Fortsätter med JDS – Förförelse som jag mött
Inlägg 1
Det är lätt att i polemik mot ytterligheter som dyker upp som i Trosförkunnelsen att fara över för långt i något annat dike som ligger utlagt på andra sidan, där slutkonsekvensen ändå bara en annan väg blir att Jesus inte är Kristi person utan dör andligen – åtskiljs från Guds gemenskap. Och alla hävdar de att de bara grundar sig på Bibeln och värnar den sunda tron och läran!
Undrar mycket över varför Bibeln är skriven så att man kan ta fram så många ”spår” var vägen går och det synes stämma, men ändå i slutändan leder vilse. Anar att det ligger en Guds vishet häri, om människor väljer att ”ge kärleken till sanningen rum i sina hjärtan” och följer Sanningens Ande som vill belysa summan av Guds Ord till en helhetsbild av den sanna vägen eller de som lockas av vägen via lögnens ande av läror som tilltalar den fallna naturen och ”kliar i öronen”?
Mitt grundriktmärke här är alltså kärnan att Jesus är Kristi person som en ”sil” kring allt utbud och alla läror som florerar, där jag inte tar något för givet utan att pröva det oavsett från vilket håll det än kommer eller från vem det än kommer.
Önskar det hade funnits en lättare väg, där det inte fanns så mycket som ska pusslas utan det bara i några rader stod att så här och så här är det, utan andra möjligheter att pussla samman vad som står. Så därför här nu ett exempel på en förförelse av JDS, som jag mött och försökt bemöta.
Forts
Inlägg 2
JDS – Förförelse som jag mött:
”Är det meningsfullt att säga att Jesus var gudomlig på jorden? Nej, Han var Gud men Han var inte ”gudomlig”. När Gud blev människa blev Han människa – inte gudomlig. Gud är människa i Jesus Kristus – inget annat! Den människan som bara är människa och som heter Jesus är avlad av den helige Ande (Gud) såsom den ende i historien.
Han är också den ende i historien som varit (och är) Gud i människogestalt. Denne Gud på jorden var bara människa!…Han lade ju av sig sin gudomliga makt och härlighet när Han lät sig födas hit! Nej, Han är Gud i en människa; i fullkomlig och harmonisk relation med Fadern.”
HaFo kommentar: Detta luktar Trosförkunnelsens syn på inkarnationen lång väg. Jag tror även här att man får vara försiktig med hur man framställer Kristi person (Gud och människa förenade i en person – Kristus), som Han är i sin inkarnation av Gud i människogestalt, om man inte ska hamna i problem längre fram i skeendet kring Jesu död och uppståndelse och ta bort Jesu Gudom i försoningen.
Kriteriet på att Jesus är Kristi person är att Han är Gud och människa förenade i en person – Jesus Kristus. Han är ”Guds fullhet lekamligen”, vid sitt människoblivande. Han är fullt ut Gud och fullt ut människa. Börjar vi tumma på detta åt något håll så kommer vi att få problem längre fram i skeendet.
Adam var aldrig ”Guds fullhet lekamligen”. Han var inte Kristi person. Den troende människan blir i pånyttfödelsen inte ”Guds fullhet lekamligen”, utan säges ha ”blivit delaktig av Gudomlig natur”.
Den troende människan är inte Kristi person. Detta att Jesus är ”Guds fullhet lekamligen”, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt är något alldeles unikt, när Gud i människogestalt blir Kristi person – Gud och människa förenade.
I ingen annan människa än i Jesu Kristi person har Gud själv på detta sätt blivit människa av ”Guds fullhet lekamligen” – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt. Jesu Kristi person är helt unik.
Att säga att ”Den människan som bara är människa och som heter Jesus är avlad av den helige Ande (Gud) såsom den ende i historien.” är fullständigt vilset med manipulerande ord och en uppenbar JDS – lära där Jesus i praktiken är skild från Gud.
Denna text öppnar även för tanken, att den troende kommer i samma position som Jesus var här i sin jordiska gestalt, när Gud blev människa. Tummar man på att Jesus är fullt ut Gud och fullt ut människa och bara ser Honom som en människa som lever i full harmoni med Gud, så kommer man snart vilse.
När Gud i sitt människoblivande i Jesus Kristus, ”inte räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte utan utblottade sig själv i det Han antog tjänareskepnad”, så innebär det fördenskull inte att Han INTE längre är just Kristi person – Gud och människa förenade.
Jesus ÄR Guds fullhet lekamligen – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, när Gud blev människa i Kristi person. Gud blev inte bara människa utan Gud och människa förenade – Kristi person.
Fast Jesus är två identiteter i en person, Kristi person (Gud och människa förenade), ÄR Han hela tiden i sin person Gud och människa förenade – fullt ut Gud och fullt ut människa.
Där sker ingen åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person, även om Han inte alltid använder sin Gudomliga identitet, utan Han är hela tiden Kristi person – Gud och människa förenade. När jag säger att Jesus är Kristus så menar jag att Han i sin person är Gud och människa förenade.
Och då bejakar jag dessa Ord om vem Jesus är: 1 Joh. 5:20: ”Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.” Joh. 1:18: ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.”
Vidare JDS – förförelse som jag mött:
”När Jesus, människan, Guds Son, Gud Allsmäktig, dör på korset gör Han det som ’Gud som har övergivit Gud’, så att säga. Inom Treenigheten sker försoningen och relationen mellan Gud och Gud, Fader och Son är bruten de timmar som Sonen hänger på korset och är gjord till synd, till en förbannelse”.
HaFo kommentar: Kan en person i den ende Gudens person åtskiljas från denna sammansatta enhet av Fader, Son och Ande i denna enhet i den ende Gudens person ”Jag är Herren, Herren är en” och Gud längre kan sägas vara Guds person?
Kan Kristi person (Gud och människa förenade) åtskiljas från Gud (andligt död = Gud och människa är åtskilda), utan att Jesus upphör att vara Gud (Jesu Gudom i försoningen tas bort) och Kristi person (Gud och människa förenade) upphör att vara Kristi person?
Kriteriet på att Jesus är Kristi person och andligt levande, är att Han är Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet”. Tas detta kriterium bort (att Jesus dör andligen = åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person = att han är en vanlig andligt död från Gud skild människa), är Han då Kristi person längre?
Om Han inte är Kristi person längre, existerar då Kristi person? Är då Jesus, Kristi person längre? Om inte Kristus är Kristi person längre, är då Gud längre Gud? Nej, här har en underminering startats upp kring vem Guds person är och vem Jesu Kristi person är.
Det är inte frågan om ett behov av försoning inom den sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende gudens person! Vad det handlar om är att försoningen sker mellan Gud och människa i Kristi person!
I Kristi person är människan Guds vän, vill vad Gud vill och uppfyller Guds lag, vilja och rättfärdighet. I Kristi person är Gud människans försonade vän. Kristi person är en försonad Gud, ”Emmanuel – Gud med oss” (Matt.1:23).
Det är inte frågan om att Gud ska skiljas från sig själv och försonas med sig själv. Det är frågan om att Gud och människa ska försonas i Kristi person genom att aldrig skiljas åt.
Detta sker tack vare Jesu lydnad, syndfrihet och rättfärdighet. Det är frågan om, att när all syndens konsekvens och andlig död tillräknas och kastas på Kristi person, så blir all syndens konsekvens andlig död och åtskillnad från Gud, detroniserad och omintetgjord i Kristi persons eviga andliga liv i den odödlige Guds försonade personen – ”Gud med oss”.
Det är ytterst i Guds egen odödliga, eviga person den andliga döden åtskillnaden från Gud övervinns, genom att den aldrig kan ske i ”Gud och människa förenade” – ”Gud med oss” – Kristi person av ”Guds fullhet lekamligen”.
Vidare JDS – förförelse som jag mött:
”Har Jesus under något skede i försoningen bytt natur eller identitet? NEJ! Han är Gud före, under och efter sin försoningsdöd på korset. Men inte så att Han är ’gudomlig’ på något märkligt sätt – Han lade ju av sig sin gudomliga makt och härlighet när Han lät sig födas hit! Nej, Han är Gud i en människa; i fullkomlig och harmonisk relation med Fadern.
När sedan ’det saliga bytet’ sker, när Jesus överges av fadern på Golgata…relationen mellan Gud och Gud, Fader och Son är bruten de timmar som Sonen hänger på korset och är gjord till synd, till en förbannelse… är Han inte desto mindre Gud i människan Jesus! Gud visar sin dom och sin vrede över synden mot sin själ – sig själv, Sonen – som hänger på förbannelsens påle. Ty ’Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv’.”
HaFo kommentar:
Här sker en begreppsförvirring. Visst har Jesus här förlorat sin identitet som personen Kristus (Gud och människa förenade), OM det skulle vara sant vad som här sägs, det ”saliga bytet” och ”Faderns övergivande”, innebär ett åtskiljande av Gud och människa i Kristi person.
Då är det inte Jesu Kristi person längre. Även Gud har då förlorat sin identitet av den sammansatta enheten av Fader Son och Ande i Jag ÄR Herren, Herren är en.
Här ligger det gömt i ett förvirrande tal (som var för sig kan vara riktigt) om att Jesus lagt av sig sin gudomliga makt och härlighet och inte desto mindre är Gud i människan Jesus.
Men att Han samtidigt verkligen är ”Guds fullhet lekamligen”, fullt ut Gud och fullt ut människa och Gud och människa förenade i personen Kristus, som gör Honom till just Kristi person, KOMMER DÄR BORT i detta resonemang.
Talet om att Gud var i Kristus och försonade blir här enbart tomma ord. Är inte Jesus, Jesu Kristi person längre (Gud och människa förenade), så finns det ingen Kristus som Gud är i och Guds person är inte heller längre Guds person och man kan inte säga i praktiken att Gud verkligen längre var i Kristus och försonade. Och då finns heller längre ett ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud.
Om Kristi person är andligt död (Gud och människa åtskilda i Hans person), så existerar Han inte som Kristi person längre. Han är en vanlig andligt död människa på korset (Gud och människa åtskilda).
I denna text jag återciterat förbereds detta först genom talet om att ”när Gud blev människa, blev han människa – inte gudomlig…denne Gud på jorden vara bara människa”.
Detta innebär att Kristi person inte längre är Kristi person och att Han behöver pånyttfödelse igen = att Gud och människa återförenas i Hans person, för att Han ska vara andligt levande och Kristi person igen. Där hamnar faktiskt denna text, även om det inte är uttryckt med de orden naturligtvis.
Nu lär Trosförkunnelsen egentligen samma sak att Jesus är andligt död, alltså i praktiken att Kristi person inte längre är Kristi person utan behöver pånyttfödelse.
De löser det med att förlägga personligheten till Hans ande och att Hans ande dör och kallar det för att Han dör andligen (Gud och människa åtskiljs i Kristi person – Kristi person finns inte, utan Han är en vanlig från Gud skild, andligt död människa) och att Kristi person blir född på nytt genom en nyfödelse av anden.
Det är i denna förförande lära även den text jag angav också hamnar på ett mycket manipulerande sätt
Det spelar ingen roll hur upplägget ser ut eller hur man försöker lösa det. I denna förvillande text ovan, så löses det icke genomtänkt med ett hopp till orden: ”Han är inte desto mindre Gud i människan Jesus” och genom att citera att ”Gud var i Kristus och försonade”.
Men det är bara tomma ord om att Gud var i Kristus och försonade, om Kristi person inte längre i praktiken är Guds person och Kristi person och om inte Gud och människa i praktiken är förenade.
Kan det bli mer förvirrande och förföriskt!? Satan förtröttas aldrig att hitta på nya varianter av JDS. För då kan han med lögn om vem Jesus är också förvanska offret på korset.
Vidare JDS – förförelse som jag mött: ”Det är människan Jesus som dör och Gud Jesus som lever vidare”.
HaFo kommentar:
Det finns lite olika varianter av denna falska JDS – lära. Ytterligare en variant av denna lära uppstår när människans egen livsande görs identisk med att det är Guds Ande som inblåses i människan vid skapelsen och att således när ”anden vänder åter till Gud”, vid den kroppsliga döden, så blir det människan Jesus som dör och Gud Jesus som lever vidare.
Konsekvensen av denna lära blir ett åtskiljande av Gud och människa i personen Kristus = att Jesus ”står i avsaknad av härligheten från Gud” = Kristus existerar inte längre som Kristi person ”Guds fullhet lekamligen”.
Kristi person kan då inte ge offret av Kristi persons kropp och blod på korset. Då finns inget ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud. Människan är kvar i sin synd och vi har ingen frälsning. Precis vad satan vill lura människan med, med alla sina former av JDS – lära.
Samma slutkonsekvens uppstår om man menar att Jesus inte hade någon mänsklig livsande utan bara Guds Ande.
Kristi person är en person av sann människa med egen mänsklig livsande med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner. Fullt ut människa. Men även samtidigt fullt ut Gud. Alltså ”Guds fullhet lekamligen.”
Därför säger också Jesus att ”Jag och Fadern är ett”, ”Fadern är i mig och jag är i Fadern”. ”Den som har sett mig har sett Fadern”. Men samtidigt som de var ett så var Jesus i sin försoningsgärning som Gud och människa underordnad Faderns vilja.
Och Hans uppgift i försoningsgärningen var förutom att i sin person försona/förena Gud och människa att även ta straffet för synden. Som inte var att skiljas från Gud. Men väl att som Gudamänniska pinas, plågas och straffas som om Han vore syndaren. Det är klart att Han då samtidigt med en egen livsande med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner erfor att vanmäktigt kval.
Det är också denna mänskliga livsande som Han efter att Han sa att det var fullbordat sade: ”I Dina händer överlämnar jag min ande/livsande/min kropp/mitt liv. Som Människa och Gud förenade – Kristi person går Han så för att Predika ett budskap medan kroppen ligger livlös i graven.
Kopplar man samman läran om att den livsande Gud inblåste i människan är Guds Ande med läran att Kristi person upphör att existera vid kroppens död, så finns vid Kristi kroppsliga död ingen Gud som anden kan gå tillbaka till. Jesus som tillika är Gud är ju död. Gud är ju död. ”Kristus är verkligen död”, både andligt och kroppsligt. Han är inte då Gud.
Men människans egen livsande = själva livet i människan, som gör henne till en egen levande varelse med själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner kan inte förväxlas eller sammanblandas med Guds egen Ande som är en person.
Gud är uppehållaren av allt liv. På så sätt kan man säga att även djuren har en ”livsande”. Men det livet, ”livsanden” är inte av Gudomligt väsenskaraktär lika litet, som människans egen ”livsande” är det.
Gud är Gud och människa är människa skapad av Gud. Människan kan genom Guds Ande få en levande relation och gemenskap med Gud. men vi blir aldrig vad Jesus var i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande. Men vi kan få vår Gudsumgängelse upprätta och i evigheten bli förhärligade människor som passar in i Guds eviga gemenskap.
Tror inte det för oss människor går att förlägga identiteten och personligheten här i tiden vare sig fixerat vid människans egen livsande eller kroppen, utan personligheten, identiteten måste här i tiden ses som insprängd i helheten av allt vad människan är av kropp och själ med en egen livsande som uppehåller både de kroppsliga och själsliga sinnena och förmågorna.
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap6
Men situationen när Jesus offrar sitt blod på korset är något helt annorlunda och unikt. Där sker ingen åtskillnad mellan Gud och människa.
1 Petr. 3:18 – 20: 1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..” 1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse… Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. I den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är död med den döda kroppen.
Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande inte genom någon pånyttfödelse utan genom att Jesus igenom hela skeendet är förenad med Gud.
Alltså fastän Kristi kropp är frånskild livet och död, så är Kristi person andligt levande (Gud och människa förenade). Var är Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) och inte är andligt död i den från livet frånskilda kroppen som är verkligt död?
Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade enligt texten. Det är vad texten vill visa oss att här sker ingen andlig död och pånyttfödelse av Jesus utan att Jesus igenom hela skeendet är andligt levande förenad med Gud. Detta även när Han predikar för andarna i fängelset med kroppen livlös i graven.
Engagemanget och deltagandet av den sammansatta enheten av Fader Son och Ande på korset är här total och möjliggör att Jesus aldrig blir skild från Gud och som därmed kan bära fram det RENA försoningsblodet – det nya förbundet i Kristi blod på korset: Det som ger blodsoffret på korset dess auktoritet och verkan är att det är Gud själv som bär fram offret (via Sonen som själv är Gud ”Guds fullhet lekamligen”.
Att det är Gud själv som är offret (via Sonen) och att Gud själv (Fadern) är den som är tillfreds av offret och visar att nu när Guds Son säger att det är fullbordat och som människa ger upp andan, så är då vägen in till gemenskap med Fadern öppen, när förlåten in till det allra heligaste, Gudomens eget hjärta, rämnar mitt itu.
Vidare JDS – förförelse som jag mött med påståendet: ”Gudomen består av tre åtskilda Gudar: Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden.”
HaFo kommentar:
Att skapa bilden av tre åtskilda Gudar, Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden öppnar för tanken att en person i den ende Guden av den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, kan åtskiljas och andligen dö, skiljas från Guds gemenskap.
Men detta kan inte ske med mindre än att Guds ende sammansatta enhet i en person av ”Herren ÄR en”, är upplöst och inte längre är Guds ende sammansatta person av Fader Son och Ande. Därför är det viktigt att utgångsläget med Guds enda person ligger rätt och inte dribblas bort.
Den konsekvens detta leder till längre fram i skeendet, innebär att Jesu Gudom blir borttagen i försoningen. Offret är då inte ett rent offer av Kristi persons (Gud och människa förenade i Kristi person) kropp och blod, utan offret blir en vanlig andligt död – från Gud skild människas kropp och blod.
Gud är då inte Gud om inte enheten av Fader, Son och Ande är bestående i den ende Gudens person, Jag ÄR Herren eller om enheten av Gud och människa i Kristi person är upplöst så att Kristus inte är Kristi person längre = Gud och människa är åtskilda i Kristi person (är andligt död).
Är inte Kristi person just Kristi person (Gud och människa förenade) vid kroppens död, då är inte heller Gud, Gud längre.
Många sjunger med i Psalmen: ”Han uti sej förenat Människa och Gud igen.” Men inte alla bejakar idag den meningen utan menar att Jesus blev skild från Gud på korset.
Då har Han inte ”uti sej förenat Människa och Gud igen” Då har vi inget ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud.
Vem är Kristus:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/12/19/kort-0m-gud-och-kristus/
Pingback: Uttrycket andlig död har varit upp till funderingar på annan plats | HaFos funderingar