Försoningen och ändens tid igen
Inlägg 1 som svar till Le Magnus (företrädare för Annihilationismen – läran att alla som går förlorade ska förintas) frågeställningar riktat till mig på annan plats kring dels ändens tid och dels kring försoningen
A) Ändens tid.
a) Angående Jesu tillkommelse, Tusenårsriket och evigheten så grundar jag mig på Guds Ord och inte på vad andra säger:
1 Tess 4:16 – 17: När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus (Och som enligt Lukas 16 befinner sig i Abrahams sköte i väntan på kroppens uppståndelse) ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden…
1 Kor. 15. 51 53: Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet…
2 Tim. 2: är vi ståndaktiga, så skola vi ock få regera med honom…Matteus 19:28: ”När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni, som har efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar…
Uppenbarelseboken 3:21: Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron…Uppenbarelseboken 5:10: och gjort dem åt vår Gud till ett konungadöme och till präster, och de skola regera på jorden…
Upp 20: 5 – 6: ”Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen (Vid Kristi tillkommelse). Över dem har den andra döden (den eviga åtskillnaden från Gud) ingen makt, utan DE SKA VARA GUDS OCH KRISTI PRÄSTER OCH REGERA MED HONOM I TUSEN ÅR”.
b) Så ser vi på fortsättningen vad som gäller i Upp. Kap. 20 – 22:
1) Vad som gäller för de troende efter Tusenårsriket:
”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud…
Och jag hörde en stark röst från tronen: ’Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem… Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.’…
’Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son.”
2) Vad som gäller för de icke troende efter Tusenårsriket:
Där blir det uppenbart att de icke – troende får sina uppståndelsekroppar först efter Tusenårsriket – ”Men de andra döda levde inte förrän de tusen åren hade gått”. För att först så dömas efter sina gärningar:
”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den… Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna”.
Och så förpassas till samma plats i evigheten som satan, antikrist och den falske profeten. Upp. 20: 5 – 15:
”Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt I EVIGHETERNAS EVIGHET…
Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden (Den eviga åtskillnaden från Guds gemenskap). Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.”
MED EN SITUATION SOM ALLTSÅ GÄLLER I EVIGHETERNAS EVIGHET! NÅGOT SOM INTE HANDLAR OM BEGRÄNSADE TIDSÅLDRAR UTAN SOM HANDLAR JUST OM EVIGHETERNAS EVIGHET: ETT TILLSTÅND UTAN UPPHÖRANDE SLUT OCH FÖR ALLTID VARANDE EXISTENS OCH TILLSTÅND!
Forts Inlägg som svar till Le Magnus (företrädare för Annihilationismen – läran att alla som går förlorade ska förintas) frågeställningar riktat till mig på annan plats kring dels ändens tid och dels kring försoningen
Inlägg 2 som svar till Le Magnus (företrädare för Annihilationismen – läran att alla som går förlorade ska förintas) frågeställningar riktat till mig på annan plats kring dels ändens tid och dels kring försoningen
B) Kring frågor om försoningen.
a) Angående Jesu nödrop på korset om Gudsövergivenhet:
Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22.
Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att MITT I JESU NÖDROP SÅ ÄR GUD OCH MÄNNISKA I KRISTI PERSON DOCK FORTSATT FÖRENADE I TRO:
”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, NÄR HAN ROPADE LYSSNADE HAN TILL HONOM” (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person – Gud och människa förenade) förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (HAN ÄR INTE SKULDEN UTAN BÄR DEN OCH BETALAR PRISET FÖR DEN: OFFRET AV KRISTI KROPP OCH BLOD!!)”
Jesus lider där på korset våndan av Gud i Kristi person först är tyst och allt verkar som Han vore övergiven av Gud. Men det står inte att han därmed där skildes från Gud. Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD …”
När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur sin vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat. Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod. Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande åt Gud och dör den kroppsliga döden.
Han ger upp andan, MEN SOM ANDLIGT LEVANDE (Gud och människa förenade), som Kristi person i den kroppsliga döden. Där framgår inget tidsglapp mellan att Han överlämnar sitt liv, sin livsande åt Gud och att DE TILLSAMMANS, Guds identitet och Jesu mänskliga identitet i Kristi person i levande gemenskap, andligt levande, genom Anden och i Anden (driven av Anden) går och åstad och predikar ett budskap för andarna i fängelset.
Forts Inlägg som svar till Le Magnus (företrädare för Annihilationismen – läran att alla som går förlorade ska förintas) frågeställningar riktat till mig på annan plats kring dels ändens tid och dels kring försoningen
Inlägg 3 som svar till Le Magnus (företrädare för Annihilationismen – läran att alla som går förlorade ska förintas) frågeställningar riktat till mig på annan plats kring dels ändens tid och dels kring försoningen
b) Var står det att det som räddar människan skulle vara att Jesus skulle plågas i helvetet? Var står det att det som räddar människan är att Jesus skulle skiljas från Guds gemenskap? Var står det att Jesus skulle bli allt vad den fallna människan är för att den fallna människan ska kunna bli allt vad Jesus är?
Detta är hädiska tankefoster ifrån en påverkan av trosförkunnelsens förförelse. Vad som räddar människan är att Jesus aldrig plågas i helvetet, aldrig skiljs från Guds gemenskap och att Jesus aldrig blir vad den fallna människan är.
Då hade vi inte haft någon Frälsare och räddning! Jesus besegrar människans åtskillnad från Gud när det i vår ställföreträdare aldrig sker i Hans syndfria rättfärdighet!
c) Vad som räddar människan är att Kristi person (Gud och människa förenade) som människans ställföreträdare mitt igenom allt förblir förenad med Gud och därmed som Kristi person ”född i syndigt kötts gestalt”, ”fördömde synden i köttet” i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet!
Men hur kan Han göra det om Han nu som en del menar att Han blev allt vad vi är, alltså ”gjord till synd”.
d) Där det står att Jesus blev ”gjord till synd” så kan det likaväl översättas från grundtexten, att Han blev gjord till syndoffer, vilket stämmer bättre med Bibelns övriga budskap att Jesus TILLRÄKNAS mänsklighetens synd, rättfärdig dör bort från synden och inte in i synden, så att synden vore Hans natur.
Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, så träder bilden fram av vad som sker.
Jesus tillräknades människans synd, ”bar den i sin kropp, var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att skiljas från Gud eller bli synd i människans ställe, utan att igenom smärtan förbli lydig i sin uppgift, att i sin person, Kristi person genom sin rättfärdighet och syndfrihet försona Gud och människa och besegra i människans ställe åtskillnaden från Gud, i sin person, Kristi person – Gud och människa förenade.
e) Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden.
”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.” Vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.
Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)
Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet.
Forts Inlägg som svar till Le Magnus (företrädare för Annihilationismen – läran att alla som går förlorade ska förintas) frågeställningar riktat till mig på annan plats kring dels ändens tid och dels kring försoningen
Inlägg 4 som svar till Le Magnus (företrädare för Annihilationismen – läran att alla som går förlorade ska förintas) frågeställningar riktat till mig på annan plats kring dels ändens tid och dels kring försoningen
f) Vad som räddar människan är att ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv, Han TILLRÄKNAR inte människorna deras synder (för deras ställföreträdares syndfrihets skull).”
Den som var utan synd gjorde Han till ett syndoffer, för att vi i Honom (vår ställföreträdare) ska bli rättfärdighet (räknade som rättfärdiga för Kristi skull) från Gud.
g) Vad som räddar människan är offret av ”Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” (1 Joh. 1: 7) inför Gud. Vad som räddar människan enligt Jesus själv är offret av Hans kropp och blod:
h) Offret på korset: ”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.”(Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
i) Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är en”, är engagerade och inbegripna i skeendet vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – Ordet som var Gud och vart kött”) kropp och blod på korset, se följande texter:
Matt. 26: 28; Apg. 20: 28; Ef. 1: 7 – 14; Kol. 1: 20; Hebr. 9: 14; 1 Joh. 1: 7; 1 Joh. 5: 5 – 12:
j) ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Det var Fadern som upprättat förbundsblodet med Abraham och som nu här bärs fram via Guds Son. Alltså är Fadern och Sonen helt ”synkroniserade” och ett samtidigt som Fadern och Sonen är åtskilda men samtidigt verkar i en sammansatt enhet av Fader Son och Ande.
”Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” Här samverkar Guds Ande och Fadern, som köpt sin församling med sitt eget blod som alltså är synonymt med Jesu Kristi Guds Sons blod.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!