Jesus Kristus före under och efter inkarnationen

Jesus före inkarnationen

”Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte.” (Fil. 2:5-8)

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud … Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader.” (Joh. 1:1,14)

”I Honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat.” (Kol. 1:15)

Jesus har från evighet full väsensenhet med Gud i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande. ”Jag och Fadern är ett” säger Jesus. Läs gärna Joh. kap. 14 – 17 för att se den inbördes ordningen och funktionen i den oupplösligt sammansatta enheten av Fader Son och Ande!

Jesus är den levande Gudens ”förstfödde Son före allt skapat”, från evighet till evighet. Oskiljaktigt förenade i samma väsen och natur. Ändå är Gudomen skilda i tre personer. Fader, Son och Ande. Dock förenade till ett i en sammansatt enhet, genom full väsensenhet.

Jesus är ”All=Guds fullhet lekamligen”. I en oupplöslig enhet mellan Gud och människa. Han är KRISTUS! Detta gör Jesus helt unik och ojämförbar.

Jesus i sin jordiska tillvaro

Hebr. 2:17 säger att Jesus ”måste i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bli barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud till att försona folkets synder.”

Gud kommen i köttet. Definitionen på att Jesus är Kristus. Sann Gud och sann människa, som är ”trafikdelaren” mellan vad som är sann eller falsk tro och bekännelse.

Jesus måste i allt (till sin konstitution av ande, själ, kött, blod och kropp) bli lik den naturliga, skapade människan. Dock utan att leva i lieringen med syndanaturen, men lagd under den kroppsliga dödens tillstånd. (Inkarnationen).

Döden av Gudamänniskans – Kristi jordiska kropp sker när den skiljs från Kristus (enheten av Gud och människa i personen Kristus) på korset och förlorar sina kroppsliga livsfunktioner.

Medan Kristus (med bevarad enhet mellan Gud och människa i personen Kristus) segrande efter utgivet försoningsoffer av Kristi blod och lekamen, går in i den osynliga världen, och där ”predikar ett budskap”, för att så åter förenas med sin jordiska kropp i uppståndelsen, som då får liv igen.

Om inte Jesus var underställd den kroppsliga döden, var Han inte sann människa.
Samtidigt var Jesus, om än ”född i syndigt kötts gestalt” i arvet från Maria, dock hela tiden i sin Gudomlighet och syndfria rättfärdighet, hela tiden avskild, frånskild (död) från synden (”fördömde synden i köttet”…”Helig och rättfärdig”…”dog bort från synden”…”skild från syndare”.)

Dock tillräknades Jesus människans synd ( ”Det var våra missgärningar Han bar…räknad bland överträdarna”.)

Som det står ”..i allt lik sina bröder .. i syndigt kötts gestalt .. frestad i allt, dock utan synd .. fördömde Han synden i köttet.” (Hebr. 2:17, 4:15, Rom. 8:3)

”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen.” (Hebr. 2:14)

”Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.” (Rom. 8:3)

”Därför säger Han vid sitt inträde i världen: slaktoffer och spisoffer begärde Du inte, men en kropp beredde Du åt mig .. Se jag kommer – i bokrullen är skrivet om mig – för att göra Din vilja o Gud … och i kraft av denna vilja har vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi kropp, en gång för alla har blivit offrad..” (Hebr. 10:5-10)

”Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt.” (Fil. 2:5-8)

Jesus inkarnerades in i sann människogestalt för att som människans representant uppfylla lagen i människans ställe, i sin jordiska kropp skaffa försoning mellan Gud och människa och som ett felfritt skuldoffer, bära fram sin jordiska kropp och sitt blod i sin tjänst inför Gud att försona folkets synder. Kristi blod och lekamen för oss utgivet och utgjutet.
——

Det är inte Adams situation före fallet Jesus går in för att lösa. Det är den under lagen ställda och fallna människans situation Jesus i sin inkarnation tar sig an. Jesus går in i syndigt kötts gestalt, för att bringa försoning mellan Gud och människa.

Jesus levde aldrig efter syndanaturen. Frestad i allt. Dock utan synder. Han levde hela tiden i Guds vilja och uppfyllde lagen. Rättfärdig levde Jesus hela tiden i sin Andliga liering med Fadern. Fördömde synden i köttet. Dog som sann människa hela sitt liv bort från synden.

Med klimax på korset, där Han som sann människa dör bort från synden en gång för alla. Jesus tar där straffet syndaskulden krävde, genom offret av en oskyldig, rättfärdig och sann Gudsförenad människas blod och kropp: Kristi blod och lekamen.

Straffet att bära fram detta offer läggs där på Gudamänniskan Kristus (enheten av Gud och människa i den jordiska kroppen – Guds fullhet lekamligen – Gud i köttet).

Kristus bär fram offret av rent felfritt blod och lekamen, som avvänder straffet andlig död från människan.

Samtidigt så är Jesus från evighet till evighet Sann Gud, oupplösligt utan avbrott, hela tiden, förenad med sin Fader

”Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen .. Gud kommen i köttet .. Densamme igår, idag så och i evighet”. Detta är undret! (Kol.2:9, 1 Joh. 4:2, Hebr. 13:8)

Undret är att Jesus efter den kroppsliga uppståndelsen ”är med kraft bevisad vara Guds Son”!

Efter uppståndelsen

Jesus behöver inte vara i sin jordiska gestalt, efter fullbordat försoningsverk och att även den kroppsliga döden besegrats i uppståndelsen.

Jesu jordiska kropp är i uppståndelsen (inte i någon pånyttfödelse – där Jesus skulle ha varit en annan än den Han var i sin kroppsliga död!) inte lägre underlagd den kroppsliga döden.

Han kliver rakt genom bindlarna i graven, så att de vecklas ihop på gravbädden. Han umgås en tid med sina lärjungar i det tillståndet. Tomas sticker bl.a. handen i Jesu uppstungna sida och utbrister. ”Min Herre och min Gud”.

Det är nu dags för Jesus, att gå tillbaka till den härlighet, Han hade hos Fadern och varifrån Han kom. Hans jordiska kropp ingår, uppgår, övergår till den ”härlighetskropp” Han hade före inkarnationen i härligheten hos sin Fader från evighet.

”Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen, åter lämnar jag världen och går till Fadern … Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk, som du har givit mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var till” (Joh. 16:28, 17:4-5)

”Har Gud nu på det yttersta av denna tid talat till oss genom sin Son, som Han har insatt till arvinge av allt, genom vilken Han och har skapat världen. Och eftersom denne är Hans härlighets återsken och Hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har Han – sedan Han hade utfört en rening från synderna – satt sig på Majestätets högra sida i höjden. (Hebr. 1:2-3)
——
I Trosförkunnelsen blir konsekvensen av påståendet att Jesus dog andligen – alltså lever i liering med syndanaturen och inte längre var Gudomlig, utan skilts från Fadern och föddes på nytt, att det är en annan Jesus som uppstår än den Jesus som hänger på korset.

Det är helt klart densamme Jesus som uppstår, som den Jesus som hängde på korset. Jesus är den Levande Gudens Son före människoblivandet, under jordevandringen och efter uppståndelsen.

Jesus är densamme Guda Sonen från evighet till evighet. Inkarnerad för att återlösa människan. Sen transformerad tillbaka. Hela tiden densamme. Oupplösligt förenad med sin Fader hela tiden – från evighet till evighet. Oavbrutet och hela tiden.

Detta gör Jesus helt unik och ojämförbar. Både i förhållande till Adam före fallet och den pånyttfödda människan här i tiden!!

Låt oss påminna oss om skillnaden på Jesus, när Han gick på jorden och den troende efter pånyttfödelsen?

Jämförelsen låter sig egentligen inte göras, för Jesus är på alla sätt helt unik och ingen eller inget i hela universum kan liknas vid Honom (Förutom Gud Fader själv). Vare sig före inkarnationen, under inkarnationen, eller efter uppståndelsen.

Men trosförkunnelsen överbetonar likheten mellan den inkarnerade Jesus och den troende efter pånyttfödelsen. Detta i en förvanskning av vem Jesus är som Kristus (Guds fullhet lekamligen), där fokus förs från Jesus till att människan i sig själv är en Kristus.

Låt oss alltså därför påminna oss om minst fyra himmelsvida skillnader mellan den troende och Jesus i sin jordiska tillvaro:

1. Den troende lever i det tillräknade verk som Jesus utförde. Medan Jesus utförde verket. Jesus var helt rättfärdig, Medan den troende lever i den tillräknade rättfärdigheten från Jesus.

2. Jesus hade full väsensenhet med Gud från evighet. Medan den troende blivit delaktig av Gudomlig natur här i tiden (”då ni nu har kommit till tro har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande, som en underpant på vårt arv”) och når i evigheten en förhärligad evig uppståndelsekropp till en förverkligad människa redo för en evig gemenskap tillsammans med sin skapare.

Alltså vi är honom inte lika i den här tiden eller i evigheten, som några små Jesusar eller i oss själva ”skapade till likhet med Gud”, som trosförkunnelsen försöker få det till! Men Han har satt sin ”äganderätts stämpel” på den troende som en gåva från honom, för Jesu Kristi människans ställföreträdares skull. Dess konsekvens når sin fullhet först på uppståndelsen morgon!!

3.Jesus var inkarnerad in i den naturliga människans gestalt. Utan att leva i liering med syndanaturen. Medan den troende har synden kvar som en integrerad del av sitt immateriella väsen. (Se tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm )

4. Jesus var underställd den kroppsliga döden, men besegrade den i sin uppståndelse i människans ställe genom att hela tiden vara förenad med Gud. Medan den troende inte själv kan besegra den kroppsliga döden, utan i uppståndelsen kommer att uppstå till odödlighet på grund av Jesu, människans ställföreträdares, seger över den kroppsliga döden.
———

Låt oss till sist påminna oss om vad som gäller beträffande försoningen mellan Gud och människa där i Jesu jordiska kropp på korset. Genom det felfria offerlammets blod och lekamen:

Gud har löst försoningen mellan Gud och människa genom inkarnationen av Jesus in i människogestalt. För att där kunna försona allt med sig själv, där i Jesu Jordiska kropp på korset. Det är ju därför den fallna människan blev underlagd den kroppsliga döden. För att det skulle gå rädda henne. Just genom en kroppslig död.

Gud kommen i köttet underställdes där i Jesu jordiska kropp, den kroppsliga döden. Han dog den. Rättfärdig och ren dog Han den kroppsliga döden. Men även besegrade den. Eftersom han hela tiden samtidigt var sann Gud och sann människa – Kristus och via sin döda jordiska kropp, uppstod till kroppslig odödlighet i människans ställe. Han går sen efter avslutat verk in i den härlighet Han hade före inkarnationen. (Inte nyfödelse för han var aldrig andligen död, men uppståndelse!)

Jesus dör inte där, vare sig andligen eller Andligen. Gud i Honom dör inte. Kristus-enheten av Gud och människa i personen Jesus Kristus upphör inte. Inte heller någon upplösning av enheten mellan Fader, Son och Ande, men kroppens frånskiljande och död.

”Dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.” Jesus blir i det kroppsliga dödsögonblicket, när Han överlämnar sin ande i Faderns händer, bevarad i sin liering med Fadern = andligt levande, genom att enheten av Gud och människa i personen Kristus består vid kroppens död!

Ett tillstånd som i uppståndelsen övervinner den kroppsliga döden i människans ställe. Han går sedan in i den härlighet Han hade hos Fadern från evighet före inkarnationen in i den naturliga skapade människans konstitution.

Därmed är Han ”såsom helig andevarelse, med kraft bevisad vara Guds Son, alltifrån uppståndelsen från de döda. (Rom.1:3-4)

Jesus var ju både sann Gud – fullständigt ett med Gud och Gud i sig själv och samtidigt sann människa med mänsklig ande/själ och kropp (”i allt lik sina bröder”). Kristus. Gud i köttet. Guds Son.

När Kristi jordiska kropp skiljs från Gudamänniskan Kristus (enheten av Gud och människa i personen Kristus) fullbordas konsekvensen av den oupplösta enheten i Guds fullhet lekamligen – Kristus. Enheten av Gud och människa i personen Kristus går in i ett annat skede, med enheten bevarad, vid kroppens frånskiljande och död.

Jesus överlämnar sin mänskliga livsande/själ i Faderns händer. Gjord levande i sin ande anger inte att Jesu mänskliga livsande/själ varit död eller att enheten mellan Gud och människa i personen Kristus varit död, men anger att enheten mellan identiteterna går in i ett annat skede, där identiteternas samtidiga uppgående i varandra i personen Kristus till en enhet, når sin konsekvens fullbordan, med fortsatt enhet och liering. Jesu mänskliga livsande/själ förblir i enheten och lieringen med Guds Ande.

Vad jag förstår så uttrycker Bibeln detta som till köttet dödad men till anden gjord levande. Vad detta vill säga oss är att enheten aldrig brutits mellan Gud och människa i personen Kristus och att detta når sin konsekvens fullbordan vid kroppens frånskiljande och död.

Efter åtskiljandet av kroppen, från Gudamänniskan Jesus och kroppens död, återstår fortfarande en uppgift som sann Gud och sann människa. Att besegra den kroppsliga döden och uppstå kroppsligt.

Genom att Jesus aldrig skiljs från Gud, utan övervinner den andliga döden i sin jordiska kropp är Hans mänskliga ande/själ i obruten förening och enhet med Gudomen. Vid den kroppsliga döden lämnar Jesu ande/själ i full förening och enhet med Guds Ande (Gudamänniskan Jesus – Kristus) den jordiska kroppen. (Till köttet dödad men till anden levande i enheten med Gudomen, fortsatt levande eller som Bibeln uttrycker det gjord levande genom den mänskliga andens enhet och liering med Gudomen ).

I uppståndelsen förenas Gudamänniskans ande/själ (i enhet och liering med Gudomen) och Guds Sons jordiska kropp som får liv igen.
——
OBS! = OBS!
När Jesus sa att det var fullbordat på korset, så var Gud och människa helt försonade. Där på korset sker försoningens klimax och avslutning. I Guds ögon, var nu alla människor, försonade med Honom. Eftersom Jesus var människans representant. Allt det som skedde med, i och genom Jesus, kunde nu, i Guds ögon, tillräknas alla människor. …

”för att det genom Guds nåd skulle komma alla till godo, att Han smakade döden.” Därför vädjar nu Gud genom Evangelium, till alla människors frihet att välja, att låta sig försonas med Honom. (2 Kor. 5: 17 – 21)
——-
BÖN:
Herre Jesus, Hjälp oss att förbli i Dig på ett rätt sätt. Hjälp oss att se vem som är den Sanne Jesus, hurudan Du verkligen är.

Allsmäktige Jesus, Hjälp oss att tala uppbyggelse, varning, förmaning och tröst på ett rätt sätt.

Hjälp oss att älska Dig och sanningen på ett rätt sätt.

Hjälp oss att finnas till på ett rätt sätt i enlighet med Din vilja och Ditt Ord.

Hjälp oss att älska människorna på ett rätt sätt.

Hjälp oss att föra ut budskapet om Dig på ett rätt sätt.

Hjälp oss att inte vika undan för lögnen och människofruktan.

Hjälp oss att hålla ut till änden i denna villfarande tid.

Amen.

—-

HaFo