Jesus ett rent felfritt skuldoffer

Jesus ett rent felfritt skuldoffer

I tredje Mosebok framgår att brännoffer, syndoffer och skuldoffer skall vara felfritt liksom spisoffer skall vara osyrat och saltat av Guds förbundssalt = rent och Gudsförenat. Detta stämmer bra med det skuldoffer Jesus bar fram.

”då han nu genom EVIG ANDE (Sann Gud) har framburit sig själv (ren, syndfri, sann människa) SÅSOM ETT FELFRITT OFFER ÅT GUD”. (Hebr. 9:13-14)

”En sådan överstepräst hövdes oss också, att hava, en som var HELIG, OSKYLDIG, OBESMITTAD, SKILD FRÅN SYNDARE ” (Hebr. 7:26)

Jesus blev inte vår synd till sin natur, men tillräknades mänsklighetens synd och blev föremål för straffet: att bära fram offret åt Gud av en felfri människa ”osyrat och saltat av Guds förbundssalt” = ren och Gudsförenad.

Våra synder orsakade att Jesus med tillräknad synd, bar fram det rena felfria skuldoffret som ingen människa kunde bära fram för att sona skulden. Ingen syndfri till naturen fanns som kunde göra det. Bara Jesus som sann, felfri och till naturen ren från synd kunde bära fram detta offer.

En del menar att Jesus inte bara blev tillräknad mänsklighetens synd, utan blev skild från Gud, andligt död, synd till naturen och tog sraffet – helvetet i människas ställe. Då hade Han inte kunnat bära fram det rena felfria skuldoffret som människans ställföreträdare. Det står ingenstans att Jesus som ställföreträdare tar straffet helvetet, att skiljas från Gud och därmed dö andligen.

The Quest Study Bible, förklarar versen om att Jesus blir gjord till synd så här (2 Kor. 5:21):
Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer.”

Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believer’s Bible Commentary säger:

”Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss.”

Albert Barnes i Notes on the New Testament:

”På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden. Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder.”
——
Kraften i Jesu blod ligger i att det är det offer av en ren sann Gudamänniskas (Kristi) blod och lekamen som Gud krävde för att skulden skulle vara betald och människan återlöst. Jesu Kristi Guds Sons blod renar från all synd inför Guds ansikte, eftersom det är det skuldoffer som avvänder Guds vrede över synden och avvänder straffet andlig död och separation från Gud över människan.

En del hävdar att Jesu rop på korset om upplevd Gudsövergivenhet, är ett bevis för att Jesus skildes från Gud till naturen och dog andligt. Men Jesu nödrop var ingen bekräftelse på att Han till sin natur var skild från Gud och andligt död. Han ber till Gud som sin far och uttrycker sin förtröstan och tro på Gud, vilket inte en andligt död gör.

Han upplever som sann människa smärtan av Gudsövergivenhet i människans ställe, men är dock till naturen och genom sin rättfärdighet oupplösligt förenad med Gudomen.

En del menar att Jesus måste skiljas från Gud och dö andligt för att kunna dö kroppsligen.

Man menar att Guds Ande måste lämna Jesu kropp eftersom den är gjord till synd och att Jesus inte kan dö kroppsligt med mindre än att Guds Ande lämnat Hans kropp.

Konsekvensen av ett sådant resonemang blir att varje troende, som äger Guds Ande och är andligt levande genom tron på Jesus, för att kunna dö kroppsligt, åter måste dö andligt och Guds Ande lämna den troende innan hon kan dö kroppsligt.

Men här i tiden dör både andligt levande kristna och andligt döda människor den kroppsliga döden. Jesus vore inte sann människa om Han inte varit underlagd den kroppsliga döden.

Med en sådan syn på Jesus och beskrivning av försoningen är inte Jesus längre Kristus. Gud i köttet. ”Gudomens hela fullhet lekamligen” (Kol. 2:9), bor inte i Jesus om Guds Ande lämnar någon del av Jesu person och konstitution i något skede av försoningen. En antikristlig tanke, tro och lära.

Jesus skiljs inte från Gud i sin död, men skiljs från sin jordiska kropp, som då dör för att få liv igen i uppståndelsen.

Jesus är hela tiden Kristus (Gud och människa förenade). Rättfärdig och ren. Oupplösligt Sann Gud och sann människa igenom hela skeendet. Allt annat är en antikristlig tanke och lära.

Denna Kristi rättfärdighet tillräknar Gud människan för Kristi obrutna rättfärdighets skull. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.”(Rom. 5:19)

Jesus är hela tiden ”Gudomens hela fullhet LEKAMLIGEN”. Vilket Han inte är om Guds Ande lämnar Hans kropp eller någon annan del av Jesus i skeendet, så att Jesus på något sätt skiljs från Gud och dör andligen.

Jesus bär inte fram det felfria offret i människans ställe om Han dör andligen och förlorar gemenskapen med Gud. För våra synders skull bär han fram det felfria offer som avvänder det straff människan redan fått: andlig död. Det är inte straffet andlig död – separation från Gud – helvetet Jesus tar i människans ställe.

Det är straffet att bära fram det felfria offer – Kristi blod och lekamen, som avvänder straffet andlig död – separation från Gud – helvetet, som Jesus tar och som blir en ”välbehaglig lukt” inför Gud som sonar skulden. Det gör Han som Kristus med ”Gudomens hela fullhet LEKAMLIGEN”. Sann Gud och sann människa igenom hela skeendet.

När offret som sann Gudsförenad människa är givet och Jesus dör kroppsligen, lever Han vidare som sann Gudsförenad människa och sann Gud, men skild från den jordiska kroppen fram till uppståndelsen.

Det är inte från Gud, som Jesus skiljs i sitt kroppsliga frånskiljande och död eller skiljs från väsensenheten med Fadern (upplösning av treenigheten) för att kunna dö kroppsligen, eller en brytning av enheten mellan Gud och människa i personen Kristus som sker, utan Han skiljs från sin jordiska kropp, som därmed dör, för att få liv igen i uppståndelsen, när Gudamänniskan Kristus besegrar den kroppsliga döden och uppstår.

Därmed är rättfärdigheten uppfylld i människans ställe igenom Jesu lydnad till Guds vilja och lag. Därmed är offret, som ingen kunde ge, av en felfri Gudsförenad människa, givet i människans ställe och därmed blir den kroppsliga döden besegrad i uppståndelsen. Guds trefaldiga vishet i försoningen som räddar människan, men som omintetgörs med läran att Jesus skiljs från Gud och dör andligen.

Ekman med många flera säger sig ta avstånd från JDS, samtidigt som han med många andra just bejakar JDS, med att mena att relationen mellan Fadern och Sonen och Gud och Jesus bröts där på korset, när Jesus myntar orden om ”min Gud min Gud varför har Du övergett mig”. (Det är ju detta som är just JDS, att Jesus dog andligen och skildes från Guds gemenskap!!)

Men där bröts inte alls relationen:

Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22.

Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att mitt i Jesu nödrop är Gud och människa dock förenade i tro:

”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:

”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias syndfria gemenskap med Gud (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den: offret av Kristi kropp och blod) .”

Jesus lider där på korset den andliga dödens vånda, när Gud i Kristi person är tyst och allt verkar som Han vore andligt död och övergiven av Gud. Men det står inte att han dog den andliga döden (skildes från Gud).

Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…Genom Messias syndfria gemenskap med Gud…”

När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur den andliga dödens vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat. Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod. Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande åt Gud och dör den kroppsliga döden.

Han ger upp andan och kroppsligen dör, men samtidigt som andligt levande (Gud och människa förenade), som Kristi person i den kroppsliga döden.

Där framgår inget tidsglapp mellan att Han överlämnar sitt liv, sin livsande åt Gud och att de tillsammans, Guds identitet och Jesu mänskliga identitet i Kristi person i levande gemenskap, andligt levande, genom Anden och i Anden (driven av Anden) går och åstad och predikar…

Kristus led även den kroppsliga dödens vånda. Han inte bara lider den kroppsliga dödens vånda. Han blir kroppsligen slaktad och dödad. Men Han blir även, tack vare att Han aldrig dog den andliga döden (skildes från Gud), men led dess vånda och tagen ur våndan, utan att dö andligen, så blir Han även tagen ur den vånda Han led i den kroppsliga döden, när Han kroppsligen väcks till liv igen och kroppsligen uppstår.

Därmed vanns segern över både den andliga döden och den kroppsliga döden i Kristi person. Den vanns över den andliga döden genom att den aldrig sker i Kristi person och Han kan ge OFFRET med en REN kropp och ett RENT blod, så kan KRISTI PERSONS kropp väckas till liv av Anden och där vinns segern över den kroppsliga döden.

Var Jesus en andligt död människa hade djävulen segrat och vi har ingen frälsning. Därför är det så viktigt att vi som kristna verkligen ser detta klart och kan vederlägga alla läror som i sitt antikristliga, Gudsförnekande och antiförsoningsbudskap vill åstadkomma en JDS.

Jesus är inte en andligt död människa på korset. Han vore då inte längre Kristi person. Offret vore en andligt död människas kropp och blod och inte ett offer av KRISTI kropp och blod. Enheten i treenigheten vore upplöst, människans ställföreträdare vore lika misslyckad som Adam och Jesus är inte Gud kommen i köttet längre. Hörnstenen Kristi person blir då en stötesten som leder till fall i en sådan lära.

Där i ställföreträdaren är en andlig död omöjlig, genom att enheten mellan Gud och människa i personen Kristus inte kan upplösas, så länge Jesus är syndfri och rättfärdig. Därmed blir den andliga döden övervunnen i människans ställföreträdare och Kristi person, genom att den aldrig sker.

Ett faktum enligt Ordet är att SAMTIDIGT VAR GUD I KRISTUS OCH FÖRSONADE (alltså ingen andlig död och åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person i faktisk väsensmässig mening), utan ställföreträdaren kan samtidigt besegra den andliga döden i sin person genom sin rättfärdighet och syndfrihet, så att ett åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person (andlig död) i faktisk mening aldrig sker.

Därigenom kan Gud tillräkna människan ställföreträdarens rättfärdighet och Kristus kan samtidigt, just genom att han samtidigt är KRISTI PERSON, bära fram ett rent offer av KRISTI kropp och blod, som det giltiga och tillräckliga offret för världens synd.
—–
Är den död Jesus dör på korset ett frånskiljande och död av Kristi kropp från enheten av Gud och människa i personen Kristus?

NEJ! Ordet ger svaret!

”Det bröd jag skall giva, ÄR MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva..för att han skulle åt dem båda FÖRENADE I EN ENDA KROPP skaffa försoning med Gud..har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP..genom att Jesu KRISTI KROPP BLEV OFFRAD..” (Joh. 6:51, Ef. 2: 13 – 16, Kol. 1:22, Hebr. 10: 9 – 10)

Det offer, det frånskiljande och verkliga död som igenom hela Bibeln fokuseras är OFFRET AV KRISTI KROPP OCH BLOD, som det giltiga och tillräckliga offret för världens synd. Med en samtidigt bevarad enhet av Gud och människa i Kristi person. Eljest är Han inte Kristi person som bär fram offret.

Triumfen över dödens makt sker på korset där den andliga döden berövades sitt rov genom att den aldrig sker i Kristi person vid offret av Kristi kropp och blod och Kristi person (enheten av Gud och människa i personen Kristus), är genom Anden i livgivande gemenskap vid offret av Kristi kropp och blod och frånskiljandet av Kristi kropp från livet och dess verkliga död.

Triumfen kulminerar i den kroppsliga uppståndelsen när den kroppsliga döden inte heller kan behålla sitt byte eftersom Jesus hela tiden är Kristi person och Kristi kropp inte längre är skild från livet i enheten av Gud och människa i Kristi person.

Kristus är då inte bara livet, Han är uppståndelsen och livet. Jag var död, men se jag lever. ”Till kroppen dödad, men genom Anden levande i enheten av Gud och människa i Kristi person” (1 Petr. 3:18-19).

HaFo