Ett Pussel att lägga
Fick en fråga: ”Du har sagt att Lammets bröllop sker i slutet av 1000 års perioden!!!!men varför står det FÖRST om Lammets bröllop i kapitel 19 i Uppenbarelseboken. Och SEDAN står det om 1000 års riket i kapitel 20. Har du lagt till något? Eller tagit bort något?”
Frågeställningen var intressant och jag gör svaret till flera inlägg så är det lättare att få tag på innehållet.
Inlägg 1
Jag har sagt att Lammets bröllop är något av det sista som sker och citerat från Upp. 19: 7 – 9 o 22: 17 där det står om detta och har då blivit anklagad för att vara en lögnare eller ”dragit från och lagt till” som förmedlat detta. Bedöm alla själva efter vad jag nu lägger fram om jag är en lögnare:
”Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran för Lammets bröllop har kommit och hans brud har gjort sig redo. Skinande rent linne har hon fått att klä sig i.”
Linnet är de heligas rättfärdighet. Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.. Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det ska säga: ”Kom!”
Detta kan ju inte annat än syfta på samma händelse som är det sista som sker innan vi beträder en ”ny himmel och en ny jord” som omtalas i Kap.21 och beskrivs i Kap. 22.
Det synes alltså som att allt inte är i kronologisk ordning, som jag trott, utan att det handlar om ett pussel som behöver läggas. Det är fullt uppenbart. Men efter jag har lagt detta pussel här nu kring dessa Kap. 19 o 20 i Upp., är jag då en lögnare?
I Kapitel 19 synes 1 – 9 handla om tiden efter Tusenårsriket:
1 Sedan hörde jag liksom en stark röst från en stor skara i himlen: ”Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud, för hans domar är sanna och rätta.
Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt och straffat henne för sina tjänares blod.” Än en gång sade de: ”Halleluja!” Och röken från henne stiger i evigheters evighet.
Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: ”Amen. Halleluja!” Och från tronen kom en röst som sade:
”Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som vördar honom, både små och stora!” Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:
”Halleluja! Herren vår Gud den Allsmäktige är nu kung. Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran, för Lammets bröllop har kommit och hans brud har gjort sig redo.
Skinande rent linne har hon fått att klä sig i.” Linnet är de heligas rättfärdighet. Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.”…
Forts
Inlägg 2
Medan verserna 11 – 21 i Kap. 19 synes handla om när Jesus bestraffar människor och världen under antikrist innan Han så avbryter vedermödan.
Här fullbordas nu vad som utlovades i Daniel 9: 27 att Jesus skulle stoppa förödaren (antikrist) som kommit på styggelsers vinge (Det falska Templet):
”Och på styggelsers vinge skall förödaren komma, till dess att förstöring och oryggligt beslutad straffdom utgjuts över förödaren.” (Jesu tillkommelse när Han ska kasta antikrist och den falske profeten i eldsjön och upprätta Tusenårsriket).”
”Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet.
Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.
De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira,
och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: ”Kungarnas Kung och herrarnas Herre.”
Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: ”Kom och samlas till Guds stora måltid,
så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora.”
Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten,
som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel.
De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.
Forts
Inlägg 3
Inledningen på Kapitel 20 synes vara en fortsättning på ovanstående straffdomar och uppgörelsen med antikrist. Alltså före Tusenårsriket inför dess upprättande:
”Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år.
Sedan kastade ängeln honom i avgrunden och stängde och förseglade den över honom, för att han inte mer skulle förleda folken förrän de tusen åren nått sitt slut. Därefter ska han släppas lös för en kort tid.”
Så handlar det om Tusenårsriket:
”Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord,
och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med Kristus i tusen år.”
Så en kort passus om att de icke – troende inte är med i skeendet vid ingången till Tusenårsriket utan först därefter får del av kroppens uppståndelse efter Tusenårsriket:
”Men de andra döda levde inte förrän de tusen åren hade gått.”
Forts
Inlägg 4
Så tillbaka till de troende som får uppståndelsekroppen inför att ”regera med Kristus för Tusen år”:
”Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/02/04/forsta-och-andra-doden/
Så fram till efter Tusenårsriket igen:
”Och när de tusen åren har nått sitt slut ska Satan släppas ut ur sitt fängelse. Och han ska gå ut för att förleda folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden.
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/11/21/gog-magog/
Deras antal är som havets sand. De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem.
Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.”
Så kommer vi till den domsakt som de icke-troende har att möta efter sin kroppsliga uppståndelse efter Tusenårsriket:
”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok.
Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.
Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.”
Att helvetet kastades i eldsjön innebär inte att det upphör att existera. Den andra döden är inte upphörande av existens men den eviga åtskillnaden från Guds gemenskap.