Inlägg 1 kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Joel 2: 27 – 32
”Ni skall förstå att jag är mitt i Israel, att jag är Herren, er Gud, och ingen annan. Och mitt folk skall aldrig komma på skam.
Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.
Också över tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande. Och jag skall låta tecken synas på himlen och på jorden: blod, eld och rökpelare. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.
Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara så som Herren har sagt, bland kvarlevan som Herren kallar.”
——–
Antagligen skedde en inledning till uppfyllelse av denna Joels profetia på den första ”Pingstdagen”, eftersom Petrus där hänvisar till Joels profetia (Apg. 2: 14-21). Men med profetior är det ofta så att de uppfylles i delmål för att så slutligen nå sin fulla uppfyllelse.
Ser man till vissa delar av profetian ”mitt i Israel”, ”Ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara så som Herren har sagt, bland kvarlevan som Herren kallar.”
Så inser man då att den slutliga uppfyllelsen av denna profetia främst gäller ”kvarlevan” av det Judiska folket.
Vi kan också se att när denna profetia går in i sin fulla uppfyllelse, så är det väldigt långt framskridet i slutscenarierna inför Kristi återkomst:
”Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.”
”Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött.”
Fullbordandet av denna profetia synes ske, när vi går in i ”tusenårsriket” och satan är bunden och det är då som fullheten av denna profetia, om att Gud ”skall utgjuta min Ande över allt kött.” sker.
Vad vi ser ifrån Joels profetia, är också att det inte råder väckelse inför Kristi ankomst. Vare sig i församlingen eller i Israel där bara en kvarleva (Rom.9:27) är kvar innan Jesus kommer och då ”hela Israel ska bli frälst”. (Rom. 11: 15; 25 – 32)
Vi ser också att det inte här finns något tal om uppryckande av de troende (som först fick del av profetians inledning i Apg. 2: 14-21) innan Jesus kommer. Det torde antyda att uppryckandet kommer att ske alldeles i anslutning till att Jesus kommer och det skeende som Joels profetia här visar på . Och att de troende således ska vara med ”to the bitter end” under antikrists och vedermödans tid fram till ”Herrens dag” vid Jesu synliga tillkommelse.
Vilket även Uppenbarelsebokens kapitel 13, vers 7-8 gör klart för oss. Där ser vi också att det inte är frågan om väckelse innan Kristi tillkommelse, utan vi ser där vilken religion som härskar i den yttersta tiden. Alla jordens invånare kommer då att tillbe Antikrist – den falske världsfrälsaren – en annan, en istället för Kristus – fiendens plagiat av Guds Son (vilddjuret) och tillber honom därför som messias. Men märk FÖRUTOM DE SOM HAR SITT NAMN SKRIVNA I LIVETS BOK. De finns fortfarande med i skeendet men kommer inte att tillbe antikrist:
”Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok, som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning.”
Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Inlägg 2 Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Alltså även de som är troende kommer att vara med under detta skeende under antikrist och vedermödan. Men de kommer inte att tillbe den falske världsfrälsaren – antikrist. Och kommer antagligen att åtnjuta Guds beskydd på olika sätt ? (likt Israels beskydd i Egypten när ”vedermödan” där drog fram). Men de som inte tillbeder antikrist när det påbudet går ut, torde få bli martyrer för sin tro på den sanne Jesus.
I och med Jesus, så har de sista dagarna börjat (1 Petr 1:20). När Jesus kom första gången så kom han som den lidande tjänaren som dog för mänskligheten. När Jesus kommer andra gången så kommer han att komma i makt och ära. Lärjungarna hade svårt att förstå att Jesus skulle komma två gånger, de trodde att Jesus härlighet skulle visa sig vid hans första ankomst (Apg. 1:6).
Men innan det hela fullbordandet av Joels profetia sker om ”Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött.” Så ska detta ske: ”Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.”
Jag säger det om och om igen: Hälsa rätt Kristus välkommen och inte det falska plagiatet välkommen, uppbackad av en avfallen kristenhet, av den avfallna kristenheten lurade Messias – troende och manipulerade av en världsomspännande andlig ledare – den falske profeten.
Den främsta orsaken till att många här kommer att bli bedragna till en falsk tro på ett uppryckande av de troende innan den falske världsfrälsaren – antikrist framträder följd av vedermödan och att det ska vara världsvid väckelse när Jesus kommer, beror bl.a. på den falska läran om ett uppryckande av de troende innan antikrist framträder och på latter – rain läran om en världsvid väckelse innan Jesus kommer.
Detta är en av fiendens utlagda fallgropar som ”smorda ledare med profetisk tjänst” nu mitt framför våra ögon försöker locka in fåren till en förberedelse, till att bejaka fiendens antikristliga verk som kallas för att vara ett verk av Guds Ande.
Vilket leder till att man inte då längre känner igen när den falske världsfrälsaren träder fram. Inte då erfar och inser att han är driven av antikrists ande och är satans ”son”. Ett ”vilddjur”, camouflerad av charm, karisma, uppordnande av världens problem som krig, miljöförstörelse, ekonomi etc. etc. och dessutom gör han ”tecken och under som ska förvilla jämväl de utvalda”.
Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Inlägg 3 Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Detta jag skrivit nu här ovan stämmer väl med vad jag återgett på bloggen, med utdrag från Lennart Jaretegs artikel i ämnet, vilket man inte bara kan ögna igenom utan bör studera igenom med eftertanke:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/04/13/joels-profetias-falska-uttolkning-och-den-falska-latter-rainlaran-och-alla-dess-efterfoljare/
Läs med fördel hela Lennarts artikel på:
http://bibelfokus.se/node/117
Hur stämmer då detta med en del av vad som skrivs ute på nätet kring Joels profetia och Jesu tillkommelse?
http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/joelprof.htm
Thor-Leif Strindberg svara på en Fråga: Hur kunde Petrus säga (i Apostlagärningarna) att Joels profetia gick i uppfyllelse? Den handlar ju om ändens tid.
Joels profetia talar mycket riktigt om den sista tiden ”…innan Herrens dag kommer”, dvs den yttersta tiden fram till Messias återkomst och upprättandet av Guds rike här på jorden.
Förklaringen är att det profetiska perspektivet är ungefär som om vi tänker oss att vi står vid en lång, rak väg där var hundrade meter representerar 100 år och är markerad med en stolpe med en bild av en händelse på. De närmaste hundratals metrarna är lätta att särskilja, men ju längre bort mot horisonten vi riktar blicken desto tätare tycks stolparna stå – desto närmare varandra kommer bilderna med händelserna – fastän avståndet mellan dem i verkligheten är lika stort.
På samma sätt blir framtiden i profetens perspektiv. Ju längre bort i framtiden profeten riktar blicken desto tätare tycks händelserna ligga – desto svårare blir det att urskilja tidsmellanrummen mellan dem. Tiden ”komprimeras” så att allt som ligger borta vid ”horisonten”, vid änden av ”framtidsvägen”, trycks samman. Det innebär att olika skeenden ”i ändens tid” ser ut att inträffa ungefär samtidigt trots att det i verkligheten skiljer hundratals och tusentals år mellan dem.
Fenomenet är detsamma när vi tänker bakåt, till exempel på det gamla Egypten. Tiden förlorar sin ”tredimensionella” karaktär när vi kommer ett antal år bakåt. Sett ur vårt perspektiv är följaktligen den egyptiska storhetstiden med faraoner och pyramider en ”platt” tidsperiod (vi tänker inte på huruvida något hände i början eller slutet av den, utan vi talar ofta om att något hände ”i det gamla Egypten” eller ”på faraonernas tid”) trots att den varade i ett par tusen år – lika lång tid som gått sedan lärjungarna var församlade på pingstdagen…
Så när Joel, som själv levde på 800-talet f Kr, och bibelns övriga profeter blickade framåt mot ”den yttersta tiden”, pressades seklerna långt där borta i framtiden samman, på samma sätt som när vi ser ”det gamla Egyptens tid” långt där borta i forntiden. I profetiornas ”yttersta tid” ryms således både de händelser som utspelades i den tid där Petrus och den första kristna församlingen befann sig för 2000 år sedan och de händelser vi upplever i dag – och kommer att uppleva i morgon.
Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Inlägg 4 Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Stannar upp lite vid orden från Joels profetia om ”Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst”.
”Herrens namn” är ”YHWH” eller ”Jag är den jag är” eller ”Jag Är” (2 Mose 3:11–15). Där det på svenska står ”Herren” står det på hebreiska ”YHWH” i Joel 2:32 som Petrus citerar från.
När Paulus citerar samma vers från Joel så lyfter han fram att ”om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.” (Rom 10:9). Paulus menar alltså att om man bekänner att Jesus är Herren/YHWH så blir man frälst.
Observera att den som tror att Sonen blev skild från Fadern (Upplöst enhet mellan Fadern Sonen Och Anden i den ende Gudens oupplösliga sammansatta enhet av ”Jag ÄR Herren – Herren är en”). Observera att den som tror att Gud och människa är åtskilda (andlig död) i Kristi person. Ja, då kan man använda Jesu namn hur mycket som helst UTAN att bekänna att Jesus är Herren/YHWH.
Man tillber då ”en annan Jesus” som både Jesus själv och Paulus varnar för att man inte ska bli bedragen till att sätta tro till ”en annan Jesus”. Att Jesus kan uppstå från den kroppsliga döden kan bara ske om Gud och människa är förenade i Kristi person. Kan bara ske om Jesus ÄR HERREN/YHWH.
Det är inte människan Jesus som dör och skiljs från livet i Gud. Det är inte Gud som dör. Den död som sker är den jordiska kroppens åtskiljande från ”Gudamänniskans” (Gud och människa förenade Gudomliga liv). Kristi lekamen för dig utgiven. Kristi blod för Dig utgjutet.
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.” (Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Inlägg 5 Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Fortsätter att stanna upp lite vid orden från Joels profetia om ”Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst” och vad det innebär att Jesus ÄR HERREN/YHWH.
1 Petrus: 3: 18 – 20:
1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..”
1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…
Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. Kristi kropp är inte enbart frånskild jordelivet utan verkligen frånskild livet. HAN ÄR TILL KROPPEN DÖDAD!
Var är då Kristi person?
Jo, i den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är andligt (livsgemenskapen med Gud = Gud och människa förenade) död och att Kristi person i likhet med kroppen är frånskild livet och död.
Nej, som kontrast till kroppens död, så står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande (gjord andligt levande från evighet) genom Anden.
Alltså fastän Kristi kropp är frånskild livet och död, så är Kristi person andligt levande (Gud och människa förenade), levande i livsgemenskapen med den odödlige Guden och inte andligt död med bruten livsgemenskap mellan Gud och människa i Kristi person.
Alltså var är Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) och inte är andligt död (skild från Gud) i den från livet frånskilda kroppen som är verkligt död?
Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade. Naturligtvis sker Kristi predikande precis i det sammanhang det står att det sker och det står där, för att visa att Kristi person, fortfarande är Kristi person och andligt levande (Gud och människa förenade), även om Kristi kropp ligger frånskild, död och livlös i graven.
Om man inte ser att Gud är mäktig att åtskilja ande själ märg och ben och bevara personligheten i ett mellantillstånd mellan kroppens död och kroppens uppståndelse, med kroppen verkligt åtskild och död, så uppstår lätt en gnostisk lära där man skiljer Kristi person från Kristi kropp.
Vad som skiljer Jesu Gudom ifrån försoningen är ett åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person. Här i tiden kan inte Kristi person skiljas från Kristi kropp. Då är Han inte längre Kristi person, eftersom personligheten här i tiden är allt vad personen är till kropp och själ.
När offret av Kristi kropp och blod ges och kroppen frånskiljs livet (kroppen vore inte verkligen offrad, frånskild livet och död om den inte helt skilts från allt upphörande av liv), SÅ UPPHÖR INTE Kristi person fördenskull att finnas.
Därför blir det inte heller rätt om man i en iver att fokusera att Jesus är Gud, säger att Gud dör i Kristus eller med Kristus och skulle mena att Kristi person upphör att finnas till vid kroppens död.
Kristi person är i livgivande gemenskap genom Anden, fastän kroppen är livlös i graven. Det är vad detta Bibelsammanhang vill visa oss. Eljest hade både Guds person och Kristi person upphört att finnas vid Kristi kroppsliga död. Inget skulle då längre finnas om uppehållaren av allt liv själv vore andligt död och inte den evigt odödlige och andligt levande Guden vore död.
Till kroppen dödad, men andligt levande (fortfarande Kristi person = Gud och människa förenade) genom Anden i livgivande gemenskap, gjord levande från evighet. Från evighet andligt levande genom Anden (=segern över den andliga döden i Kristi person), vid kroppens frånskiljande och död. Driven av Anden (i Anden) går han ock åstad…medan kroppen ligger livlös i graven.
Det är inte frågan om att Gud ska skiljas från sig själv och försonas med sig själv. Det är frågan om att Gud och människa ska försonas i Kristi person genom att aldrig skiljas åt.
Detta sker tack vare Jesu lydnad, syndfrihet och rättfärdighet. Det är frågan om, att när all syndens konsekvens och andlig död tillräknas och kastas på Kristi person, så blir all syndens konsekvens och andlig död, detroniserad och omintetgjord i Kristi persons eviga andliga liv i den odödlige Guds försonade personen – ”Gud med oss”.
Skulle den andliga döden ( åtskillnad från Gud) ske i Kristi person, människans ställföreträdare, vore ställföreträdaren lika misslyckad som Adam och människan vore kvar i sin andliga död (åtskillnaden från Gud).
Den kroppsliga döden besegras i Guds jordiska kropps, Kristi kropps uppståndelse. Hade Jesus varit andligt död (Skild från Gud), så hade det inte funnits en KRISTI persons kropp att väcka till liv. Det hade varit en vanlig andligt död människas kropp.
Då hade ingen haft någon kroppslig uppståndelse att se fram emot. Det är bara Kristi persons kropp som kan väckas till liv, ”såsom förstlingen av de kroppsligt avsomnade”, eftersom Han hela tiden är andligt levande. Hela tiden är Guds person. Hela tiden är Kristi person. Hela tiden ÄR HERREN/YHWH i den ende Gudens oupplösliga SAMMANSATTA enhet av ”Jag ÄR Herren – Herren är en”.
Att åkalla Herrens namn och bli frälst inkluderar alltså att inse VEM HAN ÄR!!
Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Inlägg 6 Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Citerar kring bl.a. Joels profetia och om Jesu tillkommelse från länken:
http://hem.bredband.net/b226694/apg2post.htm
Detta skriftställe är mycket viktigt för en rätt förståelse av det profetiska ordet. Här kan vi få ytterligare förståelse av Jesu undervisning från Oljeberget eftersom Petrus tillämpning av Joels profetia här, visar oss hur Petrus tolkade Jesu undervisning. Petrus var närvarande när Jesus undervisade sina lärjungar om sin tillkommelse.
Jesus svarade på frågan; ”vad blir tecknet till din tillkommelse och tidens ände.» [Matt 24:3]. Petrus visste från Jesu undervisning att det slutliga tecknet, som kommer att inträffa ”strax efter den tidens vedermöda” är förmörkandet av solen och månen, [Matt. 24:29-31].
På pingstdagen, såg Petrus sig själv befinnande sig i ”de yttersta dagarna” [Apg. 2:17]. Enligt Petrus hade de ”yttersta dagarna” redan börjat. Denna period skulle avslutas med ankomsten av ”Herrens dag”, som skulle förebådas av samma kosmiska tecken som Jesus sagt skulle inträffa ”strax efter den tidens vedermöda”.
Det är uppenbart att utifrån Petrus bruk av Joels profetia, så förväntade han sig att fortsätta med uppdraget att förkunna evangeliet till hela världen ända till vedermödans slut. Uttalandet; ”Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst”, gäller från pingstdagen ända fram till dess de kosmiska tecknen inträffar vid vedermödans slut. Petrus gjorde säkerligen den här kopplingen eftersom Jesus sagt att evangeliet först måste bli förkunnat för alla folk innan han skulle komma igen – ”strax efter den tidens vedermöda”.
Apg. 3: 20 – 21 : ”på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren, i det att han sänder den Messias som han har utsett åt eder, nämligen Jesus, vilken dock himmelen måste behålla intill de tider nå allt skall bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun.”
Messias och hans rikes tillkommelse var förutsagd av alla profeterna. Faktum är att detta är ett huvudtema hos de flesta av dem. Då kommer Jesus att återupprätta allt, och förbannelsen kommer att bli borttagen från jorden, [Jes. 2:1-4, Jes. 2:1-4, Jes. 35, Sak. 14:1, 8-11, Rom. 8:19-23].
Petrus proklamerade denna Jesu återkomst som det framtida hoppet för de nyomvända Jesustroende. Han förkunnade att Jesus måste förbli i himlen till dess det av profeterna förutsagda riket skulle komma. Det råder ingen tvekan om att denna tillkommelse skall ske vid Kristi tillkommelse efter vedermödan – posttrib. (Läran att det sker en osynlig ankomst av Jesus med ett uppryckande av de troende innan antikrists framträdande och vedermödan)
Den här tanken har inte sitt ursprung hos Petrus. Han hämtade den från Psalm 110:1. Utan tvivel var Petrus väl bekant med den här psalmen som han hade citerat i sin föregående predikan, för att bevisa att Jesus var Messias.
Apg. 2: 34 – 35: ”Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: ‘Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.”
Det framgår tydligt både utifrån denna Psalm och från Petrus kommentar av den i Apg. 3:19-21, att Jesus kommer att ha sin plats vid Faderns sida tills dess tiden kommer för att återställa jorden och göra upp med Kristi fiender.
Detta utesluter möjligheten att Jesus skulle återkomma före vedermödan för att bortrycka församlingen till himlen. Han skulle ju i så fall ha behövt lämna platsen på Faderns högra sida för att återvända innan det att hans fiender blivit honom underlagda till en fotapall.
Både den första och den andra predikan av Petrus visar på en kontinuitet med Jesu förkunnelse i Matt 24. Detta faktum, att Petrus i sin undervisning till troende efter pingstdagen, följde den kronologi som Jesus givit beträffande vedermödan och återkomsten, tyder på att Jesu undervisning från Oljeberget varit avsedd att utgöra församlingslära.
Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Inlägg 7 Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Fortsätter citera om Jesu tillkommelse från länken:
http://hem.bredband.net/b226694/apg2post.htm
Ifall någon skulle ha tänkt sig att Petrus senare skulle ha tänkt om beträffande Jesu tillkommelse så vill vi visa på att han i sina brev fortsatte att ser fram emot Kristi tillkommelse efter vedermödan i härlighet snarare än som ett fördolt bortryckande.
1 Petr. 1: 7 o 13 : ”om eder tro håller provet-vilket är mycket mer värt än guldet, som förgås, men som dock genom eld bliver beprövat, detta må befinnas lända eder till pris, härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse… Omgjorden därför edert sinnes länder och varen nyktra; och sätten med full tillit edert hopp till den nåd som bjudes eder i och med Jesu Kristi uppenbarelse.”
Petrus uppmuntrade troende att förbli trogna till Kristus fram till ”Jesu Kristi uppenbarelse”. Grekiskan för ”uppenbarelse” är här ”apokalupsis”. Detta ord användes vi flera tillfällen för den andra tillkommelsen. Vid varje tillfälle återfinns då föreställningen om Kristi återkomst i härlighet, när han skall visa sig inför världen i sin respektingivande makt.
2 Tess. 1: 7 – 8 : ”men att I som utstån lidanden fån hugnad tillsammans med oss, när Herren Jesus uppenbarar (apokalupsis) sig från himmelen med sin makts änglar, »i lågande eld», och låter straffet drabba dem som icke känna Gud, och dem som icke äro vår Herre Jesu evangelium lydiga.”
Petrus fortsätter med att varna troende för den kommande prövningen och uppmuntrar dem till att förbli trogna, och att med glädje lida för Kristus. Återigen uppmuntrar han dem att stå fasta i hoppet på Kristi återkomst, i härlighet och makt, precis så som Jesus förutsade i sitt tal från Oljeberget [Matt. 24:29-31].
1 Petr. 4: 12 – 13 : ”Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning , som om det hände er något oväntat. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar (apokalupsis) sig i härlighet.” (Folkbibeln)
Denna ”eld” som de skulle ”gå igenom” var en speciell prövningens tid som skulle avslutas med uppenbarelsen av Kristus i härlighet. Användningen av den bestämda artikeln och futurum, talar för att här troligen avses en framtida prövning som skulle komma för att pröva dem alla.
Det är högst sannolik att Petrus här syftar på vedermödan även om det inte helt framgår utifrån texten. Emellertid vad som är viktigast att lägga märke till är att Petrus här uppmuntrade de troende att hoppas på Kristi återkomst i härlighet, och då handlar det definitivt inte om en osynlig ankomst. Kristi ankomst i härlighet syftar alltid till ankomsten efter vedermödan – posttrib, [Matt. 16:27, 24:29, 25:31, Mark 8:38,13:26, Lukas 9:26, 21:27, 2 Tess. 1:9].
I sitt andra brev ägnar Petrus hela det tredje kapitlet åt den andra tillkommelsen. Han tar itu med frågan angående – som det tycktes – senareläggningen av Kristi ankomst. Petrus vänder sig dels till de ogudaktiga gycklarna och dels till troende som längtar efter Kristi återkomst. I verserna 3-7, skrev Petrus att de icke troende inte skulle tolka dröjsmålet som att Kristus inte skulle återkomma. Därefter förklarar han för de troende, skälet till varför återkomsten ännu dröjde.
2 Petr. 3: 9 : ”Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.”
Lägg märke till att det inte står att Herren är långmodig mot de förlorade, utan mot oss. Han vill inte att någon skall förgås. Detta talar starkt för att Gud väntar på de kristna, att de skall fullborda missionsbefallningen! Detta tankesätt är direkt hämtat från Jesu förkunnelse från Oljeberget.
Matt. 24: 14 ”Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.”
Apg 1: 6 – 8 : ”Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade: »Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?» Han svarade dem: »Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.»
Petrus fortsatte med att beskriva Herrens tillkommelse. Han kallade den för ”Herrens dag”, [vers 10], och ”Guds dag”, [vers 12]. I sin första predikan hade Petrus tydligt framställt det faktumet att Herrens dag inträffar efter de kosmiska tecknen, förmörkandet av solen och månen. Jesus hade också sagt till Petrus att dessa tecken skulle inträffa ”strax efter den vedermödan”.
Apg. 2: 20 : ”Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.”
Matt. 24: 29 : ”Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.”
Petrus förband den förväntade tillkommelsen av Kristus – för de kristna – med ankomsten av ”Herrens dag” [Jämför v. 9,10]. Han såg också detta som att den skulle inträffa ”strax efter den vedermödan”.
Det är intressant att lägga märke till att Petrus upprepar sig i vers 12, men låter här uttrycket ”Guds dag” ersätta uttrycket ”Herrens dag”. Det är ingen tvekan om annat än att uttrycken är utbytbara. Uttrycket ”Guds dag” återfinns endast på ett annat ställe i Bibeln, och där är sammanhanget helt klart posttrib, [Upp. 16:13-16].
Ingen antydan till pretrib går att hitta i vare sig Peters predikningar i apostlagärningarna eller i hans brev. Han följde troget Kristi befallning genom att förmedla Jesu undervisning om de troendes välsignade hopp.
Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Inlägg 8 Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Fortsätter citera om Jesu tillkommelse från länken:
http://hem.bredband.net/b226694/apg2post.htm
Posttribbare tror att Paulus undervisning om uppryckandet är fullt förenlig med och byggd på vad Jesus undervisade från Oljeberget. Paulus har lagt till några nya detaljer, men den allmänna sekvensen av händelser är densamma.
I 1 Kor 15, skrev Paulus angående de troendes uppståndelse, och det faktum att vi kommer att uppstå i ”oförgänglighet”. Vi går inte här in på en närmare exeges av det här textstället. Emellertid vill jag poängtera tre saker som jag tror knyter samman den här händelsen med Jesu tillkommelse efter vedermödan – posttrib, i Matt 24.
1. Paulus sade att skälet till att våra kroppar kommer att förvandlas är; ”att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel” [1 Kor 15:50]. Det framtida ”Guds rike” som han talar om är tusenårsriket. Eftersom syftet med att överkläddas med odödlighet är att våra gamla kroppar som inte kan ärva det tusenåriga riket, skall förvandlas för att regera med Kristus.
Därför borde förvandlingen komma att ske vid början av rikets ankomst. Här finns ingen uppgift om någon himmelsfärd. Himlen omtalas aldrig som ”Guds rike”. Av sammanhanget framgår det också att Paulus syftade på det tusenåriga riket, [läs v. 22-28].
2. Paulus sa att detta kommer att inträffa vid ”den sista basunen” [1 Kor. 15:52]. Utifrån ett pretrib scenario så kunde inte den basunen vara den sista, eftersom Jesus sade att han under starkt basunljud skall församla sina utvalda, och att detta kommer att ske ”strax efter den tidens vedermöda” [Matt 24:31]. För att basunen skall kunna vara den ”sista”, förefaller det som att den borde vara identisk med den basun vars ljudande Jesus nämner. Därmed placeras de troendes uppståndelse till efter vedermödan.
3. Paulus säger att när förvandlingen inträffar så uppfylls en gammaltestamentlig profetia.
1 Kor. 15:54 : ”Men NÄR detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, DÅ skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.»
Det här är ett direkt citat från Jes. 25:8. Jesajas profetia är en tydlig utsaga som berör det kommande tusenårsriket. Paulus säger att denna profetia om det tusenåriga riket kommer att bli uppfylld vid församlingens uppståndelse. Härav följer att uppryckandet måste inträffa vid rikets början, vilket är efter vedermödan – posttrib.
Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Inlägg 9 Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Fortsätter citera om Jesu tillkommelse från länken:
http://hem.bredband.net/b226694/apg2post.htm
1 Tess. 4: 13 – 14 : ”Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörja såsom de andra, de som icke hava något hopp.
Ty lika visst som Jesus, såsom vi tro, har dött och har uppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som äro avsomnade fram jämte honom. Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade.”
Jag vill att ni skall lägga märke till att innan Paulus börjar att ta upp tiden för uppståndelsen så nämner han ”Herrens tillkommelse” som om de redan var väl bekanta med denna händelse. Han tog det för givet att de visste vad ”Herrens tillkommelse” innebar. Därefter fortsätter han att knyta tiden för uppståndelsen av de avsomnade troende till denna händelse.
”Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå; sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.”
Dessa troende var redan införstådda med Herrens nedstigande från himlen, och att de levande troende då vid basunens ljudande skulle bortryckas på skyar. Vad Paulus gör är bara att han placerar tidpunkten för uppståndelsen av de i Kristus döda på rätt plats i sekvensen av händelser.
Väsentligen gör Paulus detta genom att ange att de i Kristus döda kommer att uppstå alldeles före det att vi blir ”bortryckta”. Så det verkar som att Tessalonikerna var väl förtrogna med Jesu andra tillkommelse, och ”bortryckandet” av de levande troende.
De var däremot inte säkra på hur uppståndelsen av de i Kristus döda passade in i den här bilden. Hur var det möjligt att de kunde känna till om Jesu andra tillkommelse och bortryckandet av de levande troende, men inte förstod hur uppståndelsen här passade in?
Det kan förklaras med att de var väl förtrogna med Jesu undervisning från Oljeberget. I den förkunnelsen redogör Jesus angående sin tillkommelse och hur de utvalda skall församlas, men han nämner inget speciellt angående de dödas uppståndelse.
Matt. 24: 29 – 31 : ”Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.
Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se ‘Människosonen komma på himmelens skyar’ med stor makt och härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.”
Paulus ord borde säkerligen ha tjänat som en påminnelse av Kristi ord i förkunnelsen från Oljeberget. Lägg märke till de språkliga likheterna. Båda nämner de Herrens tillkommelse. Båda nämner de basunens ljudande vid församlandet av hans egna. Båda nämner änglamedverkan.
Men när vi ser till Jesu ord finner vi att han inte där speciellt nämner något om de heligas uppståndelse. Utifrån det här så blir tessalonikernas fråga till Paulus förståelig. De vill ha besked! När basunen ljuder, och Jesus kommer i stor makt och härlighet och sänder ut sina änglar för att församla hans utvalda, vad kommer då att ske med dem som dessförinnan dött?
Kommer de att uppstå för att bevittna ankomsten av Kristus inför världen i all sin härlighet, och för att få ta del i upprättandet av Kristi rike? Eller kommer de att uppstå vid något annat tillfälle? Eller kanhända inte alls? Det faktum att Jesus enbart talade om de levande, och inte satte in uppståndelsen i den sekvens av händelser som beskrevs i talet från Oljeberget var orsaken till att dessa troende oroade sig för huruvida deras avsomnade trossyskon inte skulle komma att få ta del av de enastående händelser som var förbundna med Kristi återkomst i makt och ära och hans etablerande av det tusenåriga riket.
Paulus svar visar på att detta verkligen var deras problem. Genom att knyta samman tiden för uppståndelsen med församlandet av de levande, som Jesus talat om, så upplöser Paulus fullständigt detta problem för dem, och ger dem skäl till att hysa hopp för deras kära som avlidit.
Inte heller här kan vi finna något i vad Paulus skriver som talar emot det scenario som Jesus framställt. Vi kan också lägga märke till Paulus beroende av Jesu tal från Oljeberget.
Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Inlägg 10 Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Fortsätter citera om Jesu tillkommelse från länken:
http://hem.bredband.net/b226694/apg2post.htm
I 1 Tess 4, tog Paulus upp sambandet mellan uppståndelsen och uppryckandet. De döda i Kristus kommer först att uppstå, därefter kommer de levande att bortryckas tillsammans med dem upp bland molnen för att möta Herren i luften. Paulus fortsätter i kapitel 5 med att behandla frågan om när detta uppryckandet kan förväntas inträffa.
1 Tess 5: 1- 2 : ”Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligt att därom skriva till er, kära bröder. Ty ni vet själva mycket väl, att Herrens dag kommer som en tjuv om natten.”
Lägg märke till att Paulus först placerar uppryckandet till ”Herrens dag”. Detta är oerhört viktigt. Här skiftar Paulus fokus, efter att först ha behandlat händelserna i anslutning till uppryckandet, till att tala om när uppryckandet kunde förväntas ske, ”ni vet själva mycket väl…”. ”Herrens dag” skulle komma som ”en tjuv om natten”.
Paulus använde sig här av ett uttryck som var välbekant bland dessa kristna. Uttrycket ”Herrens dag” återfinns på flera ställen i det Gamla Testamentet och alltid då i samband med Herrens tillkommelse för att nedgöra Israels fiender, [läs: Jes. 13:6, Joel 3:9-17, Sakarja 14]. Detta är också precis vad som Upp. 19 återger, striden vid Harmageddon.
Att vi förstår naturen av ”Herrens dag” är väsentlig för att vi skall förstå det här bibelsammanhanget, och för varje grundläggande förståelse av eskatologin överhuvudtaget. Kommer ”Herrens dag” först efter vedermödan, som ju varje referens därtill i GT synes tyda på, så måste det innebära att kristna fortfarande förväntas befinna sig här – ännu vid slutet av vedermödan – FÖR ATT KUNNA VAKA INFÖR DEN DAGENS ANKOMST.
Genomgående rakt igenom GT så finner vi katastrofsignalerande tecken som annonserar ankomsten av ”Herrens dag”. Förmörkandet av solen och månen proklamerar dagen. [Läs: Jes. 13:9,10, 24:19-23, Joel 3:13-15]. Här är ett exempel.
Joel 2:31 ”Solen skall vändas i mörker och månen i blod förrän HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.”
Matt 24: 29 ”Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.”
Dessa verser visar på en tydlig sekvens av händelser. Här placeras de kosmiska tecknen, förmörkelsen av solen och månen, mellan vedermödans slut och början på ”Herrens dag”.
Det kosmiska tecknet tillsammans med uttalandena i Jes. 2, tillåter absolut inte att ”HERRENS dag” sträcks ut till att inkludera vedermödan så som pretrib anhängarna tänker sig. Dessutom gjorde Paulus ett annat klart uttalande som utesluter möjligheten att ”HERRENS dag” skall kunna inkludera hela vedermödan, tillsammans med den antagna pretrib uppryckelsen.
2 Tess 2:1-3 ”I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder, att I icke, vare sig genom någon »andeingivelse» eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss, så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag (Kristi dag; Reformationsbibeln) redan stode för dörren.
Låten ingen bedraga eder om vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett (Ty han kommer inte, om inte avfallet först har skett; Reformationsbibeln) och »Laglöshetens människa», fördärvets man, hava trätt fram.”
Denna text säger att ”Herrens dag” kommer efter vedermödan, eftersom händelser som utspelar sig under vedermödan, [avfallet och Antikrists framträdande], sägs komma före ”Herrens dag”.
Innebörden av uttrycket ”Herrens dag” utgör nyckeln till tolkningen av Paulus instruktioner till troende i 1 Tessalonikerbrevet. Meningen av 1 Tess 4:13 – 5:9 är helt avhängig innebörden av detta uttryck. Det är tveklöst så att uppryckelsen och ankomsten av ”Herrens dag” är fast förbundna hos Paulus i det här textsammanhanget. Han använder termen ”Herrens dag” SOM SYNONYMT MED UPPRYCKANDET. Lägg märke till att Paulus instruerar kristna att vaka inför tillkommelsen av ”Herrens dag”. Det bortryckande som Paulus syftar till är EFTER vedermödan.
Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Inlägg 11 Forts. kommentarer till Joels profetia och Jesu tillkommelse
Fortsätter citera om Jesu tillkommelse från länken:
http://hem.bredband.net/b226694/apg2post.htm
1 Tess 5:2-6 ”Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten. Bäst de säga: »Allt står väl till, och ingen fara är på färde», då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan.
Men I, käre bröder, I leven icke i mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv; I är ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi höra icke natten eller mörkret till; låt oss alltså icke sova såsom de andra, utan låt oss vaka och vara nyktra.”
Eftersom Paulus instruerar kristna att vaka inför ankomsten av ”Herrens dag”, och den dagen kommer ju som vi sett först efter vedermödan, så bekräftar Paulus här helt enkelt bara Jesu undervisning från Oljeberget.
Här kan vi inte finna något som tyder på nya uppenbarelser eller en fördold pretrib bortryckelse. I själva verket är det motsatsen som gäller. Paulus sade i v.2 att de redan ”nogsamt” kände till det här.
Hur kunde de troende i Tessalonike ”nogsamt” veta att Herrens dag skulle komma som en ”tjuv om natten”? Därför att de var väl förtrogna med Jesu undervisning från Oljeberget! Liknandet av Kristi tillkommelse vid ”en tjuv om natten” har sitt ursprung från Jesus egen beskrivelse av sin tillkommelse:
Matt 24:42-44 ”Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer. Men det förstår I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus. Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.”
Självklart refererade Paulus till Jesu egen undervisning! När han påminner dem, med Jesu bildspråk om ”tjuven” måste detta leda oss fram till den slutsatsen, att han här bekräftar den tidsordning som Jesus givit:
Matt 24:30 ”… man skall få se ‘Människosonen komma på himmelens skyar’ med stor makt och härlighet.”, 1 Tess 4:16 ”Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen…”,
Matt. 24:31 ”Han skall sända ut sina änglar…”, 1 Tess 4:16 ”en överängels röst..”,
Matt. 24:31 ”…med starkt basunljud…”, 1 Tess 4:16 ”…och en Guds basun.”,
Matt. 24:31 ”…de skola församla hans utvalda…”, 1 Tess 4:17 ”…skall vi som då ännu leva och lämnats kvar bli jämte dem bortryckta …”,
Matt. 24:43 ”…om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma…”, 1 Thess. 5:1,2 ”…Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten.”,
Mark 13:36 ”vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer.”, 1 Thess. 5:6 ”…låt oss alltså icke sova såsom de andra”
Mark 13:35-37 ”vaken,…vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!», 1 Thess. 5:6 ”…låt oss vaka”
Det är ingen tvekan om att när Paulus besvarade tessalonikernas frågor om uppryckandet så hänvisade han sina läsare till Jesu undervisning från Oljeberget, som ju enbart lär en posttrib tillkommelse av Kristus. Detta utgör ett starkt bevis på att Paulus lärde ut att bortryckandet skulle komma att ske efter vedermödan – posttrib.
Hans bruk av uttrycket ”Herrens dag”, som ju också andra skriftställen placerar efter vedermödan, för att tala om bortryckandet, gör det enligt min mening omöjligt att harmoniera den här bibeltexten med pretribulationism.
Ännu en gång har vi all anledning till att sätta likhetstecken mellan Paulus undervisning om bortryckandet och Jesu undervisning om sin tillkommelse. Ingenting som vi funnit, talar emot denna koppling. Därför blir den naturliga slutledningen att Paulus helt enkelt anknyter till Jesu undervisning och uppmuntrar de troende tessalonikerna att vaka inför Jesu tillkommelse efter vedermödan!
HaFo slutliga kommentar:
Jag säger det ännu en gång – låt er inte luras av en falsk lära om en första osynlig ankomst av Jesus med ett uppryckande av de troende innan den falske världsfrälsarens – antikrists ankomst och ingången in i vedermödan. Och låt er inte luras av den fallska latter – rain – läran om en stor världsvid väckelse innan Kristus kan komma. Väck istället människor inför och avslöja det avfall som nu mitt fram för våra ögon drar fram och som ska bedra människor till att välkomna den falske världsfrälsaren – plagiatet av Guds Son – satans son, som varandes Kristus och Messias.
Pingback: Är himmel och helvetet befolkat idag | HaFos funderingar