Inlägg 1 Angående Jesu nödrop på korset om Gudsövergivenhet
Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22.
Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att MITT I JESU NÖDROP SÅ ÄR GUD OCH MÄNNISKA I KRISTI PERSON DOCK FORTSATT FÖRENADE I TRO:
”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, NÄR HAN ROPADE LYSSNADE HAN TILL HONOM” (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person – Gud och människa förenade) förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär.
(HAN ÄR INTE SKULDEN UTAN BÄR DEN OCH BETALAR PRISET FÖR DEN: OFFRET AV KRISTI KROPP OCH BLOD!!)”
Jesus lider där på korset våndan av Gud i Kristi person först är tyst och allt verkar som Han vore övergiven av Gud. Men det står inte att han därmed där skildes från Gud. Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD …”
När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur sin vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat. Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod. Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande åt Gud och dör den kroppsliga döden.
Han ger upp andan, MEN SOM ANDLIGT LEVANDE (Gud och människa förenade), som Kristi person i den kroppsliga döden. Där framgår inget tidsglapp mellan att Han överlämnar sitt liv, sin livsande åt Gud och att DE TILLSAMMANS, Guds identitet och Jesu mänskliga identitet i Kristi person i levande gemenskap, andligt levande, genom Anden och i Anden (driven av Anden) går och åstad och predikar ett budskap för andarna i fängelset.
Se 1 Petr. 3:18 – 20: 1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..” 1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse… Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. I den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är död med den döda kroppen.
Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande (gjord andligt levande från evighet) genom Anden.
Alltså fastän Kristi kropp är frånskild livet och död, så är Kristi person andligt levande (Gud och människa förenade). Var är Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) och inte är andligt död i den från livet frånskilda kroppen som är verkligt död?
Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade enligt texten. Engagemanget och deltagandet av den sammansatta enheten av Fader Son och Ande på korset är här total:
Det som ger blodsoffret på korset dess auktoritet och verkan är att det är Gud själv som bär fram offret (via Sonen som själv är Gud ”Guds fullhet lekamligen”).
Att det är Gud själv som är offret (via Sonen) och att Gud själv (Fadern) är den som är tillfreds av offret och visar att nu när Guds Son säger att det är fullbordat och som människa ger upp andan, så är då vägen in till gemenskap med Fadern, när förlåten in till det allra heligaste, Gudomens eget hjärta, rämnar mitt itu.
Forts Inlägg Angående Jesu nödrop på korset om Gudsövergivenhet
Inlägg 2 Angående Jesu nödrop på korset om Gudsövergivenhet
Var står det att det som räddar människan skulle vara att Jesus skulle plågas i helvetet? Var står det att det som räddar människan är att Jesus skulle skiljas från Guds gemenskap? Var står det att Jesus skulle bli allt vad den fallna människan är för att den fallna människan ska kunna bli allt vad Jesus är?
Detta är hädiska tankefoster ifrån en påverkan av trosförkunnelsens förförelse. Och kanske även från andra företrädare för Kristen tro som förmodligen inte riktigt insett konsekvensen av att Gud och människa skulle vara åtskilda i Kristi person.
Då hade vi inte haft någon Frälsare och räddning! Jesus besegrar människans åtskillnad från Gud när det i vår ställföreträdare aldrig sker i Hans syndfria rättfärdighet!
VAD ÄR DET SOM RÄDDAR MÄNNISKAN
1) Vad som räddar människan är att Jesus aldrig plågas i helvetet, aldrig skiljs från Guds gemenskap och att Jesus aldrig blir vad den fallna människan är lika misslyckad som Adam!
2) Vad som räddar människan är att Kristi person (Gud och människa förenade) som människans ställföreträdare mitt igenom allt förblir förenad med Gud och därmed som Kristi person ”född i syndigt kötts gestalt”, ”fördömde synden i köttet” i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet! Tvärs emot den fallne Adam!
Men hur kan Han göra det om Han nu som en del menar att Han blev allt vad vi är, alltså ”gjord till synd”.
3) Där det står att Jesus blev ”gjord till synd” så kan det likaväl översättas från grundtexten, att Han blev gjord till syndoffer, vilket stämmer bättre med Bibelns övriga budskap att Jesus TILLRÄKNAS mänsklighetens synd, rättfärdig ”dör bort från synden” och inte in i synden, så att synden vore Hans natur.
Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, så träder bilden fram av vad som sker.
Jesus tillräknades människans synd, ”bar den i sin kropp, var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att skiljas från Gud eller bli synd i människans ställe, utan att igenom smärtan förbli lydig i sin uppgift, att i sin person, Kristi person genom sin rättfärdighet och syndfrihet försona Gud och människa och besegra i människans ställe åtskillnaden från Gud, i sin person, Kristi person – Gud och människa förenade.
4) Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden.
”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.” Vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.
Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)
Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet.
Människan får i rättfärdiggörelsen, ingen egen rättfärdighet, i sig själv. Den egna rättfärdigheten är fortfarande som en fläckad klädnad. Men hon kan, på grund av Jesu förtjänst för henne, på grund av efterskänkt skuld, av nåd, utan egen förtjänst och förmåga, få tillräkna sig Jesu rättfärdighet. Gud tar på sig nådens glasögon och säger: Rättfärdig för Kristi skull.
Forts Inlägg Angående Jesu nödrop på korset om Gudsövergivenhet
Inlägg 3 Angående Jesu nödrop på korset om Gudsövergivenhet
5) Den tillräknade rättfärdigheten från Gud grundar sig uteslutande på Guds barmhärtighet, nåd och Kristi förtjänst.
Ingenting i människan själv eller hennes medverkan eller förtjänst är orsak till denna tillräknade rättfärdighet från Gud och inför Gud. Endast Jesu försoningsverk är grunden till denna rättfärdiggörelsedom över människan.
Tron producerar inte denna rättfärdiggörelse. Men den objektiva rättfärdiggörelsedomen över alla människor mottages subjektivt, i den enskildes liv, genom tron. Tron är endast medlet, det passiva verktyget, som mottager rättfärdiggörelsen eller försoningen eller syndernas förlåtelse.
Tron liknas ofta vid den utsträckta handen, men inte i den meningen att det är fråga om en prestation från människans sida. Vår rättfärdighet eller vår rättfärdiggörelse är en gåva, tron är mottagandet av eller gripandet om denna gåva.
Gud själv skapar hos oss den mottagande tron, genom förkunnandet av evangelium – genom den framräckta gåvan. Den som inte hört ett ord om tron men som ändå tar emot evangelium, han har den rätta tron.
Tiggarens hand gör inte gåvan utan tar emot den. Tiggaren, som tar emot allmosan, har inte bidragit något till sitt livsuppehälle. Tron rättfärdiggör endast genom sitt föremål, d. v. s. genom det som föreligger som en gåva före tron och som tron griper om.
Rättfärdiggörelsedomen och benådningen är ett faktum före tron och orsaken till tron, inte tvärtom. Först måste ju brottslingen benådas, innan han kan ta emot benådningen. Evangelium överräcker denna benådning och den som tar emot den blir verkligen benådad, får verkligen gagn av den skänkta benådningen. Ingen är i personlig besittning av en gåva, bara därför att det finns en givare och en gåva.
Tron tar givaren på orden och tar emot gåvan, som finns där före mottagandet. Tron är alltså inte orsak till gåvan utan endast det mottagande organet, som skapas av nåden allena.
Uppmaningen att tro innebär inte att du först måste göra någonting för att bli förlåten. Den innebär i stället att du alls ingenting skall göra. Gud begär ingenting av dig. Du får i stället fritt och för intet ta emot hans gåva : syndernas förlåtelse, rättfärdiggörelsen, försoningen och evigt liv. Tron griper tag kring detta erbjudande.
Enligt Guds Ord är alla människornas synder utplånade, övertäckta och förlåtna för Kristi skull. Genom försoningen och den tillräknade rättfärdigheten från Gud. Han tillräknar inte världen deras synder (2 Kor. 5 : 1). En rättfärdiggörelse till liv har kommit över alla människor (Rom. 5 : 18).
Men de som inte tror evangelium – inte genom tron griper tag om denna fria gåva – går dock evigt förlorade. De har förkastat Kristus, förkastat benådningen. avvisat försoningen, rättfärdiggörelsen, syndernas förlåtelse. De väljer själva att ställa sig utanför benådningen.
Människan är efter Jesu försoning, fri att sätta sin förtröstan till Honom. Få sig Hans rättfärdighet tillräknad och komma in i ett rätt förhållande till Gud. Därför vädjar Gud. ”Låt försona er. Den som vill, han kommer och tar Livets vatten för intet.”
Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Han vädjar på otaliga ställen till människan, att hon ska ställa, sin vilja under Guds vilja och sätta sin förtröstan till Jesus. ”Idag om ni får höra Hans röst så förhärda inte era hjärtan”, säger Han. Han säger det för människans bästa.
Forts Inlägg Angående Jesu nödrop på korset om Gudsövergivenhet
Inlägg 4 Angående Jesu nödrop på korset om Gudsövergivenhet
6) Vad som räddar människan är att ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv, Han TILLRÄKNAR inte människorna deras synder (för deras ställföreträdares syndfrihets skull).”
Den som var utan synd gjorde Han till ett syndoffer, för att vi i Honom (vår ställföreträdare) ska bli rättfärdighet (räknade som rättfärdiga för Kristi skull) från Gud.
7) Vad som räddar människan är offret av ”Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” (1 Joh. 1: 7) inför Gud. Vad som räddar människan enligt Jesus själv är offret av Hans kropp och blod:
8) Offret på korset: ”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.”(Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
9) Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är en”, är engagerade och inbegripna i skeendet vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – Ordet som var Gud och vart kött”) kropp och blod på korset, se följande texter:
Matt. 26: 28; Apg. 20: 28; Ef. 1: 7 – 14; Kol. 1: 20; Hebr. 9: 14; 1 Joh. 1: 7; 1 Joh. 5: 5 – 12:
10) ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Det var Fadern som upprättat förbundsblodet med Abraham och som nu här bärs fram via Guds Son. Alltså är Fadern och Sonen helt ”synkroniserade” och ett samtidigt som Fadern och Sonen är åtskilda men samtidigt verkar i en sammansatt enhet av Fader Son och Ande.
”Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” Här samverkar Guds Ande och Fadern, som köpt sin församling med sitt eget blod som alltså är synonymt med Jesu Kristi Guds Sons blod.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
Se på Guds och Kristi person!
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/12/19/kort-0m-gud-och-kristus/
Pingback: Villoläror och Den sunda läran | HaFos funderingar