vi kan dras med en grekisk förståelse av vissa ord i Bibeln, som t.ex. ”tro”. Jag skulle snarare kalla detta för att vi har ett fattigare språk än hebreiskan, där ord kan ha många betydelser som är snarlika. Men det är inte värre än att man gör lite studier i grundtexterna för att berika förståelsen av sådana ord.)
/Lennart