Återger från en Bloggpost av Jon-Are Pedersen
https://theholyremnant.blogspot.com/2021/02/kristi-domstol.html
Inlägg 1
Kristi Domstol
Nu har vi kommit fram till Matt. 24:45 i serien. Här kommer det Paulus kallar för Kristi domstol (2 Kor. 5:10). Här berättar Jesus för oss hur kriterierna för hur Han kommer kräva redovisning av sina tjänare som han satt att sköta hans hus.
Den trogne tjänaren (tjänstegåvan) ger husfolket (församlingen) rätt mat i rätt tid (inte det de vill höra utan behöver höra). Den onde tjänaren (tjänstegåvan) som inte ger rätt mat i rätt tid (talar vad de vill höra, det som kliar i örat), utan bara ser till sig själv (äter från onda andars bord och dricker av onda andars bägare 1 Kor. 10:21) kommer att kastas ut i mörkret.
Matt. 24:45 ”Vem är nu en trogen och klok tjänare, som hans herre har satt över sitt husfolk för att ge dem mat i rätt tid? 46 Salig är den tjänaren som hans herre finner göra så, när han kommer.
47 Sannerligen säger jag er, att han ska sätta honom över allt han äger. 48 Men om den onde tjänaren säger i sitt hjärta: Min herre dröjer med att komma, 49 och börjar slå sina medtjänare, och äter och dricker med de druckna,
50 då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar honom, och i en stund han inte vet om, 51 och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans del med hycklarna. Där ska vara gråt och tandagnisslan.
Forts
Inlägg 2
Dessa sju verser visar på hur Herren ska döma och vad som är viktigt i Hans ögon. Ganska snabbt kan vi utläsa några fakta:
Det handlar om efter återkomsten. Det utläser vi i orden Min herre dröjer med att komma och … herre komma en dag när han inte väntar honom.
De visar vad som avgör om tjänstegåvan är en trogen tjänare eller en otrogen tjänare, en sann tjänare eller en falsk tjänare både i församlingen och bland de som inte tror.
Och med orden salig är den tjänaren som hans herre finner göra så, när han kommer visar oss att Kristi tjänare är i full gång med att utföra de uppgifter de fått av sin Herre när Han kommer.
Det visar även att det finns troende lever och finns kvar vid Hans återkomst i härlighet som Paulus två gånger uttrycker det i 1 Thessalonikerbrevet 4 verserna 15 och 17, och att inget hemligt uppryckande har skett.
(Liknelsen om de tio jungfrurna som kommer häremellan tar jag upp i en separat artikel.)
Och när Jesus fortsätter sitt profetiska tal i kapitel 25:14 tar han upp själva Kristi domstol, där var och en ska få igen vad han har gjort under sitt jordiska liv, vare sig det är gott eller ont (2 Kor. 5:10) som Han utlovat i Upp. 22:12 ”Och se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar.”
Jag håller alltså inte med att berättelsen om fåren och getterna är Kristi domstol. Däremot avhandlar den de överlevande efter den Stora Katastrofens utgång, alltså efter Armageddon, vilket jag kommer ta upp i en senare artikel.
Forts
Inlägg 3
I Matt. 25:14ff återkommer Jesus till vad Han delvist tog upp i Matt. 24:45-51 och som Paulus i 2 Kor. 5:10 kallar ”Kristi domstol” och nu ger Han en längre utläggning av samma händelse.
Matt. 25:14 ”För det är som när en man skulle resa utomlands. Han kallade på sina tjänare och överlämnade sina ägodelar åt dem, 15 och gav åt en fem talenter, åt en annan två och åt en annan en – åt var och en efter hans förmåga, och for sedan utomlands.
16 Då gick den som hade fått fem talenter bort och handlade med dem och tjänade fem talenter till. 17 Och på samma sätt tjänade också den som hade fått två ytterligare två.
18 Men den som hade fått en gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar. 19 Men efter en lång tid kom dessa tjänares herre och höll räkenskap med dem.
20 Då kom han fram, som hade fått fem talenter och lämnade fram fem talenter till och sa: Herre, du överlämnade åt mig fem talenter. Se, fem talenter till har jag vunnit förutom dem.
21 Och hans herre sa till honom: Bra gjort, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.
22 Då kom också den fram, som hade fått två talenter och sa: Herre, du överlämnade åt mig två talenter. Se, två talenter till har jag vunnit förutom dem. 23 Hans herre sa till honom: Bra gjort, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.
24 Sedan kom också den fram, som hade fått en talent, och sa: Herre, jag visste att du är en sträng man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.
25 Och jag var rädd och gick bort och gömde din talent i jorden. Se, här har du det som är ditt. 26 Då svarade hans herre och sa till honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut.
27 Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade kunnat få det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har de tio talenterna.
29 För var och en som har ska få och det i överflöd, men från den som inte har, ska tas också det han har. 30 Och kasta den oduglige tjänaren i det yttersta mörkret. Där ska vara gråt och tandagnisslan.
När Jesus säger ”efter en lång tid” motsäger det Pre-Tribs argument att lärjungarna trodde på Imminens, ett felaktigt argument jag tog upp i Pre-Trib Bygger på Dispensationalismen. https://theholyremnant.blogspot.com/2020/07/pre-trib-bygger-pa-dispensationalismen.html
Forts
Inlägg 4
Kriterierna för Kristi Domstol
Vad är dessa ”talenter”? Är det våra gärningar? Våra pengar? Våra funktioner? Jag tror helt enkelt det är Andens frukt Han vill se. I en tidigare artikel Karaktär, inte Karisma https://theholyremnant.blogspot.com/2019/04/till-kristus-tar-gestalt-i-oss.html tog jag upp skillnaden och vad som är viktigt för Herren.
Lukas ger extra information om kring kriterierna för Herrens bedömning:
Luk. 12:41 ”Då sa Petrus till honom: Herre, talar du denna liknelse till oss eller till alla andra också? 42 Och Herren svarade: Var finner man en trogen och klok förvaltare, som hans herre kan sätta över sitt tjänstefolk för att ge dem deras mat i rätt tid?
43 Salig är den tjänaren som hans herre finner göra så då han kommer. 44 Sannerligen säger jag er: Han ska sätta honom över allt han äger. 45 Men om den tjänaren säger i sitt hjärta:
Det dröjer innan min herre kommer igen, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka så att han blir berusad, 46 så ska den tjänarens herre komma en dag då han inte väntar det, och en stund då han inte anar det, och han ska hugga honom i stycken och ska ge honom hans lott bland de trolösa.
47 Och den tjänaren som visste sin herres vilja och inte beredde sig och inte heller gjorde efter hans vilja, han ska straffas med många slag. 48 Men den som inte visste den och ändå gjorde det som förtjänar slag, han ska straffas med få slag.
Var och en som har fått mycket, av honom ska det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom ska det utkrävas så mycket mer.
Forts
Inlägg 5
I min argumentation med Kalvinister skrev jag artikeln Jesu ord i Luk. 12:42-48 Den Enkla och den Djupa betydelsen. https://theholyremnant.blogspot.com/2019/08/jesu-ord-i-luk-1242-48.html Så här läser jag liknelsen:
Jesus talar i Luk. 12:42-48 om fyra olika tjänare: 1) En trogen, 2) en ond, 3) en som VISSTE sin Herres vilja men INTE gjorde den, 4) och en som INTE VISSTE sin Herres vilja och gjorde fel.
Den trogne fick sin belöning, likaså den onde tjänaren. Den som visste sin Herres vilja men inte gjorde den, straffades med många slag, och den som inte visste sin Herres vilja och gjorde fel, straffades med få slag.
Bara en av dessa blev huggen i stycken och fick sin plats bland de otrogna, och det var den som sa:
Min Herre kommer inte så snart (som inte tar Jesu återkomst, den eviga domen, att vi ska ställas ansvariga för varje ord vi uttalar, på allvar), och som började slå tjänarna och tjänarinnorna, som började äta och dricka sig berusad.
Hur slår man sina medtjänare? Vad är det att äta och dricka sig berusad? Genom hårda ord, krav, översitteri slår man sina medtjänare, och att ”dricka” av Lögnläror och villfarelser, eller att icke-biblisk undervisning ges.
Det är att INTE ge rätt mat i rätt tid. Vi lever inte av bröd allenast, sa Jesus, utan av vart ord som utgår ur Guds mun. Och Guds ord är därför den mat vi ska servera våra medtjänare,
inte bibelstridiga läror som förvränger Guds ord, natur, syfte och mål. Inte läror som går emot den sunda läran. Detta leder till att tjänaren huggs i bitar. Vi talar vad vi har sett och hört. Inget annat. Det vi har förstått och kommit till insikt om är vad vi för fram.
Forts
Inlägg 6
Vi har några nyckelord i Jesu berättelse, som: mat, dryck, slå, (och) berusad.
Läs gärna den artikeln i sin helhet https://theholyremnant.blogspot.com/2019/08/jesu-ord-i-luk-1242-48.html
Det är alltså frukt Han begär, inte styrka och utstrålning eller våra gärningar. Han söker enkla människor att förvandla så ingen ska berömma sig av sig själv, utom i Herren.
1 Kor. 1:26 ”För se på er kallelse, bröder, att inte många var visa efter köttet, inte många mäktiga, inte många av förnäm släkt. 27 Men det som var dåraktigt för världen har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som var svagt i världen har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam.
28 Och det som var ringa och föraktat i världen och det som ingenting var, det har Gud utvalt för att göra till intet det som var någonting, 29 för att inget kött ska kunna berömma sig inför honom.
30 Men genom honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud och rättfärdighet och helgelse och befrielse, 31 för att som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig i Herren.
När Andens frukt växer i en människas hjärta kommer de goda gärningarna följa. Man gör gott därför att Han är god. Man är barmhärtig därför att vi har fått barmhärtighet.
Vi älskar därför att Han först har älskat oss. Vi tar upp vårt kors varje dag och följer Honom. Vi lever alltså inte ett egocentriskt liv utan ett utgivande liv, där vi sätter andra före oss själva.
Gal. 5:22 ”Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, 23 saktmodighet, självbehärskning. Mot sådant är inte lagen. 24 Men de som tillhör Kristus har korsfäst sitt kött med dess lustar och begär.
25 Om vi lever i Anden, så låt oss också vandra i Anden. 26 Låt oss inte söka förgänglig ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.
Forts
Inlägg 7
Nyckelordet
Herren söker karaktär, inte karisma och utifrån Andens frukt bedöms vi vara en trogen eller otrogen tjänare, utifrån Andens frukt kommer vi få höra Väl gjort, du gode och trogne tjänare… Gå in i din Herres glädje!
Vi förstår detta också av berättelsens nyckelord Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Herren skördar frukten, och bär man inte god frukt huggs man ner (Matt. 3:10). Och där ska vara gråt och tandagnisslan. Johannes beskriver skörden:
Upp. 14:14 ”Och jag såg, och se, ett vitt moln och på molnet satt en som liknade Människosonen. Han hade på sitt huvud en guldkrona och i sin hand en vass lie.
15 Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet:
Hugg till med din lie och skörda, för skördetiden har kommit för dig, för skörden på jorden har blivit mogen. 16 Och han som satt på molnet högg till med sin lie på jorden, och jorden blev skördad.
Om du vet att det är karaktär Han söker, och inte bär frukt här och nu innan Hans återkomst, är det försent. Den tjänaren som grävde ner sin talent levde ”efter köttet”.
Han grävde ner det i ”jorden”, ”Och HERREN Gud formade mannen av jordens stoft och blåste livets ande i hans näsa, och så blev mannen en levande själ.” 1 Mos. 2:7 En metafor för vårt kött är stoft! Han brukade inte den gåva han fått av Herren. Han levde efter sitt kött, efter den naturliga människan!
Slutsats
I Matteus kapitel 24 vers 41-51 beskriver Han efter vilka kriterier Han bedömer var och en, och i kapitel 25 vers 14 kommer Kristi domstol, där Han har sin lön med sig för att ge åt var och en efter hans gärningar.
Den tjänaren som gräver ner sin talent kastas ut i mörkret. Kristi domstol sker här på jorden och inte i himlen som Pre-Trib påstår och som både kapitel 24 och 25 motsäger. Det är heller inte domen över fåren och getterna som de menar är bevis på skillnaden mellan ”uppryckandet” och Jesu återkomst. Och slutligen: Det är karaktär Han söker, inte karisma.
Slut på Jon-Ares Bloggpost Kristi Domstol
HaFo kommentarer
HaFo kommentar 1
Jon-Are visar på att skeendet med ”Kristi domstol” inte är något som sker vid något uppryckande innan vedermödan, utan att det är något som sker vid Jesu enda återkomst, när Han avbryter Vedermödan och ska upprätta Tusenårsriket.
Detta sker i samma skeende som de troende då ställs inför att ”undfå lön” i förhållande till hur man förvaltat punden/talenterna. Och får sina uppståndelsekroppar för att ”regera med Kristus för Tusen år”.
Och med orden salig är den tjänaren som hans herre finner göra så, när han kommer visar oss att Kristi tjänare är i full gång med att utföra de uppgifter de fått av sin Herre när Han kommer. Något som alltså visar på att de troende är med igenom Vedermödan
Jag håller alltså med Jon-Are om att berättelsen om fåren och getterna INTE är Kristi domstol.
Det verkar som att det genom församlingens tidsålder fram till efter Vedermödan sker flera sållningar.
1 Petr. 4: 17 talar om att ”Domen har begynt och det på Guds hus”. Det handlar förmodligen om vad som idag sker när avfallet avslöjas i församlingen och man ställs inför att följa Guds Ande eller villoandars läror.
Matt. 3: 12 säger att Jesus ”har sin kastskovel i handen, och han ska rensa sin tröskplats – ”Domen har begynt och det på Guds hus” – och samla sitt vete i ladan (församlingen). Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”
Men att ”agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.” verkar inte ske vid den tidpunkten. För Han säger i Matt. 13: 30 angående vetet och ogräset:
”Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas.”
Den tidpunkten torde då vara vid skeenden av åtskiljande mellan fåren (De som hör Gud till ) och getterna (som inte hör Gud till). Vad jag förstår som handlar det dels om åtskiljandet efter Vedermödan innan ingången till Tusenårsriket.
Och ett nytt åtskiljande i slutet av Tusenårsriket när satan kommer lös och det ska visa sig var den tro på Jesus som man kommit till under Tusenårsriket. Då när satan är bunden och det slutliga förverkligandet av Joels Profetia om att Gud ”ska utgjuta min Ande över allt kött” fullbordas.
Forts
HaFo kommentar 2
Fåren (de som hör Gud till) blir då vid åtskiljandet mellan fåren och getterna med i det enda uppryckande som Bibeln talar om:
”För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå.
Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. Och så ska vi alltid vara hos Herren.”
Detta är det enda uppryckande som Bibeln talar om. Där får vi så våra uppståndelsekroppar för att ”regera med Kristus för Tusen år” och därefter fortsätter vi att ”vara hos Herren” i ”Den nya Himlen och den nya jorden” beskrivet i Upp.
1 Kor. 15: 51 – 53: ”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”
Uppenbarelseboken 20: 6: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.”
Medan Getterna/ogräset ”bind det i knippen för att brännas.” Något som då sker först efter Tusenårsriket där ”de andra uppstår först efter de Tusen åren” och döms ”efter sina gärningar” för att sedan förpassas till eldsjön.
Över dem har ”den andra döden makt” med ett evigt aldrig upphörande åtskiljande från Gud.
Forts
HaFo kommentar 3
Matt 24:31 Handlar definitivt om skeendet i inledningen av Tusenårsriket: ”Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.”
Men tror att detta ska inte sammanblandas när en ny åtskillnad sker efter Tusenårsriket i Matt. 25: 31 – 46
Vad som visar på att det i detta senare skeende handlar om efter tusenårsriket är vers 41 om att getterna ska förpassas till den eviga elden. Det är ju något som ska ske först efter tusenårsriket och den slutliga domen.
Detta handlar om de troende eller otroende i slutet av tusenårsriket och denna profetia går i fullbordan vid den slutliga domen och ingången i evighetens värld med en ”ny himmel och en ny jord”.
För de troende innan Tusenårsriket gäller Joh. 5:24: ”Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och KOMMER INTE UNDER DOMEN utan har övergått från döden till livet.”
Matt. 25: 31 – 46, handlar om de som under tusenårsriket kommit till tro på Jesus (fåren) och som därmed haft omsorg om människor under tusenårsriket och de som genom otro på Jesus (getterna) under tusenårsriket inte ”brytt sig om mina minsta” lika med alla människor i nöd!!
Alltså något som inte handlar om oss troende idag, som kommer att möta Jesus vid ”Kristi domstol”, frikända av nåd för Kristi skull!!!
Vad som gäller de troende innan Tusenårsriket är istället inför ”Kristi domstol” ”utan fördömelse”. Med lön utifrån hur ”man förvaltat pundet”, men med en dom ”utan fördömelse”.
Medan Matt 24:31 definitivt handlar om ett inledande skeende inför Tusenårriket kring vilka som i det läget hör Kristus till eller inte. De som inte i detta läge hör Kristus till kommer att få vänta på sin kroppsliga uppståndelse efter Tusenårsriket,
för att så där ställas inför Guds domstol för att dömas efter sina gärningar och så förpassas till samma destination som satan, antikrist och den falske profeten – eldsjön där ”det ska vara gråt och tandagnisslan i evigheternas evigheter”.
Håller alltså helt med Jon-Are när han säger: ”Kristi domstol sker här på jorden och inte i himlen som Pre-Trib påstår och som både kapitel 24 och 25 motsäger. Det är heller inte domen över fåren och getterna som de menar är bevis på skillnaden mellan ”uppryckandet” och Jesu återkomst.”
Forts
HaFo kommentar 4
Vad som blir uppenbart när man läser denna Bloggpost av Jon-Are är hur
Allvarligt hur vi förvaltar vad Jesus har lagt ner av förmågor och uppgifter i våra liv och att den Andens frukt som han fostrar fram i våra liv får komma till uttryck.
Jag har begrundat texterna om och om igen och gripits av ett riktigt allvar över att kunna förvalta vad gett oss i uppdrag (Talenter) att förvalta. Och att kunna göra det på rätt sätt på Hans uppdrag och ledning.
Jon-Are citerar: ”Om vi lever i Anden, så låt oss också vandra i Anden.”
Jag vill visa på striden mellan Anden och köttet
”Ty köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet, de två ligga ju i strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill” Gal. 5:17.
En del läser här bara in två parter som är i strid och får det till en strid mellan den inre och yttre människan. Där det sägs att det är människans egen ande (där Gud sägs bo), som är i strid mot själen och kroppen, där begärelserna och de syndiga drivkrafterna sitter heter det.
Lösningen heter då i denna villfarelse, att anden ska ta kontrollen över själ och kropp. Människan har i fallet förlorat förmågan att leva inifrån sin egen ande säger man.
Lärt sig leva utifrån sina själsliga krafter och influerats av de syndiga drifterna i sin kropp menar man. Nu ska hon åter lära sig leva inifrån sin egen ande. Där Gud bor med alla Hans attribut deponerade. Färdiga att förlösas proklamerar man.
De har då missat att se, att i den här texten finns tre parter!
”de två ligga ju strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill.”
Köttet, syftar inte här på en speciell komponent eller beståndsdel av den naturliga människans egna konstitution. Här syftar inte heller köttet på lieringen mellan den naturliga människan och syndanaturen – den gamla människan.
I det här sammanhanget syftar ordet kött, på den naturliga människans forne herre – Syndanaturen. Som fortfarande finns integrerad i helheten av allt vad människan är.
Men där finns nu också en tredje natur. Människan har fått del av Gudomlig natur – Anden – även den naturen integrerad i helheten av vad människan är.
Den forne herren, syndanaturen, strider mot den nya Herren, Guds natur. Det är de två naturerna i människan som nu strider om den tredje parten: Den naturliga människan, som nu är fri att välja Guds Ande, Ord och vilja som Herre över sin egen natur, sitt leverne och agerande.
Forts
HaFo kommentar 5
”Så skulle lagens krav uppfyllas oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden…vandren i ande, så ska ni förvisso inte göra vad kroppen har begärelse till…om ni genom ande döden kroppens gärningar, så ska ni leva”. (Rom. 8:4, 13; Gal. 5:16)
Lägger man bara ensidigt samman dessa Bibelord. Har en gnostiskt färgad människosyn över människans konstitution. Är fixerad vid en förenklad bild från ”de tre ringarnas förklaringsmodell” över hur Gud bor i människans egen ande.
Ja, då är det lätt att läsa in, att det i dessa ord står att Gud bor i människans egen ande (vandra efter Anden lika med vandra i ande). Läsa in att det är människans egen ande som ska ta kontrollen över kroppen (genom ande döden kroppens gärningar),
där så sätet för de syndiga begärelserna sitter som man påstår. Man läser in att det handlar om en strid mellan yttre och inre komponenter i människans egen konstitution.
Lägger man däremot in dessa bibelord i den helhetsbild Bibeln ger kommer de i ett annat ljus. Vi behöver se helhetsbilden av den troendes tre naturer. Sin egen naturliga natur. Syndanaturen – köttet. Den nya naturen Anden – Guds natur.
Där den naturliga människan med sin egen natur, som tjänare åt syndanaturen, kallas för att vara i ett köttsligt väsende och som tjänare åt den nya naturen Anden, kallas för att vara i ett andligt väsende (Rom. 8:8-9).
När den naturliga människan, lever i detta ”andliga väsende”. Lever i sin liering med Jesus som Herre över sin natur och vilja inrättad efter Guds Ord.
Då vandrar hon i Ande – är i sitt ”andliga väsende”(sin liering med Jesus) och med sin egen natur, som tjänare åt den nya integrerade naturen, Anden. Vandrar efter Anden.
Då utför inte kroppen, de syndfulla handlingar, som köttet – syndanaturen, eljest driver henne till, när hon ställer sig själv (den naturliga människan) i syndens tjänst till orättfärdighet lika med ”köttsligt väsende.”
I sitt ”andliga väsende”. Med Jesus som Herre, ställer hon sig själv (den naturliga människan) med sina lemmar i Guds tjänst. (Rom. 6: 12-18)
LÅT OSS STÄLLA OSS SJÄLVA MED ALLT AV VAD VI ÄR I GUDS TJÄNST!