Tror man får vara försiktig i sammanhang där de talar om andlig krigföring.

Tror man får vara försiktig i sammanhang där de talar om andlig krigföring.

Det uttrycket finns inte i Bibeln vad jag vet. Det kommer från sammanhang där trosförkunnelsen har lärt människor att Gud gett dem en egen auktoritet i sin egen ande — som kallas för att vara människan egentliga identitet.

Där heter det finns då Guds hela potential färdig att förlösas. Man ska så i sin egen auktoritet kriga ner fienden på alla plan och områden. Man ska inta nya områden. Binda satan över samhällen och människor etc. Förr skedde det ofta med ”krigstungotal”. Som mot människor verkade ungefär som en slags woodo. Alltså en slags ren ockult utövning.

Gud har inte gett oss någon egen andlig auktoritet i oss själva. Nu tecknar Bibeln emellertid att Jesus kan låna ut sitt namn till den troende. Så att den troende kan agera å Jesu vägnar. I Hans namn. I Jesu namn. Men vi får aldrig förledas att tro, att vi därför, mekaniskt i alla lägen, på ett stereotypt sätt, kan använda Jesusnamnet som en magisk formel.

Vi behöver precis som i Jesu förhållande till Fadern kunna säga: ”Jag gör allenast vad jag ser Fadern göra”. Det är i det underordnade tillståndet till Jesus, där vi bara gör det vi ser Honom göra, som Han kan anförtro oss att verka i Hans namn och det kan ske rätta saker i andevärlden.

När vi i relationen och umgängelsen med Jesus och Hans skrivna Ord, gör det vi ser Jesus göra. Då kan Han låna oss sitt namn. Så att vi kan verka i en annans namn. I Jesu namn. Då kan Han attestera och skriva under med sitt eget namn. Med sin egen auktoritet, verkställer och bekräftar Han då, med sin egen kraft, agerandet.

Jesus har inte delegerat, en egen andlig auktoritet till oss, att använda Hans namn. Det sker idag ett missbruk av Guds namn. Genom ett ofta förekommande mekaniskt rabblande av i Jesu namn. Det är inget, som Han skriver under med sitt namn på.

Att bara se vad Jesus gör och därför använda Hans namn och räkna med att Han själv skriver under agerandet, kan hända oss från stund till stund. Ibland gör vi det. Ibland inte. När vi gör det ska vi agera i Hans namn, i förtröstan på den Han är, på tronen. Inte vad vi är i oss själva.

Då är det hela tiden Han som verkar utifrån sin tron i himmelen. Ingenting som kommer inifrån oss själva. Vi äger ingen auktoritet att i oss själva agera i den andliga världen.

Det finns bara en, med egen himmelsk auktoritet och kraft. Det är Jesus Kristus själv. Just därför att Gud i uppståndelsen och upphöjelsen av Jesus till tronen, bekräftat att Jesus är Kristus. Med all makt i Himmel och på jord.

När den kristne agerar, i kärlek, i den andliga världen, är det viktigt, att det är Jesus som blir stor, dyrbar och ärad. Att Guds kraft, får fullkomnas i människans svaghet. Att ”lerkärlet” bara låter ”skatten”, återspegla Jesu verkan från tronen i Himlen.

Guds Ord säger, ”att kraften ska befinnas vara Hans och inte något, som kommer från oss själva”. Jesus säger att ”mig förutan, kan ni inget göra”.

Utan mig kan ni ingenting göra

Utan mig kan ni ingenting göra

länk om Guds vapenrustning:

Funderingar utifrån Jon-Are Pedersens omfattande och viktiga inlägg om Guds vapenrustning på FB