Felvänd logik
Med den logiken i trosförkunnelsen, att människan ska räddas genom en andlig död – åtskiljande från Gud, av hennes ställföreträdare, så skulle ju Adam som dog den andliga döden, där då ha räddat människan från hennes andliga död och inte tvärtom. Att Adam dog den andliga döden som människans ställföreträdare, innebar tvärtom att den andliga döden, åtskillnaden från Gud kom över alla människor.
Hade människans nye ställföreträdare Jesus Kristus, dött den andliga döden, åtskilts från Gud likt Adam, så hade Han bara återupprepat Adams misslyckande som ställföreträdare och människan skulle ha varit kvar i precis samma situation som efter Adams andliga död. Att Jesus skulle dö Adams andliga död är inte logik, utan det är ett sataniskt bedrägeri.
Människans nye ställföreträdare Jesus Kristus led våndan av syndens konsekvenser och den andliga döden, men den andliga döden kunde på grund av Hans lydnad syndfrihet rättfärdighet och oupplösliga gemenskap med Gud (precis motsatt vad som ledde till Adams andliga död), gjorde att den andliga döden, åtskillnaden från Gud besegrades mitt i denna vånda i Jesu Kristi person.
Det är det som är människans räddning. Eljest hade människan varit kvarlämnad i sin andliga död om den inte besegrats i Kristi person, utan Jesus hade dött samma andliga död som Adam. Nog såg Gud till att den vånda Jesus led var helt i klass med att vara andligt död, men det stora är att mitt i den våndan besegras den andliga döden i Kristi person på grund av hans lydnad, syndfrihet rättfärdighet och oupplösliga gemenskap med Gud.
Jesus blir behandlad som Han vore andligt död, skild från Gud, men det stora är att han kan ta det straffet och detronisera straffet i sin egen personlighet av syndfri, rättfärdig, hel och sann människa och sann Gud i sin person – Kristi person. Straffet verkställs och Jesus träffas av den djupaste vånda syndens konsekvenser och straffet andlig död innebär.
När all världens synd och lidande, även den andliga dödens vånda, läggs på Jesus, lider Han mer än vad någon för övrigt någonsin kommer att kunna lida, då när Gud var tyst och inte gav något understöd i lidandet.
Men det är då det stora sker. Han uthärdar lidandet utan att överge Guds vilja i synd och orättfärdighet. Därför detroniseras den andliga döden i Kristi person av Gud och människa förenade och den andliga döden besegras där i Hans person. Han räddar därmed människan från den andliga döden därigenom att den aldrig sker i Hans person.
När syndens konsekvens andlig död, åtskildnad från Gud, kastas på Jesus, så upphör Han inte att vara Kristi person, utan all syndens konsekvens, blir här då i Hans person, Kristi person, dödat, detroniserat.
Detta kan ske därigenom att Han är rättfärdig och Kristi person, så fast all världens synd blir kastad på honom, vinns där i Hans person, Kristi person, segern över den andliga döden, åtskiljande från Gud, genom att den aldrig sker i Kristi person, utan DÄRIGENOM ATT ALL SYNDENS KONSEKVENS BLIR I KRISTI PERSON DÖDAT, DETRONISERAT. Forts.
Forts. Felvänd logik
Kristus slaktas och dör den kroppsliga döden, ”till kroppen dödad”, men lever ändå i Guds gemenskap. Den andliga döden biter inte på Honom eftersom Han är syndfri, ren och rättfärdig.
Jesus upplever smärtan av den andliga döden när den kastas på Honom, men samtidigt i samma ögonblick, så dödas den andliga döden i Hans person. Den andliga döden, dödas i Guds egen person av andligt liv, som inte kan andligen dö och skiljas från Guds eget liv, även om Han behandlas och går igenom smärtan som Han vore andligt död, skild från Gud.
Jesus lever andligen i Guds gemenskap, så även om Han andligen dödas, så ÄR Han genom Anden förenad med Gud. Gud kan inte dö! Och Kristi person är både Gud och människa samtidigt. Det är det som blir människans räddning. Detta är människans räddning, vem Jesus Kristus är i sin person ”Guds fullhet lekamligen” – Gud och människa förenade.
Det är också därför den kristna tron sätter sin förtröstan till vem Jesu Kristi person är och att den andliga döden övervinns i Kristi person och att försoningen, föreningen mellan Gud och människa sker i Kristi person och att det är Kristi persons kropp och blod som offras och inte en andligt död från Gud skilld människas kropp och blod som är det giltiga och tillräckliga offret.
Straffet biter inte på Honom, så att trots att Han får det, så upplöses det inte bara i Hans person, utan straffet över alla människor av andlig död, åtskillnad från Gud, upplöses i samma stund som det upplöses i människans ställföreträdare, när det där delas ut över ställföreträdaren.
Där i Kristi person övervinns den andliga döden, åtskillnaden från Gud över alla människor och blir personlig ägodel vid förtröstan på att den andliga döden övervinns i Kristi person – förtröstan till den Han är av Kristi person och förtröstan till det RENA offret av KRISTI PERSONS kropp och blod.
Att säga att Jesus dog andligen är detsamma som att säga att Gud och människa INTE blev försonade och förenade i Kristi person, utan åtskildes. Det är detsamma som att säga att Jesus inte längre är Kristi person (en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus).
Det är detsamma som att säga att Jesus inte bär fram ett RENT offer av KRISTI PERSONS kropp och blod, utan att det offer som bärs fram är offret av en andligt död från Gud skild människas kropp och blod. Det är att trampa Kristi blod under sina fötter och hålla det för ett orent offer.
MEN NU BAR KRISTI PERSON (GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE) FRAM ETT RENT OFFER AV KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD PÅ KORSET! DÅ NÄR GUD VAR I KRISTUS OCH FÖRSONADE VÄRLDEN/MÄNNISKORNA MED SIG SJÄLV…” OCH ERBJUDER SÅ VAR MÄNNISKA ATT ”LÅTA SIG FÖRSONAS MED GUD” OCH KOMMA OCH ”TAGA LIVETS VATTEN FÖR INTET”. OCH INSE ATT ”AV NÅD ÄR NI FRÄLSTA, EN GUDS GÅVA ÄR DET”.