Niklas Piensoho och försoningen
Inlägg 1 Niklas Piensoho och försoningen
Min största undran inför Piensoho är hans tveksamma och lite spektaktulära syn på försoningen. I tidningen Petrus för ett antal år sedan, så svarar Niklas Piensoho på en fråga om Jesus dog för Guds eller vår skull.
Han belyser lite den ”objektiva försoningsläran” och den ”subjektiva försoningsläran” och slutar med sin egen syn på försoningen och det tycker jag reser för mig en hel del frågetecken:
Niklas: ”Min egen syn handlar om att Jesu död inte är en rättegång, utan snarare ett brott. På korset drabbas Jesus av hela mänsklighetens synd. Gud låter hela världens svek och syndfullhet drabba sin son på korset.
Domen för detta brott har Gud ännu inte fällt. Vi lever just nu mellan brottet och rättegången. Syndens konsekvens blir synlig i Jesu död på korset. Vi har med vår synd försökt döda Gud själv!
Samtidigt vet vi alla att det bara är den som blivit drabbad av synden som har rätt att förlåta den. Genom att Jesus har drabbats av all vår synd har han också rätt att förlåta.
Med den här tanken sätter man in försoningen i ett rättstänkande. Men Jesus har inte tagit straffet och Gud har ännu inte hållit rättegång.
Jesus är istället brottsoffret som söker försoning med förövarna i väntan på rättegången. Med detta sätt att tolka innebörden i Jesu död vill jag sätta fokus på försoningen som ett möte mellan mig och Jesus. Han kan och vill försonas med oss eftersom han har blivit drabbad av vår synd.”
HaFo:
De frågetecken som här uppstår för mig kring Piensohos syn på försoningen (i ngt som jag ser som en blandning av lögn och sanning) är:
Har inte Gud i människans ställföreträdare dömt henne fri i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, Rättfärdig för Kristi skull?
Stämmer inte orden att ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, han tillräknar inte människorna deras synder”? Alltså att Gud för Kristi blodsoffers skull på korset inte TILLRÄKNAR människan hennes synder!?
Är detta ngt som ligger ”framför” och inte är fullbordat på korset?
En anna fråga som uppstod för mig när jag läste Piensohos syn på försoningen:
Är det för att Jesus blev räknad som en syndare, som Gud kan förlåta synder? Är det inte därför att Jesus just ÄR Gud som han själv uttrycker att kan förlåta synder?
Forts Inlägg Niklas Piensoho och försoningen
Inlägg 2 Niklas Piensoho och försoningen
Niklas: ”Syndens konsekvens blir synlig i Jesu död på korset.”
HaFo: Men så mycket mycket mer! Synden blir besegrad i Hans syndfria rättfärdighet (”född i syndigt kötts gestalt fördömde han synden i köttet”) och Gudomlighet (segern över syndens konsekvenser – åtskillnaden från Gud)!
Syndens konsekvenser – åtskillnaden från Gud överbryggas när den aldrig sker i Kristi person av ”Guds fullhet lekamligen” – Gud och människa förenade. Han kan därmed bära fram det offer, som är det mest centrala i hela Bibeln igenom GT och NT!:
Det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Det kan bara göras av en människa förenad med Gud: Kristi person.
Jag tror inte som Piensoho påstår, att Jesus ”söker försoning med förövarna i väntan på rättegången”.
Rättegången skedde på korset (!), då när ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder”. Och mer än en rättegång så är det en försoning mellan Gud och människa som där sker. På Guds initiativ och genomförande: ”Gud var i Kristus och försonade”.
Han vill visa de av syndens konsekvenser, andligt döda, från Gud skilda syndarna, att nu är synden sonad i Kristi, människans ställföreträdares, syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och att Kristus (Gud och människa förenade), nu burit fram det offer som hela Bibeln fokuserar, som människans räddning: offret av Kristi persons kropp och blod på korset!:
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22) ”Och det bröd som jag skall giva, ÄR MITT KÖTT , och jag giver det, FÖR ATT VÄRLDEN SKA LEVA.”(Joh. 6:51) ”genom att JESU KRISTI KROPP BLEV OFFRAD en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Det är här uppenbart att det är på korset som försoningen sker och ovänskapen med Gud – åtskillnaden från Gud är löst för att världen/människorna ”ska leva” i Guds gemenskap.
Det är här uppenbart att där på korset är alltså segern över den andliga döden – åtskillnaden från Gud vunnen och avslutad. Och inte som Piensoho säger att Jesus är ”brottsoffret som söker försoning med förövarna i väntan på rättegången.”
Att försoningen är avslutad på korset är anledningen till att den kroppsliga döden inte kan behålla Jesus utan att Han kroppsligen uppstår.
Forts Inlägg Niklas Piensoho och försoningen
Inlägg 3 Niklas Piensoho och försoningen
Där hölls rättegången på korset! Där skedde försoningen och allt som behövde ske för att Gud skulle kunna säga att ”Han tillräknar inte människorna deras synder…låt er därför försonas med Gud”.
Då när förlåten i templet brast och Gud visade att nu var rättegången över, försoningen mellan Gud och människa klar och människans väg till Gud öppen av nåd för Kristi skull vid offret av Kristi persons kropp och blod!
De som i Guds Andes ljus över Ordet ser vem Jesus ÄR: ”Guds fullhet lekamligen”, fullt ut Gud och fullt ut människa, ”Kristus kommen i köttet”. Och som i Andens och Ordets ljus ser och förtröstar till offret av Kristi persons ( Ser vem Kristus ÄR, Gud och människa förenade) kropp och blod på korset, äger tron, som en gåva från Gud, på Jesus.
Och ”då ni nu har kommit till tro, så har ni som gåva undfått den utlovade helige Ande”.
Det handlar inte om, som Piensoho påstår, om en ”framtida rättegång”, eller en framtida försoning. Utan försoningen/föreningen med Gud, är för människan full verklighet här och nu utifrån den domsakt som Gud i människans ställföreträdare, kunde döma på korset och därför kan döma människan rättfärdig för Kristi skull.
Den domen är redan fälld på korset i Jesus Kristus. Fälld utanför människan, redan innan hon kommer in i relationen med Jesus! När hon upptäcker det, så är relationen redan ett faktum! Och allt är det ett Guds verk genom Andens ljus över Ordet.
Jag är inte övertygad om att Niklas beskrivning av försoningen här, verkligen pekar på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!?
Utan snarare skapar hans syn på försoningen en ”dimridå”, där ”mötet med Jesus”, blir viktigare än vem Han ÄR och betydelsen av blodsoffret på korset! Vilken Jesus är det då som mötet ska ske med?
Vem Han ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, är förutsättningen för ETT MÖTE MED RÄTT JESUS, Bibelns Jesus och inte tvärtom!
Forts Inlägg Niklas Piensoho och försoningen
Inlägg 4 Niklas Piensoho och försoningen
Vad jag försökt peka på här, är just detta att inget får skymma vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset PÅ KORSET.
Och att Gud där i vår ställföreträdare Jesus redan fällt ”rättfärdiggörelsedomen”, utan all vår egen medverkan (Rom. Kap.5). En dom fälld utanför oss, utan vår medverkan, redan innan vi söker Jesus.
När vi upptäcker denna ”rättfärdiggörelsedom”, vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset till en följd av ”Ordets predikan” i Andens ljus, så är redan relationen ett faktum, som vi bara har att bejaka och leva i eller frånsäga oss!
”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, han tillräknar inte människorna deras synder. Den som var utan synd, honom har han för oss gjort till synd/syndoffer, på det att VI I HONOM MÅ BLI RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD. Tillräknade en rättfärdighet från Gud vid tro på Jesus.
Denne Jesus görs om intet både i katolicismen, trosförkunnelsen och många sammanhang i dag på den andliga arenan
I katolicismen genom läran om Marias syndfrihet som orsak till Jesu syndfrihet. Då handlar det om ”en annan Jesus”, än den Jesus som enligt Skriften, var ”född i syndigt kötts gestalt” och som ”fördömde synden i köttet”, genom sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet!
I trosförkunnelsen genom att tillvita Jesus en andlig död, synd till sitt väsen, med upplöst enhet mellan Fadern och Sonen i den ende Gudens enhet av Fader Son och Ande och så att Han inte längre är Kristi person på korset (Gud och människa åtskilda) , som inte då kan bära fram ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Då finns inget ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud. Det finns inte heller i Piensohos försoningslära där ”Jesus är istället brottsoffret som söker försoning med förövarna i väntan på rättegången”.
Fick en hälsning med anledning av mina ovanstående inlägg:
”Detta om Niklas försoningssyn (eller ska jag säga brist på en Biblisk försoningssyn) var helt nytt för mej. Hade ju Dagen även på den tiden men detta missade jag och det var bra att du berättade det. En så ”egen” syn på försoningen bör inte en ledande pastor ha utan att bli ifrågasatt…
Harry…. Jag håller helt med dig i din analys av Piensohos felaktiga undervisning. Det är ett annat evangelium, som han predikar, helt enkelt…”
Piensoho tycks mena att enbart den som drabbats av förövare kan förlåta förövaren. Men om jag blir slagen och misshandlad och så efterskänker den som gjorde det den skulden, så handlar jag ju bara enligt: ”förlåt oss våra skulder så som och vi förlåta dem oss skyldiga äro”.
Det bringar ju inte övriga människor försoning med Gud. Jag vidhåller att vad som ger Jesus auktoritet att förlåta synder på ett sätt som påverkar alla människor handlar om att Han är GUD och inte att Han blev slagen och misshandlad.
”domen på förövaren, som ligger framför hos Gud en dag” tycker jag inte stämmer. Det är inte något som ligger i framtiden. Den fälldes på korset i vår ställföreträdare.
”Då vi nu är rättfärdiggjorda av tro så har vi frid med Gud”. Det är inget som ligger framför utan en verklighet här och nu.
Jag vidhåller att Piensohos syn på försoningen skymmer vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset PÅ KORSET. Och att Gud där i vår ställföreträdare Jesus redan fällt ”rättfärdiggörelsedomen”, utan all vår egen medverkan (Rom. Kap.5). En dom fälld utanför oss, utan vår medverkan, redan innan vi söker Jesus.
När vi upptäcker denna ”rättfärdiggörelsedom”, vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset till en följd av ”Ordets predikan” i Andens ljus, så är redan relationen ett faktum, som vi bara har att bejaka och leva i eller frånsäga oss!
”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, han tillräknar inte människorna deras synder. Den som var utan synd, honom har han för oss gjort till synd/syndoffer, på det att VI I HONOM MÅ BLI RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD. Tillräknade en rättfärdighet från Gud vid tro på Jesus.
Piensoho har här alla möjligheter att klargöra vad han egentligen menar!