Inlägg 1
Har tagit del av denna sida där adventismen behandlar treenigheten.
https://www.amazingfacts.org/media-library/book/e/77/t/the-trinity?fbclid=IwAR1zU3rKqSLEocyWAuvKuuHoHmS5XRkLNGYEyFqiQ7m15Uh0f_R3_D1aKxc#Conclusion
Mycket sanning återfinns på sidan. Men där blandas så lögn och sanning, där det så ligger inbakat flera villoläror som A. Kenosis-läran. B. Triteism. C. JDS – läran. D. Vi ska inte be till Jesus E. Där på sidan återfinns även en lögn om att Jorden skulle vara öde och tom under Tusenårsriket.
A) Den kenotiska teorin – Kenosis-läran från det grekiska ordet för “tömma” (kenoō). En lära som ensidigt kring Fil. 2:7: “Men han tömde sig själv och tog en tjänares form”, drar en felaktig slutledning om att Jesus i inkarnationen frivilligt utblottat sig på allt som kännetecknar gudomen.
En lära där Jesus hade avlagt sig sitt gudomliga allvetande, underkastade sig tvånget att uppleva människolivets begränsning och under sitt jordeliv saknade gudomliga egenskaper.
Här hos adventisterna så återges denna falska lära med följande mening: ”Jesus, Gud Sonen, lade åt sidan eller beslöjade hela dimensionen av sin gudomlighet när han kom till jorden.”
Denna lära är närbesläktad med Unitarianismens villfarande lära som menar att Jesus inte är jämförbar med eller lika med Gud själv. De angriper Jesu Kristi person, ursprung och Gudom. En gren inom denna förförelse är The Church of God General Conference ( CoGGC ), en adventistisk kristen grupp även känd som Guds Kyrka av Abrahams tro.
Denna villolära har även Bill Johnson på Bethel Church. Adventisterna torde väl knappast vilja bli hopkopplade med denne villolärare. Men faktum är att när det gäller denna villolärare så gör de gemensam sak.
https://bibelfokus.se/node/277
Jag citerar från sidan. Bill Johnson: ”Han la undan sin gudomlighet när han sökte efter att fullborda uppdraget som Fadern hade gett honom…
För att vi ska bli allt som Gud hade tänkt måste vi komma ihåg att Jesu liv var en modell av vad mänskligheten kan bli om vi vore i rätt relation till Fadern.”
Om Johnson har rätt och Jesus hade lagt undan sin gudomlighet bevisar bara de mäktiga gärningarna att Jesus lärde sig, vad vem som helst kan lära sig, om han hade rätt tro och relation till Gud. På så sätt har vi en New age-Kristus i stället för den Bibliske Kristus.
Kenosis-läran baseras på ett ensidigt missbruk av Fil. 2:7 som leder till att Jesus bara är en människa under inkarnationen. Vilket är rena förnekandet av Kristi gudomlighet.
Denna lära förenar sig i praktiken med trosrörelsens förnekande av Jesu gudomlighet när han dog på korset, som hävdar att han förlorade sin gudomlighet. Båda förnekelserna är ren och skär villolära.
En sant teistisk förståelse av gudomlighet innefattar vissa nödvändiga definitioner. Den mest grundläggande definitionen är ”evig, icke villkorlig existens.”
Icke villkorlig är en konsekvens av Guds eviga existens. Om Gud existerade i evighet innan något annat existerade, finns det ingenting utanför Gud som hade kunnat åstadkomma hans existens. Detta betyder att Gud som Gud inte är beroende av något utanför honom själv.
I Kenosis-lärans kristologi så är Kristi gudomlighet villkorlig. Den försvinner under inkarnationen för att återkomma senare. Det som kommer och går är inte evigt och icke-villkorligt.
Om Jesu gudomlighet kan läggas undan var den aldrig äkta gudomlighet. Gudomlighet är inte ett attribut som kommer och går. Den är eller så är den inte. Om den förloras och sedan återfås är den villkorlig, och om den är villkorlig, då är det inte äkta gudomlighet.
Allt som är mindre leder till alla former av villolära, kult, och New age-undervisning. Om gudomlighet kan vinnas kan den skapade människan ha möjlighet att uppnå den. Bibeln förnekar detta. Dessutom, om gudomlighet kan läggas undan är det inte gudomlighet.
R C Sproul förklarar: ”Om Gud la undan ett av sina attribut, om det oföränderliga genomgår en mutation, om det oändliga plötsligt slutar vara oändligt; det skulle vara slutet för universum.
Gud kan inte sluta vara Gud och fortfarande vara Gud. Så vi kan inte tala på rätt sätt om Gud att han lägger undan sin gudomlighet för att ta på sig mänskligheten.”
Om Jesus la undan gudomligheten är det ett bevis på att han aldrig hade äkta gudomlighet. Så vad antyder Fil. 2:7 att Jesus utblottade sig själv på? Svaret är INTE gudomlighet, vilken är evig och inte kan äventyras, utan gudomliga rättigheter.
Sproul förklarar vidare: ”Jag tror att sammanhanget i Fil. 2 förklarar mycket tydligt att vad han utblottade sig själv på inte var hans gudomlighet, inte heller hans gudomliga attribut, utan hans rättigheter – hans härlighet och hans privilegier.
Han dolde frivilligt sin härlighet under slöjan av denna mänskliga natur som han iklädde sig. Det är inte så att den gudomliga naturen slutar vara gudomlig för att bli mänsklig.
I Förvandlingen, till exempel (Matteus 17:1-13), ser vi den osynliga gudomliga naturen bryta igenom och bli synlig, och Jesus förvandlas inför sina lärjungars ögon.”
Den sanna läran om Kristus är att i inkarnationen tog han på sig människonaturen, inte att han la undan gudomligheten. Den inkarnerade Kristus är fullt ut människa och fullt ut Gud. I teologin kallas detta den hypostatiska (hypostatic) föreningen.
Forts
Fick följande fråga: Hur kunde Sonen frigöras från enheten Fader-Son-Ande och bli en människa som ber till fadern på samma…