Om dop och nattvard i samtal med en katolik
Inlägg 1
”Då sade hovmannen: ’se här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?’ Filippus sade till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.’ Han svarade och sade: ’Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.’ … De som då kom till tro lät döpa sig och så ökades församlingen” (Apg. 8:36-37, 4:41)
Bibeln talar bara om ett dop, och då inte om barndop, vuxendop eller om ”dopet när som helst vid skilda tidspunkter”, utan om DE TROENDES DOP. Tro på vad/vem?
Det ligger inte pånyttfödelse i vattendopet, som att dopet i sig skulle förmedla andligt liv, utan det andliga livet förmedlas av Jesus själv vid hjärtats tro på Jesus:
”Då ni nu har kommit till tro, har ni som gåva undfått den Helige Ande”. En Andens omskärelse av hjärtat som sker vid personlig förtröstan till den Jesus är och har gjort, utan behov av riter eller mellanhänder.
Rövaren på korset hade ingen tillgång till ceremonier eller ritualer utan blev räddad i mötet med Jesus när de sitter sida vid sida på korset. Han kommer där i mötet med Jesus till insikt om sin egen synd. Och han kommer till tro på vem Jesus var/ÄR: ”Mig vederfares detta med all rätt – men denne man har inget ont gjort – tänk på mig när Du kommer i Ditt rike”.
Han bad om en tanke från den som Han insåg var uppfyllelsen av löftet om Messias och vann en hel evighet i Guds gemenskap vid tron på Jesus. Och detta sker utan några som helst riter, sakrament eller Kyrklig tillhörighet eller inverkan av Maria,
så tillsäger då Jesus rövaren sakrament förutan att: ”sannerligen idag ska Du vara med mig i Paradiset”. Det är alltså det personliga förhållandet till Jesus som är avgörande för människans frälsning.
Rövaren på korset får åtnjuta att lyssna till Jesus segerrika predikan i dödsriket. ”Till kroppen dödad, men levande av Anden genom enheten av Gud och människa i Kristi person. I denna enhet går Han (i anden = andligt väsende = tillsammans med Gud = människa och Gud förenade) driven av Anden (i Anden) och åstad och predikar för andarna i fängelset, för dem som fordom var ohörsamma.” (1 Petr. 3: 18 – 19).
Han predikade till fördömelse för de som dött i otro på Jesus. Och till vetskap om räddning för de som dött i tro på vem den kommande Messias var/ÄR och skulle göra:
Sakramenten är på intet sätt frälsande i sig själva. De pekar på vem Frälsaren är och vad Han gjort. Pekar på Trons fokus och kärna:
Tron på Jesus som Kristus – Gud i köttet, dvs. i en mänsklig ande/själ och kropp – ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet”. Han är Guds fullhet, förkroppsligad i en person, som samtidigt är sann Gud och sann människa. Jesus är Kristus genom inkarnationens under.
Tron på att Jesus är människans ställföreträdare, som i hennes ställe uppfyller Guds lag och vilja, så att därmed försoning sker mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp. Därför dömer Gud människan rättfärdig, utan någon egen förtjänst, av nåd, för Kristi rättfärdighets skull.
Tack vare denna försoning mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp, räknas människan som rättfärdig och får sin synd förlåten. Detta är en fri gåva som erbjuds människan. Hon tillägnar sig den gåvan personligen vid tro och förtröstan på vem Jesus är och på vad Han gjort. Utan några som helst mellanhänder.
Tron på att Jesus är människans rättfärdiga ställföreträdare som tillräknas mänsklighetens synd, utan att fördenskull vara synd till sin egen natur. Tron på att Han blir föremål för straffet som sonar skulden: att bära fram ett av synden obefläckat, rent, felfritt offer bestående av KRISTI (enhet av Gud och människa) kropp och blod.
Tron på att offret av Kristi syndfria, rättfärdiga kropp och blod är det giltiga och tillräckliga offret som avvänt Guds vrede över synd och syndare, så att relationen mellan Gud och människa är återupprättad för Kristi skull. Endast för Kristi skull osh den personliga relationen med Honom utan några som helst mellanhänder nödvändiga för detta.
Tron på att Kristus återförenas med sin jordiska kropp, som får liv igen och uppstår. När han dör, blir han inte skild från Gud, utan skild från sin jordiska kropp. Det är KRISTI kropp och blod, som är det giltiga offret. Kroppen förlorar därmed sina livsfunktioner, dör och får liv igen i uppståndelsen. Forts
Inlägg 2
Är det tron på vem Jesus ÄR och blodsoffret på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod som är räddande? Eller är det tron på att Skrift och sakrament är vad som förmedlar det andliga livet och gemenskapen med Gud till människan?
Absolut så är det tron på vem Jesus ÄR och blodsoffret på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod som är räddande: ”var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus är av Gud, men var och en ande som inte så bekänner Jesus är antikrists ande”.
Vid en åtskillnad i vilken form som helst mellan Fadern och Sonen och Gud och människa i Kristi person så är det därmed antikrists ande som förmedlar denna lögn!
Ett ”troendedop” föreligger inte vid otro på vem Jesus ÄR och en förvanskning i tron på blodsoffret på korset hur mycket man är döpes i vatten. Det kan inte heller ske som en magisk formel för en icke medveten människa som vare sig bejakar eller förnekar vem Jesus ÄR och blodsoffret på korset.
Men barnen då? Vad jag förstår Jesu Ord så ”hör de himmelriket till”! Inte på grund av att de skulle vara utan syndig natur, utan på grund av Jesu universella försoning mellan Gud och människa.
Hur länge gäller då det? Tills om de hör evangeliet om Jesus skulle vara förmögna att acceptera att bli räddade av Jesus eller förkasta Guds nådeserbjudande.
Därefter gäller Rom. 1: 18 – 23; 2: 11 – 16 för de icke på Jesus troende: ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.
Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
Trots att de kände till Gud (i skapelsen) prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar …
…för Gud är inte partisk. Alla som har syndat utan lag ska också GÅ UNDER UTAN LAG, och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen…
För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem. Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna.
Detta Contra vad som gäller för de på Jesus troende: ”Den som vill han kommer och tar livets vatten för intet” – ”Åt alla dem som tog emot Honom (Jesus) gav Han rättighet att bli Guds barn…och de har blivit födda av Gud” – ”så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus” – ”Av nåd är ni räddade och det inte av er själva. En Guds gåva är det” – ”Se jag är med er alla dagar intill tidens ände”. Forts.
Inlägg 3
Dopet är enligt Skriften en begravning av den ”gamla människan” (Rom. Kap. 6). Men inte på ett magiskt sätt i sig själv som konsekvens av en ritual, utan efter att ”dödsfallet” genom tron på Jesus har skett, så kan denna begravning av den gamla människan ske. Som även då utgör en gränsdragning i den andliga världen gentemot ”världens makter” i enlighet med förebilderna i GT i uttåget ur Egypten.
Där FÖREGICK TRON PÅ JESUS (bestrykningen av dörrposterna med blodet) ”dopet” i Röda Havet. Därefter kom de aldrig tillbaka till det gamla världssammanhanget även om de ibland längtade tillbaka till ”köttgrytorna” i Egypten.
Precis samma förebild kring dopet i vatten, åskådliggörs med Noaks Ark. När de var inne i Arken (Kristus) kom vattnet. Vattnet – dopet, ska inte komma innan man är inne i Arken Kristus vid tro på vem Han Är och har gjort.
Eljest så drunknar man i vattnet och dopet blir ett dop till död, istället för ett bekräftande dop till liv i gemenskap med Gud. Tro och dop bör förenas till en frälsande enhet, där tron föregår dopet i enlighet med Bibelns mönsterbild.
Då kan man inte bedra människor med att Du förenades med Gud i barndopet så Du behöver inte oroa Dig. Då blir det ett dop till döden och en tro på dopet som räddande i sig självt, där fokus på tron på Jesus som räddande tappar sitt fokus.
Precis vad som är fiendens intention med barndopet, att få människor att förskjuta fokus bort från tron på Jesus till fokus på en magisk ritual som räddande i sig självt.
Ett sakrament som har till uppgift att peka på Jesu kroppsliga död och kroppsliga uppståndelse, blir då förvanskat till att en ceremoni i sig självt skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv.
Det är lika vilset som när man i katolicismen skulle mena att man ska anropa Maria om hjälp i förbön (spiritism) eller att reliker och ikoner skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv (ockultism). Eller att Påven skulle vara ”Kristi ställföreträdare på jorden” (en annan Jesus).
Eller att KK och sakrament skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv (en annan ande) DET ÄR JESU KRISTI person och ingen annan eller någon slags ceremoni eller mellanhand som förmedlar det andliga livet och Guds gemenskap till en människa.
Tro för allt i världen inte att vattendopet i sig skulle vara frälsande och pånyttfödande, med bedragande ord om att ”Du är ju barndöpt så då hör Du Gud till”.
Utan vad som gäller är enligt Guds Ord: ”Då ni nu har kommit till tro, har ni som gåva undfått den Helige Ande”. Inget sakrament är en magisk ritual som i sig själv skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv.
Detta är att föra fokus bort från tron på Jesus till en tro på ett sakrament som bärare och förmedlare av andligt liv. Detta är ett fiendens försök till att lura människor bort från tron på Jesus som räddande till att en ceremoni eller mellanhänder skulle rädda människan.
Jesus bär själv genom sin Ande det andliga livet och gemenskapen med Gud in i den människas hjärta som i Guds Andes ljus ser vem Jesus ÄR och ser betydelsen av blodsoffret på korset. Forts
Inlägg 4
Dopet i vatten ska inte sammanblandas med när den inneboende Anden genom tron ”beseglar människans gemenskap med Gud”. Inte heller ska dopet i vatten, beblandas med när Guds Ande ”kommer över” människor för att ”få kraft att bli Jesus vittnen”. Det har inget med vattendop eller meriter att göra. Det är en Guds nådegåva för att kunna förmedla Jesus på ett kraftfullt sätt.
Det är dock viktigt att alla sant på Jesus troende blir ”varandra lemmar till tjänst, varning, förmaning, uppbyggelse och tröst”. Det ser Gud till att ske med de som hör Honom till, mitt i det virrvar av förförelse som idag sker på den andliga arenan, ”som ska förvilla jämväl de troende genom tecken och under”. De sanna troende hör Herdens röst och följer Honom!!
Den sanne Herden har bara ett dop i Skriften: de troendes dop: ”Då sade hovmannen: ’se här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?’ Filippus sade till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.’ Han svarade och sade: ’Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.’ … De som då kom till tro läto döpa sig och så ökades församlingen” (Apg. 8:36-37,4:41)
När är man vuxen nog? När man hör budskapet om Jesus och är förmögen att bejaka eller förkasta Guds nådeserbjudande. Vid ett accepterande och bejakande av Guds räddning när man upptäckt vem Jesus ÄR och ser betydelsen av blodsoffret på korset. Ja, då ”är man vuxen nog” att även ”låta sig döpas”.
”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike… Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”
Det centrala här är behovet av att bli född på nytt av Anden. Då måste ordet vatten här ses i ett större helhetsperspektiv. Och när sker då pånyttfödelsen av Anden?
Ef. 1: 13: ”I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, NÄR NI KOMMIT TILL TRO, fått den utlovade helige Ande som ett sigill”…
Joh. 1: 12 – 13: ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.” Detta är alltså Andens pånyttfödelse genom tron.
Vad är det då för vatten som Jesus här talar om i texten: ”Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike”?
Jag tror att Jesus refererar här till omvändelse (Johannes dop) när han talar om vatten. Han talar inte här om att vattnet i sig skulle vara pånyttfödande. Han talar om att omvändelse (Johannes dop) och tro på vem Jesus ÄR och har gjort och att där då sker pånyttfödelsen av Anden vid tron på Jesus.
Först därefter kommer: ”De som då kom till tro lät döpa sig och så ökades församlingen”. Enbart för den redan troende (efter dödsfallet av den gamla människan vid tro på Jesus) fyller vattendopet en funktion av ”begravning av den gamla människan” och en gränsdragning gentemot det gamla världssammanhanget enligt förebilderna i GT.
Den sanne Herden har bara ett dop i Skriften: de troendes dop: ”Då sade hovmannen: ’se här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?’ Filippus sade till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.’ Han svarade och sade: ’Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.’ … De som då kom till tro lät döpa sig och så ökades församlingen” (Apg. 8:36-37,4:41).
Inget här om att vattnet i sig självt skulle vara pånyttfödande. Inget här heller om att den som inte är vattendöpt skulle gå förlorad. Utan: ”Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.” Han svarade och sade: ”Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.” Det gjorde rövaren på korset och kommer att vara med i den eviga gemenskapen med Gud vattendopet förutan.
Fokus på att vattendopet i sig skulle vara räddande för fokus bort från vad som är den frälsande tron: Tron på vem Jesus ÄR och förtröstan till Blodsoffret på korset, då när ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv” och att Jesus bar fram det försonande offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Forts
Inlägg 5
Några ord om Nattvarden för att få en bra syn på betydelsen av sakrament. Nattvarden är mer än en åminnelse och förkunnelsestund, men inte heller något ”frälsningsmöte”.
Jesus säger när Han delar brödet och vinet med lärjungarna att det är Hans blod och lekamen (Matt.26:26-29). Paulus säger också i 1 Kor. 10:16 angående vinet och brödet: ”är icke den en delaktighet av Kristi blod? Är icke det en delaktighet av Kristi kropp?”
Samtidigt citerar Paulus Jesus och säger ”gör detta till min åminnelse” och ”så ofta ni äter detta bröd och dricker kalken, förkunnar ni Herrens död, till dess att han kommer” (1 Kor. 11:23-26).
Det är allvarligt att framställa nattvarden på ett sådant sätt att FOKUS FÖRS BORT FRÅN FÖRTRÖSTAN TILL DEN JESU ÄR I SIN PERSON OCH OFFRET AV KRISTI KROPP OCH BLOD PÅ KORSET, till att en FÖRTRÖSTAN TILL ATT EN RITUAL SKULLE RÄDDA MIG.
Jag är räddad i förtröstan till den Jesus är och offret av Kristi kropp och blod på korset, innan jag kommer till nattvardsbordet. ”Frälsningsmötet” sker vid korsets fot vid anblicken av försoningsoffret på korset, där relationen, kommunikationen och umgängelsen med min Frälsare upprättas.
Detta oavsett hur denna tro på Jesus uppstått. Via andra människors vittnesbörd och fokus på vem Jesus ÄR och med fokus på blodsoffret på Korset.
Eller om det skett när jag läst Bibeln eller andlig litteratur. Eller om jag börjat be till Jesus och Han uppenbarat för mig vem Han är och betydelsen av blodsoffret på korset (Men det ska då stämma överens med vad Bibeln säger om Jesus och blodsoffret!!)
Visst är Guds Ord sant. Men är det tron på att Guds ord är sant som är den frälsande tron? Det står inte att den som tror att hela Skriften är sann är räddad.
Det står inte att den som bekänner sig som kristen är räddad. Men OBS! däremot står det att ”då vi blivit rättfärdiggjorda genom tro på Jesus så har vi frid med Gud!”
OBS! Är det tron på Skriften i sig som är den frälsande tron? Eller är det tron på Honom som Skriften pekar på, Ordet som vart kött, tron på Kristus och Hans verk vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset, som tillräknas mig av nåd för Kristi skull, som är den frälsande tron? Absolut det senare! Forts.
Inlägg 6
Men lika allvarligt är det att förringa Herrens speciella närvaro vid nattvardsbordet genom Hans Ord: ”Detta är min lekamen och detta är mitt blod.” Herren kommer mig till mötes på ett speciellt sätt vid nattvardsbordet, när vi delar brödet och vinet till ”åminnelse och förkunnelse av Hans död, till dess att Han kommer”.
Inte så att brödet och vinet intagit en annan substans än vin och bröd i fysisk bemärkelse, men en speciell närvaro utifrån Hans eget Ord: ”Detta är min lekamen, detta är mitt blod”, som så starkt pekar på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
”Pröva då människan sig själv” (1 Kor. 11:28-29), inte huruvida ens leverne är värdigt att komma till nattvardsbordet, men om man äger en längtan efter gemenskap med Kristus,
längtan efter förtröstan till och umgängelse med den Han är som person, längtan efter förtröstan till offret av Kristi kropp och blod på korset för sin synd, längtan efter Guds nåd, frid och vänskap med Gud, längtan efter gemenskap med syskonen i tron på Herren Jesus (1 Kor. 10:17).
Längtar man efter gemenskap med Jesus, då ska man komma och låta sig påminnas om vem Jesus ÄR och betydelsen av blodsoffret på korset vid brödsbrytelsen! Men man ska inte se det som en ”magisk händelse som en ceremoni som i sig själv förmedlar andligt liv”.
Det är bara Jesu person som i sig själv, som genom sin Ande förmedlar andligt liv och Gudsumgängelse till de som oförvanskat tror på vem Han ÄR och oförvanskat tror på betydelsen av blodsoffret på korset! Forts
Eukaristin kommer att bli den yttring som förenar avfallet:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2018/01/14/angaende-new-age-och-kristus-meytreia-och-eukaristin/
Inlägg 7
Katoliken: Harry Forsgren Jag tror t ex på att brödet är Kristi kropp o blod just för att Skriften så tydligt just uttrycker den dogmen. De första kristna trodde precis som jag. Din tolkning är reducerande, ohistorisk, ologisk och väldigt sentida. Vart står Kristus allena i Skriften? Låter som ett hittepå av en viss Fr Martin.
HaFo: Att tro att brödet och vinet i fysisk bemärkelse förvandlats till kropp och blod är magi och ockultism. Vi är väl inga Kannibaler heller!
Summera samman texten så ser Du att Jesus säger att det ska ske till Hans åminnelse och pekar på vad som var det frälsande offret: Kristi kropp och blod på korset.
Det sker inte igen och igen i en senare ritual. Ritualen kan inte mer än peka på vad som DÅ och alltid är det frälsande offret.
Att mena att det ska offras igen är att ”trampa Kristi blod under sina fötter” som att det inte räckte med offret på korset.
Kristus allena blir ett nödvändigt uttryck för att markera hur Du lägger till en massa annat än Kristus allena för människans frälsning. Du lägger på KK, Maria, helgon, reliker, ikoner, traditioner, riter och en massa påhitt av en Påve som sägs att han aldrig kan ta fel när han uttalar sig i lärofrågor.
Då blir det faktiskt nödvändigt att peka på Kristus allena för människans frälsning. Du nämnde inget om dopet. Det är ju kanske inte så lätt att bemöta Bibelns klara budskap här – eller? Forts.
Inlägg 8
Katoliken: Harry Forsgren Om Bibeln är klar, varför finns det så oändligt många tolkningar av den; t ex gällande dopet och nattvarden i protestantismen? Ni är ju bara överens om att ni inte är överens och att påven har fel.
Har du läst Joh 6? Tycker du att du hittar någon symbolisk tolkning där? Hittar du någon före 1500-talet som har en sådan? Vi har Skriften på vår sida och alla kristna i alla tider har sett det som Kyrkan gör det än idag.
Ni har friheten att hitta på vilka dogmer ni vill, när ni vill. Den friheten gav aldrig vår grundare till oss.
HaFo: Varför det finns så många som inte läser vad som står i Bibeln beror på att den som inte älskar sanningen kan komma hur fel som helst.
Jesus säger att människor går förlorade därför att de ”inte gav kärleken till sanningen rum i sina hjärtan så att de kunde bli frälsta. Därför låter Gud villfarelsens ande komma över dem”.
För den som älskar sanningen finns det inte många tolkningar utan bara ett dop i Bibeln: De troendes dop. Det är ingen påhittad dogm utan Bibelns klara lära. Tillbaka till nattvarden:
Katolicismens lära om att Jesus offrar sig om och om igen vid nattvarden är totalt vilset! Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång (Märk en gång) för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10) Det sker inte upprepat i någon senare ceremoni.
En del människor missuppfattar att Joh 6 skulle handla om nattvarden. Men när Jesus där talar om att ”den som inte äter och dricker min kropp och blod har inte liv i sig”, så talar inte Jesus där om nattvarden, utan om att den som inte inser vad som är det frälsande offret, att det är Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod som är offret, har inte liv i sig.
Den som flyttar tron från Jesu person som frälsande i sig, till att ett sakrament i sig själv, skulle vara frälsande har alltså inte liv i sig och förleder människor med den tron till fördärvet.
Jesus instiftade sen nattvarden så att människorna skulle förstå vad det frälsande offret var och att det var fullbordat på korset: offret av Kristi persons kropp och blod. Ett offer som inte återupprepas i någon ceremoni. ”Offrades en gång för alla”. Att tro att det återupprepas i en ceremoni, det är att ”äta och dricka en dom över sig”.
Det är Jesus i sig själv som förmedlar det andliga livet. Det är tron på den Han är och tron på offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset EN GÅNG GIVET som är den frälsande tron.
Slutledningen att nattvarden i sig självt förmedlar andligt liv för fokus bort från en tro på Jesus som frälsande till att en tro på en ritual skulle vara frälsande. Detta kan leda människor till fördärvet.
Fienden kommer alltid att vara aktiv med att föra fokus bort från Kristi person och DET FRÄLSANDE OFFRET PÅ KORSET, som det tillräckliga och slutliga offret. Det lyckades satan med ganska tidigt i historien med att föra fokus bort från en tro på Kristus som frälsande och istället på att en tro på en ritual skulle vara frälsande.
Jesus visar på vad som är det frälsande offret med att illustrera det med att bryta brödet och dela vinet och säger ”detta är min kropp och mitt blod.” Det är vid det tillfället inte förvandlat.
Jesus sitter ju bredvid dem. Men DET PEKAR FRAMÅT på Offret av Hans kropp och blod PÅ KORSET. Det är Hans kropp och blod som är offret PÅ KORSET som Jesus vill visa är det frälsande offret.
Så säger Jesus: ”Så ofta ni dricker och äter detta så GÖR DET TILL MIN ÅMINNELSE”. Alltså LÅT ER PÅMINNAS OM VAD SOM ÄR DET FRÄLSANDE OFFRET. Offret av min kropp och mitt blod PÅ KORSET. Som inte offras vid senare tillfällen i en ceremoni.
Det är alltså vare sig ”förvandlat” eller att ”Kristus är förenat med brödet och vinet”. Så att vi äter och dricker Kristus och på så sätt möter Honom i nattvarden. Nej, men det ska nu få oss att BLICKA TILLBAKA på ”detta är min kropp och mitt blod” SOM OFFRADES PÅ KORSET.
OCH DET ÄR ETT FULLBORDAT OCH DÄR PÅ KORSET TILLRÄCKLIGT OFFER SOM ALDRIG UPPREPAS. MEN SOM VI ALLTID KAN TITTA TILLBAKA PÅ OCH VID TRON PÅ HONOM FÅ OSS FRÅN HONOM SJÄLV OSS GIVET EVIGT LIV I HANS GEMENSKAP.